Intertotocupen

europeisk fotbollsturnering för klubblag 1961–2008

Intertotocupen, även kallad Tipscupen, var en fotbollsturnering för klubblag i Europa. Turneringen, som arrangerades av Uefa från och med säsongen 1995 under det officiella namnet Uefa Intertoto Cup, spelades första gången säsongen 1961/62, då kallad International Football Cup, och sista gången säsongen 2008. I cupen, som för det mesta spelades under sommaren då de stora ligorna i Europa hade speluppehåll, deltog klubbar som inte kvalificerat sig för de andra europeiska cuperna. Klubbarna behövde ansöka om en plats i cupen för att få vara med och bland de som ansökt valdes de ut som placerat sig högst i de nationella ligorna. När Uefa tog över turneringen 1995 infördes en möjlighet att genom Intertotocupen kvalificera sig för spel i Uefacupen.

Intertotocupen
UEFA Intertoto Cup.svg
Sport(er)Fotboll
År19612008
Tidigare namnInternational Football Cup (19611962)
Geografisk omfattningEuropa (Uefas medlemsländer)
ArrangörKarl Rappan och Ernst Thommen (ursprungligen)
Uefa (19952008)
Sista mästareEngland Aston Villa
Portugal Braga
Spanien Deportivo La Coruña
Sverige Elfsborg
Schweiz Grasshoppers
Italien Napoli
Frankrike Rennes
Norge Rosenborg
Österrike Sturm Graz
Tyskland Stuttgart
Rumänien Vaslui (2008)
Flest titlarTyskland Stuttgart (3)
Uefas president Gustav Wiederkehr (till vänster) och Ajax-spelaren Co Prins efter Ajax vinst över Feyenoord i den första finalen 1962.

Franska klubbar var de mest framgångsrika genom åren med 16 finalvinster och fem finalförluster. Tyska klubbar (inklusive både Väst- och Östtyskland) var näst bäst med tolv finalvinster och fem finalförluster. Stuttgart var den mest framgångsrika klubben med tre finalvinster.

Intertotocupen var från början främst avsedd som ett sätt att kunna tillhandahålla meningsfulla matcher att tippa på under sommaren, men erbjöd också en chans för de lite mindre klubbarna att spela mot klubbar från andra länder. Många klubbar tog inte denna cup särskilt seriöst utan såg den mer som ett tillfälle att visa upp spelare som man ville sälja till andra klubbar. Dessutom ansågs den i många fall fungera bra som matchträning för spelare som stod utanför A-laget för tillfället. Många klubbar i de större ligorna ville inte delta i Intertotocupen då de ansåg att det skulle störa deras förberedelser inför höstens ligaspel. Detta gällde även efter det att Uefa tog över turneringen 1995.[1] Efter några år gjorde Uefa det möjligt för medlemsländerna att ge upp platser i cupen, vilka då i stället tilldelades andra medlemsländer.[2]

Historia redigera

Intertotocupens upphovsmän var Karl Rappan, en österrikisk före detta landslagsspelare och förbundskapten för Schweiz, och schweizaren Ernst Thommen, Fifa-medlem och under en kort period 1961 tillförordnad Fifa-president. Thommen hade tidigare varit involverad i skapandet av Mässcupen och hade ekonomiska intressen i den schweiziska spelbranschen. Han hade de finansiella musklerna för att anordna en sommarturnering som skulle hålla intresset för spel vid liv när de stora europeiska ligorna låg nere. Uefa ville vid den här tiden inte ha med turneringen att göra, men godkände att den spelades. Klubbar som hade kvalificerat sig för någon av Uefas turneringar fick dock inte delta. Den första upplagan av cupen, då den kallades International Football Cup, drog igång 1961 och vanns av Ajax.[3][4]

De första säsongerna bestod cupen av ett gruppspel under sommaren, vilket följdes av ett slutspel i form av en utslagsturnering från höst till vår, där till slut en ensam vinnare korades efter en regelrätt final. Det visade sig snart att det var svårt att hitta lämpliga speldatum för utslagsmatcherna, som spelades samtidigt som de flesta europeiska ligorna var i full gång. Efter säsongen 1966/67 avskaffades slutspelet och endast gruppspelet behölls. Gruppvinnarna erhöll prispengar, men ingen cupvinnare utsågs. Detta format användes till och med säsongen 1994.[3][4]

Uefa tog över cupen 1995 och gjorde den mer intressant genom att erbjuda en chans för två klubbar att kvalificera sig för Uefacupen. Ett slutspel återinfördes efter gruppspelet, men det slutade med semifinaler där de två vinnarna fick varsin plats i Uefacupen säsongen 1995/96. Den ena klubben, Bordeaux, gick där ända till final och till Intertotocupens nästa säsong utökades antalet platser i Uefacupen till tre.[3][4]

Formatet ändrades igen till säsongen 1998 då inget gruppspel förekom utan cupen blev en ren utslagsturnering. Klubbar från de större ligorna gick in i turneringen i ett senare skede. Fortfarande var det tre klubbar som vann cupen och fick spela i Uefacupen.[2] Den sista ändringen gjordes till säsongen 2006. Antalet utslagsomgångar minskades från fem till tre och hela elva klubbar vann cupen och fick varsin plats i Uefacupen. Bara en plats per land erbjöds, men om en plats inte utnyttjades kunde ett annat land få en andra plats.[5] Den av de elva vinnande klubbarna som gick längst i Uefacupen utsågs till totalvinnare av Intertotocupen.[6]

Säsongen 2008 blev den sista upplagan av Intertotocupen. Som kompensation utökades antalet platser i Uefa Europa League, som Uefacupen bytt namn till.[7]

Resultat redigera

1961/62–1963/64 redigera

Under cupens tre första säsonger avgjordes finalen i en enda avgörande match.[8]

Säsong Vinnare Resultat Förlorare Arena
1961/62 Ajax   4–2   Feijenoord Olympiastadion, Amsterdam
1962/63[a] Slovnaft Bratislava   1–0   Padova Silvio Appiani-stadion, Padua
1963/64 Slovnaft Bratislava   1–0   Polonia Bytom Hohe Warte-stadion, Wien
  1. ^ Enligt vissa källor[9][10] avgjordes denna final i bäst av två matcher där klubbarna möttes hemma och borta och där första matchen i Bratislava slutade 0–0.

1964/65–1966/67 redigera

Under dessa tre säsonger avgjordes finalen i bäst av två matcher där klubbarna möttes hemma och borta. I tabellen nedan markeras den sammanlagda vinnaren med fet stil.[8]

Säsong Hemmalag Resultat Bortalag Arena
1964/65 Leipzig   3–0   Polonia Bytom Bruno-Plache-Stadion, Leipzig
Polonia Bytom   5–1   Leipzig Stadion Polonii, Bytom
1965/66 IFK Norrköping   1–0   Lokomotive Leipzig Idrottsparken, Norrköping
Lokomotive Leipzig   4–0   IFK Norrköping Bruno-Plache-Stadion, Leipzig
1966/67 Internacionál Slovnaft Bratislava   2–3   Eintracht Frankfurt Štadión Pasienky, Bratislava
Eintracht Frankfurt   1–1 (e.f.)   Internacionál Slovnaft Bratislava Waldstadion, Frankfurt

1967–1994 redigera

Under dessa säsonger förekom bara gruppspel, inget slutspel. 1967–1968 och 1970 delades klubbarna in i grupperna efter vilken region de kom ifrån. I tabellerna nedan presenteras alla gruppvinnare.[8]

Säsong Grupp A1 Grupp A2 Grupp A3 Grupp A4 Grupp A5 Grupp A6 Grupp B1 Grupp B2 Grupp B3 Grupp B4 Grupp B5 Grupp B6 Grupp B7 Grupp B8
1967   Lugano   Feijenoord   Lille   Lierse   Hannover 96   Zagłębie Sosnowiec   Polonia Bytom   IFK Göteborg   Ruch Chorzów   VSS Košice   KB   Fortuna Düsseldorf
1968   Nürnberg   Ajax   Sporting Lissabon   Feijenoord   Español   ADO Den Haag   Karl-Marx-Stadt   Hansa Rostock   Slovan Bratislava   VSS Košice   Lokomotíva Košice   Odra Opole   Eintracht Braunschweig   Legia Warszawa
Säsong Grupp 1 Grupp 2 Grupp 3 Grupp 4 Grupp 5 Grupp 6 Grupp 7 Grupp 8 Grupp 9
1969   Malmö FF   Szombierki Bytom   Fürth   ZVL Žilina   IFK Norrköping   Jednota Trenčín   Frem   Wisła Kraków   Odra Opole
Säsong Grupp A1 Grupp A2 Grupp A3 Grupp A4 Grupp A5 Grupp B1 Grupp B2 Grupp B3 Grupp B4 Grupp B5 Grupp B6 Grupp B7 Grupp B8
1970   Slovan Bratislava   Hamburg   Sklo Union Teplice   MVV   VSS Košice   Eintracht Braunschweig   Slavia Prag   Marseille   Öster   Wisła Kraków   Austria Salzburg   Baník Ostrava   Polonia Bytom
Säsong Grupp 1 Grupp 2 Grupp 3 Grupp 4 Grupp 5 Grupp 6 Grupp 7 Grupp 8 Grupp 9 Grupp 10 Grupp 11 Grupp 12
1971   Hertha Berlin   Stal Mielec   Servette   TŽ Třinec   Åtvidaberg   Eintracht Braunschweig   Austria Salzburg
1972   Nitra   IFK Norrköping   Saint-Étienne   Slavia Prag   Slovan Bratislava   Eintracht Braunschweig   Hannover 96   VÖEST Linz
1973   Hannover 96   Slovan Bratislava   Hertha Berlin   Zürich   ROW Rybnik   Sklo Union Teplice   Feijenoord   Wisła Kraków   Nitra   Öster
1974   Zürich   Hamburg   Malmö FF   Standard Liège   Slovan Bratislava   Spartak TAZ Trnava   Duisburg   Baník Ostrava OKD   VSS Košice   CUF Barreiro
1975   SSW Innsbruck   VÖEST Linz   Eintracht Braunschweig   Zagłębie Sosnowiec   Zbrojovka Brno   ROW Rybnik   Åtvidaberg   Kaiserslautern   Belenenses   Čelik Zenica
1976   Young Boys   Hertha Berlin   Sklo Union Teplice   Baník Ostrava OKD   Zbrojovka Brno   Spartak TAZ Trnava   Internacionál Slovnaft Bratislava   Öster   Djurgården   Vojvodina   Widzew Łódź
1977   Halmstad   Duisburg   Internacionál Slovnaft Bratislava   Slavija Sofia   Slavia IPS Prag   Frem   Jednota Trenčín   Slovan Bratislava   Öster   Pogoń Szczecin
1978   Duisburg   Slavia IPS Prag   Hertha Berlin   Eintracht Braunschweig   Malmö FF   Lokomotíva Košice   Tatran Prešov   Maccabi Netanya   Grazer AK
1979   Werder Bremen   Grasshoppers   Eintracht Braunschweig   Bohemians ČKD Prag   Spartak TAZ Trnava   Zbrojovka Brno   Pirin Blagoevgrad   Baník Ostrava OKD
1980   Standard Liège   Bohemians ČKD Prag   Maccabi Netanya   Sparta ČKD Prag   Plastika Nitra   Halmstad   Malmö FF   IFK Göteborg   Elfsborg
1981   Wiener SC   Standard Liège   Werder Bremen   Budućnost Titograd   AGF   Molenbeek   IFK Göteborg   Stuttgarter Kickers   Rudá Hvězda Cheb
1982   Standard Liège   Widzew Łódź   AGF   Lyngby   Admira/Wacker   Bohemians ČKD Prag   Brage   Öster[a]
  Zbrojovka Brno[a]
  IFK Göteborg
1983   Twente   Young Boys   Pogoń Szczecin   Maccabi Netanya   Sloboda Tuzla   Bohemians ČKD Prag   IFK Göteborg   Hammarby   Videoton   Vítkovice
1984   Bohemians ČKD Prag   AGF   Fortuna Düsseldorf   Standard Liège   AIK   Malmö FF   Videoton   Maccabi Netanya   Zürich   GKS Katowice
1985   Werder Bremen   Rot-Weiß Erfurt   IFK Göteborg   AIK   Wismut Aue   Sparta ČKD Prag   Górnik Zabrze   Maccabi Haifa   Baník Ostrava OKD   Újpest   MTK Budapest
1986   Fortuna Düsseldorf   Union Berlin   Malmö FF   Rot-Weiß Erfurt   Sigma ZTS Olomouc   Újpest   Brøndby   Lyngby   Lech Poznań   IFK Göteborg   Slavia IPS Prag   Carl Zeiss Jena
1987   Carl Zeiss Jena   Pogoń Szczecin   Wismut Aue   Tatabányai Bányász   Malmö FF   AIK   Etăr Veliko Tărnovo   Brøndby
1988   Malmö FF   IFK Göteborg   Baník Ostrava OKD   First Vienna   Young Boys   Kaiserslautern   Ikast   Carl Zeiss Jena   Grasshoppers   Karlsruhe   Bayer Uerdingen
1989   Luzern   B 1903   Swarovski Tirol   Grasshoppers   Tatabányai Bányász   Næstved   Örebro   Sparta ČKD Prag   Baník Ostrava OKD   Örgryte   Kaiserslautern
1990   Neuchâtel Xamax   Swarovski Tirol   Lech Poznań   Slovan Bratislava   Malmö FF   GAIS   Luzern   First Vienna   Chemnitz   Bayer Uerdingen   OB
1991   Neuchâtel Xamax   Lausanne-Sports   Casino Salzburg   Dukla Banská Bystrica   B 1903   Grasshoppers   Bayer Uerdingen   DAC Poľnohospodár Dunajská Streda   Swarovski Tirol   Örebro
1992   FC Köpenhamn   Siófok Bányász   Bayer Uerdingen   Karlsruhe   Rapid Wien   Lyngby   Slovan Bratislava   AaB   Slavia Prag   Lokomotiv Gorna Orjachovitsa
1993   Rapid Wien   Trelleborg   IFK Norrköping   Malmö FF   Slavia Prag   Zürich   Young Boys   Dynamo Dresden
1994   Halmstad   Young Boys   AIK   Hamburg   Békéscsabai Előre   Slovan Bratislava   Grasshoppers   Austria Wien
  1. ^ [a b] Delad gruppvinnare

1995 redigera

Inför denna säsong tog Uefa över cupen och vinnarna av det återinförda slutspelet kvalificerade sig för Uefacupen. Första säsongen var det två "finaler" och de avgjordes i bäst av två matcher där klubbarna möttes hemma och borta. I tabellen nedan markeras den sammanlagda vinnaren med fet stil.[8]

Säsong Hemmalag Resultat Bortalag Arena
1995 Tirol Innsbruck   1–1   Strasbourg Tivoli-Stadion, Innsbruck
Strasbourg   6–1   Tirol Innsbruck Stade de la Meinau, Strasbourg
Karlsruhe   0–2   Bordeaux Wildparkstadion, Karlsruhe
Bordeaux   2–2   Karlsruhe Stade du Parc Lescure, Bordeaux

1996–2005 redigera

Under dessa säsonger utökades antalet "finaler" till tre och de avgjordes liksom tidigare i bäst av två matcher där klubbarna möttes hemma och borta. I tabellen nedan markeras den sammanlagda vinnaren med fet stil.[8][11]

Säsong Hemmalag Resultat Bortalag Arena
1996 Standard Liège   1–0   Karlsruhe Stade Maurice Dufrasne, Liège
Karlsruhe   3–1   Standard Liège Wildparkstadion, Karlsruhe
Rotor Volgograd   2–1   Guingamp Centralstadion, Volgograd
Guingamp   1–0 (BM)   Rotor Volgograd Stade de Roudourou, Guingamp
Segesta Sisak   1–2   Silkeborg Gradskistadion, Sisak
Silkeborg   0–1 (BM)   Segesta Sisak Silkeborg stadion, Silkeborg
1997 Halmstad   0–1   Bastia Örjans vall, Halmstad
Bastia   1–1 (e.f.)   Halmstad Stade Armand Cesari, Bastia
Montpellier   0–1   Lyon Stade de la Mosson, Montpellier
Lyon   3–2   Montpellier Stade de Gerland, Lyon
Duisburg   0–0   Auxerre Wedaustadion, Duisburg
Auxerre   2–0   Duisburg Stade de l'Abbé Deschamps, Auxerre
1998 Wüstenrot Salzburg   0–2   Valencia Lehenstadion, Salzburg
Valencia   2–1   Wüstenrot Salzburg Estadio de Mestalla, Valencia
Werder Bremen   1–0   Vojvodina Weserstadion, Bremen
Vojvodina   1–1   Werder Bremen Stadion Karadjordje, Novi Sad
Bologna   1–0   Ruch Chorzów Stadio Renato Dall'Ara, Bologna
Ruch Chorzów   0–2   Bologna Stadion Ruchu Chorzów, Chorzów
1999 Montpellier   1–1   Hamburg Stade de la Mosson, Montpellier
Hamburg   1–1 (e.f.)
(0–3 str.)
  Montpellier Volksparkstadion, Hamburg
Juventus   2–0   Rennes Stadio Dino Manuzzi, Cesena
Rennes   2–2   Juventus Stade de la route de Lorient, Rennes
West Ham United   0–1   Metz Boleyn Ground, London
Metz   1–3   West Ham United Stade Saint-Symphorien, Metz
2000 Sigma Olomouc   2–2   Udinese Andrův stadion, Olomouc
Udinese   4–2 (e.f.)   Sigma Olomouc Stadio Friuli, Udine
Celta Vigo   2–1   Zenit Sankt Petersburg Estadio de Balaídos, Vigo
Zenit Sankt Petersburg   2–2   Celta Vigo Petrovskijstadion, Sankt Petersburg
Auxerre   0–2   Stuttgart Stade de l'Abbé Deschamps, Auxerre
Stuttgart   1–1   Auxerre Gottlieb-Daimler-Stadion, Stuttgart
2001 Basel   1–1   Aston Villa St. Jakob-Park, Basel
Aston Villa   4–1   Basel Villa Park, Birmingham
Paris Saint-Germain   0–0   Brescia Parc des Princes, Paris
Brescia   1–1 (BM)   Paris Saint-Germain Stadio Mario Rigamonti, Brescia
Troyes   0–0   Newcastle United Stade de l'Aube, Troyes
Newcastle United   4–4 (BM)   Troyes St James' Park, Newcastle
2002 Villarreal   0–1   Málaga Estadio El Madrigal, Villarreal
Málaga   1–1   Villarreal Estadio La Rosaleda, Málaga
Bologna   2–2   Fulham Stadio Renato Dall'Ara, Bologna
Fulham   3–1   Bologna Loftus Road, London
Lille   1–0   Stuttgart Stade Grimonprez-Jooris, Lille
Stuttgart   2–0   Lille Gottlieb-Daimler-Stadion, Stuttgart
2003 Superfund   0–2   Schalke 04 Waldstadion, Pasching
Schalke 04   0–0   Superfund Arena AufSchalke, Gelsenkirchen
Heerenveen   1–2   Villarreal Abe Lenstra Stadion, Heerenveen
Villarreal   0–0   Heerenveen Estadio El Madrigal, Villarreal
Perugia   1–0   Wolfsburg Stadio Renato Curi, Perugia
Wolfsburg   0–2   Perugia Volkswagen Arena, Wolfsburg
2004 Lille   0–0   União Leiria Stadium Nord de Villeneuve d'Ascq, Villeneuve-d'Ascq
União Leiria   0–2 (e.f.)   Lille Estádio Dr. Magalhães Pessoa, Leiria
Schalke 04   2–1   Slovan Liberec Arena AufSchalke, Gelsenkirchen
Slovan Liberec   0–1   Schalke 04 Stadion u Nisy, Liberec
Villarreal   2–0   Atlético Madrid Estadio El Madrigal, Villarreal
Atlético Madrid   2–0 (e.f.)
(1–3 str.)
  Villarreal Estadio Vicente Calderón, Madrid
2005 Hamburg   1–0   Valencia AOL Arena, Hamburg
Valencia   0–0   Hamburg Estadio de Mestalla, Valencia
Ecomax Cluj   1–1   Lens Dr. Constantin Rădulescu-stadion, Cluj-Napoca
Lens   3–1   Ecomax Cluj Stade Félix Bollaert, Lens
Deportivo La Coruña   2–0   Marseille Estadio Municipal de Riazor, La Coruña
Marseille   5–1   Deportivo La Coruña Stade Vélodrome, Marseille

2006–2008 redigera

Under dessa säsonger utökades antalet "finaler" till elva och de avgjordes liksom tidigare i bäst av två matcher där klubbarna möttes hemma och borta. I tabellen nedan markeras den sammanlagda vinnaren med fet stil. Den klubb som gick längst i Uefacupen och därför utsågs till totalvinnare av Intertotocupen markeras med guldfärgad bakgrund.[11]

Säsong Hemmalag Resultat Bortalag Arena
2006 Auxerre   4–1   Farul Constanța Stade de l'Abbé Deschamps, Auxerre
Farul Constanța   1–0   Auxerre Farulstadion, Constanța
AEL   0–0   Kayserispor Panthessalikostadion, Volos
Kayserispor   2–0   AEL Kayseri Atatürk-stadion, Kayseri
Villarreal   1–2   Maribor Estadio El Madrigal, Vila-real
Maribor   1–1   Villarreal Stadion Ljudski vrt, Maribor
Maccabi Petah Tikva   0–2   Ethnikos Achnas Herzliyastadion, Herzliya
Ethnikos Achnas   2–3   Maccabi Petah Tikva Dasaki Achnas-stadion, Dasaki Achnas
Grasshoppers   2–1   Gent Hardturmstadion, Zürich
Gent   1–1   Grasshoppers Jules Ottenstadion, Gent
Marseille   0–0   Dnipro Dnipropetrovsk Stade Parsemain, Fos-sur-Mer
Dnipro Dnipropetrovsk   2–2 (BM)   Marseille Meteorstadion, Dnipropetrovsk
Hertha Berlin   0–0   FK Moskva Friedrich-Ludwig-Jahn-Sportpark, Berlin
FK Moskva   0–2   Hertha Berlin Eduard Streltsov-stadion, Moskva
Ried   3–1   Tiraspol Fill Metallbau Stadion, Ried
Tiraspol   1–1   Ried Sheriffstadion, Tiraspol
Newcastle United   1–1   Lillestrøm St James' Park, Newcastle
Lillestrøm   0–3   Newcastle United Åråsen stadion, Lillestrøm
Kalmar FF   1–0   Twente Fredriksskans IP, Kalmar
Twente   3–1   Kalmar FF Arke Stadion, Enschede
OB   1–0   Hibernian Fionia Park, Odense
Hibernian   2–1 (BM)   OB Easter Road, Edinburgh
2007 Hajduk Kula   1–0   União Leiria Stadion Crvena Zvezda, Belgrad
União Leiria   4–1 (e.f.)   Hajduk Kula Estádio Dr. Magalhães Pessoa, Leiria
Tjerno More Varna   0–1   Sampdoria Lazurstadion, Burgas
Sampdoria   1–0   Tjerno More Varna Stadio Luigi Ferraris, Genua
Gloria Bistrița   2–1   Atlético Madrid Stadionul Municipal Gloria, Bistrița
Atlético Madrid   1–0 (BM)   Gloria Bistrița Estadio Vicente Calderón, Madrid
Oțelul Galați   2–1   Trabzonspor Oțelulstadion, Galați
Trabzonspor   1–2   Oțelul Galați Hüseyin Avni Aker-stadion, Trabzon
Tobol Qostanaj   1–0   OFI Kreta Centralstadion, Qostanaj
OFI Kreta   0–1   Tobol Qostanaj Pankritiostadion, Heraklion
Dacia Chișinău   1–1   Hamburg Zimbrustadion, Chișinău
Hamburg   4–0   Dacia Chișinău AOL Arena, Hamburg
Tjornomorets Odessa   0–0   Lens Tjornomorets Centralstadion, Odessa
Lens   3–1   Tjornomorets Odessa Stade Félix Bollaert, Lens
Rapid Wien   3–1   Rubin Kazan Gerhard-Hanappi-Stadion, Wien
Rubin Kazan   0–0   Rapid Wien Centralstadion, Kazan
Vėtra Vilnius   0–2   Blackburn Rovers Vėtros stadionas, Vilnius
Blackburn Rovers   4–0   Vėtra Vilnius Ewood Park, Blackburn
Hammarby   0–0   Utrecht Råsunda fotbollsstadion, Solna
Utrecht   1–1 (BM)   Hammarby Stadion Galgenwaard, Utrecht
Gent   1–1   AaB Jules Ottenstadion, Gent
AaB   2–1   Gent Aalborg stadion, Ålborg
2008 Bnei Sakhnin   1–2   Deportivo La Coruña Kiryat Eliezer-stadion, Haifa
Deportivo La Coruña   1–0   Bnei Sakhnin Estadio Municipal de Riazor, La Coruña
Panionios   0–1   Napoli Nea Smyrni-stadion, Aten
Napoli   1–0   Panionios San Paolo-stadion, Neapel
Sivasspor   0–2   Braga Sivas 4 Eylül-stadion, Sivas
Braga   3–0   Sivasspor Estádio Municipal de Braga, Braga
Grasshoppers   3–0   Tjernomorets Burgas Letzigrundstadion, Zürich
Tjernomorets Burgas   0–1   Grasshoppers Georgi Asparuchov-stadion, Sofia
Saturn Moskva Oblast   1–0   Stuttgart Saturnstadion, Ramenskoje
Stuttgart   3–0 (e.f.)   Saturn Moskva Oblast Gottlieb-Daimler-Stadion, Stuttgart
Nefttji Baku   2–1   Vaslui Tofiq Bähramov-stadion, Baku
Vaslui   2–0   Nefttji Baku Stadionul Municipal, Vaslui
Rennes   1–0   Tavrija Simferopol Stade de la route de Lorient, Rennes
Tavrija Simferopol   1–0 (e.f.)
(9–10 str.)
  Rennes RSC Lokomotivstadion, Simferopol
Sturm Graz   0–0   Budapest Honvéd UPC-Arena, Graz
Budapest Honvéd   1–2   Sturm Graz Bozsik József-stadion, Budapest
NAC Breda   1–0   Rosenborg Rat Verlegh-stadion, Breda
Rosenborg   2–0   NAC Breda Lerkendal stadion, Trondheim
OB   2–2   Aston Villa Fionia Park, Odense
Aston Villa   1–0   OB Villa Park, Birmingham
Elfsborg   1–0   Rīga Borås Arena, Borås
Rīga   0–0   Elfsborg Daugava Stadion, Liepāja

Resultat per klubb redigera

Nedanstående tabell presenterar det sammanlagda antalet finalvinster och -förluster samt gruppvinster (endast 1967–1994) per klubb av Intertotocupen.

Nr Klubb Final-
vinster
Final-
förluster
Grupp-
vinster
Finalvinstår Finalförlustår Gruppvinstår
1   Stuttgart 3 0 0 2000, 2002, 2008 - -
2   Villarreal 2 2 0 2003, 2004 2002, 2006 -
3   Hamburg 2 1 3 2005, 2007 1999 1970, 1974, 1994
4   Inter Bratislava 2 1 2 1963, 1964 1967 1976, 1977
5   Auxerre 2 1 0 1997, 2006 2000 -
6   Grasshoppers 2 0 5 2006, 2008 - 1979, 1988, 1989, 1991, 1994
7   Marseille 2 0 1 2005, 2006 - 1970
8   Schalke 04 2 0 0 2003, 2004 - -
  Lens 2 0 0 2005, 2007 - -
  Aston Villa 2 0 0 2001, 2008 - -
11   Polonia Bytom 1 1 2 1965 1964 1967, 1970
  Karlsruhe 1 1 2 1996 1995 1988, 1992
13   Lille 1 1 1 2004 2002 1967
  OB 1 1 1 2006 2008 1990
15   Lokomotive Leipzig 1 1 0 1966 1965 -
  Bologna 1 1 0 1998 2002 -
  Valencia 1 1 0 1998 2005 -
  Montpellier 1 1 0 1999 1997 -
  Newcastle United 1 1 0 2006 2001 -
  Atlético Madrid 1 1 0 2007 2004 -
  União Leiria 1 1 0 2007 2004 -
  Rennes 1 1 0 2008 1999 -
  Deportivo La Coruña 1 1 0 2008 2005 -
24   Hertha Berlin 1 0 4 2006 - 1971, 1973, 1976, 1978
25   Werder Bremen 1 0 3 1998 - 1979, 1981, 1985
26   Rapid Wien 1 0 2 2007 - 1992, 1993
27   Ajax 1 0 1 1962 - 1968
  Twente 1 0 1 2006 - 1983
  Hammarby 1 0 1 2007 - 1983
  AaB 1 0 1 2007 - 1992
  Elfsborg 1 0 1 2008 - 1980
32   Eintracht Frankfurt 1 0 0 1967 - -
  Bordeaux 1 0 0 1995 - -
  Strasbourg Alsace 1 0 0 1995 - -
  Guingamp 1 0 0 1996 - -
  Silkeborg 1 0 0 1996 - -
  Bastia 1 0 0 1997 - -
  Lyon 1 0 0 1997 - -
  Juventus 1 0 0 1999 - -
  West Ham United 1 0 0 1999 - -
  Celta Vigo 1 0 0 2000 - -
  Udinese 1 0 0 2000 - -
  Paris Saint-Germain 1 0 0 2001 - -
  Troyes 1 0 0 2001 - -
  Fulham 1 0 0 2002 - -
  Málaga 1 0 0 2002 - -
  Perugia 1 0 0 2003 - -
  Ethnikos Achnas 1 0 0 2006 - -
  Kayserispor 1 0 0 2006 - -
  Maribor 1 0 0 2006 - -
  Ried 1 0 0 2006 - -
  Blackburn Rovers 1 0 0 2007 - -
  Oțelul Galați 1 0 0 2007 - -
  Sampdoria 1 0 0 2007 - -
  Tobol Qostanaj 1 0 0 2007 - -
  Braga 1 0 0 2008 - -
  Napoli 1 0 0 2008 - -
  Rosenborg 1 0 0 2008 - -
  Sturm Graz 1 0 0 2008 - -
  Vaslui 1 0 0 2008 - -
61   Gent 0 2 0 - 2006, 2007 -
62   Standard Liège 0 1 5 - 1996 1974, 1980, 1981, 1982, 1984
63   Feyenoord 0 1 3 - 1962 1967, 1968, 1973
  IFK Norrköping 0 1 3 - 1966 1969, 1972, 1993
  Duisburg 0 1 3 - 1997 1974, 1977, 1978
  Halmstad 0 1 3 - 1997 1977, 1980, 1994
  Red Bull Salzburg 0 1 3 - 1998 1970, 1971, 1991
68   Ruch Chorzów 0 1 1 - 1998 1967
  Vojvodina 0 1 1 - 1998 1976
  Sigma Olomouc 0 1 1 - 2000 1986
71   Padova 0 1 0 - 1963 -
  Tirol Innsbruck 0 1 0 - 1995 -
  Rotor Volgograd 0 1 0 - 1996 -
  Segesta Sisak 0 1 0 - 1996 -
  Metz 0 1 0 - 1999 -
  Zenit Sankt Petersburg 0 1 0 - 2000 -
  Basel 0 1 0 - 2001 -
  Brescia 0 1 0 - 2001 -
  ASKÖ Pasching 0 1 0 - 2003 -
  Heerenveen 0 1 0 - 2003 -
  Wolfsburg 0 1 0 - 2003 -
  Slovan Liberec 0 1 0 - 2004 -
  CFR Cluj 0 1 0 - 2005 -
  AEL 0 1 0 - 2006 -
  Dnipro 0 1 0 - 2006 -
  Farul Constanța 0 1 0 - 2006 -
  FK Moskva 0 1 0 - 2006 -
  Hibernian 0 1 0 - 2006 -
  Kalmar FF 0 1 0 - 2006 -
  Lillestrøm 0 1 0 - 2006 -
  Maccabi Petah Tikva 0 1 0 - 2006 -
  Tiraspol 0 1 0 - 2006 -
  Dacia Chișinău 0 1 0 - 2007 -
  Gloria Bistrița 0 1 0 - 2007 -
  Hajduk Kula 0 1 0 - 2007 -
  OFI Kreta 0 1 0 - 2007 -
  Rubin Kazan 0 1 0 - 2007 -
  Tjerno More Varna 0 1 0 - 2007 -
  Tjornomorets Odessa 0 1 0 - 2007 -
  Trabzonspor 0 1 0 - 2007 -
  Utrecht 0 1 0 - 2007 -
  Vėtra Vilnius 0 1 0 - 2007 -
  Bnei Sakhnin 0 1 0 - 2008 -
  Budapest Honvéd 0 1 0 - 2008 -
  NAC Breda 0 1 0 - 2008 -
  Nefttji Baku 0 1 0 - 2008 -
  Panionios 0 1 0 - 2008 -
  Rīga 0 1 0 - 2008 -
  Saturn Moskva Oblast 0 1 0 - 2008 -
  Sivasspor 0 1 0 - 2008 -
  Tjernomorets Burgas 0 1 0 - 2008 -
  TSK Simferopol 0 1 0 - 2008 -
113   Malmö FF 0 0 10 - - 1969, 1974, 1978, 1980, 1984, 1986, 1987, 1988, 1990, 1993
114   Slovan Bratislava 0 0 9 - - 1968, 1970, 1972, 1973, 1974, 1977, 1990, 1992, 1994
115   IFK Göteborg 0 0 8 - - 1967, 1980, 1981, 1982, 1983, 1985, 1986, 1988
116   Eintracht Braunschweig 0 0 7 - - 1968, 1970, 1971, 1972, 1975, 1978, 1979
  Baník Ostrava 0 0 7 - - 1970, 1974, 1976, 1979, 1985, 1988, 1989
  Slavia Prag 0 0 7 - - 1970, 1972, 1977, 1978, 1986, 1992, 1993
119   Öster 0 0 5 - - 1970, 1973, 1976, 1977, 1982
  Bohemians 1905 0 0 5 - - 1979, 1980, 1982, 1983, 1984
  Young Boys 0 0 5 - - 1976, 1983, 1988, 1993, 1994
122   VSS Košice 0 0 4 - - 1967, 1968, 1970, 1974
  Zbrojovka Brno 0 0 4 - - 1975, 1976, 1979, 1982
  Maccabi Netanya 0 0 4 - - 1978, 1980, 1983, 1984
  KFC Uerdingen 0 0 4 - - 1988, 1990, 1991, 1992
  Zürich 0 0 4 - - 1973, 1974, 1984, 1993
  AIK 0 0 4 - - 1984, 1985, 1987, 1994
128   Wisła Kraków 0 0 3 - - 1969, 1970, 1973
  Hannover 96 0 0 3 - - 1967, 1972, 1973
  Teplice 0 0 3 - - 1970, 1973, 1976
  Spartak Trnava 0 0 3 - - 1974, 1976, 1979
  Nitra 0 0 3 - - 1972, 1973, 1980
  AGF 0 0 3 - - 1981, 1982, 1984
  Fortuna Düsseldorf 0 0 3 - - 1967, 1984, 1986
  Pogoń Szczecin 0 0 3 - - 1977, 1983, 1987
  Carl Zeiss Jena 0 0 3 - - 1986, 1987, 1988
  Sparta Prag 0 0 3 - - 1980, 1985, 1989
  Kaiserslautern 0 0 3 - - 1975, 1988, 1989
  Swarovski Tirol 0 0 3 - - 1989, 1990, 1991
  Lyngby 0 0 3 - - 1982, 1986, 1992
141   Odra Opole 0 0 2 - - 1968, 1969
  Zagłębie Sosnowiec 0 0 2 - - 1967, 1975
  Åtvidaberg 0 0 2 - - 1971, 1975
  VÖEST Linz 0 0 2 - - 1972, 1975
  ROW Rybnik 0 0 2 - - 1973, 1975
  Frem 0 0 2 - - 1969, 1977
  TTS Trenčín 0 0 2 - - 1969, 1977
  Lokomotíva Košice 0 0 2 - - 1968, 1978
  Widzew Łódź 0 0 2 - - 1976, 1982
  MOL Fehérvár 0 0 2 - - 1983, 1984
  Rot-Weiß Erfurt 0 0 2 - - 1985, 1986
  Újpest 0 0 2 - - 1985, 1986
  Erzgebirge Aue 0 0 2 - - 1985, 1987
  Brøndby 0 0 2 - - 1986, 1987
  Tatabánya 0 0 2 - - 1987, 1989
  Chemnitz 0 0 2 - - 1968, 1990
  Lech Poznań 0 0 2 - - 1986, 1990
  First Vienna 0 0 2 - - 1988, 1990
  Luzern 0 0 2 - - 1989, 1990
  B 1903 0 0 2 - - 1989, 1991
  Örebro 0 0 2 - - 1989, 1991
  Neuchâtel Xamax 0 0 2 - - 1990, 1991
163   KB 0 0 1 - - 1967
  Lierse 0 0 1 - - 1967
  Lugano 0 0 1 - - 1967
  ADO Den Haag 0 0 1 - - 1968
  Espanyol 0 0 1 - - 1968
  Hansa Rostock 0 0 1 - - 1968
  Legia Warszawa 0 0 1 - - 1968
  Nürnberg 0 0 1 - - 1968
  Sporting Lissabon 0 0 1 - - 1968
  Greuther Fürth 0 0 1 - - 1969
  Szombierki Bytom 0 0 1 - - 1969
  Žilina 0 0 1 - - 1969
  MVV Maastricht 0 0 1 - - 1970
  Fotbal Třinec 0 0 1 - - 1971
  Servette 0 0 1 - - 1971
  Stal Mielec 0 0 1 - - 1971
  Saint-Étienne 0 0 1 - - 1972
  Fabril Barreiro 0 0 1 - - 1974
  Belenenses 0 0 1 - - 1975
  Čelik Zenica 0 0 1 - - 1975
  Wacker Innsbruck 0 0 1 - - 1975
  Djurgården 0 0 1 - - 1976
  Slavija Sofia 0 0 1 - - 1977
  Grazer AK 0 0 1 - - 1978
  Tatran Prešov 0 0 1 - - 1978
  Pirin Blagoevgrad 0 0 1 - - 1979
  Budućnost Podgorica 0 0 1 - - 1981
  Hvězda Cheb 0 0 1 - - 1981
  Molenbeek 0 0 1 - - 1981
  Stuttgarter Kickers 0 0 1 - - 1981
  Wiener SC 0 0 1 - - 1981
  Admira Wacker Mödling 0 0 1 - - 1982
  Brage 0 0 1 - - 1982
  Sloboda Tuzla 0 0 1 - - 1983
  Vítkovice 0 0 1 - - 1983
  GKS Katowice 0 0 1 - - 1984
  Górnik Zabrze 0 0 1 - - 1985
  Maccabi Haifa 0 0 1 - - 1985
  MTK Budapest 0 0 1 - - 1985
  Union Berlin 0 0 1 - - 1986
  Etăr Veliko Tărnovo 0 0 1 - - 1987
  Ikast 0 0 1 - - 1988
  Næstved 0 0 1 - - 1989
  Örgryte 0 0 1 - - 1989
  GAIS 0 0 1 - - 1990
  DAC 1904 Dunajská Streda 0 0 1 - - 1991
  Dukla Banská Bystrica 0 0 1 - - 1991
  Lausanne-Sport 0 0 1 - - 1991
  FC Köpenhamn 0 0 1 - - 1992
  Lokomotiv Gorna Orjachovitsa 0 0 1 - - 1992
  Siófok 0 0 1 - - 1992
  Dynamo Dresden 0 0 1 - - 1993
  Trelleborg 0 0 1 - - 1993
  Austria Wien 0 0 1 - - 1994
  Békéscsaba 1912 Előre 0 0 1 - - 1994

Resultat per land redigera

Nedanstående tabell presenterar det sammanlagda antalet finalvinster och -förluster samt gruppvinster (endast 1967–1994) per land av Intertotocupen.

Nr Land Final-
vinster
Final-
förluster
Grupp-
vinster
Finalvinstår Finalförlustår Gruppvinstår
1   Frankrike 16 5 3 1995 (2), 1996, 1997 (3), 1999, 2001 (2), 2004, 2005 (2), 2006 (2), 2007, 2008 1997, 1999 (2), 2000, 2002 1967, 1970, 1972
2   Tyskland[a] 12 5 50 1966, 1967, 1996, 1998, 2000, 2002, 2003, 2004, 2005, 2006, 2007, 2008 1965, 1995, 1997, 1999, 2003 1967 (2), 1968 (4), 1969, 1970 (2), 1971 (2), 1972 (2), 1973 (2), 1974 (2), 1975 (2), 1976, 1977, 1978 (3), 1979 (2), 1981 (2), 1984, 1985 (3), 1986 (4), 1987 (2), 1988 (4), 1989, 1990 (2), 1991, 1992 (2), 1993, 1994
3   Spanien 7 5 1 1998, 2000, 2002, 2003, 2004, 2007, 2008 2002, 2004, 2005 (2), 2006 1968
4   Italien 6 3 0 1998, 1999, 2000, 2003, 2007, 2008 1963, 2001, 2002 -
5   England 6 1 0 1999, 2001, 2002, 2006, 2007, 2008 2001 -
6   Österrike 3 3 17 2006, 2007, 2008 1995, 1998, 2003 1970, 1971, 1972, 1975 (2), 1978, 1981, 1982, 1988, 1989, 1990 (2), 1991 (2), 1992, 1993, 1994
7   Danmark 3 1 18 1996, 2006, 2007 2008 1967, 1969, 1977, 1981, 1982 (2), 1984, 1986 (2), 1987, 1988, 1989 (2), 1990, 1991, 1992 (3)
8   Nederländerna 2 4 7 1962, 2006 1962, 2003, 2007, 2008 1967, 1968 (3), 1970, 1973, 1983
9   Sverige 2 3 44 2007, 2008 1966, 1997, 2006 1967, 1969 (2), 1970, 1971, 1972, 1973, 1974, 1975, 1976 (2), 1977 (2), 1978, 1980 (4), 1981, 1982 (3), 1983 (2), 1984 (2), 1985 (2), 1986 (2), 1987 (2), 1988 (2), 1989 (2), 1990 (2), 1991, 1993 (3), 1994 (2)
10   Rumänien 2 3 0 2007, 2008 2005, 2006, 2007 -
11   Slovakien[b] 2 1 29 1963, 1964 1967 1967, 1968 (3), 1969 (2), 1970 (2), 1972 (2), 1973 (2), 1974 (3), 1976 (2), 1977 (3), 1978 (2), 1979, 1980, 1990, 1991 (2), 1992, 1994
12   Schweiz 2 1 21 2006, 2008 2001 1967, 1971, 1973, 1974, 1976, 1979, 1983, 1984, 1988 (2), 1989 (2), 1990 (2), 1991 (3), 1993 (2), 1994 (2)
13   Portugal 2 1 3 2007, 2008 2004 1968, 1974, 1975
14   Polen 1 2 24 1965 1964, 1998 1967 (3), 1968 (2), 1969 (3), 1970 (2), 1971, 1973 (2), 1975 (2), 1976, 1977, 1982, 1983, 1984, 1985, 1986, 1987, 1990
15   Turkiet 1 2 0 2006 2007, 2008 -
16   Norge 1 1 0 2008 2006 -
17   Cypern 1 0 0 2006 - -
  Slovenien 1 0 0 2006 - -
  Kazakstan 1 0 0 2007 - -
20   Ryssland 0 5 0 - 1996, 2000, 2006, 2007, 2008 -
21   Belgien 0 3 7 - 1996, 2006, 2007 1967, 1974, 1980, 1981 (2), 1982, 1984
22   Grekland 0 3 0 - 2006, 2007, 2008 -
  Ukraina 0 3 0 - 2006, 2007, 2008 -
24   Tjeckien[c] 0 2 33 - 2000, 2004 1970 (3), 1971, 1972, 1973, 1974, 1975, 1976 (3), 1977, 1978, 1979 (3), 1980 (2), 1981, 1982 (2), 1983 (2), 1984, 1985 (2), 1986 (2), 1988, 1989 (2), 1992, 1993
25   Israel 0 2 5 - 2006, 2008 1978, 1980, 1983, 1984, 1985
26   Bulgarien 0 2 4 - 2007, 2008 1977, 1979, 1987, 1992
27   Serbien[d] 0 2 1 - 1998, 2007 1976
28   Moldavien 0 2 0 - 2006, 2007 -
29   Ungern 0 1 9 - 2008 1983, 1984, 1985 (2), 1986, 1987, 1989, 1992, 1994
30   Kroatien 0 1 0 - 1996 -
  Skottland 0 1 0 - 2006 -
  Litauen 0 1 0 - 2007 -
  Azerbajdzjan 0 1 0 - 2008 -
  Lettland 0 1 0 - 2008 -
35   Bosnien och Hercegovina[e] 0 0 2 - - 1975, 1983
36   Montenegro[f] 0 0 1 - - 1981
  1. ^ Inklusive Västtyskland (1–0–34) och Östtyskland (1–1–11)
  2. ^ Inklusive Tjeckoslovakien (2–1–28)
  3. ^ Inklusive Tjeckoslovakien (0–0–32)
  4. ^ Inklusive SFR Jugoslavien (0–0–1) och FR Jugoslavien (0–1–0)
  5. ^ Inklusive SFR Jugoslavien (0–0–2)
  6. ^ Inklusive SFR Jugoslavien (0–0–1)

Maratontabell redigera

Nedanstående tabell presenterar de tio främsta klubbarna i Intertotocupens historia. Vinst ger två poäng.[12]

Nr Klubb S V O F GM IM MS P
1   Malmö FF 170 82 42 46 308 207 +101 206
2   Standard Liège 124 53 37 34 205 158 +47 143
3   Slovan Bratislava 84 52 19 13 180 89 +91 123
4   Grasshoppers 130 45 25 60 190 233 −43 115
5   Inter Bratislava 92 51 12 29 207 130 +77 114
6   Eintracht Braunschweig 90 48 16 26 168 112 +56 112
7   IFK Göteborg 98 48 16 34 208 168 +40 112
8   Slavia Prag 80 49 12 19 183 97 +86 110
9   IFK Norrköping 118 41 26 51 211 214 −3 108
10   Young Boys[a] 126 39 22 65 177 266 −89 100
  1. ^ Poängen för Tirol Innsbruck, som enligt källan ligger på tionde plats med 107 poäng (om vinst ger två poäng) är egentligen summan av poängen för tre klubbar – Wacker (SSW) Innsbruck, Swarovski Tirol och Tirol Innsbruck

Flest matcher redigera

Nedanstående tabell presenterar de tio främsta spelarna när det gäller antalet matcher i Intertotocupens historia.[13]

 
Benno Möhlmann spelade näst flest matcher i cupens historia.
Nr Spelare Matcher År Klubb(ar)
1   Karl-Heinz Kamp 36 1970–1983   Werder Bremen (36)
2   Benno Möhlmann 33 1979–1985   Werder Bremen (33)
3   Dieter Burdenski 32 1979–1985   Werder Bremen (32)
4   Perry Bräutigam 29 1985–1989   Carl Zeiss Jena (29)
  Stefan Böger 29 1985–1997   Carl Zeiss Jena (24),   Duisburg (1),   Hamburg (4)
  Uwe Reinders 29 1978–1983   Werder Bremen (29)
  Frank Rost 29 1996–2007   Werder Bremen (15),   Schalke 04 (12),   Hamburg (2)
8   Tibor Végh 28 1978–1987   Videoton (28)
9   Norbert Meier 27 1980–1985   Werder Bremen (27)
  Dorinel Munteanu 27 1995–2005   Köln (9),   Wolfsburg (11),   CFR Cluj (7)
  Mario Röser 27 1985–1989   Carl Zeiss Jena (27)
  Pablo Thiam 27 1995–2005   Köln (7),   Stuttgart (7),   Wolfsburg (13)

Flest mål redigera

Nedanstående tabell presenterar de tio främsta målskyttarna i Intertotocupens historia.[14]

 
Henk Groot gjorde flest mål i cupens historia.
Nr Spelare Mål Matcher Målsnitt År Klubb(ar)
1   Henk Groot 22 21 &&&&&&&&&&&&&&01.&500001,05 1961–1968   Ajax (22)
2   Stéphane Guivarc'h 18 18 &&&&&&&&&&&&&&01.&&&&&01 1996–2000   Rennes (4),   Auxerre (14)
  Uwe Reinders 18 29 &&&&&&&&&&&&&&00.6200000,62 1978–1983   Werder Bremen (18)
4   Cees Groot 17 16 &&&&&&&&&&&&&&01.&600001,06 1961–1963   Ajax (17)
  József Szabó 17 21 &&&&&&&&&&&&&&00.8100000,81 1978–1987   Videoton (17)
6   Adolf Scherer 16 19 &&&&&&&&&&&&&&00.8400000,84 1962–1968   Slovnaft Bratislava (15),   VSS Košice (1)
7   Marijo Dodik 15 22 &&&&&&&&&&&&&&00.6800000,68 2000–2005   Slaven Belupo Koprivnica (15)
  Rudi Völler 15 18 &&&&&&&&&&&&&&00.8300000,83 1982–1995   Werder Bremen (12),   Bayer Leverkusen (3)
9   Norbert Meier 14 27 &&&&&&&&&&&&&&00.5200000,52 1980–1985   Werder Bremen (14)
10   Eduard Glieder 13 18 &&&&&&&&&&&&&&00.7200000,72 1989–2003   Grazer AK (2),   Wüstenrot Salzburg (5),   Superfund (6)

Se även redigera

Referenser redigera

Noter redigera

  1. ^ Ó Riain, Colm. ”Intertoto Cup: English Joy” (på engelska). EuroFutbal. Arkiverad från originalet den 15 januari 2020. https://web.archive.org/web/20200115155350/http://euro.futbal.org/efo/9596/toto/toto_england.html. Läst 17 december 2020. 
  2. ^ [a b] Ó Riain, Colm. ”UEFA InterToto Cup '98” (på engelska). EuroFutbal. Arkiverad från originalet den 16 januari 2020. https://web.archive.org/web/20200116043746/http://euro.futbal.org/efo/9899/intertoto.html. Läst 17 december 2020. 
  3. ^ [a b c] ”History” (på engelska). Uefa. 13 juli 2005. Arkiverad från originalet den 3 maj 2006. https://web.archive.org/web/20060503020611/http://www.uefa.com/competitions/intertotocup/history/index.html. Läst 8 december 2020. 
  4. ^ [a b c] Elbech, Søren Florin. ”Background on the Intertoto Cup” (på engelska). Pawel Mogielnicki. Arkiverad från originalet den 7 november 2020. https://web.archive.org/web/20201107034403/http://www.mogiel.net/EC/intertoto-history/background.php. Läst 8 december 2020. 
  5. ^ ”New look for Intertoto Cup” (på engelska). Uefa. 21 september 2005. Arkiverad från originalet den 12 mars 2007. https://web.archive.org/web/20070312165253/http://www.uefa.com/competitions/IntertotoCup/news/Kind=1/newsId=400217.html. Läst 17 december 2020. 
  6. ^ ”2006: Newcastle take the honours” (på engelska). Uefa. Arkiverad från originalet den 8 november 2015. https://web.archive.org/web/20151108190400/http://en.archive.uefa.com/competitions/intertotocup/history/season=2006/intro.html. Läst 9 december 2020. 
  7. ^ Chaplin, Mark (1 december 2007). ”Champions League changes agreed” (på engelska). Uefa. Arkiverad från originalet den 24 februari 2011. https://web.archive.org/web/20110224065851/http://www1.uefa.com/UEFA/events/marketing/news/newsid%3D630602.html. Läst 9 december 2020. 
  8. ^ [a b c d e] Mogielnicki, Pawel. ”History of the Intertoto Cup” (på engelska). Pawel Mogielnicki. Arkiverad från originalet den 12 juni 2020. https://web.archive.org/web/20200612204327/http://www.mogiel.net/EC/intertoto-history/intertoto-history.php. Läst 18 december 2020. 
  9. ^ Stokkermans, Karel (7 juli 2002). ”Intertoto Cup 1962/63” (på engelska). Rec.Sport.Soccer Statistics Foundation. Arkiverad från originalet den 24 februari 2020. https://web.archive.org/web/20200224100728/http://www.rsssf.com/tablesi/int62.html. Läst 18 december 2020. 
  10. ^ Mogielnicki, Pawel. ”Doubts in the Intertoto Cup history” (på engelska). Pawel Mogielnicki. Arkiverad från originalet den 5 februari 2020. https://web.archive.org/web/20200205054205/http://www.mogiel.net/EC/intertoto-history/doubts.php. Läst 18 december 2020. 
  11. ^ [a b] Stokkermans, Karel (15 januari 2010). ”UEFA Intertoto Cup” (på engelska). Rec.Sport.Soccer Statistics Foundation. Arkiverad från originalet den 21 oktober 2020. https://web.archive.org/web/20201021162516/http://www.rsssf.com/tablesi/intertoto.html. Läst 4 januari 2021. 
  12. ^ ”Intertoto Cup alltimetable 1961/62-2008” (på engelska). Clas Glenning. Arkiverad från originalet den 1 november 2020. https://web.archive.org/web/20201101035645/https://sites.google.com/site/clasglenningfootball/home/international-clubs/uefaic. Läst 2 februari 2021. 
  13. ^ ”Record Players” (på engelska). Transfermarkt.com. Arkiverad från originalet den 3 februari 2021. https://web.archive.org/web/20210203203139/https://www.transfermarkt.com/uefa-intertoto-cup/rekordspieler/pokalwettbewerb/UI/plus/0/galerie/0?saison_id_von=1961&saison_id_bis=2008&tabellenart=alle&land_id=alle. Läst 3 februari 2021. 
  14. ^ ”List of goalscorers UEFA Intertoto Cup” (på engelska). Transfermarkt.com. Arkiverad från originalet den 11 februari 2021. https://web.archive.org/web/20210211195026/https://www.transfermarkt.com/uefa-intertoto-cup/torschuetzenliste/pokalwettbewerb/UI/plus/1/galerie/0?saison_id=gesamt. Läst 11 februari 2021. 

Externa länkar redigera