Wikipedia

Gustaf Molander

svensk regissör och skådespelare (1888-1973)
Ej att förväxla med Gustaf Molander (musiker).

Gustaf Harald August Molander, född 18 november 1888 i Helsingfors, död 19 juni 1973 i Oscars församling i Stockholm, var en svensk regissör, skådespelare och manusförfattare. Han var son till regissören och författaren Harald Molander och skådespelaren Lydia Wessler samt bror till regissören och skådespelaren Olof Molander.

Gustaf Molander
Gustaf Molander 1964.
Gustaf Molander 1964.
FöddGustaf Harald August Molander
18 november 1888
Helsingfors, Finland
Död19 juni 1973 (84 år)
Oscars församling, Stockholm, Sverige
Aktiva år1909–1968
MakaKarin Edwertz
(1910–1918; skilda)
Elsa Fahlberg
(1919–1973; hans död)
BarnHarald Molander
Jan Molander
FöräldrarHarald Molander
Lydia Wessler
SläktingarOlof Molander (bror)
Sigrid Molander (faster)
IMDb SFDb

Gustaf Molander (till höger) tillsammans med Axel Högel (mitten) och Josua Bengtson (till vänster).

Biografi redigera

Gustaf Molander studerade vid Dramatens elevskola 1907–1909 och verkade sedan på Svenska Teatern i Helsingfors, Intiman i Stockholm och Dramaten 1913–1926. Molander var chef för Dramatens elevskola 1921–1926.

Han skrev i slutet på 1910-talet manus till flera filmer av Victor Sjöström och Mauritz Stiller och var från 1920 verksam vid Svensk Filmindustri. Gustaf Molander regidebuterade 1920 med filmen Bodakungen.

Molander var som regissör känd för att lägga stor vikt vid manus. Under 1930-talet regisserade han särskilt finare så kallade salongskomedier. Han tog vid äldre ålder avstånd från dessa filmer som han ansåg var schablonartade. Han fick 1935 Svenska Filmsamfundets medalj för sina insatser som regissör. Gustaf Molander är fortfarande den mest produktive och mångsidigaste regissören i svensk filmhistoria med sina 64 filmer som spänner över en bredd från ovan nämnda salongskomedier, som En stilla flirt, Vi som går köksvägen och Swedenhielms till filmer som Rid i natt!,[1] Det brinner en eld och Intermezzo. Moalnder kom även att regissera Ingmar Bergmans första manus för SF, Kvinna utan ansikte.

På senare år regisserade Gustaf Molander ett antal pjäser för både Tv- och Radioteatern. Samt på 60-talet flera scenuppsättningar både på Vasateatern i Stockholm samt för Riksteatern.

Molander gjorde även många översättningar och bearbetningar för både TV- och Radioteatern, bland annat bearbetningen av Markurells i Wadköping efter Hjalmar Bergmans roman, som filmades för TV-teatern med Edvin Adolphson, Eva Dahlbeck och Ulf Brunnberg i huvudrollerna 1968.

Gustaf Molander avled 1973 och är begravd på Norra begravningsplatsen utanför Stockholm.[2]

Privatliv redigera

Han var åren 1910–1918 gift med skådespelaren Karin Edwertz och från 1919 med Elsa Fahlberg. Han var far till regissören och filmproducenten Harald Molander i första äktenskapet och skådespelaren Jan Molander i andra äktenskapet.

Filmografi i urval redigera

Regi redigera

Filmmanus redigera

Skådespelare redigera

Teater redigera

Roller redigera

År Roll Produktion Regi Teater
1908 Dräng De löjliga preciöserna
Molière		 Emil Grandinson Dramaten
Bondfolk Samvetets mask
Ludwig Anzengruber		 Gustaf Linden Dramaten
Gäst Syndafloden
Henning Berger		 Gustaf Linden Dramaten
1911 Giulio Renässans
Holger Drachmann		 Knut Michaelson Intima teatern[3]
Klas Ring Bland vassen
Gustaf Collijn		 Intima teatern[4]
1912 Rococo
Harald Molander		 Intima teatern[5]
Aftonstjärnan
Hjalmar Söderberg		 Intima teatern[6]
Valentin Osvuret är bäst
Alfred de Musset		 Intima teatern[7]
Gamla herrgården
Fredrik Nycander		 Emil Grandinson Intima teatern[8]
Evert Segraren
Ernst Didring		 Emil Grandinson
Knut Michaelson		 Intima teatern[9]
Don Carlos Filip II
Emile Verhaeren		 Knut Michaelson Intima teatern[10]
1913 Paul Rocher Fästningen faller
Sacha Guitry		 Knut Michaelson Intima teatern[11]
Rory Megan Vildfåglar
John Galsworthy		 Knut Michaelson Intima teatern[12]
1919 Kabinettssekreteraren Fanvakt
Otto Rung		 Tor Hedberg Dramaten
1921 Aegistos Elektra
Hugo von Hofmannsthal		 Tor Hedberg Dramaten
1922 Per Storm Erna
Einar Fröberg		 Gustaf Linden Dramaten
1923 Hastings Värdshuset Råbocken
Oliver Goldsmith		 Olof Molander Dramaten
1925 Broder Martin Sankta Johanna
George Bernard Shaw		 Gustaf Linden Dramaten
1926 Carlo di Nolli Henrik IV
Luigi Pirandello		 Gustaf Linden Dramaten

Regi (ej komplett) redigera

År Produktion Upphovsmän Teater
1937 Jean
Ladislaus Bus-Fekete Oscarsteatern
1939 Madame Sans Gêne
Victorien Sardou och Émile Moreau Oscarsteatern[13]
1944 Gasljus
Patrick Hamilton Oscarsteatern
1948 Kärlek utan nåd
Eugene O'Neill Turné[14]
1960 Äktenskapskarusellen
The Marriage-Go-Round		 Leslie Stevens
Översättning Stig Bergendorff och Gösta Bernhard		 Lisebergsteatern
Senare flyttad till Blancheteatern[15]
Mannen och hans överman
Man and Superman		 George Bernard Shaw Riksteatern[16]

Radioteater redigera

Regi redigera

År Produktion Upphovsmän
1950 Salig överstens döttrar
The Daughters of the Late Colonel		 Katherine Mansfield
Översättning Gustaf Molander[17]
1956 Konserten Hermann Bahr
Översättning Gustaf Molander[18]

Litteratur redigera

  • Molander, Gustaf (1970). Jag minns så gärna. Stockholm: Bonnier. Libris 1359747 
  • Forslund, Bengt (2003). Molander, Molander, Molander: en släktkrönika med tonvikt på Gustaf och Olof Molander, film- och teaterlegender under ett halvt sekel. Stockholm: Carlsson. Libris 8909864. ISBN 91-7203-519-6 (inb.) 
  • Gimtar från förr - axplock ur Gävles historia, utgiven 2007 av Jan G. Ljungström.

Källor redigera

  1. ^ Filmåret i Svenska Dagbladets Årsbok – händelserna 1942 (1943)
  2. ^ Hitta graven
  3. ^ ”Den nya Intima teatern öppnar sina portar i afton”. Dagens Nyheter: s. 6. 23 september 1911. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1911-09-23/14860/6. Läst 2 april 2016. 
  4. ^ Bo Bergman (20 oktober 1911). ”Teater, konst, litteratur”. Dagens Nyheter: s. 7. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1911-10-20/14887/7. Läst 27 maj 2016. 
  5. ^ Bo Bergman (2 januari 1912). ”Teater, konst, litteratur”. Dagens Nyheter: s. 9. https://arkivet.dn.se/sok/?searchTerm=&fromPublicationDate=1912-01-02&toPublicationDate=1912-01-02. Läst 28 maj 2016. 
  6. ^ ”Teater, konst, litteratur”. Dagens Nyheter: s. 6. 6 mars 1912. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1912-03-06/15021/6. Läst 28 maj 2016. 
  7. ^ Bo Bergman (26 mars 1912). ”Intima teatern: 'Osvuret är bäst'”. Dagens Nyheter: s. 6. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1912-03-26/15040/6. Läst 8 augusti 2015. 
  8. ^ ”Teater, konst, litteratur”. Dagens Nyheter: s. 12. 12 maj 1912. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1912-05-12/15085A/8. Läst 28 maj 2016. 
  9. ^ Bo Bergman (25 september 1912). ”Didrings 'Eros'-cykel på Intima teatern”. Dagens Nyheter: s. 8. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1912-09-25/15218/8. Läst 28 maj 2016. 
  10. ^ Bo Bergman (16 oktober 1912). ”Intima teatern: 'Filip II'”. Dagens Nyheter: s. 9. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1912-10-16/15239/9. Läst 28 maj 2016. 
  11. ^ ”Teater, konst, litteratur”. Dagens Nyheter: s. 6. 6 februari 1913. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1913-02-06/15348/6. Läst 2 april 2016. 
  12. ^ ”Vildfåglar”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF29358&pos=39. Läst 13 maj 2016. 
  13. ^ Svenska Dagbladets årsbok 1939 s. 183
  14. ^ Sven Barthel (23 oktober 1940). ”O'Neill i Gävle”. Dagens Nyheter: s. 7. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1948-10-23/288/7. Läst 27 augusti 2015. 
  15. ^ ”Äktenskapskarusellen”. Musikverket. https://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF18884&pos=1. Läst 4 september 2020. 
  16. ^ ”Shaw i Köping”. Dagens Nyheter: s. 16. 20 september 1960. https://arkivet.dn.se/tidning/1960-09-20/256/16. Läst 10 juni 2018. 
  17. ^ ”Radioprogrammet”. Dagens Nyheter: s. 26. 2 december 1950. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1950-12-02/327/24. Läst 31 januari 2016. 
  18. ^ ”Radioprogrammet”. Svenska Dagbladet. 26 februari 1956. Läst 26 december 2016. 

Externa länkar redigera

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Gustaf_Molander&oldid=54236733”