Öppna huvudmenyn

Uefa Europa League

näst största herrfotbollsturneringen för klubblag i Europa
(Omdirigerad från UEFA-cupen)

Uefa Europa League, tidigare kallad Uefacupen, är den näst största fotbollsturneringen för klubblag i Europa efter Uefa Champions League. Turneringen, som arrangeras av Uefa varje säsong, blev en stor officiell europeisk turnering säsongen 1971/72 då organisationen tog över Mässcupen som startat 1955. Från och med säsongen 2009/10 ändrades namnet från Uefacupen till Uefa Europa League.[1]

Uefa Europa League
UEFA Europa league logo.svg
Sport(er)Fotboll
TidpunktJunimaj
År1971
(2009– i nuvarande form)
Tidigare namnUefacupen (19712009)
Geografisk omfattningEuropa (Uefas medlemsländer)
ArrangörUefa
Regerande mästareSpanien Atlético Madrid (2017/18)
Flest titlarSpanien Sevilla (5)
WebbplatsOfficiell webbplats
Soccerball current event.svg Uefa Europa League 2018/2019

Spanska klubbar har varit de mest framgångsrika genom åren med elva finalvinster och fem finalförluster i Uefacupen/Uefa Europa League (t o m 2018). Italienska lag har sammanlagt nio finalvinster och sex finalförluster. Sevilla har varit den mest framgångsrika klubben med totalt fem finalvinster. Uefacupen är den enda stora europeiska cup som vunnits av en svensk klubb; detta genom IFK Göteborg som först vann turneringen 1981/82 och återupprepade bedriften 1986/87.[2]

I föregångaren Mässcupen var spanska Barcelona den mest framgångsrika klubben genom tiderna med totalt tre finalvinster och en förlorad final. Spanien var likaså det mest framgångsrika landet, då klubbar från landet korades som segrare sex gånger tillsammans med tre finalförluster.[3]

Innehåll

HistoriaRedigera

MässcupenRedigera

Huvudartikel: Mässcupen

Den första Mässcupen (Inter-Cities Fairs Cup), som spelades mellan 1955 och 1958, var en turnering öppen för städer där det hölls mässor och inte nödvändigtvis klubbar – städer med mer än en klubb skickade kombinationslag med spelare från stadens olika klubbar. Sedermera blev kombinationslagen färre, och från mitten av 1960-talet deltog endast europeiska klubbar som kvalificerat sig genom en placering, normalt andra till fjärde plats, i sin inhemska liga. Man införde dock en regel om att endast en klubb per stad fick delta.[1]

Under tidigt 1960-tal dominerade Sydeuropa och framför allt Spanien turneringen; bland de tidiga vinnarna finns Barcelona, Valencia och Real Zaragoza. Turneringen växte i prestige och omfång, säsongen 1964/65 deltog totalt 48 klubbar och 1968 vann Leeds United som första klubb från norra Europa turneringen. Leeds vann även turneringen under dess sista år, säsongen 1970/71, då totalt 64 klubbar deltog.[1]

UefacupenRedigera

Mässcupen hade vuxit så i betydelse att Uefa tog över turneringen från mässorganisationen säsongen 1971/72 och namnet ändrades därmed till Uefacupen. Regeln om en klubb per ort fanns dock kvar, och togs inte bort förrän 1975. Everton hade slutat på fjärde plats i engelska ligan och skulle därmed ha kvalificerat sig, men nekades att spela eftersom Liverpool också hade kvalificerat sig genom att komma tvåa. Everton överklagade och hävdade att regeln var orättvis, och Uefa gav dem rätt och valde att slopa regeln.[1]

Turneringen var länge öppen för tvåorna och treorna i de inhemska ligorna (förutom i de fyra stora ligorna där klubbar två till fem deltog), men 1999 slogs den samman med Cupvinnarcupen. Sedan dess deltar även vinnarna av de inhemska cuperna i Uefacupen. Uefacupen får även tillskott från förlorare i Champions Leagues tredje kvalomgång, playoff-omgång och grupptreorna från gruppspelet.[1] Fair play kunde tidigare också ta klubbar till Uefacupen. Det fanns tre sådana platser. Varje klubbs fair play-resultat togs fram efter sex olika kriterier: Gula och röda kort (antal av dessa blir poängavdrag), positivt spel (belöning med poäng), respekt för motståndaren, respekt för domaren, lagfunktionärernas uppträdande samt publikens uppträdande.

I början av 1980-talet började svenska klubbar röna framgångar i Uefacupen och dessa kröntes med IFK Göteborgs finalvinst säsongen 1981/82 då de besegrade storfavoriten Hamburg med sammanlagt 4–0 i finalen. IFK Göteborg återupprepade bedriften säsongen 1986/87 då de besegrade Dundee United i finalen med 2–1 sammanlagt.

Uefa Europa LeagueRedigera

Då turneringen inför säsongen 2009/10 bytte namn till Uefa Europa League slopades Intertotocupen och ersattes med kvalmatcher i ett tidigt skede i kvalet. En annan nyhet var att gruppspelet gjordes om.[1]

FinalresultatRedigera

Uefacupfinaler 1971/72–1996/97Redigera

Fram till och med säsongen 1996/97 avgjordes finalen i bäst av två matcher där klubbarna möttes hemma och borta. I tabellen nedan markeras de sammanlagda vinnarna med fet stil.

Säsong[2] Hemmalag Resultat Bortalag Arena Anmärkning
1971/72 Wolverhampton Wanderers   1–2   Tottenham Hotspur Molineux Stadium, Wolverhampton Första finalen mellan två klubbar från samma land. Första finalen mellan två engelska klubbar.
Tottenham Hotspur   1–1   Wolverhampton Wanderers White Hart Lane, London
1972/73 Liverpool   3–0   Borussia Mönchengladbach Anfield, Liverpool Första finalen med en tysk klubb.
Borussia Mönchengladbach   2–0   Liverpool Bökelbergstadion, Mönchengladbach
1973/74 Tottenham Hotspur   2–2   Feyenoord White Hart Lane, London Första finalen med en nederländsk klubb.
Feyenoord   2–0   Tottenham Hotspur Feijenoordstadion, Rotterdam
1974/75 Borussia Mönchengladbach   0–0   Twente Rheinstadion, Düsseldorf Första finalen utan engelskt deltagande.
Twente   1–5   Borussia Mönchengladbach Diekmanstadion, Enschede
1975/76 Liverpool   3–2   Club Brügge Anfield, Liverpool Första finalen med en belgisk klubb. Liverpool blev första klubb att vinna två gånger.
Club Brügge   1–1   Liverpool Olympiastadion, Brygge
1976/77 Juventus   1–0   Athletic Bilbao Stadio Comunale, Turin Första finalen med en italiensk klubb. Första finalen med en spansk klubb. Juventus vann på flest gjorda bortamål.
Athletic Bilbao   2–1   Juventus Estadio San Mamés, Bilbao
1977/78 Bastia   0–0   PSV Eindhoven Stade Armand-Cesari, Bastia Första finalen med en fransk klubb.
PSV Eindhoven   3–0   Bastia Philips Stadion, Eindhoven
1978/79 Röda stjärnan   1–1   Borussia Mönchengladbach Stadion Crvena Zvezda, Belgrad Första finalen med en jugoslavisk klubb.
Borussia Mönchengladbach   1–0   Röda stjärnan Rheinstadion, Düsseldorf
1979/80 Borussia Mönchengladbach   3–2   Eintracht Frankfurt Bökelbergstadion, Mönchengladbach Första finalen mellan två tyska klubbar. Eintracht Frankfurt vann på flest gjorda bortamål.
Eintracht Frankfurt   1–0   Borussia Mönchengladbach Waldstadion, Frankfurt
1980/81 Ipswich Town   3–0   AZ Alkmaar Portman Road, Ipswich  
AZ Alkmaar   4–2   Ipswich Town Olympiastadion, Amsterdam
1981/82 IFK Göteborg   1–0   Hamburg Ullevi, Göteborg Första finalen med en svensk klubb.
Hamburg   0–3   IFK Göteborg Volksparkstadion, Hamburg
1982/83 Anderlecht   1–0   Benfica Heyselstadion, Bryssel Första finalen med en portugisisk klubb.
Benfica   1–1   Anderlecht Estádio da Luz, Lissabon
1983/84 Anderlecht   1–1   Tottenham Hotspur Constant Vanden Stock-stadion, Bryssel Första finalen att gå till förlängning och straffsparksläggning. Tottenham Hotspur vann med 4–3 i straffsparksläggningen.
Tottenham Hotspur   1–1 (e.f.)   Anderlecht White Hart Lane, London
1984/85 Videoton   0–3   Real Madrid Sóstóistadion, Székesfehérvár Första finalen med en ungersk klubb.
Real Madrid   0–1   Videoton Santiago Bernabéu-stadion, Madrid
1985/86 Real Madrid   5–1   Köln Santiago Bernabéu-stadion, Madrid Real Madrid blev första klubb att vinna två år i rad.
Köln   2–0   Real Madrid Olympiastadion, Berlin
1986/87 IFK Göteborg   1–0   Dundee United Ullevi, Göteborg Första finalen med en skotsk klubb.
Dundee United   1–1   IFK Göteborg Tannadice Park, Dundee
1987/88 Espanyol   3–0   Bayer Leverkusen Sarriàstadion, Barcelona Bayer Leverkusen vann med 3–2 i straffsparksläggningen.
Bayer Leverkusen   3–0 (e.f.)   Espanyol Ulrich-Haberland-Stadion, Leverkusen
1988/89 Napoli   2–1   Stuttgart San Paolo-stadion, Neapel  
Stuttgart   3–3   Napoli Neckarstadion, Stuttgart
1989/90 Juventus   3–1   Fiorentina Stadio Comunale, Turin Första finalen mellan två italienska klubbar.
Fiorentina   0–0   Juventus Stadio Partenio, Avellino
1990/91 Inter   2–0   Roma Stadio Giuseppe Meazza, Milano Andra finalen i rad mellan två italienska klubbar.
Roma   1–0   Inter Olympiastadion, Rom
1991/92 Torino   2–2   Ajax Stadio delle Alpi, Turin Ajax vann på flest gjorda bortamål.
Ajax   0–0   Torino Olympiastadion, Amsterdam
1992/93 Borussia Dortmund   1–3   Juventus Westfalenstadion, Dortmund Juventus blev första klubb att vinna tre gånger.
Juventus   3–0   Borussia Dortmund Stadio delle Alpi, Turin
1993/94 Casino Salzburg   0–1   Inter Ernst-Happel-Stadion, Wien Första finalen med en österrikisk klubb.
Inter   1–0   Casino Salzburg Stadio Giuseppe Meazza, Milano
1994/95 Parma   1–0   Juventus Stadio Ennio Tardini, Parma  
Juventus   1–1   Parma Stadio Giuseppe Meazza, Milano
1995/96 Bayern München   2–0   Bordeaux Olympiastadion, München Första finalen sedan 1987/88 utan italienskt deltagande.
Bordeaux   1–3   Bayern München Parc Lescure, Bordeaux
1996/97 Schalke 04   1–0   Inter Parkstadion, Gelsenkirchen Schalke 04 vann med 4–1 i straffsparksläggningen.
Inter   1–0 (e.f.)   Schalke 04 Stadio Giuseppe Meazza, Milano

Uefacupfinaler 1997/98–2008/09Redigera

Från och med säsongen 1997/98 avgörs finalen i en enda avgörande match på en i förväg bestämd neutral arena.

En stjärna (*) bredvid en klubbs namn betyder att klubben först deltog i Champions League den säsongen (från och med säsongen 1999/00).

Säsong[2] Vinnare Resultat Förlorare Arena Anmärkning
1997/98 Inter   3–0   Lazio Parc des Princes, Paris
1998/99 Parma   3–0   Olympique Marseille Luzjnikistadion, Moskva
1999/00 Galatasaray*   0–0 (e.f.)   Arsenal* Parken, Köpenhamn Första finalen med en turkisk klubb. Galatasaray vann med 4–1 i straffsparksläggningen.
2000/01 Liverpool   5–4 (e.f.)   Alavés Westfalenstadion, Dortmund Matchen avgjordes med golden goal.
2001/02 Feyenoord*   3–2   Borussia Dortmund* Feijenoordstadion, Rotterdam Matchen spelades på Feyenoords hemmaarena.
2002/03 Porto   3–2 (e.f.)   Celtic* Olympiastadion, Sevilla Matchen avgjordes med silver goal.
2003/04 Valencia   2–0   Olympique Marseille* Ullevi, Göteborg
2004/05 CSKA Moskva*   3–1   Sporting Lissabon Estádio José Alvalade, Lissabon Första finalen med en rysk klubb. Matchen spelades på Sporting Lissabons hemmaarena.
2005/06 Sevilla   4–0   Middlesbrough Philips Stadion, Eindhoven
2006/07 Sevilla   2–2 (e.f.)   Espanyol Hampden Park, Glasgow Första finalen mellan två spanska klubbar. Sevilla vann med 3–1 i straffsparksläggningen.
2007/08 Zenit Sankt Petersburg   2–0   Glasgow Rangers* City of Manchester Stadium, Manchester
2008/09 Sjachtar Donetsk*   2–1 (e.f.)   Werder Bremen* Şükrü Saracoğlu-stadion, Istanbul Första finalen med en ukrainsk klubb.

Uefa Europa League-finalerRedigera

En stjärna (*) bredvid en klubbs namn betyder att klubben först deltog i Champions League den säsongen.

Säsong[2] Vinnare Resultat Förlorare Arena Anmärkning
2009/10 Atlético Madrid*   2–1 (e.f.)   Fulham HSH Nordbank Arena, Hamburg
2010/11 Porto   1–0   Braga* Aviva Stadium, Dublin Första finalen mellan två portugisiska klubbar.
2011/12 Atlético Madrid   3–0   Athletic Bilbao Arena Națională, Bukarest
2012/13 Chelsea*   2–1   Benfica* Amsterdam Arena, Amsterdam Chelsea blev första klubb att inneha Champions League-pokalen och Europa League-pokalen samtidigt.
2013/14 Sevilla   0–0 (e.f.)   Benfica* Juventus Stadium, Turin Sevilla vann med 4–2 i straffsparksläggningen.
2014/15 Sevilla   3–2   Dnipro Dnipropetrovsk* Nationalstadion, Warszawa Sevilla blev första klubb att vinna fyra gånger.
2015/16 Sevilla*   3–1   Liverpool St. Jakob-Park, Basel Sevilla blev första klubb att vinna fem gånger och första klubb att vinna tre år i rad.
2016/17 Manchester United   2–0   Ajax* Friends Arena, Solna
2017/18 Atlético Madrid*   3–0   Olympique Marseille Parc Olympique Lyonnais, Décines-Charpieu

Finaler per klubbRedigera

Nedanstående tabell presenterar det sammanlagda antalet finalvinster och -förluster per klubb av Uefacupen och Uefa Europa League.

Senast uppdaterad: till och med säsongen 2017/18[2]
Nr Klubb Vinster Förluster Vinstår Förlustår
1   Sevilla 5 0 2006, 2007, 2014, 2015, 2016 -
2   Juventus 3 1 1977, 1990, 1993 1995
  Inter 3 1 1991, 1994, 1998 1997
  Liverpool 3 1 1973, 1976, 2001 2016
5   Atlético Madrid 3 0 2010, 2012, 2018 -
6   Borussia Mönchengladbach 2 2 1975, 1979 1973, 1980
7   Tottenham Hotspur 2 1 1972, 1984 1974
8   Real Madrid 2 0 1985, 1986 -
  IFK Göteborg 2 0 1982, 1987 -
  Parma 2 0 1995, 1999 -
  Feyenoord 2 0 1974, 2002 -
  Porto 2 0 2003, 2011 -
13   Anderlecht 1 1 1983 1984
  Ajax 1 1 1992 2017
15   PSV Eindhoven 1 0 1978 -
  Eintracht Frankfurt 1 0 1980 -
  Ipswich Town 1 0 1981 -
  Bayer Leverkusen 1 0 1988 -
  Napoli 1 0 1989 -
  Bayern München 1 0 1996 -
  Schalke 04 1 0 1997 -
  Galatasaray 1 0 2000 -
  Valencia 1 0 2004 -
  CSKA Moskva 1 0 2005 -
  Zenit Sankt Petersburg 1 0 2008 -
  Sjachtar Donetsk 1 0 2009 -
  Chelsea 1 0 2013 -
  Manchester United 1 0 2017 -
29   Benfica 0 3 - 1983, 2013, 2014
  Olympique Marseille 0 3 - 1999, 2004, 2018
31   Borussia Dortmund 0 2 - 1993, 2002
  Espanyol 0 2 - 1988, 2007
  Athletic Bilbao 0 2 - 1977, 2012
34   Wolverhampton Wanderers 0 1 - 1972
  Twente 0 1 - 1975
  Club Brügge 0 1 - 1976
  Bastia 0 1 - 1978
  Röda stjärnan 0 1 - 1979
  AZ Alkmaar 0 1 - 1981
  Hamburg 0 1 - 1982
  Videoton 0 1 - 1985
  Köln 0 1 - 1986
  Dundee United 0 1 - 1987
  Stuttgart 0 1 - 1989
  Fiorentina 0 1 - 1990
  Roma 0 1 - 1991
  Torino 0 1 - 1992
  Red Bull Salzburg 0 1 - 1994
  Bordeaux 0 1 - 1996
  Lazio 0 1 - 1998
  Arsenal 0 1 - 2000
  Alavés 0 1 - 2001
  Celtic 0 1 - 2003
  Sporting Lissabon 0 1 - 2005
  Middlesbrough 0 1 - 2006
  Glasgow Rangers 0 1 - 2008
  Werder Bremen 0 1 - 2009
  Fulham 0 1 - 2010
  Braga 0 1 - 2011
  Dnipro Dnipropetrovsk 0 1 - 2015

Finaler per landRedigera

Nedanstående tabell presenterar det sammanlagda antalet finalvinster och -förluster per land av Uefacupen och Uefa Europa League.

Senast uppdaterad: till och med säsongen 2017/18[2]
Nr Land Vinster Förluster Vinstår Förlustår
1   Spanien 11 5 1985, 1986, 2004, 2006, 2007, 2010, 2012, 2014, 2015, 2016, 2018 1977, 1988, 2001, 2007, 2012
2   Italien 9 6 1977, 1989, 1990, 1991, 1993, 1994, 1995, 1998, 1999 1990, 1991, 1992, 1995, 1997, 1998
3   England 8 6 1972, 1973, 1976, 1981, 1984, 2001, 2013, 2017 1972, 1974, 2000, 2006, 2010, 2016
4   Tyskland* 6 8 1975, 1979, 1980, 1988, 1996, 1997 1973, 1980, 1982, 1986, 1989, 1993, 2002, 2009
5   Nederländerna 4 3 1974, 1978, 1992, 2002 1975, 1981, 2017
6   Portugal 2 5 2003, 2011 1983, 2005, 2011, 2013, 2014
7   Sverige 2 0 1982, 1987 -
  Ryssland 2 0 2005, 2008 -
9   Belgien 1 2 1983 1976, 1984
10   Ukraina 1 1 2009 2015
11   Turkiet 1 0 2000 -
12   Frankrike 0 5 - 1978, 1996, 1999, 2004, 2018
13   Skottland 0 3 - 1987, 2003, 2008
14   Serbien** 0 1 - 1979
  Ungern 0 1 - 1985
  Österrike 0 1 - 1994

* Inklusive Västtyskland
** Inklusive Jugoslavien

MaratontabellRedigera

Nedanstående tabell presenterar de tio främsta klubbarna i Uefacupens och Uefa Europa Leagues historia (inklusive kvalomgångar). Vinst ger två poäng.

Senast uppdaterad: till och med säsongen 2017/18[4]
Nr Klubb S V O F GM IM MS P
1   Inter 181 89 43 49 277 167 +110 221
2   Sporting Lissabon 169 80 38 51 265 188 +77 198
3   Club Brügge 176 78 40 58 294 224 +70 196
4   Tottenham Hotspur 140 78 36 26 278 121 +157 192
5   Anderlecht 148 73 35 40 253 163 +90 181
6   PSV Eindhoven 145 71 33 41 239 147 +92 175
7   Juventus 120 75 20 25 229 101 +128 170
8   Ajax 141 72 26 43 244 141 +103 170
9   Liverpool 124 66 34 24 186 94 +92 166
10   Stuttgart 132 67 28 37 245 150 +95 162

Flest matcherRedigera

Nedanstående tabell presenterar de tio främsta spelarna när det gäller antalet matcher i Uefacupens och Uefa Europa Leagues historia (inklusive kvalomgångar). Aktiva spelare markeras med fet stil.

Senast uppdaterad: till och med säsongen 2017/18[4]
Nr Spelare Matcher År Klubb(ar)
1   Giuseppe Bergomi 96 1981–1998   Inter (96)
2   Frank Rost 90 1995–2010   Werder Bremen (22),   Schalke 04 (28),   Hamburg (40)
3   Dimitris Salpingidis 76 1999–2015   PAOK (52),   Panathinaikos (24)
4   Raúl García 74 2005–   Osasuna (14),   Atlético Madrid (32),   Athletic Bilbao (28)
5   Mladen Petrić 72 2001–2015   Grasshoppers (11),   Basel (26),   Hamburg (27),   Panathinaikos (8)
6   João Pereira 71 2003–   Benfica (13),   Braga (19),   Sporting Lissabon (28),   Valencia (11)
7   Walter Zenga 69 1983–1994   Inter (69)
  Atiba Hutchinson 69 2007–   FC Köpenhamn (26),   PSV Eindhoven (23),   Beşiktaş (20)
9   José Reina 68 2000–   Barcelona (7),   Villarreal (23),   Liverpool (27),   Napoli (11)
10   Walid Badir 67 1997–2012   Hapoel Petah Tikva (6),   Maccabi Haifa (13),   Hapoel Tel Aviv (48)
  Markel Susaeta 67 2009–   Athletic Bilbao (67)

Flest målRedigera

Nedanstående tabell presenterar de tio främsta målskyttarna i Uefacupens och Uefa Europa Leagues historia (inklusive kvalomgångar). Aktiva spelare markeras med fet stil.

Senast uppdaterad: till och med säsongen 2017/18[4][5]
Nr Spelare Mål År Klubb(ar)
1   Henrik Larsson 40 1996–2009   Feyenoord (1),   Celtic (27),   Helsingborg (12)
2   Klaas-Jan Huntelaar 34 2004–   Heerenveen (5),   Ajax (11),   Schalke 04 (18)
3   Radamel Falcao 31 2010–   Porto (18),   Atlético Madrid (13)
  Aritz Aduriz 31 2012–   Athletic Bilbao (31)
5   Dieter Müller 29 1973–1982   Köln (25),   Stuttgart (1),   Bordeaux (3)
6   Sjota Arveladze 27 1994–2007   Dinamo Tbilisi (2),   Trabzonspor (4),   Ajax (9),   Glasgow Rangers (3),   AZ Alkmaar (9)
7   Alessandro Altobelli 25 1979–1988   Inter (21),   Juventus (4)
  Mladen Petrić 25 2001–2014   Grasshoppers (1),   Basel (8),   Hamburg (15),   Panathinaikos (1)
9   Claudio Pizarro 24 1999–   Werder Bremen (24)
10   Jupp Heynckes 23 1972–1975   Borussia Mönchengladbach (23)
  Dimitris Salpingidis 23 1999–2013   PAOK (13),   Panathinaikos (10)
  Kevin Gameiro 23 2005–   Strasbourg (2),   Paris Saint-Germain (1),   Sevilla (18),   Atlético Madrid (2)
  Óscar Cardozo 23 2008–   Benfica (22),   Trabzonspor (1)

Fotnot: I Uefas statistik står att en brasiliansk spelare vid namn Alan ska ha gjort 23 mål. Detta avser dock två spelare med samma namn – Alan Carvalho, som gjort 18 mål för Red Bull Salzburg[6], och Alan Osório da Costa Silva, som gjort fem mål för Braga.[7]

ReferenserRedigera

Externa länkarRedigera