Öppna huvudmenyn

Uefa Europa League

näst största herrfotbollsturneringen för klubblag i Europa
(Omdirigerad från Uefacupen)

Uefa Europa League, tidigare kallad Uefacupen, är den näst största fotbollsturneringen för klubblag i Europa efter Uefa Champions League. Turneringen, som arrangeras av Uefa varje säsong, blev en stor officiell europeisk turnering säsongen 1971/72 då organisationen tog över Mässcupen som startat 1955. Från och med säsongen 2009/10 ändrades namnet från Uefacupen till Uefa Europa League.[1]

Uefa Europa League
UEFA Europa league logo.svg
Sport(er)Fotboll
TidpunktJunimaj
År1971
(2009– i nuvarande form)
Tidigare namnUefacupen (19712009)
Geografisk omfattningEuropa (Uefas medlemsländer)
ArrangörUefa
Regerande mästareEngland Chelsea (2018/19)
Flest titlarSpanien Sevilla (5)
WebbplatsOfficiell webbplats
Soccerball current event.svg Uefa Europa League 2019/2020

Spanska klubbar har varit de mest framgångsrika genom åren med elva finalvinster och fem finalförluster i Uefacupen och Uefa Europa League till och med 2019. Engelska och italienska klubbar är inte långt efter; båda har nio finalvinster medan England har sju finalförluster och Italien sex. Sevilla har varit den mest framgångsrika klubben med fem finalvinster. Uefacupen är den enda stora europeiska cup som vunnits av en svensk klubb; detta genom IFK Göteborg som först vann turneringen säsongen 1981/82 och återupprepade bedriften säsongen 1986/87.[2]

I föregångaren Mässcupen var spanska Barcelona den mest framgångsrika klubben genom tiderna med totalt tre finalvinster och en förlorad final. Spanien var likaså det mest framgångsrika landet, då klubbar från landet korades som segrare sex gånger tillsammans med tre finalförluster.[3]

HistoriaRedigera

MässcupenRedigera

Huvudartikel: Mässcupen

Den första Mässcupen (Inter-Cities Fairs Cup), som spelades mellan 1955 och 1958, var en turnering öppen för städer där det hölls mässor och inte nödvändigtvis klubbar – städer med mer än en klubb skickade kombinationslag med spelare från stadens olika klubbar. Sedermera blev kombinationslagen färre, och från mitten av 1960-talet deltog endast europeiska klubbar som kvalificerat sig genom en placering, normalt andra till fjärde plats, i sin inhemska liga. Man införde dock en regel om att endast en klubb per stad fick delta.[1]

Under tidigt 1960-tal dominerade Sydeuropa och framför allt Spanien turneringen; bland de tidiga vinnarna finns Barcelona, Valencia och Real Zaragoza. Turneringen växte i prestige och omfång, säsongen 1964/65 deltog totalt 48 klubbar och 1968 vann Leeds United som första klubb från norra Europa turneringen. Leeds vann även turneringen under dess sista år, säsongen 1970/71, då totalt 64 klubbar deltog.[1]

UefacupenRedigera

Mässcupen hade vuxit så i betydelse att Uefa tog över turneringen från mässorganisationen säsongen 1971/72 och namnet ändrades därmed till Uefacupen. Regeln om en klubb per ort fanns dock kvar, och togs inte bort förrän 1975. Everton hade slutat på fjärde plats i engelska ligan och skulle därmed ha kvalificerat sig, men nekades att spela eftersom Liverpool också hade kvalificerat sig genom att komma tvåa. Everton överklagade och hävdade att regeln var orättvis, och Uefa gav dem rätt och valde att slopa regeln.[1]

Turneringen var länge öppen för tvåorna och treorna i de inhemska ligorna (förutom i de fyra stora ligorna där klubbar två till fem deltog), men 1999 slogs den samman med Cupvinnarcupen. Sedan dess deltar även vinnarna av de inhemska cuperna i Uefacupen. Uefacupen får även tillskott från förlorare i Champions Leagues tredje kvalomgång, playoff-omgång och grupptreorna från gruppspelet.[1] Fair play kunde tidigare också ta klubbar till Uefacupen. Det fanns tre sådana platser. Varje klubbs fair play-resultat togs fram efter sex olika kriterier: Gula och röda kort (antal av dessa blir poängavdrag), positivt spel (belöning med poäng), respekt för motståndaren, respekt för domaren, lagfunktionärernas uppträdande samt publikens uppträdande.

I början av 1980-talet började svenska klubbar röna framgångar i Uefacupen och dessa kröntes med IFK Göteborgs finalvinst säsongen 1981/82 då de besegrade storfavoriten Hamburg med sammanlagt 4–0 i finalen. IFK Göteborg återupprepade bedriften säsongen 1986/87 då de besegrade Dundee United i finalen med 2–1 sammanlagt.

Uefa Europa LeagueRedigera

Då turneringen inför säsongen 2009/10 bytte namn till Uefa Europa League slopades Intertotocupen och ersattes med kvalmatcher i ett tidigt skede i kvalet. En annan nyhet var att gruppspelet gjordes om.[1]

FinalresultatRedigera

Uefacupfinaler 1971/72–1996/97Redigera

Fram till och med säsongen 1996/97 avgjordes finalen i bäst av två matcher där klubbarna möttes hemma och borta. I tabellen nedan markeras de sammanlagda vinnarna med fet stil.

Säsong[2] Hemmalag Resultat Bortalag Arena Anmärkning
1971/72 Wolverhampton Wanderers   1–2   Tottenham Hotspur Molineux Stadium, Wolverhampton Första finalen mellan två klubbar från samma land. Första finalen mellan två engelska klubbar.
Tottenham Hotspur   1–1   Wolverhampton Wanderers White Hart Lane, London
1972/73 Liverpool   3–0   Borussia Mönchengladbach Anfield, Liverpool Första finalen med en tysk klubb.
Borussia Mönchengladbach   2–0   Liverpool Bökelbergstadion, Mönchengladbach
1973/74 Tottenham Hotspur   2–2   Feyenoord White Hart Lane, London Första finalen med en nederländsk klubb.
Feyenoord   2–0   Tottenham Hotspur Feijenoordstadion, Rotterdam
1974/75 Borussia Mönchengladbach   0–0   Twente Rheinstadion, Düsseldorf Första finalen utan engelskt deltagande.
Twente   1–5   Borussia Mönchengladbach Diekmanstadion, Enschede
1975/76 Liverpool   3–2   Club Brügge Anfield, Liverpool Första finalen med en belgisk klubb. Liverpool blev första klubb att vinna två gånger.
Club Brügge   1–1   Liverpool Olympiastadion, Brygge
1976/77 Juventus   1–0   Athletic Bilbao Stadio Comunale, Turin Första finalen med en italiensk klubb. Första finalen med en spansk klubb. Juventus vann på flest gjorda bortamål.
Athletic Bilbao   2–1   Juventus Estadio San Mamés, Bilbao
1977/78 Bastia   0–0   PSV Stade Armand-Cesari, Bastia Första finalen med en fransk klubb.
PSV   3–0   Bastia Philips Stadion, Eindhoven
1978/79 Röda stjärnan   1–1   Borussia Mönchengladbach Stadion Crvena Zvezda, Belgrad Första finalen med en jugoslavisk klubb.
Borussia Mönchengladbach   1–0   Röda stjärnan Rheinstadion, Düsseldorf
1979/80 Borussia Mönchengladbach   3–2   Eintracht Frankfurt Bökelbergstadion, Mönchengladbach Första finalen mellan två tyska klubbar. Eintracht Frankfurt vann på flest gjorda bortamål.
Eintracht Frankfurt   1–0   Borussia Mönchengladbach Waldstadion, Frankfurt
1980/81 Ipswich Town   3–0   AZ Portman Road, Ipswich  
AZ   4–2   Ipswich Town Olympiastadion, Amsterdam
1981/82 IFK Göteborg   1–0   Hamburg Ullevi, Göteborg Första finalen med en svensk klubb.
Hamburg   0–3   IFK Göteborg Volksparkstadion, Hamburg
1982/83 Anderlecht   1–0   Benfica Heyselstadion, Bryssel Första finalen med en portugisisk klubb.
Benfica   1–1   Anderlecht Estádio da Luz, Lissabon
1983/84 Anderlecht   1–1   Tottenham Hotspur Constant Vanden Stock-stadion, Bryssel Första finalen att gå till förlängning och straffsparksläggning. Tottenham Hotspur vann med 4–3 i straffsparksläggningen.
Tottenham Hotspur   1–1 (e.f.)   Anderlecht White Hart Lane, London
1984/85 Videoton   0–3   Real Madrid Sóstóistadion, Székesfehérvár Första finalen med en ungersk klubb.
Real Madrid   0–1   Videoton Santiago Bernabéu, Madrid
1985/86 Real Madrid   5–1   Köln Santiago Bernabéu, Madrid Real Madrid blev första klubb att vinna två år i rad.
Köln   2–0   Real Madrid Olympiastadion, Berlin
1986/87 IFK Göteborg   1–0   Dundee United Ullevi, Göteborg Första finalen med en skotsk klubb.
Dundee United   1–1   IFK Göteborg Tannadice Park, Dundee
1987/88 Espanyol   3–0   Bayer Leverkusen Sarriàstadion, Barcelona Bayer Leverkusen vann med 3–2 i straffsparksläggningen.
Bayer Leverkusen   3–0 (e.f.)   Espanyol Ulrich-Haberland-Stadion, Leverkusen
1988/89 Napoli   2–1   Stuttgart San Paolo-stadion, Neapel  
Stuttgart   3–3   Napoli Neckarstadion, Stuttgart
1989/90 Juventus   3–1   Fiorentina Stadio Comunale, Turin Första finalen mellan två italienska klubbar.
Fiorentina   0–0   Juventus Stadio Partenio, Avellino
1990/91 Inter   2–0   Roma Stadio Giuseppe Meazza, Milano Andra finalen i rad mellan två italienska klubbar.
Roma   1–0   Inter Olympiastadion, Rom
1991/92 Torino   2–2   Ajax Stadio delle Alpi, Turin Ajax vann på flest gjorda bortamål.
Ajax   0–0   Torino Olympiastadion, Amsterdam
1992/93 Borussia Dortmund   1–3   Juventus Westfalenstadion, Dortmund Juventus blev första klubb att vinna tre gånger.
Juventus   3–0   Borussia Dortmund Stadio delle Alpi, Turin
1993/94 Casino Salzburg   0–1   Inter Ernst-Happel-Stadion, Wien Första finalen med en österrikisk klubb.
Inter   1–0   Casino Salzburg Stadio Giuseppe Meazza, Milano
1994/95 Parma   1–0   Juventus Stadio Ennio Tardini, Parma  
Juventus   1–1   Parma Stadio Giuseppe Meazza, Milano
1995/96 Bayern München   2–0   Bordeaux Olympiastadion, München Första finalen sedan 1987/88 utan italienskt deltagande.
Bordeaux   1–3   Bayern München Parc Lescure, Bordeaux
1996/97 Schalke 04   1–0   Inter Parkstadion, Gelsenkirchen Schalke 04 vann med 4–1 i straffsparksläggningen.
Inter   1–0 (e.f.)   Schalke 04 Stadio Giuseppe Meazza, Milano

Uefacupfinaler 1997/98–2008/09Redigera

Från och med säsongen 1997/98 avgörs finalen i en enda avgörande match på en i förväg bestämd neutral arena.

En stjärna (*) bredvid en klubbs namn betyder att klubben först deltog i Champions League den säsongen (från och med säsongen 1999/00).

Säsong[2] Vinnare Resultat Förlorare Arena Anmärkning
1997/98 Inter   3–0   Lazio Parc des Princes, Paris
1998/99 Parma   3–0   Marseille Luzjnikistadion, Moskva
1999/00 Galatasaray*   0–0 (e.f.)   Arsenal* Parken, Köpenhamn Första finalen med en turkisk klubb. Galatasaray vann med 4–1 i straffsparksläggningen.
2000/01 Liverpool   5–4 (e.f.)   Alavés Westfalenstadion, Dortmund Matchen avgjordes med golden goal.
2001/02 Feyenoord*   3–2   Borussia Dortmund* Feijenoordstadion, Rotterdam Matchen spelades på Feyenoords hemmaarena.
2002/03 Porto   3–2 (e.f.)   Celtic* Olympiastadion, Sevilla Matchen avgjordes med silver goal.
2003/04 Valencia   2–0   Marseille* Ullevi, Göteborg
2004/05 CSKA Moskva*   3–1   Sporting Lissabon Estádio José Alvalade, Lissabon Första finalen med en rysk klubb. Matchen spelades på Sporting Lissabons hemmaarena.
2005/06 Sevilla   4–0   Middlesbrough Philips Stadion, Eindhoven
2006/07 Sevilla   2–2 (e.f.)   Espanyol Hampden Park, Glasgow Första finalen mellan två spanska klubbar. Sevilla vann med 3–1 i straffsparksläggningen.
2007/08 Zenit Sankt Petersburg   2–0   Rangers* City of Manchester Stadium, Manchester
2008/09 Sjachtar Donetsk*   2–1 (e.f.)   Werder Bremen* Şükrü Saracoğlu-stadion, Istanbul Första finalen med en ukrainsk klubb.

Uefa Europa League-finalerRedigera

En stjärna (*) bredvid en klubbs namn betyder att klubben först deltog i Champions League den säsongen.

Säsong[2] Vinnare Resultat Förlorare Arena Anmärkning
2009/10 Atlético Madrid*   2–1 (e.f.)   Fulham HSH Nordbank Arena, Hamburg
2010/11 Porto   1–0   Braga* Aviva Stadium, Dublin Första finalen mellan två portugisiska klubbar.
2011/12 Atlético Madrid   3–0   Athletic Bilbao Arena Națională, Bukarest
2012/13 Chelsea*   2–1   Benfica* Amsterdam Arena, Amsterdam Chelsea blev första klubb att inneha Champions League-pokalen och Europa League-pokalen samtidigt.
2013/14 Sevilla   0–0 (e.f.)   Benfica* Juventus Stadium, Turin Sevilla vann med 4–2 i straffsparksläggningen.
2014/15 Sevilla   3–2   Dnipro Dnipropetrovsk* Nationalstadion, Warszawa Sevilla blev första klubb att vinna fyra gånger.
2015/16 Sevilla*   3–1   Liverpool St. Jakob-Park, Basel Sevilla blev första klubb att vinna fem gånger och första klubb att vinna tre år i rad.
2016/17 Manchester United   2–0   Ajax* Friends Arena, Solna
2017/18 Atlético Madrid*   3–0   Marseille Parc Olympique Lyonnais, Décines-Charpieu
2018/19 Chelsea   4–1   Arsenal Olympiastadion, Baku Första finalen mellan två klubbar från samma stad.

Finaler per klubbRedigera

Nedanstående tabell presenterar det sammanlagda antalet finalvinster och -förluster per klubb av Uefacupen och Uefa Europa League.

Senast uppdaterad: till och med säsongen 2018/19[2]
Nr Klubb Vinster Förluster Vinstår Förlustår
1   Sevilla 5 0 2006, 2007, 2014, 2015, 2016 -
2   Juventus 3 1 1977, 1990, 1993 1995
  Inter 3 1 1991, 1994, 1998 1997
  Liverpool 3 1 1973, 1976, 2001 2016
5   Atlético Madrid 3 0 2010, 2012, 2018 -
6   Borussia Mönchengladbach 2 2 1975, 1979 1973, 1980
7   Tottenham Hotspur 2 1 1972, 1984 1974
8   Real Madrid 2 0 1985, 1986 -
  IFK Göteborg 2 0 1982, 1987 -
  Parma 2 0 1995, 1999 -
  Feyenoord 2 0 1974, 2002 -
  Porto 2 0 2003, 2011 -
  Chelsea 2 0 2013, 2019 -
14   Anderlecht 1 1 1983 1984
  Ajax 1 1 1992 2017
16   PSV 1 0 1978 -
  Eintracht Frankfurt 1 0 1980 -
  Ipswich Town 1 0 1981 -
  Bayer Leverkusen 1 0 1988 -
  Napoli 1 0 1989 -
  Bayern München 1 0 1996 -
  Schalke 04 1 0 1997 -
  Galatasaray 1 0 2000 -
  Valencia 1 0 2004 -
  CSKA Moskva 1 0 2005 -
  Zenit Sankt Petersburg 1 0 2008 -
  Sjachtar Donetsk 1 0 2009 -
  Manchester United 1 0 2017 -
29   Benfica 0 3 - 1983, 2013, 2014
  Marseille 0 3 - 1999, 2004, 2018
31   Borussia Dortmund 0 2 - 1993, 2002
  Espanyol 0 2 - 1988, 2007
  Athletic Bilbao 0 2 - 1977, 2012
  Arsenal 0 2 - 2000, 2019
35   Wolverhampton Wanderers 0 1 - 1972
  Twente 0 1 - 1975
  Club Brügge 0 1 - 1976
  Bastia 0 1 - 1978
  Röda stjärnan 0 1 - 1979
  AZ 0 1 - 1981
  Hamburg 0 1 - 1982
  MOL Fehérvár 0 1 - 1985
  Köln 0 1 - 1986
  Dundee United 0 1 - 1987
  Stuttgart 0 1 - 1989
  Fiorentina 0 1 - 1990
  Roma 0 1 - 1991
  Torino 0 1 - 1992
  Red Bull Salzburg 0 1 - 1994
  Bordeaux 0 1 - 1996
  Lazio 0 1 - 1998
  Alavés 0 1 - 2001
  Celtic 0 1 - 2003
  Sporting Lissabon 0 1 - 2005
  Middlesbrough 0 1 - 2006
  Rangers 0 1 - 2008
  Werder Bremen 0 1 - 2009
  Fulham 0 1 - 2010
  Braga 0 1 - 2011
  Dnipro Dnipropetrovsk 0 1 - 2015

Finaler per landRedigera

Nedanstående tabell presenterar det sammanlagda antalet finalvinster och -förluster per land av Uefacupen och Uefa Europa League.

Senast uppdaterad: till och med säsongen 2018/19[2]
Nr Land Vinster Förluster Vinstår Förlustår
1   Spanien 11 5 1985, 1986, 2004, 2006, 2007, 2010, 2012, 2014, 2015, 2016, 2018 1977, 1988, 2001, 2007, 2012
2   England 9 7 1972, 1973, 1976, 1981, 1984, 2001, 2013, 2017, 2019 1972, 1974, 2000, 2006, 2010, 2016, 2019
3   Italien 9 6 1977, 1989, 1990, 1991, 1993, 1994, 1995, 1998, 1999 1990, 1991, 1992, 1995, 1997, 1998
4   Tyskland* 6 8 1975, 1979, 1980, 1988, 1996, 1997 1973, 1980, 1982, 1986, 1989, 1993, 2002, 2009
5   Nederländerna 4 3 1974, 1978, 1992, 2002 1975, 1981, 2017
6   Portugal 2 5 2003, 2011 1983, 2005, 2011, 2013, 2014
7   Sverige 2 0 1982, 1987 -
  Ryssland 2 0 2005, 2008 -
9   Belgien 1 2 1983 1976, 1984
10   Ukraina 1 1 2009 2015
11   Turkiet 1 0 2000 -
12   Frankrike 0 5 - 1978, 1996, 1999, 2004, 2018
13   Skottland 0 3 - 1987, 2003, 2008
14   Serbien** 0 1 - 1979
  Ungern 0 1 - 1985
  Österrike 0 1 - 1994

* Inklusive Västtyskland (4–5)
** Inklusive Jugoslavien (0–1)

MaratontabellRedigera

Nedanstående tabell presenterar de tio främsta klubbarna i Uefacupens och Uefa Europa Leagues historia (inklusive kvalomgångar). Vinst ger två poäng.

Senast uppdaterad: till och med säsongen 2018/19[4]
Nr Klubb S V O F GM IM MS P
1   Inter 185 91 44 50 282 168 +114 226
2   Sporting Lissabon 177 84 40 53 279 193 +86 208
3   Club Brügge 178 79 40 59 296 229 +67 198
4   Tottenham Hotspur 140 78 36 26 278 121 +157 192
5   Anderlecht 154 73 38 43 255 170 +85 184
6   Sevilla 133 77 28 28 242 114 +128 182
7   PSV 145 71 33 41 239 147 +92 175
8   Juventus 120 75 20 25 229 101 +128 170
9   Ajax 141 72 26 43 244 141 +103 170
10   Bordeaux 142 71 28 43 203 152 +51 170

Flest matcherRedigera

Nedanstående tabell presenterar de tio främsta spelarna när det gäller antalet matcher i Uefacupens och Uefa Europa Leagues historia (inklusive kvalomgångar). Aktiva spelare markeras med fet stil.

Senast uppdaterad: till och med säsongen 2018/19[4]
 
Giuseppe Bergomi har spelat flest matcher i cupens historia.
Nr Spelare Matcher År Klubb(ar)
1   Giuseppe Bergomi 96 1981–1998   Inter (96)
2   Frank Rost 90 1995–2010   Werder Bremen (22),   Schalke 04 (28),   Hamburg (40)
3   Dimitris Salpingidis 76 1999–2015   PAOK (52),   Panathinaikos (24)
4   Raúl García 74 2005–   Osasuna (14),   Atlético Madrid (32),   Athletic Bilbao (28)
  José Reina 74 2000–   Barcelona (7),   Villarreal (23),   Liverpool (27),   Napoli (11),   Milan (6)
6   Bibras Natkho 73 2006–   Hapoel Tel Aviv (27),   Rubin Kazan (32),   CSKA Moskva (6),   Olympiakos (8)
7   Mladen Petrić 72 2001–2015   Grasshoppers (11),   Basel (26),   Hamburg (27),   Panathinaikos (8)
  Daniel Carriço 72 2009–   Sporting Lissabon (32),   Sevilla (40)
9   João Pereira 71 2003–   Benfica (13),   Braga (19),   Sporting Lissabon (28),   Valencia (11)
10   Jeremain Lens 70 2006–   AZ (6),   PSV (31),   Dynamo Kiev (19),   Fenerbahçe (5),   Beşiktaş (9)

Flest målRedigera

Nedanstående tabell presenterar de tio främsta målskyttarna i Uefacupens och Uefa Europa Leagues historia (inklusive kvalomgångar). Aktiva spelare markeras med fet stil.

Senast uppdaterad: till och med säsongen 2018/19[4][5]
 
Henrik Larsson har gjort flest mål i cupens historia.
Nr Spelare Mål År Klubb(ar)
1   Henrik Larsson 40 1996–2009   Feyenoord (1),   Celtic (27),   Helsingborg (12)
2   Klaas-Jan Huntelaar 34 2004–   Heerenveen (5),   Ajax (11),   Schalke 04 (18)
3   Radamel Falcao 31 2010–   Porto (18),   Atlético Madrid (13)
  Aritz Aduriz 31 2012–   Athletic Bilbao (31)
5   Dieter Müller 29 1973–1983   Köln (25),   Stuttgart (1),   Bordeaux (3)
6   Sjota Arveladze 27 1994–2007   Dinamo Tbilisi (2),   Trabzonspor (4),   Ajax (9),   Rangers (3),   AZ (9)
7   Kevin Gameiro 26 2005–   Strasbourg (2),   Paris Saint-Germain (1),   Sevilla (18),   Atlético Madrid (2),   Valencia (3)
8   Alessandro Altobelli 25 1977–1989   Inter (21),   Juventus (4)
  Mladen Petrić 25 2001–2015   Grasshoppers (1),   Basel (8),   Hamburg (15),   Panathinaikos (1)
10   Claudio Pizarro 24 1999–   Werder Bremen (24)
  Vágner Love 24 2005–   CSKA Moskva (20),   Beşiktaş (4)

ReferenserRedigera

Externa länkarRedigera