Luxemburgs bidrag i Eurovision Song Contest
Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2023-05) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Luxemburg debuterade i Eurovision Song Contest 1956 och har till och med 1993 deltagit 37 gånger. Det luxemburgska tv-bolaget RTL Télé Lëtzebuerg (RTL) har varit ansvarigt för Luxemburgs medverkan varje år sedan 1956. Majoriteten av Luxemburgs bidrag har valts ut genom internval, endast vid två tillfällen har bidraget valts ut genom en nationell uttagning.
![]() | |
TV-station | RTL |
---|---|
Framträdanden | |
Antal framträdanden | 37 (1993) |
Debutår | 1956 |
Bästa resultat | 1:a, 1961, 1965, 1972, 1973 & 1983 |
Sämsta resultat | 21:a, 1987 |
Poäng genom tiderna | 1423 (1993) |
Externa länkar | |
Luxemburgs sida på Eurovision.tv |
Luxemburg har hittills vunnit tävlingen vid fem tillfällen; 1961, 1965, 1972, 1973 och 1983. Förutom segrarna har Luxemburg stått på pallplats vid ytterligare två tillfällen; två tredjeplatser (1962 och 1986). På grund av landets lilla storlek och de nationella programföretagens förkärlek för internt urvalsförfarande kom de flesta av Luxemburgs aktörer inte från storhertigdömet, utan till största delen från Frankrike. Alla Luxenburgs fem vinnande bidrag framfördes av utländska sångare, varav fyra var franska och en var grekiska. Av 37 framträdanden totalt har endast sex sångare (Camillo Felgen, Monique Melsen, Sophie Carle, Franck Olivier, Sarah Bray och Marion Welter) ursprung från Luxemburg.
Luxemburg i Eurovision Song ContestRedigera
HistoriaRedigera
Luxemburg var ett av de sju ursprungliga länderna som deltog i den första upplagan av tävlingen 1956. Av okänd anledning uteblev landet från tävlan 1959, men återkom året efter och deltog därefter samtliga år fram till och med 1993. Från debuten dröjde det fem år tills landet skulle ta sin första seger i tävlingen. 1961 segrade man med bidraget Nous les amoureux framförd av Jean-Claude Pascal. Camillo Felgen representerade landet för andra gången 1962. Innan dess hade han representerat landet 1960, då han kom på sista plats i finalen. Vid återvändandet 1962 gick det hela vägen till pallplats och Luxemburg slutade trea på hemmaplan. 1965 kom Luxemburgs andra seger i tävlingen med låten Poupée de cire, poupée de son framförd av France Gall, som endast var 17 år gammal när hon vann tävlingen. Efter segern toppade låten på listorna runt omkring i Europa, bland annat i Sverige kom den som högst på sjätteplats på Kvällstoppen[1]. Sången utnämndes 2005 till en av de bästa Eurovision-låtarna. 1967 representerade grekiskfödda Vicky Leandros landet med låten L'amour est bleu. Bidraget slutade på fjärde plats i finalen i Wien. Låten blev i efterhand en världshit då den tolkades av Paul Mauriat och nådde bland annat förstaplatsen på billboardlistan i USA[2]. Fem år senare representerade hon landet igen och denna gången gick hon hela vägen till seger med låten Après toi. Låten har blivit en klassiker inom eurovisionen och spelades in på flera europeiska språk, och även på japanska. Luxemburg representerades på hemmaplan 1973 av Anne-Marie David som framförde låten Tu te reconnaîtras. Luxemburg segrade i tävlingen för andra året i rad, och för fjärde gången totalt. Luxemburg hade ingen möjlighet att arrangera tävlingen igen, därmed fick Storbritannien arrangera tävlingen i Brighton 1974. 1978 representerade den spanska musikduon Baccara landet med låten Parlez-vous français?. Musikduon var redan internationellt känd tack vare sina stora discohits under andra halvan av 1970-talet. Inför tävlingen var man förhandsfavoriten, men efter röstningsomgången i finalen slutade man på sjunde plats. Likt flera föregående bidrag från landet nådde även denna låt höga listplaceringar runt om i Europa. Låten nådde bland annat åttonde plats på kvällstoppen i Sverige[3]. Luxemburgs femte och hittills senaste seger kom 1983 med bidraget Si la vie est cadeau framförd av Corinne Hermès, Luxemburg vann tävlingen med sex poängs marginal före Israel. Efter segern kom man på tredje plats 1986 och fjärde plats 1988. Åren 1989–1993 gick det överlag dåligt för Luxemburg i tävlingen. Vid sitt sista deltagande år 1993 slutade landet på tjugonde plats i finalen i Millstreet. På grund av den dåliga placeringen 1993 tvingades landet stå över tävlingen 1994. De dåvarande tävlingsreglerna innebar att länder som placerade sig sämre ett år fick avstå medverkan året därpå för att kunna göra plats åt andra länder som hade fått avstå året innan att delta. Efter en rad dåliga placeringar i slutet av 1980-talet och början av 1990-talet drog sig landet ur tävlingen på obestämd tid och har sedan dess inte deltagit alls i tävlingen. Anledningen till att landet uteblivit så länge i tävlingen är finansiella problem och att man hävdar att det är svårt för mikrostater i tävlingen att nå bra resultat vilket gör man inte ser det lönt att skicka någon representant till tävlingen[4].
Den 12 maj 2023, dagen före finalen av Eurovision Song Contest 2023, meddelade RTL och EBU att Luxemburg återvänder till tävlingen 2024. Detta efter 30 års frånvaro.
Nationell uttagningsformRedigera
Majoriteten av Luxemburgs bidrag har valts ut genom internval. Endast 1976 och 1978 har man valt ut representanten och låten via en nationell final där fem bidrag tävlat mot varandra. Åren 1989 och 1992 valdes artisten ut internt medan låten fick avgöras i en nationell tävling. Resten av åren man varit med har man valt ut representanten och låten helt internt av RTL.
ResultattabellRedigera
1
|
Vinnare |
2
|
Andra plats |
3
|
Tredje plats |
◁
|
Sista plats |
X
|
Ett bidrag valdes men tävlade inte |
†
|
Kommande |
År | Bidrag | Deltagare | Placering | Poäng | |
---|---|---|---|---|---|
1956 | Ne crois pas | Michèle Arnaud | 2 | N/A | |
1956 | Les amants de minuit | Michèle Arnaud | 2 | N/A | |
1957 | Amours mortes (tant de peine) | Danièle Dupré | 4 | 8 | |
1958 | Un grand amour | Solange Berry | 9 | 1 | |
Deltog inte 1959 | |||||
1960 | So laang we's du do bast | Camillo Felgen | 13 | 1 | |
1961 | Nous les amoureux | Jean-Claude Pascal | 1 | 31 | |
1962 | Petit bonhomme | Camillo Felgen | 3 | 11 | |
1963 | À force de prier | Nana Mouskouri | 8 | 13 | |
1964 | Dès que le printemps revient | Hugues Aufray | 4 | 14 | |
1965 | Poupée de cire, poupée de son | France Gall | 1 | 32 | |
1966 | Ce soir je t'attendais | Michèle Torr | 10 | 7 | |
1967 | L'amour est bleu | Vicky Leandros | 4 | 17 | |
1968 | Nous vivrons d'amour | Chris Baldo & Sophie Garel | 11 | 5 | |
1969 | Catherine | Romuald Figuier | 11 | 7 | |
1970 | Je suis tombé du ciel | David Alexandre Winter | 12 | 0 | |
1971 | Pomme, pomme, pomme | Monique Melsen | 13 | 70 | |
1972 | Après toi | Vicky Leandros | 1 | 128 | |
1973 | Tu te reconnaîtras | Anne-Marie David | 1 | 129 | |
1974 | Bye Bye I Love You | Ireen Sheer | 5 | 14 | |
1975 | Toi | Geraldine | 5 | 84 | |
1976 | Chansons pour ceux qui s'aiment | Jürgen Marcus | 14 | 17 | |
1977 | Frère Jacques | Anne-Marie B | 16 | 17 | |
1978 | Parlez-vous français? | Baccara | 7 | 73 | |
1979 | J'ai déjà vu ça dans tes yeux | Jeane Manson | 13 | 44 | |
1980 | Papa Pingouin | Sophie & Magaly | 9 | 56 | |
1981 | C'est peut-être pas l'Amérique | Jean-Claude Pascal | 11 | 41 | |
1982 | Cours après le temps | Svetlana | 6 | 78 | |
1983 | Si la vie est cadeau | Corinne Hermès | 1 | 142 | |
1984 | 100% d'amour | Sophie Carle | 10 | 39 | |
1985 | Children, Kinder, Enfants | Margo, Franck Olivier, Diane Solomon, Ireen Sheer, Chris Roberts, Malcolm Roberts |
13 | 37 | |
1986 | L'amour de ma vie | Sherisse Laurence | 3 | 117 | |
1987 | Amour, Amour | Plastic Bertrand | 21 | 4 | |
1988 | Croire | Lara Fabian | 4 | 90 | |
1989 | Monsieur | Park Café | 20 | 8 | |
1990 | Quand je te rêve | Céline Carzo | 13 | 38 | |
1991 | Un baiser volé | Sarah Bray | 14 | 29 | |
1992 | Sou fräi | Marion Welter & Kontinent | 21 | 10 | |
1993 | Donne-moi une chance | Modern Times | 20 | 11 | |
Deltog inte mellan 1994 och 2023 | |||||
2024 | Kommande |
Röstningshistorik (1975–1993)Redigera
Luxemburg har givit mest poäng till...
Nr | Land | Poäng |
---|---|---|
1 | Storbritannien | 123 |
2 | Irland | 96 |
3 | Frankrike | 89 |
4 | Nederländerna | 80 |
5 | Israel | 76 |
Luxemburg har mottagit mest poäng från...
Nr | Land | Poäng |
---|---|---|
1 | Portugal | 76 |
2 | Irland | 65 |
3 | Storbritannien | 57 |
4 | Frankrike | 56 |
5 | Finland | 55 |
VärdlandRedigera
KommentatorerRedigera
När Luxemburg deltog i Eurovision Song Contest sändes tävlingen på två kanaler, RTL TV och RTL Hei Elei, men tävlingen var mest sänd på den franska delen av RTL tills det delades år 1991 och efter det sändes i luxemburgska. Maurice Molitor var den enda infödda Luxemburgske kommentatorn.
År | Kommentator(na) |
---|---|
1956-1964 | Jacques Navadic |
1965 | Pierre Tchernia |
1966-1980 | Jacques Navadic |
1981 | Jacques Navadic Marylène Bergmann |
1982 | Marylène Bergmann |
1983 | Valérie Sarn |
1984 | Valérie Sarn Jacques Navadic |
1985-1991 | Valérie Sarn |
1992-1993 | Maurice Molitor |
ReferenserRedigera
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia.
Externa länkarRedigera
- Points to and from Luxembourg eurovisioncovers.co.uk