Wikipedia

Göran Graffman

svensk regissör och skådespelare
 Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2014-03)
Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

Eric Göran Graffman, född 12 februari 1931 i Vasa församling i Göteborg[1], död 18 november 2014[2] i Stockholm, var en svensk skådespelare och regissör. Kanske var han mest känd för filmatiseringen av Gunnel Lindes bok Den vita stenen 1973 samt Astrid Lindgrens bokserie Madicken 1979, båda med (den blivande) hustrun Monica Nordquist i rollen som huvudpersonens mor.

Göran Graffman
Göran Graffman, 1953.
Göran Graffman, 1953.
FöddEric Göran Graffman
12 februari 1931
Vasa församling, Göteborg
Död18 november 2014 (83 år)
Oscars församling, Stockholm
Aktiva år1952–2014
MakaMaj-Britt Lindholm
(1960–1974; skilda)
Monica Nordquist
(1989–2014; hans död)
IMDb SFDb

Biografi redigera

Göran Graffman var son till hovrättslagmannen Gösta Graffman och Gunhild Josephson född i släkten Josephson. Efter studentexamen i Sigtuna 1950 gick han Göteborgs stadsteaters elevskola 1951–1954.[3] Graffman var sedan början av 1950-talet verksam som skådespelare vid Göteborgs stadsteater och har sedan verkat vid bland annat Stockholms stadsteater, TV-teatern och Radioteatern. 1967 kom han till Dramaten, där han sedan i stort sett kom att stanna. Han arbetade där bland annat i flera uppmärksammade uppsättningar i regi av Per Verner-Carlsson, såsom det speciella experimentet Pelikanenx2 på radio och scen 1968, som Gustav III i Kastrater (1977) och i Senecas död (1982), båda av Sven Delblanc. Han har arbetat med regissörer som Ingmar Bergman, Alf Sjöberg och kanadensiske Robert Lepage och i verk av Erland Josephson, såsom huvudrollen i urpremiären av En talande tystnad (1984).

Från 1970-talet verkade han också som regissör, till exempel av Lars Noréns Natten är dagens mor (1983), Sverigepremiären av Bernard-Marie Koltès Negerns och hundarnas kamp (1986), P.O. Enquists I lodjurets timma (1988), Hjalmar Bergmans Swedenhielms (1990) och Döden och flickan (1992). 1981 regisserade han August Strindbergs Fadren (samt ett samprojekt med kända svenska skådespelare) på teatern Circle in the Square på Broadway i New York. För TV har han regisserat bland andra Sławomir Mrożeks Tango (1972), filmatiseringen av Gunnel Lindes barnbok Den vita stenen (1973), filmatiseringen av Astrid Lindgrens Madicken (1979), Strindbergs Oväder (1988) samt filmen Long Weekend (1992).

Familj redigera

Graffman var gift första gången med skådespelaren Maj-Britt Lindholm 1960–1974[3] och andra gången med Monica Nordquist från 1989 fram till sin död. Han är far till företagsledaren Mats Graffman (född 1961) och skådespelaren Per Graffman (född 1962) i första äktenskapet[3] samt regissören Emil Graffman (född 1974) med andra hustrun. Göran Graffman är begravd på Skogskyrkogården i Stockholm.

Filmografi i urval redigera

Regi TV/film redigera

Teater redigera

Roller (ej komplett) redigera

År Roll Produktion Regi Teater
1952 Dino del Moro Den döda drottningen (La Reine morte)
Henry de Montherlant		 Göteborgs stadsteater
1953 Leander, Leonoras hjärtevän Den jäktade (Den stundesløse)
Ludvig Holberg		 Göteborgs stadsteater,
1 maj 1953
I Italien
Hjalmar Bergman		 Lars-Erik Liedholm Korallen, Stenungsund[4]
1954 Badin, negern Gustav III
August Strindberg		 Göteborgs stadsteater,
13 januari 1954
1956 Peter Niles Klaga månde Elektra (Mourning Becomes Electra)
Eugene O'Neill		 Göteborgs stadsteater,
28 mars 1956
1957 Le Beau Som ni behagar (As you Like it)
William Shakespeare		 Göteborgs stadsteater,
22 november 1957
1961 Sändebudet Balkongen (Le balcon)
Jean Genet		 Frank Sundström Uppsala stadsteater[5]
Romeo Romeo och Julia (The Tragedy of Romeo and Juliet)
William Shakespeare		 Frank Sundström Uppsala stadsteater[6]
1962 Feif, sekreterare Karl XII
August Strindberg		 Frank Sundström Uppsala stadsteater[7]
Hjälten
Alfred Werner		 Sandro Malmquist Uppsala stadsteater[8]
Kassabrist
Vilhelm Moberg		 Johan Bergenstråhle Uppsala stadsteater[9]
1963 Le Beau Som ni behagar (As you Like it)
William Shakespeare		 Frank Sundström Uppsala stadsteater[10]
Cyrano de Bergerac
Edmond Rostand		 Hans Abramson Uppsala stadsteater[11]
1964 Said Skärmarna (Les Paravents)
Jean Genet		 Per Verner-Carlsson Stockholms stadsteater
Pamphilius Karusellen (The Apple Cart)
George Bernard Shaw		 Georg Funkquist Stockholms stadsteater
1967 Kavaljeren Armador Röd magi Dramaten
1967-10-20
1968 Mågen Axel Pelikanen x 2 Dramaten
1968-02-24
Ferdinando Sommarnöjet Dramaten
1968-08-30
Prins Arthur Tidig morgon Dramaten
1968-11-22
1969 En kypare Carl XVI Joseph Dramaten
1969-02-20
Jimmy Tolvskillingsoperan (Die Dreigroschenoper)
Kurt Weill och Bertolt Brecht		 Alf Sjöberg Dramaten
Max Bröllopsfesten (Hochzeit)
Elias Canetti		 Donya Feuer Dramaten
1970 Acaste Misantropen (Le Misanthrope)
Molière		 Frank Sundström Dramaten
1974 Rosencrantz Hamlet
William Shakespeare		 Dramaten
1974-04-11
Kardinal Belarmi
Matematikern		 Galilei (Leben des Galilei)
Bertolt Brecht		 Dramaten
1974-12-14
1975 Curio Trettondagsafton (Twelfth Night, or What You Will)
William Shakespeare		 Dramaten
1975-03-07
1979 Gilbert Courteliu Kärleksköpet Dramaten
1979-10-06
1982 Läraren Klassfiende Dramaten
1982-01-09
Harald Böblinger Läkare Dramaten
1982-04-03
Alexis Senecas död Dramaten
1982-09-17
1984 Johan En talande tystnad Dramaten
1984-10-05
1985 Medverkande Titanics undergång (läsning) Dramaten
1985-03-29
1990 John Honeyman,
amerikansk nedrustningsförhandlare		 En skogspromenad Dramaten
(samprod med Riksteatern)
1990-02-13
Arvid Horn Carl XII
August Strindberg		 Jan Bergman Dramaten
1993 K Tupilak
Per Olov Enquist		 Pia Forsgren Dramaten
1994 Indras röst
Sufflösen
Den blinde
Dekanus för teologiska fakulteten		 Ett drömspel
August Strindberg		 Robert Lepage Dramaten
2001 Geoffrey Thornton Påklädaren (redovisning) Dramaten
2001-03-09
2002 Bent, faderns kollega Festen Dramaten
2002-04-13
Mikael Anckersvärd Gustaf III & Dramaten Dramaten
2002-06-04
2003 Gavenstein Farmor och vår Herre
Hjalmar Bergman		 Christian Tomner Dramaten

Regi (ej komplett) redigera

År Produktion Upphovsmän Teater
1966 Sprutt
You'll Come to Love Your Sperm Test		 John Antrobus
Översättning Björn Lindroth och Ove Magnusson		 Stockholms stadsteater
1976 En månad på landet Dramaten
1981 The Father Circle in the Square, New York
1982 O-Neill o Strindbergsafton New York
1982-11-11
1983 Natten är dagens mor Lars Norén Dramaten
1983-03-26
Dödsdansen
August Strindberg Dramaten
1985 Den svältande klassens förbannelse Dramaten
1985-02-15
Riksrevisorn
Nikolaj Gogol Dramaten
1986 Slavarnas ö Dramaten
1986-02-21
Negerns och hundarnas kamp Dramaten
1986-12-06
1987 En underbar utsikt Dramaten
1987-10-17
1988 I lodjurets timma
Per Olov Enquist Dramaten
1988-04-09
Den 25. timen
I lodjurets timma		 Per Olov Enquist
Översättning Ole Jacob Bull		 Nationaltheatret, Oslo
1990 En skogspromenad Dramaten
(samprod. med Riksteatern)
1990-02-13
Swedenhielms
Hjalmar Bergman Dramaten
1990-09-14
1992 Döden och flickan Dramaten
1992-08-29

Radioteater redigera

Regi (ej komplett) redigera

År Roll Produktion
1974 Vi måste tala med kungen
Dieter Kühn[12]
1976 Ansiktet i skuggan
Per Lindeberg[13]

Referenser redigera

  1. ^ Sveriges befolkning 1970, CD-ROM, Version 1.04, Sveriges Släktforskarförbund (2002).
  2. ^ "Göran Graffman är död". Aftonbladet.
  3. ^ [a b c] GRAFFMAN, E GÖRAN, skådespelare, Lidingö i Vem är Vem? / Norrland, supplement, register 1968 / s 656.
  4. ^ S-m (30 september 1953). ”Teater Musik Film: Korallen invigd”. Dagens Nyheter: s. 11. https://arkivet.dn.se/tidning/1953-09-30/264/11. Läst 26 maj 2018. 
  5. ^ S B-l (18 november 1961). ”Kraftprov av Uppsala stadsteater: En drömmarnas bordell”. Dagens Nyheter: s. 12. https://arkivet.dn.se/tidning/1961-11-18/313/12. Läst 27 maj 2018. 
  6. ^ Ebbe Linde (30 december 1961). ”Bibi Anderssons Julia”. Dagens Nyheter: s. 12. https://arkivet.dn.se/tidning/1961-12-30/353/12. Läst 27 maj 2018. 
  7. ^ Ebbe Linde (10 februari 1962). ”Uppsala stadsteater: 'Karl XII' tredje segern”. Dagens Nyheter: s. 12. https://arkivet.dn.se/tidning/1962-02-10/39/12. Läst 27 maj 2018. 
  8. ^ ”Uppsalateatern repeterar igen”. Dagens Nyheter: s. 15. 13 februari 1962. https://arkivet.dn.se/tidning/1962-02-13/42/15. Läst 27 maj 2018. 
  9. ^ ”'Kassabrist' sätter punkt”. Dagens Nyheter: s. 16. 27 april 1962. https://arkivet.dn.se/tidning/1962-04-27/113/16. Läst 27 maj 2018. 
  10. ^ S B-l (6 januari 1963). ”Avpoetiserad Shakespeare”. Dagens Nyheter: s. 16. https://arkivet.dn.se/sok/?searchTerm=&fromPublicationDate=1963-01-06&toPublicationDate=1963-01-06&sortType=&phrases=Superman--St%C3%A5lmannen. Läst 28 maj 2018. 
  11. ^ S B-l (16 februari 1963). ”'Cyrano': Ännu lever den gamla paradhästen”. Dagens Nyheter: s. 10. https://arkivet.dn.se/tidning/1963-02-16/46/10. Läst 28 maj 2018. 
  12. ^ ”Radio”. Dagens Nyheter: s. 25. 13 juli 1974. http://arkivet.dn.se/tidning/1974-07-13/187/25. Läst 12 juli 2017. 
  13. ^ ”Radio”. Dagens Nyheter: s. 25. 7 augusti 1976. http://arkivet.dn.se/tidning/1976-08-07/212/25. Läst 12 juli 2017. 

Externa länkar redigera

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Göran_Graffman&oldid=54353142”