Öppna huvudmenyn
Europeiska flaggan Europeisk unionsrätt
Rörlighetsdirektivet
Direktiv om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och om upphävande av direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG

(Text av betydelse för EES)

Aktnummer Direktiv 2004/38/EG
Celexnummer 32004L0038
Offentliggjort i EUT L 158, 30.4.2004
Rättslig form Direktiv
Rättsligt bindande Yes check.svg Ja
Direkt tillämpligt X mark.svg Nej, transponering krävs
Tillämpas av Europeiska unionen samt Island, Liechtenstein, Norge, Schweiz[1]
Utfärdat av Europaparlamentet och Europeiska unionens råd
Rättslig grund Art. 12, 18, 40, 44, 52 FEG[2]

Relaterad lagstiftning
Nuvarande och tidigare gällande lagstiftning
Direktiv 2004/38/EG
Utfärdat Trätt i kraft Tillämpligt Upphävt
2004-04-29 2004-04-30 2006-04-30

Rörlighetsdirektivet, eller direktiv 2004/38/EG, är ett europeiskt direktiv som reglerar unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom Europeiska unionen. Direktivet utgör grunden för den fria rörligheten för personer, en av de fyra friheterna. Det utfärdades av Europaparlamentet och Europeiska unionens råd den 29 april 2004, trädde i kraft den 30 april 2004 och skulle vara införlivat i medlemsstaternas nationella lagar och andra författningar senast den 30 april 2006. Direktivet ersatte nio tidigare direktiv.

Rörlighetsdirektivet fastställer en rad bestämmelser gällande unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt till fri rörlighet, däribland rätten att fritt röra sig och tillfälligt eller permanent uppehålla sig inom medlemsstaternas territorium, samt begränsningar i dessa rättigheter med hänsyn till allmän ordning, inre säkerhet eller hälsa.

Rörlighetsdirektivet är tillämpligt inom hela Europeiska unionen. Därutöver är det även tillämpligt i Island, Liechtenstein och Norge genom EES-avtalet. Schweiz tillämpar motsvarande bestämmelser genom ett bilateralt avtal med unionen.

Innehåll

Tillkomst och genomförandeRedigera

Förslaget till rörlighetsdirektivet presenterades av Europeiska kommissionen den 25 september 2001. Syftet med förslaget var dels att konsolidera bestämmelser från nio olika direktiv som alla reglerade den fria rörligheten för personer, dels att förenkla de formella kraven för att unionsmedborgare och deras familjemedlemmar skulle få uppehållstillstånd i en annan medlemsstat genom inrättandet av en uppehållsrätt.

Rörlighetsdirektivet antogs genom medbeslutandeförfarandet, det vill säga Europaparlamentet och Europeiska unionens råd lagstiftade tillsammans. Direktivet utfärdades den 29 april 2004 och trädde i kraft dagen därpå, en dag innan den stora utvidgningen av unionen ägde rum. Medlemsstaterna hade dock fram till den 30 april 2006 på sig att införliva direktivet i sina nationella lagar och andra författningar.

Rättslig grundRedigera

Rörlighetsdirektivet antogs med artiklarna 12, 18, 40, 44 och 52 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen som rättslig grund, däribland

1. Inom detta fördrags tillämpningsområde och utan att det påverkar tillämpningen av någon särskild bestämmelse i fördraget, skall all diskriminering på grund av nationalitet vara förbjuden. (...)
– Artikel 12 i EG-fördraget
1. Varje unionsmedborgare skall ha rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier, om inte annat följer av de begränsningar och villkor som föreskrivs i detta fördrag och i bestämmelserna om genomförande av fördraget. (...)
– Artikel 18 i EG-fördraget
Rådet skall enligt förfarandet i artikel 251 och efter att ha hört Ekonomiska och sociala kommittén utfärda direktiv eller förordningar i vilka de åtgärder anges som är nödvändiga för att genomföra den fria rörlighet för arbetstagare som definieras i artikel 39 (...)
– Artikel 40 i EG-fördraget

Innehåll och bestämmelserRedigera

I korthet innebär rörlighetsdirektivet att unionsmedborgare och deras familjemedlemmar, under förutsättning att de kan försörja sig själva, har rätt att röra sig fritt inom Europeiska unionen och bosätta sig i en annan medlemsstat på samma villkor som de egna medborgarna. Familjemedlem innefattar make eller maka, registrerad partner om registrerat partnerskap erkänns i den mottagande medlemsstaten samt tillhörande släktingar i rakt nedstigande led som är under 21 år och underhållsberättigade släktingar i rakt uppstigande led.

Rätt till in- och utresaRedigera

Ett tyskt nationellt identitetskort som tillåter unionsmedborgare att resa fritt.

Enligt rörlighetsdirektivet har unionsmedborgare rätt att röra sig fritt mellan medlemsstaterna förutsatt att de innehar en giltig resehandling. Enligt direktivet är pass och nationellt identitetskort giltiga resehandlingar vid resa inom unionen.[3] Identitetshandlingar som inte fastställer innehavarens medborgarskap, till exempel körkort, är i allmänhet inte giltiga som resehandlingar. Det hindrar dock inte medlemsstaterna från att ha en mer generös nationell lagstiftning på området, till exempel har nordiska medborgare rätt att röra sig fritt inom den nordiska passunionen med körkort. Unionsmedborgare får inte åläggas skyldighet att inneha in- eller utresevisering, eller motsvarande formaliteter.

Familjemedlemmar till unionsmedborgare som inte själva är unionsmedborgare har också rätt att röra sig fritt mellan medlemsstaterna förutsatt att de innehar ett giltigt pass och, om de omfattas av visumkrav, ett giltigt visum. Genom direktivet har sådana familjemedlemmar, om de uppehåller sig mer än tre månader i en medlemsstat, möjlighet att ansöka om ett uppehållskort som ger dem undantag från eventuella visumkrav. Med ett giltigt uppehållskort stämplas inte heller familjemedlemmens pass med in- eller utresestämplar.[3]

Bestämmelserna om rätten till in- och utresa påverkar inte bestämmelserna om kontrollen av resehandlingar, som regleras av Schengenregelverket för de medlemsstater som ingår i Schengenområdet och av nationell lagstiftning för övriga medlemsstater.

Uppehållsrätt och permanent uppehållsrättRedigera

Huvudartikel: Uppehållsrätt

Rörlighetsdirektivet innehåller bestämmelser om uppehållsrätt och permanent uppehållsrätt för unionsmedborgare och deras familjemedlemmar. Uppehållsrätt innebär att en person har rätt till fri rörlighet utan att behöva ansöka om uppehållstillstånd.

Uppehållsrätt ger personen i fråga rätt att vistas inom en medlemsstats hela territorium. Den territoriella räckvidden får begränsas endast i den mån den även har begränsats för de egna medborgarna.[4]

Uppehållsrätt i högst tre månaderRedigera

Enligt rörlighetsdirektivet har unionsmedborgare rätt att uppehålla sig i upp till tre månader i en annan medlemsstat än den där han eller hon är medborgare, utan några andra krav än att inneha ett giltigt pass eller nationellt identitetskort. Uppehållsrätten går dock förlorad om personen i fråga utgör en belastning för den mottagande medlemsstatens sociala trygghetssystem.[5]

Familjemedlemmar, som inte själva är unionsmedborgare, har rätt att uppehålla sig i samma medlemsstat om de innehar ett giltigt pass.[6]

Uppehållsrätt i mer än tre månaderRedigera

Under vissa villkor har unionsmedborgare även rätt att uppehålla sig mer än tre månader i en annan medlemsstat än den där han eller hon är medborgare.[6] Detta gäller om personen

  • är anställd eller egenföretagare i den mottagande medlemsstaten,
  • har tillräckliga tillgångar för att inte bli en belastning för den mottagande medlemsstatens sociala trygghetssystem under vistelsen, samt har en heltäckande sjukförsäkring som gäller i den mottagande medlemsstaten, eller
  • bedriver studier eller genomgår en yrkesutbildning vid en erkänd institution, samt innehar en heltäckade sjukförsäkring som gäller i den mottagande medlemsstaten och avger en förklaring eller motsvarande om att han eller hon har tillräckliga tillgångar för att försörja sig själv.

Familjemedlemmar till ovanstående unionsmedborgare har rätt att uppehålla sig i samma medlemsstat under samma tid oavsett om de själva är unionsmedborgare eller inte.[6] De har även rätt att ta anställning eller inleda verksamhet som egenföretagare.[7]

Om en person upphör att vara anställd eller egenföretagare behåller unionsmedborgaren ändå sin status som anställd eller egenföretagare om unionsmedborgaren

  • har drabbats av tillfällig arbetsoförmåga på grund av sjukdom eller olycksfall,
  • har drabbats av ofrivillig arbetslöshet efter mer än ett års anställning och har anmält sig som arbetssökande vid en behörig arbetsförmedling, eller
  • inleder en yrkesutbildning.

Även personer som blir arbetslösa inom tolv månader har rätt att behålla sin status som arbetstagare i ytterligare minst sex månader.[6]

Medlemsstaterna har rätt att kräva att personer som uppehåller sig längre än tre månader registrerar sig hos de nationella myndigheterna. Utöver giltig resehandling får myndigheterna endast kräva att personen uppvisar de handlingar som styrker att han eller hon åtnjuter uppehållsrätt, till exempel ett anställningsavtal. De nationella myndigheterna ska enligt rörlighetsdirektivet utfärda ett bevis om registrering. Motsvarande bestämmelser gäller för familjemedlemmar som är unionsmedborgare. Andra familjemedlemmar måste ansöka om uppehållskort, som utfärdas av de nationella myndigheterna.

Permanent uppehållsrättRedigera

Enligt rörlighetsdirektivet erhåller unionsmedborgare och deras familjemedlemmar permanent uppehållsrätt efter att ha uppehållit sig lagligt i en medlemsstat under minst fem år. Under denna period får personen i fråga ha lämnat medlemsstaten under kortare perioder, som inte får överstiga sex månader per år mer än i undantagsfall.[8] Permanent uppehållsrätt kan i regel endast gå förlorad efter frånvaro i medlemsstaten i fråga i mer än två på varandra följande år. Personer kan erhålla permanent uppehållsrätt redan innan fem år har förlöpt om personen i fråga

  • har varit anställd eller egenföretagare, men går i pension,
  • har varit anställd eller egenföretagare i den mottagande medlemsstaten i minst två år, men har slutat arbeta till följd av permanent arbetsoförmåga, eller
  • har varit anställd eller egenföretagare i den mottagande medlemsstaten i minst tre år, men har blivit anställd eller egenföretagare i en annan medlemsstat, dock med bibehållen bostad i den mottagande medlemsstaten.

Unionsmedborgare och tredjelandsmedborgare som åtnjuter permanent uppehållsrätt har rätt att erhålla ett intyg om permanent uppehållsrätt respektive ett permanent uppehållskort.

LikabehandlingRedigera

Rörlighetsdirektivet fastslår att unionsmedborgare ska åtnjuta samma behandling i den mottagande medlemsstaten som de egna medborgarna. Familjemedlemmar med uppehållsrätt ska också åtnjuta samma behandling. Medlemsstaterna har dock rätt att, under vissa omständigheter, begränsa tillgången till socialt bistånd, studiebidrag, studielån och liknande.[9]

Begränsningar med hänsyn till allmän ordning, inre säkerhet eller hälsaRedigera

Den fria rörligheten för personer kan enligt rörlighetsdirektivet begränsas endast med hänsyn till allmän ordning, inre säkerhet eller hälsa. Sådan hänsyn får inte tjäna ekonomiska syften och måste beakta omständigheterna i varje enskilt fall. Under vissa omständigheter, till exempel vid brott, kan en person bli utvisad från den mottagande medlemsstaten och beläggas med återreseförbud. Tidigare straffdomar utgör däremot inte i sig skäl för att begränsa en persons rätt till fri rörlighet.

Endast i mycket restriktiva fall får den fria rörligheten för en person inskränkas med hänsyn till hälsa. Detta kan ske om personen bär på någon av de sjukdomar som är epidemiska enligt Världshälsoorganisationen eller om personen bär på en annan smittsam infektions- eller parasitsjukdom för vilken skyddsåtgärder även gäller de egna medborgarna. Sjukdomar som uppstår mer än tre månader efter att personen i fråga bosatt sig i den mottagande medlemsstaten får enligt direktivet inte utgöra skäl för att utvisa personen.[10]

Territoriellt tillämpningsområdeRedigera

 
  Stater som omfattas av EES-avtalet
  Schweiz

Rörlighetsdirektivet omfattar alla Europeiska unionens medlemsstater. Senast den 30 april 2006 skulle direktivet vara införlivat i medlemsstaternas nationella lagar och andra författningar. Genom EES-avtalet omfattas även Island, Liechtenstein och Norge av direktivet. Därutöver omfattas Schweiz av motsvarande bestämmelser genom ett bilateralt avtal med Europeiska unionen.[11]

En granskning utförd av Europeiska kommissionen under 2008 visade att inte en enda medlemsstat hade införlivat direktivet helt korrekt. Bland bristerna återfanns att den nationella lagstiftningen i flera fall inte uttryckligen garanterade unionsmedborgare rätten att få röra sig fritt mellan medlemsstaterna med ett nationellt identitetskort. Till exempel tillät inte svensk lag svenska medborgare att resa ut från Sverige till medlemsstater utanför Schengenområdet med ett nationellt identitetskort istället för pass. Detta ändrades först den 1 juli 2015 efter påtryckningar från bland annat kommissionen. I flera fall hade medlemsstaterna även införlivat bestämmelserna om rättigheterna för familjemedlemmar till unionsmedborgare som inte själva är unionsmedborgare på ett felaktigt sätt, framför allt deras rätt att röra sig fritt mellan medlemsstaterna.

Mellan mars och oktober 2011 inledde kommissionen överträdelseförfaranden mot Belgien, Cypern, Italien, Litauen, Malta, Polen, Spanien, Storbritannien, Sverige, Tjeckien, Tyskland och Österrike. Övriga medlemsstater anpassade sin lagstiftning efter bilaterala dialoger med kommissionen.[12] Under 2012 avgav kommissionen motiverade yttranden för Litauen, Storbritannien och Tjeckien, vilket var ytterligare ett steg mot att väcka talan om fördragsbrott vid Europeiska unionens domstol mot dessa medlemsstater.[13]

I september 2010 kritiserades Frankrike av dåvarande kommissionsledamoten Viviane Reding för dess utvisningsliknande transporter av romer till Bulgarien och Rumänien, som hon ansåg bryta mot rörlighetsdirektivet och Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.[14]

Se ävenRedigera

ReferenserRedigera

NoterRedigera

  1. ^ Schweiz omfattas inte av rörlighetsdirektivet, men motsvarande bestämmelser gäller mellan Schweiz och Europeiska unionen genom ett bilateralt avtal.
  2. ^ ”Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen”. EGT C 325, 24.12.2002, s. 33-154. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:C2002/325/01. 
  3. ^ [a b] ”Kapitel II i konsoliderad version av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och om upphävande av direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG”. EUT L 158, 30.4.2004 (konsoliderad version: 2004L0038, 16.06.2011, s. 9-10). EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:02004L0038-20110616. 
  4. ^ ”Artikel 22 i konsoliderad version av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och om upphävande av direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG”. EUT L 158, 30.4.2004 (konsoliderad version: 2004L0038, 16.06.2011, s. 19). EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:02004L0038-20110616. 
  5. ^ ”Artikel 14 i konsoliderad version av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och om upphävande av direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG”. EUT L 158, 30.4.2004 (konsoliderad version: 2004L0038, 16.06.2011, s. 15-16). EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:02004L0038-20110616. 
  6. ^ [a b c d] ”Kapitel III i konsoliderad version av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och om upphävande av direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG”. EUT L 158, 30.4.2004 (konsoliderad version: 2004L0038, 16.06.2011, s. 10-16). EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:02004L0038-20110616. 
  7. ^ ”Artikel 23 i konsoliderad version av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och om upphävande av direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG”. EUT L 158, 30.4.2004 (konsoliderad version: 2004L0038, 16.06.2011, s. 20). EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:02004L0038-20110616. 
  8. ^ ”Kapitel IV i konsoliderad version av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och om upphävande av direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG”. EUT L 158, 30.4.2004 (konsoliderad version: 2004L0038, 16.06.2011, s. 16-19). EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:02004L0038-20110616. 
  9. ^ ”Artikel 24 i konsoliderad version av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och om upphävande av direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG”. EUT L 158, 30.4.2004 (konsoliderad version: 2004L0038, 16.06.2011, s. 20). EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:02004L0038-20110616. 
  10. ^ ”Artikel 29 i konsoliderad version av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och om upphävande av direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG”. EUT L 158, 30.4.2004 (konsoliderad version: 2004L0038, 16.06.2011, s. 22). EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:02004L0038-20110616. 
  11. ^ ”Avtal mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Schweiziska edsförbundet, å andra sidan om fri rörlighet för personer”. EGT L 114, 30.4.2002, s. 6-63. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/resource.html?uri=cellar:29b7e319-1314-4fbd-b1df-c0c0be226feb.0011.02/DOC_1&format=PDF. 
  12. ^ ”Free movement: Determined Commission action has helped resolve 90% of open free movement cases” (på engelska). Europeiska kommissionen. 25 augusti 2011. http://europa.eu/rapid/press-release_IP-11-981_en.htm. Läst 16 december 2017. 
  13. ^ ”Free movement: Commission asks the UK to uphold EU citizens' rights” (på engelska). Europeiska kommissionen. 26 april 2012. http://europa.eu/rapid/press-release_IP-12-417_en.htm. Läst 16 december 2017. 
  14. ^ ”EU set to take France to court over Roma policy” (på engelska). EUobserver. 14 september 2010. https://euobserver.com/justice/30799. Läst 16 december 2017. 
  EU-portalen – temasidan för Europeiska unionen på svenskspråkiga Wikipedia.