Ukrainas bidrag i Eurovision Song Contest

bidrag som representerat Ukraina i Eurovision Song Contest

Ukraina debuterade i Eurovision Song Contest 2003 och har till och med 2022 deltagit 17 gånger. Det ukrainska tv-bolaget Natsionalna suspilna teleradiokompanija Ukrajiny (Suspilne) har varit ansvarigt för Ukrainas medverkan varje år sedan 2016. Tävlingen har tidigare åren sänts i Ukraina av NTU (från 2003 till 2014).

Ukraina
Ukraina
TV-stationSuspline
Nationell uttagningstävlingVarierad från
år till år
Framträdanden
Antal framträdanden17 (2022),
samtliga i final
Debutår2003
Bästa resultat1:a, 2004, 2016 & 2022
Sämsta resultat24:a, 2017
Poäng genom tiderna2385 (2018)
endast finaler
Externa länkar
NTU
Ukrainas sida på Eurovision.tv

Ukraina har hittills vunnit tävlingen tre gånger; 2004, 2016 och 2022. Ukraina är därmed det enda östeuropeiska, och det enda landet av de tidigare kommuniststaterna, att ha vunnit tävlingen mer än en gång. Förutom segrarna har Ukraina stått på pallplats vid ytterligare tre tillfällen; två andra platser (2007 och 2008) och en tredje plats (2013). Ukraina är det enda landet utanför konstellationen The Big Five som vid samtliga tillfällen man deltagit lyckats kvala sig till finalen. Detta gör Ukraina till ett av tävlingens mest framgångsrika länder.

Ukraina i Eurovision Song ContestRedigera

HistoriaRedigera

Ukraina debuterade i tävlingen 2003 som då hölls i Riga, Lettland. Ukrainas första representant var Oleksandr Ponomariov som sjöng låten Hasta la Vista. Ukraina slutade då på en fjortonde plats i finalen. Men det dröjde inte länge tills Ukraina skulle stå som segrare i tävlingen. Den första segern kom på landets andra försök med låten Wild dances framförd av sångerskan Ruslana. 2004 hade systemet med semifinal införts i tävlingen. Ukraina slutade tvåa i semifinalen bakom Serbien och Montenegro, men i finalen blev det omvänt resultat där Ukraina kom etta och Serbien och Montenegro kom tvåa. Ukraina slog då också ett poängrekord i tävlingen, 280 poäng, ett rekord som skulle slås av Lordi i Aten 2006. Ukraina fick stå som värdnation för tävlingen 2005 i Kiev. Ukraina hade månaderna innan genomgått den orangea revolutionen[1], vilket syntes i sändningen, då det förekom orangea banderoller bland publiken och den nyvalde presidenten Viktor Jusjtjenko var på plats och delade ut pris till vinnaren. Det är hittills enda gången som en statschef stått på en Eurovisionsscen. Landets bidrag, framfört av gruppen Greenjolly, handlade även det om revolutionen. Bidraget slutade på delad nittonde plats i finalen tillsammans med Martin Stenmarck från Sverige. Då man slutade utanför topp tio i finalen det året behövde Ukraina vara i semifinalen igen året därpå. Enligt dåvarande system direktkvalificerade sig samtliga topp tio-länder till finalen året därpå. Ukraina kvalade sig till finalen 2006 och slutade på sjunde plats vilket resulterade i att Ukraina blev direktkvalificerade till finalen året efter i Helsingfors. Året därpå gick det ännu bättre för Ukraina. Sångaren och komikern Verka Serduchka representerade landet med låten Dancing Lasha Tumbai. Låten framfördes på tre språk: tyska, engelska och ukrainska och slutade efter tittaromröstningen på andra plats, 33 poäng bakom vinnaren Marija Šerifović från Serbien. Serduchka var inför tävlingen endast känd i Ukraina och andra östeuropeiska länder. I och med tävlingen fick även Västeuropa upp ögonen för Serdjuchkas musik, och hans musikvideor spreds snabbt över Internet vilket gjorde honom internationellt känd. Inför tävlingen 2008 infördes systemet med två semifinaler i tävlingen. Ukraina, med bidraget Shady Lady framförd av Ani Lorak, segrade i sin semifinal och slutade tvåa bakom Ryssland i finalen i Belgrad. Det var andra året i rad där Ukraina kom tvåa i finalen. Åren 2009–2012 fortsatte man att kvala sig in till finalen men nådde ingen pallplats. Som bäst kom man på fjärde plats i finalen i Düsseldorf 2011 med bidraget Angels framförd av Mika Newton. I Malmö 2013 representerade Zlata Ohnevytj landet och slutade på tredje plats i både semifinalen och i finalen, det är den enda gången hittills där Ukraina kommit trea i finalen. Ukraina kom på sjätte plats i finalen året därpå i Köpenhamn med bidraget Tick-Tock framförd av Marija Jaremtjuk. Ukraina drog sig ur från tävlingen året därpå av ekonomiska och politiska orsaker[2].

Ukraina återvände till tävlingen 2016 som då hölls i Stockholm. Landet kom tillbaka mycket starkt och vann hela tävlingen med låten 1944 framförd av Jamala. I finalens omröstning hade Ukraina kommit på andra plats hos både juryns och tittarnas röster, men kombinationen med både tittarnas och juryns poäng gjorde att Ukraina vann. Ukraina vann tävlingen som det första landet där man varken var vinnare hos tittarna eller juryn. Å andra sidan hade låten 1944 anklagats för att ha en politiskt laddad text, och för att vara specifikt riktad mot Ryssland i efterspelet till annekteringen av Krimhalvön år 2014[3]. Jamala har sagt att hon fick inspiration till låten från sin farmors berättelser om den deportering av krimtatarer som genomfördes av Josef Stalin år 1944. Enligt henne har låten inget politiskt budskap utan är en berättelse om en familjetragedi. Även andra har instämt i att låten snarare är en minnessång. Reglerna för Eurovision Song Contest är att låtar med politiska texter och budskap är förbjudna och EBU bekräftade att de inte fann några skäl till att hindra 1944 från att vara Ukrainas bidrag till tävlingen[4]. Ukraina fick därmed stå som värd för tävlingen 2017 i Kiev. Som värdnation slutade man på tjugofjärde plats i finalen vilket är landets sämsta placering i tävlingen hittills. Ukraina skulle ha deltagit i Tel Aviv 2019, men drog sig ur bara några dagar efter att landet utsett artisten Maruv till att representera landet. Ukrainas public service-bolag UA:PBC försökte att få Maruv att skriva på ett kontakt som bland annat tillfälligt skulle hindra henne från att uppträda i Ryssland och andra villkor som hon inte kunde acceptera då hon ansåg att hon genom avtalet skulle tvingas att delta i politisk propaganda[5]. Efter att tävlingen 2020 ställdes in på grund av Covid-19-pandemin kom Ukraina först tillbaka till tävlingen 2021 med låten Shum framförd av gruppen Go_A. Bidraget var inför tävlingen en stor förhandsfavorit och slutade i finalen på femte plats. Inför tävlingen 2022 skulle först artisten Alina Pash med låten Tini zabutykh predkiv representerat Ukraina efter att ha vunnit den nationella uttagningen. Efter kontroversen kring den ukrainska uttagningen till tävlingen 2019, som ledde till att landet drog sig ur tävlingen det året, infördes en ny regel som från och med 2020 hindrar artister som har uppträtt i Ryssland sedan 2014 eller har rest till Krim "i strid med Ukrainas lagstiftning" från att delta i landets uttagning[6]. Två dagar efter att Pash vunnit den nationella uttagningen hävdade aktivisten och videobloggaren Serhii Sternenko att Pash hade tagit sig in i Krim från ryskt territorium 2015, och att hon förfalskat resedokumentationen med sitt team för att kunna delta i uttagningen[7]. Efter att det upptäcktes att en representant för Pashs team hade lämnat in förfalskad dokumentation till NSTU,[8][9] meddelade Pash den 17 februari att hon drog tillbaka sin medverkan som ukrainsk representant vid tävlingen[10]. Gruppen Kalush Orchestra, som kom tvåa i den nationella uttagningen, kommer istället att representera landet i Turin med låten Stefania.

Nationell uttagningsformRedigera

De två första åren, 2003 och 2004, använde man sig av internval för att utse både representanten och låten. När Ukraina skulle vara värdnation 2005 införde man en nationell uttagning för att utse bidraget. 2005 var upplägget för den nationella uttagningen femton semifinaler och en final. Året därpå ändrades upplägget och man höll endast en final, ett upplägg som skulle vara i två år. 2008 valde man artisten internt medan låten fick avgöras i en nationell final. Åren 2009–2013 varierade upplägget från år till år; en nationell final, semifinaler och final och heat med semifinaler och final. Sedan år 2016 är standardsystemet uttagningen "Vidbir" där upplägget är två semifinaler och en final.

ResultattabellRedigera

Tabellnyckel
1
Vinnare
2
Andra plats
3
Tredje plats
Sista plats
X
Ett bidrag valdes men tävlade inte
År Artist Bidrag Placering Poäng Semifinal Poäng
2003 Oleksandr Ponomariov Hasta la Vista 14 30 Inga semifinaler
2004 Ruslana Wild Dances 1 280 2 256
2005 GreenJolly Razom Nas Bahato 19 30 Värdland
2006 Tina Karol Show Me Your Love 7 145 7 146
2007 Verka Serduchka Dancing Lasha Tumbai 2 235 Direktkvalificerad
2008 Ani Lorak Shady Lady 2 230 1 152
2009 Svitlana Loboda Be My Valentine! (Anti-crisis Girl) 12 76 6 80
2010 Alyosha Sweet People 10 108 7 77
2011 Mika Newton Angels 4 159 6 81
2012 Gaitana Be My Guest 15 65 8 64
2013 Zlata Ohnevytj Gravity 3 214 3 140
2014 Marija Jaremtjuk Tick-Tock 6 113 5 118
2015 Deltog inte
2016 Jamala 1944 1 534 2 287
2017 O.Torvald Time 24 36 Värdland
2018 Mélovin Under the Ladder 17 130 6 179
2019 Maruv Siren Song Drog sig ur
2020 Go A Solovey Tävlingen inställd
2021 Go A Shum 5 364 2 267
2022 Kalush Orchestra Stefania 1 631 1 337

Röstningshistoria 2003–2018Redigera

I finalerna har Ukraina givit flest poäng till:

Nr Land Poäng
1   Ryssland 116 poäng
2   Azerbajdzjan 82 poäng
3   Moldavien 71 poäng
4   Armenien 51 poäng
  Georgien 51 poäng

I finalerna har Ukraina mottagit flest poäng av:

Nr Land Poäng
1   Vitryssland 126 poäng
2   Polen 120 poäng
3   Moldavien 117 poäng
4   Azerbajdzjan 108 poäng
5   Ryssland 101 poäng

KällorRedigera

NoterRedigera

  1. ^ [1]
  2. ^ Sanjay (Sergio) Jiandani (19 september 2014). ”Ukraine: NTU will not participate in Eurovision 2015”. Esctoday. http://esctoday.com/86848/ukraine-ntu-will-not-participate-in-eurovision-2015/. Läst 28 januari 2015. 
  3. ^ [2]
  4. ^ [3]
  5. ^ [4]
  6. ^ ”Ukraine: Vidbir 2020 final set for 22 February... but artists with Russian performance history are banned from entering” (på amerikansk engelska). wiwibloggs. 16 oktober 2019. https://wiwibloggs.com/2019/10/16/ukraines-vidbir-2020-new-rules-on-performances-in-russia/242969/. Läst 25 februari 2022. 
  7. ^ Морі, Євгеній (14 februari 2022). ”Аліна Паш підробила довідку про поїздку в Крим – Стерненко” (på ukrainska). Суспільне | Новини. https://suspilne.media/206826-alina-pas-pidrobila-dovidku-pro-poizdku-v-krim-sternenko/?. Läst 25 februari 2022. 
  8. ^ Богданьок, Олена (15 februari 2022). ”ДПСУ не видавала Аліні Паш документ, оприлюднений Суспільним” (på ukrainska). Суспільне | Новини. https://suspilne.media/207284-dpsu-ne-stvoruvala-dokument-pro-peretin-alinou-pas-adminmezi-z-krimom-opriludenij-suspilnim-dpsu/?. Läst 25 februari 2022. 
  9. ^ Свєженцев, Максим (16 februari 2022). ”Держприкордонслужба не може надати Аліні Паш довідку про її вʼїзд до Криму” (på ukrainska). Суспільне | Новини. https://suspilne.media/207613-derzprikordonsluzba-ne-moze-nadati-alini-pas-dovidku-pro-ii-vizd-do-krimu/?. Läst 25 februari 2022. 
  10. ^ ”Ukraine: 'Vidbir' winner Alina Pash will not go to Eurovision 🇺🇦” (på brittisk engelska). Eurovision.tv. 16 februari 2022. https://eurovision.tv/story/alina-pash-will-not-go-to-eurovision. Läst 25 februari 2022. 

Externa länkarRedigera