Wikipedia

Jules Hoffmann

fransk immunolog
Artikel Diskussion

Jules A. Hoffmann', född 2 augusti 1941 i Echternach, Luxemburg, är en fransk immunolog. Han tilldelades Nobelpriset i fysiologi eller medicin 2011 tillsammans med Bruce Beutler "för deras upptäckter rörande aktivering av medfödd immunitet",[21] mer specifikt arbetet som visar ökande drosomycinuttryck efter aktivering av Tolliknande receptorer vid mikrobiell infektion. De delade priset med Ralph Steinman.

Jules Hoffmann Nobelpristagare i fysiologi eller medicin 2011
Nobel Prize 2011-Press Conference KI-DSC 7584.jpg
Jules Hoffmann, 2011.
Född2 augusti 1941[1][2][3] (81 år)
Echternach[4][5], Luxemburg
MedborgarskapFrankrike[6][7]
Utbildad vidStrasbourgs universitet
Philipps-Universität Marburg
Lycée de garçons Luxembourg Arbcom ru editing.svg
SysselsättningBiolog, läkare, immunolog, universitetslärare
Befattning
President, Franska vetenskapsakademin (2007–2008)[8]
Stol nummer 7 i Franska akademien (2012–)[9]
ArbetsgivareFranska vetenskapsakademin
FöräldrarJos Hoffmann
Utmärkelser
Gay-Lussac Humboldt-priset (1983)[10]
William B. Coley Award (2003)
Robert Koch-priset (2004)[11][12]
Balzanpriset (2007)[13]
Rosenstielpriset (2009)[14]
Keio Medical Science Prize (2010)
Nobelpriset i fysiologi eller medicin (2011)[15][16]
Gairdner Foundation International Award (2011)
Shawpriset (2011)
Shawpriset i medicin (2011)
CNRS guldmedalj (2011)[17]
Officer av Hederslegionen (2012)
Storofficer av Ekkronans orden (2015)[18]
Kommendör av Nationalförtjänstorden (2016)[19]
Uppgående solens orden med guld- och silverstjärna (2020)[20]
Redigera Wikidata

BiografiRedigera

Under sin uppväxt i Luxemburg utvecklade Hoffmann ett starkt intresse för insekter under inflytande av sin far, Jos Hoffmann. Detta resulterade så småningom i den yngre Hoffmanns hängivenhet till biologiområdet med insekter som modellorganismer.[22]

Hoffmann studerade vid Lycée de Garçons de Luxembourg innan han flyttade till Frankrike där han tog examen i biologi och kemi vid universitetet i Strasbourg. År 1969 tog han doktorsexamen i biologi, även den vid universitetet i Strasbourg, under handledning av Pierre Joly vid Laboratorie of General Biology vid zoologiska institutionen. Sin postdoktorala utbildning fick han vid Institut für Physiologische Chemie vid Philipps Universität i Marburg an der Lahn, Tyskland, 1973–1974.

Vetenskaplig karriärRedigera

Under sitt doktorandprogram under Pierre Joly började Hoffmann sin forskning med att studera antimikrobiellt försvar i gräshoppor, inspirerade av den tidigare forskning som gjorts i Pierre Jolys laboratorium, som visade att inga opportunistiska infektioner var tydliga hos insekter efter transplantation av vissa organ från ett till ett annat.[22] Han bekräftade upptäckten av fagocyter gjord av Eli Metchnikoff, genom injektion av Bacillus thuringiensis och observation av ökning av fagocyter.[22] Dessutom påvisade han en stark korrelation mellan hematopoiesis och antimikrobiellt försvar genom att bedöma mottagligheten hos en insekt för den mikrobiella infektionen efter röntgenbehandling. Hoffmann gick på 1980-talet från att använda gräshoppsmodell till att använda dipteranarter. Genom att använda Phormia terranovae kunde han tillsammans med sina kollegor identifiera en antimikrobiell polypeptid som heter diptericin som var glycinrik, tillsammans med andra polypeptider i Drosophila melanogaster som defensin, cecropin och attacin.[22] Ytterligare molekylär genetisk analys visade att promotorerna för generna som kodade dessa antimikrobiella peptider innehöll DNA-sekvenser som liknar bindningselementen för NF-κB i däggdjurs-DNA. Dorsal gen, kritisk i dorsoventral mönstring i tidiga embryot av Drosophila melanogaster identifierades också vara i denna NF-κB-familj. Identifiering av en annan svampdödande peptid som heter drosomycin och RNA blots visade att två distinkta vägar (Toll, Imd) finns, med drosomycin respektive diptericin. Likheter noteras mellan struktur och funktion mellan flera medlemmar i drosophila-embryot och medlemmar hos däggdjur i studien "The Dorsoventral Regulatory Gene Cassette spảtzle/Toll/cactus Controls the Potent Antifungal Response in Drosophila Adults"[23] av Lemaitre och Hoffmann 1996 belyste den eventuella befintliga medfödda immuniteten i drosophila som svar på svampangreppet. Senare verk identifierade att Toll transmembranreceptorer finns i en mängd olika phyla och bevaras genom evolution tillsammans med bevarande av NF-κB som aktiverar kaskader.[22]

Hoffmann var forskningsassistent vid CNRS från 1964 till 1968 och blev fullvärdig forskare 1969. Sedan 1974 har han varit forskningsledare för CNRS. Mellan 1978 och 2005 var han chef för CNRS forskningsenhet "Immune Response and Development in Insects", och från 1994 till 2005 var han chef för Institute of Molecular and Cellular Biology of CNRS i Strasbourg.

År 2015 undertecknade Hoffmann Mainau-deklarationen 2015 om klimatförändringar på den sista dagen av det 65:e Nobelpristagaremötet i Lindau. Deklarationen undertecknades av totalt 76 nobelpristagare och överlämnades till Frankrikes dåvarande president François Hollande som en del av det framgångsrika klimattoppmötet COP21 i Paris.[24]

Utmärkelser och hedersbetygelserRedigera

Hoffmann är medlem av Den tyska vetenskapsakademin Leopoldina, Franska vetenskapsakademin, Akademin Europaea, European Molecular Biology Organization (EMBO), United States National Academy of Sciences, American Academy of Arts and Sciences, Fondation Écologie d'Avenir[25] och Ryska vetenskapsakademin.

 
Hoffmann, Göran K. Hansson (ordförande i Nobelkommittén för fysiologi eller medicin) och Bruce Beutler
 
Hoffmann och Bruce Beutler

ReferenserRedigera

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Jules A. Hoffmann, 5 juli 2021.

NoterRedigera

  1. ^ läs online, Encyclopædia Britannica.[källa från Wikidata]
  2. ^ Georges Bischoff, Georges Foessel & Christian Baechler, Fédération des sociétés d'histoire et d'archéologie d'Alsace (red.), Nouveau dictionnaire de biographie alsacienne, 1982, NetDBA-ID: hoffmann-jules, omnämnd som: Hoffmann Jules, Alphonse, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ Bibliographisches Institut & F. A. Brockhaus & Wissen Media Verlag (red.), Brockhaus Enzyklopädie, Brockhaus Enzyklopädie-ID: hoffmann-jules-alphonse, omnämnd som: Jules Alphonse Hoffmann, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ Nobel Prize for Physiology or Medicine Shared Between Discoverers of Innate Immunity Activation and Dendritic Cells (på engelska), Genetic Engineering and Biotechnology News, 3 oktober 2011, läs online och läs online.[källa från Wikidata]
  5. ^ The Wait is Over - Nobel Prize for Medicine 2011 Announced (på engelska), Medindia, 3 oktober 2011, läs online.[källa från Wikidata]
  6. ^ Ralph M. Steinman, a Nobel Recipient for Research on Immunology, Dies at 68 (på engelska), The New York Times, 3 oktober 2011, läs online.[källa från Wikidata]
  7. ^ Dead scientist's family accept his Nobel prize honour (på engelska), The Daily Telegraph, 3 oktober 2011, läs online.[källa från Wikidata]
  8. ^ Franska vetenskapsakademin, läs online, läst: 30 maj 2022.[källa från Wikidata]
  9. ^ Franska akademien, läs online, läst: 29 maj 2022.[källa från Wikidata]
  10. ^ Liste des lauréats français du prix Gay-Lussac Humboldt (på franska), läs online, läst: 17 december 2017.[källa från Wikidata]
  11. ^ Robert Koch Award (på engelska), Robert-Koch-Stiftung, läs online, läst: 21 augusti 2018.[källa från Wikidata]
  12. ^ Robert-Koch-Preis (på tyska), Robert-Koch-Stiftung, läs online.[källa från Wikidata]
  13. ^ läs online, www.balzan.org.[källa från Wikidata]
  14. ^ läs online, www.brandeis.edu, läst: 17 december 2017.[källa från Wikidata]
  15. ^ The Nobel Prize in Physiology or Medicine 2011, Nobelprize.org (på engelska), Nobelstiftelsen, läs online, läst: 29 januari 2021.[källa från Wikidata]
  16. ^ Table showing prize amounts (på engelska), Nobelstiftelsen, april 2019, läs online, läst: 29 januari 2021.[källa från Wikidata]
  17. ^ läs online, www.cnrs.fr.[källa från Wikidata]
  18. ^ Grand-Duc Henri: "Vill Scheiheet, ma och vill Häerzlechkeet" (på luxemburgiska), rtl.lu, 24 juni 2015, läs online.[källa från Wikidata]
  19. ^ NOR: PREX1611478D.[källa från Wikidata]
  20. ^ läs online, www.fr.emb-japan.go.jp, läst: 19 januari 2022.[källa från Wikidata]
  21. ^ Nobelpriset i fysiologi eller medicin år 2011, pressmeddelande 2011-10-03
  22. ^ [a b c d e] ”Jules A. Hoffmann – Nobel Lecture: The Host Defense of Insects: A Paradigm for Innate Immunity”. Jules A. Hoffmann – Nobel Lecture: The Host Defense of Insects: A Paradigm for Innate Immunity. Nobelprize.org. 28 November 2013. https://www.nobelprize.org/nobel_prizes/medicine/laureates/2011/hoffmann-lecture.html. 
  23. ^ Lemaitre, B.; Nicolas, E.; Michaut, L.; Reichhart, J. M.; Hoffmann, J. A. (1996). ”The dorsoventral regulatory gene cassette spätzle/Toll/cactus controls the potent antifungal response in Drosophila adults”. Cell 86 (6): sid. 973–983. doi:10.1016/S0092-8674(00)80172-5. PMID 8808632. http://infoscience.epfl.ch/record/151754. 
  24. ^ ”Mainau Declaration”. www.mainaudeclaration.org. http://www.mainaudeclaration.org/. 
  25. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 27 maj 2014. https://web.archive.org/web/20140527142717/http://fondationecologiedavenir.org/Conseil_Orientation.htm. Läst 23 september 2021. 
  26. ^ Nobel Foundation (3 October 2011). "Nobel Prize in Physiology or Medicine 2011". Pressmeddelande.

Externa länkarRedigera

Hämtad från "https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Jules_Hoffmann&oldid=49760816"