1. FC Köln

fotbollsklubb i Köln, Tyskland

1. FC Köln, är en fotbollsklubb i Köln i Tyskland.

1. FC Köln
1. FC Köln
Grundinformation
Grundad13 februari 1948
Fullständigt namn1. Fußball-Club Köln 01/07 e. V.
SmeknamnDie Geißböcke
Effzeh
SerieBundesliga
OrtTyskland Köln
HemmaarenaRheinEnergieStadion
(kapacitet: 50 374)
Nyckelpersoner
OrdförandeTyskland Werner Wolf
VDTyskland Alexander Wehrle
SportchefTyskland Horst Heldt
TränareTyskland Markus Gisdol
Matchställ
Kit left arm koln2122h.png
Lagfärger
Kit body koln2122h.png
Lagfärger
Kit right arm koln2122h.png
Lagfärger
Kit shorts koln2122h.png
Lagfärger
Kit socks koln2122h.png
Lagfärger
Hemmaställ
Kit left arm koln2122a.png
Lagfärger
Kit body koln2122a.png
Lagfärger
Kit right arm koln2122a.png
Lagfärger
Kit shorts koln2122a.png
Lagfärger
Kit socks koln2122a.png
Lagfärger
Bortaställ
Kit left arm koln2122t.png
Lagfärger
Kit body koln2122t.png
Lagfärger
Kit right arm koln2122t.png
Lagfärger
Kit shorts koln2122t.png
Lagfärger
Lagfärger
Tredjeställ
Meriter
Bundesliga3 (1962, 1964, 1978)
Tyska cupen4 (1968, 1977, 1978, 1983)

Tidigare en av storklubbarna inom den tyska ligafotbollen. FC Köln vann den första upplagan av Bundesliga 1964 och hade under 1960-, 1970- och 1980-talen en räcka av tyska landslagsmän. Den internationellt mest kände av dessa torde vara mittfältsstrategen Wolfgang Overath.

HistoriaRedigera

Kölns storsatsningRedigera

Efter andra världskriget byggdes staden Köln upp igen och man ville även få fart på elitfotbollen i staden. Innan andra världskriget hade man haft stora planer och byggde Müngersdorfer Stadion för fotbollen men inget Kölnlag hade framgångar vad gäller tyska mästerskap. En satsning gjordes genom fusionen av Kölner BC och Sülz 07 varigenom 1. FC Köln skapades som stadens elitlag.[1] Framgångarna kom snabbt för laget som hade sin största stjärna i landslagsmannen Hans Schäfer som var med i tre VM-slutspel och ingick i det västtyska lag som vann VM-guld 1954.

Storhetstiden under 1960-taletRedigera

Klubben hade dominerat dåtidens regionala liga under 1950-talet och blev sedan tyska mästare för första gången 1962 i dåtidens cupavgörande mästerskap. Man var tidigt ute med heltidsproffs under en brytningstid mellan gamla tiders amatörism och framtidens proffs. 1964 kunde man efter en storsatsning säkra det andra guldet och var historiska första mästare i Bundesliga. Man dominerade i närområdet och lyckades knyta till sig nya blivande landslagsspelare och hade alltid ett slagkrafigt lag. Trots detta ansågs man underprestera då man inte alls dominerade senare utan fick se FC Bayern München och Borussia Mönchengladbach ta över taktpinnen under slutet av 1960-talet och under större delen av 1970-talet.

Dubbeln 1978Redigera

Klubben tog hem ligan återigen 1978 och man vann även tyska cupen samma år. Man nådde under den här tiden flera topplaceringar i ligan och cupen, men hade ofta svårt att nå riktigt ända fram. Flera av lagets spelare fanns med i Västtysklands VM-trupp 1978 där play-makern Heinz Flohe gjorde största avtryck. 1980 var målvakten Harald Schumacher och Bernd Cullmann med i EM-finalen då Västtyskland blev europamästare. Nya värvningar ägde rum i början av 1980-talet: Pierre Littbarski, engelske landslagsspelaren Tony Woodcock, Klaus Fischer och Klaus Allofs anslöt till laget som inte förmådde vinna ligan på nytt men väl cupen (1983) efter en historisk finalseger i ett cupderby mot SC Fortuna Köln. 1986 nådde man final i UEFA-cupen men efter storförlust i den första matchen kunde man inte vända hemma mot Real Madrid.[1]

1983-1998: Från toppen till bottenRedigera

Nya satsningar följde under 1980-talet där man bl.a. värvade de blivande världsmästarna Jürgen Kohler, Thomas Hässler, Bodo Illgner och Uwe Bein och man kom flera gånger tvåa i Bundesliga. En vändpunkt i klubbens historia anses av vissa vara friställningen av Christoph Daum sommaren 1990. Vid denna tidpunkt hade Köln precis kommit 2:a i Bundesligan efter Bayern München. Spelarna som Pierre Littbarski menar att laget var totalt överraskat och att spelarna stod bakom Daum men att tränaren hade blivit offer för en maktkamp mellan honom och styrelsen.[2] Enligt vissa medlemmar i styrelsen tog Kölns ledning beslutet på egen hand.[3] Tio år senare (när det hade blivit känt att Christoph Daum under en längre tid hade missbrukat kokain) påstod Artzinger-Bolten (1990 president i Köln) att Daum hade sparkats på grund av kokainrykten som hade funnits redan då.[4]

1998–2017: Mellan Bundesliga och Zweite BundesligaRedigera

 
RheinEnergieStadion är en viktig del i klubbens nysatsning under senare år.

Efter att Christoph Daum hade blivit sparkad fick klubben allt större problem på 1990-talet och åkte ur Bundesliga för första gången 1998. Efter nedflyttningen följde flera år där klubben pendlade mellan Första och andra Bundesliga. Samtidigt har Bayer Leverkusen (bland annat genom sitt generösa stöd av läkemedelskoncernen Bayer) fått en alltmer dominerande ställning, till stort förtret för "FC-fansen" som ser Bayer Leverkusen som ett köpelag från förorten. Detta har medfört rivalitet mellan lagen med flera olika nidsidor på internet.

Klubben åkte ur Bundesliga 2004 och tvingades ännu en gång satsa för att ta sig upp igen. Man engagerade Huub Stevens som tidigare haft stora framgångar i Schalke 04 och som ny president valdes under sommaren 2004 Kölns gamla storstjärna Wolfgang Overath. Klubben hade dessutom kvar flera spelare från Bundesliga med den största stjärnan i den unge landslagsspelaren Lukas Podolski. Köln lyckade under hårt favorittryck ta sig tillbaka till das Oberhaus våren 2005. Till säsongen 2005/2006 hade man åter en ny tränare, Uwe Rapolder, sedan Huub Stevens avgått av personliga skäl. Rapolder blev dock utan framgångar på posten som tränare och avgick efter en svag säsongsinledning. FC Köln hängde med hyggligt i inledningen av Bundesliga men blev sedan det stora strykgänget. Under schweizaren Hanspeter Latour förbättrades spelet och man hoppades in i det längsta på att klara kontraktet. Storstjärnan Lukas Podolski blev bättre och bättre i slutet och laget tog segrar som väckte hoppet om en ny säsong i Bundesliga - men Köln åkte ut. 2008 gick Köln åter upp i Bundesliga. 2012 åkte laget ur Bundesliga efter en 17:e plats.[5] Med tränare Peter Stöger lyckades "Der FC" att gå upp i Bundesligan igen. Med Stöger nådde köln säsongen 2016/17 femte platsen vilket berättigade för spel i Europa League, för första gången på 24 år. Dock fick Stöger gå när Köln öppnade säsongen 2017/18 med 14 matcher utan seger.[6]

Maskoten HennesRedigera

 
Hennes VIII. (2018)

FC Köln - "die Geissböcke" - har Tysklands och Bundesligas mest kända maskotar - geten Hennes. Den första Hennes blev maskot under 1950-talet och fick sitt namn efter tränaren Hennes Weisweiler som då var spelare och tränare. Han ledde senare Köln till dubbeln 1978. Idag är man inne på den åttonde Hennes - Hennes VIII. Tidigare bodde getterna hos en bonde utanför Köln men från och med sommaren 2014 bor aktuell get i Kölns zoo.

KuriosaRedigera

FC Kölns klubbhus, Geissbockheim, är ett av de mest kända inom den tyska fotbollen och byggdes under 1950-talet. Här firas klubbens framgångar tillsammans av fans och spelare.

FC Köln hade från och med Västtysklands första VM-slutspel 1954 fram till 1996 alltid med spelare i Tysklands VM- och EM-trupper.

SpelareRedigera

TruppenRedigera

Korrekt per den 11 oktober 2021[7]

Målvakter
Nummer Land Spelare Födelsedatum Kom ifrån
1   Timo Horn 12 maj 1993 (28 år)   1. FC Köln
20   Marvin Schwäbe 25 april 1995 (26 år)   Bröndby (-21)
40   Jonas Urbig 8 augusti 2003 (18 år)   1. FC Köln
44   Matthias Köbbing 28 maj 1997 (24 år)   Homburg (-20)

Försvarare
Nummer Land Spelare Födelsedatum Kom ifrån
2   Benno Schmitz 17 november 1994 (27 år)   RB Leipzig (-18)
3   Noah Katterbach 13 april 2001 (20 år)   1. FC Köln
4   Timo Hübers 20 juli 1996 (25 år)   Hannover 96 (-21)
5   Rafael Czichos 14 maj 1990 (31 år)   Holstein Kiel (-18)
15   Luca Kilian 1 september 1999 (22 år)   Mainz (-21)
19   Kingsley Ehizibue 25 maj 1995 (26 år)   Zwolle (-19)
22   Jorge Meré 17 april 1997 (24 år)   Sporting Gijon (-17)
23   Jannes Horn 6 februari 1997 (24 år)   Wolfsburg (-17)
26   Sava-Arangel Čestić 19 februari 2001 (20 år)   Schalke 04 (-19)

Mittfältare
Nummer Land Spelare Födelsedatum Kom ifrån
6   Salih Özcan 11 januari 1998 (23 år)   1. FC Köln
7   Dejan Ljubicic 8 oktober 1997 (24 år)   Rapid Wien (-21)
11   Florian Kainz 24 oktober 1992 (29 år)   Werder Bremen (-19)
14   Jonas Hector   27 maj 1990 (31 år)   Auersmacher (-10)
17   Kingsley Schindler 12 juli 1993 (28 år)   Holstein Kiel (-19)
18   Ondrej Duda 5 december 1994 (27 år)   Hertha Berlin (-20)
21   Louis Schaub 29 december 1994 (26 år)   Rapid Wien (-18)
25   Tim Lemperle 5 februari 2002 (19 år)   1. FC Köln
28   Ellyes Skhiri 10 maj 1995 (26 år)   Montpellier (-19)
29   Jan Thielmann 26 maj 2002 (19 år)   1. FC Köln
31   Tomáš Ostrák 5 februari 2000 (21 år)   Frýdek-Místek (-16)
36   Niklas Hauptmann 27 juni 1996 (25 år)   Dynamo Dresden (-18)

Anfallare
Nummer Land Spelare Födelsedatum Kom ifrån
9   Sebastian Andersson 15 juli 1991 (30 år)   Union Berlin (-20)
13   Mark Uth 24 augusti 1991 (30 år)   Schalke 04 (-20)
27   Anthony Modeste 14 april 1988 (33 år)   Tianjin Tianhai (-18)
30   Marvin Obuz 25 januari 2002 (19 år)   1. FC Köln

Utlånade spelareRedigera

Nr Land Pos Namn
   MF Dimitrios Limnios (i   Twente till 30 juni 2022)
   F Robert Voloder (i   Maribor till 30 juni 2022)
Nr Land Pos Namn
   F Yann Aurel Bisseck (i   Århus till 30 juni 2022)

Kända spelareRedigera

 
Bodo Illgner blev världsmästare 1990 och spelade för Köln åren 1983-1996.

Svenskar i lagetRedigera

KällorRedigera

  1. ^ [a b] ”1. FC Köln”. Tyskfotboll.se. Arkiverad från originalet den 14 mars 2012. https://www.webcitation.org/66A7QfT2r?url=http://www.tyskfotboll.se/bundesligan/klubbfakta/koln.html. Läst 10 januari 2012. 
  2. ^ STOFFELS, MARKUS KRÜCKEN und IRMGARD. ”„Die größte Kapriole der FC-Geschichte“: Littbarski und Steiner über Daums Rauswurf während der WM 1990” (på de-DE). Express.de. https://www.express.de/sport/fussball/1--fc-koeln/-die-groesste-kapriole-der-fc-geschichte--littbarski-und-steiner-ueber-daums-rauswurf-waehrend-der-wm-1990--797566-seite2. Läst 4 december 2017. 
  3. ^ STOFFELS, MARKUS KRÜCKEN und IRMGARD. ”„Die größte Kapriole der FC-Geschichte“: Littbarski und Steiner über Daums Rauswurf während der WM 1990” (på de-DE). Express.de. https://www.express.de/sport/fussball/1--fc-koeln/-die-groesste-kapriole-der-fc-geschichte--littbarski-und-steiner-ueber-daums-rauswurf-waehrend-der-wm-1990--797566-seite3. Läst 4 december 2017. 
  4. ^ ONLINE, RP. ”'Man will mir was anhängen': Flog Daum 1990 in Köln wegen Drogenkonsum raus?”. RP ONLINE. http://www.rp-online.de/sport/fussball/flog-daum-1990-in-koeln-wegen-drogenkonsum-raus-aid-1.1675734. Läst 4 december 2017. 
  5. ^ Germany, kicker online, Nürnberg,. ”1. Bundesliga 2011/12, der 34. Spieltag” (på de-DE). kicker online. http://www.kicker.de/news/fussball/bundesliga/spieltag/1-bundesliga/2011-12/0/0/spieltag.html. Läst 4 december 2017. 
  6. ^ Germany, kicker online, Nürnberg,. ”Von Knöpfle bis Stöger: Die Trainer des 1. FC Köln” (på de-DE). kicker online. http://www.kicker.de/news/fussball/bundesliga/startseite/712218/2/slideshow_von-knoepfle-bis-stoeger_die-trainer-des-1-fc-koeln.html. Läst 4 december 2017. 
  7. ^ ”Squad List”. fc-koeln.de (1. FC Köln). https://www.fc-koeln.de/en/fc-info/teams/first-team/squad-list/. Läst 16 februari 2020. 

Externa länkarRedigera