SSC Napoli

fotbollsklubb i Neapel, Italien

Società Sportiva Calcio Napoli, oftast bara kallad Napoli, är en fotbollsklubb i Neapel i Italien. Hemmamatcherna spelas på Diego Armando Maradona-stadion.

SSC Napoli
Fotbollsklubb
SSC Neapel.svg
Grundinformation
Grundad1926 (95 år sedan)
Fullständigt namnSocietà Sportiva Calcio Napoli S.p.A.
Tidigare namnAssociazione Calcio Napoli (1926–1964)
SmeknamnGli Azzurri ("De blåa"), I Partenopei ("Parthenopeerna"), I Ciucciarelli ("De små åsnorna")
SerieSerie A
OrtItalien Neapel, Italien
HemmaarenaDiego Armando Maradona-stadion
(kapacitet: 54 726)
Klubbfärg(er)         
Pensionerade tröjnummer10
Nyckelpersoner
ÄgareItalien Filmauro S.r.l.
OrdförandeItalien Aurelio De Laurentiis
Tränarevakant
LagkaptenItalien Lorenzo Insigne
Matchställ
Kit left arm napoli2021H.png
Lagfärger
Kit body sscnapoli2021h.png
Lagfärger
Kit right arm napoli2021H.png
Lagfärger
Kit shorts napoli2021H.png
Lagfärger
Kit socks napoli2021H.png
Lagfärger
Hemmaställ
Kit left arm napoli2021A.png
Lagfärger
Kit body sscnapoli2021a.png
Lagfärger
Kit right arm napoli2021A.png
Lagfärger
Kit shorts napoli2021A.png
Lagfärger
Kit socks napoli2021A.png
Lagfärger
Bortaställ
Kit left arm napoli2021T.png
Lagfärger
Kit body sscnapoli2021t.png
Lagfärger
Kit right arm napoli2021T.png
Lagfärger
Kit shorts napoli2021T.png
Lagfärger
Kit socks napoli2021T.png
Lagfärger
Tredjeställ
Meriter
Serie A2 (1986/87, 1989/90)
Coppa Italia6 (1961/62, 1975/76, 1986/87, 2011/12, 2013/14, 2019/20)
Supercoppa italiana2 (1990, 2014)
Serie B1 (1949/50)
Serie C11 (2005/06)
Uefa Europa League1 (1988/89)
Intertotocupen1 (2008)
Anglo-italienska ligacupen1 (1976)
Coppa delle Alpi1 (1966)
Övrigt
Webbplatssscnapoli.it

Klubben hade en storhetsperiod i slutet av 1980-talet då Diego Maradona var primus motor i det lag som bland annat vann Serie A två gånger och Uefacupen en gång.

Klubben gick i konkurs 2004. Samma år bildades efterträdaren Napoli Soccer. Klubben bytte därefter tillbaka till sitt gamla namn och spelar sedan säsongen 2007/08 återigen i Serie A.

HistoriaRedigera

Föregångaren till SSC Napoli grundades 1904 som Naples Foot-Ball & Cricket Club av engelska hamnarbetare. Klubbfärgen ljusblått symboliserade havet och himlen. 1922 gick föreningen samman med Internazionale Agnano under namnet Internapoli.

1926 skapades den nutida föreningen under namnet Associazione Calcio Napoli. Samma år deltog man för första gången i det italienska mästerskapet. En tidig fotbollsidol i Napoli var Attila Sallustro.

1959 började man spela på San Paolo-stadion och fem år senare antog man namnet Società Sportiva Calcio Napoli.

Klubbens största framgångar fram till 1980-talet var två segrar i Coppa Italia, 1961/62 och 1975/76.

StorhetstidenRedigera

 
Diego Maradona (till vänster) firar vinsten i Uefacupen 1988/89.

1984 kom Diego Maradona till klubben från Barcelona för tidens då högsta transfersumma. Nu gick klubben upp i Serie A:s toppskikt. 1986/87 vann klubben för första gången Serie A och samma säsong vann man dessutom cupen. 1988/89 vann Napoli Uefacupen. 1989/90 vann man återigen italienska ligan.

De tuffa årenRedigera

Efter storhetstiden med Maradona på 1980-talet gick Napoli mot dystrare tider. Laget hölls i schack i början av 1990-talet, men den stora tiden var över och ett generationsskifte var på gång. Men med dåliga ekonomiska resultat var det svårt att mäta sig med de största. Napoli var i slutet av 1990-talet en skugga av sitt forna jag och åkte ur Serie A. Men laget kom tillbaka och blev uppflyttade till högsta serien igen efter bara en säsong i Serie B. Efter en tuff bottenstrid under säsongen som följde blev Napoli dock återigen ett av de förlorande lagen. Laget var en poäng från att få stanna, men man fick lämna igen. 2001 var laget nära att nå uppflyttning men missade precis.

Laget sjönk längre och längre ned i Serie B och de annars så fotbollsfanatiska napolitanarna tröttnade på att ständigt se sitt lag förlora och slutade därför att gå på matcherna. Detta gjorde att klubbens ekonomi försämrades avsevärt och den 4 augusti 2004 gick SSC Napoli i konkurs efter att deras skulder på drygt 70 miljoner euro ansågs för höga. Laget bytte därefter namn till Napoli Soccer och det var början till vändningen.

Napoli SoccerRedigera

Förlusten i rätten blev tuff och klubben blev tvångsdegraderad till Serie C1 2004/05. Hela staden Neapel var förtvivlad och många ansåg att klubben blivit orättvist behandlad eftersom andra lag från norra Italien i en liknande situation inte hade blivit tilldömda ett straff.

Men den stora vändningen skulle komma när filmproducenten Aurelio De Laurentiis köpte klubben för 33 miljoner euro kort därefter. Han satte tidigt upp målet: Att spela i Europa inom en femårsperiod. De Laurentiis förstod att klubben behövde nyförvärv inte bara på spelarsidan utan även i styrelsen. Därför värvades sportchefen Pierpaulo Marino från Udinese till Napoli. Marino hade öga för talanger ansåg De Laurentiis och detta kom att bli en väldigt bra värvning. Eduardo "Edy" Reja anställdes som tränare. Den första säsongen i Serie C1 gick som förväntat väldigt bra, men oturligt nog föll laget i kvalet till Serie B mot Avellino med sammanlagt 1–2. Detta sågs som ett misslyckande men säsongen därpå vann man och gick upp till Serie B. Detta till stor hjälp av den otroliga publiken i den avgörande matchen på San Paulo mot Perugia som laget vann med 2–1. Napoli hann under sin korta sejour i Serie C1 att slå publikrekordet i Serie C1 med hästlängder när de i en match hade enastående 51 000 på plats och dessutom hade Italiens fjärde största publiksiffra per match, trots att de låg i Serie C1.

Tillbaka i rampljusetRedigera

Den 23 maj 2006 köpte De Laurentiis tillbaka namnet SSC Napoli samt alla framgångar genom åren. Inför säsongen i Serie B storsatsades det och truppen förstärktes med namn som Paolo Cannavaro, Samuele Dalla Bona, Roberto De Zerbi och Christian Bucchi. Spelare som alla var starka karaktärer på planen – De Zerbi hade säsongen innan hjälpt Catania att bli uppflyttade till Serie A och Bucchi hade säsongen tidigare blivit Serie B:s skyttekung för Modena. Napoli blev tillsammans med Juventus och Genoa snabbt utsedd till favorit att bli uppflyttad, vilket de också blev efter en säsong där alla dessa tre lag flyttades upp tack vare "15-poängs-regeln" (som säger att om det skiljer 15 poäng mellan trean och fyran så uteblir kval). Napoli slutade på andra plats efter Juventus och var det enda laget i serien som var obesegrad på hemmaplan. I sista omgången möttes dessutom Genoa och Napoli i Genua, där ett oavgjort resultat skulle ge båda lagen Serie A-spel medan en vinst skulle innebära att förloraren skulle få kvala till Serie A. Resultatet blev inte alltför oväntat oavgjort och planen stormades i slutminuterna i glädje från båda sidor trots att matchen inte var avslutad.

Napoli var nu i Serie A för att stanna och att upprepa jojo-leken på 1990-talet var inte ett alternativ. Klubben förstärkte laget med ett antal spelare, både rutinerade som Manuele Blasi och Marcelo Zalayeta och riktigt stora talanger som Ezequiel Lavezzi, Marek Hamšík och Walter Gargano. Laget spelade över allas förväntningar och alla var väldigt imponerade över sportchef Marinos stora fynd i Hamšík, Lavezzi och Gargano. Laget förstärktes ytterligare vid "januari-fönstret" då Daniele Mannini, Fabiano Santacroce och Nicolás Navarro hämtades in. Både Mannini och Santacroce kom snabbt att bli en del av startelvan. Men överlag var detta säsongen då Lavezzi, Gargano och Hamšík fick sina genombrott i Serie A och som fick storklubbarna i Europa att få upp intresset för dessa talanger. Napoli tackade dock nej till buden. Klubben slutade till sist på en åttonde plats, en oväntat bra säsong där laget spelade riktigt bra mot seriens giganter. De Laurentiis mål med Europaspel inom en femårsperiod blev verkställd på bara fyra när det stod klart att Intertotocupen blev aktuell för Napoli. Den var man en av elva klubbar som vann under sommaren 2008 och man fick därför en plats i Uefacupen 2008/09.

 
Gonzalo Higuaín spelade för Napoli 2013–2016 och vann skytteligan i Serie A 2015/16 med 36 mål.

Efter en tolfte plats i Serie A 2008/09 radade Napoli upp fina placeringar i ligan, bland annat kom man trea 2010/11. Säsongen efter vann klubben Coppa Italia för första gången sedan Maradonas dagar och ytterligare en säsong senare kom Napoli tvåa i Serie A. 2013/14 vann klubben Coppa Italia igen samtidigt som man blev trea i Serie A. Efter att ha kommit femma 2014/15 radade Napoli upp ligaplaceringarna tvåa, trea, tvåa och tvåa. 2019/20 vann Napoli Coppa Italia för sjätte gången.

Sedan 2010/11 har Napoli spelat i Europa varje säsong. i Uefa Champions League har klubben som bäst nått åttondelsfinal 2011/12, 2016/17 och 2019/20. I Uefa Europa League har man som bäst nått semifinal 2014/15.

SpelareRedigera

För lista som innehåller både nuvarande och före detta fotbollsspelare i SSC Napoli, se Kategori:Spelare i SSC Napoli

SpelartruppRedigera

Senast uppdaterad: 8 oktober 2020.[1]

Målvakter
Nummer Land Spelare Födelsedatum Kom ifrån
1   Alex Meret 22 mars 1997 (24 år)   Udinese (-18)
16   Nikita Contini 21 maj 1996 (25 år)   Atletico Giugliano (-08)
25   David Ospina 31 augusti 1988 (33 år)   Arsenal (-18)

Försvarare
Nummer Land Spelare Födelsedatum Kom ifrån
2   Kévin Malcuit 31 juli 1991 (30 år)   Lille (-18)
6   Mário Rui 27 maj 1991 (30 år)   Roma (-17)
19   Nikola Maksimović 25 november 1991 (29 år)   Torino (-16)
22   Giovanni Di Lorenzo 4 augusti 1993 (28 år)   Empoli (-19)
23   Elseid Hysaj 2 februari 1994 (27 år)   Empoli (-15)
26   Kalidou Koulibaly 20 juni 1991 (30 år)   Genk (-14)
31   Faouzi Ghoulam 1 februari 1991 (30 år)   Saint-Étienne (-14)
33   Amir Rrahmani 24 februari 1994 (27 år)   Hellas Verona (-20)
44   Kostas Manolas 14 juni 1991 (30 år)   Roma (-19)

Mittfältare
Nummer Land Spelare Födelsedatum Kom ifrån
4   Diego Demme 21 november 1991 (29 år)   RB Leipzig (-20)
5   Tiémoué Bakayoko 17 augusti 1994 (27 år)   Chelsea (-20)
7   Elif Elmas 24 september 1999 (21 år)   Fenerbahçe (-19)
8   Fabián Ruiz 3 april 1996 (25 år)   Real Betis (-18)
20   Piotr Zielinski 20 maj 1994 (27 år)   Udinese (-16)
68   Stanislav Lobotka 25 november 1994 (26 år)   Celta Vigo (-20)

Anfallare
Nummer Land Spelare Födelsedatum Kom ifrån
9   Victor Osimhen 19 december 1998 (22 år)   Lille (-20)
11   Hirving Lozano 30 juli 1995 (26 år)   PSV Eindhoven (-19)
14   Dries Mertens 6 maj 1987 (34 år)   PSV Eindhoven (-13)
18   Fernando Llorente 26 februari 1985 (36 år)   Tottenham Hotspur (-19)
21   Matteo Politano 3 augusti 1993 (28 år)   Inter (-20)
24   Lorenzo Insigne   4 juni 1991 (30 år)   SSC Napoli
37   Andrea Petagna 30 juni 1995 (26 år)   SPAL (-20)
99   Arkadiusz Milik 28 februari 1994 (27 år)   Ajax (-16)

Utlånade spelareRedigera

Senast uppdaterad: 26 november 2019.
Nr Land Pos Namn
   MV Nikita Contini (i   Virtus Entella till 30 juni 2020)
   F Vlad Chiricheș (i   Sassuolo till 30 juni 2020)
   F Filippo Costa (i   Bari till 30 juni 2021)
   F Luigi D'Ignazio (i   Carrarese till 30 juni 2020)
   F Giuseppe Esposito (i   Fermana till 30 juni 2020)
   F Luigi Liguori (i   Fermana till 30 juni 2020)
   F Amir Rrahmani (i   Hellas Verona till 30 juni 2020)
   F Lorenzo Tonelli (i   Sampdoria till 30 juni 2020)
   MF Alfredo Bifulco (i   Juve Stabia till 30 juni 2020)
   MF Michael Folorunsho (i   Bari till 30 juni 2021)
   MF Gianluca Gaetano (ai   Cremonese till 30 juni 2020)
   MF Antonio Illuminato (ai   Pergolettese till 30 juni 2020)
   MF Zinédine Machach (i   Cosenza till 30 juni 2020)
   MF Francesco Mezzoni (i   Pontedera till 30 juni 2020)
Nr Land Pos Namn
   MF Luca Palmiero (i   Pescara till 30 juni 2020)
   MF Mario Prezioso (i   Cosenza till 30 juni 2020)
   MF Marko Rog (i   Cagliari till 30 juni 2020)
   A Amato Ciciretti (i   Empoli till 30 juni 2020)
   A Eugenio D'Ursi (i   Bari till 30 juni 2021)
   A Franco Ferrari (i   Livorno till 30 juni 2020)
   A Roberto Inglese (i   Parma till 30 juni 2020)
   A Adam Ounas (i   Nice till 30 juni 2020)
   A Andrea Petagna (i   SPAL till 30 juni 2020)
   A Raffaele Russo (i   Rieti till 30 juni 2020)
   A Gennaro Tutino (i   Empoli till 30 juni 2020)
   A Simone Verdi (i   Torino till 30 juni 2020)
   A Alessio Zerbin (i   Cesena till 30 juni 2020)

Noterbara spelareRedigera

Spelare med flest matcher i Napoli
  1.   Giuseppe Bruscolotti – 511 (16 säsonger)
  2.   Antonio Juliano – 505 (16 säsonger)
  3.   Moreno Ferrario – 396 (11 säsonger)
  4.   Ciro Ferrara – 322 (10 säsonger)
  5.   Bruno Gramaglia – 275 (11 säsonger)
  6.   Paolo Cannavaro – 274 (8 säsonger)
  7.   Carlo Buscaglia – 273 (10 säsonger)
  8.  /  Attila Sallustro – 268 (11 säsonger)
  9.   Luigi Pogliana – 263 (10 säsonger)
  10.   Dino Panzanato – 262 (9 säsonger)
      Marek Hamšík – 262 (6 säsonger)


Spelare med flest gjorda mål i Napoli
  1.   Diego Maradona - 115 (7 säsonger)
  2.  /  Attila Sallustro – 111 (11 säsonger)
  3.   Edinson Cavani - 104 (3 säsonger)
  4.   Antonio Vojak - 103 (6 säsonger)
  5.  /  José Altafini - 97 (7 säsonger)
  6.   Careca - 96 (6 säsonger)
  7.   Giuseppe Savoldi - 77 (4 säsonger)
  8.   Cané - 70 (10 säsonger)
  9.   Marek Hamšík – 70 (6 säsonger)
  10.   Luís Vinício - 70 (5 säsonger)
Världs- och kontinentalmästare under kontrakt med Napoli

Svenska spelareRedigera

TränareRedigera

  •   Antonio Kreutzer (1926–27)
  •   Ferenc Molnár (1927–28)
  •   Giovanni Terrile (1927–28)
  •   Rolf Steiger (1927–28)
  •   Otto Fischer (1928–29)
  •   Giovanni Terrile (1928–29)
  •   William Garbutt (1929–35)
  •   Károly Csapkay (1935–36)
  •   Angelo Mattea (1936–38)
  •   Eugen Payer (1938–39)
  •   Paolo Iodice (1938–39)
  •   Adolfo Baloncieri (1939–40)
  •   Antonio Vojak (1940–43)
  •   Paolo Innocenti (1943)
  •   Raffaele Sansone (1945–46)
  •   Giovanni Vecchina (1947–48)
  •   Felice Borel (1948–49)
  •   Luigi De Manes (1948–49)
  •   Vittorio Mosele (1948–49)
  •   Eraldo Monzeglio (1948–56, 1962–63)
  •   Amedeo Amadei (1956–61)
  •   Annibale Frossi (1959)

  •   Attila Sallustro (1961)
  •   Fioravante Baldi (1961–62)
  •   Bruno Pesaola (1962–68, 1976–77, 1982–83)
  •   Roberto Lerici (1963–64)
  •   Giovanni Molino (1963–64)
  •   Giuseppe Chiappella (1968–73)
  •   Egidio Di Costanzo (1968–69)
  •   Luís Vinício (1973–76, 1978–80)
  •   Alberto Del Frati (1976)
  •   Rosario Rivellino (1976)
  •   Gianni Di Marzio (1977–79)
  •   Angelo Benedicto Sormani (1979–80)
  •   Rino Marchesi (1980–82, 1983–84)
  •   Massimo Giacomini (1982–83)
  •   Gennaro Rambone (1982–83)
  •   Piero Santin (1983–84)
  •   Ottavio Bianchi (1985–89, 1992–93)
  •   Alberto Bigon (1989–91)
  •   Claudio Ranieri (1991–93)
  •   Marcello Lippi (1993–94)
  •   Vincenzo Guerini (1994)
  •   Vujadin Boškov (1995–96)

  •   Luigi Simoni (1996–97, 2003–04)
  •   Vincenzo Montefusco (1997, 1998, 1999)
  •   Bortolo Mutti (1997–98)
  •   Carlo Mazzone (1997–98)
  •   Giovanni Galeone (1997–98)
  •   Renzo Ulivieri (1998–99)
  •   Walter Novellino (1999–2000)
  •   Zdeněk Zeman (2000)
  •   Emiliano Mondonico (2000–01)
  •   Luigi De Canio (2001–02)
  •   Franco Colomba (2002–03)
  •   Franco Scoglio (2002–03)
  •   Andrea Agostinelli (2003–04)
  •   Giampiero Ventura (2004–05)
  •   Edoardo Reja (2005–09)
  •   Roberto Donadoni (2009)
  •   Walter Mazzarri (2009–13)
  •   Rafael Benitez (2013-15}
  •   Maurizio Sarri (2015–2018)
  •   Carlo Ancelotti (2018–2019)
  •   Gennaro Gattuso (2019–)

ReferenserRedigera

NoterRedigera

Externa länkarRedigera