Öppna huvudmenyn

Arsenal FC

fotbollsklubb i London, England
Den här artikeln handlar om engelska Arsenal FCs herrlag. För Arsenals damlag, se Arsenal WFC. För den ukrainska klubben "Arsenal", se FK Arsenal Kiev.

Arsenal FC är en fotbollsklubb i stadsdelen Islington i norra London, men ursprungligen grundad i stadsdelen Woolwich i sydöstra London 1886. Klubbens femstjärniga hemmaarena heter Emirates Stadium (men kallas i folkmun för Ashburton Grove) och är belägen intill den gamla arenan, Arsenal Stadium, mer känd som Highbury (vars läktare byggts om till bostadshus där fasaden har bevarats och planen är en park).

Arsenal FC
Fotbollsklubb
Arsenal logo at the Emirates Stadium.jpg
Arsenal FC:s logotyp vid Emirates Stadium 2007.
Grundinformation
Grundad1886 (133 år sedan)
Fullständigt namnArsenal Football Club
Tidigare namnDial Square FC (1886)[1]
Royal Arsenal FC (1886–1893)
Woolwich Arsenal FC (1893–1914)
The Arsenal FC (1914–1919)
SmeknamnThe Gunners
SeriePremier League
OrtStorbritannien London, England, Storbritannien
HemmaarenaEmirates Stadium
(kapacitet: 59 867[2])
Nyckelpersoner
ÄgareArsenal Holdings plc
USA Stan Kroenke (100%)
OrdförandeEngland Chips Keswick
TränareSverige Fredrik Ljungberg (tillförordnad)
Ass. tränareTyskland Per Mertesacker (tillförordnad)
LagkaptenGabon Pierre-Emerick Aubameyang[3]
Ass. lagkaptenTyskland Mesut Özil
Spanien Hector Bellerin
FrankrikeAlexandre Lacazette [4]
Matchställ
Kit left arm arsenal1920h.png
Lagfärger
Kit body arsenal1920h.png
Lagfärger
Kit right arm arsenal1920h.png
Lagfärger
Kit shorts afc201920h.png
Lagfärger
Kit socks arsenal1920h.png
Lagfärger
Hemmaställ
Kit left arm arsenal1920a.png
Lagfärger
Kit body arsenal1920a.png
Lagfärger
Kit right arm arsenal1920a.png
Lagfärger
Kit shorts afc201920a.png
Lagfärger
Kit socks arsenal1920a.png
Lagfärger
Bortaställ
Kit left arm arsenal1920t.png
Lagfärger
Kit body arsenal1920t.png
Lagfärger
Kit right arm arsenal1920t.png
Lagfärger
Kit shorts arsenal1920t.png
Lagfärger
Kit socks arsenal1920t.png
Lagfärger
Tredjeställ
Meriter
Engelska ligamästare13 (1931, 1933, 1934, 1935, 1938, 1948, 1953, 1971, 1989, 1991, 1998, 2002, 2004)
FA-cupen13 (1930, 1936. 1950, 1971, 1979, 1993, 1998, 2002, 2003, 2005, 2014, 2015, 2017)
Ligacupen2 (1987, 1993)
Community Shield15 (1930, 1931, 1933, 1934, 1938, 1948, 1953, 1991 (delad), 1998, 1999, 2002, 2004, 2014, 2015, 2017)
Cupvinnarcupen1 (1994)
Mässcupen1 (1970)
Övrigt
Webbplatsarsenal.com

Resultatmässigt är Arsenal Londons mest framgångsrika fotbollsklubb med Tottenham Hotspur och Chelsea som främsta rivaler. Den senaste storhetsperioden har skapats under den franska tränaren Arsène Wenger. Arsenal är även en av de rikaste och mest supporterstöttade fotbollsklubbarna i världen.[5][6] Forbes rankade klubben som den sjunde rikaste 2015 till ett värde av 1,3 miljarder pund.[7]

HistoriaRedigera

Från begynnelsen till krigstiderna (1886–1939)Redigera

 
Arsenals symbol 1888–1925, med tre kanoner, vilket man tagit från Woolwich vapen.
 
Arsenals spelartrupp 1888.

Klubben grundades 1886 av arbetare vid den kungliga vapenarsenalen i Woolwich i sydöstra London. Klubben, som från början hette Dial Square FC, spelade sin första match den 11 december 1886 då Eastern Wanderers besegrades med 6–0.[1] Namnet Dial Square var dock inte populärt bland klubbens medlemmar, och vid ett möte på juldagen 1886 ändrades namnet till Royal Arsenal FC. Vid detta möte bestämdes även var klubben skulle spela sina hemmamatcher och vilken färg matchtröjorna skulle ha. Den förre Nottingham Forest-spelaren Fred Beardsley skrev till sin gamla klubb för att be om hjälp. Nottingham Forest skickade då en uppsättning röda tröjor och en boll. Som hemmaarena valdes Plumstead Common, där klubben kom att spela fram till 1888 då man flyttade till Manor Ground i Plumstead. Därefter flyttade klubben till närbelägna Invicta Ground 1890 innan man återvände till Manor Ground tre år senare.

1891 blev klubben professionell och två år senare bytte man namn till Woolwich Arsenal FC. 1893 blev klubben medlem i The Football League och kom att tillbringa elva säsonger i Second Division, innan laget 1904 gick upp i First Division. Den första sejouren i högsta divisionen kom att präglas av ekonomiska svårigheter. Det faktum att Arsenal höll till i otillgängliga Plumstead gjorde att publiken inte hittade till arenan, och därmed förlorade klubben mycket pengar. Klubben var nära att gå i konkurs innan den 1910 köptes av affärsmannen Sir Henry Norris. För att öka klubbens inkomster försökte Norris slå ihop Woolwich Arsenal med Fulham, men han fick inte tillstånd till detta av ligan. 1913 valde därför Norris att flytta klubben till London Borough of Islington i norra London, och året efter ändrades klubbens namn till The Arsenal FC.

1919, samma år som klubben tog bort ordet "The" i klubbnamnet och fick sitt nuvarande namn Arsenal FC, bestämdes att First Division skulle utökas från 20 till 22 klubbar. Sista säsongen innan första världskriget hade Arsenal slutat på femte plats i Second Division, medan grannklubben Tottenham Hotspur hade slutat på 20:e plats i First Division. Efter kontroverser med omröstning och påstådd mutning kom Arsenal upp till First Division på bekostnad av Tottenham, vilket lett till en ständig och hetsig rivalitet mellan de båda klubbarna. Arsenal har alltsedan 1919 spelat i förstadivisionen, och är därmed den klubb i England som spelat flest säsonger i rad i högsta ligan.

 
Arsenal Stadiums östra läktare, byggd 1936.

1925 fick Herbert Chapman jobbet som manager i Arsenal, som gav en början på Arsenals första storhetstid. 1927 gick Arsenal till final i FA-cupen för första gången, men förlorade med 1–0 mot Cardiff City (för övrigt hittills den enda gången som ett walesiskt lag vunnit FA-cupen). 1930 vann Arsenal sin första stora titel efter seger mot Huddersfield Town med 2–0 i FA-cupfinalen. Säsongen 1930/31 blev Arsenal ligamästare för första gången efter att ha gjort 127 mål på 42 matcher, där Jack Lambert blev störst målskytt med 38 mål. Säsongen efter kom laget på andra plats i ligan och förlorade dessutom FA-cupfinalen mot Newcastle United. Sedan följde tre ligasegrar i rad 1933–1935. Vid denna tid hade Arsenal sju engelska landslagsspelare; Frank Moss, George Male, Eddie Hapgood, Wilf Copping, Ray Bowden, Ted Drake och Cliff Bastin.

I januari 1934 drabbades Herbert Chapman av lunginflammation och avled kort därefter. Han ersattes av George Allison, som skulle komma att stanna hos klubben i 13 år. Säsongen 1934/35 vann Ted Drake skytteligan med sina 42 mål efter att bland annat ha gjort fyra mål mot Birmingham, Chelsea, Wolverhampton och Middlesbrough plus tre hattrick. Den 9 mars 1935 kom det 73 295 åskådare till matchen mot Sunderland, vilket står sig som publikrekord på Highbury. Den 14 december samma år satte Ted Drake ett rekord som även det står sig än idag för målskyttar i engelska högstadivisionen: i bortamatchen mot Aston Villa gjorde han alla sju målen för Arsenal i en match som slutade 7–1.

1936 vann Arsenal FA-cupen för andra gången efter vinst mot Sheffield United med 1–0 (målet av Ted Drake). Säsongen 1937/38 vann Arsenal ligan för femte gången på åtta år, men detta skulle visa sig bli storhetstidens sista stora seger. 1939 satte andra världskriget nämligen stopp för ligaspelet i England. Nio spelare från Arsenal miste livet: Henry Cook, Bobby Daniel, William Dean, Hugh Glass, Leslie Lack, William Parr, Sidney Pugh, Herbie Roberts och Cyril Tooze.

1945–1986Redigera

Efter kriget började fotbollen i England komma igång igen på allvar. I FA-cupen 1945/46 blev Arsenal utslaget redan i tredje omgången, och då ligaspelet återupptogs säsongen 1946/47 slutade Arsenal på trettonde plats. George Allison avgick som manager och ersattes av Tom Whittaker. Året efter vann Arsenal ligan för sjätte gången, med Ronnie Rooke som främste målskytt (33 mål). 1953 vann Arsenal ligan återigen då Arsenal och Preston North End hade lika många poäng, och ligan avgjordes därför genom att jämföra de båda lagens målkvot (antalet gjorda mål dividerat med antalet insläppta mål), vilket blev till Arsenals fördel med endast 99 tusendelars marginal. Mellan de båda ligasegrarna lyckades Arsenal vinna FA-cupen 1950 efter en 2–0-seger i finalen mot Liverpool.

 
Bertie Mee (1972).

Hösten 1956 avled managern Tom Whittaker och Jack Crayston, som hade spelat i klubben under 1930-talet, blev manager för de närmsta två åren. Därefter tog den före detta målvakten George Swindin över, men inte heller han kunde föra laget till några titlar. 1962 anställdes den legendariske Wolverhamptonspelaren Billy Wright som manager, men spelmässigt fortsatte lagets motgångar under 1960-talet. 1966 slutade laget på 14:e plats – den lägsta placeringen sedan 1930. Publiken minskade också; den 5 maj 1966 noterades den lägsta publiksiffran på Highbury (4 544 åskådare) då Arsenal mötte Leeds. Efter denna säsong fick Billy Wright sparken, och ersattes av fysioterapeuten Bertie Mee – som förde Arsenal till final i Ligacupen både 1968 och 1969. De förlorade dock mot Leeds United respektive Swindon Town. Arsenals juniorlag hade vunnit FA Youth Cup 1966, och av spelarna i det laget kom bland andra Charlie George, Ray Kennedy och John Radford att etablera sig i A-laget under de kommande åren. Säsongen 1969/70 vann Arsenal Mässcupen (föregångaren till UEFA-cupen) efter finalseger mot belgiska Anderlecht (förlust 1–3 borta och vinst 3–0 hemma).

Säsongen 1970/71 vann Arsenal en så kallad "dubbel" när laget efter en mindre lyckad säsongsinledning lyfte sig och stod till slut för sin åttonde ligatitel. Arsenal ställdes mot Liverpool i FA-cupfinalen, som Arsenal vann i förlängningen efter en mållös match under ordinarie speltid. I december 1971 värvades den förre världsmästaren Alan Ball från Everton för 220 000 pund. 1972 gick Arsenal till final i FA-cupen, men förlorade denna gång mot Leeds United, och året efter kom Arsenal tvåa i ligan efter Liverpool. Efter två misslyckade säsonger med en sextondeplats 1974/75 och en sjuttondeplats 1975/76, avgick managern Bertie Mee och ersattes av Terry Neill. 1976 värvades Newcastles skyttekung Malcolm Macdonald för den udda övergångssumman 333 333 pund och 33 pence. Macdonald vann skytteligan på 25 mål under sin första säsong i Arsenal men hösten 1978 skadades han och kunde inte komma tillbaka. Efter säsongen 1976/77 lämnade George Armstrong Arsenal som klubbens meste spelare genom tiderna med sina 621 matcher.

Nya unga spelare som Liam Brady, Frank Stapleton och David O'Leary kom fram under dessa år och laget gick till FA-cupfinal tre år i rad (1978, 1979 och 1980). 1978 års final förlorades mot Ipswich som skrällde, men vanns 1979 mot Manchester United med 3–2 (vägen dit krävdes det bland annat fyra omspelsmatcher i tredje omgången för att få Sheffield Wednesday på fall). Vintern 1978/79 var ovanligt kall, och omspelsmatcherna (som spelades på neutral plan) förlades till Filbert Street i Leicester, som var en av få arenor med spelduglig plan. I ligan slutade Arsenal på sjunde plats.

Säsongen 1979/80 förlorade Arsenal FA-cupfinalen mot West Ham United, gick till kvartsfinal i Ligacupen samt till final i Cupvinnarcupen. Dessutom tillkom de 42 matcherna i ligan, vilket innebar att Arsenal denna säsong fick spela 70 matcher på nio månader och utan någon titel. I andra omgången av Ligacupen besegrades Leeds United med 7–0 och i Cupvinnarcupens kvartsfinal slogs IFK Göteborg med 5–1. FA-cupsemifinalen mot Liverpool slutade 0–0, och det skulle krävas tre omspelsmatcher innan Arsenal stod som segrare. Detta var tidernas längsta semifinal i FA-cupen. Efter denna säsong såldes Arsenals storspelare Liam Brady till Juventus. Terry Neill fick sparken som manager i december 1983 efter några floppsäsonger, och två år senare avgick hans efterträdare Don Howe som i sin tur ersattes av George Graham 1986.

Åren med George Graham (1986–1995)Redigera

 
George Graham (1970)

George Grahams karriär som Arsenalmanager började med att Arsenal slutade fyra i ligan, efter att laget legat etta efter halva säsongen spelad. Klubben vann Ligacupen också för första gången efter seger med 2–1 i finalen mot Liverpool. Graham gav flera unga spelare chansen att etablera sig i startelvan under senare delen av 1980-talet; bland andra David Rocastle, Paul Merson och Tony Adams (blev kapten) – samtidigt som han gjorde sig av med en del äldre avdankade spelare. Graham förde också en mycket strängare disciplin än sina föregångare, både i omklädningsrummet och på planen, som medförde en strikt defensiv disciplin. 1988 var Arsenal åter i final i Ligacupen, men förlorade mot Luton Town som skrällde stort.

1988/89 var Arsenal med i kampen om ligaguldet då den saken avgjordes den 26 maj 1989, när Arsenal och Liverpool möttes på Anfield Road i Liverpool i säsongens sista match. Inför matchen ledde Liverpool serien tre poäng före Arsenal som hade tappat förstaplatsen ur egna händer, och Arsenal behövde vinna med två måls marginal. Efter 90 minuter ledde Arsenal med 1–0 från första halvlek och Liverpoolspelarna började gratulera varandra när de fick veta att det bara var en minut kvar av matchen. Då fick Michael Thomas ett friläge i slutsekunderna som kunde sätta bollen i nät, vilket gav upphov till en av ligans mest dramatiska upplösningar någonsin.

Arsenal slutade nästkommande säsong på fjärde plats, och kunde inte heller göra avtryck i Europacupen på grund av Heyselkatastrofen och det förbud som uppstod för engelska klubbar i de europeiska cuperna som fortfarande var i kraft vid den tiden. Förbudet hävdes efter den säsongen, men Liverpool (laget som var närvarande på Heyselkatastrofen) var avstängt ytterligare ett extra år. 1991 vann Arsenal ligan igen, med svensken Anders Limpar i truppen som gjorde elva mål i ligan. I sista ligamatchen för säsongen vann man hemma mot Coventry med 6–1 efter ett hattrick av Limpar. Under bortamatchen mot Manchester United på Old Trafford inträffade ett mindre bråk mellan spelarna och Arsenal fråntogs två poäng. Lagkaptenen Tony Adams åkte fast för rattfylla i december 1990 och fick sitta i fängelse i två månader. Trots detta förlorade Arsenal bara en ligamatch under hela säsongen (bortamatchen mot Chelsea). I september 1991 betalade Arsenal 2,5 miljoner pund (nytt klubbrekord) för Ian Wright, som skulle komma att tillbringa sju år i klubben och bli dess bäste målgörare någonsin innan Thierry Henry slog det. 1991/92 spelade klubben för första gången i Europacupen på 20 år, men slogs ut av SL Benfica i andra omgången, och en annan flopp blev ett faktum då laget slogs ut ur FA-cupen mot Wrexham. Arsenal slutade på fjärde plats i ligan.

1992/93 kom laget bara på tionde plats i ligan, men istället vanns både FA-cupen och Ligacupen. Arsenal mötte Sheffield Wednesday i båda finalerna och i FA-cupfinalen krävdes det omspel (första matchen hade slutat 1–1). I omspelet vann Arsenal med 2–1. Under ärevarvet efter segern i Ligacupfinalen lyfte Tony Adams upp matchhjälten Steve Morrow på sina axlar, men Adams tappade honom och Morrow fick föras till sjukhus med bruten arm. Av segern i FA-cupen 1993 fick Arsenal delta i Cupvinnarcupen säsongen 1993/94 och tog sig till finalen i Köpenhamn mot italienska Parma, som vanns med 1–0.

Den 21 februari 1995 fick Graham sparken efter att det uppdagats att han hade tagit emot 425 000 pund i mutor från den norske agenten Rune Hauge i samband med värvningarna av Pål Lydersen och John Jensen. Trots detta lyckades Arsenal återigen ta sig till final i Cupvinnarcupen men förlorade denna gång mot spanska Real Zaragoza efter att David Seaman släppt in ett skott från halva plan i förlängningen. Säsongen 1995/96 hade Bruce Rioch ansvaret som manager i klubben, men fick till följd av resultatet sparken sommaren 1996. Rioch hade dock hunnit värva den holländske stjärnan Dennis Bergkamp från italienska Inter.

Tiden med Arsène Wenger (1996–2018)Redigera

I september 1996 anlände den franske tränaren Arsène Wenger till Arsenal från Japan där han hade tränat Nagoya Grampus Eight. Det första han gjorde var att köpa den unge franske mittfältaren Patrick Vieira. Wengers första säsong i Arsenal slutade med en tredjeplats i ligan, och till nästa säsong förstärktes truppen med Nicolas Anelka, Emmanuel Petit samt Marc Overmars, men samtidigt såldes publikfavoriten Paul Merson. Trots det kunde Arsenal 1997/98 vinna "dubbeln" för andra gången i historien; Arsenal vann ligan en poäng före Manchester United, och i FA-cupfinalen besegrades Newcastle med 2–0. Sedan följde tre år utan titlar då Arsenal kom på andra plats i ligan efter Manchester United 1999, 2000 och 2001. Dessutom förlorades FA-cupfinalen mot Liverpool 2001 med 2–0, och Uefacup-finalen mot Galatasaray 2000 efter straffar. Hösten 1998 kom Fredrik Ljungberg från Halmstads BK till Highbury, och lyckades göra mål i debuten mot Manchester United. Inför säsongen 1999/2000 köpte Wenger Thierry Henry från Juventus.

Arsenals och engelska landslagets mittfältare David 'Rocky' Rocastle avled den 31 mars 2001 av non-Hodgkin-lymfom, endast 33 år gammal, samma dag som derbymötet med Tottenham. Han spelade 277 matcher och gjorde 34 mål.

Säsongen 2001/02 vann Arsenal "dubbeln" än en gång. Arsenal vann ligan sju poäng före tvåan Liverpool, utan att ha förlorat en enda ligamatch på bortaplan. Thierry Henry vann skytteligan med sina 24 mål och Fredrik Ljungberg gjorde sin dittills bästa säsong i karriären. I FA-cupfinalen besegrades Chelsea med 2–0. Efter säsongen avslutade Tony Adams sin karriär, efter 19 säsonger i Arsenals A-lag.

Säsongen 2002/03 vann Arsenal återigen FA-cupen, efter finalseger med 1–0 mot Southampton.

Säsongen 2003/04 blev Arsenal den första klubb sedan Preston North End 1889 som gått obesegrade genom engelska ligan. Arsenal vann 26 matcher och spelade oavgjort 12 gånger på de 38 ligamatcherna, och slutade elva poäng före tvåan Chelsea. Däremot blev laget utslaget av Chelsea och Manchester United i Champions Leagues kvartsfinal respektive FA-cupens semifinal. Thierry Henry blev förste Arsenalspelare sedan Ronnie Rooke 1948 att göra 30 mål i ligan, vilket räckte till seger i Premier Leagues skytteliga.

Säsongen 2004/05 slutade Arsenal tvåa i ligan, 11 poäng efter Chelsea. Sviten på 49 ligamatcher i rad utan förlust, vilket är ett rekord i engelsk ligafotboll, sprack under hösten när Manchester United vann med 2–0. I Champions League slogs Arsenal ut i åttondelsfinalen mot Bayern München. I slutet av säsongen besegrades Everton med 7–0 i en ligamatch. Thierry Henry vann med sina 25 gjorda mål skytteligan för tredje gången. Arsenal gick till final i FA-cupen, där Manchester United besegrades på straffsparkar efter en mållös match.

Under sista spelåret på Highbury, säsongen 2005/06, lyckades Arsenal efter många om och men klara fjärdeplatsen, vilket innebar en kvalplats till nästa säsongs Champions League. Väl där höll målvakten Jens Lehmann nollan sju gånger (och Arsenal satte Champions League-rekord genom att hålla nollan i 820 minuter – över nio matcher – i rad), och Arsenal nådde sin första Europacup-/CL-final som dock förlorades med 1–2 mot Barcelona. Thierry Henry blev skyttekung i Premier League för tredje året i rad, och under säsongen passerade han Ian Wright som Arsenals bäste målskytt genom tiderna. Efter elva säsonger på Highbury valde holländaren Dennis Bergkamp att avsluta karriären.

Säsongen 2006/07 präglades av skador och tillvänjningsproblem till den nya hemmaarenan Emirates Stadium, där endast fem av de tio första hemmamatcherna slutade med seger. Arsenal lyckades på nytt sluta på fjärde plats i ligan, nådde åttondelsfinal i Champions League och final i Ligacupen. Efter åtta säsonger och 226 mål för Arsenal valde kaptenen Thierry Henry att lämna klubben för Barcelona.

Säsongen 2007/08 var ytterligare en säsong utan titlar för Arsenal, men med en skadedrabbad trupp (som inkluderade Robin van Persie och Eduardo da Silva) var laget länge med i toppstriden och slutade på tredje plats i Premier League. I Champions League nådde Arsenal kvartsfinal, som förlorades mot Liverpool.

Säsongen 2008/09 inleddes med stora poängtapp i ligan, men Arsenal lyckades ändå nå den åtråvärda fjärdeplatsen (som ger Champions League-spel nästkommande säsong). I både Champions League och FA-cupen nådde Arsenal semifinal, men slogs ut mot Chelsea respektive Manchester United.

Säsongen 2009/10 nådde Arsenal en tredjeplats i ligan och kvartsfinal i Champions League, där de förlorade mot Barcelona.

 
Arsenal mot ärkerivalen Tottenham i det som brukar kallas "North London derby", i November 2010.

Säsongen 2010/11 blev Arsenal fyra i ligan. Barcelona slog återigen ut Arsenal från Champions League, trots den dittills första hemmavinsten mot Barcelona (2–1). Arsenal gick även till final i Ligacupen men förlorade där mot Birmingham. Jack Wilshere blev utsedd till årets unga spelare i Premier League.

Säsongen 2011/2012 startade i turbulens och tre tongivande spelare lämnade klubben: Francesc Fabregas, Samir Nasri och Gaël Clichy. Wenger gick ifrån sin filosofi om att värva talanger och förstärkte istället med fyra etablerade spelare – André Santos, Per Mertesacker, Mikel Arteta och Gervinho. På grund av de stora förändringarna i laguppställningen öppnade Arsenal säsongen med bland annat storförlusten 2–8 mot Manchester United, och efter tre omgångar hade Arsenal 1 poäng och 2–10 i målskillnad. Under säsongens gång kunde dock laget lyfta sig och slutade till sist trea i ligan. Champions League slutade redan i åttondelsfinalen mot Milan. Robin van Persie vann med sina 30 mål Premier Leagues skytteliga. På grund av skador i truppen gjorde Thierry Henry en tvåmånads-comeback i klubben när han kom på lån från New York Red Bulls.

Säsongen 2012/13 var Arsenal den sista engelska klubben kvar i Champions League efter Manchester Uniteds förlust mot Real Madrid. Efter det blev Wenger uppringd av radiokanalen Talksport och i en intervju förklarade Wenger att Arsenal förtjänade Premier League-titeln eftersom Manchester United hade skämt ut hela landet genom sitt uppträdande efter förlusten. Wenger blev efter detta uttalande för första gången någonsin hyllad av den berömda journalisten Piers Morgan på det sociala nätverket Twitter. Först efter sista omgången stod det klart att Arsenal tagit fjärdeplatsen i ligan och därmed säkrat kvalplatsen till Champions League framför ärkerivalen Tottenham.

Inför säsongen 2013/14 blev Mesut Özil Arsenals dyraste värvning genom tiderna med 440 miljoner SEK från Real Madrid. Den 21 september firade klubben 100 år sedan flytten till Islington, genom att ha jubileumströjor på sig under hemmamatchen mot Stoke som vanns med 3–1. Arsenal toppade ligan längst av alla lag, men tappade sin form frampå vårkanten och gick miste om toppstriden för att till slut hamna på fjärde plats. I Champions League gick Arsenal vidare till åttondelsfinal och förlorade, liksom året innan, mot Bayern München. Den 17 maj 2014 blev Arsenal FA-cupmästare efter vinst mot Hull i finalen med 3–2 efter förlängning, vilket gjorde slut på nio års titeltorka.

Säsongen 2014/15 inledde Arsenal med att vinna mot regerande ligamästarna Manchester City med 3–0 i Community Shield-mötet den 10 augusti 2014. I Champions League tog sig Arsenal vidare från gruppspelet som tvåa efter Dortmund, men förlorade i åttondelsfinalen dubbelmötet mot Monaco på färre gjorda bortamål. Arsenal slutade på tredje plats i ligan och blev därmed på nytt direktkvalificerade för Champions League. I FA-cupfinalen vann Arsenal över Aston Villa med 4–0 och försvarade därmed sin titel och blev mesta mästarna med 12 titlar i cupen.

Inför säsongen 2015/16 värvades målvakten Petr Čech från lokalrivalen Chelsea. I Community Shield-mötet den 2 augusti 2015 slog Arsenal regerande ligamästarna Chelsea med 1–0. I åttondelsfinalen i Champions League förlorade laget mot FC Barcelona. Arsenal lyckas ta andraplatsen i ligan före lokalrivalen Tottenham.

Säsongen 2016/17 åkte Arsenal ut i åttondelsfinalen i Champions League efter förluster mot Bayern München med 1–5 både borta och hemma. I ligan slutade Arsenal femma och missade därmed Champions League för första gången på 20 år, och fick under säsongen 2017/18 istället spela i Uefa Europa League. I säsongens sista match lyckades dock Arsenal vinna FA-cupfinalen över redan klara ligamästarna Chelsea och återtog med sina 13 titlar cup-rekordet, samtidigt som tränaren Wenger ökade sin skörd till 7 titlar.

Säsongen 2017/18 började med att Arsenal vann Community Shield för tredje gången på fyra år, efter straffar mot Chelsea FC. Spelartruppen började förnyas: i juni släpptes Yaya Sanogo till Toulouse och Chris Willock till Benfica. I juli såldes målvakten Wojciech Szczęsny till Juventus och i mitten av augusti såldes backen Gabriel till Sevilla. Senare i augusti såldes Jon Toral till Hull City, liksom trotjänarna Kieran Gibbs (2007–2017) till West Bromwich och Alex Oxlade-Chamberlain (2011–2017) till Liverpool. In kom vänsterbacken Sead Kolašinac på fri övergång från Schalke 04 och anfallaren Alexandre Lacazette från Lyon, för uppskattningsvis 50 miljoner euro – klubbens dittills dyraste värvning någonsin.

En annan typ av värvning var att Arsenal anställde Borussia Dortmunds hyllade chefsscout Sven Mislintat, som i januari gjorde sina första värvningar: Pierre-Emerick Aubameyang köptes in från Dortmund och Henrikh Mkhitaryan (som även han har ett förflutet i Dortmund) kom från Manchester United i utbyte mot Alexis Sánchez. Under "januarifönstret" såldes även Francis Coquelin till Sevilla, Theo Walcott till Everton och Olivier Giroud till Chelsea, medan Mathieu Debuchy fick en fri övergång till Saint-Étienne.

Den 20 april 2018 meddelade Arsene Wenger att han efter nästan 22 år som lagets manager slutar efter denna säsong. Efter en svag säsong i ligan och FA-cupen, förlust mot Manchester City i ligacupfinalen, och slutligen förlust mot Atlético Madrid i Europa League-semifinalen, stod det klart att Wengers karriär inte fick krönas med någon ny titel. Wenger avslutande sin tid med Arsenal med en vinst mot Huddersfield den 13 maj 2018.

Tiden med Unai Emery (2018-2019)Redigera

Efter spekulationer om att någon tidigare spelare skulle ta över som ny tränare för Arsenal meddelades 23 maj 2018 att den 46-årige spanske tränaren Unai Emery – som bland annat lett Sevilla till tre titlar i Europa League åren 2014–2016 och franska PSG till ligaguld 2017/2018 – tar över som chefscoach efter Arsene Wenger.[8]

Inför säsongen 2018/2019 fortsatte förnyelsen av spelartruppen. Per Mertesacker avslutade sin spelarkarriär för att ingå i akademilagets tränarstab. Långtidsskadade Santi Cazorla fick fri övergång till moderklubben Villareal. Trotjänaren Jack Wilshere och Lucas Perez värvades till West Ham, och tidigare akademispelarna Jeff Reine-Adelaide och Chuba Akpom släpptes till franska Angers respektive grekiska Salonika, medan Joel Campbell släpptes till Serie A-klubben Frosinone. Dessutom lånades Calum Chambers ut till nyuppflyttade Premier League-laget Fulham och Reiss till tyska Hoffenheim. Kort efter sommarens fotbolls-VM hämtades den uruguayanske mittfältaren Lucas Torreira från Sampdoria, och de rutinerade försvararna Stephan Lichtsteiner från Juventus och Sokratis Papastathopulos från Dortmund. Målvaktssidan förstärktes av Bernd Leno från Bayer Leverkusen. Unge mittfältaren Matteo Guendouzi köptes från Lorient.

Den 18 september 2018 meddelade den mångårige verkställande direktören Ivan Gazidis att han lämnar Arsenal för en liknande post i AC Milan, där han börjar den 31 oktober 2018.

Säsongen slutade med att Arsenal blev femma i ligan, en poäng efter fyran Tottenham, som tidigare slagit Arsenal i kvartsfinalen i Ligacupen med 0–2. Manchester United slog ut Arsenal i fjärde rundan av FA-cupen med 1–3. I säsongens sista tävlingsmatch förlorade Arsenal finalen i Europa League med 1–4 mot den andra Londonrivalen, Chelsea. Pierre-Emerick Aubameyang vann skytteligan i Premier League på 22 mål och delade därmed utmärkelsen Golden Boot med två Liverpool-spelare på samma antal; Sadio Mané och Mohamed Salah.

Inför säsongen 2019/2020 lämnade flera spelare klubben; målvakten Peter Čech avslutade sin karriär, David Ospina gick till Napoli, Aaron Ramsey gick till Juventus, medan Stephan Lichtsteiner och Danny Welbeck båda släpptes för fri transfer. In kom istället den unge försvararen William Saliba från franska Saint-Etienne (dit han lånas ut första året), den brasilianske anfallaren Gabriel Martinelli och mittfältsspelaren Dani Ceballos (på lån från Real Madrid). Arsenal gjorde också sin genom tiderna dyraste värvning när man lade upp 80 miljoner euro, cirka 850 miljoner kronor, för anfallaren Nicolas Pépé från Lille OSC. I slutet av sommarens transferfönster lämnade lagkaptenen Laurent Koscielny klubben och gick till franska Bordeaux och försvaren Carl Jenkinson gick till Nottingham Forest. Sista dagen av det brittiska transferfönstret värvades två backar – erfarne David Luiz (32 år) från Chelsea och unge Kieran Tierney (22 år) från Celtic, medan Alex Iwobi såldes till Everton. Senare såldes vänsterbacken Nacho Montreal till Real Sociedad och mittfältaren Mohamed Elneny lånades ut till turkiska Besiktas. Fredrik Ljungberg, som den senaste säsongen tränat Arsenals U23-lag, utsågs till assisterande tränare för A-laget.

Efter en svag inledning på säsongen med bland annat sju matcher i rad utan seger – den sämsta sviten sedan 1992 – fick tränaren Unai Emery sparken den 29 november, och Fredrik Ljungberg gavs ansvaret som interim-tränare i väntan på en mer permanent lösning.[9]

Fredrik Ljungberg 2019 -Redigera

Emirates StadiumRedigera

Se även: Emirates Stadium
 
Emirates Stadium.

Under 2003 började klubben byggandet av en ny arena på Ashburton Grove, alldeles intill Highbury. Arenan var färdigbyggd i juli 2006 och har en kapacitet på 60 432 åskådare. I bygget ingick en ordentlig upprustning av kringområdena, bland annat skulle 1 800 nya jobbtillfällen skapas och 2 000 nya bostäder byggas.

Projektet gick på cirka 357 miljoner pund (vilket är ungefär 4,6 miljarder SEK) och finansierades delvis av det Förenade Arabemiraten-baserade flygbolaget Emirates. Den nya arenan har döpts efter detta bolag (det officiella namnet är Emirates Stadium, men många supportrar kallar arenan Ashburton Grove). Sedan första säsongen på den nya arenan, säsongen 2006/07, har Arsenal spelat med texten "Fly Emirates" på tröjorna.


Före detta stadiumRedigera

Startdatum Slutdatum Namn Publik kapacitet Geografisk läge Rivet eller ej Källa
1913 2006 Arsenal Stadium, i folkmun kallad Highbury 38 500 åskådare sittande med stå platser var rekordet 73 295 åskådare Islington i norra London Rivet
1888, 1893 1890,1913 Manor Ground 33,000 Plumstead, Södra London Rivet
1890 1893 Invicta Ground 12,000 Plumstead, Södra London Rivet
1886 1888 Plumstead Common (park området) i södra London ? Plumstead, Södra London finns kvar

SupporterstödRedigera

Huvudartikel: Gooners

Supportrar till Londonlaget Arsenal FC kallas ofta Gooners, en härledning från The Gunners, vilket är ett smeknamn på själva klubben. Kvinnliga fans kallas "Goonerette".

MottoRedigera

 
Motto

Victoria concordia crescit är latin och betyder "Seger växer ur harmoni".

Uttrycket, som myntades 1948 i ett programblad, blev året därpå också en del i klubbens märke. När dagens klubbmärke började användas år 2002 togs mottot bort. Motivet var att det inte gick att varumärkesskydda ett motto och därmed inte heller klubbmärket, men mottot lever fortfarande kvar i klubben.

MaskotRedigera

 
Gunnersaurus

Gunnersaurus har varit klubbens maskot sedan augusti 1993. Debuten skedde 14 augusti 1993, när Arsenal mötte Coventry City. Det är barn som är med i Arsenals fanklubb som i tur och ordning föreställer maskoten.

MatchställRedigera

Arsenals matchställ har under många år bestått av röda tröjor med vita ärmar samt vita byxor. Den röda färgen kommer från Nottingham Forest. Två av klubbens grundare, Fred Beardsley och Morris Bates, hade tidigare spelat i Forest och flyttade till Woolwich för att arbeta. De skrev till sin gamla klubb och bad om hjälp med att skaffa ett matchställ. Forest skickade en uppsättning röda tröjor som hade en mörkare färg än vad klubben har haft i modern tid. Tröjorna bars tillsammans med antingen vita eller mörkröda byxor.

1933 införde Herbert Chapman den tröja som har blivit förknippad med Arsenal: en ljusare röd med vita ärmar. Under en kort period på 1960-talet hade laget en helröd tröja, som dock inte var populär – redan efter ett år togs de vita ärmarna tillbaka.

Färgen på strumporna har varierat något under årens lopp; fram till Herbert Chapmans dagar var de mörkblå. Chapman lade till vita ränder på de mörkblå strumporna, för att spelarna lättare skulle se en medspelare medan han kontrollerade bollen. 1969 började laget använda röda strumpor. Mellan 1994 och 1996 hade laget rödvitrandiga strumpor och sedan dess har laget haft antingen röda eller vita strumpor.

Även Arsenals reservställ har varierat. Ofta har reservstället bestått av gula tröjor och blå byxor, men har även haft andra färger. I FA-cupfinalen mot Liverpool 1950 spelade laget i orange tröjor och vita byxor. Mellan 1982 och 1984 hade laget gröna tröjor med mörkblå ärmar och mörkblå byxor. Under 1990-talet och 2000-talet bars vissa säsonger blå reservställ. Säsongen 2009/10 återkom det sedvanliga röd-vita matchstället hemma, men ett nytt bortaställ i form av en blårandig tröja med klubbemblemet på det sedvanliga stället till vänster.

Under några få speciella säsonger har Arsenals ställ haft en viss historisk anknytning. Sista säsongen på Highbury, 2005/06, spelade laget i en vinröd tröja – samma färg som tröjorna hade under klubbens första tid. Säsongen 2011/12 spelade Arsenal i en sedvanlig röd tröja med vita ärmar, men med en krans runt emblemet för att fira klubbens 125-årsjubileum.

SpelartruppenRedigera

Spelartruppen 2019/2020Redigera

Senast uppdaterad: 3 september 2019 [10]

Målvakter
Nummer Land Spelare Födelsedatum Kom ifrån
1   Bernd Leno 4 mars 1992 (27 år)   Bayer Leverkusen (-18)
26   Emiliano Martínez 2 september 1992 (27 år)   Independiente (-10)
33   Matt Macey 9 september 1994 (25 år)   Arsenal FC

Försvarare
Nummer Land Spelare Födelsedatum Kom ifrån
2   Héctor Bellerín 19 mars 1995 (24 år)   Barcelona (-11)
3   Kieran Tierney 5 juni 1997 (22 år)   Celtic FC (-19)
5   Sokratis Papastathopoulos 9 juni 1988 (31 år)   Borussia Dortmund (-18)
16   Rob Holding 20 september 1995 (24 år)   Bolton Wanderers (-16)


20   Shkodran Mustafi 17 april 1992 (27 år)   Valencia (-16)
21   Calum Chambers 20 januari 1995 (24 år)   Southampton (-14)
23   David Luiz 22 april 1987 (32 år)   Chelsea FC (-19)
27   Konstantinos Mavropanos 11 december 1997 (21 år)   PAS Giannina (-18)
31   Sead Kolasinac 20 juni 1993 (26 år)   Schalke 04 (-17)

Mittfältare
Nummer Land Spelare Födelsedatum Kom ifrån
8   Dani Ceballos 7 augusti 1996 (23 år)   Real Madrid (-19)
10   Mesut Özil 15 oktober 1988 (31 år)   Real Madrid (-13)
11   Lucas Torreira 11 februari 1996 (23 år)   Sampdoria (-18)
15   Ainsley Maitland-Niles 29 augusti 1997 (22 år)   Arsenal FC
28   Joe Willock 20 augusti 1999 (20 år)   Arsenal FC
29   Matteo Guendouzi 14 april 1999 (20 år)   Lorient (-18)
32   Emile Smith Rowe 28 juni 2000 (19 år)   Arsenal FC
34   Granit Xhaka 27 september 1992 (27 år)   Borussia Mönchengladbach (-16)

Anfallare
Nummer Land Spelare Födelsedatum Kom ifrån
9   Alexandre Lacazette 28 maj 1991 (28 år)   Lyon (-17)
14   Pierre-Emerick Aubameyang   18 juni 1989 (30 år)   Borussia Dortmund (-18)
19   Nicolas Pépé 25 maj 1995 (24 år)   Lille OSC(-19)
24   Reiss Nelson 10 december 1999 (19 år)   Arsenal FC
35   Gabriel Martinelli 18 juni 2001 (18 år)   Ituano (-19)

Utlånade spelareRedigera

Senast uppdaterad: 3 september 2019
Position Namn Till Slutdatum Lag Källa
Mittback William Saliba AS Saint-Etienne 30 juni 2020 Arsenal A-lag
Anfallare Eddie Nketiah Leeds United 30 juni 2020 Arsenal A-lag
Mittfältare Mohamed Elneny Besiktas 30 juni 2020 Arsenal A-lag
Mittfältare Henrich Mchitarjan AS Roma 30 juni 2020 Arsenal A-lag

Nyförvärv/förluster säsongen 2019/20Redigera

Senast uppdaterad: 31 augusti 2019

In:

Ut:

Noterbara spelareRedigera

För en lista över alla som har spelat över 100 matcher för Arsenal, se Lista över spelare i Arsenal FC.

AkademilagRedigera

Senast uppdaterad: 13 augusti 2019[11]
Nr Land Pos Namn
38    A Folarin Balogun
40    F Tolaji Bola
41    MF Robbie Burton
42    MF Harrison Clarke
43    MF Trae Coyle
45    A Tyreece John-Jules
48    F Mark McGuinness
49    F Zech Medley
Nr Land Pos Namn
52    A James Olayinka
53    F Joseph Olowu
54    F Tobi Omole
57    MF Matthew Smith
59    MF Zak Swanson
61    MF Nathan Tormey
63    MV James Hillson
76    MV Arthur Okonkwo
77    A Bukayo Saka

Utlånade akademispelareRedigera

Senast uppdaterad: 30 juli 2019
Startdatum Position Namn Till Slutdatum Lag Källa
1 juli 2019 Högerback   Jordi Osei-Tutu   VfL Bochum 30 juni 2020 Academy [12]
1 juli 2019 Back   Daniel Ballard   Swindon Town FC 30 juni 2020 Academy [13]
1 juli 2019 Mittback   Ben Sheaf   Doncaster Rovers 1 januari 2020 Academy [14]
1 juli 2019 Målvakt   Dejan Iliev   iClinic Sereď 30 juni 2020 Academy [15]

Svenska spelareRedigera

Utländska spelare genom tidernaRedigera

Uppdaterad den 10 augusti 2019

Listkriterier:
  • Listan inkluderar alla icke-brittiska spelare (som ej kommer från England, Nordirland, Skottland, Wales eller Irland) som representerat klubben.
  • Listan inkluderar enbart spelare som representerat klubbens seniorlag i tävlingsmatcher.

[16][17][18]

Afrika
Asien
Europa

Nordamerika
Oceanien
Syd- och Latinamerika

Tränare genom årenRedigera

Källa: Arseweb.com [19]

Namn Aktiva år Antal titlar Liga-mästare FA-cupen Liga-cupen FA Community Shield Europeiska titlar
Sam Hollis (1894–1897) 0 0 0 0 0 0
Tom Mitchell (1897–1898) 0 0 0 0 0 0
George Elcoat (1898–1899) 0 0 0 0 0 0
Harry Bradshaw (1899–1904) 0 0 0 0 0 0
Phil Kelso (1904–1908) 0 0 0 0 0 0
George Morrell (1908–1915) 0 0 0 0 0 0
Leslie Knighton (1919–1925) 0 0 0 0 0 0
Herbert Chapman (1925–1934) 8 3 1 0 4 0
George Allison (1934–1947) 4 2 1 0 1 0
Tom Whittaker (1947–1956) 5 2 1 0 2 0
Jack Crayston (1956–1958) 0 0 0 0 0 0
George Swindin (1958–1962) 0 0 0 0 0 0
Billy Wright (1962–1966) 0 0 0 0 0 0
Bertie Mee (1966–1976) 3 1 1 0 0 1
Terry Neill (1976–1983) 1 0 1 0 0 0
Don Howe (1984–1986) 0 0 0 0 0 0
George Graham (1986–1995) 7 2 1 2 1 1
Bruce Rioch (1995–1996) 0 0 0 0 0 0
Arsène Wenger (1996–2018) 16 3 7 0 6 0
Unai Emery 2018– 0 0 0 0 0 0
  • FA Community Shield kallades t.o.m 2001 för FA Charity Shield.


Klubbrekord och statistikRedigera

TabellplaceringarRedigera

Diagram över Arsenals tabellplaceringar sedan klubben beviljades medlemskap i The Football League år 1893.


FA-cupenRedigera

FA Cupen placeringar under 2000-talet
Plats 99/00 00/01 01/02 02/03 03/04 04/05 05/06 06/07 07/08 08/09 09/10 10/11 11/12 12/13 13/14 14/15 15/16 16/17 17/18 18/19
Vinnare            
Finalförlust  
Semifinal    
Kvartsfinal    
Åttondelsfinal      
16-delsfinal            

Arsenal i EuropacupspelRedigera

Senast uppdaterad: 1 juni 2019
Säsong UEFA Champions League

1955–, (1992– i nuvarande form)

UEFA Europa League

1971–, (2009– i nuvarande form)

Europeiska cupvinnarcupen

1960–1999

UEFA Super Cup

1972-, (1999– i nuvarande form)

Mässcupen

1955–1971

19/20
18/19 Finalförlust
17/18 Semifinal
16/17 Åttondelsfinal
15/16 Åttondelsfinal
14/15 Åttondelsfinal
13/14 Åttondelsfinal
12/13 Åttondelsfinal
11/12 Åttondelsfinal
10/11 Åttondelsfinal
09/10 Kvartsfinal
08/09 Semifinal
07/08 Kvartsfinal
06/07 Åttondelsfinal
05/06 Finalförlust
04/05 Kvartsfinal
03/04 Kvartsfinal
02/03 Åttondelsfinal
01/02 Åttondelsfinal
00/01 Kvartsfinal
99/00 Gruppspel Finalförlust
98/99 Gruppspel
97/98 Första omgången
96/97 Första omgången
94/95 Finalförlust
93/94 Mästare Finalförlust
91/92 Åttondelsfinal
82/83 Första omgången
81/82 32-delsfinal
79/80 Finalförlust
78/79 16-delsfinal
71/72 Kvartsfinal
70/71 Kvartsfinal
69/70 Mästare
63/64 Andra omgången

Rekord [19][20]Redigera

  • Flest liga-titlar som tränare Arsene Wenger och Herbert Chapman 3 st
  • Flest FA-cuptitlar som tränare Arsene Wenger 7 st
  • Mesta gjorda mål av en spelare under ett kalenderår: Robin van Persie har gjort hittills 35 mål (2011).
  • Mesta gjorda mål av en spelare i en match: Ted Drake, 7 st (seger mot Aston Villa 7–1 borta på Villa Park 14 december 1935).
  • Flest finaler i FA-cupen: 20 st
  • Flest titlar i FA-cupen: 13 st
  • Flest matcher: David O'Leary, 722.
  • Flest matcher av en målvakt: David Seaman, 564.
  • Snabbast mål: Theo Walcott efter 19 sek mot QPR i Premier League borta på Loftus Road 4 maj 2013
  • Flest gjorda mål: Thierry Henry, 228 (åren 1998–2012).
  • Yngste spelare: Francesc Fàbregas, 16 år och 177 dagar (mot Rotherham United i Ligacupen den 28 oktober 2003).
  • Äldste spelare: Jock Rutherford, 41 år och 159 dagar (mot Manchester City i division ett den 20 mars 1926).
  • Största seger: 12–0 mot Loughborough Town den 12 mars 1900.
  • Största förlust: 0–8 mot Loughborough Town den 28 januari 1899.
  • Högsta publiksiffra: 73 707 i Champions league-mötet med RC Lens 25 november 1998, på Wembley Stadium.
  • Högsta publiksiffra på Highbury: 73 295 mot Sunderland den 9 mars 1935.
  • Högsta publiksiffra på Emirates: 60 161 i 2–2-matchen mot Manchester United 3 november 2007.
  • Lägsta publiksiffra på Highbury: 4 554 mot Leeds United den 5 maj 1966.
  • Flest matcher i rad utan förlust i Premier League: 49 matcher, från maj 2003 till oktober 2004.
  • Flest matcher utan förlust under en säsong i ligan: 38 st säsongen 2003/2004 (Hela säsongen).
  • Flest Champions League-matcher i rad utan släppa in något mål: 10 matcher säsongen 2005/2006 då Arsenal höll nollan i 995 minuter till och med finalens 76:e minut, då Samuel Eto'o kvitterade för Barcelona. (Den totala tiden fördelas på två målvakter, Jens Lehmann 648 min och Manuel Almunia 347 min.).
  • När Arsène Wenger efter 22 år som tränare slutade efter säsongen 2017/2018 hade han lett laget under 1235 matcher – ett rockad för Arsenal och slaget bara av Alex Fergusons 1 500 matcher för Manchester United.

Individuella utmärkelser i Premier League (Årliga utmärkelse)Redigera

Namn Premier League Golden Boot Premier League Golden Glove Premier League Manager of the Season Premier League Player of the Season
  Thierry Henry 4 – 2001/02, 2003/04, 2004/05, 2005/06 2 – 2003/04, 2005/06
  Robin van Persie 1 – 2011/12
  Pierre-Emerick Aubameyang 1 – 2018/19 (delad)
  Wojciech Szczęsny 1 – 2013/14 (delad)
  Petr Čech 1 – 2015/16
  Arsène Wenger 3 – 1997/98, 2001/02, 2003/04
  Patrick Vieira 1 – 2000/01
  Fredrik Ljungberg 1 – 2001/02

Hat tricks för Arsenal-spelare i Premier League [20]Redigera

 
Thierry Henry Har gjort 8 hat tricks för Arsenal.Flest i Arsenal historia.
Senast uppdaterad: 3 juli 2019
Namn Hat tricks Aktiv i klubben Senaste hat tricks Övrigt
  Thierry Henry 8 7 maj 2006 Wigan
  Ian Wright 5 13 september 1997 Bolton
  Robin van Persie 5 4 februari 2012 Blackburn Rover
  Nicolas Anelka 3 1 november 2008 Chelsea
  Emmanuel Adebayor 3 13 september 2008 Blackburn Rover
  Theo Walcott 3 24 maj 2015 West Bromwich Albion
  Kevin Campbell 2 27 december 1993 Swindon
  Alexis Sanchez 2 3 december 2016 West Ham
  Olivier Giroud 2 15 maj 2016 Aston Villa
  Dennis Bergkamp 1 27 August 1997 Leicester City
  Marc Overmars 1 21 november 1999 Middlesbrough
  Nwankwo Kanu 1 23 oktober 1999 Chelsea
  Ray Parlour 1 10 december 2000 Newcastle
  Sylvain Wiltord 1 3 mars 2001 West Ham
  Fredrik Ljungberg 1 11 maj 2003 Sunderland
  Robert Pirès 1 7 maj 2003 Southampton Pires och Pennant gjorde hat trick i samma match
  Jermaine Pennant 1 7 maj 2003 Southampton Pires och Pennant gjorde hat trick i samma match
  Andrei Arshavin 1 21 april 2009 Liverpool Gjorde fyra mål i samma match.
  Santi Cazorla 1 17 december 2012 Reading
  Aaron Ramsey 1 3 februari 2018 Everton

Hat tricks för Arsenal-spelare i UEFA Champions League [20]Redigera

Senast uppdaterad: 17 juni 2019
Namn Hat tricks Aktiv i klubben År och motståndare
  Alan Smith 1 Mot FK Austria 1991
  Thierry Henry 1 Mot Roma 2002
  Nicklas Bendtner 1 Mot Porto 2010
  Danny Welbeck 1 Mot Galatasaray 2014
  Olivier Giroud 1 Mot Olympiakos 2015
  Mesut Özil 1 Ja Mot Ludogorets Razgrad 2016
  Lucas Pérez 1 Mot Basel 2016

Hat tricks för Arsenal-spelare i UEFA Europa League [20]Redigera

Senast uppdaterad: 11 maj 2019
Namn Hat tricks Aktiv i klubben År och motståndare
  Ray Parlour 1 Mot Werder Bremen 2000
  Pierre-Emerick Aubameyang 1 ja Mot Valencia 2019

Längsta svit av segrar i liganRedigera

år Segrar i rad Övrigt
2002 14 skedde över två säsonger
1998 10
1987 10
2015 9
2004 9
1971 9
2000 8

Spelare som har gjort 100 eller fler mål för klubben [20]Redigera

Senast uppdaterad: 18 januari 2018
Spelare Mål Aktiva år i klubben
  Thierry Henry 228 1999–2007, 2012
  Ian Wright 185 1991–1998
  Cliff Bastin 178 1929–1946
  John Radford 149 1962–1976
  Jimmy Brain 139 1923–1931
  Ted Drake 139 1934–1945
  Doug Lishman 137 1948–1956
  Robin van Persie 128 2004–2012
  Joe Hulme 125 1926–1938
  David Jack 124 1928–1934
  Dennis Bergkamp 121 1995–2006
  Reg Lewis 118 1935–1953
  Alan Martin Smith 115 1987–1995
  Jack Lambert 109 1926–1933
  Frank Stapleton 108 1972–1981
  Theo Walcott 108 2006–2018
  David Herd 107 1954–1961
  Olivier Giroud 105 2012–2018
  Joe Baker 100 1962–1966

Fotnot: 1991/92 gjorde Ian Wright fem mål för Crystal Palace och 24 för Arsenal.

Spelare som har gjort flest matcher för klubbenRedigera

Spelare Matcher Aktiva år i klubben (A-laget)
  David O'Leary 722 1975–1993
  Tony Adams 669 1984–2002
  George Armstrong 621 1961–1977
  Lee Dixon 619 1988–2002
  Nigel Winterburn 584 1987–2000
  David Seaman 564 1990–2003
  Pat Rice 528 1964–1980
  Peter Storey 501 1965–1977
  John Radford 481 1964–1977
  Peter Simpson 477 1964–1977

Arsenal Holdings plcRedigera

 
För att fira trotjänaren Ken Friars 60-årsjubileum i klubben uppfördes 2011 en staty i norra delen av Emirates Stadium. Friar började arbeta för klubben som 12-åring, var åren 1983–2000 dess vd, och har därefter arbetat som klubbens sekreterare.

Arsenals moderbolag, Arsenal Holdings plc, verkar som ett onoterat aktiebolag, vars ägandeförhållanden skiljer sig från många andra fotbollsklubbar. Det totala antalet aktier är endast 62 219, och de handlas inte på någon offentlig aktiebörs. I maj 2017 värderades en aktie till 18 000 pund, vilket ger ett samlat börsvärde på drygt 1,1 miljarder pund. Marknadsvärdet bedöms dock vara betydligt högre, cirka 1,4 miljarder pund.[21]

ÄgareRedigera

  • I augusti 2018 köpte huvudägaren Stanley Kroenke upp alla aktier i klubben och är sedan dess ensam ägare till klubben.[22]

Styrelse [22]Redigera

  • Ordförande – Sir Chips Keswick (Börjande i styrelsen 2013)
  • Direktör/sekreterare – Ken Friar (Börjande i styrelsen 1983)
  • Direktör – Philip Harris, Baron Harris of Peckham (Börjande i styrelsen 2005)
  • Direktör – Stanley Kroenke (Börjande i styrelsen 2011)
  • Direktör – Josh Kroenke (Börjande i styrelsen 2013)
  • Verkställande direktör – Vinai Venkatesham (Börjande i styrelsen 2018)
  • Head of Football (Sportchef) – Raul Sanllehi (Börjande i styrelsen 2018)
  • Teknisk direktör (Technical Director) -Eduardo César Gaspar (Börjande i styrelsen 2019)

ReferenserRedigera

NoterRedigera

  1. ^ [a b] Kelly, Andy (21 april 2013). ”Arsenal’s First Game – The Facts Finally Revealed”. AISA Arsenal History Society. Arkiverad från originalet den 26 april 2013. https://web.archive.org/web/20130426033737/http://www.blog.woolwicharsenal.co.uk/archives/6280. Läst 7 juni 2016. 
  2. ^ ”Premier League Handbook 2017–18”. Premier League Handbook 2017–18. Premier League. 11 augusti 2017. https://pulse-static-files.s3.amazonaws.com/premierleague/document/2017/09/27/bfb4b8a2-55c4-45c4-a5f0-c2abbd6a6f4b/PL_Handbook_2017-18_FINAL.pdf. Läst 19 juni 2018. 
  3. ^ https://www.arsenal.se/nyheter/2019/11/43254-xhaka-petad-auba-ny-kapten
  4. ^ https://www.arsenal.se/nyheter/2019/09/40913-har-ar-ovriga-i-kaptensgruppen
  5. ^ O'Connor, Ashling (13 oktober 2011). ”Liverpool lag in fight for global fan supremacy as TV row grows”. The Times. http://www.thetimes.co.uk/tto/sport/football/premierleague/article3192868.ece. Läst 25 juni 2014. 
  6. ^ ”Football Money League”. deloitte.com. Deloitte. January 2014. http://www.deloitte.com/view/en_GB/uk/industries/sportsbusinessgroup/sports/football/deloitte-football-money-league/. Läst 25 juni 2014. 
  7. ^ ”Soccer Team Values”. forbes.com. Forbes. May 2015. http://www.forbes.com/soccer-valuations/list/. Läst 25 juni 2015. 
  8. ^ ”Welcome Unai” (på Engelska). Arsenal.com. 23 maj 2018. https://www.arsenal.com/news/welcome-unai. Läst 23 maj 2018. 
  9. ^ Aron Forsberg. ”Officiellt: Emery får sparken – Ljungberg tar över Arsenal”. Fotbollskanalen. https://www.fotbollskanalen.se/england/officiellt-emery-far-sparken---ljungberg-tar-over-arsenal/. Läst 29 november 2019. 
  10. ^ ”First team players”. https://www.arsenal.com/first-team/players. Läst 22 maj 2018. 
  11. ^ ”Academy”. Arsenal FC. https://www.arsenal.com/academy/players. Läst 3 juli 2018. 
  12. ^ ”Jordi Osei-Tutu joins VfL Bochum on loan” (på engelska). Arsenal FC. 25 juni 2019. https://www.arsenal.com/news/jordi-osei-tutu-joins-vfl-bochum-loan. Läst 25 juni 2019. 
  13. ^ https://www.arsenal.se/nyheter/2019/07/40247-ballard-lanas-ut-till-swindon
  14. ^ https://www.transfermarkt.com/ben-sheaf/profil/spieler/314384
  15. ^ https://www.arsenal.se/nyheter/2019/07/40314-ben-sheaf-lanas-ut-till-doncaster
  16. ^ ”Arsenal Player Database”. http://www.arsenal.com/history/arsenal-player-database. Läst 17 mars 2016. 
  17. ^ ”Behind the Numbers: Global Gunners”. 21 september 2011. http://www.arsenal.com/news/news-archive/behind-the-numbers-. Läst 17 mars 2016. 
  18. ^ ”Arsenal FC - Squad´s performance data”. http://www.transfermarkt.co.uk/arsenal-fc/leistungsdaten/verein/11/plus/0?reldata=%262012. Läst 17 mars 2016. 
  19. ^ [a b] ”Honours by Manager” (på engelska). Arseweb.com. http://www.arseweb.com/history/honours.html. Läst 26 februari 2019. 
  20. ^ [a b c d e] ”History: Goalscorers” (på engelska). Arsenal.com. The Arsenal Football Club plc. 1 juni 2017. http://www.arsenal.com/history/club-records/goalscoring-records. Läst 26 februari 2019. 
  21. ^ ”Arsenal Holdings plc - Growth Market” (på engelska). NEX Exchange. 6 juni 2017. http://www.nexexchange.com/member?securityid=10092. Läst 8 juni 2017. 
  22. ^ [a b] ”The Arsenal Board” (på engelska). Arsenal.com. The Arsenal Football Club plc. 5 oktober 2018. https://www.arsenal.com/the-club/corporate-info/the-arsenal-board. Läst 26 februari 2019. 

Externa länkarRedigera