Mona Malm, egentligen Mona Kristina Wahlman, född Ericsson den 24 januari 1935 i Sankt Johannes församling i Stockholm, död 12 januari 2021[1] i Högalids distrikt[2][3] i Stockholm, var en svensk skådespelare.

Mona Malm
Mona Malm i juni 2015.
Mona Malm i juni 2015.
FöddMona Kristina Ericsson
24 januari 1935
Sankt Johannes församling,
Stockholm, Sverige
Död12 januari 2021 (85 år)
Högalids distrikt, Stockholm
Andra namnMona Ericsson
Mona Malm-Wahlman
Utbildad vidDramatens elevskola
Aktiva år1944–2015
MakeLars Wahlman
(1954–2018; hans död)
Betydande roller
Alma Ekdahl i Fanny och Alexander
Ester Nilsson i Tre kärlekar
Ester Hershagen i Den tatuerade änkan
Margareta Löfström i Solsidan
IMDb SFDb
Mona Malm vid inspelningen av För att inte tala om alla dessa kvinnor (1964).

BiografiRedigera

KarriärRedigera

Mona Malm var dotter till konditor Harald Ericsson och Inez, född Malmberg.[4] Hon sattes i balettskola vid sju års ålder och spelade även barnteater på Skansen samt uppträdde i radio, bland andra i Barnens brevlåda. Efter skolan började hon i Gösta Terserus teaterskola och blev riktigt uppmärksammad i Kar de Mummas Blancherevy. Det var också då, 1954, när hon var engagerad vid Blancheteatern som hon på inrådan av Kar de Mumma tog artistnamnet Malm eftersom det redan fanns en Ericsson i truppen, Annalisa Ericson.

Hon kom in på Dramatens elevskola 1954, där hon utexaminerades 1957. Efter studierna var hon engagerad vid Dramaten med undantag för 1959–1961 då hon tillhörde TV-teatersensemblen och 1961–1963 Stockholms stadsteater. Hon återvände till Dramaten 1964 efter att ha studerat pedagogik ett år vid universitet.[5]

I början av karriären spelade Malm unga flickor; till hennes första roller hörde exempelvis Amanda i Drottningens juvelsmycke (1957) och i Anouilhs Dans under stjärnorna. Med tiden har hon gjort mer sammansatta och mogna roller: en av de första var insatsen som den dödssjuka läraren i Gun Jönssons TV-film Leva livet från 1976. Och därefter har hon fått uppmärksamhet för sina robusta och jordnära moders- och kvinnoporträtt som Alma Ekdahl i Fanny och Alexander från 1982, bondmoran Ester Nilsson i Lars Molins TV-krönika Tre kärlekar (1989 och 1991) och affärskvinnan i Chefen fru Ingeborg från 1993. I den Emmybelönade Den tatuerade änkan från 1998 gestaltade hon den drygt 60-åriga Ester Hershagen som får möjlighet att leva efter sina egna drömmar och önskningar.[5]

Både på scen och i TV har hon gjort några praktkvinnor från världsdramatiken; 1992 spelade hon Linda Loman i En handelsresandes död och 1985 Martha i Vem är rädd för Virginia Woolf?. Hon har även gjort burleska och komiska gestalter som i TV-serierna Peta näsan från 1987 och Snörpingar, från 1994 och 1995, i den senare kreerade hon med frodig komisk inlevelse en charmerande, rockande vattenvarelse.[5] Hennes sista roll var som Margareta, Alex mamma i TV-serien Solsidan, vilken hon spelade i seriens fyra första säsonger, fram till år 2013.

År 1990 mottog hon Litteris et Artibus. Vid Guldbaggegalan 2011 tilldelades Malm Hedersguldbaggen för år 2010.[6]

Mona Malm var sommarpratare i radioprogrammet Sommar i P1Sveriges Radio P1 den 27 juni 2015.[7]

PrivatlivRedigera

Mona Malm gifte sig 1954 med arkitekten Lars Wahlman (1929–2018) [4][8] och de fick en son och en dotter.

Roller i urvalRedigera

FilmerRedigera

TVRedigera

 
Hela truppen från filmen För att inte tala om alla dessa kvinnor från 1964. Stående från vänster: Allan Edwall, Georg Funkquist, Ingmar Bergman och Jarl Kulle. Sittande från vänster: Karin Kavli, Bibi Andersson, Harriet Andersson, Gertrud Fridh, Barbro Hiort af Ornäs, Eva Dahlbeck och längst ut till höger Mona Malm.

TeaterRedigera

År Roll Produktion Regi Teater
1961 Wilma, Gotthardts fru Tuppfäktning
Erik Müller
Per Verner-Carlsson Stockholms stadsteater
Damkårens ordförande Lysistrate
Aristofanes
Hans Dahlin Stockholms stadsteater
1962 Mary Meng, Joes dotter Patrasket
Hjalmar Bergman
Stina Bergman Stockholms stadsteater
1964 Yü Pei, hovdam Tre knivar från Wei
Harry Martinson
Ingmar Bergman Dramaten[10]
Medverkande Å vilket härligt krig
Charles Chilton
Jackie Söderman Dramaten
1979 Maj Wieslander Mannen på trottoaren
Per Olov Enquist och Anders Ehnmark
Staffan Roos Dramaten
1994 Eva I nöd och lust
Ivan Menchell
Lars Amble Maximteatern[11]
1996 Sheila Toffelhjältar
Alan Ayckbourn
Anders Albien Nöjesteatern[12]

Priser och utmärkelserRedigera

KällorRedigera

  1. ^ ”Skådespelaren Mona Malm är död – blev 85 år gammal”. Aftonbladet. https://www.aftonbladet.se/a/weR19n. Läst 14 januari 2021. 
  2. ^ https://www.dn.se/familj/dodsannonser/#/CaseInline/699965
  3. ^ https://www.ratsit.se/19350124-Mona_Kristina_Wahlman_Stockholm/QnESO7PNT6vsMKaK8locePZnglJsBpYiJp0_U9b11M4
  4. ^ [a b] Malm, Mona i Vem är det 1993
  5. ^ [a b c d] Mona MalmSvensk Filmdatabas, läst 15 februari 2009
  6. ^ ”Mona Malm” (på amerikansk engelska). Guldbaggen 2020. https://guldbaggen.se/nominering/mona-malm/. Läst 14 januari 2021. 
  7. ^ Sommar & Vinter i P1: Mona Malm
  8. ^ Dödsannons i Svenska Dagbladet 15 april 2018 sid.71
  9. ^ där hon spelade liten flicka på kafé
  10. ^ ”Tre knivar från Wei”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/tre-knivar-från-wei. Läst 21 oktober 2015. 
  11. ^ Helena Lindblad (24 september 1994). ”Hög puls i änkornas sorgeklubb”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/arkiv/teater/hog-puls-i-ankornas-sorgeklubb/. Läst 29 oktober 2016. 
  12. ^ Rikard Loman (23 september 1996). ”Förvecklingar i ett engelskt medelklassliv. Sven-Bertil Taube i god komedi”. Dagens Nyheter. Arkiverad från originalet den 2 februari 2017. https://web.archive.org/web/20170202015231/http://www.dn.se/arkiv/teater/forvecklingar-i-ett-engelskt-medelklassliv-sven-bertil-taube-i-god/. Läst 22 januari 2017. 
  13. ^ Tove Leffler (24 januari 2011). ”"Sebbe" knep guldbaggen för bästa film”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/kultur-noje/film-tv/sebbe-knep-guldbaggen-for-basta-film. 

Externa länkarRedigera