Öppna huvudmenyn

Freden i Brömsebro

fredstraktat mellan Sverige och Danmark-Norge
Sveriges territoriella vinster vid freden i Brömsebro. Halland (rött) erhölls på 30 år.
Fredsstenen vid Brömsebro, rest 1915 mitt på holmen i Brömsebäck. På stenen står "Minne af Freden i Brömsebro - de la Thuliere - Axel Oxenstierna - Corfitz Ulfeldt - Stenen restes 1915".

Freden i Brömsebro avslutade den 13 augusti 1645 Torstensons krig, som inleddes 1643 mellan Sverige och Danmark-Norge under drottning Kristinas respektive Kristian IV av Danmarks regeringsperioder.

Fredsförhandlingarna initierades av Frankrike som i januari 1644 skickat diplomaten Gaspard Coignet de la Thuillerie. Den 25 december detta år lyckas han få Sverige och Danmark-Norge att skriva under en traktat om att fredsförhandlingar ska inledas vid Brömsebro i februari 1645. I förhandlingarna företräddes Sverige av Axel Oxenstierna och Danmark av Corfitz Ulfeldt.

Det första mötet ägde rum den 8 februari 1645 vid gränsstenen på den lilla holme i Brömsebäck, där Brömsebron leder över bäcken. Därefter skedde förhandlingarna genom att de la Thuillerie reste mellan svenskarnas inkvartering i Söderåkra och danskarnas inkvartering i Kristianopel. Den 13 augusti möttes medlarna åter vid gränsstenen på holmen för att till varandra lämna över det av kungarna godkända och underskrivna traktatet.[1]

De militära framgångarna i kriget för Sverige gjorde att de svenska kraven var mycket långtgående. Freden innebar att Danmark-Norge avträdde de norska landskapen Jämtland och Härjedalen, och de danska öarna Gotland och Ösel i Östersjön till Sverige. Sverige erhöll dessutom Halland under 30 år samt viss tullfrihet i Öresund, också för svenska besittningar på andra sidan Östersjön.

Idre och Särna socknar i Dalarna kom visserligen redan 1644 i svenska händer, men detta glömdes bort i fredstraktaten, och först i ett särskilt avtal 1751 formaliserades dessa socknars tillhörighet till Sverige. Representanter för Särna, Idre och Hedens bygdelag skrev dock under drottning Kristinas trohetsed i Älvdalens prästgård redan den 21 november 1645.[2]

Brömsebro var namnet på bron; någon ort med det namnet fanns inte förrän 1899, det är därför riktigare att tala om freden vid Brömsebro.[3]

Innehåll

Andra historiska händelser i BrömsebroRedigera

Eftersom Brömsebro låg vid gränsen, träffades man ibland där för förhandlingar. Fördraget i Brömsebro slöts 1541 mellan Sverige och Danmark och innebar en allians mellan länderna.

KällorRedigera

NoterRedigera

  1. ^ För utförlig beskrivning av ceremonierna, se Grimberg, Svenska folkets underbara öden, band 3, sid. 431–32, Stockholm 1918
  2. ^ Freden i Brömsebro 1645: trohetsederna med alla undertecknare från Jämtland, Härjedalen och Dalarna. Östersund: Jämtlands läns fornskriftsällskap. 2000. Libris 7793762. ISBN 91-971242-1-4 
  3. ^ Svensk Uppslagsbok 1947–1955; artikel Brömsebro, liksom i Nordisk Familjebok, 2 uppl., artikel Brömsebro

Vidare läsningRedigera

  • Fabian Bæhrendtz, "Anteckningar om Brömsebro", Meddelanden från Kalmar läns fornminnesförening 4 (1904), s. 35—73
  • Torsten Gislestam, ”Freden i Brömsebro : ett 350-årsminne”, Gotländskt arkiv 67 (1995), s. 127-134.
  • August Hammarström, Om freden vid Brömsebro1645 : samt Sveriges och Danmarks ömsesidiga politiska förhållande under närmast föregående tid, Lund, 1873
  • Anneli Palmsköld, "Fredstraktatet från freden i Brömsebro år 1645" i årsboken Halland 78 (1995). Utgiven av Museet Halmstad ISSN 0347-4364,, s. 87-90