Konservburk

hermetiskt tillsluten plåtburk som används vid konservering och förvaring av livsmedel

Konservburk är en hermetiskt tillsluten plåtburk, oftast av bleckplåt, som främst används vid konservering och förvaring av diverse livsmedel. Om konservburken har tillslutits och också steriliserats kallas det "helkonserv". Om produkten förvaras i hermetiskt tillsluten burk som inte steriliserats kallas det "halvkonserv".

En spansk konservburk innehållande kikärtor med spenat. På ovansidan sitter ett handtag för öppning utan konservöppnare.

De flesta konservburkarna är avsedda att öppnas med en konservöppnare. En del konservburkar har numera en inbyggd öppnare bestående av en ögla (liknande den på dryckesburkar) som man kan bända upp locket med.

Historia redigera

 
Konservavdelningen på NK-varuhuset i Stockholm 1930.
 
Campbell's soppburkar, Special edition med Andy Warhols signatur.
 
Kattmat i konservburkar.

Konservburken blev känd för världen 1810, då britten Peter Durand fick patent på idén om att konservera och förvara mat i en lufttät plåtburk. Durand vidareutvecklade en idé av den franske uppfinnaren Nicolas Appert. Konservburken populariserades i och med Krimkriget.

De första konservburkarna var dock så tjocka att man var tvungen att använda hammare och stämjärn för att kunna öppna dem. Med tiden förfinades tillverkningsmetoderna och burkarna blev tunnare.

Viktiga framsteg för införandet av konservbruken var uppfinnandet av autoklaven 1873 och uppfinnandet av den maskinella framställningen av konservburkar av R. Karges 1875.[1]

De första svensktillverkade konserverna kom från Axel Molinders konservfabrik som grundades 1869.[2]

Hälsorisker redigera

Den epoxibeläggning som finns på konservburkarnas insidor läcker hormonpåverkande kemikalier, såsom Bisfenol A, till maten. Konserver har hittills undantagits från åtgärder mot kemikalien.[3] I Japan har epoxibeläggning i stort sett ersatts av PET-film på grund av oro över hälsorisker.[4] Enligt svenska Livsmedelsverket är mängden som överförs till livsmedlen så liten att den inte utgör någon fara för hälsan.[5] Livsmedelsverket anser att det inte heller medför någon hälsorisk om man förtär livsmedel från buckliga konservburkar, under förutsättning att konservburkarna är täta.[5]

Förvaring och hållbarhet redigera

Fördelar med förvaring i slutna konservburkar är att hållbarhetstiden är lång, de tål obekväma transporter och kan förvaras i rumstemperatur utan att innehållet tar skada. Det medför att konservburkar lämpar sig bra i sommarstugan, båten, husvagnen, husbilen eller på campingen.

Öppnade konservburkar bör däremot inte användas för förvaring av livsmedel eftersom tenn kan spridas då.[5]

Exempel på konserver redigera

Livsmedelskonserver innehåller antingen en inläggning eller en sås.

Fisk och skaldjur redigera

Fiskbullar, tonfisk, surströmming och makrill.

Frukt, grönsaker och svamp redigera

Tomater, majs, champinjoner, skivad ananas, aprikoshalvor, mandarinklyftor och fruktsallad.

Bönor redigera

Vita bönor, kidneybönor och kikärter.

Kött och färdigrätter redigera

Kalops, korv, skinka, ravioli, pölsa, pyttipanna, ärtsoppa och köttbullar i gräddsås.

Se även redigera

Referenser redigera

  1. ^ Carlquist, Gunnar, red (1933). Svensk uppslagsbok. Bd 15. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 925 
  2. ^ Sillburkar & tvålkartonger, Om våra förpackningar och deras historia. Birgitta Conradsson, Nordiska museet, 1977. ISBN 91-7108-143-7
  3. ^ svd.se - Skyhöga halter av Bisfenol efter SvD.se:s konservdiet, 2012-06-04
  4. ^ Byrne, Jane (22 september 2008). ”Consumers fear the packaging – a BPA alternative is needed now”. http://www.foodnavigator.com/Financial-Industry/Consumers-fear-the-packaging-a-BPA-alternative-is-needed-now. Läst 5 januari 2010. 
  5. ^ [a b c] ”Konservburkar”. Livsmedelsverket. http://www.livsmedelsverket.se/livsmedel-och-innehall/tillagning-hygien-forpackningar/forpackningar/konservburkar/. Läst 6 mars 2016. 

Externa länkar redigera