Insulin

blodsockerreglerande peptidhormon

Insulin är ett blodsockerreglerande peptidhormon som utsöndras som svar på förhöjda nivåer av glukos i blodet. Utsöndringen stimuleras också av förhöjd aminosyrakoncentration i blodet. Utsöndringen ökar därmed exempelvis vid måltid. Ökad aktivitet i sympatiska nervsystemet hämmar utsöndringen av insulin, och parasympatiska nervsystemet stimulerar insulinutsöndringen. Insulinets främsta effekt är att öka cellernas förmåga att ta upp näringsämnen.[1]

Små flaskor med insulin.
Ute i kroppen arrangerar sig insulinmolekylerna i grupper om sex, med en zinkatom i mitten.

Insulin bildas i betaceller som finns i de Langerhanska öarna i bukspottkörteln. Dessa finns hos högre ryggradsdjur i bukspottkörteln, medan de hos rundmunnar bildar ett separat organ. Hos insekter utsöndras insulinet från hjärnan.[2]

Glukagon har motsatt effekt jämfört med insulin.[1]

Diabetes är en grupp sjukdomar där insulin spelar stor roll och en behandling är att tillföra syntetiskt insulin. Frederick G. Banting och John Macleod tilldelades Nobelpriset i fysiologi eller medicin 1923 för upptäckten av insulin som ledde till effektiv behandling.[3]

KällorRedigera

NoterRedigera

WebbkällorRedigera

Tryckta källorRedigera

  • Malmquist, Jörgen; Lundh, Bengt (2016). Medicinska ord: det medicinska språket: begrepp, definitioner, termer (6., [rev. och utök.] uppl.). Lund: Studentlitteratur. sid. 218–219. Libris 18850792. ISBN 978-91-44-10979-4 
  • Sand, Olav; Sjaastad, Øystein V.; Haug, Egil; Bjålie, Jan G. (2007). Människokroppen: fysiologi och anatomi (2). Stockholm: Liber. ISBN 978-91-47-08435-7 

Externa länkarRedigera