Wikipedia

Karin Kavli

svensk skådespelare och teaterchef

Karin Kristina Margareta Carlson-Kavli[1][2], född Carlson 21 juni 1906 i Bromma, död 8 mars 1990 i Maria Magdalena församling i Stockholm, var en svensk skådespelare och teaterchef.

Karin Kavli
Karin Kavli vid sitt arbetsbord på Göteborgs stadsteater, cirka 1956.
Karin Kavli vid sitt arbetsbord på Göteborgs stadsteater, cirka 1956.
FöddKarin Kristina Margareta Carlson
21 juni 1906
Bromma Sverige
Död8 mars 1990 (83 år)
Maria församling, Stockholm Sverige
Andra namnKarin Carlson
Karin Carlson-Kavli
Aktiva år1927–1988
MakeKnut Kavli
(1935–1965; hans död)
IMDb SFDb

Biografi redigera

Kavli studerade vid Dramatens elevskola 1926–1929 och var premiärelev där 1928–1929. 1929–1930 bedrev hon teaterstudier i Wien och Berlin. 1931 lämnade hon Dramaten och var 1932–1934 och 1936 knuten i Gösta Ekmans ensemble på Vasateatern.[3] Hon debuterade på Dramaten som Den grönklädda i Henrik Ibsens Peer Gynt[4] och fick sitt stora genombrott 1929 som Kassandra i Aischylos Agamemnon på Stockholms konserthus. Hon arbetade därefter vid olika teatrar bland annat Oscarsteatern och Nya teatern, innan hon 1945 återvände till Dramaten[3] där hon sedan spelade ända fram till 1988, med avbrott under långa perioder.[5] Under avbrottsperioderna var hon verksam vid Vasateatern och Helsingborgs stadsteater, samt chef för Göteborgs Stadsteater 1953–1962.

Under sommarmånaderna uppträdde Kavli som primadonna i folkparkerna och som ledare för ett eget teatersällskap. Hon turnerade även regelbundet för Folkparksteatern 1938–1952. Ibland hade hon tid att vara uppläserska, som i "Dansk rapsodi" på Nya Teatern våren 1942.[6] Hennes åsikter kunde efterfrågas i pressen även i allmänfrågor utan koppling till yrket.[7] Hon var även engagerad vid Radioteatern.[3]

Kavli är begravd på Bromma kyrkogård i Stockholms län.[8]

Publikationen Vårt Göteborg skrev den 12 november 2001: "Utanför Stadsteaterns södra entré finns en liten plats, på vårarna en omtyckt solhörna, som saknar namn. Denna plats i solen blir nu "Karin Kavlis Plats". En skylt utmärker densamma.

Privatliv redigera

Karin Kavli gifte sig med direktör Knut Kavli 1935.[9] Han var son till Olav Kavli, som grundade livsmedelsföretaget Kavli.[10]

Priser och utmärkelser redigera

Filmografi redigera

 
Hela truppen från filmen För att inte tala om alla dessa kvinnor från 1964. Stående fr.v.: Allan Edwall, Georg Funkquist, Ingmar Bergman och Jarl Kulle. Sittande fr.v.: Karin Kavli, Bibi Andersson, Harriet Andersson, Gertrud Fridh, Barbro Hiort af Ornäs, Eva Dahlbeck och längst ut till höger Mona Malm.
 
Karin Kavlis plats, vid Götaplatsen i Göteborg.

Teater redigera

Roller (ej komplett) redigera

År Roll Produktion Regi Teater
1928 Lotte Kilman Hoppla, vi lever!
Ernst Toller		 Per Lindberg Dramaten
Iris Fåglarna
Aristofanes		 Olof Molander Dramaten
1929 Fru de Verdières Äventyret
Gaston Arman de Caillavet och Robert de Flers		 Karl Hedberg Dramaten
Dona Juana Don Gil av gröna byxor
Tirso de Molina		 Rudolf Wendbladh Helsingborgs stadsteater
Anna Periferi
František Langer		 Rudolf Wendbladh Helsingborgs stadsteater
1930 Ernestine Muche Topaze
Marcel Pagnol		 Gustaf Linden Dramaten
1931 Dorothy Fadershjärtat
W. Somerset Maugham		 Alf Sjöberg Dramaten
9 till 6
Aimée Stuart och Philip Stuart		 Pauline Brunius Oscarsteatern[11]
1932 Louka, kammarjungfru Hjältar
George Bernard Shaw		 John W. Brunius Oscarsteatern[12]
Tessie Kearns Till Hollywood
George S. Kaufman och Marc Connelly		 Gösta Ekman Vasateatern[13][14]
Jane Viding Kanske en diktare
Ragnar Josephson		 Gösta Ekman Vasateatern[15][16]
Laura Gröna hissen
Avery Hopwood		 Gösta Ekman Vasateatern[17]
Broadway
Philip Dunning och George Abbott		 Mauritz Stiller Vasateatern[18]
1933 Fru Kendall Frayne Mannen och hans omoral
Samuel Nathaniel Behrman		 Gösta Ekman Vasateatern[19][20]
Änkefurstinnan Olympia Högre skolan
Ferenc Molnár		 Gösta Ekman Vasateatern[21]
Dora Middag kl. 8
George S. Kaufman och Edna Ferber		 Gösta Ekman Vasateatern[22][19][23]
1934 Procula Långfredag
John Masefield		 Per Lindberg Vasateatern[24]
Miss Janus London City
John van Druten		 Gunnar Olsson Vasateatern[25]
Irma Bonalt En hederlig man
Sigfrid Siwertz		 Alf Sjöberg Dramaten
1935 Glada Kalle Kvartetten som sprängdes
Birger Sjöberg		 Rune Carlsten Dramaten
1936 Geneviève Cassini de Paris
Rudolf Lothar och Hans Adler		 Harry Roeck Hansen Vasateatern[26][27]
Cybel Den store guden Brown
Eugene O'Neill		 Per Lindberg Vasateatern[28]
Prinsessan En dotter av Kina
Hsiung Shih-i		 Johan Falck Blancheteatern[29]
1937 Cora Vår egen tid
Leck Fischer		 Martha Lundholm Vasateatern[30]
1938 Gladys George and Margaret
Gerald Savory		 Edvin Adolphson Oscarsteatern[31][32]
Sylvia Fowler Kvinnorna
Clare Boothe Luce		 Rune Carlsten Dramaten[33]
1939 Antonia Bridgekungen
Paul Armont och Léopold Marchand		 Rune Carlsten Dramaten
Cynthia Randolph Guldbröllop
Dodie Smith		 Carlo Keil-Möller Dramaten
1940 Eva Grandén Medelålders herre
Sigfrid Siwertz		 Rune Carlsten Dramaten
1941 Christina Christina
August Strindberg		 Per-Axel Branner Nya teatern[34]
1944 Grace Mason Serenad
Staffan Tjerneld och Lajos Lajtai		 Leif Amble-Naess Oscarsteatern[35][36]
1947 Dottern Ett drömspel
August Strindberg		 Olof Molander Göteborgs stadsteater
1948 Lady Macbeth Macbeth
William Shakespeare		 Ingmar Bergman Göteborgs stadsteater[37]
1949 Brott och brott
August Strindberg		 Knut Ström Göteborgs stadsteater
Blanche du Bois Spårvagn till lustgården
Tennessee Williams		 Ingmar Bergman Göteborgs stadsteater[38]
1950 Mari-Gaila Guds ord på landet
Ramón del Valle-Inclán		 Ingmar Bergman Göteborgs stadsteater[39]
1951 Georgie Elgin Mannen du gav mig
Clifford Odets		 Ingmar Bergman Folkparksturné[40]
Serafina Delle Rose Den tatuerade rosen
Tennessee Williams		 Ingmar Bergman Stadsteatern Norrköping-Linköping[41]
1952 Serafina Delle Rose Den tatuerade rosen
Tennessee Williams		 Ingmar Bergman Folkparksturné[41]
Kersti Kronbruden
August Strindberg		 Ingmar Bergman Malmö stadsteater[42]
Martha Vem är rädd för Virginia Woolf?
Edward Albee		 Ingmar Bergman Dramaten[43]
1959 Ljuva ungdomstid
Eugene O'Neill		 Sam Besekow Göteborgs stadsteater[44]
1964 Trotjänarinnan Tre knivar från Wei
Harry Martinson		 Ingmar Bergman Dramaten[45]
1966 Medverkande Sedan vi gått
Lars-Levi Laestadius		 Lars-Levi Laestadius Stockholms stadsteater
1968 Bernarda Alba Bernardas hus
Federico Garcia Lorca		 Bengt Ekerot Stockholms stadsteater
1977 Varvara Petrovna Stavrogina Onda andar
Fjodor Dostojevskij 		Ernst Günther Dramaten
1980 Dr Mathilde von Zhand Fysikerna
Friedrich Dürrenmatt		 Per Sjöstrand Dramaten

Regi (ej komplett) redigera

År Produktion Upphovsmän Teater
1950 Lucienne och slaktaren
Lucienne et le boucher		 Marcel Aymé Folkparksturné[46]
Den långa kniven
The big knife		 Clifford Odets
Översättning Eva Tisell		 Norrköping-Linköping stadsteater
1951 Jag älskar min son
Burning Bright		 John Steinbeck
Översättning Nils Holmberg		 Norrköping-Linköping stadsteater
Jungfruleken
Les Bonnes		 Jean Genet
Översättning Eva Alexanderson		 Norrköping-Linköping stadsteater

Radioteater redigera

Roller redigera

År Roll Produktion Regi
1950 Constantia Salig överstens döttrar
Katherine Mansfield		 Gustaf Molander[47]

Referenser redigera

  1. ^ Sveriges befolkning 1970, CD-ROM, Sveriges Släktforskarförbund.
  2. ^ Sveriges Dödbok 1901–2009, CD-ROM, Sveriges Släktforskarförbund.
  3. ^ [a b c] Kavli, Karin i Svenska män och kvinnor (1948)
  4. ^ ”Kavli, Karin”. Svensk uppslagsbok. 18 april 1955. Arkiverad från originalet den 17 april 2015. https://web.archive.org/web/20150417143332/http://svenskuppslagsbok.se/45308/kavli-karin/. 
  5. ^ ”Karin Kavli”. Dramatens rollbok. Arkiverad från originalet den 13 juni 2011. https://web.archive.org/web/20110613074810/http://www.dramaten.se/Dramaten/Medverkande/Rollboken/?qType=person&value=3520. Läst 7 augusti 2012. 
  6. ^ Tidningen Se nr 18, 1942, sid 12: "Karin Kavli läser H. C. Andersen". Åhlén & Åkerlunds Förlag, Stockholm 1942.
  7. ^ "Vad skulle jag välja?" Tidningen Se nr 8, 1947, sid 26. Åhlén & Åkerlunds, Stockholm 1947. Läst 7 augusti 2018.
  8. ^ Hitta graven
  9. ^ Karin Kavli på Svensk Filmdatabas
  10. ^ Kavlifonden
  11. ^ ”Teater Musik Film”. Dagens Nyheter: s. 9. 5 mars 1932. http://arkivet.dn.se/tidning/1932-03-05/63/9. Läst 5 mars 2017. 
  12. ^ Rq (6 mars 1932). ”Tre teaterpremiärer: 'Hjältar' på Oscarsteater”. Dagens Nyheter: s. 9. http://arkivet.dn.se/tidning/1932-03-06/64/9. Läst 4 mars 2017. 
  13. ^ ”Till Hollywood”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14581&pos=350. Läst 11 juli 2015. 
  14. ^ Bo Bergman (24 april 1932). ”'Till Hollywood': Premiär på Vasateatern”. Dagens Nyheter: s. 1. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1932-04-24/110/1. Läst 27 augusti 2015. 
  15. ^ ”Kanske en diktare”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14553&pos=351. Läst 11 juli 2015. 
  16. ^ Bo Bergman (25 september 1932). ”'Kanske en diktare': R. Josephson har premiär”. Dagens Nyheter: s. 1. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1932-09-25/261/1. Läst 7 januari 2016. 
  17. ^ ”Gröna hissen”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14431&pos=357. Läst 11 juli 2015. 
  18. ^ ”Teater Musik Film”. Dagens Nyheter: s. 8. 24 oktober 1932. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1932-10-24/290/8. Läst 4 januari 2016. 
  19. ^ [a b] Teateralmanack 1933 i Svenska Dagbladets Årsbok – händelserna 1933 (1934) s. 181
  20. ^ ”Mannen och hans omoral”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14401&pos=358. Läst 12 juli 2015. 
  21. ^ Bo Bergman (26 februari 1933). ”Högre skolan”. Dagens Nyheter: s. 1. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1933-02-26/55/1. Läst 27 augusti 2015. 
  22. ^ ”Middag kl. 8”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14402&pos=363. Läst 12 juli 2015. 
  23. ^ Bo Bergman (10 september 1933). ”Fru Kolthoff som gäst i Vasans 'Middag kl. 8'”. Dagens Nyheter: s. 1. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1933-09-10/245/1. Läst 27 augusti 2015. 
  24. ^ ”Långfredag”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14554&pos=366. Läst 14 juli 2015. 
  25. ^ ”London City”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14555&pos=367. Läst 14 juli 2015. 
  26. ^ Manstad, Margit (1987). Och vinden viskade så förtroligt. Stockholm: Läsförlaget AB. sid. 166. Libris 7673797. ISBN 91-7902-067-4 
  27. ^ Bo Bergman (14 februari 1936). ”'Cassini de Paris' på Vasateatern”. Dagens Nyheter: s. 10. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1936-02-14/43/10. Läst 27 augusti 2015. 
  28. ^ Svenska Dagbladets årsbok 1936 s. 197
  29. ^ ”En dotter av Kina”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF22207&pos=97. Läst 19 april 2016. 
  30. ^ ”Vår egen tid”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14225&pos=401. Läst 30 april 2016. 
  31. ^ ”Teater Musik Film: Oscarspremiären”. Dagens Nyheter: s. 10. 24 februari 1938. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1938-02-24/53/10. Läst 13 januari 2016. 
  32. ^ Bo Bergman (26 februari 1938). ”'George and Margaret' på Oscarsteatern”. Dagens Nyheter: s. 1. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1938-02-26/55/1. Läst 13 januari 2016. 
  33. ^ Bo Bergman (2 september 1938). ”'Kvinnorna' Premiär på Dramatiska teatern”. Dagens Nyheter: s. 1. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1938-09-02/237/1. Läst 13 januari 2016. 
  34. ^ Oscar Rydqvist (27 december 1941). ”Strindbergs 'Christina' på Nya teatern”. Dagens Nyheter: s. 12. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1941-12-27/351/12. Läst 30 januari 2016. 
  35. ^ Serenad på Oscarsteatern, programblad, 1944
  36. ^ Y.F. (22 september 1944). ”Svensk operett på Oscars”. Dagens Nyheter: s. 6. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1944-09-22/258/6. Läst 2 februari 2016. 
  37. ^ ”Macbeth”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/macbeth-1. Läst 16 oktober 2015. 
  38. ^ ”Spårvagn till lustgården”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/spårvagn-till-lustgården. Läst 17 oktober 2015. 
  39. ^ ”Guds ord på landet”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/guds-ord-på-landet. Läst 17 oktober 2015. 
  40. ^ ”Mannen du gav mig”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/mannen-du-gav-mig. Läst 17 oktober 2015. 
  41. ^ [a b] ”Den tatuerade rosen”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/den-tatuerade-rosen. Läst 17 oktober 2015. 
  42. ^ ”Kronbruden”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/kronbruden. Läst 17 oktober 2015. 
  43. ^ ”Vem är rädd för Virginia Woolf?”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/vem-är-rädd-för-virginia-woolf. Läst 20 oktober 2015. 
  44. ^ ”Scenförändringar: Jubileum i Göteborg”. Dagens Nyheter: s. 15. 21 augusti 1959. https://arkivet.dn.se/tidning/1959-08-21/225/15. Läst 26 september 2020. 
  45. ^ ”Tre knivar från Wei”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/tre-knivar-från-wei. Läst 21 oktober 2015. 
  46. ^ ”Thalias vagabonder klara”. Dagens Nyheter: s. 15. 26 maj 1950. Arkiverad från originalet den 10 april 2022. https://web.archive.org/web/20220410182815/https://cached-images.bonnier.news/swift/kb-archive-dn-web/helbild-dagens-nyheter-fredag-26-maj-1950-sida-15_1950.jpeg. Läst 27 november 2021. 
  47. ^ ”Radioprogrammet”. Dagens Nyheter: s. 26. 2 december 1950. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1950-12-02/327/24. Läst 31 januari 2016. 

Vidare läsning redigera

Externa länkar redigera

Företrädare:
Stig Torsslow 		Chef för Göteborgs stadsteater
1953–1962 		Efterträdare:
Mats Johansson
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Karin_Kavli&oldid=54447102”