Nobelpriset i fysiologi eller medicin
Nobelpriset i fysiologi eller medicin är ett av de fem Nobelprisen, inrättade genom Alfred Nobels testamente. Alfred Nobel specificerade att ett av prisen skulle gå till den som under det gångna året "har gjort den viktigaste upptäckt inom fysiologiens eller medicinens domän".
Nobelpriset i fysiologi eller medicin | |
Medaljen för nobelpriset i kemi. Medaljen för fysiologi eller medicin är identisk med denna medalj. | |
Beskrivning | Vetenskapspris |
---|---|
Utdelare | Nobelförsamlingen vid Karolinska institutet |
Plats | Stockholm |
Land | Sverige |
Första utdelning | 1901 |
Återkommande | Årligen |
Tidpunkt | 10 december |
Pristagare utses av Nobelförsamlingen vid Karolinska institutet. Priset har utdelats sedan 1901. Pristagarna offentliggörs vanligtvis i oktober och priset utdelas den 10 december varje år i Stockholms Konserthus då pristagarna får motta priset ur konungens hand.
Bland de 224 personer som mottagit priset fram till 2021 har 12 varit kvinnor. Priset delades inte ut åren 1915, 1916, 1917, 1918, 1921, 1925, 1940, 1941 och 1942. Den yngsta pristagaren är Frederick G. Banting som var 32 år när han mottog priset 1923 för upptäckten av insulin. Den äldsta är Peyton Rous som var 87 år gammal när han mottog priset 1966 för upptäckten av virusinducerade tumörer. 39 gånger har priset delats ut till en enskild person, 34 gånger har två personer delat på priset och 39 gånger har tre personer delat på priset.[1]
Kronologisk lista över pristagare
redigeraÅr | Pristagare | Nationalitet | Bedrift | |
---|---|---|---|---|
1901 | Emil von Behring | Tyskland | Arbete med serumterapi, speciellt för applikationen vid behandling av difteri. | |
1902 | Ronald Ross | Storbritannien | För upptäckten och beskrivningen av hur malaria kommer in i organismen. | |
1903 | Niels Ryberg Finsen | Danmark | För behandlingen av sjukdomar, främst lupus vulgaris med koncentrerad ljusstrålningsterapi. | |
1904 | Ivan Pavlov | Ryssland | För att ha utökat grundförståelsen av digestionen. | |
1905 | Robert Koch | Tyskland | Utredningar och upptäckter som gäller tuberkulos | |
1906 | Camillo Golgi | Italien | Upptäckter rörande nervsystemet | |
Santiago Ramón y Cajal | Spanien | |||
1907 | Alphonse Laveran | Frankrike | Arbete med att finna samband mellan protozoa och sjukdom | |
1908 | Ilja Metjnikov | Ryssland | Arbete inom immunologi | |
Paul Ehrlich | Tyskland | |||
1909 | Theodor Kocher | Schweiz | Fysiologi, patologi och kirurgi gällande Tyroidea | |
1910 | Albrecht Kossel | Tyskland | Bidragit med cellkemisk kunskap inklusive proteiner och kärnsubstanser | |
1911 | Allvar Gullstrand | Sverige | Ögats dioptrik | |
1912 | Alexis Carrel | Frankrike | Vaskulär sutur och transplantation av blodkärl och organ. | |
1913 | Charles Richet | Frankrike | Arbete med anafylaxi | |
1914 | Robert Bárány | Österrike | Fysiologin och patofysiologin bakom balanssinnet. | |
1915 | Inget pris utdelades (a) | |||
1916 | ||||
1917 | ||||
1918 | ||||
1919 | Jules Bordet | Belgien | Upptäckter rörande immunologin | |
1920 | August Krogh | Danmark | Kartläggning av hur luftutbytet i lungorna fungerar (vanlig diffusion) | |
1921 | Inget pris utdelades (a) | |||
1922 | Archibald V. Hill | Storbritannien | Upptäckter relaterade till värmeproduktionen i musklerna. | |
Otto Meyerhof | Tyskland | Relationen mellan syrgaskonsumtionen och bildandet av mjölksyra i de arbetande musklerna. | ||
1923 | Frederick G. Banting | Kanada | För upptäckten av insulin | |
John Macleod | ||||
1924 | Willem Einthoven | Nederländerna | För upptäckterna av mekanismerna för Elektrokardiografi | |
1925 | Inget pris utdelades (a) | |||
1926 | Johannes Fibiger | Danmark | Upptäckten av Rundmaskar (Spiroptera carcinoma) | |
1927 | Julius Wagner-Jauregg | Österrike | Upptäckten av det terapeutiska värdet av malariainokulation vid behandling av dementia paralytica ( syfilis i dess tredje dödliga stadium [2]) | |
1928 | Charles Nicolle | Frankrike | För arbetet med tyfus | |
1929 | Christiaan Eijkman | Nederländerna | För upptäckten av tiamin (vitamin B1) | |
Sir Frederick Hopkins | Storbritannien | |||
1930 | Karl Landsteiner | Österrike | För upptäckten av människans blodgrupper | |
1931 | Otto Warburg | Tyskland | För upptäckten av de respiratoriska enzymerna (cytokromerna i hemoglobin) | |
1932 | Sir Charles Sherrington | Storbritannien | Upptäckter rörande neuroners funktion | |
Edgar Adrian | ||||
1933 | Thomas H. Morgan | USA | Klarläggande av hur kromosomer fungerar vid heriditet. | |
1934 | George H. Whipple | USA | För upptäckten av leverterapi vid olika former av anemi (perniciös anemi) | |
George R. Minot | ||||
William P. Murphy | ||||
1935 | Hans Spemann | Tyskland | Upptäckten av den organisatoriska effekten vid fosterutvecklingen | |
1936 | Sir Henry Dale | Storbritannien | Kemiska fortledningen av nervimpulser | |
Otto Loewi | Österrike | |||
1937 | Albert Szent-Györgyi | Ungern | Respiratorisk cellandning, speciellt rollerna som vitamin C och fumarat spelar i denna | |
1938 | Corneille Heymans | Belgien | Hur andningsregleringen sker av aorta och paranasal sinus. | |
1939 | Gerhard Domagk | Tyskland | Prontosils antibakteriella egenskaper | |
1940 | Inget pris utdelades (b) | |||
1941 | ||||
1942 | ||||
1943 | Henrik Dam | Danmark | Vitamin K upptäckt och kemisk struktur | |
Edward A. Doisy | USA | |||
1944 | Joseph Erlanger | USA | För upptäckten av de högst olika funktionerna hos särskilda nervfiber | |
Herbert S. Gasser | ||||
1945 | Sir Alexander Fleming | Storbritannien | För upptäckten av penicillin och dess kurativa effekt vid många infektionssjukdomar. | |
Ernst Boris Chain | ||||
Howard Walter Florey | Australien | |||
1946 | Hermann Joseph Muller | USA | För uppkomsten av mutationer vid röntgenstrålning | |
1947 | Carl Cori | USA | För att ha rett ut glykogens katalytiska konversation och regleringen av hormoner från adenohypofysen. | |
Gerty Cori | ||||
Bernardo Alberto Houssay | Argentina | |||
1948 | Paul Müller | Schweiz | För upptäckten av DDT som ett kontaktgift mot en mängd insekter | |
1949 | Walter Hess | Schweiz | För hans upptäckt av mellanhjärnans organisation och funktion som koordinator av de inre organens aktiviteter. | |
Egas Moniz | Portugal | För hans upptäckt av det terapeutiska värdet av lobotomi vid vissa psykoser. | ||
1950 | Edward C. Kendall | USA | För deras upptäckter rörande hormoner i binjurebarken, deras struktur och dess biologiska effekter. | |
Philip S. Hench | ||||
Tadeus Reichstein | Schweiz | |||
1951 | Max Theiler | Sydafrika | För hans upptäckt rörande Gula febern och hur man bekämpar den | |
1952 | Selman A. Waksman | USA | För hans upptäckt av streptomycin, de första antibiotikumet effektivt mot tuberkulos. | |
1953 | Hans Krebs | Storbritannien | För hans upptäckt av citronsyracykeln | |
Fritz Lipmann | USA | För hans upptäckt av koenzym A och dess betydelse för intermediärmetabolismen. | ||
1954 | John F. Enders | USA | För upptäckten om poliovirusets förmåga att växa i olika typer av vävnader. | |
Thomas H. Weller | ||||
Frederick C. Robbins | ||||
1955 | Hugo Theorell | Sverige | För upptäckter rörande oxidationsenzymers funktion. | |
1956 | André F. Cournand | USA | För upptäckter om användningen av hjärtkateter samt patologiska förändringar i cirkulatoriska systemet. | |
Dickinson W. Richards | ||||
Werner Forssmann | Västtyskland | |||
1957 | Daniel Bovet | Italien | För upptäckten av antihistamin | |
1958 | George Wells Beadle | USA | För upptäckte av geners påverkan på kemisk reglering samt upptäckter rörande genetisk rekombinering och bakteriers genetiska element. | |
Edward Lawrie Tatum | ||||
Joshua Lederberg | ||||
1959 | Severo Ochoa | Spanien och USA | För upptäckten av mekanismen bakom RNA och DNA syntetisering. | |
Arthur Kornberg | ||||
1960 | Sir Frank Macfarlane Burnet | Australien | För upptäckter rörande det medfödda immunförsvaret. | |
Peter Medawar | Storbritannien | |||
1961 | Georg von Békésy | USA | För upptäckt funktioner rörande mekanisk stimuli i cochlea | |
1962 | Francis Crick | Storbritannien | För upptäckten av byggstenarna i DNA. | |
James Watson | USA | |||
Maurice Wilkins | Storbritannien och Nya Zeeland | |||
1963 | Sir John Eccles | Australien | För upptäckter rörande joner i nervceller. | |
Alan L. Hodgkin | Storbritannien | |||
Andrew F. Huxley | ||||
1964 | Konrad Bloch | USA | För upptäcker kring reglering av kolesterol och fettsyremetabolism. | |
Feodor Lynen | Västtyskland | |||
1965 | François Jacob | Frankrike | För upptäcker om genetisk reglering av enzym samt syntes av virus. | |
André Lwoff | ||||
Jacques Monod | ||||
1966 | Peyton Rous | USA | För upptäckten av virusinducerade tumörer samt upptäckten rörande hormonbehandling av prostatacancer. | |
Charles B. Huggins | ||||
1967 | Ragnar Granit | Finland och Sverige | För upptäckter av fysiologiska och kemiska processer i ögat. | |
Haldan Keffer Hartline | USA | |||
George Wald | ||||
1968 | Robert W. Holley | USA | För upptäckter rörande genetiska kodens samband med proteinsyntes. | |
Har Gobind Khorana | ||||
Marshall W. Nirenberg | ||||
1969 | Max Delbrück | USA | För upptäckter kring replikationsmekanismen och virus genetiska struktur. | |
Alfred D. Hershey | ||||
Salvador E. Luria | ||||
1970 | Sir Bernard Katz | Storbritannien | För deras upptäckt rörande de humorala neurotransmittorerna i nervändsluten och mekanismen för deras inlagring, utsöndring och inaktivering. | |
Ulf von Euler | Sverige | |||
Julius Axelrod | USA | |||
1971 | Earl W. Sutherland | USA | För hans upptäckter rörande hormoners verkningsmekanism. | |
1972 | Gerald M. Edelman | USA | För deras upptäckter rörande den kemiska strukturen hos antikroppar. | |
Rodney R. Porter | Storbritannien | |||
1973 | Karl von Frisch | Västtyskland | För upptäckter rörande organisationen och utförandet av individuella och sociala beteendemönster. | |
Konrad Lorenz | Österrike | |||
Nikolaas Tinbergen | Storbritannien | |||
1974 | Christian de Duve | Belgien | För upptäckter rörande den strukturella och funktionella organisationen av cellen. | |
Albert Claude | ||||
George E. Palade | USA | |||
1975 | David Baltimore | USA | För upptäckten rörande interaktioner mellan tumörvirus och genetiskt material. | |
Renato Dulbecco | ||||
Howard M. Temin | ||||
1976 | Baruch S. Blumberg | USA | För upptäckter rörande ursprunget och spridningen av infektionssjukdomar. | |
D. Carleton Gajdusek | ||||
1977 | Andrew V. Schally | USA | För upptäckt rörande hjärnans produktion av peptidhormon. | |
Roger Guillemin | ||||
Rosalyn Yalow | ||||
1978 | Werner Arber | Schweiz | För upptäckten rörande genetiskt bestämda strukturer på cellytan som reglerar immunreaktioner. | |
Daniel Nathans | USA | |||
Hamilton O Smith | ||||
1979 | Allan M. Cormack | Sydafrika och USA | För utvecklandet av assisterad datortomografi. | |
Godfrey N. Hounsfield | Storbritannien | |||
1980 | Jean Dausset | Frankrike | För deras upptäckter rörande hur strukturer på cellytan påverkar vårt immunförsvar | |
Baruj Benacerraf | Venezuela | |||
George D. Snell | USA | |||
1981 | Roger W. Sperry | USA | För upptäckter rörande synsystemet | |
David H. Hubel | ||||
Torsten N. Wiesel | Sverige | |||
1982 | Sune Bergström | Sverige | För deras upptäckter rörande prostaglandiner och liknande biologiska ämnen. | |
Bengt Samuelsson | ||||
John R. Vane | Storbritannien | |||
1983 | Barbara McClintock | USA | För hennes upptäckt av mobila genetiska element | |
1984 | Niels K. Jerne | Danmark | För teorier rörande specificiteten vid utvecklingen av och styrningen av immunsystemet och för upptäckten av principen för produktionen av monoklonal antikroppar. | |
Georges J F Köhler | Västtyskland | |||
César Milstein | Argentina och Storbritannien | |||
1985 | Michael S. Brown | USA | För upptäckter rörande kolesterolmetabolismen | |
Joseph L. Goldstein | ||||
1986 | Rita Levi-Montalcini | Italien och USA | För upptäckter av tillväxtfaktorer | |
Stanley Cohen | USA | |||
1987 | Susumu Tonegawa | Japan | För att ha upptäckt de genetiska mekanismerna bakom antikropparnas stora diversivitet. | |
1988 | Sir James W. Black | Storbritannien | För uppäckter av viktiga principer vid läkemedelsbehandling. | |
Gertrude B. Elion | USA | |||
George H. Hitchings | ||||
1989 | J. Michael Bishop | USA | För upptäckten av det cellulära ursprunget till retrovirala onkogener. | |
Harold E. Varmus | ||||
1990 | Joseph E. Murray | USA | För upptäckter rörande organ- och celltransplantation i botandet av mänsklig sjukdom. | |
Edward Donnall Thomas | ||||
1991 | Erwin Neher | Tyskland | För upptäckter rörande funktionen av joner av enjonstyp i cellen. | |
Bert Sakmann | ||||
1992 | Edmond H. Fischer | Schweiz och USA | För upptäckten att reversibel fosforylering är en viktig biologisk reglermekanism. | |
Edwin G. Krebs | USA | |||
1993 | Richard J. Roberts | Storbritannien | För upptäckten att vissa gener innehåller introner som spjälkas bort ur mRNA innan translation. | |
Phillip A. Sharp | USA | |||
1994 | Alfred G. Gilman | USA | För deras upptäckter av G-kopplade proteiner och deras roll för signaltransduktion i celler. | |
Martin Rodbell | ||||
1995 | Edward B. Lewis | USA | För deras upptäckter rörande den genetiska kontrollen av den embryonala utvecklingen | |
Eric F. Wieschaus | ||||
Christiane Nüsslein-Volhard | Tyskland | |||
1996 | Rolf M. Zinkernagel | Schweiz | För deras upptäckter rörande specificiteten i det cell-medierade immunförsvaret. | |
Peter C. Doherty | Australien | |||
1997 | Stanley B. Prusiner | USA | Prioner och dess roll vid sjukdom (till exempel Galna kosjukan). | |
1998 | Robert F. Furchgott | USA | För att ha upptäckt kväveoxid (NO) som en signalsubstans i det kardiovaskulära systemet. | |
Louis J. Ignarro | ||||
Ferid Murad | ||||
1999 | Günter Blobel | USA | För att ha upptäckt att proteiner har inbyggda signaler som styr deras transport och plats i cellen. | |
2000 | Paul Greengard | USA | Upptäckter rörande signaltransduktionen i nervsystemet | |
Eric R. Kandel | ||||
Arvid Carlsson | Sverige | |||
2001 | Tim Hunt | Storbritannien | Nyckelregulatorerna i cellcykeln | |
Sir Paul Nurse | ||||
Leland H. Hartwell | USA | |||
2002 | Sydney Brenner | Storbritannien | Apoptos och programmerad celldöd | |
John E. Sulston | ||||
H. Robert Horvitz | USA | |||
2003 | Paul C. Lauterbur | USA | Medicinska användningen av Magnetisk resonanstomografi | |
Sir Peter Mansfield | Storbritannien | |||
2004 | Richard Axel | USA | Luktreceptorer och organisationen av det olfaktoriska systemet | |
Linda B Buck | ||||
2005 | Barry Marshall | Australien | För att ha kartlagt sambandet mellan helicobacter pylori och peptisk ulcussjukdom | |
Robin Warren | ||||
2006 | Andrew Z. Fire | USA | För upptäckten av RNA-interferens | |
Craig C. Mello | ||||
2007 | Mario R. Capecchi | USA | För att kunna stänga av och på specifika gener genom att använda embryonala stamceller och skapa knockoutmöss | |
Oliver Smithies | ||||
Sir Martin J. Evans | Storbritannien | |||
2008 | Harald zur Hausen | Tyskland | För upptäckten av de virus som orsakar livmoderhalscancer respektive HIV. | |
Françoise Barré-Sinoussi | Frankrike | |||
Luc Montagnier | ||||
2009 | Elizabeth Blackburn | USA | För upptäckten av hur kromosomerna skyddas av telomerer och enzymet telomeras. | |
Carol Greider | ||||
Jack Szostak | ||||
2010 | Robert Edwards | Storbritannien | För utvecklandet av in vitro-fertilisering. | |
2011 | Bruce Beutler | USA | För deras upptäckter rörande aktivering av medfödd immunitet. | |
Jules Hoffmann | Frankrike | |||
Ralph Steinman | Kanada | För hans upptäckt av dendritcellen och dess roll vid förvärvad immunitet. | ||
2012 | John B. Gurdon |
Storbritannien | För upptäckten att mogna celler kan omprogrammeras till pluripotens (rörande stamceller). | |
Shinya Yamanaka | Japan | |||
2013 | James Rothman | USA | För deras upptäckter rörande maskineriet som reglerar vesikeltrafik, ett viktigt transportsystem i våra celler | |
Randy Schekman | ||||
Thomas Südhof | Tyskland | |||
2014 | John O'Keefe | USA | För deras upptäckter av celler som utgör ett positioneringssystem i hjärnan. | |
Edvard Moser | Norge | |||
May-Britt Moser | ||||
2015 | William C. Campbell | USA | För deras upptäckter rörande en ny terapi mot infektioner orsakade av parasitmaskar. | |
Satoshi Ōmura | Japan | |||
Tu Youyou | Kina | För hennes upptäckter rörande en ny terapi mot malaria. | ||
2016 | Yoshinori Ohsumi | Japan | För hans upptäckter av mekanismer för autofagi. | |
2017 | Jeffrey C. Hall | USA | För deras upptäckter av molekylära mekanismer som styr cirkadisk rytm.[3] | |
Michael Rosbash | ||||
Michael W. Young | ||||
2018 | James P. Allison | USA | För deras upptäckt av cancerbehandling genom hämning av immunförsvarets bromsmekanismer. | |
Tasuku Honjo | Japan | |||
2019 | William G. Kaelin Jr. | USA | För deras upptäckter av hur celler känner av och anpassar sig efter syretillgång.[4] | |
Peter J. Ratcliffe | Storbritannien | |||
Gregg L. Semenza | USA | |||
2020 | Harvey J. Alter | USA | För upptäckten av hepatit C-virus.[5] | |
Michael Houghton | Storbritannien | |||
Charles M. Rice | USA | |||
2021 | David Julius | USA | För upptäckten av receptorer för temperatur och beröring.[6] | |
Ardem Patapoutian | Libanon och USA | |||
2022 | Svante Pääbo | Sverige | För hans upptäckter rörande utdöda homininers arvsmassa och människans evolution.[7] | |
2023 | Katalin Karikó | Ungern | För deras upptäckter rörande nukleosidbasmodifieringar som möjliggjorde utveckling av effektiva mRNA-vacciner mot covid-19.[8] | |
Drew Weissman | USA |
Fotnoter: (a) Prissumman fonderades i sin helhet till medicinprisfonden. (b) Prissumman fonderades med 1/3 till huvudfonden och 2/3 till medicinprisfonden
Källor
redigera- ^ ”Facts on the Nobel Prize in Physiology or Medicine”. Nobelprize.org. https://www.nobelprize.org/prizes/facts/facts-on-the-nobel-prize-in-physiology-or-medicine/. Läst 3 april 2022.
- ^ sista raden i stycket "Tertiary syphilis" http://medical-dictionary.thefreedictionary.com/syfilis
- ^ ”Nobelpriset i fysiologi eller medicin år 2017 - pressmeddelande”. www.nobelprize.org. https://www.nobelprize.org/prizes/medicine/2017/press-release/. Läst 2 oktober 2017.
- ^ ”Nobelpriset i fysiologi eller medicin år 2019 - pressmeddelande”. www.nobelprize.org. https://www.nobelprize.org/prizes/medicine/2019/60410-press-release-swedish/. Läst 7 oktober 2019.
- ^ ”The Nobel Prize in Physiology or Medicine 2020” (på amerikansk engelska). NobelPrize.org. https://www.nobelprize.org/prizes/medicine/2020/161147-press-release-swedish/. Läst 5 oktober 2020.
- ^ ”The Nobel Prize in Physiology or Medicine 2021” (på amerikansk engelska). NobelPrize.org. https://www.nobelprize.org/prizes/medicine/2021/172737-press-release-swedish/. Läst 4 oktober 2021.
- ^ Odelfors/TT, Hanna (3 oktober 2022). ”Svensk forskare tilldelas Nobelpriset”. Svenska Dagbladet. ISSN 1101-2412. https://www.svd.se/a/O8rEvb/dags-for-arets-forsta-nobelpris. Läst 3 oktober 2022.
- ^ ”Nobelpriset i fysiologi eller medicin 2023”. Pressmeddelande. nobelprize.org. 2 oktober 2023. https://www.nobelprize.org/prizes/medicine/2023/213174-press-release-swedish/. Läst 2 oktober 2023.