Danmarks gränsförändringar
Detta är en översikt över Danmarks gränsförändringar genom historien, räknat från den Estridska ättens (även Ylvingaätten) trontillträde 1047 med Sven Estridsson (ca 1020 - 1074).
Sønderjylland / Slesvig (tyska Schleswig)Redigera
De s.k. kongerigske enklaver i Slesvig markerade i blått.
- 814 erkände den frankiske kejsaren Karl den store (742-814) floden Eider (danska Ejderen) som Danmarks sydgräns.
- Befästningsverket Dannevirke (danska Danevirke) sträcker sig från fjorden Schlei (danska Slien) i öster till floderna Eider, Treene (danska Trenen) och Rheider au (danska Rejde å) i väster. Den östliga delen står i förbindelse med försvarsvallen kring Hedeby.
- Eckernförde (danska Egernførde) i Sydslesvig pantsattes 1325 av Valdemar III (ca 1314 - 1364) till greve Johan III av Holstein-Kiel (ca 1297 - 1359).
- Området mellan Schlei och Eider i Sydslesvig pantsattes 1325 till Johan III av Holstein.
- Ön Fehmarn (danska Femern) i Sydslesvig förlänades 1326 till Johan III av Holstein. 1358 återerövrades ön av Valdemar Atterdag (troligen 1321 - 1375). 1359 återtogs Femahrn av Johan III som dock dog samma år och ön återgick till Danmark.
- 1340 bytte Gerhard III av Holstein-Rendsburg (ca 1292 - 1340) och Valdemar III Nørrejylland och Sønderjylland med varandra (förlikningen i Lübeck), men Gerhard avled samma år.
- Från 1340 återtogs bit för bit av tidigare pantsatta och förlänade områden av Valdemar Atterdag.
- Sønderjylland intogs 1376 av grevskapet Holstein. Området förlänades 1386 av Drottning Margareta (1353-1412) till greve Gerhard VI av Holstein (tidigast 1367 - 1404) som ärftligt län. Området blev då varaktigt hertigdömet Slesvig och stod därefter till 1864 i olika unionsförhållanden till Danmark.
- I sina försök att åter knyta Slesvig närmare till Danmark, förvärvade Margareta ett antal gods, de s.k. kongerigske enklaver (tyska königliche enklaven): Staden Ribe med omland; Frøs härad; Hvidings härad; Tønder, Højer og Lø härad (med Ballums socken med södra hälften av Rømø; orten Møgeltønder (tyska Mögeltondern); staden Tønder (tyska Tondern); Trøjborgs slott (tyska Troiburg) samt motsvarande Højers kommun (tyska Hoyer)), allt i Nordslesvig; samt orten List på norra delen av ön Sylt; västra delen av ön Föhr (danska Før) och ön Amrum i Sydslesvig.
- Vid freden i Wien 1864 efter Dansk-tyska kriget skiftades de kongerigske enklaver mot Ribe härad, Nørre Tyrstrups härad och Ærø.
- Efter folkomröstningen om Slesvig 1920 återförenades resten av Nordslesvig med Danmark.
Göta älvs utlopp i KattegattRedigera
- Danmarks nordliga gräns mot Norge. Från 1000-talet till 1200-talet utgjorde olika platser längs älvens sydvästra sträckning mötesplats för de tre nordiska kungadömena, främst Gullbergs hed i nuvarande Göteborg.
- Det äldsta daterade mötet ägde rum 1042 mellan Magnus den gode (ca 1024 - 1047) och Sven Estridsson, som då fortfarande var hövding i Skåne.
- Utlanden i Västergötland intogs av Sverige omkring 1250-talet.
Halland, Skåne och Blekinge (även Skåneland)Redigera
Den första bevarade beskrivningen av gränsen mellan Sverige och Danmark är landamäri finns återgiven i Äldre Västgötalagen från 1280-talet. Där räknas sex gränsstenar från 1050-talet upp: Suntru å, Danabäck, Kinna sten, Vraksnäs, Vita sten och Brömse sten. Andra förteckningar som i kung Valdemars jordebok och 1554/1555 års gränslistor har visat en alltmer detaljerad gränsdragning, men inte att några landområden avsiktligt bytt tillhörighet[1] utöver de fall som listas nedan:
- Norra Halland (danska Nørrehalland): 1287 sökte greve Jacob Nielsen (död ca 1310) beskydd av Norges kung Håkon Magnusson (1270-1319).
- Norra Halland återerövrades 1366 av Valdemar Atterdag.
- Södra Halland (danska Sønderhalland) med Bjäre och Norra Åsbo härader i Skåne: Från att den danske hertigen Knud Porse dog 1330 innehades Södra Halland av hans maka, den svensk-norska prinsessan och hertiginnan Ingeborg Håkansdotter (1301 - ca 1360), som förmyndare för sönerna Håkan och Knut Porse (döda 1350). I ett överlåtselsebrev 1343 (freden i Varberg) till Sveriges kung Magnus Eriksson (1316-1374) erkände Valdemar Atterdag att Södra Halland skulle lyda under Sverige.
- Södra Halland återerövrades 1360.
- Skåne med Ven i Öresund och Blekinge pantsattes 1329 av Kristofer II (1276-1332) till Johan III av Holstein (död 1359). 1332 köptes panten av Magnus Eriksson. I överlåtelsebrevet från 1343 (freden i Varberg) erkändes även Skåne och Blekinge som svenska.
- Skåne och Blekinge återerövrades 1360 av Valdemar Atterdag.
- 1370 fick Hansan kontroll över slott och städer på Skånes kust på 15 år (freden i Stralsund).
- Halland tillföll Sverige på 30 år 1645 (freden i Brömsebro). 1658 tillföll Halland Sverige för gott (freden i Roskilde).
- Skåne och Blekinge tillföll Sverige 1658 (freden i Roskilde).
BornholmRedigera
- Bornholm i Östersjön blev från 1320 besittning för Ärkestiftet i Lund och berördes därmed inte av panterna till de holsteinska grevarna. Från 1360 återtog Valdemar Atterdag kontrollen.
- Bornholm var under 1645 ockuperat av Sverige (Torstensons krig).
- Bornholm tillföll Sverige 1658 (freden i Roskilde) - 1660 (freden i Köpenhamn).
Öarna öster om Stora BältRedigera
- Lolland och Falster pantsattes 1326 av Valdemar III till Johan III av Holstein.
- Själland pantsattes 1329 av Kristofer II till Johan III av Holstein.
- Kalundborg och Vordingborg på Själland ingick i Knud Porses halländska hertigdöme och stod 1330-1343 (freden i Varberg) under Ingeborg Håkansdotters kontroll.
- Köpenhamn på Själland var 1332-1343 (freden i Varberg) Magnus Erikssons pantlän.
- 1332 delades Danmark med Stora Bält som gräns mellan Gerhard III av Holstein och Johan III av Holstein.
- Från 1340 återtogs bit för bit av de tidigare pantsatta och förlänade områdena av Valdemar Atterdag.
Öarna väster om Stora BältRedigera
- Fyn pantsattes 1317 på tre år av Erik Menved (1274-1319) till grevarna Gerhard III och Johan III av Holstein.
- Fyn förlänades 1330 av Kristofer II till greve Gerhard III av Holstein i utbyte mot Sønderjylland (freden i Kiel).
- Samsø i Kattegatt ingick i Knud Porses halländska hertigdöme och stod 1330-1343 (freden i Varberg) under Ingeborg Håkansdotters kontroll.
- 1332 delades Danmark med Stora Bält som gräns mellan Gerhard III av Holstein och Johan III av Holstein. 1340 blev Valdemar Atterdag vald till kung i Gerhard III:s tidigare områden.
NørrejyllandRedigera
- Nørrejylland blev 1332 pantlän åt Gerhard III av Holstein. 1340 blev Valdemar Atterdag vald till kung i Gerhard III:s tidigare områden.
- Anholt i Kattegatt: Enligt omdiskuterade uppgifter ingick Anholt i Halland vid freden i Brömsebro 1645. Sverige övertog aldrig ön.
Norge (Huvudartikel: Norges gränsförändringar)Redigera
- Efter Kalmarunionens upplösning 1524 (Malmö recess) blev Norge 1536 en dansk provins, för att 1660 åter bli ett rike i personalunion med Danmark.
Färöarna och GrönlandRedigera
- 1948 fick Färöarna hjemmestyre och blev därmed en likställd men självstyrande del av Danmark.
- 1979 fick också Grönland hjemmestyre och blev en likställd men självstyrande del av Danmark.
Se ävenRedigera
ReferenserRedigera
- Nordisk Familjebok, 1800-talsupplagan & Uggleupplagan, Stockholm 1876-1926
- Svensk Uppslagsbok, Malmö 1947-55
- Nationalencyklopedin
- Salmonsens Konversationsleksikon, København 1915-30
- Leksikon for det 21. århundrede
- Encyclopædia Britannica, Cambridge & New York 1910-11
- Meyers Konversationslexikon, Leipzig & Wien 1885-92
- Bengt Y. Gustafson: "Atlas till historien", Stockholm 1976, ISBN 91-24-26391-5
- Pierre Vidal-Naquet (red): "Atlas över mänsklighetens historia", översättning Brita Ahlborg & Line Ahrland, Stockholm 1991, ISBN 91-34-51102-4
- Sten Carlsson, Jerker Rosén, Gunvor Grenholm m.fl: "Den svenska historien", Stockholm 1966-68 (senare upplaga finns)
- Erik Lönnroth (red): "Bohusläns historia", Uppsala 1963
NoterRedigera
- ^ Karlsjö, Bertil (1991). Halländska riksgränsen : dokumentation av den gamla gränsen mellan Danmark och Sverige. ISBN 91-7136-424-2