Uefa Super Cup

	Uefa Super Cup
	Cupens tidigare logotyp.
Sport(er)	Fotboll
Tidpunkt	Augusti
År	1972–; (1973– i Uefas regi)
Tidigare namn	Europeiska supercupen (1972–1994)
Geografisk omfattning	Europa (Uefas medlemsländer)
Arrangör	Uefa
Regerande mästare	Manchester City (2023)
Flest titlar	Barcelona (5); Milan (5); Real Madrid (5)
Webbplats	Officiell webbplats
	Uefa Super Cup 2024

Uefa Super Cup, tidigare kallad Europeiska supercupen, är en supercup i fotboll som varje år spelas mellan vinnarna av Uefa Champions League och Uefa Europa League. Cupen hade premiär 1972, men Uefa gick in som arrangör först året efter. Till och med 1999 var det vinnarna av Uefa Champions League (tidigare kallad Europacupen) och Cupvinnarcupen som gjorde upp om titeln, men när Cupvinnarcupen därefter lades ned gick vinnarna av Uefacupen (numera kallad Uefa Europa League) in i stället. Från och med 1995 ändrades namnet från Europeiska supercupen till Uefa Super Cup.

Cupen har sedan 1998 bestått av en enda match och spelades från och med det året och fram till och med 2012 på Stade Louis II i Monaco. Från och med 2013 spelas Uefa Super Cup, likt finalerna i Uefa Champions League och Uefa Europa League, på en ny arena varje år.^[1]

Spanska klubbar har varit de mest framgångsrika genom åren med 16 vinster och 14 förluster i Europeiska supercupen och Uefa Super Cup till och med 2022. Engelska klubbar är näst bäst med nio vinster och tio förluster. Barcelona, Milan och Real Madrid har varit de mest framgångsrika klubbarna med fem vinster vardera (Barcelona har dock fyra förluster mot Real Madrids tre och Milans två).

Under de år som vinnarna av Cupvinnarcupen stod för motståndet vann dessa klubbar tolv gånger och vinnarna av Europacupen/Uefa Champions League 13 gånger (om man räknar med den inofficiella cupen 1972, annars vann de tolv gånger vardera). Sedan vinnarna av Uefacupen/Uefa Europa League började delta har dessa klubbar vunnit åtta gånger och vinnarna av Uefa Champions League 16 gånger till och med 2023.

Historia

Spelare i Ajax firar segern i den första officiella Europeiska supercupen 1973 (som spelades i januari 1974).

Idén att anordna en europeisk supercup kom från den nederländska journalisten Anton Witkamp, som arbetade vid tidningen De Telegraaf. Vid denna tid, i början av 1970-talet, skördade nederländska klubbar, framför allt Ajax, stora triumfer och Witkamp ville se om det gick att fastställa att nederländsk klubbfotboll var bäst i Europa. Hans förslag var att vinnarna av Europacupen skulle möta vinnarna av Cupvinnarcupen och när han presenterade förslaget för Ajax dåvarande ordförande Jaap van Praag fick han tummen upp. När Witkamp och van Praag vände sig till Uefa blev det dock nobben, mycket eftersom vinnarna av Cupvinnarcupen säsongen 1971/72, den skotska klubben Rangers, var avstängd från allt spel i Europa på grund av supportrarnas misskötsamhet. Rangers, som firade klubbens 100-årsjubileum 1972, ställde upp ändå och den första upplagan av Europeiska supercupen blev av trots allt i januari 1973. Man bestämde att cupen skulle spelas över två matcher med en match i de båda klubbarnas respektive hemmaarena för att maximera intäkterna. Ajax blev cupens första, inofficiella, mästare genom att besegra Rangers med totalt 6–3.^[2]

Den första cupen sanktionerad av Uefa spelades nästföljande år och Ajax vann igen, denna gång över italienska Milan. Det första målet i turneringen sedan Uefa tog över gjordes den 9 januari 1974 av Luciano Chiarugi för Milan.^[3] Året efter det blev det dock inga matcher eftersom Europacupvinnarna Bayern München från Västtyskland och Cupvinnarcupvinnarna Magdeburg från Östtyskland inte kunde hitta några lämpliga speldatum.^[4] Samma sak hände 1981 mellan Liverpool från England och Dinamo Tbilisi från Sovjetunionen.^[5] 1984 blev det bara en match mellan Liverpool och italienska Juventus av samma skäl.^[6] Cupen ställdes in igen 1985 eftersom Cupvinnarcupvinnarna Everton från England var avstängda från spel i Europa efter Heyselkatastrofen tidigare under året.^[6] Även 1986, mellan rumänska Steaua Bukarest och sovjetiska Dynamo Kiev^[7], och 1991, mellan jugoslaviska Röda stjärnan och engelska Manchester United^[8], spelades bara en match.^[2]

1995 ändrades namnet på cupen från Europeiska supercupen till Uefa Super Cup och 1998 började cupen permanent att avgöras i en enda match, under många år på samma arena, Stade Louis II i Monaco. När Cupvinnarcupen lades ned efter säsongen 1998/99 fick i stället, med början 2000, den klubb som vann Uefacupen (numera kallad Uefa Europa League) möta vinnaren av Uefa Champions League. Sedan 2013 spelas Uefa Super Cup på en ny arena varje år.^[1]^[2]

Format

Uefa Super Cup spelas i en enda match på en i förväg bestämd neutral arena.^[9] Om resultatet är oavgjort vid full tid vidtar förlängning. Om inga mål görs i förlängningen eller om båda klubbarna gör lika många mål blir det till slut ett avgörande via straffsparksläggning.^[10]

Resultat

Europeiska supercupen

I listan nedan står de sammanlagda vinnarna alltid till vänster, även om de var bortalag.

Förklaring

	Cupen vanns av vinnarna av Europacupen/Uefa Champions League
	Cupen vanns av vinnarna av Cupvinnarcupen
(EC)	Vinnarna av Europacupen (1972–1992)
(UCL)	Vinnarna av Uefa Champions League (1993–1994)
(CVC)	Vinnarna av Cupvinnarcupen

År	Datum	Vinnare	Resultat	Förlorare	Arena

1972	16 januari 1973	Ajax (EC)	3 – 1	Rangers (CVC)	Ibrox Park
		Rep 34′ Cruijff 45′ Haan 76′	(2 – 1) Rapport	MacDonald 41′	Glasgow, Skottland Publik: 57 000 Domare: Alistair McKenzie (Skottland)

24 januari 1973	Ajax (EC)	3 – 2	Rangers (CVC)	Olympiastadion
	Haan 12′ Mühren 37′ (str.) Cruijff 79′	(2 – 2) Rapport	MacDonald 2′ Young 35′	Amsterdam, Nederländerna Publik: 26 168 Domare: Hans-Joachim Weyland (Västtyskland)

1973	9 januari 1974	Ajax (EC)	0 – 1	Milan (CVC)	San Siro
			(0 – 0) Rapport 1 Rapport 2	Chiarugi 77′	Milano, Italien Publik: 12 856 Domare: Rudolf Scheurer (Schweiz)

16 januari 1974	Ajax (EC)	6 – 0	Milan (CVC)	Olympiastadion
	Mulder 26′ Keizer 35′ Neeskens 71′ Rep 81′ Mühren 84′ (str.) Haan 87′	(2 – 0) Rapport 1 Rapport 2		Amsterdam, Nederländerna Publik: 15 350 Domare: Rudi Glöckner (Östtyskland)

1974^[a]	Bayern München (EC)	Spelades ej	Magdeburg (CVC)

1975	9 september 1975	Dynamo Kiev (CVC)	1 – 0	Bayern München (EC)	Olympiastadion
		Blochin 66′	(0 – 0) Rapport 1 Rapport 2		München, Västtyskland Publik: 30 000 Domare: Sergio Gonella (Italien)

6 oktober 1975	Dynamo Kiev (CVC)	2 – 0	Bayern München (EC)	Centralstadion
	Blochin 40′, 53′	(1 – 0) Rapport 1 Rapport 2		Kiev, Sovjetunionen Publik: 105 000 Domare: Doğan Babacan (Turkiet)

1976	17 augusti 1976	Anderlecht (CVC)	1 – 2	Bayern München (EC)	Olympiastadion
		Haan 16′	(1 – 0) Rapport 1 Rapport 2	Müller 58′, 88′	München, Västtyskland Publik: 41 000 Domare: Ken Burns (England)

30 augusti 1976	Anderlecht (CVC)	4 – 1	Bayern München (EC)	Émile Versé-stadion
	Rensenbrink 20′, 82′ Van der Elst 25′ Haan 59′	(2 – 0) Rapport 1 Rapport 2	Müller 63′	Bryssel, Belgien Publik: 35 000 Domare: Paul Schiller (Österrike)

1977	22 november 1977	Liverpool (EC)	1 – 1	Hamburg (CVC)	Volksparkstadion
		Fairclough 65′	(0 – 1) Rapport 1 Rapport 2	Keller 29′	Hamburg, Västtyskland Publik: 18 000 Domare: António Garrido (Portugal)

6 december 1977	Liverpool (EC)	6 – 0	Hamburg (CVC)	Anfield
	Thompson 21′ McDermott 40′, 56′, 57′ Fairclough 84′ Dalglish 88′	(2 – 0) Rapport 1 Rapport 2		Liverpool, England Publik: 34 931 Domare: Ulf Eriksson (Sverige)

1978	4 december 1978	Anderlecht (CVC)	3 – 1	Liverpool (EC)	Émile Versé-stadion
		Vercauteren 17′ Van der Elst 38′ Rensenbrink 87′	(2 – 1) Rapport 1 Rapport 2	Case 27′	Bryssel, Belgien Publik: 35 000 Domare: Károly Palotai (Ungern)

19 december 1978	Anderlecht (CVC)	1 – 2	Liverpool (EC)	Anfield
	Van der Elst 71′	(0 – 1) Rapport 1 Rapport 2	Hughes 13′ Fairclough 87′	Liverpool, England Publik: 23 598 Domare: Nicolae Rainea (Rumänien)

1979	30 januari 1980	Nottingham Forest (EC)	1 – 0	Barcelona (CVC)	City Ground
		George 9′	(1 – 0) Rapport 1 Rapport 2		Nottingham, England Publik: 23 807 Domare: Adolf Prokop (Östtyskland)

5 februari 1980	Nottingham Forest (EC)	1 – 1	Barcelona (CVC)	Camp Nou
	Burns 42′	(1 – 1) Rapport 1 Rapport 2	Roberto Dinamite 25′ (str.)	Barcelona, Spanien Publik: 80 000 Domare: Walter Eschweiler (Västtyskland)

1980	25 november 1980	Valencia (CVC)	1 – 2	Nottingham Forest (EC)	City Ground
		Felman 47′	(0 – 0) Rapport 1 Rapport 2	Bowyer 57′, 89′	Nottingham, England Publik: 12 463 Domare: Alexis Ponnet (Belgien)

17 december 1980	Valencia (CVC)	1 – 0 (BM)	Nottingham Forest (EC)	Estadi Luis Casanova
	Morena 51′	(0 – 0) Rapport 1 Rapport 2		Valencia, Spanien Publik: 29 038 Domare: Franz Wöhrer (Österrike)

1981^[b]	Liverpool (EC)	Spelades ej	Dinamo Tbilisi (CVC)

1982	19 januari 1983	Aston Villa (EC)	0 – 1	Barcelona (CVC)	Camp Nou
			(0 – 0) Rapport 1 Rapport 2	Marcos 52′	Barcelona, Spanien Publik: 40 000 Domare: Bruno Galler (Schweiz)

26 januari 1983	Aston Villa (EC)	3 – 0 (e.fl.)	Barcelona (CVC)	Villa Park
	Shaw 80′ Cowans 100′ McNaught 104′	(0 – 0) Rapport 1 Rapport 2		Birmingham, England Publik: 31 570 Domare: Alexis Ponnet (Belgien) Rött kort: Julio Alberto, Marcos, Evans

1983	22 november 1983	Aberdeen (CVC)	0 – 0	Hamburg (EC)	Volksparkstadion
			(0 – 0) Rapport 1 Rapport 2		Hamburg, Västtyskland Publik: 12 000 Domare: Vojtech Christov (Tjeckoslovakien)

20 december 1983	Aberdeen (CVC)	2 – 0	Hamburg (EC)	Pittodrie Stadium
	Simpson 47′ McGhee 65′	(0 – 0) Rapport 1 Rapport 2		Aberdeen, Skottland Publik: 24 000 Domare: Horst Brummeier (Österrike)

1984^[c]	16 januari 1985	Juventus (CVC)	2 – 0	Liverpool (EC)	Stadio Comunale
		Boniek 39′, 79′	(1 – 0) Rapport 1 Rapport 2		Turin, Italien Publik: 55 384 Domare: Dieter Pauly (Västtyskland)

1985^[d]	Juventus (EC)	Spelades ej	Everton (CVC)

1986^[e]	24 februari 1987	Steaua Bukarest (EC)	1 – 0	Dynamo Kiev (CVC)	Stade Louis II
		Hagi 44′	(1 – 0) Rapport 1 Rapport 2		Monaco Publik: 8 456 Domare: Luigi Agnolin (Italien)

1987	24 november 1987	Porto (EC)	1 – 0	Ajax (CVC)	Olympiastadion
		Barros 5′	(1 – 0) Rapport 1 Rapport 2		Amsterdam, Nederländerna Publik: 27 000 Domare: Bob Valentine (Skottland)

13 januari 1988	Porto (EC)	1 – 0	Ajax (CVC)	Estádio das Antas
	Sousa 70′	(0 – 0) Rapport 1 Rapport 2		Porto, Portugal Publik: 50 000 Domare: Aron Schmidhuber (Västtyskland)

1988	1 februari 1989	Mechelen (CVC)	3 – 0	PSV (EC)	Achter de Kazerne
		Bosman 16′, 50′ Valckx 17′ (sjm.)	(2 – 0) Rapport 1 Rapport 2		Mechelen, Belgien Publik: 7 000 Domare: Siegfried Kirschen (Östtyskland)

8 februari 1989	Mechelen (CVC)	0 – 1	PSV (EC)	Philips Sportpark
		(0 – 0) Rapport 1 Rapport 2	Gillhaus 78′	Eindhoven, Nederländerna Publik: 17 100 Domare: Erik Fredriksson (Sverige)

1989	23 november 1989	Milan (EC)	1 – 1	Barcelona (CVC)	Camp Nou
		van Basten 44′ (str.)	(1 – 0) Rapport 1 Rapport 2	Amor 67′	Barcelona, Spanien Publik: 50 000 Domare: Joël Quiniou (Frankrike)

7 december 1989	Milan (EC)	1 – 0	Barcelona (CVC)	Stadio Giuseppe Meazza
	Evani 55′	(0 – 0) Rapport 1 Rapport 2		Milano, Italien Publik: 52 093 Domare: Helmut Kohl (Österrike)

1990	10 oktober 1990	Milan (EC)	1 – 1	Sampdoria (CVC)	Stadio Luigi Ferraris
21:30 CET		Evani 39′	(1 – 1) Rapport 1 Rapport 2	Mychajlytjenko 31′	Genua, Italien Publik: 19 724 Domare: José Rosa dos Santos (Portugal)

	29 november 1990	Milan (EC)	2 – 0	Sampdoria (CVC)	Stadio Renato Dall'Ara
21:30 CET		Gullit 44′ Rijkaard 76′	(1 – 0) Rapport 1 Rapport 2		Bologna, Italien Publik: 20 942 Domare: Zoran Petrović (Jugoslavien)

1991^[f]	19 november 1991	Manchester United (CVC)	1 – 0	Röda stjärnan (EC)	Old Trafford
20:15 GMT		McClair 67′	(0 – 0) Rapport 1 Rapport 2		Manchester, England Publik: 22 110 Domare: Mario van der Ende (Nederländerna)

1992	10 februari 1993	Barcelona (EC)	1 – 1	Werder Bremen (CVC)	Weserstadion
20:15 CET		Salinas 37′	(1 – 0) Rapport 1 Rapport 2	Allofs 86′	Bremen, Tyskland Publik: 22 098 Domare: Kim Milton Nielsen (Danmark)

	10 mars 1993	Barcelona (EC)	2 – 1	Werder Bremen (CVC)	Camp Nou
21:15 CET		Stoitjkov 32′ Goikoetxea 48′	(1 – 1) Rapport 1 Rapport 2	Rufer 39′ (str.)	Barcelona, Spanien Publik: 75 000 Domare: Bo Karlsson (Sverige) Rött kort: Reck

1993	12 januari 1994	Parma (CVC)	0 – 1	Milan (UCL)^[g]	Stadio Ennio Tardini
20:30 CET			(0 – 1) Rapport 1 Rapport 2	Papin 43′	Parma, Italien Publik: 8 083 Domare: Manuel Díaz Vega (Spanien)

	2 februari 1994	Parma (CVC)	2 – 0 (e.fl.)	Milan (UCL)^[g]	Stadio Giuseppe Meazza
20:30 CET		Sensini 23′ Crippa 95′	(1 – 0) Rapport 1 Rapport 2		Milano, Italien Publik: 24 074 Domare: Kurt Röthlisberger (Schweiz)

1994	1 februari 1995	Milan (UCL)	0 – 0	Arsenal (CVC)	Arsenal Stadium
20:00 GMT			(0 – 0) Rapport 1 Rapport 2		London, England Publik: 38 044 Domare: Mario van der Ende (Nederländerna)

	8 februari 1995	Milan (UCL)	2 – 0	Arsenal (CVC)	Stadio Giuseppe Meazza
20:30 CET		Boban 41′ Massaro 67′	(1 – 0) Rapport 1 Rapport 2		Milano, Italien Publik: 23 953 Domare: Hellmut Krug (Tyskland)

^ Cupen spelades inte eftersom klubbarna inte kunde hitta några speldatum.^[4]
^ Cupen spelades inte eftersom klubbarna inte kunde hitta några speldatum.^[5]
^ Bara en match spelades eftersom klubbarna inte kunde hitta något ytterligare speldatum.^[6]
^ Cupen spelades inte eftersom Everton, som vann Cupvinnarcupen säsongen 1984/85, liksom andra engelska klubbar var avstängda från spel i de europeiska cuperna efter Heyselkatastrofen den 29 maj 1985.^[6]
^ Klubbarna valde att bara spela en match och Uefa bestämde att den skulle spelas på neutral plan i Monaco.^[7]
^ Matchen i Belgrad ställdes in på grund av den politiska oron i Jugoslavien.^[8]
^ [a b] Marseille vann Uefa Champions League säsongen 1992/93, men var avstängda från spel i de europeiska cuperna efter en mutskandal och ersattes av tvåorna Milan.^[11]

Uefa Super Cup

1995–1997

I listan nedan står de sammanlagda vinnarna alltid till vänster, även om de var bortalag.

Förklaring

	Cupen vanns av vinnarna av Uefa Champions League
	Cupen vanns av vinnarna av Cupvinnarcupen
(UCL)	Vinnarna av Uefa Champions League
(CVC)	Vinnarna av Cupvinnarcupen

År	Datum	Vinnare	Resultat	Förlorare	Arena

1995	6 februari 1996	Ajax (UCL)	1 – 1	Real Zaragoza (CVC)	La Romareda
20:30 CET		Kluivert 70′	(0 – 1) Rapport 1 Rapport 2	Aguado 28′	Zaragoza, Spanien Publik: 17 500 Domare: Rémi Harrel (Frankrike)

	28 februari 1996	Ajax (UCL)	4 – 0	Real Zaragoza (CVC)	Olympiastadion
18:30 CET		Bogarde 43′ George 54′ Blind 65′ (str.), 69′ (str.)	(1 – 0) Rapport 1 Rapport 2		Amsterdam, Nederländerna Publik: 23 000 Domare: Leslie Mottram (Skottland) Rött kort: Cedrún, Óscar

1996	15 januari 1997	Juventus (UCL)	6 – 1	Paris Saint-Germain (CVC)	Parc des Princes
20:30 CET		Porrini 4′ Padovano 22′, 40′ Ferrara 33′ Lombardo 83′ Amoruso 88′	(4 – 0) Rapport 1 Rapport 2	Raí 52′ (str.)	Paris, Frankrike Publik: 29 519 Domare: Nikolai Levnikov (Ryssland) Rött kort: Fournier

	5 februari 1997	Juventus (UCL)	3 – 1	Paris Saint-Germain (CVC)	Stadio La Favorita
20:45 CET		Del Piero 36′, 70′ Vieri 90′	(1 – 0) Rapport 1 Rapport 2	Raí 63′ (str.)	Palermo, Italien Publik: 35 152 Domare: Serge Muhmenthaler (Schweiz)

1997	8 januari 1998	Barcelona (CVC)	2 – 0	Borussia Dortmund (UCL)	Camp Nou
21:00 CET		Luis Enrique 8′ Rivaldo 61′ (str.)	(1 – 0) Rapport 1 Rapport 2		Barcelona, Spanien Publik: 50 000 Domare: David Elleray (England)

	11 mars 1998	Barcelona (CVC)	1 – 1	Borussia Dortmund (UCL)	Westfalenstadion
20:00 CET		Giovanni 8′	(1 – 0) Rapport 1 Rapport 2	Heinrich 64′	Dortmund, Tyskland Publik: 32 500 Domare: Piero Ceccarini (Italien)

1998–1999

Från och med 1998 började cupen permanent att avgöras i en enda match på neutral plan.^[2]

Förklaring

	Cupen vanns av vinnarna av Uefa Champions League
	Cupen vanns av vinnarna av Cupvinnarcupen
(UCL)	Vinnarna av Uefa Champions League
(CVC)	Vinnarna av Cupvinnarcupen

År	Datum	Vinnare	Resultat	Förlorare	Arena

1998	28 augusti 1998	Chelsea (CVC)	1 – 0	Real Madrid (UCL)	Stade Louis II
20:45 CEST		Poyet 83′	(0 – 0) Rapport 1 Rapport 2		Monaco Publik: 11 589 Domare: Marc Batta (Frankrike)

1999	27 augusti 1999	Lazio (CVC)	1 – 0	Manchester United (UCL)	Stade Louis II
20:45 CEST		Salas 35′	(1 – 0) Rapport 1 Rapport 2		Monaco Publik: 15 000 Domare: Ryszard Wójcik (Polen)

2000–

Sedan 2000 får den klubb som vinner Uefacupen (numera kallad Uefa Europa League) möta vinnaren av Uefa Champions League.^[2]

Förklaring

	Cupen vanns av vinnarna av Uefa Champions League
	Cupen vanns av vinnarna av Uefacupen/Uefa Europa League
(UCL)	Vinnarna av Uefa Champions League
(UC)	Vinnarna av Uefacupen (2000–2009)
(UEL)	Vinnarna av Uefa Europa League (2010–)

År	Datum	Vinnare	Resultat	Förlorare	Arena

2000	25 augusti 2000	Galatasaray (UC)	2 – 1 (e.fl.)	Real Madrid (UCL)	Stade Louis II
20:45 CEST		Jardel 41′ (str.), 102′	(1 – 0) Rapport 1 Rapport 2	Raúl 79′ (str.)	Monaco Publik: 15 000 Domare: Günter Benkö (Österrike)

2001	24 augusti 2001	Liverpool (UC)	3 – 2	Bayern München (UCL)	Stade Louis II
20:45 CEST		Riise 23′ Heskey 45′ Owen 46′	(2 – 0) Rapport 1 Rapport 2	Salihamidžić 57′ Jancker 82′	Monaco Publik: 13 824 Domare: Vítor Melo Pereira (Portugal)

2002	30 augusti 2002	Real Madrid (UCL)	3 – 1	Feyenoord (UC)	Stade Louis II
20:45 CEST		Paauwe 15′ (sjm.) Roberto Carlos 21′ Guti 60′	(2 – 0) Rapport 1 Rapport 2	van Hooijdonk 56′	Monaco Publik: 18 284 Domare: Hugh Dallas (Skottland)

2003	29 augusti 2003	Milan (UCL)	1 – 0	Porto (UC)	Stade Louis II
20:45 CEST		Sjevtjenko 10′	(1 – 0) Rapport 1 Rapport 2		Monaco Publik: 16 885 Domare: Graham Barber (England) Gult kort: Seedorf, Pirlo, Ambrosini, Fernandes, Maniche

2004	27 augusti 2004	Valencia (UC)	2 – 1	Porto (UCL)	Stade Louis II
20:45 CEST		Baraja 33′ Di Vaio 67′	(1 – 0) Rapport 1 Rapport 2	Quaresma 78′	Monaco Publik: 17 292 Domare: Terje Hauge (Norge)

2005	26 augusti 2005	Liverpool (UCL)	3 – 1 (e.fl.)	CSKA Moskva (UC)	Stade Louis II
20:45 CEST 25 °C, klart		Cissé 82′, 103′ García 109′	(0 – 1) Rapport 1 Rapport 2	Carvalho 28′	Monaco Publik: 17 042 Domare: René Temmink (Nederländerna) Gult kort: Zenden, Josemi, Hyypiä, Sinama-Pongolle, Dudu

2006	25 augusti 2006	Sevilla (UC)	3 – 0	Barcelona (UCL)	Stade Louis II
20:45 CEST Huvudartikel		Renato 7′ Kanouté 45′ Maresca 90′ (str.)	(2 – 0) Rapport 1 Rapport 2		Monaco Publik: 17 480 Domare: Stefano Farina (Italien) Gult kort: Kanouté, Alves, Navarro, Palop, Escudé, Maresca, Sylvinho

2007	31 augusti 2007	Milan (UCL)	3 – 1	Sevilla (UC)	Stade Louis II
20:45 CEST Huvudartikel		Inzaghi 55′ Jankulovski 62′ Kaká 87′	(0 – 1) Rapport 1 Rapport 2	Renato 14′	Monaco Publik: 17 822 Domare: Konrad Plautz (Österrike) Gult kort: Gattuso, Duda, Poulsen

2008	29 augusti 2008	Zenit Sankt Petersburg (UC)	2 – 1	Manchester United (UCL)	Stade Louis II
20:45 CEST 25 °C, soligt Huvudartikel		Pogrebnjak 44′ Danny 59′	(1 – 0) Rapport 1 Rapport 2	Vidić 73′	Monaco Publik: 18 064 Domare: Claus Bo Larsen (Danmark) Gult kort: Anderson, Tévez Rött kort: Scholes

2009	28 augusti 2009	Barcelona (UCL)	1 – 0 (e.fl.)	Sjachtar Donetsk (UC)	Stade Louis II
20:45 CEST 28 °C, klart		Pedro 115′	(0 – 0) Rapport 1 Rapport 2		Monaco Publik: 17 738 Domare: Frank De Bleeckere (Belgien) Gult kort: Messi, Pedro, Ilsinho, Srna, Kutjer, Kobin

2010	27 augusti 2010	Atlético Madrid (UEL)	2 – 0	Inter (UCL)	Stade Louis II
20:45 CEST 26 °C, molnigt		Reyes 62′ Agüero 83′	(0 – 0) Rapport 1 Rapport 2		Monaco Publik: 17 265 Domare: Massimo Busacca (Schweiz) Gult kort: Simão, García, Samuel

2011	26 augusti 2011	Barcelona (UCL)	2 – 0	Porto (UEL)	Stade Louis II
20:45 CEST 27 °C, klart		Messi 39′ Fàbregas 88′	(1 – 0) Rapport 1 Rapport 2		Monaco Publik: 18 048 Domare: Björn Kuipers (Nederländerna) Gult kort: Iniesta, Rodríguez Rött kort: Rolando, Guarín

2012	31 augusti 2012	Atlético Madrid (UEL)	4 – 1	Chelsea (UCL)	Stade Louis II
20:45 CEST 19 °C, molnigt		Falcao 6′, 19′, 45′ Miranda 60′	(3 – 0) Rapport 1 Rapport 2	Cahill 75′	Monaco Publik: 14 312 Domare: Damir Skomina (Slovenien) Gult kort: Ivanović

2013	30 augusti 2013	Bayern München (UCL)	2 – 2 (e.fl.)	Chelsea (UEL)	Eden Aréna
20:45 CEST 19 °C, klart		Ribéry 47′ Martínez 120+1′	(0 – 1) Rapport 1 Rapport 2	Torres 8′ Hazard 93′	Prag, Tjeckien Publik: 17 686 Domare: Jonas Eriksson (Sverige) Gult kort: Ribéry, Boateng, Cahill, David Luiz, Torres, Lukaku, Cole, Ivanović Rött kort: Ramires

		Alaba Kroos Lahm Ribéry Shaqiri	Straffsparksläggning 5 – 4	David Luiz Oscar Lampard Cole Lukaku

2014	12 augusti 2014	Real Madrid (UCL)	2 – 0	Sevilla (UEL)	Cardiff City Stadium
19:45 BST 20 °C, molnigt		Ronaldo 30′, 49′	(1 – 0) Rapport 1 Rapport 2		Cardiff, Wales Publik: 30 854 Domare: Mark Clattenburg (England) Gult kort: Carvajal, Kroos, Vitolo, Navarro

2015	11 augusti 2015	Barcelona (UCL)	5 – 4 (e.fl.)	Sevilla (UEL)	Boris Paitjadze-stadion
22:45 GET 27 °C, klart		Messi 7′, 16′ Rafinha 44′ Suárez 52′ Pedro 115′	(3 – 1) Rapport 1 Rapport 2	Banega 3′ Reyes 57′ Gameiro 72′ (str.) Konopljanka 81′	Tbilisi, Georgien Publik: 51 940 Domare: William Collum (Skottland) Gult kort: Mathieu, Pedro, Busquets, Alves, Krychowiak, Coke, Banega, Immobile, Krohn-Dehli

2016	9 augusti 2016	Real Madrid (UCL)	3 – 2 (e.fl.)	Sevilla (UEL)	Lerkendal Stadion
20:45 CEST 10 °C, regnigt		Asensio 21′ Ramos 90+3′ Carvajal 119′	(1 – 1) Rapport 1 Rapport 2	Vázquez 41′ Konopljanka 72′ (str.)	Trondheim, Norge Publik: 17 939 Domare: Milorad Mažić (Serbien) Gult kort: Carvajal, Asensio, James Rodríguez, Vitolo Rött kort: Kolodziejczak

2017	8 augusti 2017	Real Madrid (UCL)	2 – 1	Manchester United (UEL)	Arena Filip II
20:45 CEST 32 °C, halvklart		Casemiro 24′ Isco 52′	(1 – 0) Rapport 1 Rapport 2	Lukaku 62′	Skopje, Makedonien Publik: 30 421 Domare: Gianluca Rocchi (Italien) Gult kort: Carvajal, Ramos, Lingard, Rashford

2018	15 augusti 2018	Atlético Madrid (UEL)	4 – 2 (e.fl.)	Real Madrid (UCL)	A. Le Coq Arena
22:00 EEST 18 °C, halvklart		Costa 1′, 79′ Saúl 98′ Koke 104′	(1 – 1) Rapport 1 Rapport 2	Benzema 27′ Ramos 63′ (str.)	Tallinn, Estland Publik: 12 424 Domare: Szymon Marciniak (Polen) Gult kort: Correa, Costa, Vitolo, Asensio, Marcelo, Ceballos, Modrić, Ramos

2019	14 augusti 2019	Liverpool (UCL)	2 – 2 (e.fl.)	Chelsea (UEL)	Vodafone Park
22:00 TRT 26 °C, molnigt		Mané 48′, 95′	(0 – 1) Rapport 1 Rapport 2	Giroud 36′ Jorginho 101′ (str.)	Istanbul, Turkiet Publik: 38 434 Domare: Stéphanie Frappart (Frankrike) Gult kort: Henderson, Alexander-Arnold, Azpilicueta

		Firmino Fabinho Origi Alexander-Arnold Salah	Straffsparksläggning 5 – 4	Jorginho Barkley Mount Emerson Abraham

2020	24 september 2020	Bayern München (UCL)	2 – 1 (e.fl.)	Sevilla (UEL)	Puskás Aréna
21:00 CEST 20 °C, halvklart		Goretzka 34′ Martínez 104′	(1 – 1) Rapport 1 Rapport 2	Ocampos 13′ (str.)	Budapest, Ungern Publik: 15 180 Domare: Anthony Taylor (England) Gult kort: Alaba, Hernández, Jordán, Koundé, Fernando, Escudero

2021	11 augusti 2021	Chelsea (UCL)	1 – 1 (e.fl.)	Villarreal (UEL)	Windsor Park
20:00 BST 18 °C, halvklart		Ziyech 27′	(1 – 0) Rapport 1 Rapport 2	Moreno 73′	Belfast, Nordirland Publik: 10 435 Domare: Sergej Karasev (Ryssland) Gult kort: Rüdiger, Tuchel, Kepa, Pino, Raba

		Havertz Azpilicueta Alonso Mount Jorginho Pulisic Rüdiger	Straffsparksläggning 6 – 5	Moreno Mandi Estupiñán Gómez Raba Foyth Albiol

2022	10 augusti 2022	Real Madrid (UCL)	2 – 0	Eintracht Frankfurt (UEL)	Olympiastadion
22:00 EEST 18 °C, molnigt		Alaba 37′ Benzema 65′	(1 – 0) Rapport 1 Rapport 2		Helsingfors, Finland Publik: 31 042 Domare: Michael Oliver (England) Gult kort: Alario

2023	16 augusti 2023	Manchester City (UCL)	1 – 1	Sevilla (UEL)	Karaiskakis-stadion
22:00 EEST 28 °C, klart		Palmer 63′	(0 – 1) Rapport 1	25′ En-Nesyri	Pireus, Grekland Publik: 29 207 Domare: François Letexier (Frankrike) Gult kort: Badé, Lamela, Juanlu

		Haaland Álvarez Kovačić Grealish Walker	Straffsparksläggning 5 – 4	Ocampos Mir Rakitić Montiel Gudelj

Resultat per cup

Nedanstående tabeller presenterar det sammanlagda antalet vinster och förluster per cup av Europeiska supercupen (inklusive 1972) och Uefa Super Cup.

1972–1999

Cup	Vinster	Förluster	Vinstår	Förlustår
Europacupen/Uefa Champions League	13	12	1972, 1973, 1977, 1979, 1982, 1986, 1987, 1989, 1990, 1992, 1994, 1995, 1996	1975, 1976, 1978, 1980, 1983, 1984, 1988, 1991, 1993, 1997, 1998, 1999
Cupvinnarcupen	12	13	1975, 1976, 1978, 1980, 1983, 1984, 1988, 1991, 1993, 1997, 1998, 1999	1972, 1973, 1977, 1979, 1982, 1986, 1987, 1989, 1990, 1992, 1994, 1995, 1996

2000–

Senast uppdaterad: till och med 2023.

Cup	Vinster	Förluster	Vinstår	Förlustår
Uefa Champions League	16	8	2002, 2003, 2005, 2007, 2009, 2011, 2013, 2014, 2015, 2016, 2017, 2019, 2020, 2021, 2022, 2023	2000, 2001, 2004, 2006, 2008, 2010, 2012, 2018
Uefacupen/Uefa Europa League	8	16	2000, 2001, 2004, 2006, 2008, 2010, 2012, 2018	2002, 2003, 2005, 2007, 2009, 2011, 2013, 2014, 2015, 2016, 2017, 2019, 2020, 2021, 2022, 2023

Resultat per klubb

Nedanstående tabell presenterar det sammanlagda antalet vinster och förluster per klubb av Europeiska supercupen (inklusive 1972) och Uefa Super Cup.

Senast uppdaterad: till och med 2023.

Nr	Klubb	Vinster	Förluster	Vinstår	Förlustår
1	Barcelona Barcelona	5	4	1992, 1997, 2009, 2011, 2015	1979, 1982, 1989, 2006
2	Real Madrid Real Madrid	5	3	2002, 2014, 2016, 2017, 2022	1998, 2000, 2018
3	Milan Milan	5	2	1989, 1990, 1994, 2003, 2007	1973, 1993
4	Liverpool Liverpool	4	2	1977, 2001, 2005, 2019	1978, 1984
5	Ajax Ajax	3	1	1972, 1973, 1995	1987
6	Atletico Madrid Atlético Madrid	3	0	2010, 2012, 2018	-
7	Bayern Mynchen Bayern München	2	3	2013, 2020	1975, 1976, 2001
7	Chelsea Chelsea	2	3	1998, 2021	2012, 2013, 2019
9	Anderlecht Anderlecht	2	0	1976, 1978	-
	Juventus Juventus	2	0	1984, 1996	-
	Valencia Valencia	2	0	1980, 2004	-
12	Sevilla Sevilla	1	6	2006	2007, 2014, 2015, 2016, 2020, 2023
13	Porto Porto	1	3	1987	2003, 2004, 2011
13	Manchester United Manchester United	1	3	1991	1999, 2008, 2017
15	Dynamo Kiev Dynamo Kiev	1	1	1975	1986
15	Nottingham Forest Nottingham Forest	1	1	1979	1980
17	Aston Villa Aston Villa	1	0	1982	-
	Aberdeen Aberdeen	1	0	1983	-
	FCSB FCSB	1	0	1986	-
	Mechelen Mechelen	1	0	1988	-
	Parma Parma	1	0	1993	-
	Lazio Lazio	1	0	1999	-
	Galatasaray Galatasaray	1	0	2000	-
	Zenit Sankt Petersburg Zenit Sankt Petersburg	1	0	2008	-
	Manchester City Manchester City	1	0	2023	-
26	Hamburg Hamburg	0	2	-	1977, 1983
26	Rangers Rangers	0	1	-	1972
	PSV PSV	0	1	-	1988
	Sampdoria Sampdoria	0	1	-	1990
	Röda stjärnan Röda stjärnan	0	1	-	1991
	Werder Bremen Werder Bremen	0	1	-	1992
	Arsenal Arsenal	0	1	-	1994
	Real Zaragoza Real Zaragoza	0	1	-	1995
	Paris Saint-Germain Paris Saint-Germain	0	1	-	1996
	Borussia Dortmund Borussia Dortmund	0	1	-	1997
	Feyenoord Feyenoord	0	1	-	2002
	CSKA Moskva CSKA Moskva	0	1	-	2005
	Sjachtar Donetsk Sjachtar Donetsk	0	1	-	2009
	Inter Inter	0	1	-	2010
	Villarreal Villarreal	0	1	-	2021
	Eintracht Frankfurt Eintracht Frankfurt	0	1	-	2022

Resultat per land

Nedanstående tabell presenterar det sammanlagda antalet vinster och förluster per land av Europeiska supercupen (inklusive 1972) och Uefa Super Cup.

Senast uppdaterad: till och med 2023.

Nr	Land	Vinster	Förluster	Vinstår	Förlustår
1	Spanien Spanien	16	15	1980, 1992, 1997, 2002, 2004, 2006, 2009, 2010, 2011, 2012, 2014, 2015, 2016, 2017, 2018, 2022	1979, 1982, 1989, 1995, 1998, 2000, 2006, 2007, 2014, 2015, 2016, 2018, 2020, 2021, 2023
2	England England	10	10	1977, 1979, 1982, 1991, 1998, 2001, 2005, 2019, 2021, 2023	1978, 1980, 1984, 1994, 1999, 2008, 2012, 2013, 2017, 2019
3	Italien Italien	9	4	1984, 1989, 1990, 1993, 1994, 1996, 1999, 2003, 2007	1973, 1990, 1993, 2010
4	Nederländerna Nederländerna	3	3	1972, 1973, 1995	1987, 1988, 2002
5	Belgien Belgien	3	0	1976, 1978, 1988	-
6	Tyskland Tyskland^[a]	2	8	2013, 2020	1975, 1976, 1977, 1983, 1992, 1997, 2001, 2022
7	Portugal Portugal	1	3	1987	2003, 2004, 2011
8	Ukraina Ukraina^[b]	1	2	1975	1986, 2009
9	Skottland Skottland	1	1	1983	1972
9	Ryssland Ryssland	1	1	2008	2005
11	Rumänien Rumänien	1	0	1986	-
11	Turkiet Turkiet	1	0	2000	-
13	Serbien Serbien^[c]	0	1	-	1991
13	Frankrike Frankrike	0	1	-	1996

^ Inklusive Västtyskland (0–4)
^ Inklusive Sovjetunionen (1–1)
^ Inklusive Jugoslavien (0–1)

Maratontabell

Nedanstående tabell presenterar de tio främsta klubbarna i Europeiska supercupens (inklusive 1972) och Uefa Super Cups historia. Vinst ger två poäng.

Senast uppdaterad: till och med 2022.^[12]

Nr	Klubb	S	V	O	F	GM	IM	MS	P
1	Milan Milan	12	7	3	2	13	11	+2	17
2	Barcelona Barcelona	14	6	4	4	17	17	0	16
3	Liverpool Liverpool	8	4	2	2	18	12	+6	10
4	Real Madrid Real Madrid	8	5	0	3	15	11	+4	10
5	Ajax Ajax	8	4	1	3	17	7	+10	9
6	Juventus Juventus	3	3	0	0	11	2	+9	6
7	Atletico Madrid Atlético Madrid	3	3	0	0	10	3	+7	6
8	Nottingham Forest Nottingham Forest	4	2	1	1	4	3	+1	5
9	Chelsea Chelsea	5	1	3	1	7	9	−2	5
10	Bayern Mynchen Bayern München	7	2	1	4	9	14	−5	5

Flest matcher

Nedanstående tabell presenterar de tio främsta spelarna när det gäller antalet matcher i Europeiska supercupens (inklusive 1972) och Uefa Super Cups historia. Aktiva spelare markeras med fet stil.

Senast uppdaterad: till och med 2022.^[13]

Alessandro Costacurta, Roberto Donadoni och Arie Haan har spelat flest matcher i cupens historia.

Nr	Spelare	Matcher	År	Klubb(ar)
1	Alessandro Costacurta	8	1989–1994	Milan (8)
	Roberto Donadoni	8	1989–1994	Milan (8)
	Arie Haan	8	1972–1978	Ajax (4), Anderlecht (4)
4	Paolo Maldini	7	1989–2003	Milan (7)
	Daniele Massaro	7	1989–1994	Milan (7)
	Mauro Tassotti	7	1989–1994	Milan (7)
7	Franco Baresi	6	1990–1994	Milan (6)
8	Dani Alves	5	2006–	Sevilla (2), Barcelona (3)
	Karim Benzema	5	2014–	Real Madrid (5)
	Dani Carvajal	5	2014–	Real Madrid (5)
	Marcel Desailly	5	1993–1998	Milan (4), Chelsea (1)
	Albert Ferrer	5	1992–1998	Barcelona (4), Chelsea (1)
	Ronald Koeman	5	1988–1992	PSV (2), Barcelona (3)
	Toni Kroos	5	2013–	Bayern München (1), Real Madrid (4)
	Attilio Lombardo	5	1990–1999	Sampdoria (2), Juventus (2), Lazio (1)
	Luka Modrić	5	2014–	Real Madrid (5)
	Phil Neal	5	1977–1984	Liverpool (5)

Flest mål

Nedanstående tabell presenterar de tio främsta målskyttarna i Europeiska supercupens (inklusive 1972) och Uefa Super Cups historia. Aktiva spelare markeras med fet stil.

Senast uppdaterad: till och med 2022.^[14]

Arie Haan har gjort flest mål i cupens historia.

Nr	Spelare	Mål	Matcher	Målsnitt	År	Klubb(ar)
1	Arie Haan	5	8	&&&&&&&&&&&&&&00.6300000,63	1972–1978	Ajax (3), Anderlecht (2)
2	Oleh Blochin	3	3	&&&&&&&&&&&&&&01.&&&&&01	1975–1986	Dynamo Kiev (3)
	David Fairclough	3	3	&&&&&&&&&&&&&&01.&&&&&01	1977–1978	Liverpool (3)
	Radamel Falcao	3	1	&&&&&&&&&&&&&&03.&&&&&03	2012–	Atlético Madrid (3)
	Terry McDermott	3	3	&&&&&&&&&&&&&&01.&&&&&01	1977–1978	Liverpool (3)
	Lionel Messi	3	4	&&&&&&&&&&&&&&00.7500000,75	2006–	Barcelona (3)
	Gerd Müller	3	3	&&&&&&&&&&&&&&01.&&&&&01	1975–1976	Bayern München (3)
	Rob Rensenbrink	3	4	&&&&&&&&&&&&&&00.7500000,75	1976–1978	Anderlecht (3)
	François Van der Elst	3	4	&&&&&&&&&&&&&&00.7500000,75	1976–1978	Anderlecht (3)
10	24 spelare	2

Prispengar

För 2022 ser prispengarna ut på följande sätt:^[15]

Klubben som förlorar Uefa Super Cup: 3 500 000 euro
Klubben som vinner Uefa Super Cup: 4 500 000 euro

TV-sändningar

I Sverige sänds Uefa Super Cup i någon av Telia-ägda TV4 Medias kanaler.^[16]

Se även

Referenser

Noter

^ [a b] ”Wembley, Amsterdam ArenA, Prague get 2013 finals” (på engelska). Uefa. 16 juni 2011. Arkiverad från originalet den 18 september 2021. https://web.archive.org/web/20210918141403/https://www.uefa.com/insideuefa/about-uefa/news/0250-0c50f416ad08-db9153f27513-1000--wembley-amsterdam-arena-prague-get-2013-finals/. Läst 1 oktober 2022.
^ [a b c d e] ”UEFA Super Cup history” (på engelska). Uefa. Arkiverad från originalet den 3 november 2020. https://web.archive.org/web/20201103194558/https://www.uefa.com/uefasupercup/history/. Läst 1 oktober 2022.
^ ”Who scored the first goals in UEFA's competitions?” (på engelska). Uefa. 14 september 2021. Arkiverad från originalet den 18 september 2021. https://web.archive.org/web/20210918110242/https://www.uefa.com/news/0253-0d8226f62167-bb95306965de-1000--chakvetadze-scores-first-goal-in-uefa-nations-league/. Läst 1 oktober 2022.
^ [a b] ”1973 Super Cup: Ajax enjoy early success” (på engelska). Uefa. Arkiverad från originalet den 5 november 2020. https://web.archive.org/web/20201105014316/https://www.uefa.com/uefasupercup/history/1973/. Läst 1 oktober 2022.
^ [a b] ”1982 Super Cup: Villa victorious in Europe” (på engelska). Uefa. Arkiverad från originalet den 31 oktober 2020. https://web.archive.org/web/20201031001231/https://www.uefa.com/uefasupercup/history/1982/. Läst 1 oktober 2022.
^ [a b c d] ”1984 Super Cup: Juve buoyed by Boniek” (på engelska). Uefa. Arkiverad från originalet den 3 november 2020. https://web.archive.org/web/20201103222811/https://www.uefa.com/uefasupercup/history/1984/. Läst 1 oktober 2022.
^ [a b] ”1986 Super Cup: Hagi style stirs Steaua” (på engelska). Uefa. Arkiverad från originalet den 4 december 2020. https://web.archive.org/web/20201204214958/https://www.uefa.com/uefasupercup/history/1986/. Läst 1 oktober 2022.
^ [a b] ”1991 Super Cup: McClair makes United's day” (på engelska). Uefa. Arkiverad från originalet den 23 oktober 2020. https://web.archive.org/web/20201023163850/https://www.uefa.com/uefasupercup/history/1991/. Läst 1 oktober 2022.
^ ”Regulations of the UEFA Super Cup: Article 11 Match system” (på engelska). Uefa. https://documents.uefa.com/r/Regulations-of-the-UEFA-Super-Cup-2022/Article-11-Match-system-Online. Läst 1 oktober 2022.
^ ”Regulations of the UEFA Super Cup: Article 12 Extra time and kicks from the penalty mark” (på engelska). Uefa. https://documents.uefa.com/r/Regulations-of-the-UEFA-Super-Cup-2022/Article-12-Extra-time-and-kicks-from-the-penalty-mark-Online. Läst 1 oktober 2022.
^ ”1993 Super Cup: Crippa wins it for Parma” (på engelska). Uefa. Arkiverad från originalet den 14 augusti 2020. https://web.archive.org/web/20200814053606/https://www.uefa.com/uefasupercup/history/1993/. Läst 10 september 2021.
^ ”UEFA Super Cup » All-time league table” (på engelska). Worldfootball.net. https://www.worldfootball.net/alltime_table/uefa-super-cup. Läst 1 oktober 2022.
^ ”UEFA Super Cup » All-time appearances » rank 1 - 50” (på engelska). Worldfootball.net. https://www.worldfootball.net/alltime_top_player/uefa-super-cup/1. Läst 1 oktober 2022.
^ ”UEFA Super Cup » All-time Topscorers » rank 1 - 50” (på engelska). Worldfootball.net. https://www.worldfootball.net/alltime_goalgetter/uefa-super-cup/tore/1. Läst 1 oktober 2022.
^ ”Distribution to clubs from the 2022/23 UEFA Champions League, UEFA Europa League and UEFA Europa Conference League and the 2022 UEFA Super Cup | Payments for the qualifying phases | Solidarity payments for non-participating clubs” (på engelska) (PDF). Uefa. 4 juli 2022. Arkiverad från originalet den 17 juli 2022. https://web.archive.org/web/20220717054017/https://editorial.uefa.com/resources/0277-158b0bea495a-ba6c18158cd3-1000/20220704_circular_2022_47_en.pdf. Läst 1 oktober 2022.
^ ”TV4 Media sänder UEFA Champions League med start 2021”. Telia Company. 13 maj 2020. Arkiverad från originalet den 11 juli 2021. https://web.archive.org/web/20210711095217/https://www.teliacompany.com/sv/nyhetsrum/news-articles/2020/tv4-media-sander-uefa-champions-league-med-start-2021/. Läst 1 oktober 2022.

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Uefa Super Cup.
Officiell webbplats
European Super Cup på Rec.Sport.Soccer Statistics Foundation

[11] Cupen spelades inte eftersom klubbarna inte kunde hitta några speldatum.^[4]

[12] Cupen spelades inte eftersom klubbarna inte kunde hitta några speldatum.^[5]

[13] Bara en match spelades eftersom klubbarna inte kunde hitta något ytterligare speldatum.^[6]

[14] Cupen spelades inte eftersom Everton, som vann Cupvinnarcupen säsongen 1984/85, liksom andra engelska klubbar var avstängda från spel i de europeiska cuperna efter Heyselkatastrofen den 29 maj 1985.^[6]

[15] Klubbarna valde att bara spela en match och Uefa bestämde att den skulle spelas på neutral plan i Monaco.^[7]

[16] Matchen i Belgrad ställdes in på grund av den politiska oron i Jugoslavien.^[8]

[Milan-18] [a b] Marseille vann Uefa Champions League säsongen 1992/93, men var avstängda från spel i de europeiska cuperna efter en mutskandal och ersattes av tvåorna Milan.^[11]

[19] Inklusive Västtyskland (0–4)

[20] Inklusive Sovjetunionen (1–1)

[21] Inklusive Jugoslavien (0–1)

[olika_arenor-1] [a b] ”Wembley, Amsterdam ArenA, Prague get 2013 finals” (på engelska). Uefa. 16 juni 2011. Arkiverad från originalet den 18 september 2021. https://web.archive.org/web/20210918141403/https://www.uefa.com/insideuefa/about-uefa/news/0250-0c50f416ad08-db9153f27513-1000--wembley-amsterdam-arena-prague-get-2013-finals/. Läst 1 oktober 2022.

[historia-2] [a b c d e] ”UEFA Super Cup history” (på engelska). Uefa. Arkiverad från originalet den 3 november 2020. https://web.archive.org/web/20201103194558/https://www.uefa.com/uefasupercup/history/. Läst 1 oktober 2022.

[3] ”Who scored the first goals in UEFA's competitions?” (på engelska). Uefa. 14 september 2021. Arkiverad från originalet den 18 september 2021. https://web.archive.org/web/20210918110242/https://www.uefa.com/news/0253-0d8226f62167-bb95306965de-1000--chakvetadze-scores-first-goal-in-uefa-nations-league/. Läst 1 oktober 2022.

[Uefa_1973-4] [a b] ”1973 Super Cup: Ajax enjoy early success” (på engelska). Uefa. Arkiverad från originalet den 5 november 2020. https://web.archive.org/web/20201105014316/https://www.uefa.com/uefasupercup/history/1973/. Läst 1 oktober 2022.

[Uefa_1982-5] [a b] ”1982 Super Cup: Villa victorious in Europe” (på engelska). Uefa. Arkiverad från originalet den 31 oktober 2020. https://web.archive.org/web/20201031001231/https://www.uefa.com/uefasupercup/history/1982/. Läst 1 oktober 2022.

[Uefa_1984-6] [a b c d] ”1984 Super Cup: Juve buoyed by Boniek” (på engelska). Uefa. Arkiverad från originalet den 3 november 2020. https://web.archive.org/web/20201103222811/https://www.uefa.com/uefasupercup/history/1984/. Läst 1 oktober 2022.

[Uefa_1986-7] [a b] ”1986 Super Cup: Hagi style stirs Steaua” (på engelska). Uefa. Arkiverad från originalet den 4 december 2020. https://web.archive.org/web/20201204214958/https://www.uefa.com/uefasupercup/history/1986/. Läst 1 oktober 2022.

[Uefa_1991-8] [a b] ”1991 Super Cup: McClair makes United's day” (på engelska). Uefa. Arkiverad från originalet den 23 oktober 2020. https://web.archive.org/web/20201023163850/https://www.uefa.com/uefasupercup/history/1991/. Läst 1 oktober 2022.

[9] ”Regulations of the UEFA Super Cup: Article 11 Match system” (på engelska). Uefa. https://documents.uefa.com/r/Regulations-of-the-UEFA-Super-Cup-2022/Article-11-Match-system-Online. Läst 1 oktober 2022.

[10] ”Regulations of the UEFA Super Cup: Article 12 Extra time and kicks from the penalty mark” (på engelska). Uefa. https://documents.uefa.com/r/Regulations-of-the-UEFA-Super-Cup-2022/Article-12-Extra-time-and-kicks-from-the-penalty-mark-Online. Läst 1 oktober 2022.

[17] ”1993 Super Cup: Crippa wins it for Parma” (på engelska). Uefa. Arkiverad från originalet den 14 augusti 2020. https://web.archive.org/web/20200814053606/https://www.uefa.com/uefasupercup/history/1993/. Läst 10 september 2021.

[22] ”UEFA Super Cup » All-time league table” (på engelska). Worldfootball.net. https://www.worldfootball.net/alltime_table/uefa-super-cup. Läst 1 oktober 2022.

[23] ”UEFA Super Cup » All-time appearances » rank 1 - 50” (på engelska). Worldfootball.net. https://www.worldfootball.net/alltime_top_player/uefa-super-cup/1. Läst 1 oktober 2022.

[24] ”UEFA Super Cup » All-time Topscorers » rank 1 - 50” (på engelska). Worldfootball.net. https://www.worldfootball.net/alltime_goalgetter/uefa-super-cup/tore/1. Läst 1 oktober 2022.

[25] ”Distribution to clubs from the 2022/23 UEFA Champions League, UEFA Europa League and UEFA Europa Conference League and the 2022 UEFA Super Cup | Payments for the qualifying phases | Solidarity payments for non-participating clubs” (på engelska) (PDF). Uefa. 4 juli 2022. Arkiverad från originalet den 17 juli 2022. https://web.archive.org/web/20220717054017/https://editorial.uefa.com/resources/0277-158b0bea495a-ba6c18158cd3-1000/20220704_circular_2022_47_en.pdf. Läst 1 oktober 2022.

[26] ”TV4 Media sänder UEFA Champions League med start 2021”. Telia Company. 13 maj 2020. Arkiverad från originalet den 11 juli 2021. https://web.archive.org/web/20210711095217/https://www.teliacompany.com/sv/nyhetsrum/news-articles/2020/tv4-media-sander-uefa-champions-league-med-start-2021/. Läst 1 oktober 2022.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

[10]

[a]

[b]

[c]

[d]

[e]

[f]

[g]

[11]

[a]

[b]

[c]

[12]

[13]

[14]

[15]

[16]