Susumu Tonegawa, född i Nagoya, Japan, 6 september 1939, japansk biolog av molekylärbiologi. Han tilldelades Nobelpriset i fysiologi eller medicin 1987 för upptäckten av genetiken bakom den stora mångfalden som finns av antikroppar.[18] Även om han vann Nobelpriset för sitt arbete inom immunologi, är Tonegawa en molekylärbiolog till utbildningen och han bytte återigen arbetsfält efter nobelpriset. Han studerar nu (2021) neurovetenskap och undersöker den molekylära, cellulära och neuronala grunden för minnesbildning och återhämtning.

Susumu Tonegawa Nobelpristagare i fysiologi eller medicin 1987
Susumu Tonegawa Photo.jpg
Född6 september 1939[2], 5 september 1939[3] ​eller ​6 augusti 1939
NagoyaJapan
MedborgarskapJapan[4][5]
Utbildad vidKyoto universitet
Hibiyagymnasiet
University of California, San Diego Arbcom ru editing.svg
SysselsättningMolekylärbiolog, läkare, kemist, genetiker, forskare[6][7], neuroforskare, professor[8][9][10], immunolog, forskare
ArbetsgivareMassachusetts Institute of Technology
Basel Institute for Immunology
Salk Institute of Biological Studies
RIKEN
Utmärkelser
Cloëtta-priset (1978)
Tyska Immunolog-priset (1981)
Asahipriset (1981)
Louisa Gross Horwitz-priset (1982)
Gairdner Foundation International Award (1983)
Person med särskild kulturell förtjänst (1983)
Kulturorden (1984)
Robert Koch-priset (1986)[11][12]
Bristol-Myers Squibb Award för framstående prestation inom cancerforskning (1986)[13]
Nobelpriset i fysiologi eller medicin (1987)[14][15]
Albert Lasker Basic Medical Research Award (1987)[16]
Shinchōshapriset (1991)
Hedersdoktor vid Alcalás universitet (2006)[17]
EMBO-medlemskap
Redigera Wikidata

År 1987 tilldelades han Albert Lasker Basic Medical Research Award.

BiografiRedigera

Tonegawa gick på Hibiya High School i Tokyo.[19] När han studerade vid Kyotouniversitetet, fascinerades han av operonteori efter att ha läst uppsatser av François Jacob och Jacques Monod, som han delvis tillskriver att ha inspirerat hans intresse för molekylärbiologi.[20] Tonegawa tog examen vid Kyotouniversitetet 1963 och, på grund av begränsade möjligheter till molekylärbiologistudier i Japan vid den tiden, flyttade han därefter till University of California, San Diego för att 1968 avlägga doktorsexamen under handledning av Dr. Masaki Hayashi.

Tonegawa bor för närvarande (2021) i Boston-området med sin fru, Mayumi Yoshinari Tonegawa, som arbetade som NHK (Japan Broadcasting Corporation) regissör/intervjuare och nu är en frilansande vetenskapsskribent. Tonegawas har tre barn, Hidde Tonegawa, Hanna Tonegawa och Satto Tonegawa (död).

KarriärRedigera

Tonegawa utförde postdoktoralt arbete vid Salk Institute i San Diego i Renato Dulbeccos laboratorium. Med uppmuntran från Dr. Dulbecco, flyttade Tonegawa till Basel Institute for Immunology i Basel, Schweiz 1971, där han övergick från molekylärbiologi till immunologiska studier och utförde sina banbrytande immunologiska arbeten.

År 1981 blev Tonegawa professor vid Massachusetts Institute of Technology och 1994 utsågs han till den första direktören för MIT Center for Learning and Memory, som utvecklades under hans ledning till The Picower Institute for Learning and Memory. Tonegawa slutade som direktör 2006 och fungerade därefter som Picower-professor i neurovetenskap och biologi och utredare vid Howard Hughes Medical Institute.

Tonegawa var också chef för RIKEN Brain Science Institute från 2009 till 2017.

Vetenskapligt arbeteRedigera

Upptäckten av immunitetsmångfaldRedigera

Tonegawas nobelprisarbete klargjorde den genetiska mekanismen för det adaptiva immunsystemet, som hade varit den centrala frågan om immunologi i över 100 år. Före Tonegawas upptäckt var en tidig idé att förklara det adaptiva immunsystemet med att varje gen producerar ett protein, men det finns mindre än 19 000 gener i människokroppen som ändå kan producera miljontals antikroppar. I experiment som började 1976 visade Tonegawa att genetiskt material omarrangerar sig för att bilda miljontals antikroppar. Genom att jämföra DNA från B-celler (en typ av vita blodkroppar) i embryonala och vuxna möss, observerade han att gener i de mogna B-cellerna från de vuxna mössen flyttas runt, rekombineras och raderas för att bilda mångfalden av den variabla regionen av antikroppar.[21] År 1983 upptäckte Tonegawa också ett förstärkande transkriptionselement förenat med antikroppsgenkomplex, det första cellulära förstärkarelementet.

NeurovetenskapRedigera

Kort efter sitt Nobelpris 1990 bytte Tonegawa åter fält från immunologi till neurovetenskap, där han har bedrivit sin forskning under de efterföljande åren.

Tonegawas laboratorium var banbrytande för inledande transgena och gen-knockout-teknologier i däggdjurssystem. Han medverkade i tidigt arbete som visade betydelsen av CaMKII- (1992) och den NMDA-receptorberoende synaptiska plasticiteten (1996) i minnesbildning. Hans lab upptäckte att dendritiska nervryggar i tinningbarken är ett troligt mål för behandling av Fragilt X-syndrom. Med en dos av hämmarläkemedlet FRAX586 visade Tonegawa en markant minskning av FXS-symtom i musmodellen.[22]

Tonegawa var tidigt användare av optogenetik och bioteknik inom neurovetenskaplig forskning, vilket ledde till hans banbrytande arbete med att identifiera och manipulera minnesengramceller. År 2012 visade hans lab att aktiveringen av en specifik delpopulation av mushippocampusneuroner, märkta under ett paradigm för rädslakonditionering, är tillräcklig för att framkalla en beteenderespons korrelerad med ett exakt minnesspår. Detta visade för första gången att minnesinformation lagras i specifika cellulära ensembler i hippocampus, nu ofta kallade minnesengramceller.[23]

På senare tid fortsätter hans labb att använda optogenetisk teknologi och virusinjektionstekniker för att utöka sina upptäckter om engramcellensembler. Noterbart har Tonegawa avslöjat rollen av minnesengramcellensembler i minnesvalens,[24] socialt minne, såväl som deras roll i hjärnsjukdomar som depression,[25] minnesförlust[26] och Alzheimers sjukdom. Dessa arbeten ger stöd för framtida medicinska behandlingar hos människor genom manipulation av minnesengram-ensembler.

Utmärkelser och hedersbetygelserRedigera

Publikationer i urvalRedigera

  • List of publications by Susumu Tonegawa
  • Tonegawa, S. (1983). Somatic generation of antibody diversity. Nature, 302(5909), 575-581.
  • Gillies, S. D., Morrison, S. L., Oi, V. T., & Tonegawa, S. (1983). A tissue-specific transcription enhancer element is located in the major intron of a rearranged immunoglobulin heavy chain gene. Cell, 33(3), 717-728.
  • Mombaerts, P., Iacomini, J., Johnson, R. S., Herrup, K., Tonegawa, S., & Papaioannou, V. E. (1992). RAG-1-deficient mice have no mature B and T lymphocytes. Cell, 68(5), 869-877.
  • Silva, A. J., Stevens, C. F., Tonegawa, S., & Wang, Y. (1992). Deficient hippocampal long-term potentiation in alpha-calcium-calmodulin kinase II mutant mice. Science, 257(5067), 201-206.
  • Haas, W., Pereira, P., & Tonegawa, S. (1993). Gamma/delta cells. Annual review of immunology, 11(1), 637-685.
  • Tsien, Joe Z.; Huerta, Patricio T.; Tonegawa, Susumu (1996). ”The Essential Role of Hippocampal CA1 NMDA Receptor–Dependent Synaptic Plasticity in Spatial Memory”. Cell 87 (7): sid. 1327–1338. doi:10.1016/S0092-8674(00)81827-9. PMID 8980238. 
  • Poss, K. D., & Tonegawa, S. (1997). Reduced stress defense in heme oxygenase 1-deficient cells. Proceedings of the National Academy of Sciences, 94(20), 10925-10930.
  • Shen, J., Bronson, R. T., Chen, D. F., Xia, W., Selkoe, D. J., & Tonegawa, S. (1997). Skeletal and CNS defects in Presenilin-1-deficient mice. Cell, 89(4), 629-639.
  • Nakazawa, K., Quirk, M. C., Chitwood, R. A., Watanabe, M., Yeckel, M. F., Sun, L. D., Kato, A., Carr, C.A., Johnston, D., Wilson, M.A., & Tonegawa, S. (2002). Requirement for hippocampal CA3 NMDA receptors in associative memory recall. Science, 297(5579), 211-218.
  • Liu, X., Ramirez, S., Pang, P. T., Puryear, C. B., Govindarajan, A., Deisseroth, K., & Tonegawa, S. (2012). Optogenetic stimulation of a hippocampal engram activates fear memory recall. Nature, 484(7394), 381-385.
  • Ramirez, S., Liu, X., Lin, P. A., Suh, J., Pignatelli, M., Redondo, R. L., Ryan, T.J., & Tonegawa, S. (2013). Creating a false memory in the hippocampus. Science, 341(6144), 387-391.

ReferenserRedigera

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Susumu Tonegawa, 17 oktober 2021..

NoterRedigera

  1. ^ [a b c] Europe PubMed Central, PMCID: 3031445, läst: 3 november 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ David P. Steensma, Marc A Shampo & Robert A Kyle, Susumu Tonegawa--Japan's first Nobel laureate in physiology or medicine., vol. 86, 2, Mayo Clinic Proceedings, 1 februari 2011, s. e14, doi: 10.4065/MCP.2011.0033, PubMed-ID: 21282480, läs online.[källa från Wikidata]
  3. ^ Library of Congress Authorities, USA:s kongressbibliotek, LCAuth-ID: n88048874, läst: 16 november 2019.[källa från Wikidata]
  4. ^ Moving stories: Susumu Tonegawa (på engelska), BBC News Online, 24 december 2003, läs online.[källa från Wikidata]
  5. ^ M.I.T. Scientist Wins Nobel Prize for Medicine (på engelska), The New York Times, 13 oktober 1987, läs online.[källa från Wikidata]
  6. ^ Japanese scientist Susumu Tonegawa (på engelska), Science Photo Library, läs online.[källa från Wikidata]
  7. ^ MIT professor's drive draws awe, criticism Some say it hurts university staffing (på engelska), Boston.com, 7 augusti 2006, läs online.[källa från Wikidata]
  8. ^ Galenea and Organix Announce Exclusive License Agreement for 5-HT2C Agonists for the Treatment of Obesity (på engelska), Redorbit, 28 oktober 2008, läs online.[källa från Wikidata]
  9. ^ Honorary Doctor of Science Professor Susumu TONEGAWA (på engelska), City University of Hong Kong, läs online.[källa från Wikidata]
  10. ^ Satto Tonegawa, MIT Student And Son Of Nobel Prize-winning Professor, Dies In Dorm (på engelska), The Huffington Post, 27 oktober 2011, läs online.[källa från Wikidata]
  11. ^ Robert Koch Award (på engelska), Robert-Koch-Stiftung, läs online, läst: 21 augusti 2018.[källa från Wikidata]
  12. ^ Robert-Koch-Preis (på tyska), Robert-Koch-Stiftung, läs online.[källa från Wikidata]
  13. ^ GRANTS AND AWARDS PROGRAM FACT SHEET (på engelska), läs online, läst: 14 januari 2013.[källa från Wikidata]
  14. ^ The Nobel Prize in Physiology or Medicine 1987, Nobelprize.org (på engelska), Nobelstiftelsen, läs online, läst: 5 februari 2021.[källa från Wikidata]
  15. ^ Table showing prize amounts (på engelska), Nobelstiftelsen, april 2019, läs online, läst: 5 februari 2021.[källa från Wikidata]
  16. ^ 1987 Winners (på engelska), Lasker-stiftelsen, läs online.[källa från Wikidata]
  17. ^ läs online, www.uah.es.[källa från Wikidata]
  18. ^ ”The MIT 150: 150 Ideas, Inventions, and Innovators that Helped Shape Our World”. The Boston Globe. May 15, 2011. http://www.boston.com/news/education/higher/specials/mit150/mitlist/?page=full. 
  19. ^ Autobiography on Nobel official website
  20. ^ Autobiography on Nobel official website
  21. ^ ”The Nobel Prize in Physiology or Medicine 1987”. The Nobel Prize in Physiology or Medicine 1987. https://www.nobelprize.org/nobel_prizes/medicine/laureates/1987/press.html. 
  22. ^ ”Researchers reverse Fragile X Syndrome symptoms in adult mice”. Researchers reverse Fragile X Syndrome symptoms in adult mice. https://news.mit.edu/2013/researchers-reverse-autism-symptoms-0319. 
  23. ^ Liu, X. (2012). ”Optogenetic stimulation of a hippocampal engram activates fear memory recall”. Nature 484 (7394): sid. 381–385. doi:10.1038/nature11028. PMID 22441246. Bibcode2012Natur.484..381L. 
  24. ^ Redondo, Roger L.; Kim, Joshua; Arons, Autumn L.; Ramirez, Steve; Liu, Xu; Tonegawa, Susumu (2014). ”Bidirectional switch of the valence associated with a hippocampal contextual memory engram”. Nature 513 (7518): sid. 426–430. doi:10.1038/nature13725. PMID 25162525. Bibcode2014Natur.513..426R. 
  25. ^ Ramirez, Steve; Liu, Xu; MacDonald, Christopher J.; Moffa, Anthony; Zhou, Joanne; Redondo, Roger L.; Tonegawa, Susumu (2015). ”Activating positive memory engrams suppresses depression-like behaviour”. Nature 522 (7556): sid. 335–339. doi:10.1038/nature14514. PMID 26085274. Bibcode2015Natur.522..335R. 
  26. ^ Ryan, T. J.; Roy, D. S.; Pignatelli, M.; Arons, A.; Tonegawa, S. (2015). ”Engram cells retain memory under retrograde amnesia”. Science 348 (6238): sid. 1007–1013. doi:10.1126/science.aaa5542. PMID 26023136. Bibcode2015Sci...348.1007R. 
  27. ^ Recipients of American Academy of Arts and Sciences Fellow award | MIT Biology Arkiverad 2016-03-26
  28. ^ Recipients of National Academy of Sciences Member award | MIT Biology Arkiverad 2017-01-07
  29. ^ Shampo, MA; Kyle, RA; Steensma, DP (2011). ”Susumu Tonegawa--Japan's first Nobel laureate in physiology or medicine”. Mayo Clin Proc 86 (2): sid. e14. doi:10.4065/mcp.2010.0818. PMID 21282480. 
  30. ^ 利根川 進様 京都大学名誉博士授与式典 式辞 (2004年4月12日) — 京都大学
  31. ^ Honorary Doctor of Science Professor Susumu TONEGAWA

Externa länkarRedigera