Öppna huvudmenyn

Sune Bergström

svensk biokemist och kemist, samt nobelpristagare i medicin
För manusförfattaren, se Sune Bergström (manusförfattare).

Karl Sune Detlof Bergström, född 10 januari 1916 i Stockholm, död 15 augusti 2004 i Stockholm,[10] var en svensk biokemist och kemist, samt nobelpristagare i medicin.

Sune Bergström Nobelpristagare i fysiologi eller medicin 1982
Sune Bergström 3.jpg
FöddSune Karl Bergström
10 januari 1916[1][2][3]
Ulrika Eleonora församling[4]
Död15 augusti 2004[1][5][3] (88 år)
Stockholm[5]Sverige
BegravdNorra begravningsplatsen[6]
kartor
NationalitetSvensk
Utbildad vidStockholms universitet Blue pencil.svg
SysselsättningBiokemist, kemist
ArbetsgivareLunds universitet
Karolinska Institutet
BarnSvante Pääbo (f. 1955)
UtmärkelserAlbert Lasker Basic Medical Research Award (1977)[7]
Nobelpriset i fysiologi eller medicin (1982)[8][9]
Gairdner Foundation International Award (1972)
Louisa Gross Horwitz-priset (1975)
Welch's kemipris (1980)
Fellow of the American Academy of Arts and Sciences
Redigera Wikidata

BiografiRedigera

Sune Bergström var son till 1:e statshydrografen Sverker Bergström och Wera Wistrand. Han studerade utomlands (i England, Schweiz och USA) samt vid Karolinska Institutet, där han 1944 doktorerade och blev docent i biokemi. Han hade då sedan två år arbetat som assistent vid Nobelinstitutets biokemiska avdelning, en tjänst han kvarhöll till 1947 då han lämnade huvudstaden för professuren i medicinsk och fysiologisk kemi vid Lunds universitet. 1958 återvände han till Karolinska Institutet, som professor i kemi. Där stannade han till 1980 då han blev emeritus. Bergström var vid sidan av professuren rektor för Karolinska Institutet 1969–1977.

Han blev ledamot av Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien 1962 och av Kungliga Vetenskapsakademien 1965, var ordförande i Nobelstiftelsen 1975–1987 och blev preses (ordförande) för Vetenskapsakademien 1983. 1977 tilldelades han Albert Lasker Basic Medical Research Award, tillsammans med Bengt Samuelsson och John R. Vane. 1982 tilldelades Bergström Nobelpriset i fysiologi eller medicin tillsammans med sin kollega Bengt Samuelsson och britten John R. Vane för deras "upptäckter rörande prostaglandinerna och därmed nära anknutna biologiskt aktiva substanser".

Han var gift sedan 1943 med Maj Bergström (1911-2007) född Gernandt (dotter till fabrikör Ernest Gernandt) samt far till Rurik Reenstierna f.d. Bergström och Svante Pääbo (båda födda 1955 men med olika mödrar)[11].

UtmärkelserRedigera

KällorRedigera

  1. ^ [a b] Gemeinsame Normdatei, läst: 27 april 2014, licens: CC0
  2. ^ Paul Harnesk (red.), ”BERGSTRÖM, K SUNE D”, Vem är Vem? : Stor-Stockholm, 1962
  3. ^ [a b] Comité des travaux historiques et scientifiques, CTHS person ID: 117172, omnämnd som: Sune BergstrÖm, läst: 9 oktober 2017
  4. ^ Kungsholms kyrkoarkiv, Födelse- och dopböcker, SE/SSA/0011/C I/37 (1916), bildid: 00026626_00014, sida 10, Födelse- och dopbok, läst: 16 maj 2019, ”257,Jan,10,1...Karl Sune Detlov
  5. ^ [a b c] Sune K. Bergström - Facts (på engelska), Nobelstiftelsen
  6. ^ Bergström, KARL SUNE DETLOF, SvenskaGravar.se, läst: 1 mars 2017
  7. ^ 1977 Winners (på engelska), Lasker-stiftelsen
  8. ^ läs online,
  9. ^ läs online,
  10. ^ Sveriges dödbok 1901–2009, DVD-ROM, Version 5.00, Sveriges Släktforskarförbund (2010): Bergström, Karl Sune Detlof
  11. ^ Tvärsnitt nr 1/2007 Arkiverad 31 januari 2009 hämtat från the Wayback Machine.
  12. ^ Kungl. Hovstaterna: Kungl. Maj:ts Ordens arkiv, Matriklar (D 1), vol. 14 (1970–1979), p. 197, digital avbildning.

Externa länkarRedigera