Eurovision Song Contest

internationell sångtävling anordnad av Europeiska radio- och TV-unionen
För andra betydelser, se ESC (olika betydelser).

Eurovision Song Contest, officiellt även le Concours Eurovision de la Chanson (ursprungligt franskt namn), eller förkortat ESC,[1] är en årlig återkommande sångtävling som är tilldelad Guinness World Records för den längsta pågående musiktävlingen i världen.[2][3] Tävlingen arrangeras av den Europeiska radio- och TV-unionen (EBU) tillsammans med det land som föregående år korats till segrare, även om det genom historien har förekommit att även andra länder än vinnarnationen har fått agera värdnation.

Eurovision Song Contest
Maneskin 2019.jpg
OriginaltitelEurovision Song Contest
Genreunderhållning, musiktävling
Skapad avMarcel Bezençon
Antal avsnitt90 (2019)
Längd (per avsnitt)ca 120–180 minuter per show
Antal säsonger65 (2021)
Produktion
ProduktionsbolagEuropeiska radio- och TV-unionen (EBU) med respektive arrangörsland
InspelningsplatsBestäms varje år genom röstning, där det land som fått högst totalpoäng i den årliga finalen får arrangera året därpå.
Sändning
OriginalkanalEurovision
Originalvisning1956–2019, 2021-
StatusPågår
Kronologi
Relaterade programJunior Eurovision Song Contest,
American Song Contest
Eurovision Dance Contest,
Our Sound,
Türkvizyon Song Contest,
Asiavision Song Contest
Externa länkar
Officiell webbplats
SVT Play

Tävlingen genomförs som en samproduktion mellan TV-bolagen som är medlemmar i EBU och går ut på att de länder som deltar i tävlingen tävlar med varsitt tävlingsbidrag som framförs av en artist eller grupp på maximalt 6 personer. Landet som röstas fram till vinnare får arrangera tävlingen året därpå. Alla deltagare måste följa det tävlingsregelverk som EBU men i övrigt får länderna fritt fram att välja artist och bidrag på vilket sätt de själva önskar. Reglerna som är framtagna handlar bland annat om att låtarna måste vara nyskrivna och ej tidigare publicerade, hur lång låten får vara och hur många personer som får delta på scenen.

Fram till 2021 har totalt 1 603 bidrag framförts genom åren. Bidragen som skulle ha tävlat år 2020 räknas inte in eftersom den upplagan blev inställd på grund av coronaviruspandemin.

I svensk media omnämns tävlingen ibland med namnen Eurovisionsschlagerfestivalen, Eurovisionsschlagerfinalen, Eurovisionsfestivalen, Eurovisionen, Schlager-EM, Schlagerfinalen, och Mélodie Grand Prix.[4][5][6][7][8][9]

Om Eurovision Song ContestRedigera

Efter andra världskrigets slut var Europa splittrat i två politiska block – väst- och östblocket. Väst och öst representerades av USA respektive Sovjetunionen, två supermakter som konkurrerade med varandra ekonomiskt, militärt men även kulturellt. I väst utvecklades televisionen, och EBU bildades. Det uppstod en idé att anordna en TV-sänd sångtävling som skulle visas i miljontals hem runt om i Europa, för att etablera en europeisk identitet.

Den 24 maj 1956 sändes den första Eurovision Song Contest från Lugano i Schweiz med sju deltagande länder och sedan producerades tävlingen varje år fram till år 2019. Det planerades även för en tävling år 2020, men på grund av den då pågående coronaviruspandemin tvingades arrangörerna att ställa in det årets tävling.[10] Däremot fick Nederländerna, som hade tilldelats värdskapet tack vare sin seger 2019, istället arrangera Eurovision år 2021 vilket också genomfördes.[11] Tävlingen har därefter fortsatt att produceras med en kommande upplaga i Italien 2022.[12]

Tävlingen arrangeras årligen någon gång under perioden mars–maj, där flest upplagor, eller närmare 60 procent av dem, har arrangerats i maj månad. De upplagor som har avgjorts i maj har sänts åren 1956, 1977, 1984-1987, 1989-1993 och därefter samtliga upplagor sedan år 1995.

MedlemsländernaRedigera

Genom åren har antalet medlemmar i EBU växt och inte mindre än 51 länder har någon gång deltagit i tävlingen. Som mest har tävlingen haft 43 deltagande länder vid en och samma upplaga, vilket hittills har inträffat tre gånger (2008, 2011 och 2018). För att få delta i tävlingen behöver det aktuella landet ha minst en TV-kanal eller ett TV-bolag som är fullvärdig medlemsbolag i EBU. Eftersom unionen är en satellittäckande och inte geografisk union finns inga krav på att landet måste ligga i Europa, vilket innebär att TV-bolag i länder utanför det geografiska Europa är medlemmar. EBU accepterar även att så kallade associerade medlemsbolag antingen TV-sänder och/eller deltar i tävlingen, även om det kan behöva göras undantag i regelboken. Ett exempel på detta är TV-bolaget Special Broadcasting Service (SBS) i Australien som sänt Eurovision Song Contest sedan 1980-talet och som 2015 bjöds in som tävlande nation i tävlingen.

KvalsystemRedigera

Även om den första upplagan 1956 bara hade sju deltagarländer växte intresset snabbt hos fler länder som ville delta. Under 1950-talet var det cirka tio länder som deltog per år, och bara ett decennium senare hade det växt till närmare 20 deltagarländer per år. Även under 1970- och 1980-talen höll sig antalet deltagarländer runt 20 per final, ibland något fler eller färre deltagare. I slutet av 1980-talet och början av 1990-talet ökade intresset för att delta i tävlingen ännu mer. Detta skedde framförallt från de länder som blivit fria stater efter att Jugoslavien och Sovjetunionen fallit vilket skedde runt den tiden. År 1993 gick även den östeuropeiska motsvarigheten till EBU, OIRT, ihop med EBU vilket gjorde att fler medlemsbolag tillkom.

I och med intresseökningen insåg EBU ganska snabbt att man skulle behöva göra vissa begränsningar i hur många länder som kunde tävla varje år. Detta bland annat för att kunna hålla sändningstiderna kring tre timmar per final. Därför infördes olika kvalificeringsregler som i korthet gick ut på att länder som placerade sig dåligt ett år fick avstå tävlan minst ett år framåt för att ge plats åt andra länder som fått avstå. Kvalificeringsreglerna kunde variera från år till år och användes fram till år 2003. Detta gjorde att runt 23-26 länder deltog varje år under den tiden.

Semifinalens införandeRedigera

Inför poängomröstningen i 2003 års final meddelade Sarah Yuen, som var den dåvarande högsta chefen för tävlingen, att från och med år 2004 skulle nya kvalificeringsregler införas. Det hela bestod i införandet av en semifinal där länderna som placerat sig dåligt året innan samt länder som gjorde comeback eller som debuterade fick tävla om tio platser i finalen. Ett antal länder slapp dock kvala vilket var de länder som hamnat topp 10 året innan samt "The Big Four" (Frankrike, Spanien, Storbritannien och Tyskland) som bidrar större ekonomiskt till tävlingen. Det infördes också en regel om att ifall eventuella "Big Four"-länder hade hamnat topp 10 fick landet som kommit på elfte plats året innan också en direktkvalificeringsplats osv.[13] Detta hade kunnat möjliggöra att upp till 28 länder hade kunnat tävla i en final, vilket dock aldrig blev fallet.

Semifinalen sändes ett par dagar inför finalen och alla länder som deltog i den aktuella upplagan hade möjlighet att vara med och rösta fram vilka länder som skulle kvalificera sig till finalen. Samma system användes även åren 2005, 2006 och 2007, men inför 2008 års tävling förnyades upplägget då EBU införde ytterligare en semifinal inför finalen.[14]

Två semifinaler och en final införsRedigera

Sedan år 2008 har Eurovision Song Contest alltid avgjorts genom två semifinaler och en final. Systemet går ut på att samtliga deltagarländer, med undantag för värdnationen och länderna i "The Big Four" (som sedan 2011 heter "The Big Five"), behöver kvala genom en av två semifinaler.

Inför en ny Eurovisionupplaga genomförs alltid en lottning som avgör vilka länder som ska tävla i respektive semifinal. Likt lottningar inför olika sportevenemang är kvalländerna i Eurovisionen uppdelade i olika kvalgrupper som i det här fallet baserar sig på bland annat röstningshistorik. Under lottningen splittras sedan varje kvalgrupp lika in i de två semifinalerna,[15] och sedan 2010 genomförs också lottning om att tilldela varje kvalland en semifinalhalva.[16] Resultatet av lottningen blir att endast länderna som ska kvala genom aktuell semifinal får rösta i den semifinalen, även om det tillkommer två eller tre direktkvalificerade länder som deltar som extraröstande länder.

Under varje semifinal framförs varje kvalbidrag och sedan är det upp till de röstande ländernas jury- och tittarröstning att avgöra vilka länder som ska kvalificera sig till final. Efter att poängen har lagts samman från jury- och tittarröstningen är det de tio länderna som fått högst totalpoäng som får tävla vidare i finalen, medan övriga bidrag åker ut. De länder som kvalar vidare meddelas som regel alltid utan någon inbördes ordning och detta för att inte avslöja hur det faktiska resultatet blev. Det gäller även för bidragen som åker ut. Först efter att hela tävlingen är avgjord presenteras all statistik.

UppläggRedigera

Nationella uttagningarRedigera

Alla länder som vill delta behöver inför ett visst datum, som bestäms av EBU, utse ett tävlingsbidrag med en tillhörande artist. Varje land avgör själva hur detta val ska gå till och de behöver heller inte följa tävlingens regelverk under pågående uttagning. Det enda krav EBU sätter i frågan är att både artisten och tävlingsbidraget ska uppfylla tävlingsreglerna när det är dags för tävlan i Eurovision Song Contest. Länderna har i och med detta stora friheter att själva välja uttagningssätt, alltifrån att göra internval till att hålla kortare eller längre publikuttagningar. Exempel på längre uttagningar är Sveriges uttagning Melodifestivalen och Italiens San Remo-festival. Även danska och norska Melodi Grand Prix är förekommande i sammanhanget.

TävlingenRedigera

Innan en Eurovision Song Contest äger rum genomför värdnationen en eller flera lottningar för att välja in bidrag i finalen (och sedan 2004/2008 även semifinal/er). Detta görs för att varje land ska få ett tilldelat startnummer i sin semifinal/i finalen. Fram till 2012 genomfördes alltid startnummerfördelningen genom lottning, men sedan 2013 är det tävlingsproducenterna tillsammans med representanter för EBU och Eurovision Song Contests referensgrupp som bestämmer den, även om lottningen inte helt är borttagen. Det enda land som fortsatt får lotta ett exakt startnummer är värdlandet och detta är av rättviseskäl.[17]

I programmen framför sedan respektive land sitt tävlingsbidrag och sedan är det upp till de röstningsberättigade ländernas jurygrupper och/eller tv-tittare att rösta på sina favoritbidrag. I varje semifinal är det de tio bidragen som fått högst totalpoäng efter att jurygrupperna och tv-tittarna röstat klart som går vidare till finalen medan i finalen koras den slutgiltiga säsongsvinnaren. De poäng som delas ut ligger på skalan 1–8, 10 och 12 poäng.

Inget land får rösta på sig själva.

Regelverk[18]Redigera

Det finns en rad olika regler som EBU har satt upp för tävlingen vilka både gäller bidragen, artisterna och framförandena. Enligt de nuvarande tävlingsreglerna måste de sånger som deltar bland annat vara nyskrivna och ej tidigare offentliggjorda för allmänheten, åtminstone inte före den 1 september året före tävlingen äger rum (tidigare var datumet satt till den 1 oktober[19]). Sångerna ska dessutom kunna framföras på maximalt tre minuter och en sångs titel och innehåll får inte nedvärdera tävlingen samt heller inte innehålla några politiska, kommersiella och religiösa budskap. Artisten och/eller personer i duos och musikgrupper ska vara minst 16 år gamla. Som mest tillåts 6 personer per scenframträdande vilket inkluderar sångaren/sångarna, eventuella bandmedlemmar, körsångare och dansare.

EBU ställer också krav på att de TV-bolag som gör utsändningarna behöver visa alla sändningar inklusive repriser. De får heller inte manipulera resultatvisningen eller annat som visas i bild, däremot får vissa angivna mellanspel ersättas av reklam. Deltagarländerna behöver också vara med och betala en avgift för att få vara med och tävla och detta för att arrangörslandet inte ska behöva stå för hela värdskapskostnaden självt.

Undantag och tilläggRedigera

Under årens lopp har EBU gång på gång ändrat och lagt till regler för att göra tävlingen så rättvis som möjligt för alla deltagande länder:

  • Fram till 1962 fick de tävlande låtarna vara högst tre minuter och trettio sekunder långa. Första året (1956) fanns ingen regel om låtlängden, dock var en rekommenderad längd på den som sedan infördes (exempelvis var en av de tävlande låtarna 1956 mer än fem minuter lång).
  • Första tävlingsåret skickade varje tävlande land två bidrag vardera, åren därefter tävlade endast ett bidrag per land.
  • Mellan åren 1956 och 1965, 1973 och 1976, och från 1999 har varje deltagarland haft rätt att framföra sitt bidrag på vilket språk man velat. Åren däremellan har EBU haft en regel om att man var tvingad att sjunga på minst ett av sitt lands officiella språk.
  • Mellan åren 1957 och 1970 fick varje land som mest ha två personer på scen (således godkändes enbart soloartister eller duos).
  • Före 1963 tilläts inga körer i tävlingen. Mellan 1963 och 1970 tilläts körer på upp till tre personer per land.
  • Mellan 1956 och 1972 framförde alla bidragen med en orkester. 1973 ändrades reglerna så att varje deltagande själv land fick bestämma om de ville ha förinspelad musik eller en orkester. Sedan år 1999 är det obligatoriskt att alla bidragen ska ha förinspelad musik även om samtliga sånginsatser inte för vara förinspelade.[20] År 2021 gjorde EBU dock ett undantag och tillät förinspelad körsång.
  • Åren 1957, 1960, 1963, 1972, 1974 och 1980 hölls tävlingen i ett land som inte vunnit året innan. Anledningen till detta var olika saker, bl.a. var det återkommande att vissa länder vunnit två år i rad och inte hade råd att arrangera tävlingen året därpå. De första två tävlingsåren fanns det ingen regel om arrangörsland.
  • Åldersgränsen på 16 år för tävlande artist infördes 1990. År 1986 vann en 13-åring.
 
Lys Assia sjunger vid 1958 års tävling i Hilversum. Det var tredje gången hon tävlade för sitt hemland Schweiz, efter att hon vunnit den allra första tävlingen år 1956 och tävlat året efter.

Andra reglerRedigera

PoängomröstningenRedigera

De första 18 åren som Eurovision Song Contest arrangerades varierade reglerna för poängsystemet. Förutom den första upplagan (där poängen aldrig redovisades offentligt) var det återkommande att varje land hade ett antal jurymedlemmar som fick vara med och rösta fram favoritbidragen. I vissa upplagor kunde jurymedlemmarna bara rösta på ett fåtal bidrag medan i andra upplagor skulle alla bidrag få poäng. Ingen jury kunde rösta på sitt eget lands bidrag.

Inför 1975 års final infördes ett standardpoängsystem som har använts i alla upplagor sedan dess. Systemet innebär att varje deltagarland delar ut poäng till tio länder med den högsta summan 12 poäng och sedan följer 10, 8, 7, 6 5, 4, 3, 2 och 1 poäng. Övriga bidrag ges noll poäng. Regeln om att man inte kan rösta på sitt eget lands bidrag har kvarstått.

Jury- och tittarröstningRedigera

Fram till år 1996 avgjordes tävlingen enbart av nationella jurygrupper. Året därpå testade Schweiz, Storbritannien, Sverige, Tyskland och Österrike att ha telefonröstning istället för juryröstning. Då detta visade sig positivt började tävlingen sakta men säkert att övergå till att enbart ha telefonröstning som resultat, även om jurygrupper fanns med i enstaka fall (oftast som backup vid teknikstrul eller andra händelser). Mot slutet av decenniet 2000-talet minskade tittarnas makt något efter att EBU införde en kombination mellan nationella jurygrupper och nationell tittarröstning. Sedan 2010 avgörs tävlingen genom denna modell och sedan 2016 delar dessutom varje lands juryröstning respektive tittarröstning ut varsin poängskala om 12, 10, 8 och 7-1 poäng. Det innebär att dubbelt så mycket poäng delas ut vilket också gör att poängsummorna blir högre jämfört med tidigare upplagor.

SkiljeröstningRedigera

Om två eller fler bidrag hamnar på samma totalpoäng, oavsett slutplacering, genomförs skiljeomröstning enligt en viss modell. Sedan 2003 har regeln gällt att man i första hand ska räkna hur många poänggivande länder de aktuella bidragen haft och i andra hand ska antalet poängvalörer räknas med start från 12 poäng. Om bidragen har fått lika många/få 12-poängare fortsätter omräkningen till dess någon har fått fler av viss valör ända ned till andelen givna 1-poängare. Om det även efter detta är helt lika i poängen mellan flera bidrag är det låten som startat tidigast i startordningen som placerar sig högst.[21][22][23]

Från 2016 har även bidrag som fått samma totalsumma räknats efter hur tittarröstningen placerat bidragen, där den av dessa bidrag som fått högst från tittarna placerar sig överst av dessa låtar. Ett exempel på ett sådant fall var i 2021 års final där både Bulgarien och Grekland fick ihop 170 poäng, vilket räckte till delad tiondeplats. Däremot delades inte placeringen då Grekland fått en högre poängsumma från tv-tittarnas omröstning jämfört med vad Bulgarien fick. I det fallet blev således resultatet att Grekland hamnade på tionde plats medan Bulgarien hamnade på elfte plats.

Historiska skiljereglerRedigera

Modellen med skiljeröstning infördes första gången år 1970 och det skedde efter att fyra länder hade röstats fram som vinnare i 1969 års final. Beslutet att låta alla fyra länder koras till vinnare fick kritik och flera länder, bland andra Sverige, deltog därför inte året därpå. På grund av kritiken införde EBU en ny regel som sade att om två eller fler låtar hamnar på samma totalsumma skulle låtarna framföras på nytt varpå en ny omröstning skulle hållas.[24][25] År 1989 ändrades regeln till att man skulle bara räkna hur många poängvalörer bidragen fått och den som fått flest av högst valör skulle vinna.[25][26][27] Denna regel gällde fram till år 2002 och en behövde bara användas en gång, nämligen år 1991. Från 2003 har regeln som tidigare nämnt gjorts om igen.

The Big FiveRedigera

För att Eurovision Song Contest ska kunna hållas behöver varje deltagarland betala en avgift, vilket är utöver det som värdnationen själv budgeterar och får in från EBU. Trots detta krävs det att vissa länder lägger mer pengar på tävlingen för att arrangörslandet inte ska bli lidande av för höga kostnader. För att hålla tävlingen vid liv var man därför tvungen att erbjuda fyra (senare fem) länder direktkvalificeringsplatser i varje års final med haken att de ska betala mer än de andra länderna som är med och tävlar. Detta kom på EBU:s bord under år 1996 då Tyskland, som fram till 1990-talet brukade lägga mer pengar i tävlingen än de andra länderna, missade att kvalificera sig till finalen det året. Därför beslöt EBU att låta Tyskland, tillsammans med Frankrike, Spanien och Storbritannien, få bli en del av den gruppen, kallad ”The Big Four”, från och med tävlingen år 1999, med anledning av just de fyra har råd att betala större delen av tävlingens kostnader. Sedan år 2011 heter gruppen "The Big Five" i och med att Italien återkom till tävlingen igen och att EBU beslöt att även de kunde bidra ekonomiskt stort till tävlingen.

Efter att Tyskland hade tagit hem segern i 2010 års final bestämde tävlingens referensgrupp att inte låta några fler länder än bara de direktkvalificerade vara direktkvalificerade till 2011 års final.[19] Det är dock oklart om detta är en regel eller något som gäller permanent då ett direktkvalificerat land vinner. Senast det skedde var 2021 då Italien vann.

StartordningenRedigera

Fram till Eurovision Song Contest 2012 fick varje års arrangörsland i uppdrag av EBU att inför finalen (och sedan 2004/2008 även semifinalen/erna) lotta den startordning som länderna skulle tävla i. Den 7 november 2012 röstades ett nytt regelförslag igenom inom EBU som innebar att lottningen skrotades och ersattes med att det land som vinner får bestämma startordningen för semifinalerna och för finalen, dock i kombination med delvis lottning för rättvisa.[28] Det sägs att anledningen till regeländringen var att man ville få ett bättre flyt i sändningarna genom att kunna bestämma körschemat på förhand.[17] Från och med 2013 började regeländringen att gälla och den har varit aktuell i alla upplagor sedan dess.

I korthet går regeln ut på att den lottning som tidigare användes för att fördela ut exakta startnummer nu bara fördelar ut länderna i semifinaler och semifinalhalvor respektive finalhalvor. När lottningen är gjord får värdlandets tävlingsledning sätta en startordning utifrån fördelningen i respektive halva. De kan således inte flytta ett land från en halva till en annan, men inom varje halva får länderna sättas i vilken ordning som helst. Dock överses alla startordningar av representanter för EBU och Eurovision Song Contests styrelse som ska ge sitt godkännande. Det ska tilläggas att det enda land som inte ingår i dessa lottningar är värdnationen som av rättviseskäl (och undvikande av jäv) istället blir tilldelad ett exakt startnummer genom en egen lottningsprocedur. Det är ett startnummer som inte kan ändras i efterhand.

Semifinallottningen brukar äga rum i januari eller februari medan dess startordningar brukar presenteras först efter att deltagarländerna har utsett sina tävlingsbidrag och artister. Finallottningen äger rum vid olika tillfällen, både inför och under den vecka som tävlingen pågår. Länderna som kvalificerar sig från semifinalerna brukar få lotta sina starthalvor efter att respektive semifinalsändning är avgjord medan de direktkvalificerade länderna får genomföra sina lottningar vid presskonferenser. Värdlandets startnummer brukar lottas under det så kallade delegationsmötet som hålls i mars månad.

Tävlande länderRedigera

 
Länder som deltagit minst en gång fram till och med 2021, markerade med grön färg. Gula länder har rätt att deltaga, men har hittills inte gjort det. Röda länder har tagit fram bidrag till tävlingen, men sedan dragit sig ur.

Sedan starten 1956 har antalet deltagande länder ökat från sju till 51. Den stora förändringen skedde i början och mitten av 1990-talet då många länder som varit under en stat blivit fria och velat tävla. Eftersom Eurovision inte är någon geografisk Europatävling kan länder som geografiskt ligger i Nordafrika eller Centralasien delta, vilket också har skett. Marocko är dock det hittills enda landet i Afrika som deltagit, vilket skedde år 1980. Australien bjöds in som en gästnation då tävlingen fyllde 60 år 2015 och har sedan blivit inbjuden att delta alla år därefter. Andra länder som är helt/delvis utanför det geografiska Europa kan nämnas Armenien, Azerbajdzjan, Cypern, Georgien, Israel och Turkiet.

DebutårRedigera

Sammanställning resultatenRedigera

Finalerna 1956 – 1995, före semifinalernas tidRedigera

Finalerna 1996 – 2019, 2021 – nutidRedigera

 
År
Land
96 97 98 99 00 01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 21 Bäst
plac.
Pallplatser
1956–2019, 2021[a]
Sortera        
  Albanien 7 16 17 17 16 5 17 11 17 21 5
  Armenien 8 8 4 10 7 18 4 16 7 18 4
  Australien[b] 5 2 9 20 9 2 1
  Azerbajdzjan 8 3 5 1 4 2 22 12 17 14 8 20 1 1 1 1
  Belarus 6 24 16 16 17 24 6
  Belgien 16 6 12 24 13 2 22 6 12 4 10 4 19 1 1 4
  Bosnien och Hercegovina 22 18 7 14 13 16 9 14 3 11 10 9 17 6 18 3 1
  Bulgarien 5 4 2 14 11 2 1
  Cypern 9 5 11 22 21 6 20 5 18 21 16 22 21 21 2 13 16 2 1
  Danmark 16 8 1 2 24 9 18 15 13 4 5 23 1 9 20 9 12 1 3 1 3
  Estland 5 8 12 6 4 1 3 21 6 24 6 20 7 8 20 1 1 1
  Finland 23 15 18 20 1 17 22 25 21 24 11 25 6 1 1
  Frankrike 19 7 24 19 23 4 5 18 15 23 22 22 19 8 12 15 22 23 26 25 6 12 13 16 2 1 5 7 7
  Georgien 12 11 9 9 15 11 20 9
  Grekland 14 12 20 3 17 17 3 1 9 7 3 7 8 7 17 6 20 19 19 21 10 1 1 3
  Irland 1 2 9 17 6 21 11 22 10 24 23 8 19 26 16 1 7 4 1
  Island 13 20 2 12 22 8 19 14 2 19 20 20 17 15 10 4 2 2
  Israel 1 5 22 16 12 19 4 23 9 16 14 9 14 23 1 23 17 1 4 2 1
  Italien 4 2 9 7 21 3 16 6 5 2 1 1 3 5 5
  SFR Jugoslavien 1 1
  Kroatien 4 17 5 4 9 10 11 15 13 11 12 21 18 23 13 4
  Lettland 3 18 1 24 5 16 16 12 6 15 1 1 1
  Litauen 20 13 23 6 21 23 19 14 22 18 9 12 8 6
  Luxemburg 1 5 2 2
  Malta 10 9 3 15 8 9 2 25 12 2 24 22 21 8 23 12 14 7 2 2 2
  Marocko 18
  Moldavien 6 20 10 14 22 12 11 11 3 10 13 3 1
  Monaco 1 1 1 3
  Montenegro 19 13 13
  Nederländerna 7 22 4 8 13 18 13 20 9 2 11 11 18 1 23 1 5 3 1
  Nordmakedonien 19 15 19 14 17 12 14 13 7 7
  Norge 2 24 8 14 11 22 4 24 9 14 5 1 20 26 4 8 8 10 15 6 18 1 3 1 1
  Polen 15 11 17 18 20 7 17 24 14 23 8 22 2 1
  Portugal 6 24 12 21 17 22 13 15 18 1 26 12 1 1
  Rumänien 22 17 9 10 18 3 4 13 20 19 3 17 12 13 12 15 7 3 2
  Ryssland 15 2 12 10 3 11 15 2 3 1 11 11 16 2 5 7 2 3 3 9 1 1 4 4
  San Marino 24 19 22 19
  Schweiz 16 22 25 20 22 8 16 25 13 4 3 1 2 4 4
  Serbien 1 6 13 14 3 10 18 19 18 15 1 1 1
  Serbien och Montenegro 2 7 2 1
  Slovakien 18 21 18
  Slovenien 21 10 18 11 7 13 23 15 13 25 14 22 15 7
  Spanien 20 6 16 23 18 6 7 8 10 21 21 20 16 24 15 23 3 25 10 21 22 26 23 22 24 1 2 4 2
  Storbritannien 8 1 2 12 16 15 3 26 16 22 19 22 25 5 25 11 25 19 17 24 24 15 24 26 26 1 5 15 3
  Sverige 3 14 10 1 7 5 8 5 6 19 5 18 18 21 3 1 14 3 1 5 5 7 5 14 1 6 1 6
  Tjeckien 25 6 11 6
  Turkiet 12 3 14 16 10 11 16 1 4 13 11 4 7 4 2 7 1 1 1 1
  Tyskland[c] 18 7 3 5 8 21 11 8 24 14 19 23 20 1 10 8 21 18 27 26 25 4 25 25 1 2 6 5
  Ukraina 14 1 19 7 2 2 12 10 4 15 3 6 1 24 17 5 1 2 2 1
  Ungern 12 23 12 9 22 24 10 5 20 19 8 21 4
  Österrike 10 21 10 14 18 6 21 18 1 26 13 16 3 1 2 1
Land            \            År 96 97 98 99 00 01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 21 Bäst
plac.
Pallplatser
1956–2019, 2021[a]
Ett streck (–) innebär att landet inte var medlem av EBU och kunde inte delta.
En tom ruta innebär att landet inte deltog i finalen.
  1. ^ [a b] Inkluderar de deltagande ländernas båda bidrag 1956
  2. ^ Australien är inte medlem av EBU men har sedan 2015 en särskild inbjudan.
  3. ^ Tyskland innefattar även Västtyskland under perioden 1956–1990.

Semifinalerna 1993, 1996, 2004 – 2019, 2021 – nutidRedigera

 
År
Land
93 96 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 21 Bäst
plac.
Q Pallplatser
1993, 1996, 2004–2019, 2021[a]
Sortera        
  Albanien 4 Q 14 17 9 7 6 14 2 15 15 10 16 14 8 9 10 2 9 1
  Andorra 18 23 23 12 16 15 12 0
  Armenien 6 Q 2 5 6 12 7 4 7 2 7 15 16 2 10 2
  Australien[b] Q 1 6 4 1 14 1 5 2
  Azerbajdzjan 6 2 2 2 Q 1 9 10 6 8 11 5 8 1 12 1 3
  Belarus 19 13 22 4 17 13 9 14 16 7 5 12 12 9 16 10 4 6
  Belgien Q 12 Q 22 12 26 17 17 1 11 17 5 14 2 3 4 12 13 9 1 9 1 1 1
  Bosnien och Hercegovina 2 21 7 Q 2 Q 9 3 8 5 6 11 2 11 2 1
  Bulgarien 19 17 6 11 16 15 12 11 12 5 1 7 3 1 5 1 1
  Cypern Q 15 5 Q 15 15 15 14 10 18 7 15 6 8 5 2 9 6 2 12 1
  Danmark Q 25 13 3 Q 19 3 8 5 2 9 1 Q 13 17 10 5 10 11 1 13 1 1 2
  Estland 5 5 11 20 18 22 18 3 14 9 4 10 12 3 18 14 5 4 13 3 8 2
  Finland Q 22 14 18 1 Q 8 12 11 3 12 9 3 16 15 12 10 17 5 1 11 1 2
  Frankrike Q 11 Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q 11 19
  Georgien 8 5 3 6 14 10 15 4 9 11 18 14 16 3 7 1
  Grekland Q 12 3 Q Q Q 1 4 2 1 4 2 7 6 16 10 14 5 6 1 17 2 2 1
  Irland Q 2 Q 14 9 Q 15 11 9 8 6 8 12 12 15 13 6 18 16 2 10 1
  Island Q 10 Q 16 13 13 8 1 3 4 8 6 8 15 14 15 19 3 2 1 12 1 1 2
  Israel Q 28 11 7 Q 24 5 7 8 15 13 14 14 3 7 3 1 Q 5 1 12 1 2
  Italien Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q - 11
  Kroatien 3 19 9 4 Q 16 4 13 13 15 12 13 10 8 17 14 11 3 9 1
  Lettland 17 10 Q 5 6 19 17 17 16 17 13 2 8 18 12 15 17 2 6 1
  Litauen 16 25 5 Q 16 9 12 5 3 9 11 7 4 17 9 11 4 3 10 1
  Luxemburg Q - 1
  Malta Q 4 8 Q Q 25 14 6 12 11 7 4 9 11 3 16 13 8 1 1 12 1 1
  Moldavien 2 Q 10 12 5 10 10 5 4 16 11 17 2 3 12 7 2 11 2 1
  Monaco 19 24 21 19 0
  Montenegro 22 14 11 15 12 7 9 13 16 16 16 7 2
  Nederländerna Q 9 6 14 20 21 13 17 14 19 15 6 1 14 5 4 7 1 Q 1 10 2
  Nordmakedonien 26 10 9 10 9 10 10 15 16 9 16 13 15 11 15 18 2 15 2 6 1
  Norge Q Q Q 6 Q 18 4 1 Q 17 10 3 6 4 13 5 1 7 10 1 16 2 1
  Polen 15 Q 11 11 14 10 12 13 19 8 8 6 9 14 11 14 6 7
  Portugal Q 18 15 17 19 11 2 8 4 18 13 11 14 1 Q 15 4 1 8 1 1
  Rumänien 7 29 Q 1 Q Q 7 9 4 4 3 5 2 5 6 11 13 12 1 13 1 1 1
  Ryssland 26 Q Q 3 Q 3 Q 7 9 1 2 6 1 1 15 6 3 1 15 3 1 3
  San Marino 19 16 14 11 10 16 12 18 17 8 9 8 3
  Schweiz Q 8 22 8 Q 20 13 14 17 10 11 13 4 17 18 12 13 4 1 1 8 1
  Serbien 1 Q 10 5 8 2 11 9 10 11 9 7 8 1 10 1 1
  Serbien och Montenegro 1 Q 1 2 1
  Slovakien 4 17 18 16 13 18 4 1
  Slovenien 1 19 21 12 16 7 11 16 16 3 17 16 10 5 14 17 8 6 13 1 8 1 1
  Spanien Q 14 Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q 14 19
  Storbritannien Q 3 Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q 3 19 1
  Sverige Q 1 Q Q 4 Q 12 4 11 1 1 Q 2 1 Q 3 2 3 7 1 18 4 2 2
  Tjeckien 28 18 18 13 9 13 3 2 15 2 3 1 1
  Turkiet Q 7 Q Q 8 3 7 2 1 13 5 1 10 1 1 1
  Tyskland[c] Q 24 Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q 24 18
  Ukraina 2 Q 7 Q 1 6 7 6 8 3 5 2 Q 6 2 1 15 1 3 1
  Ungern 6 23 5 2 19 15 7 10 8 3 8 4 2 10 12 2 10 2 1
  Österrike Q 6 Q 21 27 7 18 14 1 Q 7 7 4 17 12 1 9 1
Land            \            År 93 96 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 21 Bäst
plac.
Q Pallplatser
1993, 1996, 2004–2019, 2021[a]
Ett streck (–) innebär att landet inte var medlem av EBU och kunde inte delta.
En tom ruta innebär att landet inte deltog i finalen.
Q innebär kvalificerad till finalen.

Vinnare genom årenRedigera

Nedan listas de länder som vunnit tävlingen genom åren, decennium för decennium.

1950-taletRedigera

År Värdstad &
värdland
Deltagande
länder
Vinnare
Land Artist Låt Text & musik Språk
1956 Lugano, Schweiz 7   Schweiz Lys Assia "Refrain" Emile Gardaz (t), Geo Voumard (m) franska
1957 Frankfurt, Tyskland 10   Nederländerna Corry Brokken "Net als toen" Willy Van Hemert (tm) nederländska
1958 Hilversum,
Nederländerna
10   Frankrike André Claveau "Dors, mon amour" Pierre Delanoë (t), Hubert Giraud (m) franska
1959 Cannes, Frankrike 11   Nederländerna Teddy Scholten "Een beetje" Willy Van Hemert (tm) nederländska

1960-taletRedigera

År Värdstad &
värdland
Deltagande
länder
Vinnare
Land Artist Låt Text & musik Språk
19605 London, Storbritannien 13   Frankrike Jacqueline Boyer "Tom Pillibi" Pierre Cour (t), Andre Popp (m) franska
1961 Cannes, Frankrike 16   Luxemburg Jean-Claude Pascal "Nous les amoureux" Maurice Vidalin (t), Jacques Datin (m) franska
1962 Luxemburg, Luxemburg 16   Frankrike Isabelle Aubret "Un premier amour" Roland Valade (t), Claude Henri Vice (m) franska
19636 London, Storbritannien 16   Danmark Grethe & Jørgen
Ingmann
"Dansevise" Sejr Volmer Sørensen (t), Otto Francker (m) danska
1964 Köpenhamn, Danmark 16   Italien Gigliola Cinquetti "Non ho l'età (Per amarti)" Mario Panzeri (t), Nicola Salerno (m) italienska
1965 Neapel, Italien 18   Luxemburg France Gall "Poupée de cire, poupée de son" Serge Gainsbourg (tm) franska
1966 Luxemburg 18   Österrike Udo Jürgens "Merci chérie" Udo Jürgens (tm), Thomas Horbiger (t) tyska,
franska
1967 Wien, Österrike 17   Storbritannien Sandie Shaw "Puppet on a String" Bill Martin (tm), Phil Coulter (tm) engelska
1968 London, Storbritannien 17   Spanien Massiel "La la la" Ramon Arcusa (tm), Manuel De La Calva (tm) spanska
1969 Madrid, Spanien 16   Frankrike Frida Boccara "Un jour, un enfant" Eddy Marnay (t), Émile Stern (m) franska
  Nederländerna Lenny Kuhr "De troubadour" Lenny Kuhr (t), David Hartsema (m) nederländska
  Storbritannien Lulu "Boom bang-a-bang" Peter Warne (t), Alan Moorhouse (m) engelska
  Spanien Salomé "Vivo cantando" A. Alcalde (t), Maria Jose De Cerato (m) spanska

5 Nederländerna avstod att arrangera tävlingen 1960 för att de ansåg att det gått för kort tid sedan de arrangerade tävlingen 1958.[29]
6 Storbritannien fick arrangera år 1963 eftersom Frankrike inte ville göra det.

1970-taletRedigera

År Värdstad &
värdland
Deltagande
länder
Vinnare
Land Artist Låt Text & musik Språk
1970 Amsterdam,
Nederländerna
127   Irland Dana "All Kinds of Everything" Derry Lindsay (tm), Jackie Smith (tm) engelska
1971 Dublin, Irland 18   Monaco Séverine "Un banc, un arbre,
une rue
"
Yves Dessca (t), Jean-Pierre Bourtayre (m) franska
19728 Edinburgh,
Storbritannien
18   Luxemburg Vicky Leandros "Après toi" Yves Dessca (t), Klaus Munro (tm),
Mario Panas (m)
franska
1973 Luxemburg 17   Luxemburg Anne-Marie David "Tu te reconnaîtras" Vline Buggy (t), Claude Morgan (m) franska
19749 Brighton,
Storbritannien
17   Sverige Abba "Waterloo" Stikkan Anderson (t), Benny Andersson (m),
Björn Ulvaeus (m)
engelska
1975 Stockholm,
Sverige
19   Nederländerna Teach-In "Ding dinge dong" Wil Luikinga (t), Eddy Owens (t),
Dick Bakker (m)
engelska
1976 Haag,
Nederländerna
18   Storbritannien Brotherhood of Man "Save Your Kisses for Me" Tony Hiller (tm), Lee Sheriden (tm),
Martin Lee (tm)
engelska
1977 London,
Storbritannien
18   Frankrike Marie Myriam "L'oiseau et l'enfant" Joe Gracy (t), Jean-Paul Cara (m) franska
1978 Paris, Frankrike 20   Israel Izhar Cohen och Alphabeta "A-ba Ni-bi" Ehud Manor (t), Nurit Hirsh (m) hebreiska
1979 Jerusalem, Israel 19   Israel Milk and Honey "Hallelujah" Shimrit Orr (t), Kobi Oshrat (m) hebreiska

7 Efter att fyra länder vunnit året före (eftersom det inte fanns någon regel mot det då) valde många länder att avstå tävlan 1970. Startfältet fick därför endast 12 tävlande 1970.
8 Eftersom Monaco varken hade plats eller råd att arrangera efter sin vinst år 1971 överläts arrangörskapet på Storbritannien 1972.
9 Varken Luxemburg (som blev etta) eller Spanien (som blev tvåa) år 1973 hade råd att arrangera år 1974, varför Storbritannien (som blivit trea 1973) fick arrangera istället.

1980-taletRedigera

År Värdstad &
värdland
Deltagande
länder
Vinnare
Land Artist Låt Text & musik Språk
198010 Haag,
Nederländerna
19   Irland Johnny Logan "What's Another Year?" Shay Healy (tm) engelska
1981 Dublin, Irland 20   Storbritannien Bucks Fizz "Making Your Mind Up" Andy Hill (tm), John Danter (tm) engelska
1982 Harrogate,
Storbritannien
18   Västtyskland Nicole "Ein bißchen Frieden" Bernd Meinunger (t), Ralph Siegel (m) tyska
1983 München,
Västtyskland
20   Luxemburg Corinne Hermès "Si la vie est cadeau" Alain Garcia (t), Jean-Pierre Millers (m) franska
1984 Luxemburg 19   Sverige Herreys "Diggi-loo diggi-ley" Britt Lindeborg (t), Torgny Söderberg (m) svenska
1985 Göteborg, Sverige 19   Norge Bobbysocks "La det swinge" Rolf Løvland (tm) norska
1986 Bergen, Norge 20   Belgien Sandra Kim11 "J'aime la vie" Marino Atria (t), Angelo Crisci (m),
Jean Paul Furnemont (m)
franska
1987 Bryssel, Belgien 22   Irland Johnny Logan12 "Hold Me Now" Johnny Logan (tm) engelska
1988 Dublin, Irland 21   Schweiz Céline Dion "Ne partez pas sans moi" Nella Martinetti (t), Atilla Sereftug (m) franska
1989 Lausanne,
Schweiz
22   SFR Jugoslavien Riva "Rock Me" Stevo Cvikić (t), Rajko Dujmić (m) serbokroatiska

10 Efter förfrågan från EBU fick Nederländerna ta hand om arrangemanget 1980. Detta då Israel, som vunnit 1979, inte hade råd att arrangera ett tredje år på raken. Israel deltog inte heller, men det berodde på att finalen ägde rum på en minnesdag.
11 Sandra Kim var bara 13 år gammal vid sin seger 1986. Så länge som nuvarande lägsta åldersgräns på 16 år som gällt sedan 1990 kommer hon att förbli tävlingens yngsta vinnare.
12 I och med Johnny Logans vinst år 1987 blev han den första (och hittills enda) artisten som vunnit Eurovision Song Contest två gånger. Han kom även att vinna en tredje gång (1992) men då som låtskrivare för Linda Martin.

1990-taletRedigera

År Värdstad &
värdland
Deltagande
länder
Vinnare
Land Artist Låt Text & musik Språk
1990 Zagreb,
Jugoslavien
22   Italien Toto Cutugno "Insieme:1992" Toto Cutugno (tm) italienska,
engelska
1991 Rom, Italien 22   Sverige13 Carola "Fångad av en stormvind" Stephan Berg (tm) svenska
1992 Malmö, Sverige 23   Irland Linda Martin "Why Me?" Johnny Logan (tm) engelska
1993 Millstreet Town,
Irland
25   Irland Niamh Kavanagh "In Your Eyes" Jimmy Walsh (tm) engelska
1994 Dublin, Irland 25   Irland Paul Harrington &
Charlie McGettigan
"Rock 'n' roll Kids" Brendam Graham (tm) engelska
1995 Dublin, Irland 23   Norge Secret Garden "Nocturne" Petter Skavlan (t), Rolf Løvland (m) norska
199614 Oslo, Norge 23   Irland Eimear Quinn "The Voice" Brendam Graham (tm) engelska
199715 Dublin, Irland 25   Storbritannien Katrina and the Waves "Love Shine a Light" Kimberley Rew (tm) engelska
1998 Birmingham,
Storbritannien
25   Israel Dana International "Diva" Yoav Ginay (t), Tzvika Pik (m) hebreiska
1999 Jerusalem, Israel 23   Sverige Charlotte Nilsson "Take Me to Your Heaven" Gert Lengstrand (t), Marcos Ubeda (t),
Lars "Dille" Diedricson (m)
engelska

13 År 1991 fick Sverige och Frankrike lika många poäng, varpå regeln om att endast ett land kan vinna togs till. Då Sverige fått flest tiopoängare (båda länderna hade lika många tolvor) vann Sverige Eurovision det året. Hade regler som antogs 2003 gällt hade Frankrike vunnit eftersom de fick poäng från fler länder än Sverige.
14 Inför finalen år 1996 hölls först en kvalificeringsomgång för de länder som velat vara med i tävlingen. Alla länder utom värdlandet, det året Norge, var tvungna att kvalificera sig den vägen. En liknande sak skedde även 1993, fast för ett antal östeuropeiska länder som ville debutera det året.
15 1997 fick fem länder pröva på att använda sig av telefonröstning som slutresultat. Då detta visat sig positivt blev det sedan standard att åren efter ha telefonröstning (dock i vissa fall i kombination med juryröstning).

2000-taletRedigera

År Värdstad &
värdland
Deltagande
länder
Vinnare
Land Artist Låt Text & musik Språk
2000 Stockholm,
Sverige
24   Danmark Olsen Brothers "Fly on the Wings of Love" Jørgen Olsen (tm) engelska
2001 Köpenhamn,
Danmark
23   Estland Tanel Padar & Dave
Benton
& 2XL
"Everybody" Maian Kärmas (t), Ivar Must (m) engelska
2002 Tallinn, Estland 24   Lettland Marie N "I Wanna" Marija Naumova (tm), Marats Samauskis (t) engelska
2003 Riga, Lettland 26   Turkiet Sertab Erener "Everyway That I Can" Demir Demirkan (tm), Sertab Erener (m) engelska
200416 Istanbul, Turkiet 36   Ukraina Ruslana "Wild Dances (Dykyje tantsy)" Oleksandr Ksenofontov (t),
Ruslana Lyzjitjko (m)
engelska,
ukrainska
2005 Kiev, Ukraina 39   Grekland Helena Paparizou "My Number One" Christos Dantis (tm), Natalia Germanou (m) engelska
2006 Aten, Grekland 37   Finland Lordi "Hard Rock Hallelujah" Mr Lordi (Tomi Putaansuu) (tm) engelska
2007 Helsingfors,
Finland
42   Serbien Marija Šerifović "Molitva" Saša Milošević Mare (t), Vladimir Graić (m) serbiska
200817 Belgrad, Serbien 43   Ryssland Dima Bilan "Believe" Dima Bilan (t), Jim Beanz (m) engelska
2009 Moskva,
Ryssland
42   Norge Alexander Rybak18 "Fairytale" Alexander Rybak (tm) engelska

16 År 2004 infördes en semifinal så att många fler länder kan medverka i tävlingen. Detta för att man ska slippa använda sig av metoden att de sämst placerade länderna i finalen året innan måste avstå tävlan året därpå.
17 År 2008 infördes två semifinaler i tävlingen, vilket innebär att alla länder (utom värdlandet och "The Big Five") är tvingade att kvalificera sig genom minst en av två semifinaler innan finalen hålls.
18 I och med Alexander Rybaks vinst år 2009 slogs poängrekordet till hela 387 poäng. Rekordet stod sig fram till 2016 när poängsystemet ändrades till att varje lands jury- och tittarröstning tillsammans delar ut 116 poäng istället för 58 poäng, dvs. dubbel uppsättning av 12, 10, 8 och 7-1 poäng.

2010-taletRedigera

År Värdstad &
värdland
Deltagande
länder
Vinnare
Land Artist Låt Text & musik Språk
2010 Oslo, Norge 39   Tyskland19 Lena Meyer-Landrut "Satellite" Julie Frost (tm), John Gordon (t) engelska
2011 Düsseldorf,
Tyskland
43   Azerbajdzjan Ell & Nikki "Running Scared" Stefan Örn (tm), Sandra Bjurman (tm),
Iain Farquharson (m)
engelska
2012 Baku,
Azerbajdzjan
42   Sverige Loreen "Euphoria" Thomas G:son (tm), Peter Boström20 (tm) engelska
2013 Malmö,
Sverige
39   Danmark Emmelie de Forest "Only Teardrops" Lise Cabble (tm), Julia Fabrin Jakobsen (tm),
Thomas Stengaard (tm)
engelska
2014 Köpenhamn,
Danmark
37   Österrike Conchita Wurst "Rise Like a Phoenix" Charly Mason (tm), Joey Patulka (tm),
Ali Zuckowski (tm), Julian Maas (tm)
engelska
2015 Wien,
Österrike[30]
40   Sverige Måns Zelmerlöw "Heroes" Anton Hård af Segerstad (tm), Joy Deb (tm),
Linnea Deb (tm)
engelska
2016 Stockholm,
Sverige
42   Ukraina 21 Jamala "1944" Art Antonyan (t), Jamala (tm) engelska,
krimtatariska
2017 Kiev,
Ukraina
42   Portugal Salvador Sobral "Amar pelos dois" Luísa Sobral (tm) portugisiska
2018 Lissabon,
Portugal
43   Israel Netta Barzilai "Toy" Doron Medalie (tm), Stav Beger (tm) engelska
2019 Tel Aviv,
Israel
41   Nederländerna 21 Duncan Laurence "Arcade" Duncan Laurence (tm), Joel Sjöö (tm),

Wouter Hardy (tm)

engelska

19 När Tyskland vann år 2010 blev det första gången ett land i gruppen "The Big Four" (senare "Big Five") vann en Eurovision Song Contest.
20 Peter Boström blev den första låtskrivaren i Eurovisionhistorien som både skrev vinnarlåten och den låt som kom sist i en final (Sveriges och Norges bidrag).
21 Vann Eurovision trots att landet varken vann finalens juryomröstning eller tittaromröstning.

2020-taletRedigera

År Värdstad &
värdland
Deltagande
länder
Vinnare
Land Artist Låt Text & musik Språk
2020 Rotterdam,
Nederländerna
41 Ingen tävling anordnades på grund av Coronavirusutbrottet
2021 Rotterdam,
Nederländerna
39   Italien Måneskin "Zitti E Buoni" Måneskin (tm) italienska
2022 ?, Italien i.u. Ej avgjort

StatistikRedigera

Vinster och förlusterRedigera

 
Karta över Eurovisionsvinnande länder. Mörklila: 7 vinster, Lila: 6, Mörkblå: 5, Turkos: 4, Grön: 3, Ljusgrön: 2 och Gul: 1 vinst. Mörkgrå visar länder som deltagit, men ej vunnit, och ljusgrå visar länder som aldrig deltagit. Tyskland vann som Västtyskland 1982 och det nu icke existerande landet Jugoslavien vann 1989.

Av de 51 länder som ställt upp i tävlingen sedan starten 1956 har lite drygt hälften, eller 27 länder för att vara exakt, tagit hem segern minst en gång. Samtidigt har 23 länder minst en gång hamnat sist i en final. Det kan vara värt att notera att länder som Jugoslavien och Serbien och Montenegro inte längre existerar som ett land utan som flera stater som blivit självständiga. Nedan redovisas de länder som fått flest vinster och förluster. Länderna står i första hand efter antalet vinster/förluster, i andra hand senaste vinst/förlust.

Finaler 1956–2019, 2021–Redigera

Vinster
Antal Land År
7   Irland 1970, 1980, 1987, 1992, 1993, 1994, 1996
6   Sverige 1974, 1984, 1991, 1999, 2012, 2015
5   Nederländerna 1957, 1959, 1969, 1975, 2019
  Storbritannien 1967, 1969, 1976, 1981, 1997
  Luxemburg 1961, 1965, 1972, 1973, 1983
  Frankrike 1958, 1960, 1962, 1969, 1977
4   Israel 1978, 1979, 1998, 2018
3   Italien 1964, 1990, 2021
  Danmark 1963, 2000, 2013
  Norge 1985, 1995, 2009
2   Ukraina 2004, 2016
  Österrike 1966, 2014
  Tyskland 1982, 2010
  Schweiz 1956, 1988
  Spanien 1968, 1969
1   Portugal 2017
  Azerbajdzjan 2011
  Ryssland 2008
  Serbien 2007
  Finland 2006
  Grekland 2005
  Turkiet 2003
  Lettland 2002
  Estland 2001
  SFR Jugoslavien 1989
  Belgien 1986
  Monaco 1971
Sistaplatser
Antal Land År
11   Norge 1963, 1969, 1974, 1976, 1978, 1981, 1990, 1997, 2001, 2004, 2012
9   Finland 1963, 1965, 1968, 1980, 1982, 1990, 1992, 1996, 2009
7   Tyskland 1964, 1965, 1974, 1995, 2005, 2015, 2016
  Belgien 1961, 1962, 1965, 1973, 1985, 1993, 2000
  Österrike 1957, 1961, 1962, 1979, 1984, 1988, 1991
5   Storbritannien 2003, 2008, 2010, 2019, 2021
  Spanien 1962, 1965, 1983, 1999, 2017
  Schweiz 1964, 1967, 1974, 1998, 2011
4   Portugal 1964, 1974, 1997, 2018
  Nederländerna 1958, 1962, 1963, 1968
3   Malta 1971, 1972, 2006
  Turkiet 1975, 1983, 1987
  Luxemburg 1958, 1960, 1970
2   Irland 2007, 2013
  Island 1989, 2001
  Sverige 1963, 1977
  Monaco 1959, 1967
1   Frankrike 2014
  Danmark 2002
  Litauen 1994
  Cypern 1986
  Italien 1966
  SFR Jugoslavien 1964

Semifinaler 1993, 1996, 2004–2019, 2021–Redigera

Vinster
Antal Land År
4   Sverige 1996, 2011, 2012, 2015
3   Ryssland 2012, 2015, 2016
2   Australien 2016, 2019
  Nederländerna 2014, 2019
  Norge 2009, 2018
  Grekland 2008, 2011
1   Schweiz 2021
  Malta 2021
  Israel 2018
  Bulgarien 2017
  Portugal 2017
  Österrike 2014
  Danmark 2013
  Azerbajdzjan 2013
  Belgien 2010
  Turkiet 2010
  Island 2009
  Ukraina 2008
  Serbien 2007
  Finland 2006
  Rumänien 2005
  Serbien och
Montenegro
2004
  Slovenien 1993
Sistaplatser
(* Med noll poäng)
Antal Land År
5   Lettland 2009, 2010, 2013, 2017, 2021
4   Schweiz 2004*, 2010, 2015, 2016
2   Irland 2019, 2021
  Finland 2015, 2019
  Georgien 2014, 2018
  San Marino 2008, 2017
  Tjeckien 2007, 2009*
  Rumänien 1993, 1996
1   Island 2018
  Estland 2016
  Moldavien 2014
  Slovenien 2013
  Slovakien 2012
  Österrike 2012
  Nederländerna 2011
  Polen 2011
  Ungern 2008
  Andorra 2006
  Litauen 2005

Icke-vinnare i finalerRedigera

Nedan redovisas länder som hittills aldrig har vunnit tävlingen. Länder markerade med en stjärna (*) tävlade som en del av Jugoslavien fram tills den statsbildningen upplöstes i början av 1990-talet.

          Vinnarnas finalstartnummerRedigera

          Nedan är en översikt av vilka startnummer som vinnarlåtarna har haft i Eurovision Song Contests finaler sedan 1956. Låtarna omnämns här i vilket årtal de vann Eurovision Song Contest.
          Fetmarkerade årtal indikerar att vinnarlåten tävlade som sista bidrag i sitt års finalstartfält.

          Startnummer, första halvan
          Årtal #1 #2 #3 #4 #5 #6 #7 #8 #9 #10 #11 #12 #13
          1975,
          1976,
          1984
          Ingen 1958,
          1969,
          1971,
          1994
          2003 1959,
          1995
          1957 1969 1963,
          1969,
          1974,
          1991,
          1998
          1956,
          1962,
          1966,
          1988
          1979,
          2004,
          2015
          1967,
          1973,
          2014,
          2017
          1964,
          1970,
          2019
          1960,
          1985,
          1986
          Antal 3 - 4 1 2 1 1 5 4 3 4 3 3
          Startnummer, andra halvan
          Årtal #14 #15 #16 #17 #18 #19 #20 #21 #22 #23 #24 #25 #26 #27
          1961,
          1969,
          1981,
          1993,
          2000
          1965,
          1968,
          1999
          Ingen 1972,
          1980,
          1992,
          1996,
          2006,
          2007,
          2012
          1977,
          1978,
          1982,
          2013
          1990,
          2005,
          2011
          1983,
          1987,
          2001,
          2009
          2016 1989,
          2010,
          2018
          2002 1997,
          2008,
          2021
          Ingen Ingen Ingen
          Antal 5 3 - 7 4 3 4 1 3 1 3 - - -

          Deltagande i tävlingenRedigera

          Nedan listas länder som har deltagit flest gånger i tävlingen, länder som gjort längst uppehåll i tävlingen, länder som har tävlat flest finaler i rad samt länder som har flest gånger ej kvalificerat sig till finalen i rad.

          Deltagit flest gångerRedigera

          Här följer de länder som sedan tävlingen började år 1956 har tävlat flest gånger. Tabellen är senast uppdaterad i maj 2021 och gäller tävlande fram till 2021 års upplaga.

          Nr Land Antal år
          1   Tyskland 64
          2   Frankrike 63
            Storbritannien
          4   Belgien 62
          5   Nederländerna 61
            Schweiz
          7   Spanien 60
            Sverige
          9   Norge 59
          10   Finland 54
            Irland

          Längsta uppehåll i tävlingenRedigera

          Här följer de längsta uppehållen som gjorts mellan deltagande i tävlingen. Uppehållen kan ha gjorts när som helst mellan åren 1956 och 2019. Tabellen är senast uppdaterad i maj 2021, och räknar även in de länder som inte anmälde sig till den sedermera inställda upplagan av tävlingen år 2020.

          Nr Land Antal år Mellan år
          1   Marocko 42 1981–
          2   Luxemburg 28 1994–
          3   Monaco 24 1980–2003
          4   Malta 15 1976–1990
            Monaco 2007–
          6   Italien 13 1998–2010
          7   Andorra 12 2010–
          8   Danmark 11 1967–1977
          9   Slovakien 10 1999–2008
          10   Slovakien 9 2013–
            Turkiet 2013–

          Flest finaler räknat i radRedigera

          Här listas de länder som har tävlat flest gånger i finaler, räknat i antalet finaler de tävlat i rad. En sådan svit avbryts när ett land antingen valt att hoppa av ett år, inte fått delta ett år eller inte kvalificerat sig till en final, med undantag för år 2020 då ingen final hölls. Sviten kan ha skett närsomhelst mellan åren 1956–2021. Tabellen är senast uppdaterad i maj 2021 och gäller finaler fram till 2021 års tävling.

          Nr Land Antal år Mellan år
          1   Storbritannien 62 1959–
          2   Spanien 60 1961–
          3   Tyskland 40 1956–1995
          4   Schweiz 39 1956–1994
          5   Belgien 38 1956–1993
          6   Frankrike 38 1983–
          7   Luxemburg 34 1960–1993
          8   Sverige 33 1977–2009
          9   Norge 31 1971–2001
          10   Nederländerna 29 1956–1984
            Portugal 1971–1999

          Flest finaler räknat i rad utan avbrott fram till idagRedigera

          Här listas de länder som har tävlat i flest finaler i rad utan avbrott fram till finalen 2021, med andra ord de längsta pågående sviterna. Sviten bryts så fort ett land ej kvalificerar sig vidare till finalen eller väljer/tvingas att lämna tävlingen. Tabellen är senast uppdaterad i maj 2021 men den innefattar inte år 2020 då ingen final hölls.

          Nr Land Antal år Sedan–idag
          1   Storbritannien 62 1959–
          2   Spanien 60 1961–
          3   Frankrike 38 1983–
          4   Tyskland 24 1997–
          5   Italien 10 2011–
            Sverige
          7   Israel 6 2015–
            Cypern
          9   Nederländerna 5 2016–
          10   Norge 4 2017–

          Flest gånger ej kvalificerat sig till finalen räknat i radRedigera

          Här listas de längsta sviterna som länder har misslyckats att kvalificera sig till finalen, räknat i antalet gånger de tävlande länderna misslyckats att kvalificera sig i rad. En sådan svit avbryts när ett land antingen valt att hoppa av ett år och/eller kvalificerat sig till en final. Sviten kan ha skett närsomhelst mellan åren 2004–2021. Tabellen är senast uppdaterad i maj 2021 och gäller fram till 2021 års tävling. Den inkluderar inte år 2020 då ingen tävling hölls.

          Nr Land Antal år Mellan år
          1   Nederländerna 8 2005–2012
          2   Nordmakedonien 6 2013–2018
            Lettland 2009–2014
            Bulgarien 2008–2013
            Andorra 2004–2009
          6   Belgien 5 2005–2009
            Estland 2004–2008
          8   Georgien 4 2017–
            Lettland 2017–
            Montenegro 2016–2019
            Island 2015–2018
            San Marino 2015–2018
            Schweiz 2015–2018
            Irland 2014–2017
            Israel 2011–2014
            Kroatien 2010–2013
            Slovakien 2009–2012
            Nordmakedonien 2008–2011
            Schweiz 2007–2010
            Cypern 2006–2009
            Portugal 2004–2007

          PoängsummorRedigera

          Högsta totalpoängenRedigera

          Nedan listas de länder som fått högst totalpoäng i finalerna 1956–2021 och semifinalerna 2004–2021.
          Tabellerna är senast uppdaterade i maj 2021. Siffrorna gäller ej år 2020 då tävlingen var inställd.

          Finalpoäng
          # Land Poäng
          1   Sverige 5 450
          2   Frankrike 4 252
          3   Italien 4 241
          4   Storbritannien 4 081
          5   Ryssland 3 530
          6   Norge 3 524
          7   Tyskland 3 448
          8   Irland 3 428
          9   Israel 3 166
          10   Nederländerna 3 083
          Semifinalpoäng
          # Land Poäng
          1   Sverige 1 980
          2   Ryssland 1 892
          3   Ukraina 1 847
          4   Grekland 1 771
          5   Norge 1 757
          6   Moldavien 1 618
          7   Israel 1 592
          8   Azerbajdzjan 1 551
          9   Cypern 1 520
          10   Island 1 513

          PoängrekordRedigera

          I och med att Eurovision Song Contest har sänts sedan 1950-talet har förutsättningarna och antalet deltagarländer varierat kraftigt. För att göra en rättvis jämförelse av poängrekord har den delats in i olika epoker:

          • 1957–1974: poängsystemet varierade från år till år med antalet deltagarländer som var mest 18 länder.
          • 1975–2003: ett standardiserat poängsystem infördes och antalet deltagarländer varierade mellan 20 och 26 per år.
          • 2004–2015: EBU införde semifinalsystemet som möjliggjorde att över 40 länder kunde delta per år. I och med det ökade poängsummorna jämfört med tidigare år.
          • 2016–nutid: poängsystemet förändrades med att varje lands jury- och tittarröstning tillsammans delar ut 116 poäng istället för tidigare 58 poäng, vilka fördelas ut på dubbel uppsättning av 12, 10, 8, 7, 6, 5, 4, 3, 2 och 1 poäng. Eftersom dubbelt så mycket poäng delas ut har poängsummorna i såväl semifinaler som finaler ökat markant.

          Listorna innehåller inte bara vinnarländer utan även övriga topplacerade länder. Länder som ej är vinnare har grå bakgrund (detta gäller även bidrag som ej blev vinnare i semifinalerna).

           
          Portugals representant 2017 Salvador Sobral och hans bidrag Amar Pelos Dois är det bidrag som har fått högst poängsumma i en ESC-final någonsin.

          1957–1974Redigera

          Finaler
          Nr Land År Poäng-
          summa
          1   Luxemburg 1973 129
          2   Monaco 1971 128
            Luxemburg 1972
          4   Spanien 1973 125
          5   Storbritannien 1973 123
          6   Spanien 1971 116
          7   Storbritannien 1972 114
          8   Västtyskland 1972 107
          9   Nederländerna 1972 106
          10   Västtyskland 1971 100
            Österrike 1972

          1975–2003Redigera

          Finaler
          Nr Land År Poäng-
          summa
          1   Storbritannien 1997 227
          2   Irland 1994 226
          3   Estland 2001 198
          4   Danmark 2000 195
          5   Irland 1993 187
          6   Danmark 2001 177
          7   Belgien 1986 176
            Lettland 2002
          9   Irland 1987 172
            Israel 1998

          2004–2015Redigera

          Finaler
          Nr Land År Poäng-
          summa
          1   Norge 2009 387
          2   Sverige 2012 372
          3   Sverige 2015 365
          4   Ryssland 2015 303
          5   Finland 2006 292
            Italien 2015 292
          7   Österrike 2014 290
          8   Danmark 2013 281
          9   Ukraina 2004 280
          10   Ryssland 2008 272
          Semifinaler
          Nr Land År Poäng-
          summa
          1   Serbien 2007 298
          2   Finland 2006 292
          3   Bosnien och Hercegovina 2006 267
          4   Serbien och Montenegro 2004 263
          5   Ukraina 2004 256
          6   Grekland 2004 238
          7   Rumänien 2005 235
          8   Ungern 2007 224
          9   Ryssland 2006 217
          9   Sverige 2015 217

          2016–2019, 2021–Redigera

          Finaler
          Nr Land År Poäng-
          summa
          1   Portugal 2017 758
          2   Bulgarien 2017 615
          3   Ukraina 2016 534
          4   Israel 2018 529
          5   Italien 2021 524
          6   Australien 2016 511
          7   Frankrike 2021 499
          8   Nederländerna 2019 498
          9   Ryssland 2016 491
          10   Italien 2019 472
          Semifinaler
          Nr Land År Poäng-
          summa
          1   Bulgarien 2017 403
          2   Portugal 2017 370
          3   Ryssland 2016 342
          4   Australien 2016 330
          5   Malta 2021 325
          6   Moldavien 2017 291
          6   Schweiz 2021 291
          8   Island 2021 288
          9   Ukraina 2016 287
          10   Israel 2018 283

          Rekord i antal 12-poängareRedigera

          Observera att tabellen nedan inte bara innehåller vinnande länder. Länderna listas i första hand efter antalet totaltolvor och i andra hand efter senaste notering.

          Länder markerade med * tävlade innan 2016, då antalet 12-poängare räknades i kombinerat läge (jury- och telefonröster).

          Finaler
          Antal Land År
          30   Portugal 2017
          18   Sverige* 2012
          17   Ukraina 2016
          16   Norge* 2009
          14   Ryssland 2016
          13   Israel 2018
            Österrike* 2014
          12   Frankrike 2021
            Ryssland 2019
            Australien 2016
            Sverige* 2015
          Semifinaler
          Antal Land År
          19   Bulgarien 2017
          16   Portugal 2017
          14   Sverige* 2015
          11   Ryssland 2016
          10   Malta 2021
            Moldavien 2021
            Australien 2016
          9   Sverige 2018
            Serbien* 2007
            Bosnien och Hercegovina* 2006
            Serbien och Montenegro* 2004

          Övrig statistikRedigera

           
          Vinnaren 1956 Lys Assia och vinnaren 2008 Dima Bilan i Moskva 2009.
          • Flera låtskrivare har vunnit två gånger: Willy van Hemert (Nederländerna 1957, 1959), Yves Dessca (Monaco 1971, Luxemburg 1972), Rolf Løvland (Norge 1985, 1995), Johnny Logan (Irland 1987, 1992) och Brendam Graham (Irland 1994, 1996).
          • Storbritannien har fått totalt femton andraplaceringar, vilket är ett rekord.
          • Sedan nuvarande poängsystemet (1–8, 10 och 12 poäng) infördes har det totalt 16 gånger hänt att ett eller flera länder inte fått några poäng alls under en omröstning. Första gången var för Norge 1978 och senaste gången för Storbritannien 2021.
          • År 2008 var det i och med Rysslands vinst det åttonde året i följd som ett land utan tidigare seger vunnit festivalen. Någon sådan svit har aldrig tidigare förekommit. Däremot bröts sviten till 2009 då Norge vann.
          • Grekland var det enda landet som mellan åren 2004 och 2011 lyckades kvalificera sig till finalen varje år och där sluta inom de tio första placeringarna. År 2012 lyckades landet även då kvalificera sig till finalen, men slutade istället på 17:e plats av 26 länder . Azerbajdzjan hamnade på andra plats i denna svit, då de mellan åren 2008 och 2013 lyckades likt Grekland att alltid gå till final och där sluta inom topp tio. Azerbajdzjans svit bröts dock år 2014 då de slutade på 22:a plats i finalen.
          • Sedan det permanenta semifinalinförandet 2004 är Ukraina det enda deltagarland som aldrig har missat finalkvalificering de år som landet har behövt kvala i tävlingen via semifinal till final. Övriga deltagarländer, exkluderat "The Big Five" (som alltid är direktkvalificerade till finalen oavsett placering året innan), har samtliga missat finalplats vid minst ett tillfälle. Däremot är det inget land som har kvalificerat sig alla år i rad, utan kvalificeringarna har skett vid olika tillfällen sedan 2004.
          • Mest framgångsrika debutant är Serbien som vann 2007. Landet hade tidigare deltagit som Jugoslavien och Serbien-Montenegro, men debuterade 2007 under egen flagg. Utöver Serbien har även Schweiz vunnit på sitt debutår, då de vann det allra första året (och dessutom på hemmaplan).
          • Portugal är det land som väntat längst på sin första seger sedan debuten i tävlingen 1964. 53 år tog det innan första segern kom 2017. Av de länder som ännu inte vunnit är Malta det land som väntat längst, som debuterade 1971, följt av Cypern (debut 1981) och Island (debut 1986).
          • När Luxemburg vann år 1973 vann de med den hittills största procentmängden av totala maxpoängen (80,6%). Landet fick totalt 129 av 160 poäng (en differens på 31 poäng).
          • Nederländerna, Österrike och Portugal är de länder som har kommit på sistaplats som arrangörsland och regerande mästarland.
          • Danmark, Frankrike, Irland och Storbritannien är de länder som har vunnit tävlingen mer än en gång i ett och samma arrangörsland (dock vann Danmark och Irland i olika städer).
          • Finland var tidigare unikt då man innehade medlemskap i både EBU och den tidigare östeuropeiska motsvarigheten OIRT, och är således det enda landet som deltagit i ESC och samtidigt varit OIRT-medlem. Tilläggas ska även att Finland mellan 1977 och 1980 tävlade i både ESC och den östeuropeiska motsvarigheten Intervision Song Contest, som de dessutom vann 1980.
          • Nio gånger har artister födda utanför det geografiska Europa vunnit:

          Spin-offRedigera

          Sedan millennieskiftet har tävlingen, förutom att utvecklas själv mot att bli större, även utvecklats åt andra håll och gjort spin-offer på programmets upplägg. Man har exempelvis gjort en juniorvariant (Junior Eurovision Song Contest) som sänts årligen sedan 2003, en dansvariant (Eurovision Dance Contest) som sändes mellan 2007 och 2010. Det är även planerat för en American Song Contest som är en variant där de 50 delstaterna i USA inklusive ett flertal amerikanska territorier och huvudstaden Washington, D.C. tävlar mot varandra på ett liknande sätt som i Eurovision Song Contest. Den första upplagan är planerad att sändas i NBC under 2022.[31]

          Den 17, 19 och 21 december hölls Türkvizyon 2013 i Eskişehir, Turkiet. Det blev den första upplagan av den ESC-liknande tävlingen som hålls för asiatiska, syd- och östeuropeiska regioner. Tävlingen har även arrangerats ett antal år därefter.

          Det finns även planer på en trolig kommande östasiatisk ESC-version (Our Sound) och en arabisk version (Arab World Song Contest).

          Under åren 1977–1980 gjordes även en östeuropeisk ESC-liknande tävling kallad Intervision Song Contest som sändes från Sopot i Polen.

          Sedan år 2005 sänds även World Oriental Music Festival där länder från både Europa och Asien deltar [källa behövs]. EBU har också försökt göra en amerikansk spin-off, då under namnet World Vision: An American Anthem, men det har legat på is med anledning av ointresse från det amerikanska hållet. År 2005, då Eurovisionen fyllde 50 år, hölls en jubileumsgala kallad Congratulations som korade den dittills bästa Eurovision Song Contest-låten. Det blev svenska Waterloo från 1974 med Abba.

          Fans till Eurovision Song Contest har bildat en fan club vid namn OGAE International.[32]

          AnmärkningarRedigera

          1. ^ [a b] Inkluderar de deltagande ländernas båda bidrag 1956
          2. ^ Australien är inte medlem av EBU men har sedan 2015 en särskild inbjudan.
          3. ^ Tyskland innefattar även Västtyskland under perioden 1956–1990.

          ReferenserRedigera

          1. ^ Yle-arenan, Program: Eurovision Song Contest 2014: Förhandstittning
          2. ^ M. Escudero, Victor (23 maj 2015). ”Eurovision Song Contest awarded Guinness world record”. EBU. http://www.eurovision.tv/page/news?id=eurovision_song_contest_awarded_guinness_world_record. Läst 9 juni 2015. 
          3. ^ Lindahl, Björn (25 maj 2010). ”Norge laddar för schlager”. Svenska Dagbladet. http://www.svd.se/kultur/norge-laddar-for-schlager_4764637.svd. Läst 10 juni 2012. 
          4. ^ Svahn, Clas (2013-05-07): "Clas Svahn: Robin Stjernberg har siffrorna emot sig i Eurovisionsschlagerfinalen". dn.se. Läst 1 mars 2016.
          5. ^ Strandberg, Sofia (2009-05-17): "Alexander hyllas i Norge efter historisk seger". svd.se. Läst 1 mars 2016.
          6. ^ Svenska öden: De bästa personporträtten ur magasinet Filter, sid. 31. Offside Press/E-Leopard 2012. Läst 1 mars 2016.
          7. ^ "Sommarkrysset – augusti 2011". tv4.se. Läst 1 mars 2016.
          8. ^ Eurovisionsschlagerfestivalen
          9. ^ "Eurovision Song Contest". Ne.se. Läst 29 maj 2014.
          10. ^ ”Eurovision 2020 in Rotterdam is cancelled”. Eurovision.tv. 18 mars 2020. https://eurovision.tv/story/eurovision-2020-in-rotterdam-is-cancelled. Läst 14 augusti 2021. 
          11. ^ ”Rotterdam returns as Eurovision Song Contest Host City in 2021”. Eurovision.tv. 16 maj 2020. https://eurovision.tv/story/eurovision-song-contest-to-return-to-rotterdam-in-2021. Läst 14 augusti 2021. 
          12. ^ ”Congratulations ITALY: Måneskin win Eurovision Song Contest 2021”. Eurovision.tv. 23 maj 2021. https://eurovision.tv/story/congratulations-italy-maneskin-win-eurovision-2021. Läst 14 augusti 2021. 
          13. ^ Sietse Bakker (23 mars 2004). ”Eurovision 2004: this is the running order!”. ESCToday.com. http://esctoday.com/2382/eurovision_2004_this_is_the_running_order/. Läst 20 augusti 2021. 
          14. ^ ”Two Semi-Finals Eurovision Song Contest in 2008”. Eurovision.tv. 11 januari 2008. https://eurovision.tv/story/two-semi-finals-eurovision-song-contest-in-2008. Läst 20 augusti 2021. 
          15. ^ Benny Royston (28 januari 2008). ”The Eurovision Song Contest semi final draw”. ESCToday.com. http://esctoday.com/10310/the_eurovision_song_contest_semi_final_draw/. Läst 20 augusti 2021. 
          16. ^ ”Results of the Semi-Final Allocation Draw”. Eurovision.tv. 7 februari 2010. https://eurovision.tv/story/results-of-the-semi-final-allocation-draw-1. Läst 20 augusti 2021. 
          17. ^ [a b] Siim, Jarmo (7 november 2012). ”Running order Malmö 2013 to be determined by producers”. EBU. Arkiverad från originalet. https://web.archive.org/web/20121110234337/http://www.eurovision.tv/page/news?id=running_order_malmoe_2013_to_be_determined_by_producers. Läst 11 november 2012. 
          18. ^ ”Rules”. Eurovision.tv. https://eurovision.tv/about/rules. Läst 13 augusti 2021. 
          19. ^ [a b] Sietse Bakker (28 augusti 2010). ”Reference Group gathered in Belgrade”. Eurovision.tv. Arkiverad från originalet den 14 augusti 2021. https://web.archive.org/web/20100831001711/http://www.eurovision.tv/page/news?id=19913&_t=Reference+Group+gathered+in+Belgrade. Läst 14 augusti 2021. 
          20. ^ O'Connor, John Kennedy (2005). The Eurovision Song Contest 50 Years The Official History. London: Carlton Books Limited. ISBN 1-84442-586-X 
          21. ^ ”Riga 2003”. Eurovision.tv. https://eurovision.tv/event/riga-2003. Läst 21 augusti 2021. 
          22. ^ ”RULES OF THE 2003 EUROVISION SONG CONTEST”. EBU. 10 augusti 2002. http://www.myledbury.co.uk/eurovision/pdf/esc2003.pdf. Läst 11 juli 2014. 
          23. ^ ”Rules for the Eurovision Song Contest 2009”. EBU. Arkiverad från originalet den 14 augusti 2021. https://web.archive.org/web/20090709144713/http://www.eurovision.tv/upload/esc2009rules.pdf. Läst 14 augusti 2021. 
          24. ^ ”Amsterdam 1970”. Eurovision.tv. https://eurovision.tv/event/amsterdam-1970. Läst 14 augusti 2021. 
          25. ^ [a b] ”Tiebreaker” (på engelska). eurosong-contest.wikia.com. Arkiverad från originalet den 21 februari 2015. https://web.archive.org/web/20150221003016/http://eurosong-contest.wikia.com/wiki/Tiebreaker. Läst 20 Februari 2015. 
          26. ^ ”Eurovision Song Contest” (på engelska). esckaz. 26 september 2003. http://esckaz.ueuo.com/archive4.htm. Läst 20 Februari 2015. 
          27. ^ ”Lausanne 1989”. Eurovision.tv. https://eurovision.tv/event/lausanne-1989. Läst 21 augusti 2021. 
          28. ^ Juha Repo (8 november 2012). ”Mixed feelings about Eurovision rule change”. ESCToday.com. http://esctoday.com/38497/mixed-feelings-about-eurovision-rule-change/. Läst 13 augusti 2021. 
          29. ^ the show ”Eurovision Song Contest 1960”. EBU. http://www.eurovision.tv/page/history/by-year/contest?event=277#About the show. Läst 17 juli 2012. 
          30. ^ Marco Brey (11 maj 2014). ”Conchita Wurst: "Participating in Eurovision felt like coming home"” (på engelska). Eurovision. http://www.eurovision.tv/page/news?id=conchita_wurst_participating_in_eurovision_felt_like_coming_home. Läst 11 maj 2014. 
          31. ^ ”'American Song Contest' on screens in 2022”. Eurovision.tv. 14 maj 2021. https://eurovision.tv/story/american-song-contest-2022. Läst 13 augusti 2021. 
          32. ^ ”OGAE International”. Arkiverad från originalet den 4 juni 2016. https://web.archive.org/web/20160604135636/http://www.ogaeinternational.com/. Läst 22 maj 2015.  Läst 2015-05-22.

          Externa länkarRedigera