Jerker Ingmar Rosén, född 6 maj 1909 i Genarps församling, Malmöhus län, död 22 mars 1976 i Lund, var en svensk historiker.

Biografi redigera

Rosén, som var son till folkskollärare Nils Rosén och Bengta Persson, blev filosofie kandidat i Lund 1932, filosofie magister 1933, filosofie licentiat 1936, filosofie doktor 1939 och docent i historia där samma år.[1] Han var forskarstipendiat 1947–1952 samt professor vid Uppsala universitet 1953–1954 och professor vid Lunds universitet 1954–1975.

Rosén var styrelseledamot i Svenska institutet i Rom från 1963 och inspektor för Smålands nation i Lund 1960–1970. Han invaldes som ledamot av Kungliga Humanistiska Vetenskapssamfundet i Lund 1947, Kungliga Samfundet för utgivande av handskrifter rörande Skandinaviens historia 1951, Vetenskapssocieteten i Lund 1955 (preses 1964), Kungliga Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien 1965 och av Det kongelige danske Selskab for Fædrelandets Historie 1964.[2]

Sin forskning ägnade Rosén främst åt medeltidens nordiska och stormaktstidens svenska historia. Han var en av huvudförfattarna av Den svenska historien (1–10, 1966–1968, ny upplaga 1977). [3]

Rosén ligger begraven på Norra kyrkogården i Lund.

Tryckta skrifter (urval) redigera

Fullständig förteckning av Anders Grönvall, "Jerker Roséns tryckta skrifter. Bibliografi" tryckt i Historia och samhälle 1975, s. 305-309.

  • Striden mellan Birger Magnusson och hans bröder (1939)
  • Kronoavsöndringar under äldre medeltid (1949)
  • Från Sveriges stormaktstid (1966)
  • Lunds universitets historia 1: 1668-1709 (1968)
  • Svensk historia 1: Tiden före 1718 (1:a uppl. 1962; 3:e uppl. 1969)
  • Den svenska historien (del 1-10, 1966-69).

Källor redigera

  1. ^ Rosén, Jerker Ingmar i Vem är Vem?: Skånedelen (första upplagan, 1948)
  2. ^ Rosén, Jerker I i Vem är det 1969
  3. ^ Bra Böckers lexikon, 1979.
Företrädare:
Åke Pleijel
Inspektor för Smålands nation
1960-1970
Efterträdare:
Ulf Teleman