Wikipedia

Trias

geologisk period
(Omdirigerad från Triasperioden)
För orkidésläktet, se Trias (växter).
Fanerozoikum
Eon Era Period Miljoner
år sedan
Fanero-
zoikum 		Kenozoikum Kvartär 2,6–0,0
Neogen 23–2,6
Paleogen 66–23
Mesozoikum Krita 145–66
Jura 201–145
Trias 252–201
Paleozoikum Perm 299–252
Karbon 359–299
Devon 419–359
Silur 444–419
Ordovicium 485–444
Kambrium 541–485
Protero-
zoikum 		Neoprotero-
zoikum 		Ediacara tidigare
Se även Geologisk tidsskala.

Trias (252 miljoner till 201 miljoner år sedan) är en geologisk period som varade i ungefär 51 miljoner år. Namnet trias kommer från siffran tre och hänför sig till de tre distinkta lagerserier som var tydliga i mellaneuropa, och som utgör grunden för uppdelning av trias i epoker. Trias kom efter perioden perm och var den första perioden i den nya eran Mesozoikum. Gränsen mellan perioderna perm och trias kännetecknas av det största massutdöendet i jordens historia, perm–trias-utdöendet. Cirka 95 % av jordens då levande arter dog ut. Trias var därför en period då livet återhämtade sig och en rad nya organismer kunde utvecklas, däribland dinosaurier och mindre däggdjur. Basen av trias är definierad till den första förekomsten av konodontarten Hindeodus parvus. Den globala referenspunkten (GSSP) finns i Changxing i den kinesiska provinsen Zhejiang och ratificerades 2001.[1]

Geologi

redigera
Trias
252 – 201 miljoner år före nutid
Period
(System) 		Epok
(Serie) 		Ålder
(Etage) 		Miljoner
år sedan
Jura Äldre jura Hettang senare
Trias Yngre trias Rät 208–201
Nor 227–208
Karn 237–227
Mellersta trias Ladin 242–237
Anis 247–242
Äldre trias Olenek 251–247
Indus 252–251
Perm Loping Changxing tidigare

Stratigrafi

redigera

Trias delas upp i följande epoker:[1]

Sverige

redigera

Från Äldre trias och Mellersta trias finns kända lagerföljder i Sverige endast på stort djup i Skåne, vilka har blivit undersökta via borrhål. Dessa lagerföljder avsattes i ett varmt halvökenklimat.

Under Yngre trias, i synnerhet under den sista åldern Rät, blev klimatet fuktigt subtropiskt. Från denna tidsålder finns Skånes stenkolsförande formation, som är ytligt belägen i sydvästra Skåne och stratigrafiskt känd som Höganäsformationen.[2]

Paleogeografi

redigera
 
Pangea

Under den tidiga delen av trias var jordens kontinentalplattor samlade i den stora superkontinenten Pangea. Denna superkontinent sträckte sig från pol till pol och hade formen av ett C, och hade därmed lika långa delar söder och norr om ekvatorn. Pangea omringades av Panthalassa, ett hav lika stort som alla jordens nuvarande hav tillsammans.[3] För omkring 230 miljoner år sedan började Pangea brytas upp till flera mindre kontinenter. Pangea var inte den första superkontinenten i jordens historia, utan en i raden av kontinentansamlingar.[1]

Habitat

redigera

Tidiga barrträd fanns, kottepalmer, fräkenväxter och ormbunkar. Fåglar fanns inte ännu, utan luften dominerades av tidiga flygödlor. Gräs fanns inte heller. Landskapet liknade ett ökenlandskap med ett subtropiskt klimat. I och med att alla kontinenter satt ihop, kunde de dåvarande arterna vandra fritt över hela jordens landyta.[1]

Fauna

redigera

Sedan perm-trias-utdöendet hade livet på jorden reducerats kraftigt. 95% dog ut på grund av höga koldioxidnivåer.[4] Fossila fynd från den här tiden är väldigt likartade, vilket tyder på att mycket få familjer överlevde massutdöendet.[4]

Ungefär samtidigt som Pangea bröts upp utvecklades de första dinosaurierna. De första däggdjuren kom, ur ett geologiskt tidsperspektiv, inte långt efter, för ca 210 miljoner år sedan.[1]

Terrestrisk fauna

redigera

Grodor, salamandrar, krokodiler, sköldpaddor och ormar utvecklades och levde vid kustlandskap, i sjöar och floder. Under äldre trias utvecklades en grupp flygande reptiler, Pterosaurierna, som överlevde till slutet av Mesozoikum.[3][5]

Vattenlevande fauna

redigera

Under mellersta till yngre trias visas den första utvecklingen av moderna koraller samt en blygsam revbildning i Tethyshavets grunda vatten nära Pangeas kust.[4] Havet myllrade av ammoniter, blötdjur och sjöborrar som hade överlevt utrotningen och som sedan snabbt diversifierades.[3]

Under äldre trias återvände en grupp reptiler av ordningen Ichthyosauria till havet. Fossilfynd av tidiga ichthyosaurier är ödlelika och har tydliga likheter med sina förfäder tetrapoderna (tetrapoda). Studier av deras ryggkotor tyder på att de troligen simmade genom att röra hela kroppen från sida till sida, likt en modern ål. Senare under trias utvecklades ichthyosaurierna till rena marinlevande djur med delfinliknande kroppar och långtandade nosar. Ryggkotorna indikerar att de simmade mer som en fisk, genom att använda stjärtfenan för att förflytta sig framåt. Frambenen var starka och fenformade men bakbenen var primitiva. Dessa strömlinjeformade rovdjur andades luft och födde levande ungar likt dagens delfiner och valar. Under mellersta trias dominerade ichthyosaurierna haven. Ett släkte, Shonisaurus, var upp till 15 meter långa och vägde förmodligen nära 27 ton.[4] Plesiosaurier bebodde även dessa hav men de var inte lika stora som senare under jura.[4] Dessa livnärde sig på fisk och forntida bläckfiskar.[3]

Längst ner i näringskedjan myllrade det av växtplankton. Två av de största grupperna finns i haven än idag.[3]

Se även

redigera

Källor

redigera
  1. ^ [a b c d e] Maurits Lindström, Jan Lundqvist, Thomas Lundqvist: Sveriges geologi från urtid till nutid, Studentlitteratur, ISBN 91-44-30381-5, sid 211
  2. ^ Jan Lundqvist, Thomas Lundqvist, Maurits Lindström: Sveriges geologi, sid 401-404, Studentlitteratur, ISBN 978-91-44-05847-4.
  3. ^ [a b c d e] “Triassic Period”. National Geography. Läst 28 augusti 2021.
  4. ^ [a b c d e] Bagley, Mary (11 februari 2014). “Triassic Period Facts: Climate, Animals & Plants”. Live Science. Läst 27 augusti 2021.
  5. ^ “Pterosaur”. Engelska Wikipedia. Läst 28 augusti 2021.

Externa länkar

redigera
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Trias&oldid=53982936”