Öppna huvudmenyn

Fördjupade samarbeten inom Europeiska unionen

Fördjupade samarbeten inom Europeiska unionen, tidigare närmare samarbeten, är ett förfarande som innebär att minst nio av Europeiska unionens medlemsstater integrerar eller samarbetar inom ett politikområde, utan att övriga medlemsstater måste delta.[1] Det är utformat för att övervinna förlamningar i unionens institutionella arbete när ett lagförslag blockeras av en enskild medlemsstat eller en mindre grupp medlemsstater som inte vill bli en del av samarbetet.[2] Möjligheten att upprätta ett fördjupat samarbete infördes genom Amsterdamfördraget, som trädde i kraft den 1 maj 1999, i samband med införlivandet av Schengenregelverket inom Europeiska unionens ramar.

Fördjupade samarbeten kan upprättas inom alla befogenhetsområden där unionen inte har exklusiv befogenhet.[3] Enligt fördragen ska ett fördjupat samarbete vara den sista utvägen för att nå mål som inte hela unionen kan uppnå inom rimlig tid.[4] Ett fördjupat samarbete utgör inte en integrerad del av unionsrätten och behöver således inte godtas fullt ut av nya medlemsstater.[5] Samtliga medlemsstater ska dock när som helst kunna ansluta sig till ett fördjupat samarbete om de uppfyller de villkor som krävs för att få delta.[3] Inget av de fördjupade samarbeten som hittills har bemyndigats av Europeiska unionens råd har ställt några villkor för deltagande.

Utöver fördjupade samarbeten finns det flera andra samarbetsformer inom Europeiska unionen som inte alla medlemsstater deltar i. Detta innefattar dels eurosamarbetet, dels de delar av unionsrätten som omfattas av undantagsklausuler för vissa medlemsstater.

Innehåll

HistoriaRedigera

Möjligheten att upprätta fördjupade samarbeten, då kallade ”närmare samarbete”, infördes genom Amsterdamfördraget, som trädde i kraft den 1 maj 1999. Anledningen var att en grupp medlemsstater genom Schengenavtalet redan 1985 hade ingått ett tätare samarbete kring gränskontroller utanför unionens ramar eftersom Danmark och Storbritannien blockerade ett gemensamt gränskontrollsamarbete.

Eftersom Schengenregelverket antogs utanför unionens ramar var Schengenområdet tvunget att inrätta egna institutioner för att administrera samarbetet istället för att använda unionens institutioner. Genom Amsterdamfördraget nådde dock medlemsstaternas regeringar en överenskommelse som innebar att Schengensamarbetet skulle införlivas inom unionens ramar och därmed ge de deltagande medlemsstaterna tillgång till unionens institutioner för samarbetet. Samtidigt skulle de övriga medlemsstaterna, Irland och Storbritannien, tillåtas att stå utanför samarbetet. Detta möjliggjordes genom inrättandet av fördjupade samarbeten. Genom ett särskilt protokoll, Schengenprotokollet, bemyndigades Schengenområdet att direkt inleda ett fördjupat samarbete som omfattade hela det införlivade Schengenregelverket.

Amsterdamfördraget möjliggjorde även fördjupade samarbeten inom andra politikområden inom Europeiska gemenskapen och polissamarbete och straffrättsligt samarbete, dock inte inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Nicefördraget, som trädde i kraft den 1 februari 2003, förenklade bestämmelserna och utökade de till att omfatta även delar av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.[6] När Lissabonfördraget trädde i kraft den 1 december 2009 hade dessa bestämmelser om fördjupade samarbeten fortfarande inte tillämpats vid ett enda tillfälle. Lissabonfördraget utökade bestämmelserna om fördjupade samarbeten till att omfatta alla befogenhetsområden där unionen inte har exklusiv befogenhet. Inom frågor av försvarspolitisk karaktär infördes dock särskilda bestämmelser. Med Lissabonfördraget antogs även den nuvarande benämningen ”fördjupat samarbete”. Den 12 juli 2010 bemyndigade Europeiska unionens råd för första gången upprättandet av ett fördjupat samarbete.[7]

Rättsliga bestämmelserRedigera

BemyndigandeRedigera

Syftet med de fördjupade samarbetena är att en grupp medlemsstater kan använda sig av unionens institutioner och dess befogenheter för att samarbeta inom ett visst politikområde. Samarbetet måste syfta till att främja unionens mål, skydda dess intressen och stärka dess integrationsprocess.[3] Ett fördjupat samarbete måste respektera fördragen och unionsrätten. Det får inte heller negativt påverka den inre marknaden eller den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningen eller leda till diskriminering i handeln eller snedvridning av konkurrensen mellan medlemsstaterna.[8] Därutöver måste de fördjupade samarbetena även respektera de icke-deltagande medlemsstaternas rättigheter och skyldigheter. På motsvarande sätt får inte dessa medlemsstater hindra de deltagande medlemsstaterna från att genomföra samarbetena.[9] Det är rådet som beslutar om bemyndigande av ett fördjupat samarbete. Detta ska ske som en sista utväg och kräver att minst nio medlemsstater vill delta i det fördjupade samarbetet.[4]

De medlemsstater som vill upprätta ett fördjupat samarbete inom ett av unionens befogenhetsområden, med undantag för områdena med exklusiv befogenhet samt den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, ska rikta en begäran till Europeiska kommissionen. Efter att ha behandlat begäran kan kommissionen lägga fram ett förslag till beslut om bemyndigande att upprätta ett fördjupat samarbete. Om kommissionen däremot misstycker kan den välja att inte lägga fram något förslag alls, men måste då motivera sitt beslut. Rådet beslutar med kvalificerad majoritet om bemyndigande av ett fördjupat samarbete inom ovannämnda befogenhetsområden på förslag av kommissionen och efter godkännande av Europaparlamentet.[10]

I de fall då en grupp medlemsstater vill upprätta ett fördjupat samarbete inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken ska begäran istället riktas direkt till rådet. Begäran överlämnas till den höga representanten för utrikes frågor och säkerhetspolitik och kommissionen, som måste yttra sig över huruvida den är förenlig med den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken respektive unionens övriga politik. Även Europaparlamentet måste informeras om det tilltänkta fördjupade samarbetet. Rådet beslutar med enhällighet om bemyndigande av ett fördjupat samarbete inom ovannämnda befogenhetsområden.[11]

Styrning och finansieringRedigera

Rådet och kommissionen ska enligt fördragen se till att de fördjupade samarbetena sker i enlighet med unionens övriga politik.[12] Alla medlemsstater har rätt att delta i rådets överläggningar när det behandlar ett fördjupat samarbete.[13] Vid eventuella omröstningar är det dock endast de deltagande medlemsstaterna som har rösträtt. När beslut fattas med enhällighet krävs det därför endast rösterna från de deltagande medlemsstaternas företrädare.[14] När beslut fattas med kvalificerad majoritet tillämpas särskilda bestämmelser.[14] Ett fördjupat samarbete utgör inte en integrerad del av unionsrätten och behöver således inte godtas fullt ut av nya medlemsstater.[5]

I regel ska de deltagande medlemsstaterna stå för de kostnader, utöver institutionernas förvaltningskostnader, som uppstår till följd av ett fördjupat samarbete. Rådet kan dock med enhällighet, och efter samråd med Europaparlamentet, besluta att andra finansiella bestämmelser ska tillämpas.[15]

AnslutningsförfarandeRedigera

 
Ansökan om deltagande i ett fördjupat samarbete riktas till kommissionen.

Samtliga medlemsstater ska när som helst kunna ansluta sig till ett fördjupat samarbete om de uppfyller de villkor som krävs för att få delta.[3] Villkoren för att få delta fastställs i samband med att rådet bemyndigar upprättandet av ett fördjupat samarbete. Kommissionen och de deltagande medlemsstaterna i ett fördjupat samarbete har till uppgift att försöka få så många medlemsstater som möjligt att delta i det fördjupade samarbetet.[16] Kommissionen har även till uppgift att löpande informera Europaparlamentet och rådet om utvecklingen av de fördjupade samarbetena.[17]

Om en medlemsstat i efterhand vill ansluta sig till ett fördjupat samarbete, ska ansökan riktas till rådet och kommissionen. Det är kommissionens uppgift att inom fyra månader avgöra om den ansökande medlemsstaten uppfyller villkoren för det fördjupade samarbetet. Om medlemsstaten gör det, blir den en del av det fördjupade samarbetet. Om medlemsstaten däremot inte gör det, ska kommissionen informera om vilka brister som finns och ge medlemsstaten möjlighet att åtgärda bristerna inom en viss tidsfrist.[18] För samarbeten som rör utrikes- och säkerhetspolitik gäller särskilda bestämmelser, som kräver godkännande av rådet med enhällighet bland de deltagande medlemsstaternas företrädare.[19]

Övergångsklausuler och förenklat förfarandeRedigera

Huvudartikel: Övergångsklausul

I enlighet med övergångsklausuler kan rådet med enhällighet ersätta enhällighet med kvalificerad majoritet, utom vid beslut av försvarspolitisk karaktär, och, efter samråd med Europaparlamentet, ersätta ett särskilt lagstiftningsförfarande med det ordinarie lagstiftningsförfarandet inom fördjupade samarbeten.[20] Inom frågor av försvarspolitisk karaktär kan särskilda samarbeten inrättas inom ramen för ett europeiskt försvarsuppdrag,[21] inom ramen för Europeiska försvarsbyrån,[22] och genom det permanenta strukturerade samarbetet.[23][24]

I de fall då ett lagförslag har hänskjutits av rådet till Europeiska rådet inom straffrättsligt samarbete,[25][26] inrättandet av en europeisk åklagarmyndighet,[27] och polissamarbete,[28] och enighet inte har kunnat uppnås, kan ett förenklat förfarande för bemyndigande av ett fördjupat samarbete tillämpas. Detta förfarande innebär att minst nio medlemsstater direkt bemyndigas att upprätta ett fördjupat samarbete genom att underrätta Europaparlamentet, rådet och kommissionen.[25][26][27][28] Detta förfarande användes för första gången i samband med inrättandet av Europeiska åklagarmyndigheten.

Användande och genomförandeRedigera

SchengensamarbetetRedigera

Huvudartikel: Schengensamarbetet
 
En inre gräns mellan Tyskland och Österrike, utan gränskontroller.

Schengensamarbetet inrättades ursprungligen utanför Europeiska unionens ramar genom undertecknandet av Schengenavtalet 1985. Det var framför allt Danmark och Storbritannien som blockerade ett gemensamt gränskontrollsamarbete och därmed tvingade flera av de andra medlemsstaterna att inleda ett samarbete utanför unionens ramar. I samband med inrättandet av möjligheten att inleda fördjupade samarbeten genom Amsterdamfördraget införlivades Schengensamarbetet inom unionens ramar som ett fördjupat samarbete. Irland och Storbritannien valde att fortsätta att stå utanför, medan Danmark anslöt sig i samband med att övriga nordiska stater anslöt sig till samarbetet. Bestämmelserna om införlivandet av Schengenregelverket återfinns i ett särskilt protokoll, Schengenprotokollet, som är fogat till unionens grundfördrag genom Amsterdamfördraget. Protokollet fastställer särskilda bestämmelser om villkoren för det fördjupade samarbetet kring Schengensamarbetet. I de fall unionsakter antas för att vidareutveckla Schengenregelverket, och Irland och Storbritannien väljer att avstå från att delta, bemyndigas Schengenområdet direkt att inleda ett fördjupat samarbete.[29] Schengensamarbetet utgör, i motsats till övriga fördjupade samarbeten, en integrerad del av unionsrätten och måste således godtas fullt ut av nya medlemsstater.[30] Innan en medlemsstat kan delta fullt ut i Schengensamarbetet genom att avskaffa sina gränskontroller vid de inre gränserna krävs det dock att medlemsstaten uppfyller vissa tekniska kriterier. Europeiska kommissionen ansvarar för att utvärdera en medlemsstats fullgörande av dessa kriterier och Europeiska unionens råd beslutar därefter med enhällighet bland Schengenområdets företrädare om medlemsstaten ska få ansluta sig till Schengenområdet.

Internationella pars skilsmässoreglerRedigera

 
  Deltagande medlemsstater inom Europeiska unionen
  Övriga medlemsstater inom Europeiska unionen

Den 12 juli 2010 bemyndigade rådet 14 medlemsstater (Belgien, Bulgarien, Frankrike, Italien, Lettland, Luxemburg, Malta, Portugal, Rumänien, Slovenien, Spanien, Tyskland, Ungern och Österrike) att upprätta ett fördjupat samarbete om tillämplig lag för äktenskapsskillnad och hemskillnad, utan några särskilda villkor för deltagande.[7]

Bemyndigandet av det fördjupade samarbetet skedde efter utdragna förhandlingar som hade pågått i flera år i rådet om vilken lagstiftning som skulle vara tillämplig vid internationella pars äktenskapsmål. Den 17 juli 2006 hade Europeiska kommissionen lagt fram ett lagförslag som innebar att internationella par i första hand själva skulle få bestämma vilken medlemsstats lagstiftning som skulle gälla vid skilsmässa. Om de inte skulle kunna enas, skulle i andra hand skilsmässolagstiftningen i den medlemsstat där de var bosatta gälla.[31][32]

Vid sitt möte den 5–6 juni 2008 konstaterade rådet att det inte fanns något enhälligt stöd för att kunna gå vidare med lagförslaget. Orsaken var främst de stora skillnaderna i skilsmässolagstiftning mellan medlemsstaterna. Skilsmässor var vid förhandlingarnas tidpunkt inte ens tillåtet i Malta, medan andra medlemsstater, i synnerhet Sverige, hade långtgående liberala äktenskapslagar. Rådet slog fast att något enhälligt stöd inte heller skulle kunna uppnås inom en överskådlig framtid, vilket innebar att lagförslaget inte skulle kunna antas inom rimlig tid. Mot bakgrund av detta riktade 14 medlemsstater en begäran till kommissionen om att få inleda ett fördjupat samarbete. Den 26 mars 2010 lade kommissionen fram ett förslag till bemyndigande av ett fördjupat samarbete.[7] Förslaget godkändes av Europaparlamentet den 16 juni 2010,[33] och antogs av rådet den 12 juli 2010.[7]

Bemyndigandet innebar att de deltagande medlemsstaterna kunde inleda ett fördjupat samarbete. Den 20 december 2010 beslutade rådet genom en förordning om utformningen av samarbetet. Förordningen trädde i kraft den 30 december 2010 och det fördjupade samarbetet blev fullt tillämpligt den 21 juni 2012.[34]

I maj 2012 anmälde Litauen sin avsikt att delta i det fördjupade samarbetet,[35] och den 21 november 2012 bekräftade kommissionen Litauens deltagande.[36] I oktober 2013 anmälde Grekland sin avsikt att delta i det fördjupade samarbetet,[37] och den 27 januari 2014 bekräftade kommissionen Greklands deltagande.[38] I april 2016 anmälde även Estland sin avsikt att delta i det fördjupade samarbetet, och den 10 augusti 2016 bekräftade kommissionen Estlands deltagande.[39]

Enhetligt patentskyddRedigera

 
  Deltagande medlemsstater inom Europeiska unionen
  Övriga medlemsstater inom Europeiska unionen

Den 10 mars 2011 bemyndigade rådet 25 medlemsstater (Belgien, Bulgarien, Cypern, Danmark, Estland, Finland, Frankrike, Grekland, Irland, Lettland, Litauen, Luxemburg, Malta, Nederländerna, Polen, Portugal, Rumänien, Slovakien, Slovenien, Storbritannien, Sverige, Tjeckien, Tyskland, Ungern och Österrike) att upprätta ett fördjupat samarbete om ett enhetligt patentskydd, utan några särskilda villkor för deltagande.[40]

Bemyndigandet av det fördjupade samarbetet skedde efter över ett decennium långa förhandlingar i rådet om inrättandet av ett enhetligt patentskydd. Den 5 juli 2000 hade Europeiska kommissionen lagt fram ett lagförslag för att skapa ett enhetligt patent som skulle ge ett enhetligt skydd i hela unionen. Förslaget motiverades bland annat av de höga kostnaderna, till följd av de olika översättningskraven i medlemsstaterna, för att erhålla patent i Europa jämfört med till exempel USA. Till följd av Lissabonfördraget, som trädde i kraft den 1 december 2009, ändrades den rättsliga grunden för förslaget och kommissionen lade därför fram ett särskilt lagförslag om översättningsarrangemangen för det enhetliga patentet den 30 juni 2010.[40]

Vid sitt möte den 10 november 2010 konstaterade rådet att det inte fanns något enhälligt stöd för att kunna gå vidare med lagförslagen. Anledningen var att medlemsstaterna inte kunde enas om vilka språk de enhetliga patenten skulle upprättas på. Huvudförslaget innebar att patenten endast skulle behöva översättas till engelska, franska och tyska, men detta förslag blockerades av Italien och Spanien på grund av att italienska och spanska inte inkluderades. Vid ett efterföljande möte den 10 december 2010 slog rådet fast att något enhälligt stöd inte heller skulle kunna uppnås inom en överskådlig framtid, vilket innebar att lagförslaget inte skulle kunna antas inom rimlig tid.[40] Mot bakgrund av detta riktade 25 medlemsstater, alla utom Italien och Spanien, en begäran till kommissionen om att få inleda ett fördjupat samarbete. Den 14 december 2010 lade kommissionen fram ett förslag till bemyndigande av ett fördjupat samarbete. Förslaget godkändes av Europaparlamentet den 15 februari 2011,[41][42] och antogs av rådet den 10 mars 2011.[40]

Både Italien och Spanien väckte i juni 2011 talan om ogiltigförklaring mot rådet vid Europeiska unionens domstol eftersom de ansåg att bemyndigandet av det fördjupade samarbetet inte var förenligt med unionsrätten.[43][44] Den 16 april 2013 avkunnade domstolen sin dom som innebar att talan ogillades i båda målen.[45][46]

Bemyndigandet innebar att de deltagande medlemsstaterna kunde inleda ett fördjupat samarbete. Den 17 december 2012 beslutade Europaparlamentet och rådet genom två förordningar om utformningen av samarbetet. Båda förordningarna trädde i kraft den 20 januari 2013.[47][48] Det fördjupade samarbetet blir dock fullt tillämpligt först när ett särskilt mellanstatligt avtal om en enhetlig patentdomstol träder i kraft. Ett sådant avtal undertecknades den 19 februari 2013 och skulle ha trätt i kraft den 1 januari 2014.[49] På grund av förseningar i ratificeringsprocessen av avtalet har det ännu inte trätt i kraft.[50]

I juli 2015 anmälde Italien, trots sina tidigare protester, sin avsikt att delta i det fördjupade samarbetet,[51] och den 30 september 2015 bekräftade kommissionen Italiens deltagande.[52][53]

Internationella pars förmögenhetsförhållandenRedigera

 
  Deltagande medlemsstater inom Europeiska unionen
  Övriga medlemsstater inom Europeiska unionen

Den 9 juni 2016 bemyndigade rådet 18 medlemsstater (Belgien, Bulgarien, Cypern, Finland, Frankrike, Grekland, Italien, Kroatien, Luxemburg, Malta, Nederländerna, Portugal, Slovenien, Spanien, Sverige, Tjeckien, Tyskland och Österrike) att upprätta ett fördjupat samarbete om internationella pars förmögenhetsförhållanden, utan några särskilda villkor för deltagande.[54]

Bemyndigandet av det fördjupade samarbetet skedde efter utdragna förhandlingar som hade pågått i flera år i rådet om vilken lagstiftning som skulle vara tillämplig för internationella pars förmögenhetsförhållanden. Den 16 mars 2011 hade Europeiska kommissionen lagt fram två lagförslag som skulle reglera makars respektive registrerade partners förmögenhetsförhållanden.[54] Syftet med lagförslagen var att upprätta tydliga och enhetliga regler kring internationella pars förmögenhetsförhållanden samt att upphäva motstridande nationella bestämmelser gällande till exempel egendom och bankkontoinnnehav.[55]

Vid sitt möte den 3 december 2015 konstaterade rådet att det inte fanns något enhälligt stöd för att kunna gå vidare med lagförslagen. Orsaken var främst de stora skillnaderna i lagstiftning mellan medlemsstaterna. Mot bakgrund av detta riktade 18 medlemsstater en begäran till kommissionen om att få inleda ett fördjupat samarbete. Den 2 mars 2016 lade kommissionen fram ett förslag till bemyndigande av ett fördjupat samarbete.[54] Förslaget godkändes av Europaparlamentet den 7 juni 2016, och antogs av rådet den 9 juni 2016.[54]

Bemyndigandet innebar att de deltagande medlemsstaterna kunde inleda ett fördjupat samarbete. Den 24 juni 2016 beslutade rådet genom två förordningar om utformningen av samarbetet. Båda förordningarna trädde i kraft den 28 juli 2016 och det fördjupade samarbetet blev fullt tillämpligt den 29 januari 2019.[56][57]

Hittills har ingen mer medlemsstat anmält sin avsikt att delta i det fördjupade samarbetet.

Europeiska åklagarmyndighetenRedigera

 
  Deltagande medlemsstater inom Europeiska unionen
  Övriga medlemsstater inom Europeiska unionen

Den 3 april 2017 underrättade 16 medlemsstater (Belgien, Bulgarien, Cypern, Finland, Frankrike, Grekland, Kroatien, Litauen, Luxemburg, Portugal, Rumänien, Slovakien, Slovenien, Spanien, Tjeckien och Tyskland) Europaparlamentet, rådet och kommissionen om att de ville inleda ett fördjupat samarbete om inrättandet av en europeisk åklagarmyndighet. I enlighet med det förenklade förfarandet bemyndigades de att inleda ett fördjupat samarbete, utan några särskilda villkor för deltagande.[58]

Möjligheten att inrätta en europeisk åklagarmyndighet infördes genom Lissabonfördraget, som trädde i kraft den 1 december 2009. Den 17 juli 2013 hade Europeiska kommissionen lagt fram ett lagförslag om att inrätta en europeisk åklagarmyndighet med syfte att bekämpa brott som skadade unionens ekonomiska intressen.

Vid sitt möte den 7 februari 2017 konstaterade rådet att det inte fanns något enhälligt stöd för att kunna gå vidare med lagförslaget. Flera av medlemsstaterna, däribland Nederländerna och Sverige, tyckte inte att det fanns tillräckliga skäl för att inrätta en ny europeisk myndighet. Den 14 februari 2017 begärde 17 medlemsstater att lagförslaget skulle hänskjutas till Europeiska rådet. Vid sitt toppmöte den 9 mars 2017 konstaterade även Europeiska rådet att det inte fanns någon möjlighet att nå enhälligt stöd. Genom att underrätta Europaparlamentet, rådet och kommissionen den 3 april 2017 bemyndigades de 16 medlemsstaterna, i enlighet med det förenklade förfarandet, att inleda ett fördjupat samarbete. Lettland, Estland, Österrike och Italien anslöt sig till det fördjupade samarbetet den 19 april 2017, den 1 juni 2017, den 9 juni 2017 respektive den 22 juni 2017.[58]

Bemyndigandet innebar att de deltagande medlemsstaterna kunde inleda ett fördjupat samarbete. Den 12 oktober 2017 beslutade rådet, efter godkännande av Europaparlamentet, genom en förordning om utformningen av samarbetet. Förordningen trädde i kraft den 20 november 2017.[58] Åklagarmyndigheten kommer dock inte att vara fullt fungerande förrän kommissionen, på förslag av den europeiska chefsåklagaren, beslutar så, vilket kommer att kunna ske tidigast den 20 november 2020.[58]

I maj 2018 anmälde Nederländerna, trots sina tidigare protester, sin avsikt att delta i det fördjupade samarbetet, och den 1 augusti 2018 bekräftade kommissionen Nederländernas deltagande.[59] I juni 2018 anmälde även Malta sin avsikt att delta i det fördjupade samarbetet, och den 7 augusti 2018 bekräftade kommissionen Maltas deltagande.[60]

Planerade samarbetenRedigera

Finansiell transaktionsskattRedigera

 
  Deltagande medlemsstater inom Europeiska unionen
  Övriga medlemsstater inom Europeiska unionen

Den 22 januari 2013 bemyndigade rådet 11 medlemsstater (Belgien, Estland, Frankrike, Grekland, Italien, Portugal, Slovakien, Slovenien, Spanien, Tyskland och Österrike) att upprätta ett fördjupat samarbete på området för skatt på finansiella transaktioner, utan några särskilda villkor för deltagande.[61]

Bemyndigandet av det fördjupade samarbetet skedde efter utdragna förhandlingar som hade pågått i flera år i rådet om införandet av en gemensam finansiell transaktionsskatt. Den 28 september 2011 hade Europeiska kommissionen lagt fram ett lagförslag om att inrätta ett gemensamt system för en skatt på finansiella transaktioner. Syftet med lagförslaget var att finansiera delar av unionens verksamhet genom transaktionsskatten.

Vid sitt möte den 22 juni 2012 konstaterade rådet att det inte fanns något enhälligt stöd för att kunna gå vidare med lagförslaget. Det rådde stor oenighet mellan medlemsstaterna i synen på behovet och konsekvenserna av en finansiell transaktionsskatt. Särskilt Storbritannien motsatte sig skatten med hänsyn till Londons ställning som finansiellt centrum.[62][63][64] Vid sitt toppmöte den 29 juni 2012 konstaterade Europeiska rådet att det inte fanns någon möjlighet att nå enhälligt stöd. Rådet slog den 10 juli 2012 fast att något enhälligt stöd inte heller skulle kunna uppnås inom en överskådlig framtid, vilket innebar att lagförslaget inte skulle kunna antas inom rimlig tid. Mot bakgrund av detta riktade 11 medlemsstater en begäran till kommissionen om att få inleda ett fördjupat samarbete. Den 25 oktober 2012 lade kommissionen fram ett förslag till bemyndigande av ett fördjupat samarbete.[61] Förslaget godkändes av Europaparlamentet den 12 december 2012,[65] och antogs av rådet den 22 januari 2013.[61]

Storbritannien väckte i april 2013 talan om ogiltigförklaring mot rådet vid Europeiska unionens domstol eftersom den brittiska regeringen ansåg att bemyndigandet av det fördjupade samarbetet inte var förenligt med internationell rätt och skulle åsamka de icke-deltagande staterna kostnader.[66] Den 30 april 2014 avkunnade domstolen sin dom som innebar att talan ogillades i målet.[67]

Bemyndigandet innebar att de deltagande medlemsstaterna kunde inleda ett fördjupat samarbete. Ett nytt lagförslag om att inrätta en finansiell transaktionsskatt lades fram av kommissionen den 14 februari 2013.[68] Förslaget var från början tänkt att genomföras från och med den 1 januari 2014, men kommissionen meddelade i juni 2013 att tidsplanen hade senarelagts.[69] I april 2016 drog kommissionen tillbaka sitt ursprungliga lagförslag.[70] Estland drog sig ur det fördjupade samarbetet i december 2015.[71] I juli 2019 var de deltagande medlemsstaterna nära att nå en överenskommelse om hur det fördjupade samarbetet skulle utformas, men på grund av motstånd från Spanien försenades en möjlig uppgörelse ytterligare.[72]

Deltagande medlemsstaterRedigera

  Fullt deltagande
  Fullt deltagande (ej fullt genomfört)
  Delvis deltagande
Inget deltagande
Fördjupat samarbete om ... är tillämpligt i ...  
BE
 
BG
 
CY
 
DK
 
EE
 
FI
 
FR
 
EL
 
IR
 
IT
 
HR
 
LV
 
LT
 
LU
 
MT
 
NL
 
PL
 
PT
 
RO
 
SK
 
SI
 
ES
 
UK
 
SE
 
CZ
 
DE
 
HU
 
AT
1. Schengensamarbetet                                                        
2. Fördjupat samarbete om internationella pars skilsmässoregler                                  
3. Fördjupat samarbete om enhetligt patentskydd                                                    
4. Fördjupat samarbete om internationella pars förmögenhetsförhållanden                                    
5. Fördjupat samarbete om Europeiska åklagarmyndigheten                                            
6. Fördjupat samarbete om finansiell transaktionsskatt                    

Se ävenRedigera

ReferenserRedigera

NoterRedigera

  1. ^ ”Artikel 20 i fördraget om Europeiska unionen”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 27-28. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  2. ^ ”Divorce rules could divide EU states” (på engelska). EUobserver. 24 juli 2008. https://euobserver.com/justice/26532. Läst 27 juli 2019. 
  3. ^ [a b c d] ”Artikel 20.1 i fördraget om Europeiska unionen”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 27-28. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  4. ^ [a b] ”Artikel 20.2 i fördraget om Europeiska unionen”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 28. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  5. ^ [a b] ”Artikel 20.4 i fördraget om Europeiska unionen”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 28. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  6. ^ ”Fördjupade samarbeten”. Svenska institutet för Europapolitiska studier. 10 augusti 2008. http://www.lissabonfordraget.se/docs/fordjupade-samarbeten.pdf. Läst 27 juli 2019. 
  7. ^ [a b c d] ”Rådets beslut av den 12 juli 2010 om bemyndigande att upprätta ett fördjupat samarbete om tillämplig lag för äktenskapsskillnad och hemskillnad (2010/405/EU)”. EUT L 189, 22.7.2010, s. 12-13. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32010D0405. 
  8. ^ ”Artikel 326 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 189. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  9. ^ ”Artikel 327 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 189. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  10. ^ ”Artikel 329.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 190. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  11. ^ ”Artikel 329.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 190. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  12. ^ ”Artikel 334 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 192. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  13. ^ ”Artikel 20.3 i fördraget om Europeiska unionen”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 28. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  14. ^ [a b] ”Artikel 330 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 190. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  15. ^ ”Artikel 332 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 191. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  16. ^ ”Artikel 328.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 189. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  17. ^ ”Artikel 328.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 189. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  18. ^ ”Artikel 331.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 190-191. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  19. ^ ”Artikel 331.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 191. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  20. ^ ”Artikel 333 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 191-192. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  21. ^ ”Artikel 44 i fördraget om Europeiska unionen”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 39-40. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  22. ^ ”Artikel 45 i fördraget om Europeiska unionen”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 40. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  23. ^ ”Artikel 46 i fördraget om Europeiska unionen”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 40-41. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  24. ^ ”Förstärkt samarbete”. Europa (webbportal). 15 mars 2010. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/?uri=LEGISSUM:ai0018. Läst 27 juli 2019. 
  25. ^ [a b] ”Artikel 82.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 80. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  26. ^ [a b] ”Artikel 83.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 81. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  27. ^ [a b] ”Artikel 86.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 82. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  28. ^ [a b] ”Artikel 87.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 83-84. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  29. ^ ”Artikel 5 i protokoll 19 fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 291-292. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  30. ^ ”Artikel 7 i protokoll 19 fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 292. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  31. ^ ”EU går skilda vägar om skilsmässa”. Sveriges Television. 25 mars 2010. https://www.svt.se/nyheter/inrikes/eu-gar-skilda-vagar-om-skilsmassa. Läst 27 juli 2019. 
  32. ^ ”Two-speed Europe may emerge over divorce rules” (på engelska). EUobserver. 25 juli 2008. https://euobserver.com/justice/26546. Läst 27 juli 2019. 
  33. ^ ”Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 16 juni 2010 om utkastet till rådets beslut om bemyndigande att upprätta ett fördjupat samarbete om tillämplig lag för äktenskapsskillnad och hemskillnad (09898/2/2010 – C7-0145/2010 – 2010/0066(NLE)) (2011/C 236 E/42)”. EUT C 236 E, 12.8.2011, s. 179-181. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:52010AP0216. 
  34. ^ ”Rådets förordning (EU) nr 1259/2010 av den 20 december 2010 om genomförande av ett fördjupat samarbete om tillämplig lag för äktenskapsskillnad och hemskillnad”. EUT L 343, 29.12.2010, s. 10-16. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32010R1259. 
  35. ^ ”Lithuania is the 15th EU Member State to sign up to enhanced cooperation rules to help international couples” (på engelska). Europeiska kommissionen. 20 november 2012. http://europa.eu/rapid/press-release_IP-12-1231_en.htm. Läst 27 juli 2019. 
  36. ^ ”Kommissionens beslut av den 21 november 2012 som bekräftar Litauens deltagande i ett fördjupat samarbete om tillämplig lag för äktenskapsskillnad och hemskillnad (2012/714/EU)”. EUT L 323, 22.11.2012, s. 18-19. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32012D0714. 
  37. ^ ”Greece is Member State No. 16 to sign up to EU rules helping international couples” (på engelska). Europeiska kommissionen. 27 januari 2014. http://europa.eu/rapid/press-release_IP-14-34_en.htm. Läst 27 juli 2019. 
  38. ^ ”Kommissionens beslut av den 27 januari 2014 som bekräftar Greklands deltagande i ett fördjupat samarbete om tillämplig lag för äktenskapsskillnad och hemskillnad (2014/39/EU)”. EUT L 23, 28.1.2014, s. 41-42. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32014D0039. 
  39. ^ ”Kommissionens beslut (EU) 2016/1366 av den 10 augusti 2016 som bekräftar Estlands deltagande i ett fördjupat samarbete om tillämplig lag för äktenskapsskillnad och hemskillnad”. EUT L 216, 11.8.2016, s. 23-25. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32016D1366. 
  40. ^ [a b c d] ”Rådets beslut av den 10 mars 2011 om bemyndigande av ett fördjupat samarbete på området skapande av ett enhetligt patentskydd (2011/167/EU)”. EUT L 76, 22.3.2011, s. 53-55. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32011D0167. 
  41. ^ ”Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 15 februari 2011 om utkastet till rådets beslut om bemyndigande av ett fördjupat samarbete för att skapa ett enhetligt patentskydd (05538/2011 – C7- 0044/2011 – 2010/0384(NLE)) (2012/C 188 E/26)”. EUT C 188 E, 28.6.2012, s. 76-79. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:52011AP0054. 
  42. ^ ”MEPs support vanguard group on EU patent” (på engelska). EUobserver. 15 februari 2011. https://euobserver.com/economic/31809. Läst 27 juli 2019. 
  43. ^ ”Talan väckt den 3 juni 2011 — Konungariket Spanien mot Europeiska unionens råd (Mål C-274/11) (2011/C 219/16)”. EUT C 219, 23.7.2011, s. 12-13. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:62011CN0274. 
  44. ^ ”Talan väckt den 10 juni 2011 — Republiken Italien mot Europeiska unionens råd (Mål C-295/11) (2011/C 232/34)”. EUT C 232, 6.8.2011, s. 21-22. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:62011CN0295. 
  45. ^ ”Domstolens dom (stora avdelningen avdelningen) av den 16 april 2013 — Konungariket Spanien och Republiken Italien mot Europeiska unionens råd (Förenade målen C-274/11 och C-295/11) (2013/C 164/05)”. EUT C 164, 8.6.2013, s. 3-4. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:62011CA0274. 
  46. ^ ”Spain and Italy lose European patent case” (på engelska). EUobserver. 16 april 2013. https://euobserver.com/tickers/119816. Läst 27 juli 2019. 
  47. ^ ”Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1257/2012 av den 17 december 2012 om genomförande av ett fördjupat samarbete för att skapa ett enhetligt patentskydd”. EUT L 361, 31.12.2012, s. 1-8. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32012R1257. 
  48. ^ ”Rådets förordning (EU) nr 1260/2012 av den 17 december 2012 om genomförande av ett fördjupat samarbete för att skapa ett enhetligt patentskydd när det gäller tillämpliga översättningsarrangemang”. EUT L 361, 31.12.2012, s. 89-92. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32012R1260. 
  49. ^ ”Avtal om en enhetlig patentdomstol (2013/C 175/01)”. EUT C 175, 20.6.2013, s. 1-40. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:42013A0620(01). 
  50. ^ ”Agreement on a Unified Patent Court (UPC)”. Europeiska unionens råd. https://www.consilium.europa.eu/sv/documents-publications/treaties-agreements/agreement/?id=2013001. Läst 27 juli 2019. 
  51. ^ ”Notification by Italy of its intention to participate in the enhanced cooperation in the area of the creation of unitary patent protection and in the enhanced cooperation in the area of the creation of unitary patent protection with regard to the applicable translation arrangements” (på engelska). Europeiska unionens råd. 7 juli 2015. https://data.consilium.europa.eu/doc/document/ST-10621-2015-INIT/en/pdf. Läst 27 juli 2019. 
  52. ^ ”Kommissionens beslut (EU) 2015/1753 av den 30 september 2015 om bekräftelse av Italiens deltagande i ett fördjupat samarbete för att skapa ett enhetligt patentskydd”. EUT L 256, 1.10.2015, s. 19–20. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32015D1753. 
  53. ^ ”Italy joins EU single patent” (på engelska). EUobserver. 30 september 2015. https://euobserver.com/tickers/130500. Läst 27 juli 2019. 
  54. ^ [a b c d] ”Rådets beslut (EU) 2016/954 av den 9 juni 2016 om bemyndigande av ett fördjupat samarbete på området för domstols behörighet, tillämplig lag samt erkännande och verkställighet av domar i mål om internationella pars förmögenhetsförhållanden, som omfattar frågor om såväl makars förmögenhetsförhållanden som förmögenhetsrättsliga verkningar av registrerade partnerskap”. EUT L 159, 16.6.2016, s. 16-18. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32016D0954. 
  55. ^ ”Those who want to do more” (på engelska). Europeiska kommissionen. 19 mars 2019. https://ec.europa.eu/commission/sites/beta-political/files/enhanced-cooperation-factsheet-tallinn_en.pdf. Läst 27 juli 2019. 
  56. ^ ”Rådets förordning (EU) 2016/1103 av den 24 juni 2016 om genomförande av ett fördjupat samarbete på området för domstols behörighet, tillämplig lag samt erkännande och verkställighet av domar i mål om makars förmögenhetsförhållanden”. EUT L 183, 8.7.2016, s. 1-29. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32016R1103. 
  57. ^ ”Rådets förordning (EU) 2016/1104 av den 24 juni 2016 om genomförande av ett fördjupat samarbete på området för domstols behörighet, tillämplig lag samt erkännande och verkställighet av domar i mål om förmögenhetsrättsliga verkningar av registrerade partnerskap”. EUT L 183, 8.7.2016, s. 30-56. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32016R1104. 
  58. ^ [a b c d] ”Rådets förordning (EU) 2017/1939 av den 12 oktober 2017 om genomförande av fördjupat samarbete om inrättande av Europeiska åklagarmyndigheten”. EUT L 283, 31.10.2017, s. 1-71. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32017R1939. 
  59. ^ ”Kommissionens beslut (EU) 2018/1094 av den 1 augusti 2018 om bekräftelse av Nederländernas deltagande i det fördjupade samarbetet om inrättandet av Europeiska åklagarmyndigheten”. EUT L 196, 2.8.2018, s. 1-2. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32018D1094. 
  60. ^ ”Kommissionens beslut (EU) 2018/1103 av den 7 augusti 2018 om bekräftelse av Maltas deltagande i det fördjupade samarbetet om inrättandet av Europeiska åklagarmyndigheten”. EUT L 201, 8.8.2018, s. 2-3. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32018D1103. 
  61. ^ [a b c] ”Rådets beslut av den 22 januari 2013 om bemyndigande att inleda ett fördjupat samarbete på området för skatt på finansiella transaktioner (2013/52/EU)”. EUT L 22, 25.1.2013, s. 11-12. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32013D0052. 
  62. ^ ”France signals nine eurozone states ready to trigger FTT” (på engelska). EUbusiness. 7 februari 2012. https://www.eubusiness.com/news-eu/finance-public-debt.f1c. Läst 27 juli 2019. 
  63. ^ ”Nine EU countries form splinter group on financial tax” (på engelska). EUobserver. 8 februari 2012. https://euobserver.com/economic/115164. Läst 27 juli 2019. 
  64. ^ ”Brussels recommends financial tax for 10 countries” (på engelska). EUobserver. 23 oktober 2012. https://euobserver.com/tickers/117967. Läst 27 juli 2019. 
  65. ^ ”Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 12 december 2012 om förslaget till rådets beslut om bemyndigande att inleda ett fördjupat samarbete på området för skatt på finansiella transaktioner (COM(2012) 0631 – C7-0396/2012 – 2012/0298(APP)) (2015/C 434/46)”. EUT C 434 E, 23.12.2015, s. 260-261. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:52012AP0498. 
  66. ^ ”Talan väckt den 18 april 2013 — Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland mot Europeiska unionens råd (Mål C-209/13) (2013/C 171/44)”. EUT C 171, 15.6.2013, s. 22-23. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:62013CN0209. 
  67. ^ ”Domstolens dom (andra avdelningen) av den 30 april 2014 – Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland mot Europeiska unionens råd (Mål C-209/13)”. EUT C 194, 24.6.2014, s. 6. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:62013CA0209. 
  68. ^ ”Förslag till rådets direktiv om genomförande av det fördjupade samarbetet på området för skatt på finansiella transaktioner”. Europeiska kommissionen. 14 februari 2019. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:52013PC0071. Läst 27 juli 2019. 
  69. ^ ”Commission delays finance tax by six months” (på engelska). EUobserver. 26 juni 2013. https://euobserver.com/tickers/120647. Läst 27 juli 2019. 
  70. ^ ”Tillbakadragna kommissionsförslag”. EUT C 155, 30.4.2016, s. 3-4. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:52016XC0430(01). 
  71. ^ ”Ten EU countries agree on aspects of a financial-transaction tax” (på engelska). Reuters. 8 december 2015. https://uk.reuters.com/article/uk-eu-ftt-progress-idUKKBN0TR19T20151208. Läst 27 juli 2019. 
  72. ^ ”Spain obstructs agreement on ‘Tobin tax’” (på engelska). EurActiv.com. 25 juli 2019. https://www.euractiv.com/section/economy-jobs/news/spain-obstructs-agreement-on-tobin-tax/. Läst 27 juli 2019. 
  EU-portalen – temasidan för Europeiska unionen på svenskspråkiga Wikipedia.