Öppna huvudmenyn

Steno Johannes Stenberg, född 26 juni 1870 i Stockholm, död 1 november 1940, var en svensk jurist och politiker. Stenberg var konsultativt statsråd 19141917 och justitieminister från mars till oktober 1917. Han var son till Sten Stenberg.

Steno Stenberg


Ämbetsperiod
17 februari 1914–30 mars 1917
Monark Gustaf V
Statsminister Hjalmar Hammarskjöld

Ämbetsperiod
30 mars 1917–19 oktober 1917
Monark Gustaf V
Statsminister Carl Swartz
Företrädare Berndt Hasselrot
Efterträdare Eliel Löfgren

Född 26 juni 1870
Stockholm, Sverige
Död 1 november 1940 (70 år)
Politiskt parti Opolitisk
Ministär Regeringen Hammarskjöld, Swartz

Stenberg blev juris kandidat i Uppsala universitet 1894 och 1902 adjungerad ledamot i Svea hovrätt, där han avancerade till assessor 1907 och hovrättsråd 1910. Under tiden hade han varit tillförordnad revisionssekreterare 1906 och biträtt i Justitiedepartementet för lagstiftningsfrågor 1906–08 samt förordnats till expeditionschef där 1909, ett förordnande, som han ännu innehade, då han 16 februari 1914 utnämndes till konsultativt statsråd i Hammarskjölds ministär. Vid dess avgång inträdde han 30 mars 1917 som justitieminister i Swartz ministär, en post han behöll till regeringens avgång den 19 oktober 1917. 1917 blev Stenberg justitieråd.

1932 promoverades Stenberg till juris hedersdoktor vid Uppsala universitet.[1] Stenberg blev även stödjande ledamot av Kungliga Gustav Adolfs Akademien för svensk folkkultur 1934.[2]

UtmärkelserRedigera

KällorRedigera

NoterRedigera

  1. ^ Vem är det 1933.
  2. ^ Kungl. Gustav Adolfs Akademien för folklivsforskning. i Sveriges statskalender 1940
  3. ^ Kungl. Nordstjärneorden. i Sveriges statskalender 1925
  4. ^ Kungl. Nordstjärneorden. i Sveriges statskalender 1921
  5. ^ Kungl. Nordstjärneorden. i Sveriges statskalender 1915
Företrädare:
Berndt Hasselrot
Sveriges justitieminister
1917
Efterträdare:
Eliel Löfgren