Eurovision Song Contest

internationell sångtävling anordnad av Europeiska radio- och TV-unionen
Artikel Diskussion
För andra betydelser, se ESC (olika betydelser).

Eurovision Song Contest, officiellt även Le Concours Eurovision de la chanson (ursprungligt franskt namn) eller ESC (förkortning) och på svenska ibland omnämnt som Eurovisionsschlagerfinalen[1][2][3][4] eller Eurovisionsschlagerfestivalen,[5] är en årlig återkommande sångtävling. Den är världens största underhållningsprogram[6] och arrangeras av Europeiska radio- och TV-unionen (EBU), tillsammans med det land som föregående år korats till segrare. Tävlingen är en samproduktion mellan TV-bolagen som är medlemmar i EBU, där varje land som vill vara med och tävla skickar ett bidrag med en tillhörande artist. Officiellt är det bidragen som tävlar även om man i första hand nämner dessa som länder, därefter artist och bidrag. Inför varje års tävling lägger sig inte EBU i hur ländernas TV-bolag väljer bidrag och artist, däremot måste tävlingsländerna följa ett regelverk som bland annat innebär att låtarna måste vara nyskrivna och ej tidigare publicerade, hur lång låten får vara och hur många personer som får delta på scenen.

Eurovision Song Contest
Duncan Laurence with the 2019 Eurovision Trophy.jpg
Duncan Laurence gav Nederländerna segern i Eurovision Song Contest 2019.
OriginaltitelEurovision Song Contest
Genreunderhållning, musiktävling
Skapad avMarcel Bezençon
Antal avsnitt90 (2019)
Längd (per avsnitt)ca 120–180 minuter per show
Antal säsonger65 (2021)
Produktion
ProduktionsbolagEuropeiska radio- och TV-unionen (EBU) med respektive arrangörsland
InspelningsplatsBestäms varje år genom röstning, där det land som fått högst totalpoäng i den årliga finalen får arrangera året därpå.
Sändning
OriginalkanalEurovision
Originalvisning1956–2019, 2021-
StatusPågår
Kronologi
Relaterade programJunior Eurovision Song Contest,
Eurovision Dance Contest,
Our Sound,
Türkvizyon Song Contest
Externa länkar
Officiell webbplats

År 2015, samma år som Eurovision Song Contest firade 60-årsjubileum, blev tävlingen tilldelad Guinness World Records för den längsta pågående musiktävlingen i världen.[7]

Hittills (2019) har totalt 1564 bidrag framförts genom åren.

Om Eurovision Song ContestRedigera

 
Marija Šerifović framför Serbiens bidrag 2007.

Efter andra världskrigets slut var Europa splittrat i två politiska block – väst- och östblocket. Väst och öst representerades av USA respektive Sovjetunionen, två supermakter som konkurrerade med varandra ekonomiskt, militärt men även kulturellt. I väst utvecklades televisionen, och EBU bildades. Det uppstod en idé att anordna en TV-sänd sångtävling som skulle visas i miljontals hem runt om i Europa, för att etablera en europeisk identitet.

Den 24 maj 1956 sändes den första Eurovision Song Contest från Lugano i Schweiz med sju deltagande länder. Därefter producerades tävlingen oavbrutet fram till år 2019. På grund av coronapandemin ställdes tävlingen in år 2020, men har återupptagits 2021. Genom åren har antalet medlemmar växt från sju till dagens femtioen medlemsländer (även om som mest 43 länder har deltagit vid ett och samma år). Fram till början av 1990-talet medverkade i snitt 25 länder per år, men den 1 januari 1993 gick den östeuropeiska motsvarigheten till EBU, OIRT, ihop med EBU och antalet möjliga deltagarländer ökade kraftigt. Under det kommande decenniet infördes olika kvalificeringsregler för att fortsatt hålla antalet bidrag i huvudtävlingen kring tjugofem stycken. Men för att få fler länder att delta infördes en semifinal 2004 som hölls några dagar före finalen, vilket möjliggjorde att 36 länder kunde delta det året. De kommande åren behölls detta system men 2008 infördes två semifinaler eftersom trycket av antal länder blev alltför stort och för att därigenom begränsa finaldeltagandet. Från semifinalerna röstas 10 länder vidare till finalen. Tävlingen genomförs någon gång under perioden mars–maj, där flest arrangemang skett i maj månad.

I många år har grannländer röstat på varandra, och vid minst två tillfällen sägs röstningsblock har spelat en kritiskt avgörande roll för utgången av tävlingen.[8]

Svenska medier har genom åren beskrivit tävlingen under många olika namn som Eurovisionsschlagerfestivalen,[9] Schlager-EM, Schlagerfinalen, Eurovisionsfestivalen, ESC, Mélodie Grand Prix[9] och Eurovisionen.

UppläggRedigera

Nationella uttagningarRedigera

Inför en Eurovision Song Contest ger EBU de tävlingsländer som är intresserade av att delta i uppgift att välja ut en artist och ett tävlingsbidrag. För bidraget beslutar dock EBU ett datum som säger att före det datumet får inga tävlingsbidrag ha varit publicerade för allmänheten (släppt via olika kanaler). Därför måste tävlingsländerna välja ut bidrag som släppts efter detta datum. Varje tävlingsland beslutar själv om uttagningsform, vilket kan vara allt från internval till en längre uttagning med heat, kvarts- och semifinaler samt final med mera. Länderna får själva anordna egna regelverk för uttagningarna, även om det bidrag samt den artist som sedan väljs ut måste följa EBU:s eget regelverk i tävlingen. I de nationella uttagningarna kan man dock bortse från kraven, förutsatt att kraven sedan kommer att uppfyllas när tävlingen går av stapeln.

TävlingenRedigera

I Eurovision Song Contest får alla länder ett tilldelat startnummer, vilket tidigare skett genom lottning, men sedan 2013 görs av värdlandets tävlingsproducenter. Sedan 2008 föregås detta av att länderna som måste kvala genom semifinalerna delas upp i olika grupper och sedan lottas dessa in i semifinalerna. Sedan 2010 lottas det även om starthalvor. Under semifinalerna framförs sedan bidragen enligt startordningen och därefter röstar tittarna och/eller jurygrupper fram tio vinnare (per semifinal) som går vidare till finalen. I finalen får finalländerna tilldelade startnummer och sedan sker samma procedur som i semifinalerna, med skillnaden att en vinnare koras. Vinnarlandet är sedan det landet som tilldelas att få arrangera nästkommande års Eurovision.

Inget land får rösta på sig själva och den poäng som delas ut ligger på skalan 1–8, 10 och 12 poäng. Denna poängskala infördes 1975.

RegelverkRedigera

Under årens lopp har EBU gång på gång ändrat och lagt till regler. Detta för att göra tävlingen så rättvis som möjligt för alla deltagande länder. Nedan listas tävlingens nuvarande grundregler:

  • Ett tävlingsbidrag får vara max 3 minuter långt.
  • Tävlingsbidragen får inte nedvärdera tävlingen eller innehålla några politiska, religiösa eller kommersiella budskap.
  • Låtarna måste vara nyskrivna och ej publicerade före ett bestämt datum, bland annat har 1 september året innan förekommit. Länder kan ha ett senare datum, nämligen den egna festivalen.
  • Bidragen får framföras på valfritt språk.
  • Tävlande artist måste vara minst 16 år gammal (gäller på finaldagen). Någon övre åldersgräns finns inte.
  • Alla sånginsatser, inklusive körsång, måste framföras live.
  • Max sex personer får medverka på scenen (räknat per land).
  • Vinnarlandet i finalen får uppdraget att arrangera nästa års tävling, dock kan undantag göras.
  • Endast ett land per år kan vinna tävlingen. Skulle två eller fler länder få samma totalpoängsumma (både på vinstposition men även på andra slutplaceringar) avgörs det först genom hur många poänggivande länder som respektive land fått och därefter räknas antalet 12-poängare, 10-poängare, 8-poängare osv. Den som då har flest poäng i den högsta kategorin är den som vinner. Systemet med att man först räknar antal poänggivande länder infördes 2003,[10] medan systemet med att räkna antalet 12-poängare och nedåt infördes 1975.
  • Alla länder som medverkar i respektive års tävling är tvingade att visa alla sändningar som görs, inklusive repriser. Resultatvisningen och liknande får inte manipuleras. Vissa angivna mellanspel får dock ersättas av reklam.
  • Alla länder som tävlar måste betala en avgift för att få vara med och tävla. Detta för att arrangörslandet inte ska behöva stå för hela värdskapskostnaden självt.
  • EBU förbehåller sig rätten att diskvalificera länder, artister och bidrag som bryter mot tävlingsreglerna.

TilläggRedigera

 
Lys Assia sjunger vid 1958 års tävling i Hilversum. Det var tredje gången hon tävlade för sitt hemland Schweiz, efter att hon vunnit den allra första tävlingen år 1956 och tävlat året efter.

Vissa regler som tillkommit har i efterhand behövt justerats något p.g.a. att de inte varit tillräckliga eller att de inte hållit måttet. Bland annat har regler införts vissa år då man annars inte visste hur vissa saker skulle hanteras. En av dessa regeländringar var ändringen om att endast ett land kan vinna tävlingen. Efter att fyra länder delat på segern 1969 valde många länder att avstå i protest året därpå, vilket tvingade EBU att införa en sådan regel. Vissa av de regler som nämns ovan har haft undantag vissa år såsom:

  • Fram till 1962 fick de tävlande låtarna vara högst tre minuter och trettio sekunder långa. Första året (1956) fanns ingen regel om låtlängden, dock var en rekommenderad längd på den som sedan infördes (exempelvis var en av de tävlande låtarna 1956 mer än fem minuter lång).
  • Första tävlingsåret skickade varje tävlande land två bidrag vardera, åren därefter tävlade endast ett bidrag per land.
  • Mellan åren 1956 och 1965, 1973 och 1976, och från 1999 har varje deltagarland haft rätt att framföra sitt bidrag på vilket språk man velat. Åren däremellan har EBU haft en regel om att man var tvingad att sjunga på landets officiella språk.
  • Mellan åren 1957 och 1970 fick varje land som mest ha två personer på scen (således godkändes enbart soloartister eller duon).
  • Före 1963 tilläts inga körer i tävlingen. Mellan 1963 och 1970 tilläts körer på upp till tre personer per land.
  • Mellan 1956 och 1972 framförde alla bidragen med en orkester. 1973 ändrades reglerna så att varje deltagande själv land fick bestämma om de ville ha förinspelad musik eller en orkester. Sedan år 1999 är det obligatoriskt att alla bidragen ska ha förinspelad musik.[11]
  • Åren 1960, 1963, 1972, 1974 och 1980 hölls tävlingen i ett land som inte vunnit året före. Anledningen till detta var olika saker, bl.a. var det återkommande att vissa länder vunnit två år i rad och inte hade råd att arrangera tävlingen året därpå. De första två tävlingsåren fanns det ingen regel om arrangörsland.
  • Om två eller flera länder hade samma poäng om de delade första placeringen skulle en skiljeomröstning äga rum och låtarna skulle spelas en gång till, detta gällde mellan åren 1970 och 1988.[12] Regeln behövde dock aldrig användas.
  • Mellan åren 1989 och 2002 avgjordes om två eller flera länder hade samma poäng om de delade första placeringen av den som hade flest 12-poängare; om det då fortfarande var lika gick man vidare med 10-poängare, 8-poängare osv.[12][13] Mellan dessa år behövde dock regeln endast användas en gång, nämligen år 1991.
  • Åldersgränsen på 16 år för tävlande artist infördes 1990. År 1986 vann en 13-åring.

Andra reglerRedigera

PoängomröstningenRedigera

De första arton åren som Eurovision Song Contest arrangerades fanns det inga regler om hur poängsystemet skulle vara. Därför såg poängsystemen olika ut för varje år som gick, även om man kunde återanvända dessa ibland. Inför tävlingen år 1975 gjorde EBU om detta system och införde ett standardsystem som innebar att varje tävlande land gav poängen 1–8, 10 och 12 poäng. 12 poäng blev den högsta summan, som därmed ges till det röstande landets favoritbidrag, följt av 10 poäng till landets tvåa, 8 poäng till landets trea och så vidare ned till 1 poäng. Därmed ger alla länder poäng till tio tävlande länder vardera, resterande ges noll poäng. Samma system används även i Junior Eurovision Song Contest, även om varje land börjar på tolv poäng innan omröstningen startar. En regel som funnits med hela tiden i denna del av tävlingen är att alla länder får rösta på vilka av de tävlande länderna som helst undantaget det egna landet.

Fram till tävlingen år 1997 avgjordes ESC årligen med hjälp av endast jurygrupper. Det året prövade fem länder (Schweiz, Storbritannien, Sverige, Tyskland, Österrike) på att använda telefonröstning. Då detta visat sig vara en bra lösning har man sedan år 1998 infört telefonröstning som standardsystem, även om alla länder har en back-upjury om något skulle gå snett med röstningen. Sedan 2000-talets mitt, då semifinaler infördes och fler länder deltagit, har telefonröstningen i hög grad förändrat tävlingen p.g.a. ländernas olika röstningsmönster. Därför infördes delvis jurymakt i semifinalerna år 2008 och 2009, samt att från finalen år 2009 har varje lands resultat delats lika mellan landets telefonröstning och landets femmannajury, s.k. 50:50-röstning. Sedan år 2010 används detta system även i semifinalerna.

RöstningsmönsterRedigera

I många år har grannländer röstat på varandra, och vid minst två tillfällen har röstningsblock spelat en kritiskt avgörande roll för utgången av tävlingen.[8]

Fram till och med 1980-talet deltog inte länderna i det dåvarande östblocket i festivalen. Sedan Tyskland enades till ett land, Sovjetunionen och Jugoslavien föll och dess områden blev fria stater i början av 1990-talet har allt fler länder tillkommit i tävlingen och velat vara med och tävla. I samband med detta försökte EBU hålla tävlingen på en nivå så att inte allt för många länder skulle deltaga per år. Därför infördes en regel om att de länder som placerat sig sämst året innan skulle vara tvungna att avstå tävlan året därpå, så att fler länder skulle kunna vara med. Detta höll sig fram till år 2004, då man införde en semifinal i tävlingen. Detta innebar att alla länder som inte placerat sig på topp tio året innan och som ej tillhörde gruppen "The Big Four" (vilka är Frankrike, Spanien, Storbritannien och Tyskland; sedan 2011 är även Italien med i den gruppen som heter "The Big Five") var tvungna att tävla i semifinalen om en plats i finalen. I och med detta kan runt 35–40 länder per år tävla. Därigenom ökades också poängmarginalerna och flera röstningsblock i tävlingen.

Genom att tävlingen öppnades för fler länder kunde man snabbt urskilja att röstningsmönster bildades. Dessa mönster beror till större delen inte på låtarnas musikaliska kvalitet eftersom mönstret har återkommit på samma sätt år efter år. När semifinalsystemet infördes började fler länder från östra Europa kvalificera sig jämfört med de länder från väst. I finalen blev sedan placeringarna även där oftare att de östeuropeiska länderna placerade sig bättre än de västeuropeiska länderna. 2007 blev ett år då samtliga tio semifinalplatser gick till länder från Östeuropa, samtidigt som i finalen blev de sexton först slutplacerade länderna (undantaget sjunde plats) östeuropeiska länder.

Eftersom EBU insåg att detta system inte längre höll gjordes stora tag i tävlingen för att inte röstningsblocken skulle vara allt för dominerande. År 2008 gjordes tävlingen om då man införde två semifinaler och att jurygrupper delvis skulle få avgöra det hela. Genom detta gör man så att endast "The Big Five" och det aktuella värdlandet blir direktkvalificerade, övriga länder måste kvala in till finalen. För att göra semifinalerna så rättvisa som möjligt lottar man om vilka länder som ska tävla i respektive semifinal, och låter samtidigt röstningsmomentet endast vara öppet för de länder som ska tävla i den aktuella semifinalen. Innan lottningen görs delar EBU in länderna i fem eller sex olika grupper, beroende på geografiskt läge och/eller röstningshistorik från tidigare år. Varje grupp splittas sedan i två delar, där den ena hälften får tävla i den första semifinalen och den andra hälften i den andra semifinalen. Hur länderna placerar sig i de olika grupperna varierar beroende på hur många länder som deltar. När ett land som kvalificerat sig från en semifinal vunnit tävlingen behöver det landet inte kvala året därpå, varpå den platsen lämnas tom i gruppen. Utöver detta får även de direktkvalificerade länderna (som endast består av värdlandet och ”The Big Five”) vara med och sända och rösta i minst en av de två semifinalerna. Ett undantag gjordes dock i Eurovision Song Contest 2015 då Australien fick rösta i båda semifinalerna.

The Big FiveRedigera

För att ett Eurovision Song Contest överhuvudtaget ska kunna arrangeras årligen krävs det att alla länder betalar en viss summa pengar, utöver det som EBU betalar ut. Trots detta krävs det att vissa länder lägger mer pengar på tävlingen för att arrangörslandet inte ska bli lidande av för höga kostnader. För att hålla tävlingen vid liv var man därför tvungen att erbjuda fyra (senare fem) länder direktkvalificeringsplatser i varje års final (oavsett slutplacering året innan) med haken att de ska betala mer än de andra länderna som är med och tävlar. Detta kom på EBU:s bord under år 1996 då Tyskland, som fram till 1990-talet brukade lägga mer pengar i tävlingen än de andra länderna, missade att kvalificera sig till finalen det året. Därför beslöt EBU att låta Tyskland, tillsammans med Frankrike, Spanien och Storbritannien, få bli en del av den gruppen, kallad ”The Big Four”, från och med tävlingen år 1999, med anledning av just de fyra har råd att betala större delen av tävlingens kostnader.

När EBU införde semifinalen år 2004 beslöts att de länder som hade kommit på de tio första slutplaceringarna i finalen skulle vara direktkvalificerade till finalen året därpå tillsammans med "Big Four"-länderna. Om någon eller några av "Big Four"-länderna hade slutat inom tiotoppen blev istället det landet som kommit på elfte plats i finalen direktkvalificerat osv. bakåt. Denna regel ströks sedan till 2008 när EBU införde två semifinaler i tävlingen. Från det året måste samtliga länder som är med och tävlar, utom värdlandet och "Big Four", gå genom en av två semifinaler. Sedan år 2011 heter gruppen numera "Big Five" i och med att Italien återkom till tävlingen igen och att EBU beslöt att även de kunde bidra ekonomiskt stort till tävlingen. En regel infördes inför 2011 års tävling som innebär att om någon av "Big Five"-länderna vinner kommer enbart "Big Five"-länderna bli direktkvalificerade till finalen. Regeln infördes efter att Tyskland hade vunnit tävlingen 2010.

Startordningen[14]Redigera

Fram till Eurovision Song Contest 2012 fick varje års arrangörsland i uppdrag av EBU att inför finalen (och sedan 2004/2008 även semifinalen/erna) lotta den startordning som länderna det året skulle tävla i. Anledningen var att man på förhand skulle veta i vilken ordning som länderna skulle tävla i eftersom själva tävlingen sedan skulle gå så smidigt som möjligt. Den 7 november 2012 röstades ett nytt regelförslag igenom inom EBU som innebar att lottningen skrotades och ersattes med att det land som vinner får bestämma startordningen för semifinalerna och för finalen, dock i kombination med delvis lottning för rättvisa. Denna regel började gälla från 2013 års upplaga. Det sägs att anledningen till regeländringen var att man ville få ett bättre flyt i sändningarna genom att kunna bestämma körschemat på förhand.

I semifinalerna innebär regeln att tävlingsproducenterna får sätta startordningen utifrån hur länderna har lottats i halvindelningen. Det vill säga, producenterna får sätta länderna i semifinalerna i vilken ordning de vill, så länge inget land byter starthalva. För finalen gäller regeln att samtliga finalister (både de direktkvalificerade länderna och de kvalificerade semifinalländerna) lottas in i finalens två starthalvor och först därefter sätter producenterna startordningen. Enda undantaget är värdlandets startposition som istället lottas med ett direkt startnummer. Detta av rättviseskäl. Ordningen för semifinalerna och finalen ska innan offentliggörande vara godkänd av EBU:s högste chef samt av EBU:s referensgrupp. För finalstartordningen gäller det att den ska vara klar innan klockan 03:00 natten mot dagen innan finalen sänds.

Tävlande länderRedigera

Huvudartiklar: Länder som deltagit i Eurovision Song Contest och Lista över orter som varit värd för Eurovision Song Contest
 
Länder som deltagit minst en gång fram till och med 2016, markerade med grön färg. Gula länder har rätt att deltaga, men har hittills inte gjort det. Röda länder har tagit fram bidrag till tävlingen, men sedan dragit sig ur.

Sedan starten 1956 har antalet deltagande länder ökat från sju till femtioen. Den stora förändringen skedde i början och mitten av 1990-talet då många länder som varit under en stat blivit fria och velat tävla. Eftersom Eurovision inte är någon geografisk Europatävling kan länder som geografisk ligger i både Nordafrika och Centralasien delta, vilket också har skett. Marocko är dock det hittills enda landet i Afrika som deltagit, vilket skedde år 1980. Australien har deltagit det senaste fyra åren (2018). Bland länder utanför det geografiska Europa kan också nämnas Armenien, Azerbajdzjan, Cypern, Georgien, Israel och Turkiet som har deltagit i många år.

DebutårRedigera

Sammanställning resultatenRedigera

Finalerna 1956 – 1995, före semifinalernas tidRedigera

Finalerna 1996 – 2019Redigera

 
År
Land
 96 97 98 99 00 01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 Bäst
plac.		 Pallplatser
1956–2019[a]
Sortera        
  Albanien – – – 7 16 17 17 16 5 17 11 17 5
  Armenien – – – – – – – – – 8 8 4 10 7 18 4 16 7 18 4
  Australien[b] – – – – – – – – – – – – – – – – – – – 5 2 9 20 9 2 1
  Azerbajdzjan – – – – – – – – – – – 8 3 5 1 4 2 22 12 17 14 8 1 1 1 1
  Belarus 6 24 16 16 17 24 6
  Belgien 16 6 12 24 13 2 22 6 12 4 10 4 1 1 4
  Bosnien och Hercegovina 22 18 7 14 13 16 9 14 3 11 10 9 17 6 18 3 1
  Bulgarien 5 4 2 14 2 1
  Cypern 9 5 11 22 21 6 20 5 18 21 16 22 21 21 2 13 2 1
  Danmark 16 8 1 2 24 9 18 15 13 4 5 23 1 9 20 9 12 1 3 1 3
  Estland 5 8 12 6 4 1 3 21 6 24 6 20 7 8 20 1 1 1
  Finland 23 15 18 20 1 17 22 25 21 24 11 25 1 1
  Frankrike 19 7 24 19 23 4 5 18 15 23 22 22 19 8 12 15 22 23 26 25 6 12 13 16 1 5 6 7
  Georgien – – – – – – – – – 12 11 9 9 15 11 20 9
  Grekland 14 12 20 3 17 17 3 1 9 7 3 7 8 7 17 6 20 19 19 21 1 1 3
  Irland 1 2 9 17 6 21 11 22 10 24 23 8 19 26 16 1 7 4 1
  Island 13 20 2 12 22 8 19 14 2 19 20 20 17 15 10 2 2
  Israel 1 5 22 16 12 19 4 23 9 16 14 9 14 23 1 23 1 4 2 1
  Italien 4 2 9 7 21 3 16 6 5 2 1 2 5 5
  SFR Jugoslavien – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – 1 1
  Kroatien 4 17 5 4 9 10 11 15 13 11 12 21 18 23 13 4
  Lettland 3 18 1 24 5 16 16 12 6 15 1 1 1
  Litauen 20 13 23 6 21 23 19 14 22 18 9 12 6
  Luxemburg 1 5 2 2
  Malta 10 9 3 15 8 9 2 25 12 2 24 22 21 8 23 12 14 2 2 2
  Marocko 18
  Moldavien 6 20 10 14 22 12 11 11 3 10 3 1
  Monaco 1 1 1 3
  Montenegro – – – – – – – – – – 19 13 13
  Nederländerna 7 22 4 8 13 18 13 20 9 2 11 11 18 1 1 5 3 1
  Nordmakedonien 19 15 19 14 17 12 14 13 7 7
  Norge 2 24 8 14 11 22 4 24 9 14 5 1 20 26 4 8 8 10 15 6 1 3 1 1
  Polen 15 11 17 18 20 7 17 24 14 23 8 22 2 1
  Portugal 6 24 12 21 17 22 13 15 18 1 26 1 1
  Rumänien 22 17 9 10 18 3 4 13 20 19 3 17 12 13 12 15 7 3 2
  Ryssland 15 2 12 10 3 11 15 2 3 1 11 11 16 2 5 7 2 3 3 1 1 4 4
  San Marino 24 19 19
  Schweiz 16 22 25 20 22 8 16 25 13 4 1 2 4 3
  Serbien – – – – – – – – – – 1 6 13 14 3 10 18 19 18 1 1 1
  Serbien och Montenegro – – – – – – 2 7 – – – – – – – – – – – – – 2 1
  Slovakien 18 21 18
  Slovenien 21 10 18 11 7 13 23 15 13 25 14 22 15 7
  Spanien 20 6 16 23 18 6 7 8 10 21 21 20 16 24 15 23 3 25 10 21 22 26 23 22 1 2 4 2
  Storbritannien 8 1 2 12 16 15 3 26 16 22 19 22 25 5 25 11 25 19 17 24 24 15 24 26 1 5 15 3
  Sverige 3 14 10 1 7 5 8 5 6 19 5 18 18 21 3 1 14 3 1 5 5 7 5 1 6 1 6
  Tjeckien 25 6 11 6
  Turkiet 12 3 14 16 10 11 16 1 4 13 11 4 7 4 2 7 1 1 1 1
  Tyskland[c] 18 7 3 5 8 21 11 8 24 14 19 23 20 1 10 8 21 18 27 26 25 4 25 1 2 6 5
  Ukraina 14 1 19 7 2 2 12 10 4 15 3 6 1 24 17 1 2 2 1
  Ungern 12 23 12 9 22 24 10 5 20 19 8 21 4
  Österrike 10 21 10 14 18 6 21 18 1 26 13 16 3 1 2 1
Land            \            År 96 97 98 99 00 01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 Bäst
plac.		 Pallplatser
1956–2018[a]
Ett streck (–) innebär att landet inte var medlem av EBU och kunde inte delta.
En tom ruta innebär att landet inte deltog i finalen.
  1. ^ [a b] Inkluderar de deltagande ländernas båda bidrag 1956
  2. ^ Australien är inte medlem av EBU men har sedan 2015 en särskild inbjudan.
  3. ^ Tyskland innefattar även Västtyskland under perioden 1956–1990.

Semifinalerna 1993-2019Redigera

 
År
Land
 93 96 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 Bäst
plac. 		Q Pallplatser
1993, 1996, 2004–2019[a]
Sortera        
  Albanien – – 4 Q 14 17 9 7 6 14 2 15 15 10 16 14 8 9 2 8 1
  Andorra – – 18 23 23 12 16 15 12 0
  Armenien – – – 6 Q 2 5 6 12 7 4 7 2 7 15 16 2 10 2
  Australien[b] – – – – – – – – – – – – – Q 1 6 4 1 1 5 2
  Azerbajdzjan – – – – – 6 2 2 2 Q 1 9 10 6 8 11 5 1 11 1 3
  Belarus 19 13 22 4 17 13 9 14 16 7 5 12 12 9 16 10 4 6
  Belgien Q 12 Q 22 12 26 17 17 1 11 17 5 14 2 3 4 12 13 1 8 1 1 1
  Bosnien och Hercegovina 2 21 7 Q 2 Q 9 3 8 5 6 11 2 11 2 1
  Bulgarien 19 17 6 11 16 15 12 11 12 5 1 7 1 4 1
  Cypern Q 15 5 Q 15 15 15 14 10 18 7 15 6 8 5 2 9 2 11 1
  Danmark Q 25 13 3 Q 19 3 8 5 2 9 1 Q 13 17 10 5 10 1 13 1 1 2
  Estland 5 5 11 20 18 22 18 3 14 9 4 10 12 3 18 14 5 4 3 8 2
  Finland Q 22 14 18 1 Q 8 12 11 3 12 9 3 16 15 12 10 17 1 10 1 2
  Frankrike Q 11 Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q 11 18
  Georgien – – – 8 5 3 6 14 10 15 4 9 11 18 14 3 7 1
  Grekland Q 12 3 Q Q Q 1 4 2 1 4 2 7 6 16 10 14 5 1 16 2 2 1
  Irland Q 2 Q 14 9 Q 15 11 9 8 6 8 12 12 15 13 6 18 2 10 1
  Island Q 10 Q 16 13 13 8 1 3 4 8 6 8 15 14 15 19 3 1 11 1 2
  Israel Q 28 11 7 Q 24 5 7 8 15 13 14 14 3 7 3 1 Q 1 11 1 2
  Italien Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q - 10
  Kroatien 3 19 9 4 Q 16 4 13 13 15 12 13 10 8 17 14 3 9 1
  Lettland 17 10 Q 5 6 19 17 17 16 17 13 2 8 18 12 15 2 6 1
  Litauen 16 25 5 Q 16 9 12 5 3 9 11 7 4 17 9 11 3 9 1
  Luxemburg Q - 1
  Malta Q 4 8 Q Q 25 14 6 12 11 7 4 9 11 3 16 13 8 3 11 1
  Moldavien 2 Q 10 12 5 10 10 5 4 16 11 17 2 3 12 2 10 2 1
  Monaco 19 24 21 19 0
  Montenegro – – – – 22 14 11 15 12 7 9 13 16 16 16 7 2
  Nederländerna Q 9 6 14 20 21 13 17 14 19 15 6 1 14 5 4 7 1 1 9 2
  Nordmakedonien 26 10 9 10 9 10 10 15 16 9 16 13 15 11 15 18 2 2 6 1
  Norge Q Q Q 6 Q 18 4 1 Q 17 10 3 6 4 13 5 1 7 1 15 2 1
  Polen 15 Q 11 11 14 10 12 13 19 8 8 6 9 14 11 6 7
  Portugal Q 18 15 17 19 11 2 8 4 18 13 11 14 1 Q 15 1 7 1 1
  Rumänien 7 29 Q 1 Q Q 7 9 4 4 3 5 2 5 6 11 13 1 13 1 1 1
  Ryssland 26 Q Q 3 Q 3 Q 7 9 1 2 6 1 1 15 6 1 14 3 1 2
  San Marino – 19 16 14 11 10 16 12 18 17 8 8 2
  Schweiz Q 8 22 8 Q 20 13 14 17 10 11 13 4 17 18 12 13 4 4 7
  Serbien – – – – 1 Q 10 5 8 2 11 9 10 11 9 7 1 9 1 1
  Serbien och Montenegro – – 1 Q – – – – – – – – – – – – – 1 2 1
  Slovakien 4 17 18 16 13 18 4 1
  Slovenien 1 19 21 12 16 7 11 16 16 3 17 16 10 5 14 17 8 6 1 8 1 1
  Spanien Q 14 Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q 14 18
  Storbritannien Q 3 Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q 3 18 1
  Sverige Q 1 Q Q 4 Q 12 4 11 1 1 Q 2 1 Q 3 2 3 1 17 4 2 2
  Tjeckien – 28 18 18 13 9 13 3 2 2 3 1 1
  Turkiet Q 7 Q Q 8 3 7 2 1 13 5 1 10 1 1 1
  Tyskland[c] Q 24 Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q 24 17
  Ukraina 2 Q 7 Q 1 6 7 6 8 3 5 2 Q 6 1 14 1 2 1
  Ungern 6 23 5 2 19 15 7 10 8 3 8 4 2 10 12 2 10 2 1
  Österrike Q 6 Q 21 27 7 18 14 1 Q 7 7 4 17 1 9 1
Land            \            År 93 96 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 Bäst
plac. 		Q Pallplatser
1993, 1996, 2004–2019[a]
Ett streck (–) innebär att landet inte var medlem av EBU och kunde inte delta.
En tom ruta innebär att landet inte deltog i finalen.
Q innebär kvalificerad till finalen.

Vinnare genom årenRedigera

Nedan listas de länder som vunnit tävlingen genom åren, decennium för decennium.

1950-taletRedigera

År Värdstad &
värdland		 Vinnande land Upphovsmän
(text & musik)		 Språk
1956 Lugano, Schweiz   Schweiz Lys Assia "Refrain" Emile Gardaz (t), Geo Voumard (m) franska
1957 Frankfurt, Tyskland   Nederländerna Corry Brokken "Net als toen" Willy Van Hemert (tm) nederländska
1958 Hilversum,
Nederländerna		   Frankrike André Claveau "Dors, mon amour" Pierre Delanoë (t), Hubert Giraud (m) franska
1959 Cannes, Frankrike   Nederländerna Teddy Scholten "Een beetje" Willy Van Hemert (tm) nederländska

1960-taletRedigera

År Värdstad &
värdland		 Vinnande land Upphovsmän
(text & musik)		 Språk
19605 London, Storbritannien   Frankrike Jacqueline Boyer "Tom Pillibi" Pierre Cour (t), Andre Popp (m) franska
1961 Cannes, Frankrike   Luxemburg Jean-Claude Pascal "Nous les amoureux" Maurice Vidalin (t), Jacques Datin (m) franska
1962 Luxemburg, Luxemburg   Frankrike Isabelle Aubret "Un premier amour" Roland Valade (t), Claude Henri Vice (m) franska
19636 London, Storbritannien   Danmark Grethe & Jørgen
Ingmann		 "Dansevise" Sejr Volmer Sørensen (t), Otto Francker (m) danska
1964 Köpenhamn, Danmark   Italien Gigliola Cinquetti "Non ho l'età (Per amarti)" Mario Panzeri (t), Nicola Salerno (m) italienska
1965 Neapel, Italien   Luxemburg France Gall "Poupée de cire, poupée de son" Serge Gainsbourg (tm) franska
1966 Luxemburg   Österrike Udo Jürgens "Merci chérie" Udo Jürgens (tm), Thomas Horbiger (t) tyska,
franska
1967 Wien, Österrike   Storbritannien Sandie Shaw "Puppet on a String" Bill Martin (tm), Phil Coulter (tm) engelska
1968 London, Storbritannien   Spanien Massiel "La la la" Ramon Arcusa (tm), Manuel De La Calva (tm) spanska
1969 Madrid, Spanien   Frankrike Frida Boccara "Un jour, un enfant" Eddy Marnay (t), Émile Stern (m) franska
  Nederländerna Lenny Kuhr "De troubadour" Lenny Kuhr (t), David Hartsema (m) nederländska
  Storbritannien Lulu "Boom bang-a-bang" Peter Warne (t), Alan Moorhouse (m) engelska
  Spanien Salomé "Vivo cantando" A. Alcalde (t), Maria Jose De Cerato (m) spanska

5 Nederländerna avstod att arrangera tävlingen 1960 för att de ansåg att det gått för kort tid sedan de arrangerade tävlingen 1958.[15]
6 Storbritannien fick arrangera år 1963 eftersom Frankrike inte ville göra det.

1970-taletRedigera

År Värdstad &
värdland		 Vinnande land Upphovsmän
(text & musik)		 Språk
19707 Amsterdam,
Nederländerna		   Irland Dana "All Kinds of Everything" Derry Lindsay (tm), Jackie Smith (tm) engelska
1971 Dublin, Irland   Monaco Séverine "Un banc, un arbre,
une rue"		 Yves Dessca (t), Jean-Pierre Bourtayre (m) franska
19728 Edinburgh,
Storbritannien		   Luxemburg Vicky Leandros "Après toi" Yves Dessca (t), Klaus Munro (tm),
Mario Panas (m)		 franska
1973 Luxemburg   Luxemburg Anne-Marie David "Tu te reconnaîtras" Vline Buggy (t), Claude Morgan (m) franska
19749 Brighton,
Storbritannien		   Sverige Abba "Waterloo" Stikkan Anderson (t), Benny Andersson (m),
Björn Ulvaeus (m)		 engelska
1975 Stockholm,
Sverige		   Nederländerna Teach-In "Ding dinge dong" Wil Luikinga (t), Eddy Owens (t),
Dick Bakker (m)		 engelska
1976 Haag,
Nederländerna		   Storbritannien Brotherhood of Man "Save Your Kisses for Me" Tony Hiller (tm), Lee Sheriden (tm),
Martin Lee (tm)		 engelska
1977 London,
Storbritannien		   Frankrike Marie Myriam "L'oiseau et l'enfant" Joe Gracy (t), Jean-Paul Cara (m) franska
1978 Paris, Frankrike   Israel Izhar Cohen &
Alpha-Beta		 "A-ba Ni-bi" Ehud Manor (t), Nurit Hirsh (m) hebreiska
1979 Jerusalem, Israel   Israel Milk and Honey "Hallelujah" Shimrit Orr (t), Kobi Oshrat (m) hebreiska

7 Efter att fyra länder vunnit året före (eftersom det inte fanns någon regel mot det då) valde många länder att avstå tävlan 1970. Därför kom endast tolv länder att tävla det året (jämfört med sexton året före).
8 Eftersom Monaco varken hade plats eller råd att arrangera efter sin vinst år 1971 överläts arrangörskapet på Storbritannien år 1972.
9 Varken Luxemburg (som blev etta) eller Spanien (som blev tvåa) år 1973 hade råd att arrangera år 1974, varför Storbritannien (som blivit trea 1973) fick arrangera istället.

1980-taletRedigera

År Värdstad &
värdland		 Vinnande land Upphovsmän
(text & musik)		 Språk
198010 Haag,
Nederländerna		   Irland Johnny Logan "What's Another Year?" Shay Healy (tm) engelska
1981 Dublin, Irland   Storbritannien Bucks Fizz "Making Your Mind Up" Andy Hill (tm), John Danter (tm) engelska
1982 Harrogate,
Storbritannien		   Västtyskland Nicole "Ein bißchen Frieden" Bernd Meinunger (t), Ralph Siegel (m) tyska
1983 München,
Västtyskland		   Luxemburg Corinne Hermès "Si la vie est cadeau" Alain Garcia (t), Jean-Pierre Millers (m) franska
1984 Luxemburg   Sverige Herreys "Diggi-loo diggi-ley" Britt Lindeborg (t), Torgny Söderberg (m) svenska
1985 Göteborg, Sverige   Norge Bobbysocks "La det swinge" Rolf Løvland (tm) norska
1986 Bergen, Norge   Belgien Sandra Kim11 "J'aime la vie" Marino Atria (t), Angelo Crisci (m),
Jean Paul Furnemont (m)		 franska
1987 Bryssel, Belgien   Irland Johnny Logan12 "Hold Me Now" Johnny Logan (tm) engelska
1988 Dublin, Irland   Schweiz Céline Dion "Ne partez pas sans moi" Nella Martinetti (t), Atilla Sereftug (m) franska
1989 Lausanne,
Schweiz		   SFR Jugoslavien Riva "Rock Me" Stevo Cvikić (t), Rajko Dujmić (m) serbokroatiska

10 1979 hade Israel vunnit för andra året i rad, men hade inte råd att vare sig vara med eller arrangera år 1980, varför Nederländerna fick göra det istället, efter förfrågan från EBU.
11 Sandra Kim är och förblir tävlingens yngsta vinnare, då hon endast var tretton år gammal när hon vann. Idag måste man vara minst sexton för att få vara med och tävla.
12 I och med Johnny Logans vinst år 1987 blev han den första (och hittills enda) artisten som vunnit Eurovision Song Contest två gånger.

1990-taletRedigera

År Värdstad &
värdland		 Vinnande land Upphovsmän
(text & musik)		 Språk
1990 Zagreb,
Jugoslavien		   Italien Toto Cutugno "Insieme:1992" Toto Cutugno (tm) italienska,
engelska
1991 Rom, Italien   Sverige13 Carola "Fångad av en stormvind" Stephan Berg (tm) svenska
1992 Malmö, Sverige   Irland Linda Martin "Why Me?" Johnny Logan (tm) engelska
1993 Millstreet Town,
Irland		   Irland Niamh Kavanagh "In Your Eyes" Jimmy Walsh (tm) engelska
1994 Dublin, Irland   Irland Paul Harrington &
Charlie McGettigan		 "Rock 'n' roll Kids" Brendam Graham (tm) engelska
1995 Dublin, Irland   Norge Secret Garden "Nocturne" Petter Skavlan (t), Rolf Løvland (m) norska
199614 Oslo, Norge   Irland Eimear Quinn "The Voice" Brendam Graham (tm) engelska
199715 Dublin, Irland   Storbritannien Katrina and the Waves "Love Shine a Light" Kimberley Rew (tm) engelska
1998 Birmingham,
Storbritannien		   Israel Dana International "Diva" Yoav Ginay (t), Tzvika Pik (m) hebreiska
1999 Jerusalem, Israel   Sverige Charlotte Nilsson "Take Me to Your Heaven" Gert Lengstrand (t), Marcos Ubeda (t),
Lars "Dille" Diedricson (m)		 engelska

13 År 1991 fick Sverige och Frankrike lika många poäng, varpå regeln om att endast ett land kan vinna togs till. Då Sverige fått flest tiopoängare (båda länderna hade lika många tolvor) vann Sverige ESC det året.
14 Inför finalen år 1996 hölls först en kvalificeringsomgång för de länder som velat vara med i tävlingen. Alla länder utom värdlandet, det året Norge, var tvungna att kvalificera sig den vägen. En liknande sak skedde även 1993, fast för östeuropeiska länder.
15 1997 fick fem länder pröva på att använda sig av telefonröstning som slutresultat. Då detta visat sig positivt blev det sedan standard att åren efter ha telefonröstning (dock i vissa fall i kombination med juryröstning).

2000-taletRedigera

År Värdstad &
värdland		 Vinnande land Upphovsmän
(text & musik)		 Språk
2000 Stockholm,
Sverige		   Danmark Olsen Brothers "Fly on the Wings of Love" Jørgen Olsen (tm) engelska
2001 Köpenhamn,
Danmark		   Estland Tanel Padar & Dave
Benton & 2XL		 "Everybody" Maian Kärmas (t), Ivar Must (m) engelska
2002 Tallinn, Estland   Lettland Marie N "I Wanna" Marija Naumova (tm), Marats Samauskis (t) engelska
2003 Riga, Lettland   Turkiet Sertab Erener "Everyway That I Can" Demir Demirkan (tm), Sertab Erener (m) engelska
200416 Istanbul, Turkiet   Ukraina Ruslana "Wild Dances (Dykyje tantsy)" Oleksandr Ksenofontov (t),
Ruslana Lyzjitjko (m)		 engelska,
ukrainska
2005 Kiev, Ukraina   Grekland Helena Paparizou "My Number One" Christos Dantis (tm), Natalia Germanou (m) engelska
2006 Aten, Grekland   Finland Lordi "Hard Rock Hallelujah" Mr Lordi (Tomi Putaansuu) (tm) engelska
2007 Helsingfors,
Finland		   Serbien Marija Šerifović "Molitva" Saša Milošević Mare (t), Vladimir Graić (m) serbiska
200817 Belgrad, Serbien   Ryssland Dima Bilan "Believe" Dima Bilan (t), Jim Beanz (m) engelska
2009 Moskva,
Ryssland		   Norge Alexander Rybak18 "Fairytale" Alexander Rybak (tm) engelska

16 År 2004 infördes en semifinal så att många fler länder kan medverka i tävlingen. Detta för att man ska slippa använda sig av metoden att de sämst placerade länderna i finalen året innan måste avstå tävlan det året.
17 År 2008 infördes två semifinaler i tävlingen, vilket innebär att alla länder (utom värdlandet och "The Big Five") är tvingade att kvalificera sig genom minst en av två semifinaler innan finalen hålls.
18 I och med Alexander Rybaks vinst år 2009 slogs poängrekordet till hela 387 poäng.

2010-taletRedigera

År Värdstad &
värdland		 Vinnande land Upphovsmän
(text & musik)		 Språk
2010 Oslo, Norge   Tyskland19 Lena Meyer-Landrut "Satellite" Julie Frost (tm), John Gordon (t) engelska
2011 Düsseldorf,
Tyskland		   Azerbajdzjan Ell & Nikki "Running Scared" Stefan Örn (tm), Sandra Bjurman (tm),
Iain Farquharson (m)		 engelska
2012 Baku,
Azerbajdzjan		   Sverige Loreen "Euphoria" Thomas G:son (tm), Peter Boström20 (tm) engelska
2013 Malmö,
Sverige		   Danmark Emmelie de Forest "Only Teardrops" Lise Cabble (tm), Julia Fabrin Jakobsen (tm),
Thomas Stengaard (tm)		 engelska
2014 Köpenhamn,
Danmark		   Österrike Conchita Wurst "Rise Like a Phoenix" Charly Mason (tm), Joey Patulka (tm),
Ali Zuckowski (tm), Julian Maas (tm)		 engelska
2015 Wien,
Österrike[16]		   Sverige Måns Zelmerlöw "Heroes" Anton Hård af Segerstad (tm), Joy Deb (tm),
Linnea Deb (tm)		 engelska
2016 Stockholm,
Sverige		   Ukraina Jamala "1944" Art Antonyan (t), Jamala (tm) engelska,
krimtatariska
2017 Kiev,
Ukraina		   Portugal Salvador Sobral "Amar pelos dois" Luísa Sobral portugisiska
2018 Lissabon,
Portugal		   Israel Netta Barzilai "Toy" Doron Medalie, Stav Beger engelska
2019 Tel Aviv,
Israel		   Nederländerna Duncan Laurence "Arcade" Duncan Laurence, Joel Sjöö, Wouter Hardy engelska

19 När Tyskland vann år 2010 blev det första gången ett land i gruppen "The Big Four" (senare "Big Five") vann en Eurovision Song Contest.
20 Peter Boström blev den första låtskrivaren i ESC-historien som både skrev vinnarlåten och den låt som kom sist i en final (Sveriges och Norges bidrag).

2020-taletRedigera

År Värdstad &
värdland		 Vinnande land Upphovsmän
(text & musik)		 Språk
2020 Rotterdam,
Nederländerna		 Inställt på grund av Coronavirusutbrottet 2019–2021 - - - -

StatistikRedigera

Vinster och förlusterRedigera

 
Karta över Eurovisionsvinnande länder. Mörklila: 7 vinster, Lila: 6, Mörkblå: 5, Turkos: 4, Grön: 3, Ljusgrön: 2 och Gul: 1 vinst. Mörkgrå visar länder som deltagit, men ej vunnit, och ljusgrå visar länder som aldrig deltagit. Tyskland vann som Västtyskland 1982 och det nu icke existerande landet Jugoslavien vann 1989.

Av de totalt femtioen länder som ställt upp i Eurovision sedan starten 1956 har endast tjugosju tagit hem segern minst en gång (drygt femtio procent). Samtidigt har totalt tjugotre länder minst en gång hamnat sist i en final. Det kan vara värt att notera att länder som Jugoslavien och Serbien och Montenegro inte existerar som ett land utan som flera stater som blivit självständiga. Nedan redovisas de länder som fått flest vinster och förluster. Länderna står i första hand efter antalet vinster/förluster, i andra hand senaste vinst/förlust.

Finaler 1956–2019Redigera

Vinster
Antal Land År
7   Irland 1970, 1980, 1987, 1992, 1993, 1994, 1996
6   Sverige 1974, 1984, 1991, 1999, 2012, 2015
5   Nederländerna 1957, 1959, 1969, 1975, 2019
  Storbritannien 1967, 1969, 1976, 1981, 1997
  Luxemburg 1961, 1965, 1972, 1973, 1983
  Frankrike 1958, 1960, 1962, 1969, 1977
4   Israel 1978, 1979, 1998, 2018
3   Danmark 1963, 2000, 2013
  Norge 1985, 1995, 2009
2   Ukraina 2004, 2016
  Österrike 1966, 2014
  Tyskland 1982, 2010
  Italien 1964, 1990
  Schweiz 1956, 1988
  Spanien 1968, 1969
1   Portugal 2017
  Azerbajdzjan 2011
  Ryssland 2008
  Serbien 2007
  Finland 2006
  Grekland 2005
  Turkiet 2003
  Lettland 2002
  Estland 2001
  SFR Jugoslavien 1989
  Belgien 1986
  Monaco 1971
Sistaplatser
Antal Land År
11   Norge 1963, 1969, 1974, 1976, 1978, 1981, 1990, 1997, 2001, 2004, 2012
9   Finland 1963, 1965, 1968, 1980, 1982, 1990, 1992, 1996, 2009
7   Tyskland 1964, 1965, 1974, 1995, 2005, 2015, 2016
  Belgien 1961, 1962, 1965, 1973, 1985, 1993, 2000
  Österrike 1957, 1961, 1962, 1979, 1984, 1988, 1991
5   Spanien 1962, 1965, 1983, 1999, 2017
  Schweiz 1964, 1967, 1974, 1998, 2011
4   Storbritannien 2003, 2008, 2010, 2019
  Portugal 1964, 1974, 1997, 2018
  Nederländerna 1958, 1962, 1963, 1968
3   Malta 1971, 1972, 2006
  Turkiet 1975, 1983, 1987
  Luxemburg 1958, 1960, 1970
2   Irland 2007, 2013
  Island 1989, 2001
  Sverige 1963, 1977
  Monaco 1959, 1967
1   Frankrike 2014
  Danmark 2002
  Litauen 1994
  Cypern 1986
  Italien 1966
  SFR Jugoslavien 1964

Semifinaler 1993, 1996, 2004–2019Redigera

Vinster
Antal Land År
4   Sverige 1996, 2011, 2012, 2015
3   Ryssland 2012, 2015, 2016
2   Australien 2016, 2019
  Nederländerna 2014, 2019
  Norge 2009, 2018
  Grekland 2008, 2011
1   Israel 2018
  Bulgarien 2017
  Portugal 2017
  Österrike 2014
  Danmark 2013
  Azerbajdzjan 2013
  Belgien 2010
  Turkiet 2010
  Island 2009
  Ukraina 2008
  Serbien 2007
  Finland 2006
  Rumänien 2005
  Serbien och
Montenegro		 2004
  Slovenien 1993
Sistaplatser
(* Med noll poäng)
Antal Land År
4   Lettland 2009, 2010, 2013, 2017
  Schweiz 2004*, 2010, 2015, 2016
2   Finland 2015, 2019
  Georgien 2014, 2018
  San Marino 2008, 2017
  Tjeckien 2007, 2009*
  Rumänien 1993, 1996
1   Irland 2019
  Island 2018
  Estland 2016
  Moldavien 2014
  Slovenien 2013
  Slovakien 2012
  Österrike 2012
  Nederländerna 2011
  Polen 2011
  Ungern 2008
  Andorra 2006
  Litauen 2005

Icke-vinnare i finalerRedigera

Av de 52 länder som deltagit genom åren har 24 länder ännu inte vunnit tävlingen. Nedan redovisas dessa länder. Länder markerade med en stjärna (*) tävlade som en del av Jugoslavien fram tills den statsbildningen upplöstes i början av 1990-talet.

          Deltagande i tävlingenRedigera

          Nedan listas länder som har deltagit flest gånger i tävlingen, länder som gjort längst uppehåll i tävlingen, länder som har tävlat flest finaler i rad samt länder som har flest gånger ej kvalificerat sig till finalen i i rad.

          Flest deltagandeårRedigera

          Här följer de länder som sedan tävlingen började år 1956 har tävlat flest gånger. Tabellen är senast uppdaterad i maj 2019 och gäller således tävlande fram till 2019 års upplaga av ESC.

          Nr Land Antal år
          1   Tyskland 63
          2   Frankrike 62
            Storbritannien
          4   Belgien 61
          5   Nederländerna 60
            Schweiz
          7   Spanien 59
            Sverige
          9   Norge 58
          10   Finland 53
            Irland

          Längsta uppehåll i tävlingenRedigera

          Här följer de längsta uppehållen som gjorts mellan deltaganden i tävlingen. Uppehållen kan ha gjorts när som helst mellan åren 1956 och 2019. Tabellen är senast uppdaterad i maj 2019.

          Nr Land Antal år Mellan år
          1   Marocko 40 1981–
          2   Luxemburg 26 1994–
          3   Monaco 24 1980–2003
          4   Malta 15 1976–1990
          5   Italien 13 1998–2010
            Monaco 2007–
          7   Danmark 11 1967–1977
          8   Slovakien 10 1999–2008
            Andorra 2010–
          10   Slovakien 7 2013–
            Turkiet 2013–

          Flest finaler räknat i radRedigera

          Här listas de länder som har tävlat flest gånger i finaler, räknat i antalet finaler de tävlat i rad. En sådan svit avbryts när ett land antingen valt att hoppa av ett år, inte fått delta ett år eller inte kvalificerat sig till en final. Sviten kan ha skett närsomhelst mellan åren 1956–2019. Tabellen är senast uppdaterad i maj 2019 och gäller således finaler fram till 2019 års tävling.

          Nr Land Antal år Mellan år
          1   Storbritannien 61 1959–
          2   Spanien 59 1961–
          3   Tyskland 40 1956–1995
          4   Schweiz 39 1956–1994
          5   Belgien 38 1956–1993
          6   Frankrike 37 1983–
          7   Luxemburg 34 1960–1993
          8   Sverige 33 1977–2009
          9   Norge 31 1971–2001
          10   Nederländerna 29 1956–1984
            Portugal 1971–1999

          Flest finaler räknat i rad utan avbrott fram till idagRedigera

          Här listas de länder som har tävlat i flest finaler i rad utan avbrott fram till finalen 2019, med andra ord de längsta pågående sviterna. Sviten bryts så fort ett land ej kvalificerar sig vidare till finalen eller väljer/tvingas att lämna tävlingen. Tabellen är senast uppdaterad i maj 2019.

          Nr Land Antal år Sedan–idag
          1   Storbritannien 61 1959–
          2   Spanien 59 1961–
          3   Frankrike 37 1983–
          4   Tyskland 23 1997–
          5   Italien 9 2011–
            Sverige
          7   Israel 5 2015–
            Cypern
            Australien
          10   Nederländerna 4 2016–

          Flest gånger ej kvalificerat sig till finalen räknat i radRedigera

          Här listas de längsta sviterna som länder har misslyckats att kvalificera sig till finalen, räknat i antalet gånger de tävlande länderna misslyckats att kvalificera sig i rad. En sådan svit avbryts när ett land antingen valt att hoppa av ett år och/eller kvalificerat sig till en final. Sviten kan ha skett närsomhelst mellan åren 2004–2019. Tabellen är senast uppdaterad i maj 2019 och gäller således fram till 2019 års tävling.

          Nr Land Antal år Mellan år
          1   Nederländerna 8 2005–2012
          2   Nordmakedonien 6 2013–2018
            Lettland 2009–2014
            Bulgarien 2008–2013
            Andorra 2004–2009
          6   Belgien 5 2005–2009
            Estland 2004–2008
          8   Montenegro 4 2016–
            Island 2015–2018
            San Marino 2015–2018
            Schweiz 2015–2018
            Irland 2014–2017
            Israel 2011–2014
            Kroatien 2010–2013
            Slovakien 2009–2012
            Nordmakedonien 2008–2011
            Schweiz 2007–2010
            Cypern 2006–2009
            Portugal 2004–2007

          PoängsummorRedigera

          Högsta totalpoängenRedigera

          Nedan listas de länder som fått högst totalpoäng i finalerna 1956–2019 och semifinalerna 2004–2019.
          Tabellerna är senast uppdaterade i maj 2019.

          Finalpoäng
          # Land Poäng
          1   Sverige 5 341
          2   Storbritannien 4 081
          3   Frankrike 3 753
          4   Italien 3 717
          5   Norge 3 449
          6   Tyskland 3 445
          7   Irland 3 428
          8   Ryssland 3 326
          9   Israel 3 073
          10   Nederländerna 3 072
          Semifinalpoäng
          # Land Poäng
          1   Sverige 1 838
          2   Ryssland 1 667
          3   Norge 1 642
          4   Grekland 1 587
          5   Ukraina 1 580
          6   Nederländerna 1 483
          7   Moldavien 1 439
          8   Ungern 1 433
          9   Azerbajdzjan 1 413
          10   Israel 1 400

          PoängrekordRedigera

          Huvudartikel: Poängrekord i Eurovision Song Contest
           
          Portugals representant 2017 Salvador Sobral och hans bidrag Amar Pelos Dois är det bidrag som har fått högst poängsumma i en ESC-final någonsin.

          Nedan listas de tio länder som i semifinaler och final fått högst totalpoäng genom tiderna. För att göra jämförelsen rättvis har den delats in i årskategorier utifrån tävlingens förutsättningar och storlek. Första uppdelningen är gjord mellan åren 1957 och 1974 då poängsystemen i tävlingen varierade från år till år. Andra uppdelningen är mellan 1975 och 2003, då mellan 20 och 26 länder deltog årligen. Tredje uppdelningen är gjord mellan åren 2004 och 2015, då EBU införde semifinalsystemet som innebar att fler länder tillkom i tävlingen och att därigenom poängsummorna ökade. Den fjärde delen är från 2016 och framåt, eftersom poängsystemet förändrades till att addera samman jury- och tittarröster istället för att kombinera dessa, varför poängsummorna ökade mycket mer jämfört med tidigare år. Därav denna jämförelsefördelning.

          Observera att listorna inte bara innehåller vinnarländer utan även övriga topplacerade länder. Länder som ej är vinnare har grå bakgrund (detta gäller även bidrag som ej blev vinnare i semifinalerna).

          1957–1974Redigera

          Finaler
          Nr Land År Poäng-
          summa
          1   Luxemburg 1973 129
          2   Monaco 1971 128
            Luxemburg 1972
          4   Spanien 1973 125
          5   Storbritannien 1973 123
          6   Spanien 1971 116
          7   Storbritannien 1972 114
          8   Västtyskland 1972 107
          9   Nederländerna 1972 106
          10   Västtyskland 1971 100
            Österrike 1972

          1975–2003Redigera

          Finaler
          Nr Land År Poäng-
          summa
          1   Storbritannien 1997 227
          2   Irland 1994 226
          3   Estland 2001 198
          4   Danmark 2000 195
          5   Irland 1993 187
          6   Danmark 2001 177
          7   Belgien 1986 176
            Lettland 2002
          9   Irland 1987 172
            Israel 1998

          2004–2015Redigera

          Finaler
          Nr Land År Poäng-
          summa
          1   Norge 2009 387
          2   Sverige 2012 372
          3   Sverige 2015 365
          4   Ryssland 2015 303
          5   Finland 2006 292
          5   Italien 2015 292
          7   Österrike 2014 290
          8   Danmark 2013 281
          9   Ukraina 2004 280
          10   Ryssland 2008 272
          Semifinaler
          Nr Land År Poäng-
          summa
          1   Serbien 2007 298
          2   Finland 2006 292
          3   Bosnien och Hercegovina 2006 267
          4   Serbien och Montenegro 2004 263
          5   Ukraina 2004 256
          6   Grekland 2004 238
          7   Rumänien 2005 235
          8   Ungern 2007 224
          9   Ryssland 2006 217
          9   Sverige 2015 217

          2016–Redigera

          Finaler
          Nr Land År Poäng-
          summa
          1   Portugal 2017 758
          2   Bulgarien 2017 615
          3   Ukraina 2016 534
          4   Israel 2018 529
          5   Australien 2016 511
          6   Nederländerna 2019 498
          7   Ryssland 2016 491
          8   Italien 2019 472
          9   Cypern 2018 436
          10   Moldavien 2017 374
          Semifinaler
          Nr Land År Poäng-
          summa
          1   Bulgarien 2017 403
          2   Portugal 2017 370
          3   Ryssland 2016 342
          4   Australien 2016 330
          5   Moldavien 2017 291
          6   Ukraina 2016 287
          7   Israel 2018 283
          8   Nederländerna 2019 280
          9   Belgien 2016 274
          10   Norge 2018 266

          Rekord i antal 12-poängareRedigera

          Observera att tabellen nedan inte bara innehåller vinnande länder. Länderna listas i första hand efter antalet totaltolvor och i andra hand efter senaste notering.

          Länder markerade med * tävlade innan 2016, då antalet 12-poängare räknades i kombinerat läge (jury- och telefonröster).

          Finaler
          Antal Land År
          30   Portugal 2017
          18   Sverige* 2012
          17   Ukraina 2016
          16   Norge* 2009
          14   Ryssland 2016
          13   Israel 2018
            Österrike* 2014
          12   Ryssland 2019
            Australien 2016
            Sverige* 2015
          Semifinaler
          Antal Land År
          19   Bulgarien 2017
          16   Portugal 2017
          14   Sverige* 2015
          11   Ryssland 2016
          10   Australien 2016
          9   Sverige 2018
            Serbien* 2007
            Bosnien och Hercegovina* 2006
            Serbien och Montenegro* 2004
          8   Israel 2018
            Armenien 2016
            Ukraina 2016
            Nederländerna* 2014
            Turkiet* 2009
            Ryssland* 2006

          Övrig statistikRedigera

           
          Vinnaren 1956 Lys Assia och vinnaren 2008 Dima Bilan i Moskva 2009.
          • Flera låtskrivare har vunnit två gånger: Willy van Hemert (Nederländerna 1957, 1959), Yves Dessca (Monaco 1971, Luxemburg 1972), Rolf Løvland (Norge 1985, 1995), Johnny Logan (Irland 1987, 1992) och Brendam Graham (Irland 1994, 1996).
          • Storbritannien har fått totalt femton andraplaceringar, vilket är ett rekord.
          • Sedan nuvarande poängsystemet (1–8, 10 och 12 poäng) infördes har det totalt femton gånger hänt att ett eller flera länder inte fått några poäng alls under en omröstning. Första gången var för Norge 1978 och senaste gången för Tyskland och Österrike 2015.
          • År 2008 var det i och med Rysslands vinst det åttonde året i följd som ett land utan tidigare seger vunnit festivalen. Någon sådan svit har aldrig tidigare förekommit. Däremot bröts sviten till 2009 då Norge vann.
          • Grekland var det enda landet som mellan åren 2004 och 2011 lyckades kvalificera sig till finalen varje år och där sluta inom de tio första placeringarna. År 2012 lyckades landet även då kvalificera sig till finalen, men slutade istället på sjuttonde plats av tjugosex. Azerbajdzjan hamnade på andra plats i denna svit, då de mellan åren 2008 och 2013 lyckades, likt Grekland, att alltid gå till final och där sluta inom topp tio. Azerbajdzjans svit bröts dock år 2014 då de slutade på tjugoandra plats i finalen.
          • Mest framgångsrika debutant är Serbien som vann 2007. Landet hade tidigare deltagit som Jugoslavien och Serbien-Montenegro, men debuterade 2007 under egen flagg. Utöver Serbien har även Schweiz vunnit på sitt debutår, då de vann det allra första året (och dessutom på hemmaplan).
          • Portugal är det land som väntat längst på sin första seger sedan debuten i tävlingen 1964. 53 år tog det innan första segern kom 2017. Av de länder som ännu inte vunnit är Malta det land som väntat längst, som debuterade 1971.
          • När Luxemburg vann år 1973 vann de med den hittills största procentmängden av totala maxpoängen (80,6%). Landet fick totalt 129 av 160 poäng (en differens på 31 poäng).
          • Nederländerna, Österrike och Portugal är de länder som har kommit på sistaplats som arrangörsland och regerande mästarland.
          • Danmark, Frankrike, Irland och Storbritannien är de länder som har vunnit tävlingen mer än en gång i ett och samma arrangörsland (dock vann Danmark och Irland i olika städer).
          • Finland var tidigare unikt då man innehade medlemskap i både EBU och den tidigare östeuropeiska motsvarigheten OIRT, och är således det enda landet som deltagit i ESC och samtidigt varit OIRT-medlem. Tilläggas ska även att Finland mellan 1977 och 1980 tävlade i både ESC och den östeuropeiska motsvarigheten Intervision Song Contest, som de dessutom vann 1980.

          Spin-offRedigera

          Sedan millennieskiftet har tävlingen, förutom att utvecklas själv mot att bli större, även utvecklats åt andra håll och gjort spin-offer på programmets upplägg. Man har exempelvis gjort en juniorvariant (Junior Eurovision Song Contest) som sänts årligen sedan 2003, en dansvariant (Eurovision Dance Contest) som sändes mellan 2007 och 2010.

          Den 17, 19 och 21 december hölls Türkvizyon 2013 i Eskişehir, Turkiet. Det blev den första upplagan av den ESC-liknande tävlingen som hålls för asiatiska, syd- och östeuropeiska regioner.

          Det finns även planer på en trolig kommande östasiatisk ESC-version (Our Sound) och en arabisk version (Arab World Song Contest).

          Under åren 1977–1980 gjordes även en östeuropeisk ESC-liknande tävling kallad Intervision Song Contest som sändes från Sopot i Polen.

          Sedan år 2005 sänds även World Oriental Music Festival där länder från både Europa och Asien deltar [källa behövs]. EBU har också försökt göra en amerikansk spin-off, då under namnet World Vision: An American Anthem, men det har legat på is med anledning av ointresse från det amerikanska hållet. År 2005, då Eurovisionen fyllde 50 år, hölls en jubileumsgala kallad Congratulations som korade den dittills bästa Eurovision Song Contest-låten. Det blev svenska Waterloo från 1974 med Abba.

          Fans till Eurovision Song Contest har bildat en fan club vid namn OGAE International.[17]

          AnmärkningarRedigera

          1. ^ [a b] Inkluderar de deltagande ländernas båda bidrag 1956
          2. ^ Australien är inte medlem av EBU men har sedan 2015 en särskild inbjudan.
          3. ^ Tyskland innefattar även Västtyskland under perioden 1956–1990.

          ReferenserRedigera

          1. ^ Svahn, Clas (2013-05-07): "Clas Svahn: Robin Stjernberg har siffrorna emot sig i Eurovisionsschlagerfinalen". dn.se. Läst 1 mars 2016.
          2. ^ Strandberg, Sofia (2009-05-17): "Alexander hyllas i Norge efter historisk seger". svd.se. Läst 1 mars 2016.
          3. ^ Svenska öden: De bästa personporträtten ur magasinet Filter, sid. 31. Offside Press/E-Leopard 2012. Läst 1 mars 2016.
          4. ^ "Sommarkrysset – augusti 2011". tv4.se. Läst 1 mars 2016.
          5. ^ Eurovisionsschlagerfestivalen
          6. ^ Lindahl, Björn (25 maj 2010). ”Norge laddar för schlager”. Svenska Dagbladet. http://www.svd.se/kultur/norge-laddar-for-schlager_4764637.svd. Läst 10 juni 2012. 
          7. ^ M. Escudero, Victor (23 maj 2015). ”Eurovision Song Contest awarded Guinness world record”. EBU. http://www.eurovision.tv/page/news?id=eurovision_song_contest_awarded_guinness_world_record. Läst 9 juni 2015. 
          8. ^ [a b] Gatherer, Derek (2006). ”Comparison of Eurovision Song Contest Simulation with Actual Results Reveals Shifting Patterns of Collusive Voting Alliances”. Journal of Artificial Societies and Social Simulation 9 (2). http://jasss.soc.surrey.ac.uk/9/2/1.html.  (engelska)
          9. ^ [a b] "Eurovision Song Contest". Ne.se. Läst 29 maj 2014.
          10. ^ ”RULES OF THE 2003 EUROVISION SONG CONTEST”. EBU. 10 augusti 2002. http://www.myledbury.co.uk/eurovision/pdf/esc2003.pdf. Läst 11 juli 2014. 
          11. ^ O'Connor, John Kennedy (2005). The Eurovision Song Contest 50 Years The Official History. London: Carlton Books Limited. ISBN 1-84442-586-X 
          12. ^ [a b] ”Tiebreaker” (på engelska). eurosong-contest.wikia.com. Arkiverad från originalet den 21 februari 2015. https://web.archive.org/web/20150221003016/http://eurosong-contest.wikia.com/wiki/Tiebreaker. Läst 20 Februari 2015. 
          13. ^ ”Eurovision Song Contest” (på engelska). esckaz. 13 april 2003. http://esckaz.ueuo.com/archive4.htm. Läst 20 Februari 2015. 
          14. ^ Siim, Jarmo (7 november 2012). ”Running order Malmö 2013 to be determined by producers”. EBU. http://www.eurovision.tv/page/news?id=running_order_malmoe_2013_to_be_determined_by_producers. Läst 11 november 2012. 
          15. ^ the show ”Eurovision Song Contest 1960”. EBU. http://www.eurovision.tv/page/history/by-year/contest?event=277#About the show. Läst 17 juli 2012. 
          16. ^ Marco Brey (11 maj 2014). ”Conchita Wurst: "Participating in Eurovision felt like coming home"” (på engelska). Eurovision. http://www.eurovision.tv/page/news?id=conchita_wurst_participating_in_eurovision_felt_like_coming_home. Läst 11 maj 2014. 
          17. ^ ”OGAE International”. Arkiverad från originalet den 4 juni 2016. https://web.archive.org/web/20160604135636/http://www.ogaeinternational.com/. Läst 22 maj 2015.  Läst 2015-05-22.

          Externa länkarRedigera

          Hämtad från "https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Eurovision_Song_Contest&oldid=49062789"