Schengenregelverket

regelverk om passfrihet och öppna gränser i Europeiska unionen

Schengenregelverket (franska: acquis de Schengen) är ett regelverk som grundar sig på Schengenavtalet och Schengenkonventionen och som reglerar Schengensamarbetet. Det skapades ursprungligen som ett mellanstatligt regelverk, men införlivades genom Amsterdamfördraget inom Europeiska unionens ramar och är sedan den 1 maj 1999 en integrerad del av unionsrätten.[1] Stora delar av det införlivade Schengenregelverket har sedan dess ersatts eller utvecklats genom rättsakter, såsom förordningar och direktiv.

Schengenregelverket är fullt bindande för alla Europeiska unionens medlemsstater, utom Irland, som åtnjuter en särskild undantagsklausul gällande Schengensamarbetet och endast omfattas av vissa delar av regelverket. Därutöver omfattas även Island, Liechtenstein, Norge och Schweiz av regelverket genom särskilda associeringsavtal. Varje ny medlemsstat som ansluter sig till unionen måste godta regelverket fullt ut;[2] delar av regelverket, däribland bestämmelserna om avskaffandet av gränskontrollerna vid de inre gränserna, blir dock tillämpliga först efter att vissa tekniska kriterier har uppfyllts. Bulgarien, Cypern, Kroatien och Rumänien väntar fortfarande på ett beslut av Europeiska unionens råd om sitt uppfyllande av de tekniska kriterierna för att få tillämpa alla delar av regelverket och därmed ansluta sig till Schengenområdet. I övriga deltagande medlemsstater är regelverket fullt tillämpligt.

HistoriaRedigera

Schengenregelverket skapades ursprungligen genom Schengenavtalet, som undertecknades den 14 juni 1985 av företrädare för Belgien, Frankrike, Luxemburg, Nederländerna och Västtyskland på fartyget Princess Marie-Astrid på floden Mosel i närheten av orten Schengen i Luxemburg. Syftet med avtalet var att gradvis förenkla och till slut avskaffa gränskontrollerna vid de gemensamma gränserna. Eftersom framför allt Storbritannien motsatte sig ett sådant samarbete inom ramen för Europeiska gemenskaperna genomfördes det istället genom ett separat mellanstatligt avtal.[3]

Schengenavtalet följdes den 19 juni 1990 av Schengenkonventionen, som innehöll mer detaljerade bestämmelser om avskaffandet av gränskontrollerna vid de inre gränserna och diverse kompensatoriska åtgärder för att förhindra negativa effekter, såsom gränsöverskridande brottslighet, till följd av de avskaffade gränskontrollerna. Flera andra medlemsstater i Europeiska gemenskaperna och sedermera Europeiska unionen anslöt sig till Schengenavtalet och Schengenkonventionen under 1990-talet genom anslutningsavtal; Italien den 27 november 1990, Portugal och Spanien den 26 juni 1991, Grekland den 6 november 1992, Österrike den 28 april 1995, samt Danmark, Finland och Sverige den 19 december 1996. Genom ett beslut av Verkställande kommittén blev Schengenkonventionen fullt tillämplig i de ursprungliga medlemsstaterna samt Portugal och Spanien den 26 mars 1995. Därmed avskaffades deras gränskontroller vid de inre gränserna och Schengenområdet upprättades. Övriga avtalsparter anslöt sig till Schengenområdet de påföljande åren fram till den 26 mars 2001, då Schengenkonventionen slutligen blev fullt tillämplig för de nordiska staterna.

Genom Amsterdamfördraget, som trädde i kraft den 1 november 1993, införlivades Schengenregelverket inom Europeiska unionens ramar och blev en integrerad del av unionsrätten. Irland och Storbritannien, som tidigare hade motsatt sig ett sådant samarbete inom unionen, tilläts att stå utanför hela eller delar av Schengensamarbetet genom särskilda undantagsklausuler. Som en del av unionsrätten kunde övriga medlemsstater använda sig av unionens institutionella ramverk för att fortsätta utveckla samarbetet. Stora delar av det införlivade Schengenregelverket har sedan dess ersatts eller utvecklats genom rättsakter, såsom förordningar och direktiv.

Rättslig grundRedigera

Schengenregelverket skapades ursprungligen som ett mellanstatligt regelverk, och var bindande för Schengenstaterna som internationell rätt. Genom införlivandet inom Europeiska unionens ramar blev regelverket en del av unionsrätten och istället bindande för Schengenstaterna genom unionens fördrag. Införlivandet reglerades genom ett särskilt protokoll – Schengenprotokollet – som fogades till Amsterdamfördraget. Enligt protokollet skulle Europeiska unionens råd, i enlighet med principen om tilldelade befogenheter, fastställa den rättsliga grunden för varje del av det införlivade Schengenregelverket i unionens fördrag. Införlivandet komplicerades av den dåvarande pelarstrukturen eftersom Schengenregelverket grundade sig både på bestämmelser i den överstatliga första pelaren, Europeiska gemenskaperna, och i den mellanstatliga tredje pelaren, polissamarbete och straffrättsligt samarbete. Fastställandet av den rättsliga grunden för varje del av Schengenregelverket var därför avgörande för att bestämma vilka rättsliga bestämmelser som skulle gälla, i synnerhet vad gällde EG-domstolens befogenheter. Rådet fastställde både innehållet i det införlivade Schengenregelverket och den rättsliga grunden den 20 maj 1999; fram till dess hade alla införlivade akter sin rättsliga grund i den tredje pelaren.

Sedan införlivandet har Schengenregelverket till stora delar ersatts eller utvecklats av rättsakter, såsom förordningar och direktiv. Dessa antas i enlighet med de bestämmelser som finns i unionens fördrag. Genom Lissabonfördraget avskaffades pelarstrukturen. Den rättsliga grunden för rättsakter som utvecklar Schengenregelverket varierar beroende på akternas innehåll. Frågor som rör gränskontroller och inresevillkor utgör artikel 77 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt den huvudsakliga rättsliga grunden:

1. Unionen ska utforma en politik med syftet att
a) säkerställa att det inte förekommer någon kontroll av personer, oavsett deras medborgarskap, när de passerar de inre gränserna,
b) säkerställa kontroll av personer och en effektiv övervakning i fråga om passage av de yttre gränserna,
c) stegvis införa ett integrerat system för förvaltning av de yttre gränserna.

2. Vid tillämpning av punkt 1 ska Europaparlamentet och rådet i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet besluta om åtgärder om
a) den gemensamma politiken för viseringar och andra uppehållstillstånd för kortare tid,
b) kontroll av de personer som passerar de yttre gränserna,
c) villkoren för att medborgare i tredjeländer ska få resa fritt inom unionen under en kortare tid,
d) alla nödvändiga åtgärder för att stegvis upprätta ett integrerat system för förvaltning av de yttre gränserna,
e) slopad kontroll av personer, oavsett deras medborgarskap, när de passerar de inre gränserna.

3. Om en åtgärd från unionens sida är nödvändig för att underlätta utövandet av den rätt som avses i artikel 20.2 a, och om inte befogenheter för detta ändamål föreskrivs i fördragen, får rådet i enlighet med ett särskilt lagstiftningsförfarande anta bestämmelser om pass, identitetskort, bevis om uppehållstillstånd eller andra jämförbara dokument. Rådet ska besluta med enhällighet efter att ha hört Europaparlamentet.

4. Denna artikel ska inte påverka medlemsstaternas befogenheter att fastställa sina geografiska gränser i enlighet med internationell rätt.
– Artikel 77 i EUF-fördraget efter Lissabonfördragets ikraftträdande

Även artikel 79 om den gemensamma invandringspolitiken ligger till grund för vissa rättsakter inom Schengenregelverket, såsom återvändandedirektivet. Vissa delar av Schengenregelverket, till exempel delar av Schengens informationssystem, grundar sig istället på bestämmelserna om polissamarbete och straffrättsligt samarbete i fördragen.

BeståndsdelarRedigera

Schengenregelverket består av två huvuddelar. Den första delen utgörs av de mellanstatliga avtal som antogs innan Schengenregelverket införlivades inom Europeiska unionens ramar den 1 maj 1999. Detta innefattar bland annat Schengenavtalet och Schengenkonventionen. Den andra delen utgörs av de rättsakter som antagits av unionens institutioner sedan införlivandet och som utvecklar det införlivade regelverket.

Införlivade SchengenregelverketRedigera

Det införlivade Schengenregelverket är den del av Schengenregelverket som ursprungligen antogs som mellanstatliga avtal, men som införlivades inom Europeiska unionens ramar genom Amsterdamfördraget den 1 maj 1999. Denna del av regelverket innefattar[4][5]

  • Beslut antagna av Centralgruppen före den 1 maj 1999.

SchengenavtaletRedigera

Huvudartikel: Schengenavtalet
 
Schengenavtalet från 1985

Regelverket om Schengensamarbetet har sitt ursprung i ett avtal mellan Frankrike och Tyskland som slöts den 13 juli 1984 i Saarbrücken, Tyskland. Avtalet innebar att de systematiska personkontrollerna mellan staterna skulle upphöra. Sedan tidigare existerade en passunion inom Benelux. På grund av motstånd från Storbritannien, som inte ville ge upp sina egna passkontroller, kunde någon passunion inte inrättas inom Europeiska gemenskaperna. Därför beslutade Frankrike, Tyskland och Benelux-staterna att ingå en egen passunion. Första steget för detta samarbete togs genom undertecknandet av Schengenavtalet den 14 juni 1985 i närheten av staden Schengen, Luxemburg. Avtalet började tillämpas provisoriskt från och med dagen därpå, men trädde i kraft först den 2 mars 1986 efter att ratifikationsprocessen av avtalet hade avslutats.[6]

Schengenavtalet innebar vissa förberedelser inför avskaffandet av de systematiska personkontrollerna, till exempel fastslogs gemensamma regler för hur passkontrollerna skulle gå till. Ett samarbete inleddes också mellan medlemsstaternas polis- och tullmyndigheter. På längre sikt åtog sig medlemsstaterna att harmonisera lagstiftningen kring narkotika, skjutvapen och sprängämnen. Avtalet innebar också en harmonisering av viseringspolitiken.

SchengenkonventionenRedigera

Huvudartikel: Schengenkonventionen

För att implementera de långsiktiga bestämmelser som föreskrevs i Schengenavtalet, signerades den 19 juni 1990 en konvention om tillämpningen av Schengenavtalet, den så kallade Schengenkonventionen. Schengenkonventionen innehöll betydligt mer detaljerade bestämmelser om bland annat de systematiska personkontrollernas avskaffande, förstärkta yttre gränser och ökat polisiärt samarbete. Dessutom inrättades Verkställande kommittén, vars främsta uppgift blev att utarbeta mer detaljerade gemensamma viseringsbestämmelser.

Precis som Schengenavtalet antogs konventionen utanför ramarna för Europeiska gemenskaperna och signerades av samma medlemsstater som avtalet. Enligt konventionen kunde dock varje medlemsstat i Europeiska gemenskaperna också ansluta sig till konventionens bestämmelser, vilket innebar att samarbetet stod öppet för bland annat Grekland, Italien, Portugal och Spanien.

Ursprungligen var det tänkt att konventionen skulle träda i kraft den 1 januari 1993, men detta försenades till den 1 september 1993.[7] På grund av förseningar i det praktiska förberedelserna blev konventionen dock inte fullt tillämplig förrän den 26 mars 1995, efter att Verkställande kommittén hade fattat ett beslut om detta. Därmed förverkligades Schengenområdet.

Stora delar av Schengenkonventionen har senare ändrats eller ersatts av rättsakter. Schengenkodexen innehåller exempelvis numera bestämmelserna om passage av inre och yttre gränser och förvaltningen av de yttre gränserna. Viseringsbestämmelserna har ersatts av viseringskodexen. Bestämmelserna om ansvarighet vid asylprövning ersattes av Dublinkonventionen.[8] Ytterligare andra bestämmelser har ersatts av andra rättsakter, såsom återvändandedirektivet. Schengenkonventionen reglerar dock fortfarande bland annat villkoren för tredjelandsmedborgares rörelsefrihet inom Schengenområdet (dessa föreslogs ersättas av ett direktiv 2001 men förslaget antogs aldrig[9]), transportöransvar, fördjupat polissamarbete och straffrättsligt samarbete.

AnslutningsavtalRedigera

Efter Schengenkonventionens ikraftträdande anslöt sig Italien den 27 november 1990, Portugal och Spanien den 26 juni 1991, Grekland den 6 november 1992, Österrike den 28 april 1995, samt Danmark, Finland och Sverige den 19 december 1996.

Beslut av Verkställande kommittén och CentralgruppenRedigera

Till Schengenregelverket räknas även de beslut som antagits av Verkställande kommittén och Centralgruppen. Även förklaringar antagna av Centralgruppen räknas till regelverket.

Rättsakter som utvecklat SchengenregelverketRedigera

Vid utarbetandet av Amsterdamfördraget nåddes en överenskommelse mellan Schengenstaterna och Storbritannien som innebar att Schengensamarbetet skulle införlivas inom Europeiska unionens ramar, men utan att Irland och Storbritannien skulle behöva delta. Genom Amsterdamfördragets ikraftträdande blev därmed hela Schengenregelverket en del av Europeiska unionens rätt, och också en del av den lagstiftning som varje ny medlemsstat måste anta. Samtidigt ersattes Verkställande kommittén av Europeiska unionens råd.

Beslut om anslutning och associeringRedigera

Vid unionens utvidgning 2004 och 2007 utgjorde Schengenregelverket en del av det regelverk som de nya medlemsstaterna var tvungna att anta vid sin anslutning. Även om nya medlemsstater är fullt juridiskt bundna vid bestämmelserna, är det först efter beslut av rådet som de implementerar avskaffandet av de systematiska personkontrollerna. Detta skedde för Estland, Lettland, Litauen, Polen, Slovakien, Slovenien, Polen, Tjeckien och Ungern den 21 december 2007.[10]

SchengenkodexenRedigera

Schengenkodexen ersatte 2006 delar av Schengenkonventionen och utgör sedan dess en av de viktigaste rättsakterna inom Schengenregelverket. Kodexen reglerar avskaffandet av gränskontrollerna vid de inre gränserna och förstärkandet av gränskontrollerna vid de yttre gränserna, inklusive bestämmelserna om in- och utresekontroller och gränsövervakning. Den innehåller även villkoren för andra typer av kontroller inne på medlemsstaternas territorier och för inrättandet av tillfälliga gränskontroller vid de inre gränserna.[11][12]

Den första Schengenkodexen – förordning (EG) nr 562/2006 – antogs av Europaparlamentet och Europeiska unionens råd den 15 mars 2006 och trädde i kraft den 13 oktober 2006.[13] Den ersattes av en omarbetad förordning – förordning (EU) 2016/399 – den 12 april 2016.[14] Den omarbetade Schengenkodexen har sedan dess ändrats fem gånger med hänsyn till inrättandet av den europeiska gräns- och kustbevakningen 2016,[15] förstärkandet av de yttre gränskontrollerna 2017,[16] samt inrättandet av in- och utresesystemet,[17] Europeiska systemet för reseuppgifter och resetillstånd[18] och ramen för interoperabilitet mellan de europeiska systemen på området gränser och viseringar mellan 2017 och 2019.[19]

Viseringskodexen och andra rättsakter rörande den gemensamma viseringspolitikenRedigera

Viseringskodexen innefattar bestämmelser om den gemensamma viseringspolitiken inom Schengenområdet. VIS-förordningen.

Rättsakter rörande Schengens informationssystemRedigera

Flera akter inom Schengenregelverket reglerar Schengens informationssystem.

Andra rättsakterRedigera

Schengenregelverket inkluderar även andra rättsakter.

Territoriellt tillämpningsområdeRedigera

 
  Medlemsstater inom Europeiska unionen utan inre gränskontroller
  Andra europeiska stater utan inre gränskontroller
  Mikrostater utan gränskontroller
  Medlemsstater som kommer att avskaffa de inre gränskontrollerna när de tekniska kriterierna uppfylls
  Medlemsstater som står permanent utanför delar av Schengensamarbetet

Schengenregelverket omfattade från början enbart Belgien, Frankrike, Luxemburg, Nederländerna och Tyskland. Under 1990-talet anslöt sig följande europeiska stater: Italien den 27 november 1990, Portugal och Spanien den 26 juni 1991, Grekland den 6 november 1992, Österrike den 28 april 1995, samt Danmark, Finland och Sverige den 19 december 1996. Den 26 mars 1995 implementerades bestämmelserna i de ursprungliga signatärstaterna samt Portugal och Spanien. Därefter implementerades regelverket i Italien den 26 oktober 1997, Österrike den 1 december 1997, Grekland den 26 mars 2000, Danmark, Finland och Sverige den 25 mars 2001 samt Estland, Lettland, Litauen, Polen, Slovakien, Slovenien, Polen, Tjeckien och Ungern den 21 december 2007. Bulgarien, Cypern, Kroatien och Rumänien har ännu inte implementerat regelverket fullt ut.

Irland åtnjuter specialstatus inom området med frihet, säkerhet och rättvisa,[20] inklusive Schengensamarbetet.[21] Även Storbritannien åtnjöt specialstatus före sitt utträde ur EU; landet valde dock att tillämpa vissa delar av Schengenregelverket från och med den 22 december 2004.[22][23] Även Irland har begärt att få delta i vissa delar av samarbetet,[24] men har valt att inte tillämpa bestämmelserna. Schengensamarbetet sker för Danmarks del, till skillnad från övriga medlemsstater, på mellanstatlig basis och inte inom unionens ramar, eftersom landet står utanför området med frihet, säkerhet och rättvisa.[25] Island och Norge blev via ett särskilt avtal associerade till Schengensamarbetet och implementerade regelverket samtidigt som de andra nordiska medlemsstaterna.[26] Detta berodde på att de nordiska staterna redan ingick i en nordisk passunion. Även Schweiz är via ett särskilt avtal associerat till Schengensamarbetet och fullt integrerat i de praktiska tillämpningarna.[27] Liechtensteins associering till Schengensamarbetet godkändes av rådet den 7 mars 2011 efter en långdragen process,[28] och implementerades fullt ut den 19 december 2011.[29] Storbritannien utträdde ur EU 31 januari 2020, men regelverken fortsatte att tillämpas för och av Storbritannien under en övergångsperiod, till slutet av 2020.

Se ävenRedigera

ReferenserRedigera

  1. ^ ”Protokoll om införlivande av Schengenregelverket inom Europeiska unionens ramar fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen”. EGT C 340, 10.11.1997, s. 93–96. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:1997:340:FULL. 
  2. ^ ”Artikel 7 i protokoll 19 fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 202. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  3. ^ ”The Schengen area” (på engelska). CVCE. 8 juli 2016. https://www.cvce.eu/collections/unit-content/-/unit/02bb76df-d066-4c08-a58a-d4686a3e68ff/50c23742-6a21-483e-aebd-3aaf21b44bf9/Resources#f035454a-8746-492a-95e1-e7ec2db71430_en&overlay. Läst 3 juni 2021. 
  4. ^ ”Bilaga till protokoll om införlivande av Schengenregelverket inom Europeiska unionens ramar fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen”. EGT C 340, 10.11.1997, s. 96. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:1997:340:FULL. 
  5. ^ ”Rådets beslut av den 20 maj 1999 om fastställande av Schengenregelverket, i enlighet med relevanta bestämmelser i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen och Fördraget om Europeiska unionen, i syfte att besluta om den rättsliga grunden för samtliga de bestämmelser och beslut som utgör Schengenregelverket (1999/435/EG)”. EGT L 176, 10.7.1999, s. 1–16. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:31999D0435. 
  6. ^ Agreement between the Governments of the States of the Benelux Economic Union, the Federal Republic of Germany and the French Republic on the Gradual Abolition of Checks at their Common Borders
  7. ^ Convention implementing the Agreement between the Governments of the Member States of the Benelux Economic Union, the Federal Republic of Germany and the French Republic on the gradual abolition of controls at their common borders, signed at Schengen on 14 June 1985
  8. ^ Protocol on the consequences of the entry into force of the Dublin Convention for certain provisions of the Convention Implementing the Schengen Agreement
  9. ^ Förslag till rådets direktiv om villkor för att medborgare i tredje land skall ha frihet att resa inom medlemsstaternas territorium under en tid av högst tre månader samt om införande av ett särskilt resetillstånd och om fastställande av villkor för inresa i syfte att förflytta sig under en tid av högst sex månader (2001/C 270 E/29)
  10. ^ ”Rådets beslut av den 6 december 2007 om fullständig tillämpning av bestämmelserna i Schengenregelverket i Republiken Tjeckien, Republiken Estland, Republiken Lettland, Republiken Litauen, Republiken Ungern, Republiken Malta, Republiken Polen, Republiken Slovenien och Republiken Slovakien (2007/801/EG)”. EUT L 323, 8.12.2007, s. 34-39. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:L:2007:323:0034:0039:SV:PDF. 
  11. ^ ”Regler om passage av EU:s gränser”. EUR-Lex. 5 september 2019. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/?uri=LEGISSUM:230101_1. Läst 3 april 2020. 
  12. ^ ”Konsoliderad version av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/399 av den 9 mars 2016 om en unionskodex om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna)”. EUT L 77, 23.3.2016 (konsoliderad version: 2016R0399, 11.06.2019, s. 1-62). EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:02016R0399-20190611. 
  13. ^ ”Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 562/2006 av den 15 mars 2006 om en gemenskapskodex om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna)”. EUT L 105, 13.4.2006, s. 1-32. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32006R0562. 
  14. ^ ”Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/399 av den 9 mars 2016 om en unionskodex om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna)”. EUT L 77, 23.3.2016, s. 1-52. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32016R0399. 
  15. ^ ”Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1624 av den 14 september 2016 om en europeisk gräns- och kustbevakning och om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/399 och upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 863/2007, rådets förordning (EG) nr 2007/2004 och rådets beslut 2005/267/EG”. EUT L 251, 16.9.2016, s. 1-76. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32016R1624. 
  16. ^ ”Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/458 av den 15 mars 2017 om ändring av förordning (EU) 2016/399 vad gäller stärkandet av kontroller mot relevanta databaser vid de yttre gränserna”. EUT L 74, 18.3.2017, s. 1-7. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32017R0458. 
  17. ^ ”Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/2225 av den 30 november 2017 om ändring av förordning (EU) 2016/399 vad gäller användningen av in- och utresesystemet”. EUT L 327, 9.12.2017, s. 1-19. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32017R2225. 
  18. ^ ”Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1240 av den 12 september 2018 om inrättande av ett EU-system för reseuppgifter och resetillstånd (Etias) och om ändring av förordningarna (EU) nr 1077/2011, (EU) nr 515/2014, (EU) 2016/399, (EU) 2016/1624 och (EU) 2017/2226”. EUT L 236, 19.9.2018, s. 1-71. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32018R1240. 
  19. ^ ”Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/817 av den 20 maj 2019 om inrättande av en ram för interoperabilitet mellan EU-informationssystem på området gränser och viseringar, och om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 767/2008, (EU) 2016/399, (EU) 2017/2226, (EU) 2018/1240, (EU) 2018/1726 och (EU) 2018/1861 samt rådets beslut 2004/512/EG och 2008/633/RIF”. EUT L 135, 22.5.2019, s. 27-84. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32019R0817. 
  20. ^ ”Protokoll 21 fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 83, 30.3.2010, s. 295-298. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:C:2010:083:0201:0328:SV:PDF. 
  21. ^ ”Protokoll 20 fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 83, 30.3.2010, s. 293-294. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:C:2010:083:0201:0328:SV:PDF. 
  22. ^ ”Rådets beslut av den 29 maj 2000 om en begäran från Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland om att få delta i vissa bestämmelser i Schengenregelverket (2000/365/EG)”. EGT L 131, 1.6.2000, s. 43-47. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:L:2000:131:0043:0047:SV:PDF. 
  23. ^ ”Rådets beslut av den 22 december 2004 om att vissa bestämmelser i Schengenregelverket skall börja tillämpas på Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland (2004/926/EG)”. EUT L 395, 31.12.2004, s. 70-80. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:L:2004:395:0070:0080:SV:PDF. 
  24. ^ ”Rådets beslut av den 28 februari 2002 om Irlands begäran om att få delta i vissa bestämmelser i Schengenregelverket (2002/192/EG)”. EGT L 64, 7.3.2002, s. 20-23. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:L:2002:064:0020:0023:SV:PDF. 
  25. ^ ”Protokoll 22 fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 83, 30.3.2010, s. 299-303. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:C:2010:083:0201:0328:SV:PDF. 
  26. ^ ”Avtal mellan Europeiska unionens råd och Republiken Island och Konungariket Norge om dessa staters associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket”. EGT L 176, 10.7.1999, s. 36-49. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:L:1999:176:0036:0049:SV:PDF. 
  27. ^ ”Rådets beslut av den 27 november 2008 om fullständig tillämpning av Schengenregelverkets bestämmelser i Schweiziska edsförbundet (2008/903/EG)”. EUT L 327, 5.12.2008, s. 15-17. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:L:2008:327:0015:0017:SV:PDF. 
  28. ^ ”Accession of Liechtenstein to the EU/Switzerland agreement on the Schengen acquis” (på engelska). Europeiska unionens råd. 8 mars 2011. Arkiverad från originalet den 19 juli 2011. https://web.archive.org/web/20110719185336/http://consilium.europa.eu/uedocs/cms_data/docs/pressdata/en/lsa/119656.pdf. Läst 8 mars 2011. 
  29. ^ ”Rådets beslut av den 13 december 2011 om fullständig tillämpning av Schengenregelverkets bestämmelser i Furstendömet Liechtenstein (2011/842/EU)”. EUT L 334, 16.12.2011, s. 27-28. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:L:2011:334:0027:0028:SV:PDF. 
  EU-portalen – temasidan för Europeiska unionen på svenskspråkiga Wikipedia.