Eurovision Song Contest

internationell sångtävling anordnad av Europeiska radio- och TV-unionen

Eurovision Song Contest, officiellt även le Concours Eurovision de la Chanson (ursprungligt franskt namn), eller förkortat ESC,[1] är en årlig återkommande sångtävling som är tilldelad Guinness World Records för den längsta pågående musiktävlingen i världen.[2][3] I svensk media omnämns tävlingen ibland med namnen Eurovisionsschlagerfestivalen, Eurovisionsschlagerfinalen, Eurovisionsfestivalen, Eurovisionen, Schlager-EM, Schlagerfinalen, och Mélodie Grand Prix.[4][5][6][7][8][9]

Eurovision Song Contest
Kalush Orchestra at the Ukraine Media Center, 2022 A.png
Kalush gav Ukraina segern i Eurovision Song Contest 2022.
OriginaltitelEurovision Song Contest
Genreunderhållning, musiktävling
Skapad avMarcel Bezençon
Antal avsnitt90 (2019)
Längd (per avsnitt)ca 120–180 minuter per show
Antal säsonger66 (2022)
Produktion
ProduktionsbolagEuropeiska radio- och TV-unionen (EBU) med respektive arrangörsland
InspelningsplatsBestäms varje år genom röstning, där det land som fått högst totalpoäng i den årliga finalen får arrangera året därpå.
Sändning
Originalvisning1956–2019, 2021-
StatusPågår
Kronologi
Relaterade programJunior Eurovision Song Contest,
American Song Contest
Eurovision Dance Contest,
Our Sound,
Türkvizyon Song Contest,
Asiavision Song Contest
Externa länkar
Officiell webbplats
SVT Play

Tävlingen arrangeras av den Europeiska radio- och TV-unionen (EBU) tillsammans med det land som föregående år korats till segrare (alternativt någon annat land om vinnarnationen inte har/ges möjlighet att arrangera) även om det också är en slags samproduktion med de länders Tv-bolag (medlemsbolag i EBU) som medverkar i tävlingen. Upplägget går ut på att var och ett av de länder som väljer att delta utser en artist med ett tävlingsbidrag (en sång) som sedan framförs på en scen i en lokal inför publik. När alla sånger har framförts genomförs en omröstning där jury- och/eller tittarröstning i deltagarländerna avgör vilken av sångerna som ska vinna tävlingen.

För att få delta i tävlingen behöver varje land följa en rad regler som EBU har satt upp för tävlingen såsom att tävlingsbidraget måste vara ett nyskrivet originalverk som ska kunna framföras på maximalt tre minuter, att varje scenframträdande inte får ha fler än sex personer på scenen, att inga tävlingsbidrag får nedvärdera tävlingen och att den eller de som framför låten ska vara 16 år eller äldre. I övrigt får varje lands EBU-anslutna Tv-bolag välja ut sin artist och sitt tävlingsbidrag på vilket sätt de själva önskar, dock under förutsättning att reglerna kan uppfyllas inför Eurovision.[10]

Fram till 2022 har totalt 1 643 bidrag framförts genom åren. Bidragen som skulle ha tävlat år 2020 räknas inte in eftersom den upplagan blev inställd på grund av coronaviruspandemin.

Om Eurovision Song ContestRedigera

Efter andra världskrigets slut var Europa splittrat i de två politiska blocken väst och öst som representerades av de två supermakterna USA (väst) respektive Sovjetunionen (öst) som konkurrerade med varandra ekonomiskt, militärt men även kulturellt. I väst utvecklades televisionen, och EBU bildades. Det uppstod en idé att anordna en TV-sänd sångtävling som skulle visas i miljontals hem runt om i Europa, för att etablera en europeisk identitet.

Den 24 maj 1956 sändes den första Eurovision Song Contest från Lugano i Schweiz med sju deltagande länder och sedan dess har en upplaga per år producerats, med undantag för år 2020 då tävlingen ställdes in med kort varsel på grund av coronapandemin.[11][12][13] Tävlingsdatumen har varierat från år till år om än att tävlingen alltid arrangeras någon gång under perioden mars–maj. Upplagorna åren 1957–1976, 1978–1983, 1988 och 1994 har ägt rum i mars eller april månad medan resterande upplagor som sänts åren 1956, 1977, 1984–1987, 1989–1993 och 1995–idag har avgjorts (eller ska avgöras) i maj månad.

MedlemsländernaRedigera

För att ett land ska få medverka i tävlingen behöver landet ha minst en Tv-kanal eller ett Tv-bolag som är ett fullvärdigt medlemsbolag i den Europeiska radio- och TV-unionen (EBU). Själva unionen är en satellittäckande och inte en geografisk union och därför finns inga krav på att landet behöver ligga i det geografiska Europa. Det har även förekommit att EBU har accepterat att så kallade associerade medlemsbolag i andra världsdelar som antingen sänder och/eller deltar i tävlingen, exempelvis Tv-bolaget Special Broadcasting Service (SBS) i Australien.

Fram till 2020-talet har sammanlagt 51 länder någon gång deltagit i tävlingen. Den allra första upplagan, som sändes år 1956, hade sju deltagarländer och därefter växte intresset snabbt bland flera länder som ville delta. Under 1950-talet var det cirka tio länder som deltog per år för att bara ett decennium senare hade den siffran ökat till närmare 20 deltagarländer per år, vilket också höll i sig under 1970- och 1980-talen. Efter att både Jugoslavien och Sovjetunionen föll i början av 1990-talet uppstod nya stater i de gamla som också ville vara med och tävla. Då varje tävling vid den tiden fortfarande bara bestod av finalkvällar valde EBU att införa en spärrgräns för att varje final inte skulle få allt för många deltagande nationer. I korthet innebar det att länder som placerade sig dåligt ett år fick avstå tävlan året därpå för att fler länder skulle få chansen att delta. Senaste gången som sådana kvalificeringsregler användes var i Eurovision Song Contest 2003.

Semifinalsystemets införandeRedigera

Inför 2004 års tävling justerade EBU regelverket då de införde ett kvalprogram inför finalen, en så kallad semifinal. Ett liknande test hade gjorts vid 1996 års tävling och den här gången infördes det permanent, eller minst en semifinal har i alla fall använts i alla upplagor sedan dess. Upplägget blev att de länder som hade placerat sig bland de tio bästa i 2003 års final inklusive Frankrike, Spanien, Storbritannien och Tyskland, vilka bidrar mer ekonomiskt till tävlingen, blev direktkvalificerade till 2004 års final, medan övriga länder (de som ej hade kommit topp 10 året innan samt länder som gjorde comeback respektive debuterade) fick tävla i en semifinal där tio finalplatser stod på spel. Om något eller någon av "Big Four" hade kommit topp 10 skulle landet som hamnade på elfte plats året innan också direktkvalificeras osv.[14] Detta hade vid den tiden kunnat möjliggöra ett finalstartfält med som mest 28 länder, vilket dock aldrig förekom.

Själva semifinalen sändes ett par dagar inför finalen och alla länder som deltog i den aktuella upplagan hade möjlighet att vara med och rösta fram vilka länder som skulle kvalificera sig till finalen.

Två semifinaler och en final införsRedigera

Systemet med en semifinal inför finalen användes åren 2004–2007, för att från och med 2008 års tävling utökas till två semifinaler inför finalen. Anledningen till att det blev en ytterligare semifinal berodde på ett stort deltagarintresse, och det innebar att antalet direktkvalificerade länder minskade till att bara omfatta värdnationen och "Big Four" (som sedan 2011 heter "The Big Five" då Italien gjorde comeback).[15] I ett fall har också specialinbjudna länder fått tillstånd att vara direktkvalificerade, i det här fallet gällde det när Australien bjöds in till tävlingen 2015.

Det nya upplägget, som har använts i alla Eurovision Song Contests sedan 2008, går således ut på att alla deltagarländer (utom fem eller sex länder) behöver kvala om 20 finalplatser, varav tio i respektive sändning. Inför semifinalerna genomförs en lottning för att välja in vilka deltagarländer som ska tävla i respektive semifinal. I likhet med lottningar inför sportevenemang delas kvalnationerna in i olika grupper som sedan splittras i två delar och där varje del får tävla i varsin semifinal. Detta görs främst för att länder som har en tendens att rösta på varandra (så kallad grannlandsröstning eller svågerpolitik) inte i allt för stor del ska avgöra resultaten. Splittringen gör även att bara länderna som tävlar i aktuell semifinal får vara med och påverka resultatet i det programmet dock alltid tillsammans med två, tre eller fyra så kallade direktkvalificerade länder som blir extraröstande nationer.[16] Sedan 2010 lottas även varje kvalnation till den första eller andra semifinalhalvan i respektive semifinal.

I varje semifinalsändning uppträder artisterna live på en scen varpå tv-tittarna och jurygrupper i dessa länder (inkl. de länder som extraröstar) är med och röstar på sina favoritbidrag. Varje lands röstningsresultat omvandlas sedan till poäng och när alla länder har röstat klart sammanställs poängsummorna. De tio länder som har fått högst totalpoäng i varje semifinal när juryn och tittarna har sagt sitt kvalar vidare till finalen medan övriga bidrag åker ut.[a] För att skapa maximal spänning vid resultatuppläsningen meddelas alla finalister utan inbördes ordning. Först när finalen är avgjord meddelas de exakta poängerna och placeringarna.

  1. ^ Åren 2008 och 2009 avgjordes varje semifinal med tittarröstning som fick bestämma nio finalister per sändning. Därefter fick juryröstning avgöra en tionde finalist vilken var den första låt som juryn rangordnat högre än tittarna, vilket i praktiken kunde vara vilket av de utröstade bidragen som helst. När EBU presenterade resultatet under dessa semifinalsändningar meddelades det däremot inte vilket bidrag som blivit juryns val, utan det blev officiellt först efter att dessa tävlingar var avgjorda.

TävlingsuppläggetRedigera

Formellt sett inleds arbetet med nästkommande Eurovision Song Contest så snart som föregående års final har fått sin vinnare. Vissa år har det däremot dröjt en kortare eller en längre tid innan en värdnation officiellt har bekräftats och vid ett antal tillfällen har det även förekommit att vinnarnationer av olika skäl inte kan eller får arrangera tävlingen nästkommande år. Exempel på sådana fall har varit ekonomiska skäl men även säkerhetspolitiska. Det land som slutligen accepterar värdskapet behöver först och främst hitta en värdstad och en värdarena som tävlingen kan hållas i, en process som vanligtvis brukar påbörjas under sommarmånader och avslutas senast under någon av höstmånaderna. Processen varierar från år till år beroende på vilka städer och arenor som finns tillgängliga.

Samtidigt som den processen pågår får de medlemsanslutna EBU-bolagen skicka in anmälningar om de vill vara med och tävla i den kommande Eurovisionen. Under senare delen av hösten eller tidigt i det kommande årets början brukar EBU kunna formulera en deltagarlista som markerar hur många länder som kommer att delta. Nästa steg är att varje tävlingsland behöver utse en artist och ett tävlingsbidrag som sin representant, en process som ser olika ut för varje land. Exakt hur dessa val görs lägger sig inte EBU i så länge alla deltagande nationer har gjort sina val senast ett visst datum (numera oftast i mitten av mars månad) och att alla parter uppfyller tävlingens regelverk. Exempel på olika uttagningsmetoder är:[10]

  • Internval, dvs. att Tv-bolaget helt eller delvis själva avgör artist- och/eller bidragsvalet utan inblandning från t.ex. en publikomröstning (även om sådana kan förekomma).
  • Nationell final, där minst två bidrag och/eller artister tävlar om att vinna.
  • En kortare eller längre uttagning innehållandes olika uppvisnings- eller kvalprogram inför finalen. Exempel på längre uttagningar är Sveriges uttagning Melodifestivalen och Italiens San Remo-festival. Även Danmarks respektive Norges versioner av Melodi Grand Prix, Estlands Eesti Laul, Islands Söngvakeppnin och Lettlands Supernova är alla exempel på återkommande uttagningar i sammanhanget.

En eller två månader innan Eurovision ska äga rum behöver alla uttagningar vara genomförda. Vid det tillfället bjuder värdnationen i samråd med EBU in till ett delegationsmöte i värdstaden där varje tävlingsland ges förutsättningarna för årets upplaga, däribland hur allt kommer att fungera rent praktiskt gällande under repetitions- och tävlingsveckorna. Veckor inför tävlingen börjar sedan själva scenbygget i arenan och uppbyggnad av eventområden innan sedan tekniska repetitioner följer innan de riktiga repetitionerna inleds. På senare år då tävlingen har vuxit så att fler program sänds och betydligt fler nationer deltar genomförs repetitionerna under en eller två veckor innan den officiella tävlingsveckan äger rum. Detta för att låta alla länder hinna med två enskilda repetitioner innan det är dags för publika genrep och direktsändningar.

Under själva tävlingsveckan avgörs först de två semifinalerna, den ena på tisdagskvällen och den andra på torsdagskvällen, innan det är dags för finalen, som hålls på lördagskvällen, där vinnaren koras. De år som bara hade en semifinal avgjordes det programmet i regel på onsdagen med finalen på lördagen medan upplagorna fram till 2003 bara hade en finalkväll.

RegelverkRedigera

Enligt de nuvarande tävlingsreglerna[10] måste de sånger som deltar bland annat vara nyskrivna och ej tidigare offentliggjorda för allmänheten, åtminstone inte före den 1 september året före tävlingen äger rum (tidigare var datumet satt till den 1 oktober året innan tävlingen ägde rum,[17] och för det gällde den 1 januari samma år som tävlingen skulle hållas). Sångerna ska dessutom kunna framföras på maximalt tre minuter och en sångs titel och innehåll får inte nedvärdera tävlingen samt inte innehålla några politiska, kommersiella och religiösa budskap. Som mest tillåts sex personer per scenframträdande vilket inkluderar sångaren/sångarna, eventuella bandmedlemmar, körsångare och dansare,[a] där samtliga ska vara minst 16 år eller äldre. Regelverket säger även att maximalt 44 länder får delta i en och samma Eurovision-upplaga varav 38 som tävlar via semifinalerna och inte fler än sex länder som är direktkvalificerade till finalen.

EBU ställer också krav på att de Tv-bolag som gör utsändningarna behöver visa alla sändningar inklusive repriser. De får heller inte manipulera resultatvisningen eller annat som visas i bild, däremot får vissa angivna mellanspel ersättas av reklam.

  1. ^ Antalet personer på scenen innefattar ej ev. scenpersonal som rör sig på scenen, ej heller dirigent och orkestermedlemmar (de år som orkester användes i programmet).

Undantag och tilläggRedigera

Under årens lopp har EBU gång på gång ändrat och lagt till regler för att göra tävlingen så rättvis som möjligt för alla deltagande länder:

  • Fram till 1962 fick de tävlande låtarna vara högst tre minuter och trettio sekunder långa. Första året (1956) fanns ingen regel om hur lång en låt fick vara om än att 3,5 minut var en rekommenderad längd (exempelvis var en av de tävlande låtarna 1956 mer än fem minuter lång).
  • Första tävlingsåret skickade varje tävlande land två bidrag vardera, åren därefter tävlar endast ett bidrag per land.
  • Mellan åren 1956 och 1965, 1973 och 1976, och från 1999 har varje deltagarland haft rätt att framföra sitt bidrag på vilket språk man velat. Åren däremellan har EBU haft en regel om att man var tvingad att sjunga på minst ett av sitt lands officiella språk.
  • Mellan åren 1957 och 1970 fick varje land som mest ha två personer på scen (således godkändes enbart soloartister eller duos).
  • Före 1963 tilläts inga körer i tävlingen. Mellan 1963 och 1970 tilläts körer på upp till tre personer per land.
  • Mellan 1956 och 1972 framförde alla bidragen med en orkester. 1973 ändrades reglerna så att varje deltagande själv land fick bestämma om de ville ha förinspelad musik eller en orkester. Sedan år 1999 är det obligatoriskt att alla bidragen ska ha förinspelad musik även om inga sånginsatser får vara förinspelade.[18] Från och med 2021 har EBU dock gjort ett undantag med att tillåta förinspelad körsång samt förinspelade studioframträdanden för tävlingsbidragen. Dessa två ändringar gjordes främst med anledning av den då pågående coronapandemin.[19]
  • Åren 1957, 1960, 1963, 1972, 1974 och 1980 hölls tävlingen i ett land som inte vunnit året innan. Anledningen till detta var olika saker, bl.a. var det återkommande att vissa länder vunnit två år i rad och inte hade råd att arrangera tävlingen året därpå. De första två tävlingsåren fanns det ingen regel om arrangörsland. Även 2023 års tävling kommer att hållas i ett annat land än det som vann året innan.[20][21]
  • Sedan 1976 års tävling behöver varje deltagarland betala en deltagaravgift för att få medverka. Detta görs för att inte värdnationen ska stå för alla kostnader.
  • Till och med 1989 fanns det ingen åldersgräns för deltagande, vilket möjliggjorde att länder kunde representeras av personer under 18 år (vilket ibland förekom). Från och med 1990 har reglerna ändrats så att alla tävlande måste vara 16 år eller äldre. EBU har aldrig satt en övre åldersgräns även om varje land själv har rätten att bestämma en sådan till sin uttagning.
 
Lys Assia sjunger vid 1958 års tävling i Hilversum. Det var tredje gången hon tävlade för sitt hemland Schweiz, efter att hon vunnit den allra första tävlingen år 1956 och tävlat året efter.

Andra reglerRedigera

Inte rösta på sitt eget lands tävlingsbidragRedigera

En regel som alltid har funnits med i Eurovision Song Contest med är att alla tävlingsländer får rösta på vilka bidrag de vill - utom sitt eget lands tävlingsbidrag. Sedan semifinalernas införande ges även länder som inte kvalat vidare till finalen möjlighet att rösta på finalens samtliga bidrag (detta i och med att deras eget lands tävlingsbidrag ej medverkar i finalen). Samma regel gäller även direktkvalificerade länder som röstar i semifinalerna i och med att deras bidrag inte är med i själva semifinalomröstningarna.[10]

PoängomröstningenRedigera

Från starten 1956 till och med 1974 varierade poängsystemet i tävlingen och det kunde bytas ut från ett år till ett annat. Förutom den första upplagan, där endast vinnaren presenterades, var det återkommande att varje land hade ett antal jurymedlemmar som fick vara med och rösta fram favoritbidragen. I vissa upplagor kunde jurymedlemmarna bara rösta på ett eller ett fåtal bidrag medan i andra upplagor skulle alla bidrag, undantaget sitt eget lands bidrag, få poäng från juryn. Under några år prövades även systemet med att ha två jurypersoner per land där den ena skulle vara under 25 år och den andra över 25 år. Varje jurymedlem betygsatte sedan alla låtar, utom det egna landets låt, med poäng från 1 till 5. I andra upplagor där varje jury endast kunde dela ut ett fåtal poäng var det vanligen förekommande att flera låtar i startfältet blev helt utan poäng.

År 1975 och alla upplagor därefter har tävlingen haft ett standardpoängsystem som går ut på att varje deltagarland delar ut fasta poängsummor till sammanlagt tio länder. Den högsta summan är 12 poäng och därefter följer i nedåtgående led 10, 8, 7, 6 5, 4, 3, 2 och 1 poäng, övriga bidrag ges noll poäng. Inga bidrag kan tilldelas 9 eller 11 poäng.[10]

StartordningarnaRedigera

I stort sett alla Eurovisioner har startordningarna avgjorts med hjälp av lottning som har inneburit att ländernas respektive startnummer och/eller starthalvor har tilldelats med hjälp av slumpmetoden.Hösten 2012 gjordes däremot en regeljustering kring startordningarna som går ut på att lottningen bara ska avgöra vilka länder som ska tävla i respektive startfält samt starthalvor. Den senare delen, den som avgör själva startnumren, bestäms helt och hållet av tävlingsproducenterna för det aktuella årets Eurovision. Ett undantag görs dock för värdnationen vars startnummer i finalen får ett bestämt startnummer. Det görs bland annat för att undvika så kallade jävsituationer. Det här upplägget har varit aktuellt i alla Eurovisioner sedan 2013.[22][23]

Jury- och tittarröstningRedigera

Fram till år 1996 avgjordes tävlingen enbart av nationella jurygrupper. Året därpå testade Schweiz, Storbritannien, Sverige, Tyskland och Österrike att ha telefonröstning istället för juryröstning och då detta visade sig positivt började fler länder under åren som följde därefter sakta men säkert övergå till att enbart ha telefonröstning, dock i flera fall med så kallade backupjuryer som användes bland annat vid teknikstrul eller där olika händelser omöjliggjorde telefonröstning.[24] Under några år i början av 2000-talet använde vissa länder en kombination av jury- och tittarröstning, något som sedan infördes för alla länder mot slutet av decenniet 2000-talet. I och med detta minskade tittarnas makt något då de fick dela makten med jurygrupper. Varje upplaga sedan 2009 har avgjorts på detta sätt och sedan 2016 delar dessutom varje lands juryröstning respektive tittarröstning ut varsin poängskala om 12, 10, 8 och 7-1 poäng. Det innebär att dubbelt så mycket poäng delas ut vilket också gör att poängsummorna blir högre jämfört med tidigare upplagor.[25][26][27]

SkiljeröstningRedigera

Om två eller fler bidrag, oavsett slutplacering, får samma totalpoäng genomförs en skiljeomröstning enligt en viss modell. Sedan 2003 har regeln gällt att EBU i första hand ska räkna hur många poänggivande länder de aktuella bidragen haft och i andra hand antalet poängvalörer med start från 12 poäng. Om bidragen har fått lika många/få 12-poängare fortsätter omräkningen till dess någon har fått fler av viss valör. Om det även efter detta är helt lika i poängen mellan flera bidrag är det låten som startat tidigast i startordningen som placerar sig högst, vilket bland annat blir tydligast i de fall två eller fler bidrag hamnar på delad sistaplats med samma totalpoäng.[28][29][30] Från 2016 har även bidrag som fått samma totalsumma räknats efter hur tittarröstningen placerat bidragen, där den av dessa bidrag som fått högst summa från tittarna placerar sig överst.

Modellen med skiljeröstning infördes första gången år 1970 efter att juryröstningen i finalen 1969 hade slutat med att fyra länder hamnat på delad förstaplats. I och med att tävlingen vid den tiden saknade skiljeregler beslöt EBU att låta samtliga fyra länder dela på segern varpå man fick ta till lottningsmetoden för att utse värdnation till den kommande upplagan. Några länders Tv-bolag, däribland Sveriges Radio-TV (nuvarande Sveriges Television) i Sverige, kritiserade beslutet och bojkottade även tävlingen 1970. Den skiljeregel som infördes sade då att bara ett land per år kan vinna och ifall fler än två länder skulle hamna på samma totalsumma på förstaplatsen skulle en ny omröstning genomföras mellan dessa bidrag för att kora en vinnare.[31][32] År 1989 förfinades regeln till att EBU istället skulle räkna hur många poängvalörer bidragen fått och den som fått flest av högst valör skulle vinna.[32][33][34]

Historiskt sett har skiljeregeln bara behövt användas en gång sedan sitt införande. Det var i finalen 1991 då Sverige och Frankrike hamnade på delad förstaplats. Vid det tillfället korades Sverige till vinnare då Sverige fick fler 10-poängare än Frankrike, men hade regler som infördes 2003 gällt vid den tiden hade segern istället gått till Frankrike (i och med att Frankrike hade fått poäng från ett land mer än Sverige).

The Big FiveRedigera

För att Eurovision Song Contest ska kunna hållas behöver varje deltagarland betala en avgift, vilket är utöver det som värdnationen själv budgeterar och får in från EBU. Trots detta krävs det att vissa länder lägger mer pengar på tävlingen för att arrangörslandet inte ska bli lidande av för höga kostnader. För att hålla tävlingen vid liv var man därför tvungen att erbjuda fyra (senare fem) länder direktkvalificeringsplatser i varje års final med haken att de ska betala mer än de andra länderna som är med och tävlar. Detta kom på EBU:s bord under år 1996 då Tyskland, som fram till 1990-talet brukade lägga mer pengar i tävlingen än de andra länderna, missade att kvalificera sig till finalen det året. Därför beslöt EBU att låta Tyskland (ARD/NDR), tillsammans med public servicebolagen France Télévisions i Frankrike, RTVE i Spanien och BBC i Storbritannien få bli en del av den gruppen, kallad ”The Big Four”, från och med tävlingen år 1999, med anledning av just de fyra har råd att betala större delen av tävlingens kostnader. Sedan år 2011 heter gruppen "The Big Five" då Italien gjorde comeback i tävlingen igen och att EBU beslöt att även deras nationella Tv-bolag Rai kunde vara med och bidra ekonomiskt stort till tävlingen.[35]

Om ett "Big Five"-land vinner en Eurovisionfinal är det endast de fem länderna som blir direktkvalificerade till det kommande årets final. Detta skedde bland annat efter Tysklands seger 2010 (till 2011 års tävling) samt vid Italiens seger 2021 (till 2022 års tävling).[17]

Tävlande länderRedigera

 
Länder som deltagit minst en gång fram till och med 2021, markerade med grön färg. Gula länder har rätt att deltaga, men har hittills inte gjort det. Röda länder har tagit fram bidrag till tävlingen, men sedan dragit sig ur.

Sedan starten 1956 har antalet deltagande länder ökat från sju till 51. Den stora förändringen skedde i början och mitten av 1990-talet då många länder som varit under en stat blivit fria och velat tävla. Eftersom Eurovision inte är någon geografisk Europatävling kan länder som geografiskt ligger i Nordafrika eller Centralasien delta, vilket också har skett. Marocko är dock det hittills enda landet i Afrika som deltagit, vilket skedde år 1980. Australien bjöds år 2015 in som en gästnation då tävlingen fyllde 60 år och har sedan blivit inbjuden att delta alla år därefter. Andra länder som är helt/delvis utanför det geografiska Europa kan nämnas Armenien, Azerbajdzjan, Cypern, Georgien, Israel och Turkiet.

DebutårRedigera

Sammanställning resultatenRedigera

Finalerna 1956 – 1995, före semifinalernas tidRedigera

Finalerna 1996 – 2019, 2021 – nutidRedigera

 
År
Land
96 97 98 99 00 01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 21 22 Bäst
plac.
Pallplatser
1956–2019, 2021--
Sortera        
  Albanien 7 16 17 17 16 5 17 11 17 21 5
  Armenien 8 8 4 10 7 18 4 16 7 18 20 4
  Australien[a] 5 2 9 20 9 15 2 1
  Azerbajdzjan 8 3 5 1 4 2 22 12 17 14 8 20 16 1 1 1 1
  Belarus 6 24 16 16 17 24 6
  Belgien 16 6 12 24 13 2 22 6 12 4 10 4 19 19 1 1 4
  Bosnien och Hercegovina 22 18 7 14 13 16 9 14 3 11 10 9 17 6 18 3 1
  Bulgarien 5 4 2 14 11 2 1
  Cypern 9 5 11 22 21 6 20 5 18 21 16 22 21 21 2 13 16 2 1
  Danmark 16 8 1 2 24 9 18 15 13 4 5 23 1 9 20 9 12 1 3 1 3
  Estland 5 8 12 6 4 1 3 21 6 24 6 20 7 8 20 13 1 1 1
  Finland 23 15 18 20 1 17 22 25 21 24 11 25 6 21 1 1
  Frankrike 19 7 24 19 23 4 5 18 15 23 22 22 19 8 12 15 22 23 26 25 6 12 13 16 2 24 1 5 7 7
  Georgien 12 11 9 9 15 11 20 9
  Grekland 14 12 20 3 17 17 3 1 9 7 3 7 8 7 17 6 20 19 19 21 10 8 1 1 3
  Irland 1 2 9 17 6 21 11 22 10 24 23 8 19 26 16 1 7 4 1
  Island 13 20 2 12 22 8 19 14 2 19 20 20 17 15 10 4 23 2 2
  Israel 1 5 22 16 12 19 4 23 9 16 14 9 14 23 1 23 17 1 4 2 1
  Italien 4 2 9 7 21 3 16 6 5 2 1 6 1 3 5 5
  SFR Jugoslavien 1 1
  Kroatien 4 17 5 4 9 10 11 15 13 11 12 21 18 23 13 4
  Lettland 3 18 1 24 5 16 16 12 6 15 1 1 1
  Litauen 20 13 23 6 21 23 19 14 22 18 9 12 8 14 6
  Luxemburg 1 5 2 2
  Malta 10 9 3 15 8 9 2 25 12 2 24 22 21 8 23 12 14 7 2 2 2
  Marocko 18
  Moldavien 6 20 10 14 22 12 11 11 3 10 13 7 3 1
  Monaco 1 1 1 3
  Montenegro 19 13 13
  Nederländerna 7 22 4 8 13 18 13 20 9 2 11 11 18 1 23 11 1 5 3 1
  Nordmakedonien 19 15 19 14 17 12 14 13 7 7
  Norge 2 24 8 14 11 22 4 24 9 14 5 1 20 26 4 8 8 10 15 6 18 10 1 3 1 1
  Polen 15 11 17 18 20 7 17 24 14 23 8 22 12 2 1
  Portugal 6 24 12 21 17 22 13 15 18 1 26 12 9 1 1
  Rumänien 22 17 9 10 18 3 4 13 20 19 3 17 12 13 12 15 7 18 3 2
  Ryssland 15 2 12 10 3 11 15 2 3 1 11 11 16 2 5 7 2 3 3 9 1 1 4 4
  San Marino 24 19 22 19
  Schweiz 16 22 25 20 22 8 16 25 13 4 3 17 1 2 4 4
  Serbien 1 6 13 14 3 10 18 19 18 15 5 1 1 1
  Serbien och Montenegro 2 7 2 1
  Slovakien 18 21 18
  Slovenien 21 10 18 11 7 13 23 15 13 25 14 22 15 7
  Spanien 20 6 16 23 18 6 7 8 10 21 21 20 16 24 15 23 10 25 10 21 22 26 23 22 24 3 1 2 4 2
  Storbritannien 8 1 2 12 16 15 3 26 16 22 19 22 25 5 25 11 25 19 17 24 24 15 24 26 26 2 1 5 16 3
  Sverige 3 14 10 1 7 5 8 5 6 19 5 18 18 21 3 1 14 3 1 5 5 7 5 14 4 1 6 1 6
  Tjeckien 25 6 11 22 6
  Turkiet 12 3 14 16 10 11 16 1 4 13 11 4 7 4 2 7 1 1 1 1
  Tyskland[b] 18 7 3 5 8 21 11 8 24 14 19 23 20 1 10 8 21 18 27 26 25 4 25 25 25 1 2 6 5
  Ukraina 14 1 19 7 2 2 12 10 4 15 3 6 1 24 17 5 1 1 3 2 1
  Ungern 12 23 12 9 22 24 10 5 20 19 8 21 4
  Österrike 10 21 10 14 18 6 21 18 1 26 13 16 3 1 2 1
Land            \            År 96 97 98 99 00 01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 21 22 Bäst
plac.
Pallplatser
1956–2019, 2021--
Ett streck (–) innebär att landet inte var medlem av EBU och kunde inte delta.
En tom ruta innebär att landet inte deltog i finalen.
  1. ^ Australien är inte medlem av EBU men har sedan 2015 en särskild inbjudan.
  2. ^ Tyskland innefattar även Västtyskland under perioden 1956–1990.

Semifinalerna 1993, 1996, 2004 – 2019, 2021 – nutidRedigera

 
År
Land
93 96 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 21 22 Bäst
plac.
Q % Pallplatser
1993, 1996, 2004–2019, 2022
Sortera        
  Albanien 4 Q 14 17 9 7 6 14 2 15 15 10 16 14 8 9 10 12 2 9 50 1
  Andorra 18 23 23 12 16 15 12 0 0
  Armenien 6 Q 2 5 6 12 7 4 7 2 7 15 16 5 2 11 79 2
  Australien[a] Q 1 6 4 1 14 2 1 6 86 2 1
  Azerbajdzjan 6 2 2 2 Q 1 9 10 6 8 11 5 8 10 1 13 93 1 3
  Belarus 19 13 22 4 17 13 9 14 16 7 5 12 12 9 16 10 4 6 38
  Belgien Q 12 Q 22 12 26 17 17 1 11 17 5 14 2 3 4 12 13 9 8 1 10 50 1 1 1
  Bosnien och Hercegovina 2 21 7 Q 2 Q 9 3 8 5 6 11 2 11 92 2 1
  Bulgarien 19 17 6 11 16 15 12 11 12 5 1 7 3 16 1 5 36 1 1
  Cypern Q 15 5 Q 15 15 15 14 10 18 7 15 6 8 5 2 9 6 12 2 12 63 1
  Danmark Q 25 13 3 Q 19 3 8 5 2 9 1 Q 13 17 10 5 10 11 13 1 13 65 1 1 2
  Estland 5 5 11 20 18 22 18 3 14 9 4 10 12 3 18 14 5 4 13 5 3 9 45 2
  Finland Q 22 14 18 1 Q 8 12 11 3 12 9 3 16 15 12 10 17 5 7 1 12 60 1 2
  Frankrike Q 11 Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q 11 20 100
  Georgien 8 5 3 6 14 10 15 4 9 11 18 14 16 18 3 7 50 1
  Grekland Q 12 3 Q Q Q 1 4 2 1 4 2 7 6 16 10 14 5 6 3 1 18 90 2 2 2
  Irland Q 2 Q 14 9 Q 15 11 9 8 6 8 12 12 15 13 6 18 16 15 2 10 50 1
  Island Q 10 Q 16 13 13 8 1 3 4 8 6 8 15 14 15 19 3 2 10 1 13 65 1 1 2
  Israel Q 28 11 7 Q 24 5 7 8 15 13 14 14 3 7 3 1 Q 5 13 1 12 60 1 2
  Italien Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q - 12 100
  Kroatien 3 19 9 4 Q 16 4 13 13 15 12 13 10 8 17 14 11 11 3 9 50 1
  Lettland 17 10 Q 5 6 19 17 17 16 17 13 2 8 18 12 15 17 14 2 6 33 1
  Litauen 16 25 5 Q 16 9 12 5 3 9 11 7 4 17 9 11 4 7 3 11 61 1
  Luxemburg Q - 1 100
  Malta Q 4 8 Q Q 25 14 6 12 11 7 4 9 11 3 16 13 8 1 16 1 12 60 1 1
  Moldavien 2 Q 10 12 5 10 10 5 4 16 11 17 2 3 12 7 8 2 12 71 2 1
  Monaco 19 24 21 19 0 0
  Montenegro 22 14 11 15 12 7 9 13 16 16 16 17 7 2 17
  Nederländerna Q 9 6 14 20 21 13 17 14 19 15 6 1 14 5 4 7 1 Q 2 1 11 55 2 1
  Nordmakedonien 26 10 9 10 9 10 10 15 16 9 16 13 15 11 15 18 2 15 11 2 6 32 1
  Norge Q Q Q 6 Q 18 4 1 Q 17 10 3 6 4 13 5 1 7 10 6 1 17 85 2 1
  Polen 15 Q 11 11 14 10 12 13 19 8 8 6 9 14 11 14 6 6 8 47
  Portugal Q 18 15 17 19 11 2 8 4 18 13 11 14 1 Q 15 4 4 1 9 50 1 1
  Rumänien 7 29 Q 1 Q Q 7 9 4 4 3 5 2 5 6 11 13 12 9 1 14 74 1 1 1
  Ryssland 26 Q Q 3 Q 3 Q 7 9 1 2 6 1 1 15 6 3 1 15 88 3 1 3
  San Marino 19 16 14 11 10 16 12 18 17 8 9 14 8 3 25
  Schweiz Q 8 22 8 Q 20 13 14 17 10 11 13 4 17 18 12 13 4 1 9 1 9 45 1
  Serbien 1 Q 10 5 8 2 11 9 10 11 9 7 8 3 1 11 79 1 1 1
  Serbien och Montenegro 1 Q 1 2 100 1
  Slovakien 4 17 18 16 13 18 4 1 17
  Slovenien 1 19 21 12 16 7 11 16 16 3 17 16 10 5 14 17 8 6 13 17 1 8 40 1 1
  Spanien Q 14 Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q 14 20 100
  Storbritannien Q 3 Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q 3 20 100 1
  Sverige Q 1 Q Q 4 Q 12 4 11 1 1 Q 2 1 Q 3 2 3 7 1 1 19 95 5 2 2
  Tjeckien 28 18 18 13 9 13 3 2 15 4 2 4 40 1 1
  Turkiet Q 7 Q Q 8 3 7 2 1 13 5 1 10 91 1 1 1
  Tyskland[b] Q 24 Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q 24 19 95
  Ukraina 2 Q 7 Q 1 6 7 6 8 3 5 2 Q 6 2 1 1 16 100 2 3 1
  Ungern 6 23 5 2 19 15 7 10 8 3 8 4 2 10 12 2 10 67 2 1
  Österrike Q 6 Q 21 27 7 18 14 1 Q 7 7 4 17 12 15 1 9 56 1
Land            \            År 93 96 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 21 22 Bäst
plac.
Q % Pallplatser
1993, 1996, 2004–2019, 2021
Ett streck (–) innebär att landet inte var medlem av EBU och kunde inte delta.
En tom ruta innebär att landet inte deltog i finalen.
Q innebär kvalificerad till finalen.
  1. ^ Australien är inte medlem av EBU men har sedan 2015 en särskild inbjudan.
  2. ^ Tyskland innefattar även Västtyskland under perioden 1956–1990.

Vinnare genom årenRedigera

Nedan listas de länder som vunnit tävlingen genom åren, decennium för decennium.

1950-taletRedigera

År Värdstad &
värdland
Deltagande
länder
Vinnare
Land Artist Låt Text & musik Språk
1956 Lugano, Schweiz 7   Schweiz Lys Assia "Refrain" Emile Gardaz (t), Geo Voumard (m) franska
1957 Frankfurt, Tyskland[a] 10   Nederländerna Corry Brokken "Net als toen" Willy Van Hemert (tm) nederländska
1958 Hilversum,
Nederländerna
10   Frankrike André Claveau "Dors, mon amour" Pierre Delanoë (t), Hubert Giraud (m) franska
1959 Cannes, Frankrike 11   Nederländerna Teddy Scholten "Een beetje" Willy Van Hemert (tm) nederländska
  1. ^ I Eurovisionens barndom fanns inga regler gällande att fjolårets vinnarland blir värdnation året därpå. Därför hölls tävlingen i Tyskland och inte i Schweiz trots att den sistnämnda vann 1956 års Eurovision.

1960-taletRedigera

År Värdstad &
värdland
Deltagande
länder
Vinnare
Land Artist Låt Text & musik Språk
1960[a] London, Storbritannien 13   Frankrike Jacqueline Boyer "Tom Pillibi" Pierre Cour (t), Andre Popp (m) franska
1961 Cannes, Frankrike 16   Luxemburg Jean-Claude Pascal "Nous les amoureux" Maurice Vidalin (t), Jacques Datin (m) franska
1962 Luxemburg, Luxemburg 16   Frankrike Isabelle Aubret "Un premier amour" Roland Valade (t), Claude Henri Vice (m) franska
1963[b] London, Storbritannien 16   Danmark Grethe & Jørgen
Ingmann
"Dansevise" Sejr Volmer Sørensen (t), Otto Francker (m) danska
1964 Köpenhamn, Danmark 16   Italien Gigliola Cinquetti "Non ho l'età (Per amarti)" Mario Panzeri (t), Nicola Salerno (m) italienska
1965 Neapel, Italien 18   Luxemburg France Gall "Poupée de cire, poupée de son" Serge Gainsbourg (tm) franska
1966 Luxemburg 18   Österrike Udo Jürgens "Merci chérie" Udo Jürgens (tm), Thomas Horbiger (t) tyska,
franska
1967 Wien, Österrike 17   Storbritannien Sandie Shaw "Puppet on a String" Bill Martin (tm), Phil Coulter (tm) engelska
1968 London, Storbritannien 17   Spanien Massiel "La la la" Ramon Arcusa (tm), Manuel De La Calva (tm) spanska
1969 Madrid, Spanien 16   Frankrike Frida Boccara "Un jour, un enfant" Eddy Marnay (t), Émile Stern (m) franska
  Nederländerna Lenny Kuhr "De troubadour" Lenny Kuhr (t), David Hartsema (m) nederländska
  Storbritannien Lulu "Boom bang-a-bang" Peter Warne (t), Alan Moorhouse (m) engelska
  Spanien Salomé "Vivo cantando" A. Alcalde (t), Maria Jose De Cerato (m) spanska
  1. ^ Nederländerna avstod att arrangera tävlingen 1960 för att de ansåg att det gått för kort tid sedan de arrangerade tävlingen 1958.[36]
  2. ^ Storbritannien fick arrangera år 1963 eftersom Frankrike inte ville göra det.

1970-taletRedigera

År Värdstad &
värdland
Deltagande
länder
Vinnare
Land Artist Låt Text & musik Språk
1970 Amsterdam,
Nederländerna
12[a]   Irland Dana "All Kinds of Everything" Derry Lindsay (tm), Jackie Smith (tm) engelska
1971 Dublin, Irland 18   Monaco Séverine "Un banc, un arbre,
une rue
"
Yves Dessca (t), Jean-Pierre Bourtayre (m) franska
1972[b] Edinburgh,
Storbritannien
18   Luxemburg Vicky Leandros "Après toi" Yves Dessca (t), Klaus Munro (tm),
Mario Panas (m)
franska
1973 Luxemburg 17   Luxemburg Anne-Marie David "Tu te reconnaîtras" Vline Buggy (t), Claude Morgan (m) franska
1974[c] Brighton,
Storbritannien
17   Sverige Abba "Waterloo" Stikkan Anderson (t), Benny Andersson (m),
Björn Ulvaeus (m)
engelska
1975 Stockholm,
Sverige
19   Nederländerna Teach-In "Ding dinge dong" Wil Luikinga (t), Eddy Owens (t),
Dick Bakker (m)
engelska
1976 Haag,
Nederländerna
18   Storbritannien Brotherhood of Man "Save Your Kisses for Me" Tony Hiller (tm), Lee Sheriden (tm),
Martin Lee (tm)
engelska
1977 London,
Storbritannien
18   Frankrike Marie Myriam "L'oiseau et l'enfant" Joe Gracy (t), Jean-Paul Cara (m) franska
1978 Paris, Frankrike 20   Israel Izhar Cohen och Alphabeta "A-ba Ni-bi" Ehud Manor (t), Nurit Hirsh (m) hebreiska
1979 Jerusalem, Israel 19   Israel Milk and Honey "Hallelujah" Shimrit Orr (t), Kobi Oshrat (m) hebreiska
  1. ^ Efter att fyra länder vunnit året före (eftersom det inte fanns någon regel mot det då) valde ett flertal länder, däribland Sverige, att avstå tävlan 1970.
  2. ^ Eftersom Monaco varken hade plats eller råd att arrangera efter sin vinst år 1971 överläts arrangörskapet på Storbritannien 1972.
  3. ^ Varken Luxemburg (som vunnit 1973 års tävling) eller Spanien (som blev tvåa i samma upplaga) hade råd att arrangera år 1974, varför frågan gick till Storbritannien som accepterade erbjudandet. Det är dock den senaste gången som Storbritannien stått värd för Eurovisionen utan att ha vunnit året innan.

1980-taletRedigera

År Värdstad &
värdland
Deltagande
länder
Vinnare
Land Artist Låt Text & musik Språk
1980[a] Haag,
Nederländerna
19   Irland Johnny Logan "What's Another Year?" Shay Healy (tm) engelska
1981 Dublin, Irland 20   Storbritannien Bucks Fizz "Making Your Mind Up" Andy Hill (tm), John Danter (tm) engelska
1982 Harrogate,
Storbritannien
18   Västtyskland Nicole "Ein bißchen Frieden" Bernd Meinunger (t), Ralph Siegel (m) tyska
1983 München,
Västtyskland
20   Luxemburg Corinne Hermès "Si la vie est cadeau" Alain Garcia (t), Jean-Pierre Millers (m) franska
1984 Luxemburg 19   Sverige Herreys "Diggi-loo diggi-ley" Britt Lindeborg (t), Torgny Söderberg (m) svenska
1985 Göteborg, Sverige 19   Norge Bobbysocks "La det swinge" Rolf Løvland (tm) norska
1986 Bergen, Norge 20   Belgien Sandra Kim[b][c] "J'aime la vie" Marino Atria (t), Angelo Crisci (m),
Jean Paul Furnemont (m)
franska
1987 Bryssel, Belgien 22   Irland Johnny Logan[d] "Hold Me Now" Johnny Logan (tm) engelska
1988 Dublin, Irland 21   Schweiz Céline Dion "Ne partez pas sans moi" Nella Martinetti (t), Atilla Sereftug (m) franska
1989 Lausanne,
Schweiz
22   SFR Jugoslavien Riva "Rock Me" Stevo Cvikić (t), Rajko Dujmić (m) serbokroatiska
  1. ^ Efter förfrågan från EBU fick Nederländerna ta hand om arrangemanget 1980. Detta då Israel, som vunnit 1979, inte hade råd att arrangera ett andra år på raken. Israel deltog inte heller, men det berodde på att finalen ägde rum på en minnesdag.
  2. ^ Sandra Kim var bara 13 år gammal vid sin seger 1986. Sedan 1990 har EBU höjt den lägsta åldersgränsen till 16 år, och så länge som den inte sänks kommer Sandra Kim att förbli tävlingens yngsta vinnare.
  3. ^ 1986 års Eurovision markerar det senaste året då fjolårets sistaplacerade land vann upplagan året därpå. Belgien, som vann 1986, hade nämligen kommit på sista plats i finalen 1985.
  4. ^ I och med Johnny Logans vinst år 1987 blev han den första (och hittills enda) artisten som vunnit Eurovision Song Contest två gånger. Han kom även att vinna en tredje gång (1992) men då som låtskrivare för Linda Martin.

1990-taletRedigera

År Värdstad &
värdland
Deltagande
länder
Vinnare
Land Artist Låt Text & musik Språk
1990 Zagreb,
Jugoslavien
22   Italien Toto Cutugno "Insieme:1992" Toto Cutugno (tm) italienska,
engelska
1991 Rom, Italien 22   Sverige[a] Carola "Fångad av en stormvind" Stephan Berg (tm) svenska
1992 Malmö, Sverige 23   Irland Linda Martin "Why Me?" Johnny Logan (tm) engelska
1993 Millstreet Town,
Irland
25   Irland Niamh Kavanagh "In Your Eyes" Jimmy Walsh (tm) engelska
1994 Dublin, Irland 25   Irland Paul Harrington &
Charlie McGettigan
"Rock 'n' roll Kids" Brendam Graham (tm) engelska
1995 Dublin, Irland 23   Norge Secret Garden "Nocturne" Petter Skavlan (t), Rolf Løvland (m) norska
1996[b] Oslo, Norge 23   Irland Eimear Quinn "The Voice" Brendam Graham (tm) engelska
1997[c] Dublin, Irland 25   Storbritannien Katrina and the Waves "Love Shine a Light" Kimberley Rew (tm) engelska
1998 Birmingham,
Storbritannien
25   Israel Dana International "Diva" Yoav Ginay (t), Tzvika Pik (m) hebreiska
1999 Jerusalem, Israel 23   Sverige Charlotte Nilsson "Take Me to Your Heaven" Gert Lengstrand (t), Marcos Ubeda (t),
Lars "Dille" Diedricson (m)
engelska
  1. ^ År 1991 fick Sverige och Frankrike lika många poäng, varpå regeln om att endast ett land kan vinna togs till. Då Sverige fått flest tiopoängare (båda länderna hade lika många tolvor) vann Sverige Eurovision det året. Hade regler som antogs 2003 gällt hade Frankrike vunnit eftersom de fick poäng från fler länder än Sverige.
  2. ^ Inför finalen år 1996 hölls först en kvalificeringsomgång för de länder som velat vara med i tävlingen. Alla länder utom värdlandet, det året Norge, var tvungna att kvalificera sig den vägen. En liknande sak skedde även 1993, fast för ett antal östeuropeiska länder som ville debutera det året.
  3. ^ 1997 fick fem länder pröva på att använda sig av telefonröstning som slutresultat. Då detta visat sig positivt blev det sedan standard att åren efter ha telefonröstning (dock i vissa fall i kombination med juryröstning).

2000-taletRedigera

År Värdstad &
värdland
Deltagande
länder
Vinnare
Land Artist Låt Text & musik Språk
2000 Stockholm,
Sverige
24   Danmark Olsen Brothers "Fly on the Wings of Love" Jørgen Olsen (tm) engelska
2001 Köpenhamn,
Danmark
23   Estland Tanel Padar & Dave
Benton
& 2XL
"Everybody" Maian Kärmas (t), Ivar Must (m) engelska
2002 Tallinn, Estland 24   Lettland Marie N "I Wanna" Marija Naumova (tm), Marats Samauskis (t) engelska
2003 Riga, Lettland 26   Turkiet Sertab Erener "Everyway That I Can" Demir Demirkan (tm), Sertab Erener (m) engelska
2004[a] Istanbul, Turkiet 36   Ukraina Ruslana "Wild Dances" Oleksandr Ksenofontov (t),
Ruslana Lyzjitjko (m)
engelska,
ukrainska
2005 Kiev, Ukraina 39   Grekland Helena Paparizou "My Number One" Christos Dantis (tm), Natalia Germanou (m) engelska
2006 Aten, Grekland 37   Finland Lordi "Hard Rock Hallelujah" Mr Lordi (Tomi Putaansuu) (tm) engelska
2007 Helsingfors,
Finland
42   Serbien Marija Šerifović "Molitva" Saša Milošević Mare (t), Vladimir Graić (m) serbiska
2008[b] Belgrad, Serbien 43   Ryssland Dima Bilan "Believe" Dima Bilan (t), Jim Beanz (m) engelska
2009 Moskva,
Ryssland
42   Norge Alexander Rybak[c] "Fairytale" Alexander Rybak (tm) engelska
  1. ^ År 2004 infördes en semifinal så att många fler länder kan medverka i tävlingen. Detta för att man ska slippa använda sig av metoden att de sämst placerade länderna i finalen året innan måste avstå tävlan året därpå.
  2. ^ År 2008 infördes två semifinaler i tävlingen, vilket innebär att alla länder (utom värdlandet och "The Big Five") är tvingade att kvalificera sig genom minst en av två semifinaler innan finalen hålls. Det var för övrigt också första gången som 43 länder deltog i tävlingen, vilket det hittills högsta deltagandet någonsin.
  3. ^ Alexander Rybak innehade poängrekordet i tävlingen efter sin seger i Eurovision Song Contest 2009. Rekordet stod sig fram till 2016 års tävling då EBU gjorde om omräkningen mellan jury- och tittarpoängen till att varje lands jurygrupp och tv-titttare delar tillsammans ut 116 poäng istället för 58 poäng, dvs. dubbel uppsättning av 12, 10, 8 och 7-1 poäng. I och med att dubbelt så många poäng delas ut ökar också möjligheterna att kunna komma upp i högre totalpoäng.

2010-taletRedigera

År Värdstad &
värdland
Deltagande
länder
Vinnare
Land Artist Låt Text & musik Språk
2010 Oslo, Norge 39   Tyskland[a] Lena Meyer-Landrut "Satellite" Julie Frost (tm), John Gordon (t) engelska
2011 Düsseldorf,
Tyskland
43   Azerbajdzjan Ell & Nikki "Running Scared" Stefan Örn (tm), Sandra Bjurman (tm),
Iain Farquharson (m)
engelska
2012 Baku,
Azerbajdzjan
42   Sverige Loreen "Euphoria" Thomas G:son (tm), Peter Boström (tm) engelska
2013 Malmö,
Sverige
39   Danmark Emmelie de Forest "Only Teardrops" Lise Cabble (tm), Julia Fabrin Jakobsen (tm),
Thomas Stengaard (tm)
engelska
2014 Köpenhamn,
Danmark
37   Österrike Conchita Wurst "Rise Like a Phoenix" Charly Mason (tm), Joey Patulka (tm),
Ali Zuckowski (tm), Julian Maas (tm)
engelska
2015 Wien,
Österrike[37]
40   Sverige Måns Zelmerlöw "Heroes" Anton Hård af Segerstad (tm), Joy Deb (tm),
Linnea Deb (tm)
engelska
2016 Stockholm,
Sverige
42   Ukraina Jamala "1944"[b] Art Antonyan (t), Jamala (tm) engelska,
krimtatariska
2017 Kiev,
Ukraina
42   Portugal Salvador Sobral "Amar pelos dois" Luísa Sobral (tm) portugisiska
2018 Lissabon,
Portugal
43   Israel Netta Barzilai "Toy" Doron Medalie (tm), Stav Beger (tm) engelska
2019 Tel Aviv,
Israel
41   Nederländerna Duncan Laurence "Arcade"[b] Duncan Laurence (tm), Joel Sjöö (tm),
Wouter Hardy (tm)
engelska
  1. ^ När Tyskland vann år 2010 blev det första gången ett land i gruppen "The Big Four" (senare "Big Five") vann en Eurovision Song Contest.
  2. ^ [a b] Bidraget vann sin upplaga av Eurovision Song Contest trots att landet varken vann finalens jury- och tittaromröstning.

2020-taletRedigera

År Värdstad &
värdland
Deltagande
länder
Vinnare
Land Artist Låt Text & musik Språk
2020 Rotterdam,
Nederländerna[a]
41 Inställd upplaga, ingen vinnare korades[b]
2021 39   Italien Måneskin "Zitti E Buoni" Måneskin (tm) italienska
2022 Turin, Italien 40   Ukraina Kalush Orchestra "Stefania" Ihor Didenchuk (m), Tymofii Muzychuk (m),
Vitalii Duzhyk (m), Ivan Klymenko (t), Oleh Psiuk (t)
ukrainska
2023 Liverpool,
Storbritannien[40][21][c]
37 Inte avgjort
  1. ^ I maj 2020 stod det klart att Rotterdam skulle få arrangera Eurovision Song Contest 2021 eftersom 2020 års tävling ställdes in.[38]
  2. ^ På grund av coronavirusutbrottet valde EBU ihop med arrangörsbolagen AVROTROS, NOS och NPO att ställa in 2020 års Eurovision Song Contest. Den 16 maj 2020 sändes Eurovision: Europe Shine a Light som var ett direktsänt program från Hilversum, Nederländerna där alla bidrag som skulle ha tävlat hyllades och tidigare Eurovision-deltagare bjöds in för att uppträda med kända bidrag från runt om i Europa. Programledarna var desamma som skulle ha programlett Eurovision Song Contest 2020.[39] I Sverige valde Sveriges Television (SVT) att sända en egen tävling vid namn Eurovision: Sveriges 12:a för att ta reda på vilket land som var Sveriges favorit.
  3. ^ I juni 2022 gick EBU ut med uppgifter om att Ukraina inte kommer att få arrangera Eurovision 2023. Samtal inleddes istället med Storbritannien, vilket är i och med att de kom på andra plats i finalen i Eurovision 2022.[20] Cirka en månad efter beslutet hade meddelats gick EBU ut med uppgifter om att BBC hade accepterat inbjudan om att ta över värdskapet för 2023 års tävling.[21]

StatistikRedigera

VinsterRedigera

 
Karta över Eurovisionsvinnande länder. Mörklila: 7 vinster, Lila: 6, Mörkblå: 5, Turkos: 4, Grön: 3, Ljusgrön: 2 och Gul: 1 vinst. Mörkgrå visar länder som deltagit, men ej vunnit, och ljusgrå visar länder som aldrig deltagit. Tyskland vann som Västtyskland 1982 och det nu icke existerande landet Jugoslavien vann 1989.

Av de 51 länder som ställt upp i tävlingen sedan starten 1956 har lite drygt hälften, eller 27 länder för att vara exakt, tagit hem segern minst en gång. Nedan redovisas de länder som har fått flest vinster genom tiderna, listade i första hand efter antalet vinster och i andra hand efter senaste vinst. Det kan vara värt att notera att länder som Jugoslavien och Serbien och Montenegro inte längre existerar som ett land utan som flera stater som blivit självständiga.

Förstaplatser i finaler
1956–2019, 2021–
Antal Land År
7   Irland 1970, 1980, 1987, 1992, 1993, 1994, 1996
6   Sverige 1974, 1984, 1991, 1999, 2012, 2015
5   Nederländerna 1957, 1959, 1969, 1975, 2019
  Storbritannien 1967, 1969, 1976, 1981, 1997
  Luxemburg 1961, 1965, 1972, 1973, 1983
  Frankrike 1958, 1960, 1962, 1969, 1977
4   Israel 1978, 1979, 1998, 2018
3   Ukraina 2004, 2016, 2022
  Italien 1964, 1990, 2021
  Danmark 1963, 2000, 2013
  Norge 1985, 1995, 2009
2   Österrike 1966, 2014
  Tyskland 1982, 2010
  Schweiz 1956, 1988
  Spanien 1968, 1969
1   Portugal 2017
  Azerbajdzjan 2011
  Ryssland 2008
  Serbien 2007
  Finland 2006
  Grekland 2005
  Turkiet 2003
  Lettland 2002
  Estland 2001
  SFR Jugoslavien 1989
  Belgien 1986
  Monaco 1971
Förstaplatser i semifinaler
1993, 1996, 2004–2019, 2021–
Antal Land År
5   Sverige 1996, 2011, 2012, 2015, 2022
3   Ryssland 2012, 2015, 2016
2   Ukraina 2008, 2022
  Australien 2016, 2019
  Nederländerna 2014, 2019
  Norge 2009, 2018
  Grekland 2008, 2011
1   Schweiz 2021
  Malta 2021
  Israel 2018
  Bulgarien 2017
  Portugal 2017
  Österrike 2014
  Danmark 2013
  Azerbajdzjan 2013
  Belgien 2010
  Turkiet 2010
  Island 2009
  Serbien 2007
  Finland 2006
  Rumänien 2005
  Serbien och
Montenegro
2004
  Slovenien 1993

Andra- och tredjeplatserRedigera

Nedan redovisas de länder som har fått flest andra- och tredjeplatser genom tiderna, listade i första hand efter antalet andra/tredjeplats och i andra hand efter senaste placering. Notera att tabellen inte redovisar länder som tävlade år 1956 (då alla blev oplacerade utom vinnaren), 1969 (då fyra länder vann och ingen mer än dessa fyra korades på pallplatserna) och 2020 (då tävlingen ställdes in på grund av Coronaviruspandemin).

Andraplatser i finaler
1957–1968, 1970–2019, 2021–
Antal Land År
16   Storbritannien 1959, 1960, 1961, 1964, 1965, 1968, 1970, 1972,
1975, 1977, 1988, 1989, 1992, 1993, 1998, 2022
5   Frankrike 1957, 1976, 1990, 1991, 2021
4   Ryssland 2000, 2006, 2012, 2015
  Spanien 1971, 1973, 1979, 1995
  Tyskland 1980, 1981, 1985, 1987
3   Italien 1974, 2011, 2019
  Irland 1967, 1984, 1997
  Schweiz 1958, 1963, 1986
2   Island 1999, 2009
  Ukraina 2007, 2008
  Malta 2002, 2005
  Belgien 1978, 2003
  Israel 1982, 1983
1   Cypern 2018
  Bulgarien 2017
  Australien 2016
  Azerbajdzjan 2013
  Turkiet 2010
  Serbien och Montenegro 2004
  Danmark 2001
  Norge 1996
  Polen 1994
  Sverige 1966
  Monaco 1962
Tredjeplatser i finaler
1957–1968, 1970–2019, 2021–
Antal Land År
7   Frankrike 1959, 1965, 1967, 1968, 1978, 1979, 1981
6   Sverige 1983, 1985, 1995, 1996, 2011, 2014
5   Italien 1958, 1963, 1975, 1987, 2015
  Tyskland 1970, 1971, 1972, 1994, 1999
4   Schweiz 1961, 1982, 1993, 2021
  Ryssland 2003, 2007, 2016, 2019
3   Grekland 2001, 2004, 2008
  Storbritannien 1973, 1980, 2002
  Danmark 1957, 1988, 1989
  Monaco 1960, 1964, 1976
2   Spanien 1984, 2022
  Rumänien 2005, 2010
  Malta 1992, 1998
  Irland 1977, 1990
  Luxemburg 1962, 1986
1   Österrike 2018
  Moldavien 2017
  Ukraina 2013
  Serbien 2012
  Azerbajdzjan 2009
  Bosnien och Hercegovina 2006
  Lettland 2000
  Turkiet 1997
  Israel 1991
  Nederländerna 1974
  Norge 1966

SistaplatserRedigera

Sedan 1957 har sammanlagt 23 länder kommit minst en gång på sistaplats i Eurovisionfinaler och 19 länder i semifinaler, detta räknat fram till 2022 års final. Tabellen nedan listar dessa länder i första hand efter antalet sistaplatser och i andra hand efter senaste sistaplats. Notera att tabellen inte tar upp några sistaplatser i 1956 års tävling och detta till följd av att endast vinnaren presenterades i den upplagan medan övriga tävlingsländer fick dela på andraplatsen.

Sistaplatser i finaler
1957–2019, 2021–
(* Med noll poäng)
Antal Land År
11   Norge 1963*, 1969, 1974, 1976, 1978*, 1981*,
1990, 1997*, 2001, 2004, 2012
9   Finland 1963*, 1965*, 1968, 1980, 1982*,
1990, 1992, 1996, 2009
8   Tyskland 1964*, 1965*, 1974, 1995,
2005, 2015*, 2016, 2022
  Österrike 1957, 1961, 1962*, 1979,
1984, 1988*, 1991*, 2015*
7   Belgien 1961, 1962*, 1965*, 1973,
1985, 1993, 2000
5   Storbritannien 2003*, 2008, 2010, 2019*, 2021*
  Spanien 1962*, 1965*, 1983*, 1999, 2017
  Schweiz 1964*, 1967*, 1974, 1998*, 2011
4   Portugal 1964*, 1974, 1997*, 2018
  Nederländerna 1958, 1962*, 1963*, 1968
3   Malta 1971, 1972, 2006
  Turkiet 1975, 1983*, 1987*
  Luxemburg 1958, 1960, 1970*
2   Irland 2007, 2013
  Island 1989*, 2001
  Sverige 1963*, 1977
  Monaco 1959, 1966*
1   Frankrike 2014
  Danmark 2002
  Litauen 1994*
  Cypern 1986
  Italien 1966*
  SFR Jugoslavien 1964*
Sistaplatser i semifinaler
1993, 1996, 2004–2019, 2021–
(* Med noll poäng)
Antal Land År
5   Lettland 2009, 2010, 2013, 2017, 2021
4   Schweiz 2004*, 2010, 2015, 2016
3   Georgien 2014, 2018, 2022
2   Slovenien 2013, 2022
  Irland 2019, 2021
  Finland 2015, 2019
  San Marino 2008, 2017
  Tjeckien 2007, 2009*
  Rumänien 1993, 1996
1   Island 2018
  Estland 2016
  Moldavien 2014
  Slovakien 2012
  Österrike 2012
  Nederländerna 2011
  Polen 2011
  Ungern 2008
  Andorra 2006
  Litauen 2005

Länder som ännu inte har vunnit tävlingenRedigera

Nedan redovisas länder som hittills aldrig har vunnit en Eurovision Song Contest i ordning efter hur länge de har väntat på seger sedan sin tävlingsdebut. Antalet år räknas utifrån debutår i tävlingen till nutid och dessa siffror tar ingen hänsyn till eventuella år landet ej har deltagit. Tabellen är uppdaterad i maj 2022 och gäller fram till 2022 års tävling.

Notera att länder markerade med en stjärna (*) tävlade som en del av Jugoslavien fram tills den statsbildningen upplöstes i början av 1990-talet.

Antal år Debutår Land
52 1971   Malta
43 1980   Marocko[a]
42 1981   Cypern
37 1986   Island
30 1993   Bosnien och Hercegovina*[b]
  Kroatien*
  Slovenien*
29 1994   Litauen
  Polen
  Rumänien
  Slovakien[c]
  Ungern
27 1996   Nordmakedonien
19 2004   Albanien
  Andorra[d]
  Belarus[e]
18 2005   Bulgarien
  Moldavien
17 2006   Armenien
16 2007   Georgien
  Montenegro*
  Tjeckien
15 2008   San Marino
8 2015   Australien
  1. ^ Marocko har bara deltagit en gång i Eurovision, nämligen år 1980.
  2. ^ Bosnien och Hercegovina deltog aktivt i tävlingen fram till 2012 och har därefter bara medverkat en gång (2016).
  3. ^ Slovakien deltog bara enstaka gånger under 1990-talet och gjorde sedan ett längre uppehåll i tävlingen fram till 2009. Efter 2012 har landet inte deltagit alls i Eurovision-sammanhanget.
  4. ^ Andorra har inte aktivt medverkat i Eurovision sedan 2010.
  5. ^ Belarus' nationella TV-bolag BTRC är sedan den 1 juli 2021 avstängda från att tävla i Eurovision Song Contest. Då avstängningen är satt på tre år kan Belarus tidigast börja tävla igen från och med år 2025.[41]

Deltagande i tävlingenRedigera

Nedan listas länder som har deltagit flest gånger i tävlingen, länder som gjort längst uppehåll i tävlingen, länder som har tävlat flest finaler i rad samt länder som har flest gånger ej kvalificerat sig till finalen i rad.

Deltagit flest gångerRedigera

Här följer de länder som sedan tävlingen började år 1956 har tävlat flest gånger. Tabellen är senast uppdaterad i maj 2022 och gäller tävlande fram till 2022 års upplaga.

Nr Land Antal år
1   Tyskland 65
2   Frankrike 64
  Storbritannien
4   Belgien 63
5   Nederländerna 62
  Schweiz
7   Spanien 61
  Sverige
9   Norge 60
10   Finland 55
  Irland

Längsta uppehåll i tävlingenRedigera

Här följer de längsta uppehållen som gjorts mellan deltagande i tävlingen. Uppehållen kan ha gjorts när som helst mellan åren 1956 och 2019. Tabellen är senast uppdaterad i maj 2022, och räknar även in de länder som inte anmälde sig till den sedermera inställda upplagan av tävlingen år 2020.

Nr Land Antal år Mellan år
1   Marocko 43 1981–
2   Luxemburg 29 1994–
3   Monaco 24 1980–2003
4   Monaco 16 2007–
5   Malta 15 1976–1990
6   Italien 13 1998–2010
  Andorra 2010–
8   Danmark 11 1967–1977
9   Slovakien 10 1999–2008
  Slovakien 2013–
  Turkiet 2013–

Flest finaler räknat i radRedigera

Här listas de länder som har tävlat flest gånger i finaler, räknat i antalet finaler de tävlat i rad. En sådan svit avbryts när ett land antingen valt att hoppa av ett år, inte fått delta ett år eller inte kvalificerat sig till en final, med undantag för år 2020 då ingen final hölls. Sviten kan ha skett närsomhelst mellan åren 1956–2021. Tabellen är senast uppdaterad i maj 2022 och gäller finaler fram till 2022 års tävling.

Nr Land Antal år Mellan år
1   Storbritannien 63 1959–
2   Spanien 61 1961–
3   Tyskland 40 1956–1995
4   Frankrike 39 1983–
  Schweiz 1956–1994
5   Belgien 38 1956–1993
7   Luxemburg 34 1960–1993
8   Sverige 33 1977–2009
9   Norge 31 1971–2001
10   Nederländerna 29 1956–1984
  Portugal 1971–1999

Flest finaler räknat i rad utan avbrott fram till idagRedigera

Här listas de länder som har tävlat i flest finaler i rad utan avbrott fram till finalen 2022, med andra ord de längsta pågående sviterna. Sviten bryts så fort ett land ej kvalificerar sig vidare till finalen eller väljer/tvingas att lämna tävlingen. Tabellen är senast uppdaterad i maj 2022 men den innefattar inte år 2020 då ingen final hölls.

Nr Land Antal år Sedan–idag
1   Storbritannien 63 1959–
2   Spanien 61 1961–
3   Frankrike 39 1983–
4   Tyskland 25 1997–
5   Italien 11 2011–
  Sverige
7   Nederländerna 6 2016–
8   Norge 5 2017–
9   Serbien 4 2018–
10   Azerbajdzjan 3 2019–
  Grekland
  Island
  Schweiz

Flest gånger ej kvalificerat sig till finalen räknat i radRedigera

Här listas de längsta sviterna som länder har misslyckats att kvalificera sig till finalen, räknat i antalet gånger de tävlande länderna misslyckats att kvalificera sig i rad. En sådan svit avbryts när ett land antingen valt att hoppa av ett år och/eller kvalificerat sig till en final. Sviten kan ha skett närsomhelst mellan åren 2004–2021. Tabellen är senast uppdaterad i maj 2022 och gäller fram till 2022 års tävling. Den inkluderar inte år 2020 då ingen tävling hölls.

Nr Land Antal år Mellan år
1   Nederländerna 8 2005–2012
2   Nordmakedonien 6 2013–2018
  Lettland 2009–2014
  Bulgarien 2008–2013
  Andorra 2004–2009
6   Georgien 5 2017–
  Lettland 2017–
  Belgien 2005–2009
  Estland 2004–2008
8   Kroatien 4 2018–
2010–2013
  Montenegro 2016–2019
  Island 2015–2018
  San Marino 2015–2018
  Schweiz 2015–2018
  Irland 2014–2017
  Israel 2011–2014
  Slovakien 2009–2012
  Nordmakedonien 2008–2011
  Schweiz 2007–2010
  Cypern 2006–2009
  Portugal 2004–2007

StartnummerRedigera

Semifinalerna (2008–nutid)Redigera

Nedan är en översikt gällande startnumren i semifinalerna som har haft flest respektive minst finalkvalificeringar. Tabellen gäller från 2008 och framåt (dock inte år 2020 som blev en inställd upplaga) då systemet med två semifinaler används.
Årtalen för varje startnummer representerar år då ett bidrag med det aktuella startnumret röstades vidare till final. Fetmarkerade årtal indikerar att bidraget även vann sin semifinal.

Startnummer, semifinal 1
Årtal #1 #2 #3 #4 #5 #6 #7 #8 #9 #10 #11 #12 #13 #14 #15 #16 #17[a] #18[b] #19[c]
2010,
2014,
2017,
2019,
2021
2008,
2010,
2012,
2013,
2015
2012,
2015,
2017,
2018,
2021,
2022
2014,
2016,
2021,
2022
2009,
2012,
2013,
2014,
2016,
2017,
2018,
2019
2009,
2011,
2012,
2013,
2015,
2016,
2018,
2019,
2022
2008,
2010,
2011,
2013,
2014,
2015,
2016,
2018
2010,
2011,
2013,
2014,
2017,
2019,
2021,
2022
2008,
2009,
2011,
2014,
2015,
2016,
2017,
2018,
2019,
2021,
2022
2008,
2009,
2010,
2011,
2013,
2015,
2016,
2017,
2018,
2022
2013,
2016,
2017,
2021
2009,
2010,
2012,
2013,
2014,
2015,
2016,
2017,
2019,
2021
2008,
2009,
2010,
2012,
2013,
2018,
2019
2008,
2009,
2010,
2011,
2012,
2014,
2015,
2016,
2019,
2021,
2022
2011,
2012,
2013,
2014,
2015,
2017,
2018,
2021,
2022
2008,
2009,
2010,
2014,
2015,
2017,
2019,
2021,
2022
2008,
2009,
2010,
2011,
2012,
2019,
2022
2008,
2009,
2011,
2012,
2016,
2018
2008,
2011,
2018
Till
final
5 5 6 4 8 9 8 8 11 10 4 10 7 11 9 9 7 6 3
Antal
försök
14 14 14 14 14 14 14 14 14 14 14 14 14 14 14 14 10 7 3
Startnummer, semifinal 2
Årtal #1 #2 #3 #4 #5 #6 #7 #8 #9 #10 #11 #12 #13 #14 #15 #16[d] #17[d] #18[e] #19[f]
2008,
2011,
2012,
2014,
2015,
2016,
2018,
2021,
2022
2010,
2011,
2012,
2016,
2017
2008,
2010,
2014,
2018,
2022
2008,
2009,
2010,
2012,
2013,
2015,
2016,
2019,
2021,
2022
2013,
2014,
2017,
2018
2008,
2009,
2011,
2013,
2014,
2015,
2016,
2017
2010,
2011,
2012,
2017,
2018,
2019,
2021
2010,
2011,
2013,
2014,
2017,
2018,
2019,
2021,
2022
2009,
2013,
2015,
2016,
2018,
2021
2008,
2010,
2014,
2015,
2016
2008,
2012,
2013,
2015,
2017,
2019,
2021
2009,
2010,
2013,
2014,
2016,
2017,
2021,
2022
2008,
2009,
2011,
2012,
2013,
2014,
2015,
2018,
2019,
2021,
2022
2008,
2009,
2010,
2011,
2012,
2014,
2016,
2017,
2019,
2021,
2022
2009,
2011,
2013,
2014,
2015,
2017,
2018,
2019
2009,
2010,
2012,
2015,
2016,
2019,
2021,
2022
2009,
2010,
2012,
2013,
2015,
2018,
2019,
2022
2008,
2009,
2011,
2012,
2016,
2017,
2018,
2019,
2022
2008,
2011
Till
final
9 5 5 10 4 8 7 9 6 5 7 8 11 11 8 8 8 9 2
Antal
försök
14 14 14 14 14 14 14 14 14 14 14 14 14 14 14 13 13 9 3
  1. ^ Startnummer 17 i den första semifinalen förekom inte i upplagorna åren 2013–2015 samt 2021.
  2. ^ Startnummer 18 i den första semifinalen förekom inte i upplagorna åren 2010, 2013–2015 samt alla upplagor sedan 2019.
  3. ^ Startnummer 19 i den första semifinalen har endast förekommit i upplagorna åren 2008, 2011 och 2018.
  4. ^ [a b] Startnummer 16 och 17 i den andra semifinalen har förekommit i alla upplagor sedan 2008, med undantag för 2014 års tävling.
  5. ^ Startnummer 18 i den andra semifinalen förekom inte i upplagorna åren 2010, 2013–2015 samt 2021.
  6. ^ Startnummer 19 i den andra semifinalen har endast förekommit i upplagorna åren 2008, 2009 och 2011.

Finaler (1956–2019, 2021–nutid)Redigera

Nedan är en översikt av vilka startnummer som vinnarlåtarna har haft i Eurovision Song Contests finaler sedan 1956 (dock inte inställda 2020-upplagan). Låtarna omnämns här i vilket årtal de vann Eurovision Song Contest.
Fetmarkerade årtal indikerar att vinnarlåten tävlade som sista bidrag i sitt års finalstartfält.

Startnummer, första halvan
Årtal #1 #2 #3 #4 #5 #6 #7 #8 #9 #10 #11 #12 #13
1975,
1976,
1984
Ingen 1958,
1969,
1971,
1994
2003 1959,
1995
1957 1969 1963,
1969,
1974,
1991,
1998
1956,
1962,
1966,
1988
1979,
2004,
2015
1967,
1973,
2014,
2017
1964,
1970,
2019,
2022
1960,
1985,
1986
Antal 3 - 4 1 2 1 1 5 4 3 4 4 3
Startnummer, andra halvan
Årtal #14 #15 #16 #17 #18 #19 #20[a] #21[b] #22[c] #23[d] #24[e] #25[f] #26[g] #27[h]
1961,
1969,
1981,
1993,
2000
1965,
1968,
1999
Ingen 1972,
1980,
1992,
1996,
2006,
2007,
2012
1977,
1978,
1982,
2013
1990,
2005,
2011
1983,
1987,
2001,
2009
2016 1989,
2010,
2018
2002 1997,
2008,
2021
Ingen Ingen Ingen
Antal 5 3 - 7 4 3 4 1 3 1 3 - - -
  1. ^ Sedan Eurovision Song Contest 1986 har finalerna alltid haft minst 20 bidrag, även om 20 finalbidrag även förekom i upplagorna åren 1978, 1981 och 1983.
  2. ^ Sedan Eurovision Song Contest 1987 har finalerna alltid haft minst 21 bidrag.
  3. ^ Sedan Eurovision Song Contest 1989 har finalerna alltid haft minst 22 bidrag, även om 22 finalbidrag också förekom i 1987 års final.
  4. ^ Sedan Eurovision Song Contest 1992 har finalerna alltid haft minst 23 bidrag.
  5. ^ Sedan Eurovision Song Contest 2002 har finalerna alltid haft minst 24 bidrag, även om 24 finalbidrag också förekom i upplagorna åren 1993, 1994, 1997, 1998 och 2000.
  6. ^ Sedan Eurovision Song Contest 2008 har finalerna alltid haft minst 25 bidrag, även om 25 finalbidrag också förekom i upplagorna åren 1993, 1994, 1997, 1998 och 2003.
  7. ^ Med undantag för 2022 års final har varje Eurovision sedan 2012 års final alltid haft 26 finalbidrag. Även 2003 års final hade 26 finalbidrag.
  8. ^ 27 finalbidrag har endast förekommit i 2015 års Eurovision Song Contest, vilket berodde på att EBU bjöd in Australien till tävlingen. Den gången slapp landet att kvala via semifinalerna varför sju länder fick fribiljetter till finalen (Australien, direktkvalificerade Frankrike, Italien, Spanien, Storbritannien och Tyskland samt dåvarande värdnationen Österrike).

PoängsummorRedigera

Högsta totalpoängenRedigera

Nedan listas de länder som fått högst totalpoäng i finalerna 1956–2022 och semifinalerna 2004–2022.
Tabellerna är senast uppdaterade i maj 2022. Siffrorna gäller ej år 2020 då tävlingen var inställd.

Finalpoäng
# Land Poäng
1   Sverige 5 888
2   Storbritannien 4 547
3   Italien 4 509
4   Frankrike 4 269
5   Norge 3 706
6   Ryssland 3 530
7   Tyskland 3 454
8   Irland 3 428
9   Ukraina 3 380
10   Grekland 3 276
Semifinalpoäng
# Land Poäng
1   Sverige 2 376
2   Ukraina 2 184
3   Grekland 1 982
4   Norge 1 934
5   Ryssland 1 892
6   Moldavien 1 772
7   Nederländerna 1 704
8   Israel 1 653
9   Azerbajdzjan 1 647
10   Island 1 616

PoängrekordRedigera


I och med att Eurovision Song Contest har sänts sedan 1950-talet har förutsättningarna och antalet deltagarländer varierat kraftigt. För att göra en rättvis jämförelse av poängrekord har den delats in i olika epoker:

  • 1957–1974: poängsystemet varierade från år till år med antalet deltagarländer som var mest 18 länder.
  • 1975–2003: ett standardiserat poängsystem infördes och antalet deltagarländer varierade mellan 20 och 26 per år.
  • 2004–2015: EBU införde semifinalsystemet som möjliggjorde att över 40 länder kunde delta per år. I och med det ökade poängsummorna jämfört med tidigare år.
  • 2016–nutid: poängsystemet förändrades med att varje lands jury- och tittarröstning tillsammans delar ut 116 poäng istället för tidigare 58 poäng, vilka fördelas ut på dubbel uppsättning av 12, 10, 8, 7, 6, 5, 4, 3, 2 och 1 poäng. Eftersom dubbelt så mycket poäng delas ut har poängsummorna i såväl semifinaler som finaler ökat markant.

Listorna innehåller inte bara vinnarländer utan även övriga topplacerade länder. Länder som ej är vinnare har grå bakgrund (detta gäller även bidrag som ej blev vinnare i semifinalerna).

 
Portugals representant 2017 Salvador Sobral och hans bidrag Amar Pelos Dois är det bidrag som har fått högst poängsumma i en ESC-final någonsin.

1957–1974Redigera

Finaler
Nr Land År Poäng-
summa
1   Luxemburg 1973 129
2   Monaco 1971 128
  Luxemburg 1972
4   Spanien 1973 125
5   Storbritannien 1973 123
6   Spanien 1971 116
7   Storbritannien 1972 114
8   Västtyskland 1972 107
9   Nederländerna 1972 106
10   Västtyskland 1971 100
  Österrike 1972

1975–2003Redigera

Finaler
Nr Land År Poäng-
summa
1   Storbritannien 1997 227
2   Irland 1994 226
3   Estland 2001 198
4   Danmark 2000 195
5   Irland 1993 187
6   Danmark 2001 177
7   Belgien 1986 176
  Lettland 2002
9   Irland 1987 172
  Israel 1998

2004–2015Redigera

Finaler
Nr Land År Poäng-
summa
1   Norge 2009 387
2   Sverige 2012 372
3   Sverige 2015 365
4   Ryssland 2015 303
5   Finland 2006 292
  Italien 2015 292
7   Österrike 2014 290
8   Danmark 2013 281
9   Ukraina 2004 280
10   Ryssland 2008 272
Semifinaler
Nr Land År Poäng-
summa
1   Serbien 2007 298
2   Finland 2006 292
3   Bosnien och Hercegovina 2006 267
4   Serbien och Montenegro 2004 263
5   Ukraina 2004 256
6   Grekland 2004 238
7   Rumänien 2005 235
8   Ungern 2007 224
9   Ryssland 2006 217
9   Sverige 2015 217

2016–2019, 2021–Redigera

Finaler
Nr Land År Poäng-
summa
1   Portugal 2017 758
2   Ukraina 2022 631
3   Bulgarien 2017 615
4   Ukraina 2016 534
5   Israel 2018 529
6   Italien 2021 524
7   Australien 2016 511
8   Frankrike 2021 499
9   Nederländerna 2019 498
10   Ryssland 2016 491
Semifinaler
Nr Land År Poäng-
summa
1   Bulgarien 2017 403
2   Sverige 2022 396
3   Portugal 2017 370
4   Ryssland 2016 342
5   Ukraina 2022 337
6   Australien 2016 330
7   Malta 2021 325
8   Moldavien 2017 291
9   Schweiz 2021 291
10   Island 2021 288

Rekord i antal 12-poängareRedigera

Observera att tabellen nedan inte bara innehåller vinnande länder. Länderna listas i första hand efter antalet totaltolvor och i andra hand efter senaste notering.

Länder markerade med * tävlade innan 2016, då antalet 12-poängare räknades i kombinerat läge mellan jury- och tittarrösterna istället för nuvarande adderat läge.

Finaler
Antal Land År
33   Ukraina 2022
30   Portugal 2017
18   Sverige* 2012
17   Ukraina 2016
16   Norge* 2009
14   Ryssland 2016
13   Israel 2018
  Österrike* 2014
12   Frankrike 2021
  Ryssland 2019
  Australien 2016
  Sverige* 2015
Semifinaler
Antal Land År
19   Sverige 2022
  Bulgarien 2017
16   Ukraina 2022
  Portugal 2017
14   Sverige* 2015
11   Ryssland 2016
10   Malta 2021
  Moldavien 2021
  Australien 2016
9   Serbien 2022
  Sverige 2018
  Serbien* 2007
  Bosnien och Hercegovina* 2006
  Serbien och Montenegro* 2004

Övrig statistikRedigera

 
Vinnaren 1956 Lys Assia och vinnaren 2008 Dima Bilan i Moskva 2009.
  • Flera låtskrivare har vunnit två gånger: Willy van Hemert (Nederländerna 1957, 1959), Yves Dessca (Monaco 1971, Luxemburg 1972), Rolf Løvland (Norge 1985, 1995), Johnny Logan (Irland 1987, 1992) och Brendam Graham (Irland 1994, 1996).
  • Storbritannien har fått totalt 16 andraplaceringar, vilket är ett rekord. Den senaste fick de i finalen i 2022 års tävling.
  • Storbritannien innehar även rekordet i antalet Eurovision-värdskap utan att ha vunnit året innan. Det handlar om sammanlagt fem tillfällen som genomfördes åren 1960, 1963, 1972, 1974 och 2023.[21]
  • Sedan nuvarande poängsystemet (1–8, 10 och 12 poäng) infördes har det totalt 16 gånger hänt att ett eller flera länder inte fått några poäng alls under en omröstning. Första gången var för Norge 1978 och senaste gången för Storbritannien 2021. Den sistnämnde blev för övrigt det första landet sedan 2016 som inte fick några poäng från vare sig jurygrupperna eller tv-tittarna.
  • Mellan åren 2002 och 2008 vann varje år ett land som aldrig tidigare hade vunnit Eurovision förut (Estland, Lettland, Turkiet, Ukraina, Grekland, Finland, Serbien och Ryssland). Någon sådan lång svit har aldrig tidigare förekommit, även om det genom historien har förekommit kortare sviter upp till tre år i rad med att tidigare icke-vinnande nationer har fått sin första vinst.
  • Grekland var det enda landet som mellan åren 2004 och 2011 konsekvent lyckades placera sig inom de tio första placeringarna i finaler. Azerbajdzjan hamnade på andra plats i denna svit, då de mellan åren 2008 och 2013 lyckades uppnå samma sak som Grekland. Bägge sviterna är dock numera brutna.
  • Sedan det permanenta semifinalinförandet 2004 är Ukraina det enda deltagarland som aldrig har missat finalkvalificering de år som landet har behövt kvala i tävlingen via semifinal till final. Övriga deltagarländer, ej inräknat länderna som tillhör "The Big Five" (vilka sedan år 2000 alltid är direktkvalificerade till nästkommande final oavsett placering året innan), har samtliga missat en eller flera finalplatser sedan 2004. Däremot är det inget land som har kvalificerat sig alla år i rad, utan kvalificeringarna har skett vid olika tillfällen (räknat sedan 2004).
  • Mest framgångsrika debutanter är Schweiz, som vann på premiäråret 1956 (som dessutom var på hemmaplan) och Serbien, som vann 2007. Serbien hade tidigare deltagit som Jugoslavien och Serbien-Montenegro, men debuterade under egen flagg 2007.
  • Portugal fick vänta hela 53 år på sin första seger, räknat sedan landets debut i Eurovision 1964. Av de länder som ännu inte vunnit är Malta det land som väntat längst, som debuterade 1971, följt av Cypern (debut 1981) och Island (debut 1986).
  • När Luxemburg vann år 1973 vann de med den hittills största procentmängden av totala maxpoängen (80,6%). Landet fick totalt 129 av 160 poäng (en differens på 31 poäng).
  • I Eurovisionfinalen 2022 fick Ukraina ihop 439 poäng av tittarnas poäng, vilket var endast 29 poäng från den maxpoäng tittarna kunde dela ut tillsammans i den finalen. Maxpoängen innebär att alla länder delar ut sin 12-poängare till samma bidrag, även om det aktuella landet inte kan rösta på sitt eget bidrag. I Ukrainas fall fick gruppen Kalush ihop sammanlagt 28 stycken 12-poängare från tv-tittarna, och tillsammans med jurygrupperna blev det totalt 33 stycken 12-poängare, vilket är nytt rekord.
  • Österrike (2015) och Portugal (2018) är de länder som har kommit på sistaplats som arrangörsland och regerande mästarland.
  • Danmark, Frankrike, Irland och Storbritannien är de länder som har vunnit tävlingen mer än en gång i ett och samma arrangörsland (dock vann Danmark och Irland i olika städer).
  • Finland var tidigare unikt då man innehade medlemskap i både EBU och den tidigare östeuropeiska motsvarigheten OIRT, och är således det enda landet som deltagit i ESC och samtidigt varit OIRT-medlem. Tilläggas ska även att Finland mellan 1977 och 1980 tävlade i både ESC och den östeuropeiska motsvarigheten Intervision Song Contest, som de dessutom vann 1980.
  • Kristian Kostov, som representerade Bulgarien i 2017 års tävling, blev den första artist född på århundradet 2000-talet att tävla i Eurovision Song Contest.
  • Nio gånger har artister födda utanför det geografiska Europa vunnit:

Spin-offRedigera

Sedan millennieskiftet har tävlingen, förutom att utvecklas själv mot att bli större, även utvecklats åt andra håll och gjort spin-offer på programmets upplägg. Man har exempelvis gjort en juniorvariant (Junior Eurovision Song Contest) som sänts årligen sedan 2003, en dansvariant (Eurovision Dance Contest) som sändes mellan 2007 och 2010. Under våren 2022 sändes den första säsongen av American Song Contest som är en variant där de 50 delstaterna i USA inklusive fem amerikanska territorier och huvudstaden Washington, D.C. tävlar mot varandra på ett liknande sätt som i Eurovision Song Contest.[42][43] Under 2023 är det även planerat för ett liknande koncept som i USA fast för Kanada där tio kanadensiska provinser och tre kanadensiska territorier ska medverka. Programmet har arbetsnamnet Eurovision Canada.[44][45]

Den 17, 19 och 21 december hölls Türkvizyon 2013 i Eskişehir, Turkiet. Det blev den första upplagan av den ESC-liknande tävlingen som hålls för asiatiska, syd- och östeuropeiska regioner. Tävlingen har även arrangerats ett antal år därefter.

Det finns även planer på en trolig kommande östasiatisk ESC-version (Our Sound) och en arabisk version (Arab World Song Contest).

Under åren 1977–1980 gjordes även en östeuropeisk ESC-liknande tävling kallad Intervision Song Contest som sändes från Sopot i Polen.

Sedan år 2005 sänds även World Oriental Music Festival där länder från både Europa och Asien deltar [källa behövs]. EBU har också försökt göra en amerikansk spin-off, då under namnet World Vision: An American Anthem, men det har legat på is med anledning av ointresse från det amerikanska hållet. År 2005, då Eurovisionen fyllde 50 år, hölls en jubileumsgala kallad Congratulations som korade den dittills bästa Eurovision Song Contest-låten. Det blev svenska Waterloo från 1974 med Abba.

Fans till Eurovision Song Contest har bildat en fan club vid namn OGAE International.[46]

AnmärkningarRedigera

ReferenserRedigera

  1. ^ Yle-arenan, Program: Eurovision Song Contest 2014: Förhandstittning
  2. ^ M. Escudero, Victor (23 maj 2015). ”Eurovision Song Contest awarded Guinness world record”. EBU. http://www.eurovision.tv/page/news?id=eurovision_song_contest_awarded_guinness_world_record. Läst 9 juni 2015. 
  3. ^ Lindahl, Björn (25 maj 2010). ”Norge laddar för schlager”. Svenska Dagbladet. http://www.svd.se/kultur/norge-laddar-for-schlager_4764637.svd. Läst 10 juni 2012. 
  4. ^ Svahn, Clas (2013-05-07): "Clas Svahn: Robin Stjernberg har siffrorna emot sig i Eurovisionsschlagerfinalen". dn.se. Läst 1 mars 2016.
  5. ^ Strandberg, Sofia (2009-05-17): "Alexander hyllas i Norge efter historisk seger". svd.se. Läst 1 mars 2016.
  6. ^ Svenska öden: De bästa personporträtten ur magasinet Filter, sid. 31. Offside Press/E-Leopard 2012. Läst 1 mars 2016.
  7. ^ "Sommarkrysset – augusti 2011". tv4.se. Läst 1 mars 2016.
  8. ^ Eurovisionsschlagerfestivalen
  9. ^ "Eurovision Song Contest". Ne.se. Läst 29 maj 2014.
  10. ^ [a b c d e] ”Rules”. Eurovision.tv. https://eurovision.tv/about/rules. Läst 23 februari 2022. 
  11. ^ ”Eurovision 2020 in Rotterdam is cancelled”. Eurovision.tv. 18 mars 2020. https://eurovision.tv/story/eurovision-2020-in-rotterdam-is-cancelled. Läst 14 augusti 2021. 
  12. ^ ”Rotterdam returns as Eurovision Song Contest Host City in 2021”. Eurovision.tv. 16 maj 2020. https://eurovision.tv/story/eurovision-song-contest-to-return-to-rotterdam-in-2021. Läst 14 augusti 2021. 
  13. ^ ”Congratulations ITALY: Måneskin win Eurovision Song Contest 2021”. Eurovision.tv. 23 maj 2021. https://eurovision.tv/story/congratulations-italy-maneskin-win-eurovision-2021. Läst 14 augusti 2021. 
  14. ^ Sietse Bakker (23 mars 2004). ”Eurovision 2004: this is the running order!”. ESCToday.com. http://esctoday.com/2382/eurovision_2004_this_is_the_running_order/. Läst 20 augusti 2021. 
  15. ^ ”Two Semi-Finals Eurovision Song Contest in 2008”. Eurovision.tv. 11 januari 2008. https://eurovision.tv/story/two-semi-finals-eurovision-song-contest-in-2008. Läst 20 augusti 2021. 
  16. ^ Benny Royston (28 januari 2008). ”The Eurovision Song Contest semi final draw”. ESCToday.com. http://esctoday.com/10310/the_eurovision_song_contest_semi_final_draw/. Läst 20 augusti 2021. 
  17. ^ [a b] Sietse Bakker (28 augusti 2010). ”Reference Group gathered in Belgrade”. Eurovision.tv. Arkiverad från originalet den 14 augusti 2021. https://web.archive.org/web/20100831001711/http://www.eurovision.tv/page/news?id=19913&_t=Reference+Group+gathered+in+Belgrade. Läst 14 augusti 2021. 
  18. ^ O'Connor, John Kennedy (2005). The Eurovision Song Contest 50 Years The Official History. London: Carlton Books Limited. ISBN 1-84442-586-X 
  19. ^ ”Changes announced to ensure Eurovision comes "back for good"”. Eurovision.tv. 18 juni 2020. https://eurovision.tv/story/changes-announced-to-ensure-eurovision-comes-back-for-good. Läst 2 mars 2022. 
  20. ^ [a b] ”EBU Statement on Hosting of 2023 Eurovision Song Contest”. Eurovision.tv. 17 juni 2022. https://eurovision.tv/mediacentre/release/ebu-statement-2023-eurovision-hosting. Läst 17 juni 2022. 
  21. ^ [a b c d] ”United Kingdom to host Eurovision Song Contest 2023”. Eurovision.tv. 25 juli 2022. https://eurovision.tv/story/united-kingdom-host-eurovision-song-contest-2023. Läst 25 juli 2022. 
  22. ^ ”Results of the Semi-Final Allocation Draw”. Eurovision.tv. 7 februari 2010. https://eurovision.tv/story/results-of-the-semi-final-allocation-draw-1. Läst 20 augusti 2021. 
  23. ^ Siim, Jarmo (7 november 2012). ”Running order Malmö 2013 to be determined by producers”. EBU. Arkiverad från originalet. https://web.archive.org/web/20121110234337/http://www.eurovision.tv/page/news?id=running_order_malmoe_2013_to_be_determined_by_producers. Läst 11 november 2012. 
  24. ^ ”Dublin 1997”. Eurovision.tv. https://eurovision.tv/event/dublin-1997. Läst 3 oktober 2022. 
  25. ^ ”Televoting/jury mix in 2009 Final voting”. Eurovision.tv. 14 september 2008. https://eurovision.tv/story/televoting-jury-mix-in-2009-final-voting. Läst 23 februari 2022. 
  26. ^ ”Biggest change to Eurovision Song Contest voting since 1975”. Eurovision.tv. 18 februari 2016. https://eurovision.tv/story/biggest-change-to-eurovision-song-contest-voting-since-1975. Läst 23 februari 2022. 
  27. ^ ”Juries also get 50% stake in Semi-Final result”. Eurovision.tv. 11 oktober 2009. Arkiverad från originalet den 17 oktober 2009. https://web.archive.org/web/20110604224509/http://www.eurovision.tv/page/news?id=4533&_t=Exclusive%3A+Juries+also+get+50%25+stake+in+Semi-Final+result!. Läst 23 februari 2022. 
  28. ^ ”Riga 2003”. Eurovision.tv. https://eurovision.tv/event/riga-2003. Läst 21 augusti 2021. 
  29. ^ ”RULES OF THE 2003 EUROVISION SONG CONTEST”. EBU. 10 augusti 2002. http://www.myledbury.co.uk/eurovision/pdf/esc2003.pdf. Läst 11 juli 2014. 
  30. ^ ”Rules for the Eurovision Song Contest 2009”. EBU. Arkiverad från originalet den 14 augusti 2021. https://web.archive.org/web/20090709144713/http://www.eurovision.tv/upload/esc2009rules.pdf. Läst 14 augusti 2021. 
  31. ^ ”Amsterdam 1970”. Eurovision.tv. https://eurovision.tv/event/amsterdam-1970. Läst 14 augusti 2021. 
  32. ^ [a b] ”Tiebreaker” (på engelska). eurosong-contest.wikia.com. Arkiverad från originalet den 21 februari 2015. https://web.archive.org/web/20150221003016/http://eurosong-contest.wikia.com/wiki/Tiebreaker. Läst 20 Februari 2015. 
  33. ^ ”Eurovision Song Contest” (på engelska). esckaz. 27 november 2003. http://esckaz.ueuo.com/archive4.htm. Läst 20 Februari 2015. 
  34. ^ ”Lausanne 1989”. Eurovision.tv. https://eurovision.tv/event/lausanne-1989. Läst 21 augusti 2021. 
  35. ^ Vranis, Michalis (17 januari 2011). ”Semifinal allocation draw”. ESCToday.com. https://esctoday.com/16491/semifinal_allocation_draw/. Läst 14 augusti 2022. 
  36. ^ the show ”Eurovision Song Contest 1960”. EBU. http://www.eurovision.tv/page/history/by-year/contest?event=277#About the show. Läst 17 juli 2012. 
  37. ^ Marco Brey (11 maj 2014). ”Conchita Wurst: "Participating in Eurovision felt like coming home"” (på engelska). Eurovision. http://www.eurovision.tv/page/news?id=conchita_wurst_participating_in_eurovision_felt_like_coming_home. Läst 11 maj 2014. 
  38. ^ ”Rotterdam returns as Eurovision Song Contest Host City in 2021”. Eurovision.tv. 16 maj 2020. https://eurovision.tv/story/eurovision-song-contest-to-return-to-rotterdam-in-2021. Läst 28 maj. 
  39. ^ Granger, Anthony (1 april 2020). ”Eurovision: Europe Shine a Light To Be Broadcast Live From Hilversum”. Eurovoix. https://eurovoix.com/2020/04/01/eurovision-europe-shine-a-light-to-be-broadcast-live-from-hilversum/. Läst 28 maj 2022. 
  40. ^ ”Liverpool will host Eurovision 2023”. Eurovision.tv. 7 oktober 2022. https://eurovision.tv/story/liverpool-will-host-eurovision-2023. Läst 7 oktober 2022. 
  41. ^ Demirian, Natalie (28 maj 2021). ”Belarus utesluts från Eurovision song contest”. Aftonbladet. https://www.aftonbladet.se/nojesbladet/melodifestivalen/a/Ale5Rr/belarus-utesluts-fran-eurovision-song-contest. Läst 17 juni 2022. 
  42. ^ ”'American Song Contest' on screens in 2022”. Eurovision.tv. 14 maj 2021. https://eurovision.tv/story/american-song-contest-2022. Läst 13 augusti 2021. 
  43. ^ Lindstedt, Moa (17 maj 2021). ”Peter Settman: American song contest precis vad USA behöver”. Sveriges Radio. https://sverigesradio.se/artikel/peter-settman-american-song-contest-precis-vad-usa-behover. Läst 23 februari 2022. 
  44. ^ Rubensson, Amanda (26 april 2022). ””Eurovision Song Contest” kommer till Kanada 2023”. Expressen. https://www.expressen.se/noje/eurovision-song-contest-kommer-till-kanada-2023/. Läst 17 juni 2022. 
  45. ^ ”'Eurovision Canada' will join the family in 2023”. Eurovision.tv. 25 april 2022. https://eurovision.tv/story/eurovision-canada-2023. Läst 17 juni 2022. 
  46. ^ ”OGAE International”. Arkiverad från originalet den 4 juni 2016. https://web.archive.org/web/20160604135636/http://www.ogaeinternational.com/. Läst 22 maj 2015.  Läst 2015-05-22.

Externa länkarRedigera