Per Verner-Carlsson

författare och regissör

Per Adolf Verner-Carlsson[1], tidigare Per Adolf Carlsson[2][3], född 31 december 1925 i Kolsva, Västmanland, död 19 april 2004 i Stockholm[4], var en svensk regissör, scenograf, dramatiker och teaterteoretiker.

Per Verner-Carlsson
FöddPer Adolf Carlsson
31 december 1925
Kolsva, Västmanland, Sverige Sverige
Död19 april 2004 (78 år)
Stockholm, Sverige Sverige

BiografiRedigera

Per Verner-Carlsson var en banbrytande, experimentell regissör, scenograf, dramatiker och teaterteoretiker med prägling inte minst av den moderna franska teatern med teatermänniskor som Antonin Artaud, Michel de Ghelderode, Samuel Beckett, Jean-Paul Sartre m. fl. I sin ungdom spelade han jazzmusik i egen orkester, medverkade i Karl Gerhards revy och var aktiv vid bland annat Stockholms studentteater som dramatiker, regissör och scenograf. Han verkade också som teaterkritiker. 1952 var han med och formulerade ett manifest för en ny, konstnärligt sökande teater, Teater 52 och startade 1956 tidskriften Teaterkonst.

Han var regissör, dramaturg och en tid även produktionschef vid Radioteatern i Sveriges Radio P1 från och med 1954, regissör, dramaturg och teatersekreterare vid Stockholms stadsteater 19601964, och verkade vid Dramaten 19671991. Musiken var av stor betydelse för honom i arbetet. 1960 skrev han libretton till Sven-Erik Bäcks opera Fågeln.

Arbetsform och experimentRedigera

Verner-Carlsson strävade i inspiratören Antonin Artauds anda att utveckla en ny sorts antipsykologiserande teater, där regissören blir en vidarediktare av verket och scenbild, ljud, musik, ljus etc. spelar en annan, viktigare roll än traditionellt. Teater blir ett slags förhöjd modern konst i komplext, mångdimensionellt samspel med verklighetens företeelser. Denna abstrakta regiteater skilde sig i mycket från den av teaterpedagogen Konstantin Stanislavskijs stora inflytande mer psykologiserande inriktade traditionen av skådespelarteater, och föll naturligtvis inte i god jord hos alla. Efter uppsättningen av Brott och brott 1980, gick t. ex. skådespelaren Keve Hjelm offentligt till häftigt angrepp mot regissörens regiform, som han menade förminskade dramat och skådespelarnas plats i teatern.

Den speciella sökande, komplexa formen visade sig t. ex. i uppseendeväckande produktioner som Skärmarna (1964) eller det experimentella projektet med Strindbergs Pelikanen (1968), där en version i den gamla, psykologiska formen först gavs på Radioteatern och därefter i en dylik scenversion på Dramaten, följd av ytterligare en version, där radioversionen återkom likt en mardröm och en vansinnig revolt mot den gamla formen manifesterade den nya formen. Några år senare återkom regissören med ännu en version av pjäsen, återkopplande till de föregående och sammanlänkad med en pjäs om just Artaud i projektet Vita rum (1978). Betydelsefull blev också bl. a. regissörens egen pjäs Kajakkvinnan (1982), med Marie Göranzon som ensam kvinna i ett vitt ishav av kontaktlöshet.

1983 ledde ett uppmärksammat bråk med huvudrollsinnehavaren Jarl Kulle om olika konstnärlig syn vid uppsättningen av Edmond Rostands Cyrano de BergeracDramaten till att Kulle hoppade av dagen före premiären, varvid produktionen aldrig kom till premiär, och efter det slutade Verner-Carlsson helt med scenproduktioner utan fortsatte endast med radioteater. Där gjorde han ett stort antal produktioner, inte minst av August Strindberg, t. ex. Spöksonaten och Svarta handsken.

1992 blev Verner-Carlsson filosofie hedersdoktor vid Stockholms universitet. Han tilldelades Svenska Akademiens teaterpris 1997.

Egna pjäserRedigera

  • Skymning, 1949
  • Marie, 1951 (prisbelönt i Radioteaterns dramatikpristävling)
  • Fågeln (operalibretto), 1960
  • Artaud på Rodez (del av Vita rum; bearbetning), 1978
  • Porträtt av en konstnär som ung man, 1981
  • Kajakkvinnan, 1982

TeaterRedigera

RegiRedigera

År Produktion Upphovsmän Teater
1949 Skymning Per Verner-Carlsson Stockholms studentteater
1951 Döda utan gravar
Morts sans sépulture
Jean-Paul Sartre Stockholms studentteater
1952 Missförståndet
Albert Camus Stockholms studentteater
1954 Balladen om den dansande makabern
Michel de Ghelderode Stockholms studentteater
Läkare mot sin vilja
Le Médecin malgré lui
Molière Stockholms skolbarnsteater
Den sönderslagna krukan
Der zerbrochne Krug
Heinrich von Kleist Borås kretsteater
1955 Jätten som tyckte om äpplen Jan-Olof Strandberg Stockholms skolbarnsteater
1960 Pingpong
Le Ping-Pong
Arthur Adamov Stockholms stadsteater
1961 Akilles och jungfrurna
Akilles i panny
Artur Marya Swinarski
Översättning Nils Åke Nilsson
Stockholms stadsteater
Tuppfäktning
Erik Müller Stockholms stadsteater
Goubitsky och jag
V. V. Järner Stockholms stadsteater
1962 Sergeant Musgrave dansar
Serjeant Musgrave's Dance
John Arden Stockholms stadsteater
1963 Greppet
The Knack
Ann Jellicoe Stockholms stadsteater
Tre näktergalar 17
Tri solov'ja, d. 17
Dragutin Dobričanin Stockholms stadsteater
1964 Skärmarna
Les Paravents
Jean Genet Stockholms stadsteater
1967 Röd magi
Magie rouge
Michel de Ghelderode Dramaten
1968 Pelikanen x 2 August Strindberg Dramaten
Tidig morgon
Early Morning
Edward Bond Dramaten
1971 Trojanskorna
Les Troyennes
Euripides och Jean-Paul Sartre Dramaten
1975 Tribadernas natt
Per Olov Enquist Dramaten
1976 Bingo
Edward Bond Dramaten
1977 Kastrater Sven Delblanc Dramaten
1978 Pelikanen III (Vita rum) August Strindberg Dramaten
Artaud på Rodez (Vita rum)
Artaud at Rodez
Charles Marowitz Dramaten
Little boy (Stormen mot kärnkraft)
Pierre Helet Dramaten
Frankenstein (Stormen mot kärnkraft) Lars Forssell och Jan Öqvist Dramaten
Fjärilslek
Paolo Paoli
Arthur Adamov Dramaten
1980 Brott och brott August Strindberg Dramaten
1981 Porträtt av en konstnär som ung man Per Verner-Carlsson Dramaten
Duva på vårt sätt
Gipshanden
Marockanska statens symfoniorkester
Erik Beckman Dramaten
1982 Kajakkvinnan Per Verner-Carlsson Dramaten
Senecas död Sven Delblanc Dramaten
1983 Cyrano
Edmond Rostand Dramaten
1986 Skärvor ur ett konstnärskap
Wole Soyinka Dramaten
1987 Marmor
Joseph Brodsky Dramaten

ScenografiRedigera

År Produktion Upphovsmän Regi Teater Noter
1949 Skymning, Per Verner-Carlsson Per Verner-Carlsson Stockholms studentteater
1954 Balladen om den dansande makabern
Michel de Ghelderode Per Verner-Carlsson Stockholms studentteater
1960 Pingpong
Le Ping-Pong
Arthur Adamov Per Verner-Carlsson Stockholms stadsteater
1962 Sergeant Musgrave dansar
Serjeant Musgrave's Dance
John Arden Per Verner-Carlsson Stockholms stadsteater
1963 Greppet
The Knack
Ann Jellicoe Per Verner-Carlsson Stockholms stadsteater
1964 Skärmarna
Les Paravents
Jean Genet Per Verner-Carlsson Stockholms stadsteater
1968 Pelikanen x 2 August Strindberg Per Verner-Carlsson Dramaten
1978 Pelikanen III (Vita rum) August Strindberg Per Verner-Carlsson Dramaten
Artaud på Rodez (Vita rum)
Artaud at Rodez
Charles Marowitz Per Verner-Carlsson Dramaten
Little boy (Stormen mot kärnkraft)
Pierre Helet Dramaten
Fjärilslek
Paolo Paoli
Arthur Adamov Per Verner-Carlsson Dramaten Del i scenografi
1981 Duva på vårt sätt
Gipshanden
Marockanska statens symfoniorkester
Erik Beckman Per Verner-Carlsson Dramaten
1982 Kajakkvinnan Per Verner-Carlsson Per Verner-Carlsson Dramaten

RadioteaterRedigera

Regi (ej komplett)Redigera

År Produktion Upphovsmän
1974 Mödan värt
Lars Forssell[5]
Brott och straff
Преступление и наказание
Fjodor Dostojevskij[6]
1975 Överklasstjejen
Die Klassefrau
Jochen Ziem[7]
1984 Jag, Jan
Sivar Arnér[8]
1986 I samma buss
Arne Törnqvist[9]

LitteraturRedigera

  • Teaterkonst signerad Per Verner-Carlsson av Constance af Trolle (1995)
  • Antonin Artaud - liv och verk: en kronologi av Per Verner-Carsson (1978)
  • Teater och teater: artiklar 1950-1965 av Per Verner-Carlsson (1978)
  • Fågeln/The Bird - kammaropera i 15 scener, musik av Sven-Erik Bäck, libretto av Per Verner-Carlsson efter Aleksander Obrenovics pjäs (1960)
  • Stockholms stadsteater 21.10.1960 - en dokumentation i ord och bild sammanställd av Per-Verner-Carlsson och Tor-Ivan Odulf, foto (1960)
  • Regeln och undantaget och Fru Carrars gevär av Bertolt Brecht, översättning från tyskan av Åke S. Pettersson och Per Verner-Carlsson (1959)
  • Det andra rummet (Ingamaj Beck & Claus Lynge (red.)) - Förvandlingens rum; om Per Verner-Carlssons Kajakkvinnan av Magnus Florin, Symposion (1997)
  • Kajakkvinnan, en scenisk aktion för en skådespelare och en musiker av Per Verner-Carlsson [art. i Samefolket (10/2001)], av K. Hällgren
  • Strindbergs dramatik av Gunnar Ollén (1982)

ReferenserRedigera

  1. ^ Sveriges befolkning 1990, CD-ROM, Version 1.00, Riksarkivet (2011).
  2. ^ Sveriges befolkning 1970, CD-ROM, Version 1.04, Sveriges Släktforskarförbund (2002).
  3. ^ Sveriges befolkning 1980, CD-ROM, Version 1.02, Sveriges Släktforskarförbund (2004).
  4. ^ Sveriges Dödbok 1901–2009, CD-ROM, Version 5.00, Sveriges Släktforskarförbund (2010).
  5. ^ Radio”. Dagens Nyheter: s. 51. 26 oktober 1974. http://arkivet.dn.se/tidning/1974-10-26/292/51. Läst 12 juli 2017. 
  6. ^ Radio”. Dagens Nyheter: s. 51. 1 november 1974. http://arkivet.dn.se/tidning/1974-11-01/298/51. Läst 12 juli 2017. 
  7. ^ Magnus Hedlund (3 mars 1975). ”Platt överklasstjej och givna repliker”. Dagens Nyheter: s. 41. http://arkivet.dn.se/tidning/1975-03-03/60/21. Läst 12 juli 2017. 
  8. ^ Radioprogrammen”. Svenska Dagbladet: s. 23. 7 oktober 1984. https://www.svd.se/arkiv/1984-10-07/23. Läst 12 juli 2017. 
  9. ^ Radio idag”. Dagens Nyheter: s. 47. 1 februari 1986. http://arkivet.dn.se/tidning/1986-02-01/30/47. Läst 12 juli 2017. 

Externa länkarRedigera