Öppna huvudmenyn
Unionsmedborgares pass bär texten ”Europeiska unionen” på något eller några av unionens officiella språk.

Unionsmedborgarskap, även känt som EU-medborgarskap, är ett medborgarskap som tillkommer varje person som är medborgare i någon av Europeiska unionens medlemsstater. Dessa personer kallas för unionsmedborgare eller EU-medborgare. Medborgarskapet kompletterar, och ersätter inte, de nationella medborgarskapen och individer kan inte avsäga sig detta utan att också avsäga sig alla medborgarskap i EU-länder.[1] Enda sättet att få unionsmedborgarskap är att söka nationellt medborgarskap i någon av medlemsstaterna. Vad som krävs för att få ett nationellt medborgarskap är en nationell befogenhet och skiljer sig från medlemsstat till medlemsstat.

Unionsmedborgare har bland annat rätt att röra sig fritt inom unionen och uppehålla sig i en annan medlemsstats territorium i enlighet med de villkor som finns fastställda i rörlighetsdirektivet samt rösta och kandidera vid val till Europaparlamentet och kommunala val i den medlemsstat som unionsmedborgaren är bosatt i, på samma villkor som de egna medborgarna i den medlemsstaten. På en unionsmedborgares pass står det ”Europeiska unionen” på något av unionens officiella språk ovanför medlemsstatens namn.[2]

Genom EES-avtalet åtnjuter även medborgare från Island, Liechtenstein och Norge vissa av de rättigheter som tillkommer unionsmedborgare, i synnerhet rätten till fri rörlighet för personer. Tillsammans med unionsmedborgare benämns dessa medborgare ibland som EES-medborgare. Även medborgare från Schweiz omfattas av vissa av bestämmelserna om fri rörlighet genom bilaterala avtal med unionen.

HistoriaRedigera

 
En gräns utan passkontroller.

Unionsmedborgarskapet infördes genom fördraget om Europeiska unionen den 1 november 1993, och utökades med Amsterdamfördraget den 1 maj 1999. Före 1993 garanterade Europeiska gemenskapernas fördrag fri rörlighet för ekonomiskt aktiva personer, men inte för andra medborgare i medlemsstaterna. Istället var den fria rörligheten endast till för arbetstagare.

Introduceringen av ett unionsmedborgarskap var därför en stor förändring, eftersom det innebar en allmän rättighet för unionens medborgare om fri rörlighet. Däremot hade vissa av de demokratiska rättigheterna, såsom rösträtt vid val till Europaparlamentet, funnits redan sedan tidigare.

I Amsterdamfördraget tydliggjordes att unionsmedborgarskapet endast kompletterar, och inte ersätter, de nationella medborgarskapen. Detta var framför allt på grund av krav från Danmark, som redan efter sin folkomröstning om fördraget om Europeiska unionen hade erhållit motsvarande garantier.

Förvärv av medborgarskapRedigera

Grundläggande rättigheterRedigera

Enligt avdelning V i stadgan om de grundläggande rättigheterna åtnjuter unionsmedborgare en rad grundläggande rättigheter, däribland rörelse- och uppehållsfrihet inom unionen samt rösträtt och valbarhet i kommunala och europeiska val.[3]

Rörelse- och uppehållsfrihetRedigera

Enligt fördraget om Europeiska unionens funktionssätt har unionsmedborgare rätt att röra sig fritt, uppehålla sig och söka arbete inom alla medlemsstaters territorium inom ramarna för vad sekundärrätten tillåter.[4] Sekundärrättsligt styrs den fria rörligheten för personer genom rörlighetsdirektivet, som ger varje unionsmedborgare rätt att uppehålla sig minst tre månader i en annan medlemsstat än den han eller hon är medborgare i. Den fria rörligheten för personer utgör en av de fyra friheterna, som är kärnan i den inre marknaden. Efter de inledande tre månaderna har den unionsmedborgare som fått arbete rätt att stanna och arbeta på samma villkor som medlemsstatens egna medborgare. Arbetet skall till exempel vara stadigvarande och den som studerar ska ha tillräckliga resurser och sjukförsäkringar.[5][6]

Viss rätt till fri rörlighet, utöver de inledande 90 dagarna, ges även till de som studerar eller i övrigt kan försörja sig själva, antingen genom studiemedel från hemlandet, pension eller förmögenhet, och som inte kommer ligga det nya unionsstaten till last. För dessa grupper finns dock inskränkningar i den fria rörligheten som inte finns för arbetstagare, och en begränsning av tillgången till välfärdssystem i den nya unionsstaten.

Den fria rörligheten för unionsmedborgare är implementerad genom rörlighetsdirektivet. Direktivet slår fast att unionsmedborgare har rätt att röra sig fritt över medlemsstaternas gränser om de har giltig identitetshandling som anger medborgarskap, vilket är antingen nationellt identitetskort eller pass.

Schengenregelverket, som utgör en integrerad del av unionsrätten, innehåller bestämmelser som förbjuder systematiska identitetskontroller mellan medlemsstaterna (med undantag av några stater som inte implementerat detta).

Rösträtt och valbarhet i allmänna valRedigera

 
Att rösta i Europaparlamentsval är varje unionmedborgares rättighet.

Förutom fri rörlighet åtnjuter varje unionsmedborgare vissa demokratiska rättigheter.[4] En unionsmedborgare har rösträtt och rätt att kandidera vid val till Europaparlamentet, som äger rum vart femte år och ska vara hemliga, direkta och fria. Dessutom har varje unionsmedborgare rösträtt och rätt att kandidera vid val till den kommun, landsting eller region han eller hon är bosatt i, oavsett medlemsstat, på samma villkor som de egna medborgarna i landet.[4][7]

En unionsmedborgare har också rätt att skriva till Europaparlamentet och klaga hos Europeiska ombudsmannen, liksom att kontakta Europeiska unionens institutioner på något av Europeiska unionens officiella språk och få svar på samma språk. Slutligen har en unionsmedborgare också rätt att få ut handlingar från parlamentet, rådet och kommissionen.[4]

Rätt till tillgång till handlingarRedigera

Rätt att vända sig till Europeiska ombudsmannenRedigera

Rätt att göra framställningar till EuropaparlamentetRedigera

Diplomatiskt och konsulärt skyddRedigera

Unionsmedborgare har rätt att få hjälp av en annan medlemsstats ambassad eller konsulat i ett land utanför unionen om inte den egna medlemsstaten är representerad i landet.[4]

Andra rättigheterRedigera

Deltagande i europeiska medborgarinitiativRedigera

I och med inrättandet av ett europeiskt medborgarinitiativ blev det också möjligt för unionsmedborgare att gå samman för att kräva att Europeiska kommissionen lägger fram ett lagförslag.

Se ävenRedigera

ReferenserRedigera

NoterRedigera

  1. ^ ”Artikel 20.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 56. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  2. ^ ”Resolution antagen av företrädare för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet, av den 10 juli 1995 som tillägg till resolutionerna av den 23 juni 1981, 30 juni 1982 och 14 juli 1986 om införande av ett enhetligt utformat pass (95/C 200/01)”. EGT C 200, 4.8.1995, s. 1. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:41995X0804. 
  3. ^ ”Avdelning V i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 401-403. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  4. ^ [a b c d e] ”Artikel 20 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 83, 30.3.2010, s. 56-57. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:C:2010:083:0047:0200:SV:PDF. 
  5. ^ Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och om upphävande av direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG
  6. ^ Domstolens dom (sjätte avdelningen) den 5 oktober 1988. - Udo Steymann mot Staatssecretaris van Justitie. - Begäran om förhandsavgörande: Raad van State i Nederländerna. - Ekonomisk verksamhet som utövas av medlemmar i religiösa samfund - Frihet att tillhandahålla tjänster. - Mål 196/87. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=CELEX:61987CJ0196:SV:HTML
  7. ^ [1]
  EU-portalen – temasidan för Europeiska unionen på svenskspråkiga Wikipedia.