Wikipedia

Karl-Arne Holmsten

svensk skådespelare
 Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2014-04)
Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

Karl-Arne Holmsten, född 14 augusti 1911 i Uppsala, död 22 februari 1995 på Lidingö, var en svensk skådespelare. Holmsten gestaltade bland annat den elegante detektiven John Hillman i fem filmer av Arne Mattsson, baserade på Folke Mellvigs romaner. Han spelade även Maria Langs detektiv Christer Wijk i två filmer.

Karl-Arne Holmsten
Karl-Arne Holmsten i Kvinna i vitt 1949.
Karl-Arne Holmsten i Kvinna i vitt 1949.
FöddKarl-Arne Holmsten
14 augusti 1911
Uppsala, Sverige
Död22 februari 1995 (83 år)
Lidingö, Sverige
Aktiva år1938–1983
MakaSaga Sjöberg
(1938–1951; skilda)
Inga Gill
(1957–1995; hans död)
IMDb SFDb

Biografi redigera

Tidiga år och karriär redigera

Holmsten tog teaterlektioner för skådespelaren Gabriel Alw, sökte senare in på Dramatens elevskola men fick ett rollerbjudande och struntade i elevskolan. Han scendebuterade 1933 och var en period engagerad vid Stadsteatern i Göteborg. Han filmdebuterade 1938 i Ragnar Arvedsons Kustens glada kavaljerer.

Karl-Arne Holmsten framträdde i 1940-talsfilmerna som den stilfulle, oklanderlige och välklädde unge mannen som rörde sig avspänt i de fina salongerna. Dessa egenskaper kombinerade med ett tilltalande yttre gjorde honom vid denna tid till den svenska filmens oomstridde förste älskare.

I en tidig film, där Holmsten ännu inte helt format sin distingerade rolltyp, framträder han som en fullkomlig svärmorsdröm. Det är i Vi hemslavinnor från 1942, där hembiträdet Kristiana (spelad av Dagmar Ebbesen) saknar sin okände son, som utackorderats vid födseln. Filmens höjdpunkt inträffar när Kristiana plötsligt inser att den unge man hon just serverar är hennes son. Denne, som nu är kadett vid flygvapnet, spelas av Holmsten.

Under andra världskriget kreerade Holmsten i flera filmer rollen som ung, ansvarsmedveten officer. Med sitt behagliga yttre och sin sympatiska person passade han perfekt in i den svenska beredskapsfilm, som i hög grad satte sin prägel på Sveriges filmutbud under 1940-talets första hälft.

Charmör och karaktärsskådespelare redigera

Ett tidigt exempel på den deckarfilm, som senare skulle återkomma i Hillmansviten, kan ses i Farlig vår från 1949. Den är gjord av samme regissör som sedan skapade Hillmanfilmerna, Arne Mattsson. Farlig vår erbjuder en miljöskildring av den tidens Uppsala. Holmsten har här en dubbel uppgift, dels som filmens berättare, dels som en av huvudpersonerna, jur kand Bo Hagberg. Dennes janusansikte har skickligt tagits fram av Holmsten.

I början av 1950-talet, då Holmsten framträdde i en rad filmer som förste älskare, var hans motspelerska Sickan Carlsson. Dessa filmer regisserades samtliga av Schamyl Bauman. Dennes signum var filmer präglade av en lätt komediton och en trivsam stämning.

Att Karl-Arne Holmsten också kunde göra karaktärsroller fick han tillfälle att visa i början av 1950-talet. Detta skedde i två filmer, regisserade av den tidens två mästerregissörer, Ingmar Bergman och Hasse Ekman. I den förstnämndes Kvinnors väntan från 1952 gör han ett porträtt av konsthistorikern Eugen Lobelius som grips av desperation när han inser att hans hustru (spelad av Anita Björk) en gång varit honom otrogen. Frågan är dock om Holmstens allra bästa rollprestation inte är den som schlagersångaren Willy Borge i Hasse Ekmans mästerverk Flicka och hyacinter. Holmsten spelar den inbilske, självgode flickjägaren, som inbillar sig att det är han som är orsaken till den kvinnliga huvudpersonens (spelad av Eva Henning) död för egen hand. Dessa båda filmer var de som han själv satte högst.

Filmdetektiv och senare år redigera

När Holmsten till sist tog steget över från filmälskarens position till den mogne mannens, så skedde detta i 1960-talets Hillmanfilmer där han gör den eftertänksamme detektiven, kapten John Hillman. I dessa fem filmer (exempelvis Mannekäng i rött och Damen i svart) samarbetade Hillman med sin hustru (spelad av Annalisa Ericson) och sin närmaste man (spelad av Nils Hallberg). Filmerna, vars manus byggde på detektivromaner av Folke Mellvig, blev publikfilmer redan från början. Filmerna regisserades av Arne Mattsson. Holmsten gestaltade även en annan litterär detektiv, Maria Langs Christer Wijk, i filmerna När mörkret faller (1960) och Ljuvlig är sommarnatten (1961).

Sedan Holmsten dragit sig tillbaka efter sin sista film Freddy klarar biffen (1968) blev det så gott som helt tyst kring honom. Några år före sin död framträdde han emellertid i radio i en intervju där han berättade om sitt filmliv. Han medverkade också i TV-serien Öbergs på Lillöga (1983), där han återigen spelade mot Sickan Carlsson.

Karl-Arne Holmsten begravdes den 28 mars 1995 på Lidingö kyrkogård.[1]

Privatliv redigera

Karl-Arne Holmsten var gift två gånger; första gången 1938-1951 med skådespelaren Saga Sjöberg och andra gången från 1957 med skådespelaren Inga Gill. Han var far till saxofonisten Björn Holmsten och skådespelaren My Holmsten.

Filmografi i urval redigera

TV-produktioner redigera

Teater redigera

Roller (ej komplett) redigera

År Roll Produktion Regi Teater
1933 En kvinna med flax
Brita von Horn		 Per-Axel Branner Folkteatern[2]
1934 Sonen Leka med elden
August Strindberg		 Sandro Malmquist Oscarsteatern[3]
Det framtvingade giftermålet
Moliére		 Sandro Malmquist Oscarsteatern[3]
1940 Charley Wykeham Charleys tant
Brandon Thomas		 Leif Amble-Naess Södra teatern,
flyttad till Vasateatern[4][5]
1941 Medverkande Kar de Mummas ofullbordade, revy
Kar de Mumma		 Leif Amble-Næss Blancheteatern[6]
1943 Kapten Graham Raid i natt
Terrence Rattigan		 Per-Axel Branner Nya teatern[7]
1946 Manusförfattaren Behärska dig kvinna
Stanley Lupino och Edward Horans		 Johan Jacobsen Chinateatern[8]
1953 Änglavakt (La Cuisine des anges)
Albert Husson		 Sandro Malmquist Riksteatern[9]
Billy Crocker Saken är Oscar
P.G. Wodehouse, Guy Bolton och Cole Porter		 Georg Funkquist Oscarsteatern[10]
1954 Charles-Auguste Kärlekens vals
Georges Neveux		 Per Gerhard Vasateatern[11]
Kapten McLean Thehuset Augustimånen
John Patrick		 Stig Olin Intiman[12]
1957 Léon Dagoult Ninotchka
Marc-Gilbert Sauvajon		 Sven Lindberg Intiman
1958 Medverkande Spetsbyxor, vaudeville
P.A. Henriksson		 Nils Poppe Idéonteatern
1961 Herr Hammond Det är aldrig för sent
Felicity Douglas		 Åke Falck Intiman[13]
Hortensio Så tuktas en argbigga
William Shakespeare		 Per Gerhard Vasateatern[14]
1962 Bernard Boeing Boeing
Marc Camoletti		 Herman Ahlsell Vasateatern[15]
1964 Bernard Far i luften
Marc Camoletti		 Egon Larsson Lisebergsteatern
1969 Sheldrake Ungkarlslyan
Burt Bacharach, Hal David och Neil Simon		 Ivo Cramér Oscarsteatern[16]
1970 Hervé 40 karat
Pierre Barillet och Jean-Pierre Grédy		 Per Gerhard Vasateatern[17]
1971 Bob Philips Hur andra älskar
Alan Ayckbourn		 Per Gerhard Vasateatern[18]
1973 Victor Prynne Jag älskar dig markatta
Noël Coward		 Per Gerhard Vasateatern[19]
1976 Tom Familjens Don Juan
Alan Ayckbourn		 Per Gerhard Vasateatern[20][21][22]

Radioteater redigera

Roller redigera

År Roll Produktion Regi
1950 John Hillman, privatdetektiv Hillmans detektivbyrå: Alias Henry Grundt
Folke Mellvig		 Lars Madsén[23]
John Hillman, privatdetektiv Hillmans detektivbyrå: Melodimysteriet
Folke Mellvig		 Lars Madsén[24]
John Hillman, privatdetektiv Hillmans detektivbyrå: Naturlig död?
Folke Mellvig		 Lars Madsén[25]
John Hillman, privatdetektiv Hillmans detektivbyrå: Vattengraven
Folke Mellvig		 Lars Madsén[26]
1951 John Hillman, privatdetektiv Hillman & Son: Oskrivet blad
Folke Mellvig		 Lars Madsén[27]
John Hillman, privatdetektiv Hillman & Son: Mord på löpande band
Folke Mellvig		 Lars Madsén[28]
John Hillman, privatdetektiv Hillman & Son: Matt med damen
Folke Mellvig		 Lars Madsén[29]
1952 John Hillman, privatdetektiv Hillmans semester: Liten tuva...
Folke Mellvig		 Lars Madsén[30]
John Hillman, privatdetektiv Hillmans semester: Vatten över huvet
Folke Mellvig		 Lars Madsén[31]
John Hillman, privatdetektiv Hillmans semester: Som man ropar i skogen...
Folke Mellvig		 Lars Madsén[32]
1953 John Hillman, privatdetektiv Hillmans bästa: Naturlig död?
Folke Mellvig		 Lars Madsén[33]
John Hillman, privatdetektiv Hillmans bästa: Vattengraven
Folke Mellvig		 Lars Madsén[34]
1955 John Hillman, privatdetektiv Hillman och de tre ingenjörerna
Folke Mellvig		 Carl-Otto Sandgren[35]
1957 John Hillman, privatdetektiv Grönt för mord
Folke Mellvig		 Arne Mattsson[36]
1958 John Hillman, privatdetektiv Flyg fula fluga...
Folke Mellvig		 Carl-Otto Sandgren[37]
1961 Micke, clown Önskeskogen
Astrid Ribrant		 Manne Grünberger[38]
John Hillman, privatdetektiv Ur askan i elden
Folke Mellvig		 Börje Mellvig[39]

Diskografi redigera

Karl-Arne Holmsten sjöng in två melodier - Listen little lady (Kai Gullmar - Lennart Falk) / Whispering good night (Kai Gullmar) på 78-varvsskiva tillsammans med Sune Waldimirs orkester för skivbolaget Roulette. Inspelningen gjordes den 23 november 1954 i Karlaplanstudion i Stockholm. Skivan gavs ut i augusti 1955 på skivmärket: ROULETTE RO 85 Matrisnummer: RO-158-A / RO-159-A.

Källor redigera

  1. ^ CD Begravda i Sverige
  2. ^ ”Teater Musik Film”. Dagens Nyheter: s. 9. 11 november 1933. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1933-11-11/307/9. Läst 11 juli 2015. 
  3. ^ [a b] Åb. (7 augusti 1934). ”Esperantisk teatersuccès: Strindberg och Molière inför tjugotvå nationer”. Dagens Nyheter: s. 1. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1934-08-07/211/1. Läst 11 juli 2015. 
  4. ^ Oscar Rydqvist (27 oktober 1940). ”'Charleys tant' på Södra teatern”. Dagens Nyheter: s. 12. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1940-10-27/294/12. Läst 25 augusti 2015. 
  5. ^ Stockholms teatrar 1940 i Svenska Dagbladets Årsbok – händelserna 1940 (1941) s. 211
  6. ^ –m (26 april 1941). ”Kar de Mummas 'Ofullbordade'”. Dagens Nyheter: s. 5. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1941-04-26/111/5. Läst 21 april 2016. 
  7. ^ Oscar Rydqvist (29 oktober 1943). ”'Raid i natt' på Nya teatern”. Dagens Nyheter: s. 11. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1943-10-29/294/11. Läst 25 augusti 2015. 
  8. ^ C.B-n (13 september 1946). ”Musical comedy på China”. Dagens Nyheter: s. 12. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1946-09-13/249/12. Läst 30 augusti 2015. 
  9. ^ ”Riksteaterpremiär i Ystad”. 15 januari 1953. s. 13. https://arkivet.dn.se/tidning/1953-01-15/13/13. Läst 6 januari 2022. 
  10. ^ Hl (22 maj 1953). ”Crazy på Oscars”. Dagens Nyheter: s. 15. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1953-05-22/136/15. Läst 11 juli 2015. 
  11. ^ ”Kärlekens vals”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14119&pos=466. Läst 6 maj 2016. 
  12. ^ ”Théhuset har öppnat igen”. Dagens Nyheter: s. 23. 28 augusti 1955. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1955-08-28/232/23. Läst 22 augusti 2015. 
  13. ^ ”'Det är aldrig för sent'”. Dagens Nyheter: s. 16. 3 mars 1961. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1961-03-03/60/16. Läst 22 augusti 2015. 
  14. ^ ”Argbiggan upphov till täta gästspel Malmö-Vasateatern”. Dagens Nyheter: s. 16. 23 november 1961. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1961-11-23/318/16. Läst 22 augusti 2015. 
  15. ^ ”'Boeing-Boeing' på Vasan”. Dagens Nyheter: s. 12. 31 mars 1962. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1962-03-31/88/12. Läst 23 augusti 2015. 
  16. ^ Barbro Hähnel (13 september 1969). ”Variationsrik Kulle i 'Ungkarlslyan': Rush, fart och annorlunda musik”. Dagens Nyheter: s. 12. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1969-09-13/248/12. Läst 22 augusti 2015. 
  17. ^ ”40 karat”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14089&pos=4. Läst 5 juli 2015. 
  18. ^ Bengt Jahnsson (30 september 1971). ”Rasande rolig buskis”. Dagens Nyheter: s. 18. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1971-09-30/265/18. Läst 17 april 2016. 
  19. ^ Bengt Jahnsson (22 september 1973). ”Coward på Vasan: Kulle förnyar sig i tunn pjäs”. Dagens Nyheter: s. 16. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1973-09-22/257/16. Läst 20 augusti 2015. 
  20. ^ Leif Zern (26 september 1976). ”'Familjens Don Juan' på Vasan: Konservativ - men förbaskat rolig!”. Dagens Nyheter: s. 14. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1976-09-26/262/14. Läst 23 augusti 2015. 
  21. ^ Leif Zern (16 januari 1977). ”Familjens Don Juan II: Sällan spelas komedi med sådan lust och frihet”. Dagens Nyheter: s. 17. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1977-01-16/14/17. Läst 23 augusti 2015. 
  22. ^ Leif Zern (2 april 1977). ”'Familjens Don Juan': Roligt för stunden men bara för stunden”. Dagens Nyheter: s. 20. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1977-04-02/90/20. Läst 23 augusti 2015. 
  23. ^ ”Radioprogrammet”. Dagens Nyheter: s. 18. 21 januari 1950. https://arkivet.dn.se/tidning/1950-01-21/19/18. Läst 19 december 2021. 
  24. ^ ”Radioprogrammet”. Dagens Nyheter: s. 14. 1 juli 1950. https://arkivet.dn.se/tidning/1950-07-01/173/14. Läst 19 december 2021. 
  25. ^ ”Radioprogrammet”. Dagens Nyheter: s. 12. 15 juli 1950. https://arkivet.dn.se/tidning/1950-07-15/187/12. Läst 19 december 2021. 
  26. ^ ”Radioprogrammet”. Dagens Nyheter: s. 14. 29 juli 1950. https://arkivet.dn.se/tidning/1950-07-29/201/14. Läst 19 december 2021. 
  27. ^ ”Radioprogrammet”. Dagens Nyheter: s. 14. 7 juli 1951. https://arkivet.dn.se/tidning/1951-07-07/179/14. Läst 19 december 2021. 
  28. ^ ”Radioprogrammet”. Dagens Nyheter: s. 14. 14 juli 1951. https://arkivet.dn.se/tidning/1951-07-14/186/14. Läst 19 december 2021. 
  29. ^ ”Radioprogrammet”. Dagens Nyheter: s. 15. 21 juli 1951. https://arkivet.dn.se/tidning/1951-07-21/193/15. Läst 19 december 2021. 
  30. ^ ”Radioprogrammet”. Dagens Nyheter: s. 20. 6 september 1952. https://arkivet.dn.se/tidning/1952-09-06/242/20. Läst 19 december 2021. 
  31. ^ ”Radioprogrammet”. Dagens Nyheter: s. 20. 13 september 1952. https://arkivet.dn.se/tidning/1952-09-13/249/20. Läst 19 december 2021. 
  32. ^ ”Radioprogrammet”. Dagens Nyheter: s. 18. 20 september 1952. https://arkivet.dn.se/tidning/1952-09-20/256/20. Läst 19 december 2021. 
  33. ^ ”Radioprogrammet”. Dagens Nyheter: s. 22. 30 maj 1953. https://arkivet.dn.se/tidning/1953-05-30/143/22. Läst 19 december 2021. 
  34. ^ ”Radioprogrammet”. Dagens Nyheter: s. 30. 28 november 1953. https://arkivet.dn.se/tidning/1953-11-28/323/30. Läst 19 december 2021. 
  35. ^ ”Radioprogrammet”. Dagens Nyheter: s. 16. 24 december 1955. https://arkivet.dn.se/tidning/1955-12-24/349/16. Läst 19 december 2021. 
  36. ^ ”Radioprogrammet”. Dagens Nyheter: s. 24. 12 juli 1957. https://arkivet.dn.se/tidning/1957-07-12/186/24. Läst 19 december 2021. 
  37. ^ ”Radioprogrammet”. Dagens Nyheter: s. 22. 27 december 1958. https://arkivet.dn.se/tidning/1958-12-27/350/22. Läst 19 december 2021. 
  38. ^ ”TV och radio”. Dagens Nyheter: s. 39. 15 januari 1961. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1961-01-15/13/39. Läst 19 mars 2016. 
  39. ^ ”Radioprogrammet”. Dagens Nyheter: s. 31. 18 november 1961. https://arkivet.dn.se/tidning/1961-11-18/313/31. Läst 19 december 2021. 

Externa länkar redigera

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Karl-Arne_Holmsten&oldid=52227707”