Sir Alexander Fleming, född 6 augusti 1881 på gården Lochfield nära Darvel i East Ayrshire i Skottland, död 11 mars 1955 i London, var en brittisk (skotsk) bakteriolog.[1] Han är känd för att 1928 ha upptäckt penicillinet. År 1945 fick han tillsammans med Ernst Boris Chain och Howard Walter Florey Nobelpriset i fysiologi eller medicin. De senare hade båda från 1939 arbetat med att isolera, rena, testa och massproducera Flemings grundupptäckt.[1]

Sir Alexander Fleming Nobelpristagare i fysiologi eller medicin 1945
Född6 augusti 1881
Gården Lochfield nära Darvel, East Ayrshire, Skottland
Död11 mars 1955 (73 år)
London, England
Nationalitetskotte
MedborgarskapStorbritannien
Yrke/uppdragBakteriolog och immunolog
Känd förUpptäckten av penicillin
MakaSarah Marion McElroy, 1915–1949
Amalia Koutsouri-Voureka, 1953–1955
BarnRobert Fleming (1924-)
FöräldrarHugh Fleming (1816–1888)
Grace Stirling Morton (1848–1928)
UtmärkelserNobelpriset i fysiologi eller medicin 1945
Namnteckning
Fleming tar emot Nobelpriset av kung Gustaf V.
En matador saluterar Alexander Fleming för hans livräddande upptäckt av penicillin, Plaza de Oriente i Madrid.

Biografi

redigera

Efter att 1906 ha tagit examen vid St. Mary's Hospital Medical School vid University of London började Fleming genomföra experiment för att ta fram antibakteriella ämnen som inte var skadliga för människan. Han tjänstgjorde under första världskriget i Royal Army Medical Corps, men bedrev samtidigt forskning. År 1918 återvände han till St. Mary's Hospital Medical School, där han forskade om bakterier och undervisade i bakteriologi. År 1928 blev han professor i ämnet, en position han behöll fram till sin pensionering 1948.[1]

År 1921 upptäckte och isolerade Fleming lysozym, ett enzym som finns i vävnader och avföringen från vissa djur och har en antibiotisk effekt.[1] Fleming upptäckte penicillinet 1928. Detta skedde genom en slump eftersom han lämnade en odiskad bakterieodling när han åkte på semester. Svampen i bakterieodlingen, vilken egentligen var penicillin (Penicillium chrysogenum, då känd under synonymen Penicillium notatum), avlägsnade de bakterier han hade studerat. Och kvar på brickan fanns mögelsvampen och bakterierna som hade flytt från svampen. Fleming förstod, när han kommit tillbaka från sin semester, att han upptäckt något intressant. Han forskade vidare och uppfann således penicillinet. Först 1941 började dock penicillinet att användas på människor.

Utmärkelser

redigera

1945 tilldelades Fleming Nobelpriset tillsammans med Howard Walter Florey och Ernst Boris Chain. Fleming valdes in i Royal Society 1944 och adlades 1945.

Nedslagskratern Flemingmånen är uppkallad efter honom.[2]

Flera svenskspråkiga tidningar, bl.a. Ny Teknik[3], framröstade - ibland genom omröstning bland läsarna - vid millennieskiftet penicillinet till årtusendets viktigaste upptäckt.

Referenser

redigera
  1. ^ [a b c d] (på engelska) Encyclopædia Britannica, Alexander Fleming. Läst 11 maj 2007 
  2. ^ ”Fleming on Moon” (på engelska). International Astronomical Union. 18 oktober 2010. https://planetarynames.wr.usgs.gov/Feature/1979. Läst 4 februari 2023. 
  3. ^ Österberg, Kerstin (16 december 1999). ”1 Penicillinet”. Ny Teknik. http://www.nyteknik.se/digitalisering/1-penicillinet-6471879. Läst 13 juni 2009. 

Tryckta källor

redigera
  • Danielsen, Hanne-Luise (2000). ”Slarv i laboratoriet resulterar i Nobelpris”. Illustrerad Vetenskap (nr. 3): sid. 67–70. 
  • Larsdotter, Anna (2009). ”Hans upptäckt har räddat miljontals liv”. Allt om Historia (nr. 10): sid. 56–59. 
  • Västerbro, Magnus (2007). ”Alexander Fleming upptäcker penicillinet”. Allt om Historia (nr. 8): sid. 54–55. 

Webbkällor

redigera

Externa länkar

redigera