Unionens regelverk (franska: acquis de l'Union), tidigare gemenskapens regelverk (franska: acquis communautaire), är ett regelverk av fördrag, rättsakter och andra rättskällor som Europeiska unionen och dess rättsordning – unionsrätten – bygger på och som varje anslutande land måste godta fullt ut för att bli medlem i unionen. Till skillnad från de flesta internationella avtal och överenskommelser medför regelverket rättigheter och skyldigheter inte enbart för unionens medlemsstater, utan i många fall även för fysiska och juridiska personer, däribland unionsmedborgarna. Om en medlemsstat bryter mot regelverket kan Europeiska kommissionen eller en annan medlemsstat väcka talan om fördragsbrott vid EU-domstolen.

Vid medlemskapsförhandlingar delas unionens regelverk in i olika kapitel. Varje anslutande land måste införliva hela unionens regelverk i sin nationella lagstiftning, i den mån det är nödvändigt för att genomföra regelverket på nationell nivå. Regelverket är i regel en icke-förhandlingsbar fråga. Förhandlingarna handlar istället om hur regelverket ska införlivas och genomföras av det anslutande landet.[1]

”Unionens regelverk” infördes som begrepp och ersatte det tidigare begreppet ”gemenskapens regelverk” i samband med att Lissabonfördraget trädde i kraft den 1 december 2009 och avskaffade den tidigare pelarstrukturen.

Struktur och omfattningRedigera

Unionens regelverk består av följande delar:

Rättsakter som antagits inom ramen för ett fördjupat samarbete utgör inte en integrerad del av unionens regelverk och behöver således inte godtas fullt ut av nya medlemsstater.[2] Detta gäller dock inte Schengenregelverket, som utgör en integrerad del av unionens regelverk sedan sitt införlivande genom Amsterdamfördraget den 1 maj 1999.[3]

KapitelindelningRedigera

Unionens regelverk delas in i följande 35 olika kapitel vid medlemskapsförhandlingar:

  1. Fri rörlighet för varor
  2. Fri rörlighet för arbetstagare
  3. Etableringsrätt och frihet att tillhandahålla tjänster
  4. Fri rörlighet för kapital
  5. Offentlig upphandling
  6. Bolagsrätt
  7. Lagstiftning om immateriella rättigheter
  8. Konkurrensregler
  9. Finansiella tjänster
  10. Informationssamhället och media
  11. Jordbruk och landsbygdsutveckling
  12. Livsmedelssäkerhet, veterinära och fytosanitära frågor
  13. Fiskeri
  14. Transportpolitik
  15. Energi
  16. Beskattning
  17. Ekonomisk och monetär politik
  18. Statistik
  1. Socialpolitik och sysselsättning
  2. Företags- och industripolitik
  3. Transeuropeiska nät
  4. Regionalpolitik och samordning av strukturinstrument
  5. Rättsväsen och grundläggande rättigheter
  6. Frihet, säkerhet och rättvisa
  7. Vetenskap och forskning
  8. Utbildning och kultur
  9. Miljö
  10. Konsument- och hälsoskydd
  11. Tullunion
  12. Yttre förbindelser
  13. Utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik
  14. Finansiell kontroll
  15. Finansiella bestämmelser och budgetbestämmelser
  16. Institutionella bestämmelser
  17. Övriga frågor

Se ävenRedigera

ReferenserRedigera

  EU-portalen – temasidan för Europeiska unionen på svenskspråkiga Wikipedia.