Harriet Andersson, under en tid Wejfeldt, född 14 februari 1932 i Skeppsholms församling i Stockholm,[1] är en svensk skådespelare.

Harriet Andersson
Harriet Andersson 2014
Harriet Andersson 2014
FöddHarriet Andersson
14 februari 1932 (92 år)[1]
Skeppsholms församling, Stockholm, Sverige[1]
Utbildad vidCalle Flygare Teaterskola
Aktiva år1949–
MakeBertil Wejfeldt (1959–1964)
Bobo Håkansson (1980–1982)
PartnerPer Oscarsson (1951–1953)
Ingmar Bergman (1953–1955)
Gunnar Hellström (1956–1958)
Jörn Donner (1960-talet)
Börje Åberg (1970-talet)
Ulf Törnberg (1970-talet)
IMDb SFDb
Harriet Andersson 1952

Andersson är känd för ett antal huvudroller i filmer av Ingmar Bergman, däribland Sommaren med Monika (1953), Viskningar och rop (1973) samt Fanny och Alexander (1982). Med sensualitet har hon ofta gestaltat starka, självständiga kvinnor.[2]

Biografi redigera

 
Harriet Andersson med Erik Strandmark i filmen Kvinna i Leopard (1958).
 
Harriet Andersson (tredje från vänster i främre raden) i För att inte tala om alla dessa kvinnor (1964).

Harriet Andersson föddes på Södra BB i Stockholm. Hon är dotter till flaggstyrmannen Johan Valfrid Harry Andersson (1899–1957) och Agda Teresia, ogift Mattsson (1898–1976).[3][4] Hon växte upp i Vasastan på Dannemoragatan och intilliggande kvarter.[2] Hon debuterade som skådespelerska i filmen Skolka skolan (1949) efter att ha gått på Calle Flygare Teaterskola redan som 15-åring och sedan som elev på Oscarsteatern där hon bland annat medverkade i Annie Get Your Gun och Snövit vid barnmatinéer. I sin ungdom spelade hon även med i revyer på Scalateatern där hon bland annat sjöng "Vill ni ha en sommar med Monika?"[3] Därefter har hon gjort mer än hundra roller.

Hon fick sitt genombrott i filmer av Ingmar Bergman och levde också med honom under ett par år på 1950-talet. När de träffades var han gift och hon var sedan nyårsafton 1951[5] förlovad med Per Oscarsson. Åren 1953–1956 arbetade hon på Malmö Stadsteater, däribland i flera uppsättningar i Ingmar Bergmans regi. Hon väckte uppseende i bland annat Bergmans uppsättningar av Pirandellos Sex roller söker en författare, Kafkas Slottet, och som Rakel i Vilhelm Mobergs Lea och Rakel. Hon uppmärksammades även som Hedvig i Vildanden. År 1956 återvände hon till Stockholm och fick där stor uppmärksamhet för titelrollen i den nyskrivna pjäsversionen av Anne Franks dagbokIntiman.[3]

Harriet Andersson slog igenom stort i den av Ingmar Bergman regisserade Sommaren med Monika (1953). Bergman skräddarsydde därefter roller för henne i filmer som Gycklarnas afton, En lektion i kärlek, Sommarnattens leende och Såsom i en spegel.[3] Hon har även arbetat med regissörer som Mai Zetterling, Stig Björkman, Jörn Donner och Lars von Trier samt medverkat i flera utländska filmer.[6]

Efter en stormig relation med skådespelaren och regissören Gunnar Hellström i slutet av 1950-talet flyttade hon åter till Skåne och en bondgård utanför Ängelholm, där hon var gift med lantbrukaren och barndomsvännen Bertil Wejfeldt (1925–2002)[4] från 1959 till 1964. Under tiden där var hon även verksam vid Helsingborgs stadsteater, där hon spelade Ofelia i Hamlet (1960) och Lucile i Jean Anouilhs Så tuktas kärleken (1961). Efter tiden i Skåne återvände hon 1962 till Stockholm och levde där ihop med regissören Jörn Donner under flera år. Under åren 1969–1992 var hon verksam vid Dramaten med 27 olika roller.[7]

Harriet Andersson är en flerfaldigt prisbelönt skådespelerska. Hon fick 1972/73 en Guldbagge för sin roll i Viskningar och rop; dödsscenen där blev även motiv på frimärke. År 1994 fick Harriet Andersson Amandapriset som bästa kvinnliga skådespelerska för sin roll i Høyere enn himmelen. Hon mottog också en Hedersguldbagge 2009. I intervjuboken Tre dagar med Bergman (1992), omnämner Bergman henne som en av världens bästa skådespelerskor med en unik relation till filmkameran.[8]

I samarbete med filmskribenten Jan Lumholdt utkom 2005 hennes självbiografiska intervjubok Harriet Andersson – samtal med Jan Lumholdt.[9]

Harriet Andersson har också medverkat på några skivor under 78-varvstiden.[2]

I början av 1970-talet var Harriet Andersson sambo med DN-journalisten Börje Åberg[10] (1945–1977)[4] och därefter med Ulf Törnberg (född 1956) innan hon 1980–1982 var gift med Bobo Håkansson (1943–2014).[9][11][12] Hon har en dotter född 1960 från äktenskapet med Wejfeldt.[10]

Priser och utmärkelser redigera


Filmografi redigera

Teaterroller redigera

År Roll Produktion Regi Teater
1949 Snövit Snövit och dvärgarna
Astrid Lindgren
Karl Kinch Oscarsteatern[13]
1950 Medverkande Farväl till 40-talet, revy
Kar de Mumma
Sven Paddock Södra Teatern[14]
Medverkande Skyll er själva, revy
Kar de Mumma
Leif Amble-Næss Blancheteatern[15]
Medverkande Komik på liten gata, revy
Nils Perne och Sven Paddock
Sven Paddock Scalateatern[16]
1951 Medverkande Vi valsar igen, revy
Nils Perne och Sven Paddock
Sven Paddock Scalateatern[17]
1952 Medverkande Här håller vi hus, revy
Nils Perne, Sven Paddock, Lars Perne och Carl-Gustaf Lindstedt
Sven Paddock Scalateatern[18]
1953 Ingenyn Sex roller söka en författare
Luigi Pirandello
Ingmar Bergman Malmö stadsteater[19]
Amalia Slottet
Max Brod efter en roman av Franz Kafka
Ingmar Bergman Malmö stadsteater[20]
1954 Betty Parris Smältdegeln
Arthur Miller
Mats Johansson Malmö stadsteater
Mjölkflickan Spöksonaten
August Strindberg
Ingmar Bergman Malmö stadsteater[21]
Isabelle Intermezzo
Jean Giraudoux
Lars-Levi Laestadius Malmö stadsteater
Hedvig Vildanden
Henrik Ibsen
Lars-Levi Laestadius Malmö stadsteater
1955 Charlotte Don Juan
Molière
Ingmar Bergman Malmö stadsteater[22]
Rakel Lea och Rakel
Vilhelm Moberg
Ingmar Bergman Malmö stadsteater[23]
1956 Marguerite Ornifle
Jean Anouilh
Yngve Nordwall Malmö stadsteater
Winnie Tate Annie Get Your Gun
Irving Berlin, Dorothy Fields och Herbert Fields
Ivo Cramér Malmö Stadsteater[24]
Anne Frank Anne Franks dagbok
Frances Goodrich och Albert Hackett
Olof Molander Intiman[25]
1960 Ofelia Hamlet
William Shakespeare
Frank Sundström Helsingborgs stadsteater[26]
1961 Lucile Så tuktas kärleken
Jean Anouilh
Eva Sköld Helsingborgs stadsteater[27]
1967 Ellen Gordon Alltid på en onsdag
Muriel Resnik
Kåre Santesson Lilla teatern[28]
1969 Eugenie Österlind Carl XVI Joseph
Arne Törnqvist
Mimi Pollak Dramaten
Krog-Jenny Tolvskillingsoperan
Bertolt Brecht och Kurt Weill
Alf Sjöberg Dramaten
Masja Tre systrar
Anton Tjechov
Keve Hjelm Dramaten
1970 Månen Blodsbröllop
Federico Garcia Lorca
Gunilla Palmstierna Dramaten
1971 Ann Show
Lars Forssell
Ingmar Bergman Dramaten
1972 Fru Sörby Vildanden
Henrik Ibsen
Ingmar Bergman Dramaten[29]
1973 Den mörka damen Spöksonaten
August Strindberg
Ingmar Bergman Dramaten
Drottningen Macbett
Eugene Ionesco
Staffan Roos Dramaten
1976 Marie David Tribadernas natt
Per Olov Enquist
Per Verner-Carlsson Dramaten
Fanny Wilton John Gabriel Borkman
Henrik Ibsen
Göran Järvefelt Dramaten
1977 Kvinna vid hovet i Korint Medea
Euripides
Gun Jönsson Dramaten
1978 Angie Vargen
Howard Barker
Barbro Larsson Dramaten
1979 Mariana Lika för lika
William Shakespeare
Donya Feuer Dramaten
1983 Ingrid En stilla stund
Guðmundur Steinsson
Staffan Roos Dramaten
1985 Sofia Ivanovna Riksrevisorn
Nikolaj Gogol
Göran Graffman Dramaten
1986 Magda Några sommarkvällar på jorden
Agneta Pleijel
Gunnel Lindblom Dramaten
Återvändsgränd Tilltal
Jane Martin
Ingvar Kjellson Dramaten
Pamela, andra fiol Damorkestern
Jean Anouilh
Ingvar Kjellson Dramaten
1987 Fru Arland
Kleopatra
En liten ö i havet
Halldór Laxness
Hans Alfredson Dramaten
1988 Claudia Galotti Emilia Galotti
Gotthold Ephraim Lessing
Wilhelm Carlsson Dramaten
1989 Giletta Bergsprängaren och hans dotter Eivor
Lars Forssell
Jurek Sawka Dramaten
Amanda En kväll i det nya Stockholm
Caj Lundgren
Ingvar Kjellson Dramaten
Amanda Hittebarnet
August Blanche
Ingvar Kjellson Dramaten
1990 Lena Nilsson & Olsson eller Lämmeleffekten
Hans Alfredson
Hans Alfredson Dramaten
1991 Modern Straffångens återkomst
Stig Larsson
Stig Larsson Dramaten
1992 Storhertiginnan av Ratzeburg Dödgrävaren
Hans Alfredson
Jan-Olof Strandberg Dramaten

Referenser redigera

Noter redigera

  1. ^ [a b c] Sveriges befolkning 1990: Andersson, Harriet
  2. ^ [a b c] Ericson Uno, Engström Klas, red (1989). Myggans nöjeslexikon: ett uppslagsverk om underhållning. 1, A-Barc. Höganäs: Bra böcker. sid. 100. Libris 7665079. ISBN 91-7752-222-2 
  3. ^ [a b c d] Harriet Andersson, Stiftelsen Ingmar Bergman.
  4. ^ [a b c] Sveriges dödbok 1901-2013 Swedish death index 1901-2013 (Version 6.0). Solna: Sveriges släktforskarförbund. 2014. Libris 17007456. ISBN 9789187676642 
  5. ^ Stjärnorna på Slottet i Svt 1 lördagen den 24 januari 2015 kl 20.00 (ca 30 min in i programmet)
  6. ^ Harriet AnderssonSvensk Filmdatabas
  7. ^ Harriet Andersson, Arkiverad 21 september 2010 hämtat från the Wayback Machine. Rollboken, Dramaten.
  8. ^ Björkman, Stig; Bergman Ingmar, Assayas Olivier, Björkman Stig (1992). Tre dagar med Bergman. Filmbiblioteket, 99-1233958-4 ; 3Filmkonst, 1100-7362 ; 13. Göteborg: Filmkonst. Libris 1506267. ISBN 91-88282-10-4 [sidnummer behövs]
  9. ^ [a b] Andersson 2006.[sidnummer behövs]
  10. ^ [a b] Sveriges befolkning 1970, CD-ROM, Version 1.04, Sveriges Släktforskarförbund (2002).
  11. ^ Sveriges befolkning 1990, CD-ROM, Version 1.00, Riksarkivet (2011).
  12. ^ Gravar.se
  13. ^ Eva von Zweigbergk (27 december 1949). ”Teater Musik Film: 'Snövit' på Oscarsteatern”. Dagens Nyheter: s. 9. http://arkivet.dn.se/tidning/1949-12-27/350/9. Läst 5 augusti 2017. 
  14. ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 26. 17 februari 1950. http://arkivet.dn.se/tidning/1950-02-17/46/26. Läst 5 augusti 2017. 
  15. ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 34. 28 april 1950. http://arkivet.dn.se/tidning/1950-04-28/113/34. Läst 5 augusti 2017. 
  16. ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 30. 29 september 1950. http://arkivet.dn.se/tidning/1950-09-29/263/30. Läst 5 augusti 2017. 
  17. ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 23. 29 september 1951. http://arkivet.dn.se/tidning/1951-09-29/263/23. Läst 5 augusti 2017. 
  18. ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 23. 19 september 1952. http://arkivet.dn.se/tidning/1952-09-19/255/29. Läst 5 augusti 2017. 
  19. ^ ”Sex roller söka en författare”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/sex-roller-söka-en-författare. Läst 15 oktober 2015. 
  20. ^ ”Slottet”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/slottet. Läst 15 oktober 2015. 
  21. ^ ”Spöksonaten”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/sp%C3%B6ksonaten. Läst 17 oktober 2015. 
  22. ^ ”Don Juan”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/don-juan. Läst 17 oktober 2015. 
  23. ^ ”Lea och Rakel”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/lea-och-rakel. Läst 17 oktober 2015. 
  24. ^ ”Annie Get Your Gun”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF19823&pos=3. Läst 15 juni 2015. 
  25. ^ S. B-l (27 oktober 1956). ”Anne Frank i Stockholm”. Dagens Nyheter: s. 16. http://arkivet.dn.se/tidning/1956-10-27/293/16. Läst 5 augusti 2017. 
  26. ^ Ebbe Linde (12 november 1960). ”'Hamlet' i Hälsingborg”. Dagens Nyheter: s. 16. http://arkivet.dn.se/tidning/1960-11-12/308/16. Läst 5 augusti 2017. 
  27. ^ Ebbe Linde (8 april 1961). ”Ett spel om hat och hämnd”. Dagens Nyheter: s. 12. http://arkivet.dn.se/tidning/1961-04-08/94/12. Läst 5 augusti 2017. 
  28. ^ Sven Barthel (7 januari 1967). ”Skiljas på amerikanska”. Dagens Nyheter: s. 10. http://arkivet.dn.se/tidning/1967-01-07/5/10. Läst 5 augusti 2017. 
  29. ^ ”Vildanden”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/vildanden. Läst 14 oktober 2015. 

Webbkällor redigera

Tryckta källor redigera

Externa länkar redigera