Volvo B10L är ett busschassi med lågt golv avsett för stadsbruk, tillverkat av Volvo Bussar.

Volvo B10L
Volvo B10LA tillhörande Keolis i Stockholm, våren 2011.
Volvo B10LA tillhörande Keolis i Stockholm, våren 2011.
Grundinformation
MärkeVolvo
Tillverkning1993–2005
Konstruktion
KlassStadsbuss
KarosseriCarrus
Säffle karosserifabrik
Lokala karosstillverkare
PlattformLåggolvsbuss (B10L)
Låggolvsledbuss (B10LA)
BesläktadeVolvo B7L
LiknandeMAN A21, A22, A23 och A24
Mercedes-Benz O405N/O405GN
Neoplan N40xx-serien/Centroliner
Scania N94UB/UA
Drivlina
Motor10-liters 6-cylindrig liggande bakmonterad radmotor
Effekt250–290 hk
DrivningBakhjulsdrift
Dimensioner
Längd12–18 meter
Bredd2,5–2,58 meter
Kronologi
EfterträdareVolvo B7L
Volvo B9L

Chassit, som fanns tillgängligt med två axlar, togs fram 1993 och började serietillverkas 1995. Ett treaxlat ledbusschassi, kallat Volvo B10LA, togs fram 1995 och började serietillverkas 1996. Ledbusschassit var Volvos första med lågt golv och drivning på den bakersta axeln. Volvo B10L/LA togs fram för att Volvo mer på allvar skulle kunna konkurrera med låggolvsbussar som till exempel Neoplan N4014/N4016/N4021 och Mercedes-Benz O405N/O405GN, framförallt på den europeiska kontinenten där lågentrébussar vid tiden ännu inte hade slagit igenom, men även för att man ville ha en buss för renodlat stadsbruk och full tillgänglighet.

Motorn är en baktill, längsmonterad och liggande till vänster i färdriktningen rak 6-cylindrig förbränningsmotor på 9,6 liter, vanligen med diesel eller bio-/naturgas som drivmedel. Några få exemplar i Stockholm och Göteborg hade även etanoldrift. Kylaren är monterad till höger om motorn, antingen vertikalt eller horisontellt beroende på om det finns en in-/utgång bakom bakersta axeln eller inte. De tidigaste årgångarna har vertikalt monterad kylare oavsett dörrkonfiguration.

Golvet i mittgången inne i bussar som bygger på Volvo B10L/LA saknar i regel helt trappsteg, vilket underlättar passagerarflödet genom bussarna och även tillgängligheten jämfört med lågentrebussar som har ett eller flera trappsteg i mittgången till den bakre delen. Golvet sluttar dock uppåt lite strax framför den bakersta axeln och golvet bakom bakaxeln är lite upphöjt för att ge plats åt den liggande motorns komponenter. Det är då ett trappsteg vid in-/utgången allra längst bak om sådan finns. Bussar med den starkare gasmotorn på 290 hk har, för att möjliggöra mer plats för kylning av motorn, ett lite högre golv bakom bakersta axeln än övriga varianter och därmed två mindre trappsteg i mittgången precis ovanpå bakaxeln och saknar då i alla utföranden helt in-/utgång allra längst bak. I Sverige hade endast ledbussar den starkare gasmotorn och denna golvkonfiguration längst bak. I andra länder, däribland Norge och Portugal fanns den starka gasmotorn även till normallånga bussar, vilka då hade samma golvkonfiguration allra längst bak precis som på gasledbussarna.

Efterträdaren till de dieseldrivna Volvo B10L och B10LA presenterades runt 1998 och började tillverkas under 1999. Detta chassi kallas Volvo B7L och har en mindre, stående, men lika kraftig 7-litersmotor monterad stående längst bak på vänster sida och ett lägre, planare golv genom hela bussen, även bakom bakersta axeln, i och med att många komponenter placerades vid motorn på vänster sida, istället för under golvet. Gasversionen av ledbusschassit Volvo B10LA togs fram i samband med att de dieseldrivna Volvo B10L- och B10LA-chassina togs ur produktion 1999.

Uppföljaren till gasdrivna B10L och dieseldrivna B7L blev Volvo B9L som kunde erbjudas både i diesel- och gasutförande.

I trafikRedigera

SverigeRedigera

I Sverige har busstypen funnits i många olika städer, från Luleå i norr till Malmö i söder.

Karossen till de flesta Volvo B10L/LA i Sverige tillverkades i Säffle, hos Säffle Karosserifabrik, vilken efter 1998 kom att kallas Volvo 5000. Denna byggdes i Aluminium. Fram till 1998 levererades även ett antal bussar byggda med Carrus-kaross i rostfritt stål.

StockholmRedigera

De allra första exemplaren av B10L att rulla i Stockholms innerstad var två normallånga etanolbussar i SL Buss-serien 4031–4032, dessa fick SL-littera H50E.[1] Dessa byggdes senare om till att gå på dieselolja och flyttades i samband med detta bort från innerstaden.

När det först infördes biogasbussar i Stockholms innerstad 2004 införskaffade dåvarande Busslink bland annat 11 gasledbussar av typen Volvo B10LA i serien 5378–5388, dessa kompletterades 2005 av 9 gasledbussar av samma sort i serien 7001–7009. Dessa gick under hela sin tid hos SL på olika blåbusslinjer i innerstaden, främst på linjerna 2 och 3, och var stationerade på Söderhallens bussdepå. Samtliga bussar av denna sort fasades ut och ställdes av sommaren 2014 efter att Keolis förnyat sitt kontrakt för innerstadstrafiken. Efter att ha stått avställda en tid skrotades samtliga exemplar. De ersattes av gasledbussar av typen MAN Lion's City.

I övriga delar av länet har Volvo B10L och B10LA med dieseldrift funnits i varierad skala.

GöteborgRedigera

Dåvarande Swebus införskaffade sin allra första större serie bussar av denna sort 1997 för trafiken i Göteborg. Dessa utgjordes av normallånga liksom dieseldrivna ledbussar med Carrus-, respektive Säfflekarosser. De kompletterades 1998 av fler ledbussar av samma sort. Runt 2001 kom 13 gasledbussar. I januari 2003 införskaffade Göteborgs spårvägar (GS) 17 biogasledbussar i serien 901–917 för stombusslinjerna i Göteborg. Dessa kompletterades 2004, när GS utökade sin busstrafik, av 30 likadana bussar i serien 918–947, i samband med detta togs 4 stycken över från Swebus, vilka hamnade i GS-serien 948–951. Man importerade även några normallånga dieselbussar från Danmark. Bussarna från 1997–2003 hade enbart stombusslackering medan bussarna från 2004 samt de f.d. Swebus-bussarna både hade stombuss- och vanlig Västtrafiklackering. Bussarna från Danmark hade endast Västtrafiklackering. Den första serien som kom 2003 (901–917) fasades ut och lämnades tillbaka till Volvo redan 2008 på grund av en massa fel på bussarna och ersattes av dieseldrivna bussar av typen Volvo 7500 med B9S-chassi. Även 948–951 gjorde en förhållandevis kort karriär hos GS. Den sista serien (918–947) försvann 2012. Ett antal bussar skrotades men några fick nya liv i Polen och Ukraina. Övriga B10L som rullat då Swebus körde stora delar av trafiken flyttades till andra regioner.

Källa:[2]

En normallång etanolbuss, framtagen i experimentellt syfte fanns också, Swebus 4400.[3]

SkåneRedigera

I Region Skåne har det funnits ett antal bussar av både normallång och ledad sort. De första exemplaren var normallånga bussar och levererades 1995–1997, dessa kompletterades senare av ett antal gasledbussar. De allra flesta bussar av typen Volvo B10L/LA som gick i trafik i Skåne hade gasdrift och var stationerade i Malmö, Lund och Kristianstad. Några exemplar med dieseldrift var stationerade i Helsingborg.

ÖstergötlandRedigera

I Östergötlands län har denna busstyp varit vanlig i Norrköping och Linköping, i Linköping fanns normallånga bussar såväl som gasledbussar av varierande årsmodeller och i Norrköping fanns ett stort antal normallånga gasbussar av framförallt årsmodell 2004.

ÖvrigaRedigera

I övriga Sverige har bussar på Volvo B10L-chassi funnits i städer såsom Eskilstuna, Jönköping, Luleå, Uppsala och Örebro.

Övriga länderRedigera

I Norge fanns, liksom i Sverige, bussar byggda med Volvo 5000-kaross. I Danmark och Storbritannien tillverkades Volvo 5000-liknande karosser för respektive marknader. I Finland och andra länder på den europeiska kontinenten fanns från 1998 även en kaross kallad Volvo 7000, senare 7700. Denna efterträdde den Carruskaross som tidigare även fanns tillgänglig i Sverige. I många olika länder, såväl som i Europa som på andra kontinenter, fanns olika lokala tillverkare som byggde kompletta bussar på Volvo B10L/LA-chassit. Till exempel belgiska Jonckheere. Volvo B10L och B10LA fanns både som höger- och vänsterstyrda. Bussar med dessa chassin såldes främst i Europa men ett antal specialbyggda varianter såldes även i Australien.

DubbeldäckareRedigera

Det fanns även en högerstyrd dubbeldäckad version kallad B10TL med tvärställd motor och korta karossöverhäng. Denna kallas Volvo Super Olympian och var endast tillgänglig i länder med vänstertrafik.

GalleriRedigera

KällorRedigera