Eurovision Song Contest

För andra betydelser, se ESC (olika betydelser).

Eurovision Song Contest, officiellt även le Concours Eurovision de la Chanson (ursprungligt franskt namn), eller förkortat ESC, är en årlig återkommande sångtävling som är tilldelad Guinness World Records för den längsta pågående musiktävlingen i världen. Tävlingen arrangeras av den Europeiska radio- och TV-unionen (EBU) tillsammans med det land som föregående år korats till segrare, även om det genom historien har förekommit att även andra länder än vinnarnationen har fått agera värdnation.

Eurovision Song Contest
Kalush gav Ukraina segern i Eurovision Song Contest 2022.
Originaltitel	Eurovision Song Contest
Genre	underhållning, musiktävling
Skapad av	Marcel Bezençon
Antal avsnitt	90 (2019)
Längd (per avsnitt)	ca 120–180 minuter per show
Antal säsonger	66 (2022)
Produktion
Produktionsbolag	Europeiska radio- och TV-unionen (EBU) med respektive arrangörsland
Inspelningsplats	Bestäms varje år genom röstning, där det land som fått högst totalpoäng i den årliga finalen får arrangera året därpå.
Sändning
Originalvisning	1956–2019, 2021-
Status	Pågår
Kronologi
Relaterade program	Junior Eurovision Song Contest, American Song Contest Eurovision Dance Contest, Our Sound, Türkvizyon Song Contest, Asiavision Song Contest
Externa länkar
Officiell webbplats
SVT Play

Tävlingen genomförs som en samproduktion mellan TV-bolagen som är medlemmar i EBU och går ut på att de länder som deltar i tävlingen tävlar med varsitt tävlingsbidrag som framförs av en artist eller grupp på maximalt 6 personer. Landet som röstas fram till vinnare får i regel arrangera tävlingen året därpå, även om det vid enstaka upplagor har förekommit undantag från detta. Alla deltagare måste följa det tävlingsregelverk som EBU men i övrigt får länderna fritt fram att välja artist och bidrag på vilket sätt de själva önskar. Reglerna som är framtagna handlar bland annat om att låtarna måste vara nyskrivna och ej tidigare publicerade, hur lång låten får vara och hur många personer som får delta på scenen.

Fram till 2021 har totalt 1 603 bidrag framförts genom åren. Bidragen som skulle ha tävlat år 2020 räknas inte in eftersom den upplagan blev inställd på grund av coronaviruspandemin.

I svensk media omnämns tävlingen ibland med namnen Eurovisionsschlagerfestivalen, Eurovisionsschlagerfinalen, Eurovisionsfestivalen, Eurovisionen, Schlager-EM, Schlagerfinalen, och Mélodie Grand Prix.

Om Eurovision Song Contest

Marija Šerifović framför Serbiens bidrag 2007.

Efter andra världskrigets slut var Europa splittrat i de två politiska blocken väst och öst som representerades av de två supermakterna USA (väst) respektive Sovjetunionen (öst) som konkurrerade med varandra ekonomiskt, militärt men även kulturellt. I väst utvecklades televisionen, och EBU bildades. Det uppstod en idé att anordna en TV-sänd sångtävling som skulle visas i miljontals hem runt om i Europa, för att etablera en europeisk identitet.

Den 24 maj 1956 sändes den första Eurovision Song Contest från Lugano i Schweiz med sju deltagande länder och sedan dess har en upplaga per år producerats, med undantag för år 2020 då tävlingen ställdes in med kort varsel på grund av coronapandemin. Tävlingsdatumen har varierat från år till år om än att tävlingen alltid arrangeras någon gång under perioden mars–maj. Upplagorna åren 1957–1976, 1978–1983, 1988 och 1994 har ägt rum i mars eller april månad medan resterande upplagor (åren 1956, 1977, 1984–1987, 1989–1993 och 1995–idag) har sänts (eller är upplagor som kommer att sändas) i maj månad.

Medlemsländerna

För att ett land ska få medverka behöver landet ha minst en Tv-kanal eller ett Tv-bolag som är fullvärdig medlemsbolag i EBU. Eftersom unionen är en satellittäckande och inte en geografisk union finns inga krav på att landet måste ligga i det geografiska Europa. EBU accepterar även att associerade medlemsbolag antingen Tv-sänder och/eller deltar i tävlingen, även om det kan behöva göras undantag i regelboken. Ett exempel på detta är TV-bolaget Special Broadcasting Service (SBS) i Australien som sänt Eurovision Song Contest sedan 1980-talet och som sedan år 2015 är en tävlande nation i Eurovisionen.

Genom åren har antalet medlemmar i EBU växt och inte mindre än 51 länder har någon gång deltagit i tävlingen. Den första upplagan 1956 hade sju deltagarländer och därefter växte intresset snabbt bland flera länder som ville delta. Under 1950-talet var det cirka tio länder som deltog per år, och bara ett decennium senare hade det växt till närmare 20 deltagarländer per år. Även under 1970- och 1980-talen höll sig antalet deltagarländer runt 20 per final, ibland något fler eller färre deltagare.

I slutet av 1980-talet och början av 1990-talet då Jugoslavien och Sovjetunionen föll blev flera länder fria stater som intresserade sig för att vilja delta i tävlingen. Vid samma tidsperiod gick även den östeuropeiska motsvarigheten till EBU, OIRT, ihop med EBU vilket gjorde att fler medlemsbolag tillkom. Intresseökningen gjorde att EBU införde olika kvalificeringsregler för att hålla Eurovisionfinalerna vid sändningar om maximalt tre timmar. Reglerna innebar bland annat att länder som placerade sig sämre ett år fick avstå medverkan året därpå för att kunna göra plats åt andra länder som hade fått avstå året innan. Dessa kvalificeringsregler kunde variera från år till år och användes senaste gången år 2003. Under 1990- och början av 2000-talet deltog i snitt 23-26 länder per år.

Semifinalsystemets införande

Inför 2004 års tävling justerade EBU regelverket genom att införa ett kvalprogram inför finalen där länder som hade placerat sig utanför topp 10 i finalen 2003 samt länder som gjorde comeback eller debuterade fick tävla om tio finalplatser. Utöver dessa reserverades 14 finalplatser till länderna som kommit topp 10 i 2003 års final samt till Frankrike, Spanien, Storbritannien och Tyskland, som är automatiskt finalkvalificerade tack vare sina ekonomiska bistånd till tävlingen. Det infördes också en regel om att ifall eventuella "Big Four"-länder hade hamnat topp 10 fick landet som kommit på elfte plats året innan också en direktkvalificeringsplats osv. Detta hade vid den tiden kunnat möjliggöra ett finalstartfält med maximalt 28 länder vilket däremot inte inträffade.

Semifinalen sändes ett par dagar inför finalen och alla länder som deltog i den aktuella upplagan hade möjlighet att vara med och rösta fram vilka länder som skulle kvalificera sig till finalen. Samma system användes även åren 2005, 2006 och 2007.

Två semifinaler och en final införs

Då intresset ökade ännu mer från flera medlemsländer att vilja delta införde EBU från och med 2008 års tävling ytterligare en semifinal i tävlingen. Upplägget har använts i alla upplagor sedan dess och går ut på att alla deltagarländer, undantaget värdnationen och "The Big Four" (som sedan 2011 heter "The Big Five" då Italien gjorde comeback), behöver kvala genom en av två semifinaler.

Innan en ny Eurovisionupplaga lottas deltagarländerna in i de två semifinalerna. I likhet vid olika sportevenemang är kvalnationerna indelade i olika grupper, som här baseras på geografisk placering och/eller röstningshistorik, och vid lottningen splittras sedan varje grupp i två där några länder tävlar i den första semifinalen och resterande länder i den andra semifinalen. Reglerna begränsar även röstningsmöjligheten för länderna att det bara går att rösta i sin semifinal. Det tillkommer dock två eller tre direktkvalificerade länder som deltar som extraröstande nationer. Sedan 2010 genomförs också lottning om att tilldela varje kvalland en semifinalhalva.

I varje semifinalsändning uppträder artisterna live på en scen och sedan får tv-tittarna och jurygrupper vara med och rösta på sina favoritbidrag. Varje lands röstningsresultat omvandlas till poäng och när alla länder har röstat klart sammanställs poängsummorna och de tio länder som har fått högst totalpoäng kvalar vidare till finalen medan övriga bidrag åker ut. Sammanlagt kvalar 20 bidrag (tio per semifinal) vidare till finalen. De länder som kvalar vidare meddelas som regel alltid utan någon inbördes ordning och detta för att inte avslöja hur det faktiska resultatet blev. Det gäller även för bidragen som åker ut. Först efter att hela tävlingen är avgjord presenteras all statistik.

Juryn vs tittarna

I 2008 och 2009 års semifinaler fick tv-tittarna i de röstande länderna bestämma nio av tio finalister (per semifinal) medan juryröstning avgjorde den tionde finalisten från varje semifinal. Reglernas sade att juryns wildcard skulle vara det första bidraget som juryn hade rangordnat högst och som tittarna hade valt bort. Det innebar således att wildcardet inte nödvändigtvis behövde vara tittarnas tionde totala val.

Under finalen 2009 införde EBU på prov ett nytt röstningssystem med jury- och tittarröstning i varje land som sedan kombinerades samman till ett s.k. 50/50-resultat. Detta gjordes främst för att tona ned vikten av så kallad grannlandsröstning. Inför 2010 års tävling infördes regeln permanent vilket även gällde semifinalerna. Från och med 2016 års tävling delar varje lands jury respektive tittare ut varsin poängskala istället för att dessa adderas samman.

Tävlingsupplägget

Initialt anmäler länders nationella Tv-bolag som är anslutna till EBU sitt intresse att delta och sedan får dessa länder i uppdrag att utse en artist och ett tävlingsbidrag som ska representera landet i det aktuella årets Eurovision Song Contest. EBU har satt upp ett regelverk som länderna behöver förhålla sig till, däremot får länderna bryta mot regelverket under uttagningsperioden under förutsättning att artisten och bidraget kan uppfylla reglerna under själva Eurovisiontävlan. Länderna har även rätten att själva avgöra hur de ska göra sitt val, vilket kan se med alltifrån ett internt val till en kortare eller längre uttagning. Exempel på längre uttagningar är Sveriges uttagning Melodifestivalen och Italiens San Remo-festival. Även danska och norska Melodi Grand Prix är förekommande i sammanhanget.

En tid innan Eurovision Song Contest sker lottningar för att avgöra vilka bidrag som ska tävla i vilka semifinaler. Fram till 2012 genomfördes även lottningar för att bestämma respektive startordning. Sedan 2013 är reglerna kring detta justerade till att omfatta att det är värdlandets tävlingsproducenter som tillsammans med representanter för EBU och Eurovision Song Contests referensgrupp bestämmer dessa ordningar till både semifinaler och finaler. Lottningen finns dock kvar i form av att bestämma in länder i semifinaler och semifinalhalvor respektive finalhalvor, samt lottning gällande värdlandets startposition i finalen.

Cirka 1-2 veckor innan tävlingen startar välkomnar värdlandet alla deltagande nationer till värdstaden för festligheter och repetitioner innan det sedan är dags för en eller flera sändningar att avgöras. I programmen får jury och tv-tittarna rösta och till sist koras också en vinnare. Vinnarnationen får i regel arrangera tävlingen det kommande året även om det har förekommit att andra länder har tagit på sig värdskapet

Inget land får rösta på sig själva.

Regelverk

Enligt de nuvarande tävlingsreglerna måste de sånger som deltar bland annat vara nyskrivna och ej tidigare offentliggjorda för allmänheten, åtminstone inte före den 1 september året före tävlingen äger rum (tidigare var datumet satt till den 1 oktober eller 1 januari). Sångerna ska dessutom kunna framföras på maximalt tre minuter och en sångs titel och innehåll får inte nedvärdera tävlingen samt heller inte innehålla några politiska, kommersiella och religiösa budskap. Artisten och/eller personer i duos och musikgrupper ska vara minst 16 år gamla. Som mest tillåts 6 personer per scenframträdande vilket inkluderar sångaren/sångarna, eventuella bandmedlemmar, körsångare och dansare. Regelverket säger även att maximalt 44 länder får delta i en och samma Eurovision-upplaga varav 38 som tävlar via semifinalerna och inte fler än 6 länder som är direktkvalificerade.

EBU ställer också krav på att de Tv-bolag som gör utsändningarna behöver visa alla sändningar inklusive repriser. De får heller inte manipulera resultatvisningen eller annat som visas i bild, däremot får vissa angivna mellanspel ersättas av reklam.

Undantag och tillägg

Under årens lopp har EBU gång på gång ändrat och lagt till regler för att göra tävlingen så rättvis som möjligt för alla deltagande länder:

• Fram till 1962 fick de tävlande låtarna vara högst tre minuter och trettio sekunder långa. Första året (1956) fanns ingen regel om hur lång en låt fick vara om än att 3,5 minut var en rekommenderad längd (exempelvis var en av de tävlande låtarna 1956 mer än fem minuter lång).
• Första tävlingsåret skickade varje tävlande land två bidrag vardera, åren därefter tävlar endast ett bidrag per land.
• Mellan åren 1956 och 1965, 1973 och 1976, och från 1999 har varje deltagarland haft rätt att framföra sitt bidrag på vilket språk man velat. Åren däremellan har EBU haft en regel om att man var tvingad att sjunga på minst ett av sitt lands officiella språk.
• Mellan åren 1957 och 1970 fick varje land som mest ha två personer på scen (således godkändes enbart soloartister eller duos).
• Före 1963 tilläts inga körer i tävlingen. Mellan 1963 och 1970 tilläts körer på upp till tre personer per land.
• Mellan 1956 och 1972 framförde alla bidragen med en orkester. 1973 ändrades reglerna så att varje deltagande själv land fick bestämma om de ville ha förinspelad musik eller en orkester. Sedan år 1999 är det obligatoriskt att alla bidragen ska ha förinspelad musik även om inga sånginsatser får vara förinspelade. Från och med 2021 har EBU dock gjort ett undantag med att tillåta förinspelad körsång samt förinspelade studioframträdanden för tävlingsbidragen. Dessa två ändringar gjordes främst med anledning av den då pågående coronapandemin.
• Åren 1957, 1960, 1963, 1972, 1974 och 1980 hölls tävlingen i ett land som inte vunnit året innan. Anledningen till detta var olika saker, bl.a. var det återkommande att vissa länder vunnit två år i rad och inte hade råd att arrangera tävlingen året därpå. De första två tävlingsåren fanns det ingen regel om arrangörsland.
• Sedan 1976 års tävling behöver varje deltagarland betala en deltagaravgift för att få medverka. Detta görs för att inte värdnationen ska stå för alla kostnader.
• Till och med 1989 fanns det ingen åldersgräns för deltagande, vilket möjliggjorde att länder kunde representeras av barn yngre än 16 år (vilket också förekom). Sedan 1990 måste dock alla tävlande vara 16 år eller äldre.

Lys Assia sjunger vid 1958 års tävling i Hilversum. Det var tredje gången hon tävlade för sitt hemland Schweiz, efter att hon vunnit den allra första tävlingen år 1956 och tävlat året efter.

Andra regler

Poängomröstningen

Från starten 1956 till och med 1974 varierade poängsystemet i tävlingen och det kunde bytas ut med kort varsel från ett år till ett annat. Förutom den första upplagan, där endast vinnaren presenterades, var det återkommande att varje land hade ett antal jurymedlemmar som fick vara med och rösta fram favoritbidragen. I vissa upplagor kunde jurymedlemmarna bara rösta på en eller ett fåtal bidrag medan i andra upplagor skulle alla bidrag få poäng. En regel som har varit med från början, och som är kvar än idag, är att inget land får rösta på sitt eget tävlingsbidrag.

Inför 1975 års final infördes ett standardpoängsystem som har använts i alla upplagor sedan dess. Systemet innebär att varje deltagarland delar ut poäng till tio länder med den högsta summan 12 poäng och sedan följer 10, 8, 7, 6 5, 4, 3, 2 och 1 poäng. Övriga bidrag ges noll poäng.

Jury- och tittarröstning

Fram till år 1996 avgjordes tävlingen enbart av nationella jurygrupper. Året därpå testade Schweiz, Storbritannien, Sverige, Tyskland och Österrike att ha telefonröstning istället för juryröstning och då detta visade sig positivt började tävlingen sakta men säkert att övergå till att enbart ha telefonröstning som resultat med backupjurys i nödfall (vid teknikstrul eller andra händelser som omöjliggjorde telefonröstning). Mot slutet av decenniet 2000-talet minskade tittarnas makt något efter att EBU införde en kombination mellan nationella jurygrupper och nationell tittarröstning. Sedan 2010 avgörs tävlingen genom denna modell och sedan 2016 delar dessutom varje lands juryröstning respektive tittarröstning ut varsin poängskala om 12, 10, 8 och 7-1 poäng. Det innebär att dubbelt så mycket poäng delas ut vilket också gör att poängsummorna blir högre jämfört med tidigare upplagor.

Skiljeröstning

Om två eller fler bidrag, oavsett slutplacering, får samma totalpoäng genomförs en skiljeomröstning enligt en viss modell. Sedan 2003 har regeln gällt att EBU i första hand ska räkna hur många poänggivande länder de aktuella bidragen haft och i andra hand antalet poängvalörer med start från 12 poäng. Om bidragen har fått lika många/få 12-poängare fortsätter omräkningen till dess någon har fått fler av viss valör. Om det även efter detta är helt lika i poängen mellan flera bidrag är det låten som startat tidigast i startordningen som placerar sig högst.

Från 2016 har även bidrag som fått samma totalsumma räknats efter hur tittarröstningen placerat bidragen, där den av dessa bidrag som fått högst summa från tittarna placerar sig överst. Ett exempel på ett sådant fall var i 2021 års final där Grekland placerade sig en placering högre än Bulgarien trots att bägge två stannade på 170 poäng. Anledningen var att Grekland hade fått en högre summa från tittarna.

Historiska skiljeregler

1969 slutade poängomröstningen med att fyra länder hamnade på delad förstaplats, vilket skedde då EBU vid den tiden saknade skiljeregler. EBU:s beslut att låta alla fyra länder koras till vinnare fick kritik och gjorde att några länder, bland annat Sverige, bojkottade finalen 1970. På grund av kritiken införde EBU en ny regel som sade att om två eller fler låtar hamnar på samma totalsumma skulle låtarna framföras på nytt varpå en ny omröstning skulle hållas. År 1989 ändrades regeln till att man skulle bara räkna hur många poängvalörer bidragen fått och den som fått flest av högst valör skulle vinna. Denna regel gällde fram till år 2002 och behövde bara användas år 1991 då Sverige och Frankrike hamnade på delad förstaplats. Från 2003 har regeln som tidigare nämnt gjorts om igen.

The Big Five

För att Eurovision Song Contest ska kunna hållas behöver varje deltagarland betala en avgift, vilket är utöver det som värdnationen själv budgeterar och får in från EBU. Trots detta krävs det att vissa länder lägger mer pengar på tävlingen för att arrangörslandet inte ska bli lidande av för höga kostnader. För att hålla tävlingen vid liv var man därför tvungen att erbjuda fyra (senare fem) länder direktkvalificeringsplatser i varje års final med haken att de ska betala mer än de andra länderna som är med och tävlar. Detta kom på EBU:s bord under år 1996 då Tyskland, som fram till 1990-talet brukade lägga mer pengar i tävlingen än de andra länderna, missade att kvalificera sig till finalen det året. Därför beslöt EBU att låta Tyskland, tillsammans med Frankrike, Spanien och Storbritannien, få bli en del av den gruppen, kallad ”The Big Four”, från och med tävlingen år 1999, med anledning av just de fyra har råd att betala större delen av tävlingens kostnader. Sedan år 2011 heter gruppen "The Big Five" i och med att Italien återkom till tävlingen igen och att EBU beslöt att även de kunde bidra ekonomiskt stort till tävlingen.

Om ett "Big Five"-land vinner en Eurovisionfinal är det endast de fem länderna som blir direktkvalificerade till det kommande årets final. Detta skedde bland annat efter att Tyskland vann 2010 års final samt efter Italiens seger 2021.

Tävlande länder

Länder som deltagit minst en gång fram till och med 2021, markerade med grön färg. Gula länder har rätt att deltaga, men har hittills inte gjort det. Röda länder har tagit fram bidrag till tävlingen, men sedan dragit sig ur.

Sedan starten 1956 har antalet deltagande länder ökat från sju till 51. Den stora förändringen skedde i början och mitten av 1990-talet då många länder som varit under en stat blivit fria och velat tävla. Eftersom Eurovision inte är någon geografisk Europatävling kan länder som geografiskt ligger i Nordafrika eller Centralasien delta, vilket också har skett. Marocko är dock det hittills enda landet i Afrika som deltagit, vilket skedde år 1980. Australien bjöds in som en gästnation då tävlingen fyllde 60 år 2015 och har sedan blivit inbjuden att delta alla år därefter. Andra länder som är helt/delvis utanför det geografiska Europa kan nämnas Armenien, Azerbajdzjan, Cypern, Georgien, Israel och Turkiet.

Sammanställning resultaten

Finalerna 1956 – 1995, före semifinalernas tid

År Land 56 57 58 59 60 61 62 63 64 65 66 67 68 69 70 71 72 73 74 75 76 77 78 79 80 81 82 83 84 85 86 87 88 89 90 91 92 93 94 95 Sortera Belgien 2 8 5 6 6 15 13 10 10 15 4 7 7 7 8 14 17 17 9 15 8 7 2 18 17 13 4 18 5 19 1 11 18 19 12 16 20 25 20 Bosnien och Hercegovina – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – 16 15 19 Cypern – – – – – – – – – – – – – 6 5 16 15 16 20 7 11 14 9 11 19 11 9 Danmark 3 8 5 10 5 10 1 9 7 14 16 6 14 11 17 17 4 11 6 5 3 3 8 19 12 22 5 Estland – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – 24 Finland 10 7 13 7 15 10 12 16 12 8 12 6 13 7 11 10 18 14 19 16 18 11 9 9 15 15 20 7 21 20 23 17 22 Frankrike 2 2 1 3 1 4 1 5 4 3 16 3 3 1 4 10 11 15 4 2 1 3 3 11 3 8 8 10 17 14 10 8 2 2 8 4 7 4 Grekland 11 13 5 8 8 13 8 14 16 10 17 9 19 13 5 9 14 12 Irland 6 4 2 4 7 1 11 15 10 7 9 10 3 5 5 1 5 11 2 6 4 1 8 18 2 10 1 1 1 14 Island 16 16 16 22 4 15 7 13 12 15 Israel – 4 7 11 6 11 1 1 7 2 2 5 19 8 7 12 18 3 6 24 8 Italien 2 6 3 6 8 5 9 3 1 5 17 11 10 13 8 5 6 13 2 3 7 13 12 15 6 11 5 7 3 12 9 1 7 4 12 SFR Jugoslavien 8 4 11 13 12 7 8 7 13 11 14 9 15 12 13 17 15 14 4 18 11 4 6 1 7 21 13 – – – Kroatien – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – 15 16 6 Litauen – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – 25 Luxemburg 2 4 9 13 1 3 8 4 1 10 4 11 11 12 13 1 1 4 5 14 16 7 13 9 11 6 1 10 13 3 21 4 20 13 14 21 20 Malta – – – – – – – – – – – – – – 18 18 12 6 3 8 5 10 Marocko 18 Monaco 11 3 10 2 5 3 9 17 5 7 6 8 1 16 8 4 13 3 4 4 16 Montenegro – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – Nederländerna 2 1 9 1 12 12 13 13 10 11 15 14 16 1 7 6 4 14 3 1 9 12 13 12 5 9 16 7 13 13 5 9 15 15 9 6 23 Norge 4 7 10 13 8 13 3 14 13 16 17 14 7 14 18 18 14 20 11 16 20 12 9 17 1 12 9 5 17 21 17 18 5 6 1 Polen – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – 2 18 Portugal 13 13 13 12 11 15 9 7 10 14 16 12 14 17 9 7 18 13 13 11 18 14 18 18 16 20 8 17 10 8 21 Rumänien – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – 21 Ryssland – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – 9 17 Schweiz 1 9 2 4 8 3 10 2 13 8 6 17 13 5 4 12 8 12 14 6 4 6 9 10 4 4 3 15 16 12 2 17 1 13 11 5 15 3 19 Slovakien – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – 19 Slovenien – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – 22 7 Spanien 9 13 12 12 15 7 6 1 1 4 2 10 2 9 10 16 9 9 2 12 14 10 19 3 14 10 19 11 6 5 4 14 11 18 2 Storbritannien 7 2 2 2 4 4 2 2 9 1 2 1 2 4 2 3 4 2 1 2 11 7 3 1 7 6 7 4 7 13 2 2 6 10 2 2 10 10 Sverige 4 9 10 14 7 13 10 2 8 5 9 6 13 5 1 8 18 14 17 10 10 8 3 1 3 5 12 12 4 16 1 22 7 13 3 Turkiet 19 18 15 18 15 19 12 14 9 22 15 21 17 12 19 21 16 Tyskland 2 4 7 8 4 13 6 9 13 15 10 8 6 9 3 3 3 8 14 17 15 8 6 4 2 2 1 5 13 2 8 2 14 14 9 18 16 18 3 23 Ungern – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – 4 22 Österrike 10 5 9 7 15 13 7 6 4 1 14 13 16 5 5 17 15 18 8 17 9 9 19 8 18 20 21 5 10 22 10 14 17 13 Land            \            År 56 57 58 59 60 61 62 63 64 65 66 67 68 69 70 71 72 73 74 75 76 77 78 79 80 81 82 83 84 85 86 87 88 89 90 91 92 93 94 95

Ett streck (–) innebär att landet inte var medlem av EBU och kunde inte delta. För det längre strecket, se notering a.

En tom ruta innebär att landet inte deltog i finalen.

Finalerna 1996 – 2019, 2021 – nutid

År Land 96 97 98 99 00 01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 21 22 Bäst plac. Pallplatser 1956–2019, 2021-- Sortera Albanien – – – 7 16 17 17 16 5 17 11 17 21 5 Armenien – – – – – – – – – 8 8 4 10 7 18 4 16 7 18 20 4 Australien – – – – – – – – – – – – – – – – – – – 5 2 9 20 9 15 2 1 Azerbajdzjan – – – – – – – – – – – 8 3 5 1 4 2 22 12 17 14 8 20 16 1 1 1 1 Belarus 6 24 16 16 17 24 – 6 Belgien 16 6 12 24 13 2 22 6 12 4 10 4 19 19 1 1 4 Bosnien och Hercegovina 22 18 7 14 13 16 9 14 3 11 10 9 17 6 18 3 1 Bulgarien 5 4 2 14 11 2 1 Cypern 9 5 11 22 21 6 20 5 18 21 16 22 21 21 2 13 16 2 1 Danmark 16 8 1 2 24 9 18 15 13 4 5 23 1 9 20 9 12 1 3 1 3 Estland 5 8 12 6 4 1 3 21 6 24 6 20 7 8 20 13 1 1 1 Finland 23 15 18 20 1 17 22 25 21 24 11 25 6 21 1 1 Frankrike 19 7 24 19 23 4 5 18 15 23 22 22 19 8 12 15 22 23 26 25 6 12 13 16 2 24 1 5 7 7 Georgien – – – – – – – – – 12 11 9 9 15 11 20 9 Grekland 14 12 20 3 17 17 3 1 9 7 3 7 8 7 17 6 20 19 19 21 10 8 1 1 3 Irland 1 2 9 17 6 21 11 22 10 24 23 8 19 26 16 1 7 4 1 Island 13 20 2 12 22 8 19 14 2 19 20 20 17 15 10 4 24 2 2 Israel 1 5 22 16 12 19 4 23 9 16 14 9 14 23 1 23 17 1 4 2 1 Italien 4 2 9 7 21 3 16 6 5 2 1 6 1 3 5 5 SFR Jugoslavien – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – — – 1 1 Kroatien 4 17 5 4 9 10 11 15 13 11 12 21 18 23 13 4 Lettland 3 18 1 24 5 16 16 12 6 15 1 1 1 Litauen 20 13 23 6 21 23 19 14 22 18 9 12 8 14 6 Luxemburg 1 5 2 2 Malta 10 9 3 15 8 9 2 25 12 2 24 22 21 8 23 12 14 7 2 2 2 Marocko 18 Moldavien 6 20 10 14 22 12 11 11 3 10 13 7 3 1 Monaco 1 1 1 3 Montenegro – – – – – – – – – – 19 13 13 Nederländerna 7 22 4 8 13 18 13 20 9 2 11 11 18 1 23 11 1 5 3 1 Nordmakedonien 19 15 19 14 17 12 14 13 7 7 Norge 2 24 8 14 11 22 4 24 9 14 5 1 20 26 4 8 8 10 15 6 18 10 1 3 1 1 Polen 15 11 17 18 20 7 17 24 14 23 8 22 12 2 1 Portugal 6 24 12 21 17 22 13 15 18 1 26 12 9 1 1 Rumänien 22 17 9 10 18 3 4 13 20 19 3 17 12 13 12 15 7 18 3 2 Ryssland 15 2 12 10 3 11 15 2 3 1 11 11 16 2 5 7 2 3 3 9 – 1 1 4 4 San Marino 24 19 22 19 Schweiz 16 22 25 20 22 8 16 25 13 4 3 17 1 2 4 4 Serbien – – – – – – – – – – 1 6 13 14 3 10 18 19 18 15 5 1 1 1 Serbien och Montenegro – – – – – – 2 7 – – – – – – – – – – – – – — – 2 1 Slovakien 18 21 18 Slovenien 21 10 18 11 7 13 23 15 13 25 14 22 15 7 Spanien 20 6 16 23 18 6 7 8 10 21 21 20 16 24 15 23 10 25 10 21 22 26 23 22 24 3 1 2 4 2 Storbritannien 8 1 2 12 16 15 3 26 16 22 19 22 25 5 25 11 25 19 17 24 24 15 24 26 26 2 1 5 15 3 Sverige 3 14 10 1 7 5 8 5 6 19 5 18 18 21 3 1 14 3 1 5 5 7 5 14 4 1 6 1 6 Tjeckien 25 6 11 22 6 Turkiet 12 3 14 16 10 11 16 1 4 13 11 4 7 4 2 7 1 1 1 1 Tyskland 18 7 3 5 8 21 11 8 24 14 19 23 20 1 10 8 21 18 27 26 25 4 25 25 25 1 2 6 5 Ukraina 14 1 19 7 2 2 12 10 4 15 3 6 1 24 17 5 1 1 3 2 1 Ungern 12 23 12 9 22 24 10 5 20 19 8 21 4 Österrike 10 21 10 14 18 6 21 18 1 26 13 16 3 1 2 1 Land            \            År 96 97 98 99 00 01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 21 22 Bäst plac. Pallplatser 1956–2019, 2021--

Ett streck (–) innebär att landet inte var medlem av EBU och kunde inte delta.

En tom ruta innebär att landet inte deltog i finalen.

Semifinalerna 1993, 1996, 2004 – 2019, 2021 – nutid

År Land 93 96 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 21 22 Bäst plac. Q Pallplatser 1993, 1996, 2004–2019, 2022 Sortera Albanien – – 4 Q 14 17 9 7 6 14 2 15 15 10 16 14 8 9 10 12 2 9 1 Andorra – – 18 23 23 12 16 15 12 0 Armenien – – – 6 Q 2 5 6 12 7 4 7 2 7 15 16 5 2 11 2 Australien – – – – – – – – – – – – – Q 1 6 4 1 14 2 1 6 2 1 Azerbajdzjan – – – – – 6 2 2 2 Q 1 9 10 6 8 11 5 8 10 1 13 1 3 Belarus 19 13 22 4 17 13 9 14 16 7 5 12 12 9 16 10 – 4 6 Belgien Q 12 Q 22 12 26 17 17 1 11 17 5 14 2 3 4 12 13 9 8 1 10 1 1 1 Bosnien och Hercegovina 2 21 7 Q 2 Q 9 3 8 5 6 11 2 11 2 1 Bulgarien 19 17 6 11 16 15 12 11 12 5 1 7 3 16 1 5 1 1 Cypern Q 15 5 Q 15 15 15 14 10 18 7 15 6 8 5 2 9 6 12 2 12 1 Danmark Q 25 13 3 Q 19 3 8 5 2 9 1 Q 13 17 10 5 10 11 13 1 13 1 1 2 Estland 5 5 11 20 18 22 18 3 14 9 4 10 12 3 18 14 5 4 13 5 3 9 2 Finland Q 22 14 18 1 Q 8 12 11 3 12 9 3 16 15 12 10 17 5 7 1 12 1 2 Frankrike Q 11 Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q 11 20 Georgien – – – 8 5 3 6 14 10 15 4 9 11 18 14 16 18 3 7 1 Grekland Q 12 3 Q Q Q 1 4 2 1 4 2 7 6 16 10 14 5 6 3 1 18 2 2 2 Irland Q 2 Q 14 9 Q 15 11 9 8 6 8 12 12 15 13 6 18 16 15 2 10 1 Island Q 10 Q 16 13 13 8 1 3 4 8 6 8 15 14 15 19 3 2 10 1 13 1 1 2 Israel Q 28 11 7 Q 24 5 7 8 15 13 14 14 3 7 3 1 Q 5 13 1 12 1 2 Italien Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q - 12 Kroatien 3 19 9 4 Q 16 4 13 13 15 12 13 10 8 17 14 11 11 3 9 1 Lettland 17 10 Q 5 6 19 17 17 16 17 13 2 8 18 12 15 17 14 2 6 1 Litauen 16 25 5 Q 16 9 12 5 3 9 11 7 4 17 9 11 4 7 3 11 1 Luxemburg Q - 1 Malta Q 4 8 Q Q 25 14 6 12 11 7 4 9 11 3 16 13 8 1 16 1 12 1 1 Moldavien 2 Q 10 12 5 10 10 5 4 16 11 17 2 3 12 7 8 2 12 2 1 Monaco 19 24 21 19 0 Montenegro – – – – 22 14 11 15 12 7 9 13 16 16 16 17 7 2 Nederländerna Q 9 6 14 20 21 13 17 14 19 15 6 1 14 5 4 7 1 Q 2 1 11 2 1 Nordmakedonien 26 10 9 10 9 10 10 15 16 9 16 13 15 11 15 18 2 15 11 2 6 1 Norge Q Q Q 6 Q 18 4 1 Q 17 10 3 6 4 13 5 1 7 10 6 1 17 2 1 Polen 15 Q 11 11 14 10 12 13 19 8 8 6 9 14 11 14 6 6 8 Portugal Q 18 15 17 19 11 2 8 4 18 13 11 14 1 Q 15 4 4 1 9 1 1 Rumänien 7 29 Q 1 Q Q 7 9 4 4 3 5 2 5 6 11 13 12 9 1 14 1 1 1 Ryssland 26 Q Q 3 Q 3 Q 7 9 1 2 6 1 1 15 6 3 – 1 15 3 1 3 San Marino – 19 16 14 11 10 16 12 18 17 8 9 14 8 3 Schweiz Q 8 22 8 Q 20 13 14 17 10 11 13 4 17 18 12 13 4 1 9 1 9 1 Serbien – – – – 1 Q 10 5 8 2 11 9 10 11 9 7 8 3 1 11 1 1 1 Serbien och Montenegro – – 1 Q – – – – – – – – – – – – – – – 1 2 1 Slovakien 4 17 18 16 13 18 4 1 Slovenien 1 19 21 12 16 7 11 16 16 3 17 16 10 5 14 17 8 6 13 17 1 8 1 1 Spanien Q 14 Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q 14 20 Storbritannien Q 3 Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q 3 20 1 Sverige Q 1 Q Q 4 Q 12 4 11 1 1 Q 2 1 Q 3 2 3 7 1 1 19 5 2 2 Tjeckien – 28 18 18 13 9 13 3 2 15 4 2 4 1 1 Turkiet Q 7 Q Q 8 3 7 2 1 13 5 1 10 1 1 1 Tyskland Q 24 Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q 24 19 Ukraina 2 Q 7 Q 1 6 7 6 8 3 5 2 Q 6 2 1 1 16 2 3 1 Ungern 6 23 5 2 19 15 7 10 8 3 8 4 2 10 12 2 10 2 1 Österrike Q 6 Q 21 27 7 18 14 1 Q 7 7 4 17 12 15 1 9 1 Land            \            År 93 96 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 21 22 Bäst plac. Q Pallplatser 1993, 1996, 2004–2019, 2021

Ett streck (–) innebär att landet inte var medlem av EBU och kunde inte delta.

En tom ruta innebär att landet inte deltog i finalen.

Q innebär kvalificerad till finalen.

Vinnare genom åren

Nedan listas de länder som vunnit tävlingen genom åren, decennium för decennium.

1950-talet

År	Värdstad & värdland	Deltagande länder	Vinnare
			Land	Artist	Låt	Text & musik	Språk
1956	Lugano, Schweiz	7	Schweiz	Lys Assia	"Refrain"	Emile Gardaz (t), Geo Voumard (m)	franska
1957	Frankfurt, Tyskland	10	Nederländerna	Corry Brokken	"Net als toen"	Willy Van Hemert (tm)	nederländska
1958	Hilversum, Nederländerna	10	Frankrike	André Claveau	"Dors, mon amour"	Pierre Delanoë (t), Hubert Giraud (m)	franska
1959	Cannes, Frankrike	11	Nederländerna	Teddy Scholten	"Een beetje"	Willy Van Hemert (tm)	nederländska

1960-talet

År	Värdstad & värdland	Deltagande länder	Vinnare
			Land	Artist	Låt	Text & musik	Språk
19605	London, Storbritannien	13	Frankrike	Jacqueline Boyer	"Tom Pillibi"	Pierre Cour (t), Andre Popp (m)	franska
1961	Cannes, Frankrike	16	Luxemburg	Jean-Claude Pascal	"Nous les amoureux"	Maurice Vidalin (t), Jacques Datin (m)	franska
1962	Luxemburg, Luxemburg	16	Frankrike	Isabelle Aubret	"Un premier amour"	Roland Valade (t), Claude Henri Vice (m)	franska
19636	London, Storbritannien	16	Danmark	Grethe & Jørgen Ingmann	"Dansevise"	Sejr Volmer Sørensen (t), Otto Francker (m)	danska
1964	Köpenhamn, Danmark	16	Italien	Gigliola Cinquetti	"Non ho l'età (Per amarti)"	Mario Panzeri (t), Nicola Salerno (m)	italienska
1965	Neapel, Italien	18	Luxemburg	France Gall	"Poupée de cire, poupée de son"	Serge Gainsbourg (tm)	franska
1966	Luxemburg	18	Österrike	Udo Jürgens	"Merci chérie"	Udo Jürgens (tm), Thomas Horbiger (t)	tyska, franska
1967	Wien, Österrike	17	Storbritannien	Sandie Shaw	"Puppet on a String"	Bill Martin (tm), Phil Coulter (tm)	engelska
1968	London, Storbritannien	17	Spanien	Massiel	"La la la"	Ramon Arcusa (tm), Manuel De La Calva (tm)	spanska
1969	Madrid, Spanien	16	Frankrike	Frida Boccara	"Un jour, un enfant"	Eddy Marnay (t), Émile Stern (m)	franska
			Nederländerna	Lenny Kuhr	"De troubadour"	Lenny Kuhr (t), David Hartsema (m)	nederländska
			Storbritannien	Lulu	"Boom bang-a-bang"	Peter Warne (t), Alan Moorhouse (m)	engelska
			Spanien	Salomé	"Vivo cantando"	A. Alcalde (t), Maria Jose De Cerato (m)	spanska

⁵ Nederländerna avstod att arrangera tävlingen 1960 för att de ansåg att det gått för kort tid sedan de arrangerade tävlingen 1958.
⁶ Storbritannien fick arrangera år 1963 eftersom Frankrike inte ville göra det.

1970-talet

År	Värdstad & värdland	Deltagande länder	Vinnare
			Land	Artist	Låt	Text & musik	Språk
1970	Amsterdam, Nederländerna	127	Irland	Dana	"All Kinds of Everything"	Derry Lindsay (tm), Jackie Smith (tm)	engelska
1971	Dublin, Irland	18	Monaco	Séverine	"Un banc, un arbre, une rue"	Yves Dessca (t), Jean-Pierre Bourtayre (m)	franska
19728	Edinburgh, Storbritannien	18	Luxemburg	Vicky Leandros	"Après toi"	Yves Dessca (t), Klaus Munro (tm), Mario Panas (m)	franska
1973	Luxemburg	17	Luxemburg	Anne-Marie David	"Tu te reconnaîtras"	Vline Buggy (t), Claude Morgan (m)	franska
19749	Brighton, Storbritannien	17	Sverige	Abba	"Waterloo"	Stikkan Anderson (t), Benny Andersson (m), Björn Ulvaeus (m)	engelska
1975	Stockholm, Sverige	19	Nederländerna	Teach-In	"Ding dinge dong"	Wil Luikinga (t), Eddy Owens (t), Dick Bakker (m)	engelska
1976	Haag, Nederländerna	18	Storbritannien	Brotherhood of Man	"Save Your Kisses for Me"	Tony Hiller (tm), Lee Sheriden (tm), Martin Lee (tm)	engelska
1977	London, Storbritannien	18	Frankrike	Marie Myriam	"L'oiseau et l'enfant"	Joe Gracy (t), Jean-Paul Cara (m)	franska
1978	Paris, Frankrike	20	Israel	Izhar Cohen och Alphabeta	"A-ba Ni-bi"	Ehud Manor (t), Nurit Hirsh (m)	hebreiska
1979	Jerusalem, Israel	19	Israel	Milk and Honey	"Hallelujah"	Shimrit Orr (t), Kobi Oshrat (m)	hebreiska

⁷ Efter att fyra länder vunnit året före (eftersom det inte fanns någon regel mot det då) valde många länder att avstå tävlan 1970. Startfältet fick därför endast 12 tävlande 1970.
⁸ Eftersom Monaco varken hade plats eller råd att arrangera efter sin vinst år 1971 överläts arrangörskapet på Storbritannien 1972.
⁹ Varken Luxemburg (som blev etta) eller Spanien (som blev tvåa) år 1973 hade råd att arrangera år 1974, varför Storbritannien (som blivit trea 1973) fick arrangera istället.

1980-talet

År	Värdstad & värdland	Deltagande länder	Vinnare
			Land	Artist	Låt	Text & musik	Språk
198010	Haag, Nederländerna	19	Irland	Johnny Logan	"What's Another Year?"	Shay Healy (tm)	engelska
1981	Dublin, Irland	20	Storbritannien	Bucks Fizz	"Making Your Mind Up"	Andy Hill (tm), John Danter (tm)	engelska
1982	Harrogate, Storbritannien	18	Västtyskland	Nicole	"Ein bißchen Frieden"	Bernd Meinunger (t), Ralph Siegel (m)	tyska
1983	München, Västtyskland	20	Luxemburg	Corinne Hermès	"Si la vie est cadeau"	Alain Garcia (t), Jean-Pierre Millers (m)	franska
1984	Luxemburg	19	Sverige	Herreys	"Diggi-loo diggi-ley"	Britt Lindeborg (t), Torgny Söderberg (m)	svenska
1985	Göteborg, Sverige	19	Norge	Bobbysocks	"La det swinge"	Rolf Løvland (tm)	norska
1986	Bergen, Norge	20	Belgien	Sandra Kim11	"J'aime la vie"	Marino Atria (t), Angelo Crisci (m), Jean Paul Furnemont (m)	franska
1987	Bryssel, Belgien	22	Irland	Johnny Logan12	"Hold Me Now"	Johnny Logan (tm)	engelska
1988	Dublin, Irland	21	Schweiz	Céline Dion	"Ne partez pas sans moi"	Nella Martinetti (t), Atilla Sereftug (m)	franska
1989	Lausanne, Schweiz	22	SFR Jugoslavien	Riva	"Rock Me"	Stevo Cvikić (t), Rajko Dujmić (m)	serbokroatiska

¹⁰ Efter förfrågan från EBU fick Nederländerna ta hand om arrangemanget 1980. Detta då Israel, som vunnit 1979, inte hade råd att arrangera ett tredje år på raken. Israel deltog inte heller, men det berodde på att finalen ägde rum på en minnesdag.
¹¹ Sandra Kim var bara 13 år gammal vid sin seger 1986. Så länge som nuvarande lägsta åldersgräns på 16 år som gällt sedan 1990 kommer hon att förbli tävlingens yngsta vinnare.
¹² I och med Johnny Logans vinst år 1987 blev han den första (och hittills enda) artisten som vunnit Eurovision Song Contest två gånger. Han kom även att vinna en tredje gång (1992) men då som låtskrivare för Linda Martin.

1990-talet

År	Värdstad & värdland	Deltagande länder	Vinnare
			Land	Artist	Låt	Text & musik	Språk
1990	Zagreb, Jugoslavien	22	Italien	Toto Cutugno	"Insieme:1992"	Toto Cutugno (tm)	italienska, engelska
1991	Rom, Italien	22	Sverige13	Carola	"Fångad av en stormvind"	Stephan Berg (tm)	svenska
1992	Malmö, Sverige	23	Irland	Linda Martin	"Why Me?"	Johnny Logan (tm)	engelska
1993	Millstreet Town, Irland	25	Irland	Niamh Kavanagh	"In Your Eyes"	Jimmy Walsh (tm)	engelska
1994	Dublin, Irland	25	Irland	Paul Harrington & Charlie McGettigan	"Rock 'n' roll Kids"	Brendam Graham (tm)	engelska
1995	Dublin, Irland	23	Norge	Secret Garden	"Nocturne"	Petter Skavlan (t), Rolf Løvland (m)	norska
199614	Oslo, Norge	23	Irland	Eimear Quinn	"The Voice"	Brendam Graham (tm)	engelska
199715	Dublin, Irland	25	Storbritannien	Katrina and the Waves	"Love Shine a Light"	Kimberley Rew (tm)	engelska
1998	Birmingham, Storbritannien	25	Israel	Dana International	"Diva"	Yoav Ginay (t), Tzvika Pik (m)	hebreiska
1999	Jerusalem, Israel	23	Sverige	Charlotte Nilsson	"Take Me to Your Heaven"	Gert Lengstrand (t), Marcos Ubeda (t), Lars "Dille" Diedricson (m)	engelska

¹³ År 1991 fick Sverige och Frankrike lika många poäng, varpå regeln om att endast ett land kan vinna togs till. Då Sverige fått flest tiopoängare (båda länderna hade lika många tolvor) vann Sverige Eurovision det året. Hade regler som antogs 2003 gällt hade Frankrike vunnit eftersom de fick poäng från fler länder än Sverige.
¹⁴ Inför finalen år 1996 hölls först en kvalificeringsomgång för de länder som velat vara med i tävlingen. Alla länder utom värdlandet, det året Norge, var tvungna att kvalificera sig den vägen. En liknande sak skedde även 1993, fast för ett antal östeuropeiska länder som ville debutera det året.
¹⁵ 1997 fick fem länder pröva på att använda sig av telefonröstning som slutresultat. Då detta visat sig positivt blev det sedan standard att åren efter ha telefonröstning (dock i vissa fall i kombination med juryröstning).

2000-talet

År	Värdstad & värdland	Deltagande länder	Vinnare
			Land	Artist	Låt	Text & musik	Språk
2000	Stockholm, Sverige	24	Danmark	Olsen Brothers	"Fly on the Wings of Love"	Jørgen Olsen (tm)	engelska
2001	Köpenhamn, Danmark	23	Estland	Tanel Padar & Dave Benton & 2XL	"Everybody"	Maian Kärmas (t), Ivar Must (m)	engelska
2002	Tallinn, Estland	24	Lettland	Marie N	"I Wanna"	Marija Naumova (tm), Marats Samauskis (t)	engelska
2003	Riga, Lettland	26	Turkiet	Sertab Erener	"Everyway That I Can"	Demir Demirkan (tm), Sertab Erener (m)	engelska
200416	Istanbul, Turkiet	36	Ukraina	Ruslana	"Wild Dances"	Oleksandr Ksenofontov (t), Ruslana Lyzjitjko (m)	engelska, ukrainska
2005	Kiev, Ukraina	39	Grekland	Helena Paparizou	"My Number One"	Christos Dantis (tm), Natalia Germanou (m)	engelska
2006	Aten, Grekland	37	Finland	Lordi	"Hard Rock Hallelujah"	Mr Lordi (Tomi Putaansuu) (tm)	engelska
2007	Helsingfors, Finland	42	Serbien	Marija Šerifović	"Molitva"	Saša Milošević Mare (t), Vladimir Graić (m)	serbiska
200817	Belgrad, Serbien	43	Ryssland	Dima Bilan	"Believe"	Dima Bilan (t), Jim Beanz (m)	engelska
2009	Moskva, Ryssland	42	Norge	Alexander Rybak18	"Fairytale"	Alexander Rybak (tm)	engelska

¹⁶ År 2004 infördes en semifinal så att många fler länder kan medverka i tävlingen. Detta för att man ska slippa använda sig av metoden att de sämst placerade länderna i finalen året innan måste avstå tävlan året därpå.
¹⁷ År 2008 infördes två semifinaler i tävlingen, vilket innebär att alla länder (utom värdlandet och "The Big Five") är tvingade att kvalificera sig genom minst en av två semifinaler innan finalen hålls.
¹⁸ I och med Alexander Rybaks vinst år 2009 slogs poängrekordet till hela 387 poäng. Rekordet stod sig fram till 2016 när poängsystemet ändrades till att varje lands jury- och tittarröstning tillsammans delar ut 116 poäng istället för 58 poäng, dvs. dubbel uppsättning av 12, 10, 8 och 7-1 poäng.

2010-talet

År	Värdstad & värdland	Deltagande länder	Vinnare
			Land	Artist	Låt	Text & musik	Språk
2010	Oslo, Norge	39	Tyskland19	Lena Meyer-Landrut	"Satellite"	Julie Frost (tm), John Gordon (t)	engelska
2011	Düsseldorf, Tyskland	43	Azerbajdzjan	Ell & Nikki	"Running Scared"	Stefan Örn (tm), Sandra Bjurman (tm), Iain Farquharson (m)	engelska
2012	Baku, Azerbajdzjan	42	Sverige	Loreen	"Euphoria"	Thomas G:son (tm), Peter Boström20 (tm)	engelska
2013	Malmö, Sverige	39	Danmark	Emmelie de Forest	"Only Teardrops"	Lise Cabble (tm), Julia Fabrin Jakobsen (tm), Thomas Stengaard (tm)	engelska
2014	Köpenhamn, Danmark	37	Österrike	Conchita Wurst	"Rise Like a Phoenix"	Charly Mason (tm), Joey Patulka (tm), Ali Zuckowski (tm), Julian Maas (tm)	engelska
2015	Wien, Österrike	40	Sverige	Måns Zelmerlöw	"Heroes"	Anton Hård af Segerstad (tm), Joy Deb (tm), Linnea Deb (tm)	engelska
2016	Stockholm, Sverige	42	Ukraina 21	Jamala	"1944"	Art Antonyan (t), Jamala (tm)	engelska, krimtatariska
2017	Kiev, Ukraina	42	Portugal	Salvador Sobral	"Amar pelos dois"	Luísa Sobral (tm)	portugisiska
2018	Lissabon, Portugal	43	Israel	Netta Barzilai	"Toy"	Doron Medalie (tm), Stav Beger (tm)	engelska
2019	Tel Aviv, Israel	41	Nederländerna 21	Duncan Laurence	"Arcade"	Duncan Laurence (tm), Joel Sjöö (tm), Wouter Hardy (tm)	engelska

¹⁹ När Tyskland vann år 2010 blev det första gången ett land i gruppen "The Big Four" (senare "Big Five") vann en Eurovision Song Contest.
²⁰ Peter Boström blev den första låtskrivaren i Eurovisionhistorien som både skrev vinnarlåten och den låt som kom sist i en final (Sveriges och Norges bidrag).
²¹ Vann Eurovision trots att landet varken vann finalens jury- och tittaromröstning.

2020-talet

År	Värdstad & värdland	Deltagande länder	Vinnare
			Land	Artist	Låt	Text & musik	Språk
2020	Rotterdam, Nederländerna	41	Ingen tävling anordnades på grund av Coronavirusutbrottet
2021	Rotterdam, Nederländerna	39	Italien	Måneskin	"Zitti E Buoni"	Måneskin (tm)	italienska
2022	Turin, Italien	40	Ukraina	Kalush Orchestra	"Stefania"	Ihor Didenchuk (m), Tymofii Muzychuk (m), Vitalii Duzhyk (m), Ivan Klymenko (t), Oleh Psiuk (t)	ukrainska
2023	Inte presenterat	Inte presenterat	Inte avgjort

Statistik

Vinster och förluster

Karta över Eurovisionsvinnande länder. Mörklila: 7 vinster, Lila: 6, Mörkblå: 5, Turkos: 4, Grön: 3, Ljusgrön: 2 och Gul: 1 vinst. Mörkgrå visar länder som deltagit, men ej vunnit, och ljusgrå visar länder som aldrig deltagit. Tyskland vann som Västtyskland 1982 och det nu icke existerande landet Jugoslavien vann 1989.

Av de 51 länder som ställt upp i tävlingen sedan starten 1956 har lite drygt hälften, eller 27 länder för att vara exakt, tagit hem segern minst en gång. Samtidigt har 23 länder minst en gång hamnat sist i en final. Det kan vara värt att notera att länder som Jugoslavien och Serbien och Montenegro inte längre existerar som ett land utan som flera stater som blivit självständiga. Nedan redovisas de länder som fått flest vinster och förluster. Länderna står i första hand efter antalet vinster/förluster, i andra hand senaste vinst/förlust.

Finaler 1956–2019, 2021–

Vinster Antal Land År 7 Irland 1970, 1980, 1987, 1992, 1993, 1994, 1996 6 Sverige 1974, 1984, 1991, 1999, 2012, 2015 5 Nederländerna 1957, 1959, 1969, 1975, 2019 Storbritannien 1967, 1969, 1976, 1981, 1997 Luxemburg 1961, 1965, 1972, 1973, 1983 Frankrike 1958, 1960, 1962, 1969, 1977 4 Israel 1978, 1979, 1998, 2018 3 Ukraina 2004, 2016, 2022 Italien 1964, 1990, 2021 Danmark 1963, 2000, 2013 Norge 1985, 1995, 2009 2 Österrike 1966, 2014 Tyskland 1982, 2010 Schweiz 1956, 1988 Spanien 1968, 1969 1 Portugal 2017 Azerbajdzjan 2011 Ryssland 2008 Serbien 2007 Finland 2006 Grekland 2005 Turkiet 2003 Lettland 2002 Estland 2001 SFR Jugoslavien 1989 Belgien 1986 Monaco 1971

Sistaplatser Antal Land År 11 Norge 1963, 1969, 1974, 1976, 1978, 1981, 1990, 1997, 2001, 2004, 2012 9 Finland 1963, 1965, 1968, 1980, 1982, 1990, 1992, 1996, 2009 8 Tyskland 1964, 1965, 1974, 1995, 2005, 2015, 2016, 2022 7 Belgien 1961, 1962, 1965, 1973, 1985, 1993, 2000 Österrike 1957, 1961, 1962, 1979, 1984, 1988, 1991 5 Storbritannien 2003, 2008, 2010, 2019, 2021 Spanien 1962, 1965, 1983, 1999, 2017 Schweiz 1964, 1967, 1974, 1998, 2011 4 Portugal 1964, 1974, 1997, 2018 Nederländerna 1958, 1962, 1963, 1968 3 Malta 1971, 1972, 2006 Turkiet 1975, 1983, 1987 Luxemburg 1958, 1960, 1970 2 Irland 2007, 2013 Island 1989, 2001 Sverige 1963, 1977 Monaco 1959, 1967 1 Frankrike 2014 Danmark 2002 Litauen 1994 Cypern 1986 Italien 1966 SFR Jugoslavien 1964

Semifinaler 1993, 1996, 2004–2019, 2021–

Vinster Antal Land År 5 Sverige 1996, 2011, 2012, 2015, 2022 3 Ryssland 2012, 2015, 2016 2 Ukraina 2008, 2022 Australien 2016, 2019 Nederländerna 2014, 2019 Norge 2009, 2018 Grekland 2008, 2011 1 Schweiz 2021 Malta 2021 Israel 2018 Bulgarien 2017 Portugal 2017 Österrike 2014 Danmark 2013 Azerbajdzjan 2013 Belgien 2010 Turkiet 2010 Island 2009 Serbien 2007 Finland 2006 Rumänien 2005 Serbien och Montenegro 2004 Slovenien 1993

Sistaplatser (* Med noll poäng) Antal Land År 5 Lettland 2009, 2010, 2013, 2017, 2021 4 Schweiz 2004*, 2010, 2015, 2016 3 Georgien 2014, 2018, 2022 2 Slovenien 2013, 2022 Irland 2019, 2021 Finland 2015, 2019 San Marino 2008, 2017 Tjeckien 2007, 2009* Rumänien 1993, 1996 1 Island 2018 Estland 2016 Moldavien 2014 Slovakien 2012 Österrike 2012 Nederländerna 2011 Polen 2011 Ungern 2008 Andorra 2006 Litauen 2005

Länder som ännu inte har vunnit tävlingen

Nedan redovisas länder som hittills aldrig har vunnit en Eurovision Song Contest. Länder markerade med en stjärna (*) tävlade som en del av Jugoslavien fram tills den statsbildningen upplöstes i början av 1990-talet.

Albanien Andorra Armenien Australien Belarus Bosnien och Hercegovina*

Bulgarien Cypern Georgien Island Kroatien* Litauen

Malta Marocko Moldavien Montenegro* Nordmakedonien Polen

Rumänien San Marino Slovakien Slovenien* Tjeckien Ungern

Vinnarnas finalstartnummer

Nedan är en översikt av vilka startnummer som vinnarlåtarna har haft i Eurovision Song Contests finaler sedan 1956. Låtarna omnämns här i vilket årtal de vann Eurovision Song Contest.
Fetmarkerade årtal indikerar att vinnarlåten tävlade som sista bidrag i sitt års finalstartfält.

Startnummer, första halvan
Årtal	#1	#2	#3	#4	#5	#6	#7	#8	#9	#10	#11	#12	#13
	1975, 1976, 1984	Ingen	1958, 1969, 1971, 1994	2003	1959, 1995	1957	1969	1963, 1969, 1974, 1991, 1998	1956, 1962, 1966, 1988	1979, 2004, 2015	1967, 1973, 2014, 2017	1964, 1970, 2019, 2022	1960, 1985, 1986
Antal	3	-	4	1	2	1	1	5	4	3	4	4	3

Startnummer, andra halvan
Årtal	#14	#15	#16	#17	#18	#19	#20	#21	#22	#23	#24	#25	#26	#27
	1961, 1969, 1981, 1993, 2000	1965, 1968, 1999	Ingen	1972, 1980, 1992, 1996, 2006, 2007, 2012	1977, 1978, 1982, 2013	1990, 2005, 2011	1983, 1987, 2001, 2009	2016	1989, 2010, 2018	2002	1997, 2008, 2021	Ingen	Ingen	Ingen
Antal	5	3	-	7	4	3	4	1	3	1	3	-	-	-

Deltagande i tävlingen

Nedan listas länder som har deltagit flest gånger i tävlingen, länder som gjort längst uppehåll i tävlingen, länder som har tävlat flest finaler i rad samt länder som har flest gånger ej kvalificerat sig till finalen i rad.

Deltagit flest gånger

Här följer de länder som sedan tävlingen började år 1956 har tävlat flest gånger. Tabellen är senast uppdaterad i maj 2022 och gäller tävlande fram till 2022 års upplaga.

Nr	Land	Antal år
1	Tyskland	65
2	Frankrike	64
	Storbritannien
4	Belgien	63
5	Nederländerna	62
	Schweiz
7	Spanien	61
	Sverige
9	Norge	60
10	Finland	55
	Irland

Längsta uppehåll i tävlingen

Här följer de längsta uppehållen som gjorts mellan deltagande i tävlingen. Uppehållen kan ha gjorts när som helst mellan åren 1956 och 2019. Tabellen är senast uppdaterad i maj 2022, och räknar även in de länder som inte anmälde sig till den sedermera inställda upplagan av tävlingen år 2020.

Nr	Land	Antal år	Mellan år
1	Marocko	43	1981–
2	Luxemburg	29	1994–
3	Monaco	24	1980–2003
4	Monaco	16	2007–
5	Malta	15	1976–1990
6	Italien	13	1998–2010
	Andorra		2010–
8	Danmark	11	1967–1977
9	Slovakien	10	1999–2008
	Slovakien		2013–
	Turkiet		2013–

Flest finaler räknat i rad

Här listas de länder som har tävlat flest gånger i finaler, räknat i antalet finaler de tävlat i rad. En sådan svit avbryts när ett land antingen valt att hoppa av ett år, inte fått delta ett år eller inte kvalificerat sig till en final, med undantag för år 2020 då ingen final hölls. Sviten kan ha skett närsomhelst mellan åren 1956–2021. Tabellen är senast uppdaterad i maj 2022 och gäller finaler fram till 2022 års tävling.

Nr	Land	Antal år	Mellan år
1	Storbritannien	63	1959–
2	Spanien	61	1961–
3	Tyskland	40	1956–1995
4	Frankrike	39	1983–
	Schweiz		1956–1994
5	Belgien	38	1956–1993
7	Luxemburg	34	1960–1993
8	Sverige	33	1977–2009
9	Norge	31	1971–2001
10	Nederländerna	29	1956–1984
	Portugal		1971–1999

Flest finaler räknat i rad utan avbrott fram till idag

Här listas de länder som har tävlat i flest finaler i rad utan avbrott fram till finalen 2022, med andra ord de längsta pågående sviterna. Sviten bryts så fort ett land ej kvalificerar sig vidare till finalen eller väljer/tvingas att lämna tävlingen. Tabellen är senast uppdaterad i maj 2022 men den innefattar inte år 2020 då ingen final hölls.

Nr	Land	Antal år	Sedan–idag
1	Storbritannien	63	1959–
2	Spanien	61	1961–
3	Frankrike	39	1983–
4	Tyskland	25	1997–
5	Italien	11	2011–
	Sverige
7	Nederländerna	6	2016–
8	Norge	5	2017–
9	Serbien	4	2018–
10	Azerbajdzjan	3	2019–
	Grekland
	Island
	Schweiz

Flest gånger ej kvalificerat sig till finalen räknat i rad

Här listas de längsta sviterna som länder har misslyckats att kvalificera sig till finalen, räknat i antalet gånger de tävlande länderna misslyckats att kvalificera sig i rad. En sådan svit avbryts när ett land antingen valt att hoppa av ett år och/eller kvalificerat sig till en final. Sviten kan ha skett närsomhelst mellan åren 2004–2021. Tabellen är senast uppdaterad i maj 2022 och gäller fram till 2022 års tävling. Den inkluderar inte år 2020 då ingen tävling hölls.

Nr	Land	Antal år	Mellan år
1	Nederländerna	8	2005–2012
2	Nordmakedonien	6	2013–2018
	Lettland		2009–2014
	Bulgarien		2008–2013
	Andorra		2004–2009
6	Georgien	5	2017–
	Lettland		2017–
	Belgien		2005–2009
	Estland		2004–2008
8	Kroatien	4	2018–
			2010–2013
	Montenegro		2016–2019
	Island		2015–2018
	San Marino		2015–2018
	Schweiz		2015–2018
	Irland		2014–2017
	Israel		2011–2014
	Slovakien		2009–2012
	Nordmakedonien		2008–2011
	Schweiz		2007–2010
	Cypern		2006–2009
	Portugal		2004–2007

Poängsummor

Högsta totalpoängen

Nedan listas de länder som fått högst totalpoäng i finalerna 1956–2022 och semifinalerna 2004–2022.
Tabellerna är senast uppdaterade i maj 2022. Siffrorna gäller ej år 2020 då tävlingen var inställd.

Finalpoäng # Land Poäng 1 Sverige 5 888 2 Storbritannien 4 547 3 Italien 4 509 4 Frankrike 4 269 5 Norge 3 706 6 Ryssland 3 530 7 Tyskland 3 454 8 Irland 3 428 9 Ukraina 3 380 10 Grekland 3 276

Semifinalpoäng # Land Poäng 1 Sverige 2 376 2 Ukraina 2 184 3 Grekland 1 982 4 Norge 1 934 5 Ryssland 1 892 6 Moldavien 1 772 7 Nederländerna 1 704 8 Israel 1 653 9 Azerbajdzjan 1 647 10 Island 1 616

Poängrekord

I och med att Eurovision Song Contest har sänts sedan 1950-talet har förutsättningarna och antalet deltagarländer varierat kraftigt. För att göra en rättvis jämförelse av poängrekord har den delats in i olika epoker:

• 1957–1974: poängsystemet varierade från år till år med antalet deltagarländer som var mest 18 länder.
• 1975–2003: ett standardiserat poängsystem infördes och antalet deltagarländer varierade mellan 20 och 26 per år.
• 2004–2015: EBU införde semifinalsystemet som möjliggjorde att över 40 länder kunde delta per år. I och med det ökade poängsummorna jämfört med tidigare år.
• 2016–nutid: poängsystemet förändrades med att varje lands jury- och tittarröstning tillsammans delar ut 116 poäng istället för tidigare 58 poäng, vilka fördelas ut på dubbel uppsättning av 12, 10, 8, 7, 6, 5, 4, 3, 2 och 1 poäng. Eftersom dubbelt så mycket poäng delas ut har poängsummorna i såväl semifinaler som finaler ökat markant.

Listorna innehåller inte bara vinnarländer utan även övriga topplacerade länder. Länder som ej är vinnare har grå bakgrund (detta gäller även bidrag som ej blev vinnare i semifinalerna).

Portugals representant 2017 Salvador Sobral och hans bidrag Amar Pelos Dois är det bidrag som har fått högst poängsumma i en ESC-final någonsin.

1957–1974

Finaler Nr Land År Poäng- summa 1 Luxemburg 1973 129 2 Monaco 1971 128 Luxemburg 1972 4 Spanien 1973 125 5 Storbritannien 1973 123 6 Spanien 1971 116 7 Storbritannien 1972 114 8 Västtyskland 1972 107 9 Nederländerna 1972 106 10 Västtyskland 1971 100 Österrike 1972

1975–2003

Finaler Nr Land År Poäng- summa 1 Storbritannien 1997 227 2 Irland 1994 226 3 Estland 2001 198 4 Danmark 2000 195 5 Irland 1993 187 6 Danmark 2001 177 7 Belgien 1986 176 Lettland 2002 9 Irland 1987 172 Israel 1998

2004–2015

Finaler Nr Land År Poäng- summa 1 Norge 2009 387 2 Sverige 2012 372 3 Sverige 2015 365 4 Ryssland 2015 303 5 Finland 2006 292 Italien 2015 292 7 Österrike 2014 290 8 Danmark 2013 281 9 Ukraina 2004 280 10 Ryssland 2008 272

Semifinaler Nr Land År Poäng- summa 1 Serbien 2007 298 2 Finland 2006 292 3 Bosnien och Hercegovina 2006 267 4 Serbien och Montenegro 2004 263 5 Ukraina 2004 256 6 Grekland 2004 238 7 Rumänien 2005 235 8 Ungern 2007 224 9 Ryssland 2006 217 9 Sverige 2015 217

2016–2019, 2021–

Finaler Nr Land År Poäng- summa 1 Portugal 2017 758 2 Ukraina 2022 631 3 Bulgarien 2017 615 4 Ukraina 2016 534 5 Israel 2018 529 6 Italien 2021 524 7 Australien 2016 511 8 Frankrike 2021 499 9 Nederländerna 2019 498 10 Ryssland 2016 491

Semifinaler Nr Land År Poäng- summa 1 Bulgarien 2017 403 2 Sverige 2022 396 3 Portugal 2017 370 4 Ryssland 2016 342 5 Ukraina 2022 337 6 Australien 2016 330 7 Malta 2021 325 8 Moldavien 2017 291 9 Schweiz 2021 291 10 Island 2021 288

Rekord i antal 12-poängare

Observera att tabellen nedan inte bara innehåller vinnande länder. Länderna listas i första hand efter antalet totaltolvor och i andra hand efter senaste notering.

Länder markerade med * tävlade innan 2016, då antalet 12-poängare räknades i kombinerat läge (jury- och telefonröster).

Finaler Antal Land År 33 Ukraina 2022 30 Portugal 2017 18 Sverige* 2012 17 Ukraina 2016 16 Norge* 2009 14 Ryssland 2016 13 Israel 2018 Österrike* 2014 12 Frankrike 2021 Ryssland 2019 Australien 2016 Sverige* 2015

Semifinaler Antal Land År 19 Sverige 2022 Bulgarien 2017 16 Ukraina 2022 Portugal 2017 14 Sverige* 2015 11 Ryssland 2016 10 Malta 2021 Moldavien 2021 Australien 2016 9 Serbien 2022 Sverige 2018 Serbien* 2007 Bosnien och Hercegovina* 2006 Serbien och Montenegro* 2004

Övrig statistik

Vinnaren 1956 Lys Assia och vinnaren 2008 Dima Bilan i Moskva 2009.

• Flera låtskrivare har vunnit två gånger: Willy van Hemert (Nederländerna 1957, 1959), Yves Dessca (Monaco 1971, Luxemburg 1972), Rolf Løvland (Norge 1985, 1995), Johnny Logan (Irland 1987, 1992) och Brendam Graham (Irland 1994, 1996).
• Storbritannien har fått totalt 16 andraplaceringar, vilket är ett rekord. Den senaste fick de i finalen i 2022 års tävling.
• Sedan nuvarande poängsystemet (1–8, 10 och 12 poäng) infördes har det totalt 16 gånger hänt att ett eller flera länder inte fått några poäng alls under en omröstning. Första gången var för Norge 1978 och senaste gången för Storbritannien 2021.
• År 2008 var det i och med Rysslands vinst det åttonde året i följd som ett land utan tidigare seger vunnit festivalen, även om den bröts igen året därpå. Någon sådan lång svit har aldrig tidigare förekommit, även om det genom historien har förekommit kortare sviter upp till tre år i rad med att tidigare icke-vinnande nationer har fått sin första vinst.
• Grekland var det enda landet som mellan åren 2004 och 2011 konsekvent lyckades placera sig inom de tio första placeringarna i finaler. Azerbajdzjan hamnade på andra plats i denna svit, då de mellan åren 2008 och 2013 lyckades uppnå samma sak som Grekland. Bägge sviterna är dock numera brutna.
• Sedan det permanenta semifinalinförandet 2004 är Ukraina det enda deltagarland som aldrig har missat finalkvalificering de år som landet har behövt kvala i tävlingen via semifinal till final. Övriga deltagarländer, exkluderat "The Big Five" (som alltid är direktkvalificerade till finalen oavsett placering året innan), har samtliga missat finalplats vid minst ett tillfälle. Däremot är det inget land som har kvalificerat sig alla år i rad, utan kvalificeringarna har skett vid olika tillfällen sedan 2004.
• Mest framgångsrika debutanter är Schweiz, som vann på premiäråret 1956 (som dessutom var på hemmaplan) och Serbien, som vann 2007. Serbien hade tidigare deltagit som Jugoslavien och Serbien-Montenegro, men debuterade 2007 under egen flagg.
• Portugal fick vänta hela 53 år på sin första seger, räknat sedan landets debut i Eurovision 1964. Av de länder som ännu inte vunnit är Malta det land som väntat längst, som debuterade 1971, följt av Cypern (debut 1981) och Island (debut 1986).
• När Luxemburg vann år 1973 vann de med den hittills största procentmängden av totala maxpoängen (80,6%). Landet fick totalt 129 av 160 poäng (en differens på 31 poäng).
• Österrike (2015) och Portugal (2018) är de länder som har kommit på sistaplats som arrangörsland och regerande mästarland.
• Danmark, Frankrike, Irland och Storbritannien är de länder som har vunnit tävlingen mer än en gång i ett och samma arrangörsland (dock vann Danmark och Irland i olika städer).
• Finland var tidigare unikt då man innehade medlemskap i både EBU och den tidigare östeuropeiska motsvarigheten OIRT, och är således det enda landet som deltagit i ESC och samtidigt varit OIRT-medlem. Tilläggas ska även att Finland mellan 1977 och 1980 tävlade i både ESC och den östeuropeiska motsvarigheten Intervision Song Contest, som de dessutom vann 1980.
• Nio gånger har artister födda utanför det geografiska Europa vunnit:
  • 1978 - Izhar Cohen från Israel.
  • 1979 - Gali Atari & Milk and Honey från Israel.
  • 1980 och 1987 - Johnny Logan, född i Australien, tävlade för Irland.
  • 1988 - Céline Dion, född i Kanada, tävlade för Schweiz.
  • 1997 - Katrina Leskanich, född i USA, tävlade för Storbritannien som en del av Katrina and the Waves.
  • 1998 - Dana International från Israel.
  • 2001 - Dave Benton, född på Aruba, tävlade för Estland.
  • 2011 - Eldar Qasımov & Nigar Dzjamal (som duon Ell & Nikki) från Azerbajdzjan.
  • 2018 - Netta Barzilai från Israel.

Spin-off

Sedan millennieskiftet har tävlingen, förutom att utvecklas själv mot att bli större, även utvecklats åt andra håll och gjort spin-offer på programmets upplägg. Man har exempelvis gjort en juniorvariant (Junior Eurovision Song Contest) som sänts årligen sedan 2003, en dansvariant (Eurovision Dance Contest) som sändes mellan 2007 och 2010. Det är även planerat för en American Song Contest som är en variant där de 50 delstaterna i USA inklusive fem amerikanska territorier och huvudstaden Washington, D.C. tävlar mot varandra på ett liknande sätt som i Eurovision Song Contest. Den första upplagan är planerad att sändas i NBC under mars, april och maj 2022.

Den 17, 19 och 21 december hölls Türkvizyon 2013 i Eskişehir, Turkiet. Det blev den första upplagan av den ESC-liknande tävlingen som hålls för asiatiska, syd- och östeuropeiska regioner. Tävlingen har även arrangerats ett antal år därefter.

Det finns även planer på en trolig kommande östasiatisk ESC-version (Our Sound) och en arabisk version (Arab World Song Contest).

Under åren 1977–1980 gjordes även en östeuropeisk ESC-liknande tävling kallad Intervision Song Contest som sändes från Sopot i Polen.

Sedan år 2005 sänds även World Oriental Music Festival där länder från både Europa och Asien deltar ^{[källa behövs]}. EBU har också försökt göra en amerikansk spin-off, då under namnet World Vision: An American Anthem, men det har legat på is med anledning av ointresse från det amerikanska hållet. År 2005, då Eurovisionen fyllde 50 år, hölls en jubileumsgala kallad Congratulations som korade den dittills bästa Eurovision Song Contest-låten. Det blev svenska Waterloo från 1974 med Abba.

Fans till Eurovision Song Contest har bildat en fan club vid namn OGAE International.

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Eurovision Song Contest.
  Bilder & media
• Eurovision.tv (engelska)