Naturgas

brännbar fossil gas som utvinns från jordskorpan
En cistern för naturgas

Naturgas, äldre benämning jordgas, är en blandning av gaser, främst lätta kolväten såsom metan, som finns i fickor i jordskorpan. Naturgas utvinns ur separata gasfyndigheter, eller i samband med oljeutvinning.

AnvändningRedigera

Naturgas mäts vanligen i kubikmeter (m3). Ibland används beteckningen normalkubikmeter (Nm3) för att markera att det är en kubikmeter vid ett bestämt, ”normalt”, tryck och temperatur. Naturgas fortsätter att vara i gasform även om gasen utsätts för mycket höga tryck. Om naturgasen kyls ner till minus 163 grader Celsius övergår den till flytande form.

Naturgas används framförallt som bränsle i till exempel kraftverk och värmeverk.

Naturgas är världens tredje viktigaste energikälla efter olja och kol.[källa behövs] Idag svarar naturgas för 20–25 procent av den globala energiförsörjningen. I Sverige 2017 tillförde natur- och stadsgas 11 TWh, vilket motsvarar ca 2% av den totala energitillförseln i landet.[1]

Naturgas används som råvara till produktion av kemikalier som till exempel metanol, syntesgas och ammoniak. Naturgaskondensat (etan, propan, butan och lättbensin nafta) används som råvara till så kallade ångkrackrar, som producerar främst eten och propen, som i sin tur används för tillverkning av polyeten-, PVC-, polypropen-plast och etenoxid.

Naturgas ingår numera ofta i stadsgas för gasspisar och gaspannor. Exempel är Malmös, Göteborgs och Stockholms stadsgasnät.

Naturgas kan även användas som fordonsbränsle i form av CNG (komprimerad naturgas) och LNG (flytande naturgas), exempelvis för stadsbussar, taxi- och personbilar. Svenska exempel är bussar och taxibilar i Malmö och Göteborg (I Stockholm går däremot bussarna på biogas, som till skillnad från naturgas är ett förnybart drivmedel).

Sovjetunionen experimenterade med flygplan (Tupolev Tu-155) och helikoptrar (som Mil-17) drivna med naturgas.

MiljöpåverkanRedigera

Metan är en växthusgas som är mycket mer potent än koldioxid, och omvandlas till koldioxid vid förbränning. Huvudmolekylen i naturgas - det enklaste kolvätet metan - innehåller endast en kolatom (den kemiska formeln är CH4), vilket gör att koldioxidutsläppen vid förbränning av naturgas är cirka 30 till 40 procent lägre jämfört med förbränning av råolja/råoljeprodukter som till exempel bensin och dieselolja.

Många miljövänner vill använda benämningen fossilgas istället för naturgas, för att markera att gasen är ett fossilt bränsle med samma grundläggande miljöpåverkan som till exempel kol och petroleum.

Bensin och dieselolja innehåller tyngre kolväten som har betydligt fler kolatomer per molekyl bränsle (Källa: Svenskt Gastekniskt Center (SGC) i Malmö).

Naturgas har fördelar framför andra fossila energikällor – inte minst att naturgasen ger lägre oönskade utsläpp (t.ex. inga utsläpp av svavel och tungmetaller vid förbränning). Naturgas är också effektivare och skonsammare[förtydliga], mot motorer, maskiner och producerade varor i fabriker, än de andra fossila bränslen som idag används inom industri, sjöfart och landtransporter.

Vid petroleumutvinning följer även naturgas med och är en svårhanterlig restprodukt som kan vara olönsam att ta vara på. Därför bränns den ofta upp i atmosfären genom så kallad gasfackling. 2006 facklades motsvarande 168 miljarder normalkubikmeter naturgas upp globalt. Om denna mängd gas omvandlades till elektricitet, skulle den räcka till en kvarts årsförbrukning av el i USA.[2][3] Samma år var världens totala utvinning av naturgas 2,865 miljarder m³.[4]

TillgångarRedigera

Naturgas är en gasblandning som till största delen består av metan. Naturgas utvinns från källor på land eller på havsbotten.

Andelen metan vid utvinningen kan variera från omkring 70 procent och uppåt. Ofta avskiljs andra gaser, till exempel etan, propan, butan, innan gasen går vidare till slutanvändare. En viss mängd av bland annat etan och propan finns vanligen kvar även efter avskiljningen. I det svenska nätet innehåller naturgasen 90 procent metan, 6 procent etan och 2 procent propan.[källa behövs] Sammansättningen varierar något från land till land.

Med ny borrteknik hittas nya stora gasfyndigheter djupt ner i marken på flera håll i världen, bland annat i USA. Sådan så kallad skiffergas utvinns med hydraulisk spräckning.

Det stora lyftet för naturgas i USA kan bli den ”nygamla” tekniken att kondensera den till flytande naturgas (LNG = Liquified Natural Gas) under kylning till -163 °C. I flytande form upptar naturgas bara 1/600 av den volym den har i gasform. Den kan därför transporteras och lagras effektivare. USA har idag mer tillgång på naturgas än efterfrågan. Detta faktum utgör grundbulten till det låga priset på naturgas i USA.

I övriga delar av världen betalas naturgasen till betydligt högre priser än i USA.[källa behövs]

SäkerhetRedigera

Naturgas är osynlig och luktfri. För att lättare kunna upptäcka läckor tillsätts ett luktämne (tetrahydrotiofen).

Naturgas är lättare än luft, vilket är en fördel från säkerhetssynpunkt genom att gasen snabbt blandas med luft om utsläppen sker i det fria.

Explosioner orsakade av naturgasläckor är inte vanliga, men inträffar några gånger varje år.

DistributionRedigera

Naturgas transporteras i huvudsak genom rörnät (så kallade pipelines), eller i flytande form (LNG) i speciella tankfartyg eller lastbilar.

För att kondensera gasen till vätskeform krävs stora och avancerade anläggningar. Gasen komprimeras och kyls i flera steg, tills gasen är -163 °C och flytande. Komprimeringen drar mycket el. Denna metod används främst för transport över långa avstånd. Transporten kräver specialfartyg, som kan fortsätta att kyla gasen under transporten, vilket drar energi. Exempel på vanligt förekommande LNG-transporter: Transport från Arabiska halvön till Sydkorea och Japan, transport från Indonesien till Japan, transport från Hammerfest i Nordnorge och från Algeriet till Centraleuropa, m.m.

Inom Europa finns ett internationellt sammankopplat rörnät med naturgas, som utgår ifrån importhamnar, och från grova naturgasledningar från Ryssland (Sibirien) och Mindre Asien/Mellanöstern/Kaukasus.

För mindre mängder används även en metod där man transporterar gasen under tryck, så kallad CNG. Gas ombord på gasfordon med gasmotor, oftast stadsbussar och taxibilar, är oftast en gastub, där gasen är under 200 eller 400 bars tryck. Det är ytterligare ett exempel på CNG.

Ytterligare ett sätt att distribuera naturgas/fackelgas på, är att konvertera naturgasen till kemikalier i fast eller i flytande form. Sådana kemikalier är billigare, enklare och energisnålare att transportera över hav, ofta interkontinentalt. Exempel är: Handelsgödsel (naturgas → ammoniak → urea eller ammoniumnitrat) i fast form, metanol i flytande form och flytande, syntetiska paraffiner, s.k. GTL-drivmedel. Om naturgasen ändå ska användas som energi, är det här ett praktiskt sätt att "omförpacka" naturgasen på. Naturgasen får samtidigt en ny marknad, då GTL-drivmedel kan användas direkt i helt vanliga dieselfordon, och/eller blandas med vanlig dieselolja, baserad på råolja[5]. Metanol används ofta i produktionen av bensinkomponenten metyl-tert-butyl-eter (MTBE) som är vanlig i bensin[6]. Exempel på indirekt distribution av naturgas är: Metanol och handelsgödsel från Trinidad-Tobago till hela världen[7][8], handelsgödsel, metanol och GTL-drivmedel från Mellanöstern, m.m.[9][10][11]

Distribution i EURedigera

Europaparlamentet och Rådet har genom direktiv 2003/55EG sökt ta ett samlat grepp om el- och gasdistributionen i Europa.[12] Direktivet syftar till att de europeiska medborgarnas frihet ska säkras genom en fullständigt öppnad marknad.(punkt 4 i preambeln till direktivet). Genom Rådets direktiv 2004/67/EG har bland annat beslutats att medlemsstaterna senast den 19 maj 2006 ha införlivat direktivet i sin nationella lagstiftning, vilket för Sveriges del skedde ganom naturgaslagen.[13]

HistorikRedigera

Groningenfältet i norra Nederländerna öppnades på 1960-talet med ledningar till Belgien, Tyskland och Frankrike. I slutet av 1990-talet sträcker sig ett rörledningssystem, med Groningen som centrum, över hela Europa, som då också hade leverantörer från Ryssland, Algeriet, Norge, Libyen och Storbritannien.

År 2009 utmärkte sig Norge som den näst största tillverkaren av naturgas i Europa efter Ryssland. Stora rörledningar har konstruerats under framförallt 1990-talet under Engelska kanalen, Gibraltar sund, Irländska sjön och från Nordsjön och Norska havet till Frankrike, Belgien och Tyskland. Langeled 2007 är en 120 kilometer lång rörledning i Nordsjön och Norska havet som tillkommit på 2000-talet. [14]

Beroendet av gasleveranserna från Ryssland till EU har varit en viktig fråga, först efter att störningar av leveranserna inträffade åren 2005 och 2008, och än mer i samband med Ukrainas avståndstagande till rysk dominans 2014.

Distribution i SverigeRedigera

Sveriges naturgasstamnät sträcker sig endast från västra Skåne upp till Stenungsund i mellersta Bohuslän. Stockholm är ännu inte ansluten, utan försörjs istället med naturgas i flytande form (LNG) via tankfartyg/tankbilar.

Flytande GTL-drivmedel säljs i Sverige av bland andra Göteborgsföretaget Ecopar.

Naturgaslagen (2005:403) innehåller bestämmelser om naturgasledningar, lagringsanläggningar och förgasningsanläggningar samt om handel med naturgas i vissa fall och om trygg naturgasförsörjning.[15] En naturgasledning får inte byggas eller användas utan koncession av regeringen.[16]

KällorRedigera

  1. ^ ”Energiläget”. Energimyndigheten. 3 juni 2019. https://www.energimyndigheten.se/statistik/energilaget/. Läst 7 januari 2020. 
  2. ^ http://bridge.redeye.se/aktiebloggen/opcon/opcon-erovrar-ryssland
  3. ^ http://www.ne.se/lang/metan
  4. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 1 december 2008. https://web.archive.org/web/20081201104508/http://www.mbendi.com/indy/oilg/gas_/p0005.htm. Läst 22 november 2010. 
  5. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 11 januari 2011. https://web.archive.org/web/20110111171005/http://www.shell.com.qa/home/content/qat/products_services/pearl/. Läst 29 november 2010. 
  6. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 30 september 2011. https://web.archive.org/web/20110930125131/http://www.qafac.com.qa/about/products. Läst 29 november 2010. 
  7. ^ http://www.ttmethanol.com Arkiverad 10 augusti 2015 hämtat från the Wayback Machine.
  8. ^ http://www.methanex.com
  9. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 29 november 2014. https://web.archive.org/web/20141129043125/http://www.adnoc.ae/content.aspx?newid=37&mid=37. Läst 29 november 2010. 
  10. ^ http://www.sabic.com/corporate/en/ourcompany/manufacturingaffiliates/ibnsina.aspx
  11. ^ http://www.qatcom.com/listings/qatar-search/methanol-manufacturers
  12. ^ http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:L:2003:176:0057:0057:SV:PDF
  13. ^ Artikel 11 http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:L:2004:127:0092:0092:SV:PDF
  14. ^ Nationalencyklopedins nätupplaga, Sökord: Naturgas, 2014-05-25
  15. ^ https://lagen.nu/2005:403#K1P3 Arkiverad 15 maj 2012 hämtat från the Wayback Machine.#K1P1
  16. ^ https://lagen.nu/2005:403#K1P3 Arkiverad 15 maj 2012 hämtat från the Wayback Machine.#K2P1

Se ävenRedigera

Externa länkarRedigera

  • www.energigas.se Läs mer om naturgas och de andra energigaserna på branschorganisationen Energigas Sveriges webbplats.