Bert Sakmann
Bert Sakmann, född 12 juni 1942 i Stuttgart, Tyskland, är en tysk cellfysiolog. Han erhöll Nobelpriset i fysiologi eller medicin 1991 tillsammans med Erwin Neher, för deras arbete med "funktionen av enstaka jonkanaler i celler" och uppfinningen av patchklämman.[4][5] Sakmann var professor vid Heidelbergs universitet och är vetenskaplig ledamot emeritus av Max Planck-institutet för medicinsk forskning i Heidelberg, Tyskland. Sedan 2008 leder han en emeritusforskningsgrupp vid Max Planck Institute of Neurobiology.[4][6][7]
Bert Sakmann  | |
 | |
| Född | 12 juni 1942[1][2] (80 år) Stuttgart |
|---|---|
| Medborgarskap | Tyskland och Nazityskland |
| Utbildad vid | University College London Münchens universitet Tübingens universitet Freiburgs universitet Göttingens universitet[3]  |
| Sysselsättning | Biolog, läkare, universitetslärare, biofysiker, fysiolog |
| Arbetsgivare | Göttingens universitet Ruprecht-Karls-Universität Heidelberg |
| Utmärkelser | |
| Nobelpriset i fysiologi eller medicin, 1991 Se lista | |
| Redigera Wikidata | |
BiografiRedigera
Sakmann är son till Annemarie (född Schaefer), sjukgymnast, och Bertold Sakmann, teaterregissör.[8] Han gick i folkskola i Lindau och tog studentexamen på Wagenburg gymnasium i Stuttgart 1961. Han studerade därefter medicin från 1967 och framåt i Tübingen, Freiburg, Berlin, Paris och München. Efter att ha avslutat sina medicinska studier vid Ludwig-Maximilians University i München blev han medicinsk assistent 1968 vid Münchens universitet, samtidigt som han arbetade som vetenskaplig assistent vid Münchens Max-Planck-Institut für Psychiatrie, i neurofysiologiavdelningen under Otto Detlev Creutzfeldt. År 1971 flyttade han till University College London, där han arbetade vid institutionen för biofysik under Bernard Katz och avslutade 1974 sin doktorsavhandling, under titeln Elektrophysiologie der neuralen Helladaptation in der Katzenretina på medicinska fakulteten vid Göttingen University.[4]
Senare under 1974 återvände Sakmann till Otto Creutzfeldts labb, som under tiden hade flyttat till Max Planck-institutet för biofysisk kemi i Göttingen och började arbeta i membranbiologigruppen 1979. År 1990 flyttade han till en tjänst vid fakulteten för naturvetenskaplig medicin vid Heidelbergs universitet där han ett år senare blev professor vid biologiska fakulteten.
I juni 2009 meddelade Peter Gruss, ordförande för Max Planck Society, att Sakmann skulle fungera som vetenskaplig chef för Max Planck Florida Institute, organisationens biomedicinska forskningsanläggning vid Florida Atlantic University i Jupiter, Florida.
Utmärkelser och hedersbetygelserRedigera
- Feldberg Foundation, 1979
- W. Alden Spencer-priset, 1983
- Adolf Fick-priset, 1984
- Louisa Gross Horwitz-priset, 1986
- Gottfried Wilhelm Leibniz-priset, 1987
- Gairdner Foundation International Award, 1989
- Ernst Hellmut Vits-priset, 1990
- Nobelpriset i fysiologi eller medicin, med Erwin Neher, 1991[9][10]
- Carus-priset, 1991
- Harvey-priset, 1991[11]
- Ralph W. Gerard-priset i neurovetenskap, 1991
- Landesforschungspreis Baden-Württemberg, 1991
Baden-Württembergs förtjänstorden, 1992- Hedersdoktor vid Universidad de Alicante, 3 februari 1993[12]
- Utländsk ledamot av Royal Society, 9 juni 1994[13]
Pour le Mérite för vetenskap och konst, 4 juni 1996[14]- Hodgkin-Huxley-Katz Prize Lecture, 2002[15]
- Paton Lecture, 2016[16]
- Louis Jeantet-priset i medicin
Denna lista hämtas från Wikidata. Informationen kan ändras där.
ReferenserRedigera
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Bert Sakmann, 25 juli 2021.
NoterRedigera
- ^ Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online-ID: biography/Bert-Sakmanntopic/Britannica-Online, omnämnd som: Bert Sakmann, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Munzinger Personen, Munzinger person-ID: 00000020226, omnämnd som: Bert Sakmann, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Mathematics Genealogy Project.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c] ”Nobel autobiography”. Nobel autobiography. http://nobelprize.org/nobel_prizes/medicine/laureates/1991/sakmann-autobio.html.
- ^ Hamill, O. P.; Marty, A.; Neher, E.; Sakmann, B.; Sigworth, F. J. (1981). ”Improved patch-clamp techniques for high-resolution current recording from cells and cell-free membrane patches”. Pflügers Archiv: European Journal of Physiology 391 (2): sid. 85–100. doi:. PMID 6270629.
- ^ Betz, W.; Sakmann, B. (1971). ”"Disjunction" of frog neuromuscular synapses by treatment with proteolytic enzymes”. Nature New Biology 232 (29): sid. 94–95. doi:. PMID 4328253.
- ^ Betz, W.; Sakmann, B. (1973). ”Effects of proteolytic enzymes on function and structure of frog neuromuscular junctions”. The Journal of Physiology 230 (3): sid. 673–688. doi:. PMID 4352108.
- ^ ”Bert Sakmann – Biographical, The Nobel Prize in Physiology or Medicine 1991”. NobelPrize.org. Nobel Media AB. https://www.nobelprize.org/prizes/medicine/1991/sakmann/biographical/.
- ^ The Nobel Prize in Physiology or Medicine 1991, Nobelprize.org (på engelska), Nobelstiftelsen, läs online, läst: 22 november 2020.[källa från Wikidata]
- ^ Table showing prize amounts (på engelska), Nobelstiftelsen, läs online, läst: 22 november 2020.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, harveypz.net.technion.ac.il.[källa från Wikidata]
- ^ Doctor honoris causa: Bert Sakman (på spanska), Universidad de Alicante, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ List of Royal Society Fellows 1660-2007, Royal Society, s. 313, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ Übergabe des Ordenszeichens durch den Ordenskanzler HANS GEORG ZACHAU an BERT SAKMANNbei der öffentlichen Sitzung in der Aula der Rheinischen Friedrich-Wilhelms-Universität in Bonn am 4. Juni 1996 (på tyska), läs online.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, www.physoc.org, läst: 2 maj 2017.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, www.physoc.org, läst: 3 maj 2017.[källa från Wikidata]
Externa länkarRedigera
Wikimedia Commons har media som rör Bert Sakmann.- Nobelprize.org, Nobelpriset i fysiologi eller medicin 1991
- Nobelprize.org, Bert Sakmann - Självbiografi
