Sagospel
teatergenre, drama vars handling bygger på ett sagomotiv
Sagospel eller feeri är ett drama vars handling bygger på ett sagomotiv.[1]
Genren växte fram genom romantikens svärmeri för folkdikten och ledde till försök, av bland andra dramatikern Ludwig Tieck, att införa sagogestalter på scenen. Hans exempel följdes av Adam Oehlenschläger i Alladin och Per Daniel Amadeus Atterbom i Lycksalighetens ö (1824–1827). I senare tid har sagospel skrivits av bland andra August Strindberg, Holger Drachmann och Maurice Maeterlinck.[1] Även Anne Charlotte Lefflers Sanningens vägar (1892) är ett exempel på sagospel.[2]
Källor redigera
- Carlquist Gunnar, Carlsson Josef, red (1947-1955). Svensk uppslagsbok (2., omarb. och utvidgade uppl.). Malmö : Förlagshuset Norden. Libris 11112
- Lauritzen, Monica (2012). Sanningens vägar: Anne Charlotte Lefflers liv och dikt. Stockholm: Bonnier. Libris 12750567. ISBN 978-91-0-012770-1