Öppna huvudmenyn

Biträdande justitieminister är i det svenska Justitiedepartementet en vanlig benämning på ett statsråd som inte samtidigt är departementschef. När den nya regeringsformen trädde i kraft den 1 januari 1975 försvann officiellt de så kallade konsultativa statsråden, inklusive juristkonsulterna. Samtliga ledamöter av regeringen är sedan dess helt enkelt statsråd och de statsråd som inte är departementschefer men knutna till ett departement kallas ofta biträdande minister för departementets ansvarsområden, såvida portföljen inte har ett mer specifikt utpekat område.

Det statsråd som är biträdande justitieminister kan ha flera olika sakområden i sin portfölj och har beroende på vad dessa frågor har varit kallats energiminister, demokratiminister, förvaltningsminister, integrationsminister, storstadsminister etc. Gemensamt för de flesta av dessa informella titlar är att de inte täcker in hela ministerns verksamhetsområden utan bara en del, oftast det dominerande ansvarsfältet.

Den förste som utnämndes till biträdande statsråd i justitiedepartementet var juristen Carl-Axel Petri som 1979 blev energiminister[1] i den andra Fälldin-regeringen i syfte att lägga den för de borgerliga partierna så besvärliga energipolitiken på ett opolitiskt statsråd.

I regeringen 2019 innehar det statsråd som utöver justitieministern är knutet till justitiedepartementet titeln inrikesminister[2].

KällorRedigera

”Kungörelse (1974:152) om beslutad ny regeringsform”. Regeringsformen. Läst 27 januari 2019.

ReferenserRedigera

  1. ^ ”Carl Axel Petri - Uppslagsverk - NE.se”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/carl-axel-petri. Läst 27 januari 2019. 
  2. ^ Regeringskansliet, Regeringen och (21 januari 2019). ”Sveriges nya regering”. Regeringskansliet. https://www.regeringen.se/pressmeddelanden/2019/01/sveriges-nya-regering/. Läst 27 januari 2019.