Sif Einarsdotter Ruud Fallde, född 6 maj 1916[1] i Kungsholms församling, Stockholm, död 15 augusti 2011[2] i Högalids församling, Stockholm, var en svensk skådespelare och teaterpedagog, med professors namn från 2000.[3]

Sif Ruud
Sif Ruud, 1962.
Sif Ruud, 1962.
FöddSif Einarsdotter Ruud
6 maj 1916
Kungsholms församling
Stockholm, Sverige
Död15 augusti 2011 (95 år)
Högalids församling
Stockholm, Sverige
Aktiva år1938–2001
MakeSune Bergström
(1944–1953; skilda)
Per-Olof Fallde
(1954–2007; hans död)
Betydande roller
Madam Flod i Hemsöborna
Linus-Ida i Madicken
IMDb SFDb

Sif Ruud, gravvård på Norra Begravningsplatsen, Solna.

Biografi

redigera

Sif Ruud var dotter till aktuarie Einar Ruud och Inez Engström. Fadern avled 1915, innan hon föddes. Tillsammans med en äldre syster växte hon upp på Kungsholmen i Stockholm. När hon var sex år gifte modern om sig. Familjen flyttade till Skogstorp utanför Eskilstuna. Styvfadern var ingenjör men när han genom olika förlustaffärer gjort av med hustruns pengar fick familjen leva under knappa omständigheter. Efter fyra år flyttade Sif Ruud och hennes mor tillbaka till Stockholm.[källa behövs]

Sif Ruud gifte sig med manusförfattaren Sune Bergström[4] och fick sitt första barn 1944. De skilde sig och hon gifte 1954 om sig med Per-Olof Fallde (1924–2007) och fick en dotter samma år.

Karriär

redigera

Vid 17 års ålder bestämde sig Sif Ruud för att bli skådespelare och blev elev hos scenpedagogen Karin Alexandersson samtidigt som hon försörjde sig med kontorsarbete. Hösten 1934 blev hon antagen till Dramatens elevskola. Bland klasskamraterna fanns Gunn Wållgren och bland lärarna Hilda Borgström.[5]

Efter examen 1937 blev Sif Ruud anställd vid Helsingborgs stadsteater av teaterchefen Rudolf Wendbladh. När teatern hade sommarstängt arbetade hon på Fredriksdalsteatern i Helsingborg eller Hippodromen i Malmö. På våren 1940 lämnade hon Helsingborg och flyttade tillbaka till Stockholm, där hon blev anställd av Per-Axel Branner, konstnärlig ledare på Nya Teatern vid Regeringsgatan. Ruud blev kvar på Nya Teatern hela 1940-talet där hon medverkade i pjäser av Maxwell Anderson, August Strindberg och Anton Tjechov. Förutom arbetet på Nya Teatern var Ruud även fältartist, deltog i Dramatikerstudion och medverkade i friluftsteatern i Tantolunden.[6]

 
Sif Ruud, 1957.

I slutet av 1940-talet medverkade hon under fyra somrar i Kar de Mumma-revynBlancheteatern och turnerade under höstarna med Riksteatern. 1953 blev hon anställd vid Dramaten och Herbert Grevenius, chef för Radioteatern 1950–1957, gav henne också stora roller i olika radiopjäser.[7]

Redan under tiden i Helsingborg hade Sif Ruud börjat ge teaterlektioner och 1951 anställdes hon på Dramaten som lärare i talteknik. Hon debuterade 1953 på Dramaten i Alf Sjöbergs uppsättning av Romeo och Julia, där hon spelade amman. Förutom sitt arbete på Dramaten medverkade hon under 1950-talet i en stor mängd av svenska filmer; i 11 av de filmer som hade svensk premiär 1956 finns hon med i någon liten roll.[8]

På Dramaten fick hon arbeta med regissörer som Olof Molander (Djuna Barnes' Växelsången), Alf Sjöberg (Tolstojs Mörkrets makt), Per-Axel Branner (Tjechovs Onkel Vanja) och Bengt Ekerot (Forssells Kröningen). I Mimi Pollaks uppsättning av Oscar Wildes Mister Ernest spelade hon den högfärdiga Lady Bracknell.[9]

När TV-teatern hade premiär i svensk TV medverkade Sif Ruud där regelbundet. 1961 medverkade hon i Bengt Lagerkvists TV-film Gäst hos verkligheten och när Lagerkvist 1965 började spela in Strindbergs Hemsöborna fick hon rollen som Madam Flod. För rollen fick hon beröm.[10] 1968 medverkade hon i Alf Sjöbergs uppsättning av Strindbergs Fadren där hon spelade amman. När pjäsen sedan gjordes som biograffilm medverkade hon även i den versionen. Hösten 1969 medverkade hon i Neil Simons Plaza Svit mot Gunnar Björnstrand, en pjäs som spelades på Vasateatern i ett års tid. Hon var kvar på Vasan även följande år och spelade mot Maj-Britt Nilsson i 40 karat.[11]

I början av 1980-talet återvände hon till TV-teatern där Bo Widerberg var regissör. Därefter medverkade hon i TV-filmen Oldsmobile som spelades in vid Mexikanska golfen. På Maximteatern spelade hon och Birgitta Andersson de två systrarna Brewster i Arsenik och gamla spetsar, en pjäs som spelades i fyra säsonger hösten 1983 – våren 1985.[12] Sif Ruud spelade Karna, mamma till tre döttrar i Dramatens uppsättning 1985 av Agneta Pleijels Sommarkvällar på jorden. Regissören Gunnel Lindblom spelade också in pjäsen som biograffilm, och även i den versionen medverkade Ruud.[13] Hennes sista roll på Dramaten var tillsammans med Sven Lindberg som Det gamla paret i pjäsen Påklädaren (redovisning) 2001.[14]

Sif Ruud avled 2011.[15] Hon är begravd på Norra begravningsplatsen utanför Stockholm.[16][17]

Filmografi i urval

redigera

Roller (ej komplett)

redigera
År Roll Produktion Regi Teater
1936 En tjänsteflicka Förstår vi varandra?
Petar Preradović
Albert Nycop Helsingborgs stadsteater
Claire Floderer Konserten (Das Konzert)
Hermann Bahr
Rudolf Wendbladh Helsingborgs stadsteater
Fridas mor Fridas visor eller Oscars fyra bekymmer eller En vecka i Lilla Paris
Gösta Sjöberg
Albert Nycop Helsingborgs stadsteater
1937 Liane Schmidt Världens lyckligaste människa
Miklós László
Yngve Nordwall Helsingborgs stadsteater
Sjuksystern Lavinen (Bílá nemoc)
Karel Čapek
Rudolf Wendbladh Helsingborgs stadsteater
1938 Porter Hjärtligt välkomna! (George and Margaret)
Gerald Savory
Rudolf Wendbladh Helsingborgs stadsteater
Fernande Tovarisj (Tovaritch)
Jacques Deval
Yngve Nordwall Helsingborgs stadsteater
Francine Gassin Lyckliga tid! (Les Jours heureux)
Claude-André Puget
Rudolf Wendbladh Helsingborgs stadsteater
Maria Trions bröllop
Sigfrid Siwertz
Yngve Nordwall Helsingborgs stadsteater
Laura Min fru från Paris (La Soubrette)
Jacques Deval
Albert Nycop Helsingborgs stadsteater
1939 Marie Med strömmen (Lidé na kře)
Vilém Werner
Rudolf Wendbladh Helsingborgs stadsteater
Maria I nöd och lust (When We Are Married)
J.B. Priestley
Rudolf Wendbladh Helsingborgs stadsteater
Celia Kärleken gör under (La dama boba)
Lope de Vega
Rudolf Wendbladh Helsingborgs stadsteater
Penelope Sycamore Koppla av! (You Can ’ t Take it with You)
Moss Hart och George S. Kaufman
Rudolf Wendbladh Helsingborgs stadsteater
1940 Mrs Armitage Min hustru — Dr. Carson (Robert ’ s Wife)
St. John Ervine
Rudolf Wendbladh Helsingborgs stadsteater
Flicka 1 Grå gryning (Winterset)
Maxwell Anderson
Per-Axel Branner Nya Teatern[18]
Louise Jag älskar dig - markatta (Private Lives)
Noël Coward
Gösta Cederlund Nya Teatern[19]
1941 Mamsell Pluche Lek ej med kärleken (On ne badine pas avec l'amour)
Alfred de Musset
Per-Axel Branner Nya Teatern[20]
Abel Kamraterna
August Strindberg
Per-Axel Branner Nya Teatern[21]
Tjänsteanden Söders tyrolare
Gideon Wahlberg
Gideon Wahlberg Tantolundens friluftsteater[22]
1942 Flora Sagan
Hjalmar Bergman
Per Lindberg Konserthusteatern[23]
Hedvig Stycken av ett mönster (Brudstykker af et mønster)
Carl Erik Soya
Per-Axel Branner Nya Teatern[24]
Jane Chandler Natten till den 17 januari (Night of January 16th)
Ayn Rand
Per-Axel Branner Nya Teatern[25][26]
Zuleima Munken går på ängen (Munken gaar i enge)
Carl Gandrup
John Zacharias Nya Teatern[27][28]
1943 Svägerskan U39
Rudolf Värnlund
Ingmar Bergman Dramatikerstudion[29]
Ane Geografi och kärlek (Geografi og Kærlighed)
Bjørnstjerne Bjørnson
Ingmar Bergman Folkparksturné[30]
Bondkvinnan Niels Ebbesen
Kaj Munk
Ingmar Bergman Dramatikerstudion[31]
Birgit Lundgren Tivolit
Ingmar Bergman
Ingmar Bergman Stockholms studentteater[32]
Maudie Raid i natt (Flare Path)
Terrence Rattigan
Per-Axel Branner Nya teatern[33]
Masja Måsen (Чайка, Tjajka)
Anton Tjechov
Per-Axel Branner Nya Teatern[34]
1944 Livet är ju härligt (The Time Of Your Life)
William Saroyan
Per Knutzon Oscarsteatern[35]
Yvonne Hotellrummet (Chambre dʼhôtel)
Pierre Rocher
Ingmar Bergman Boulevardteatern[36]
Tant Mina Herr Sleeman kommer
Hjalmar Bergman
Ingmar Bergman Dramatikerstudion[37]
Madame Arcati Min fru går igen (Blithe Spirit)
Noël Coward
Per-Axel Branner Nya Teatern[38][39]
1945 Prudence Kameliadamen (La Dame aux camélias)
Alexandre Dumas d.y.
Per-Axel Branner Nya Teatern[40][41]
Syster Bessie Rice Tobaksvägen (Tobacco Road)
Jack Kirkland
Per-Axel Branner Nya Teatern[42][43]
1946 Bella Charles Svart kamrat (Deep Are the Roots)
Arnaud d'Usseau och James Gow
Per-Axel Branner Nya Teatern[44][45]
Modern Jag vill kärleken (Eurydice)
Jean Anouilh
Per-Axel Branner Nya Teatern[46][47]
1947 Moder Marguerite Cyrano de Bergerac
Edmond Rostand
Sandro Malmquist Oscarsteatern[48]
1948 Modern Henne vi glömmer: Rött i grått (Blodrødt og blegrødt)
Carl Erik Soya
Tord Stål Nya Teatern[49][50]
Modern Romeo och Jeannette (Roméo et Jeannette)
Jean Anouilh
Per-Axel Branner Nya Teatern[51][52]
Miss Eriksen Fröjd för stunden (Present Laughter)
Noël Coward
Per-Axel Branner Nya Teatern [53][54]
1950 Medverkande Skyll er själva, revy
Kar de Mumma
Leif Amble-Næss Blancheteatern[55]
1951 Grevinnan Louise de Clérambard Clérambard
Marcel Aymé
Per-Axel Branner Nya teatern[56]
1953 Min fru går igen (Blithe Spirit)
Noël Coward
Per-Axel Branner Lisebergsteatern
1958 Beatrice, Eddies hustru Utsikt från en bro (A View from the Bridge)
Arthur Miller
Alf Sjöberg Dramaten
1961 Den gudlösa gumman Yerma
Federico García Lorca
Bengt Ekerot Dramaten
1963 Fru Peachum Tiggarens opera (The Beggar's Opera)
John Gay
Per-Axel Branner Dramaten
1965 Bondkvinna I Mutter Courage (Mutter Courage und ihre Kinder)
Bertolt Brecht
Alf Sjöberg Dramaten
1967 Edna Balansgång (A Delicate Balance)
Edward Albee
Bo Widerberg Dramaten
1969 Karen Nash
Muriel Tate
Norma Hubley
Plaza Svit (Plaza Suite)
Neil Simon
Per Gerhard Vasateatern[57]
1970 Monette 40 karat (Quarant carats)
Pierre Barillet och Jean-Pierre Grédy
Per Gerhard Vasateatern[58]
1971 Medverkande Vad är det för fel på 1933 års modell?, revy
Carl Zetterström
Lars Amble Scalateatern[59]
1979 En man för mycket (Move over, Mrs Markham)
Ray Cooney och John Chapman
Klaus Pagh Folkan[60]
Gerd Litzow Mannen på trottoaren
Per Olov Enquist och Anders Ehnmark
Staffan Roos Dramaten
1983 Fröken Brewster Arsenik och gamla spetsar (Arsenic and Old Lace)
Joseph Kesselring
Lars Amble Maximteatern[61]
1987 Aktör Drottningens juvelsmycke
Carl Jonas Love Almqvist
Peter Oskarson Dramaten
1988 Madame Fifi Tolvskillingsoperan (Die Dreigroschenoper)
Bertolt Brecht och Kurt Weill
Peter Langdal Dramaten
1996 Ellen Hökentärna Fint folk
Kent Andersson
Thommy Berggren Dramaten
Moder Svea Spelet om lyckan och framtiden
Lars Löfgren och Caj Lundgren
Agneta Ehrensvärd Dramaten
Medverkande Spöken
Staffan Roos
Staffan Roos Dramaten
1997 Fru Sörensson Människor i solen
Jonas Gardell
Agneta Ehrensvärd Dramaten
Mammy Krymplingen på Inishmaan (The Cripple of Inishmaan)
Martin McDonagh
Peter Dalle Dramaten
1998 Berättare Verandan 1: Sagan om Orion
Maj Samzelius
Katarina Sjöberg Dramaten
1999 Duennan och Moder Marguerit Cyrano de Bergerac
Edmond Rostand
Ronny Danielsson Dramaten
Tante Rüttenschöld Markurells i Wadköping
Hjalmar Bergman
Peter Dalle Dramaten
Den lilla, lilla gumman Verandan 6: Sagan om den lilla, lilla gumman
Elsa Beskow
Katarina Sjöberg Dramaten
Medverkande I sista minuten (Dramatisk underhållning inför år 2000)
Flera författare
Agneta Ehrensvärd Dramaten
2001 Det gamla paret Påklädaren (redovisning) (The Dresser)
Ronald Harwood
Thorsten Flinck Dramaten

Radioteater

redigera
År Roll Produktion Regi
1952 Hilma Änkeman Jarl
Vilhelm Moberg
Lars Madsén[62]
1958 Lisa Mårtensson Flyg fula fluga...
Folke Mellvig
Carl-Otto Sandgren[63]
1959 Zoja Vägglusen
Vladimir Majakovskij
Staffan Aspelin[64]

Priser och utmärkelser

redigera

Referenser

redigera
  1. ^ Birthday.se: Sif Einarsdotter Ruud Fallde
  2. ^ Lars Ring (16 augusti 2011). ”Sif Ruud avliden”. Svenska Dagbladet. http://www.svd.se/kultur/sif-ruud-avliden_6392725.svd. 
  3. ^ ”Sif Ruud har avlidit”. Göteborgs-Posten. 16 augusti 2011. https://www.gp.se/kultur/kultur/sif-ruud-har-avlidit-1.843978. Läst 16 januari 2016. 
  4. ^ Svensk filmdatabas: Sune Bergström
  5. ^ Ruud (1988), s. 5–32
  6. ^ Ruud (1988), s. 33–75
  7. ^ Ruud (1988), s. 75–94
  8. ^ Ruud (1988), s. 97–115
  9. ^ Ruud (1988), s. 111–146
  10. ^ Ruud (1988), s. 157–172
  11. ^ Ruud (1988), s. 181–185
  12. ^ Ruud (1988), s. 202–208
  13. ^ Ruud (1988), s. 189–192
  14. ^ ”Sif Ruud”. Arkivet Rollboken. Dramaten. Arkiverad från originalet den 24 september 2020. https://web.archive.org/web/20200924045346/https://www.dramaten.se/medverkande/rollboken/Person/4714. Läst 16 januari 2016. 
  15. ^ ”Sif Ruud har avlidit”. Dramaten. 16 augusti 2011. Arkiverad från originalet den 22 november 2011. https://web.archive.org/web/20111122200932/http://www.dramaten.se/Dramaten/Press/Pressmeddelande/2011/Sif-Ruud-har-avlidit/. 
  16. ^ Hitta graven
  17. ^ SvenskaGravar
  18. ^ ”Grå gryning”. Musik- och Teaterbiblioteket. https://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF13900&pos=777. Läst 3 mars 2025. 
  19. ^ Oscar Rydqvist (13 oktober 1940). ”'Jag älskar dig, markatta' på Nya Teatern”. Dagens Nyheter: s. 13. https://arkivet.dn.se/tidning/1940-10-13/280/13. Läst 9 mars 2025. 
  20. ^ Oscar Rydqvist (7 februari 1941). ”'Lek ej med kärleken' på Nya Teatern”. Dagens Nyheter: s. 26. https://arkivet.dn.se/tidning/1941-02-07/36/26. Läst 9 mars 2025. 
  21. ^ Oscar Rydqvist (7 mars 1941). ”'Kamraterna' på Nya teatern”. Dagens Nyheter: s. 26. https://arkivet.dn.se/tidning/1941-03-07/64/24. Läst 9 mars 2025. 
  22. ^ ”Teater Musik Film: 'Söders tyrolare' i Tantolunden”. Dagens Nyheter: s. 9. 1 juni 1941. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1941-06-01/146/9. Läst 30 januari 2016. 
  23. ^ Oscar Rydqvist (17 januari 1942). ”'Sagan' i Dramatikerstudion”. Dagens Nyheter: s. 9. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1942-01-17/15/9. Läst 30 januari 2016. 
  24. ^ ”Stycken av ett mönster”. Musik- och Teaterbiblioteket. https://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF13937&pos=785. Läst 9 mars 2025. 
  25. ^ ”Natten till den 17 januari”. Musik- och Teaterbiblioteket. https://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF13944&pos=953. Läst 13 mars 2025. 
  26. ^ ”'Natten till den 17 januari' på Nya teatern”. Dagens Nyheter: s. 11. 19 februari 1942. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1942-02-19/49/11. Läst 15 augusti 2015. 
  27. ^ ”Munken går på ängen”. Musik- och Teaterbiblioteket. https://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF13945&pos=787. Läst 9 mars 2025. 
  28. ^ Petterson, Hjördis; Kretz Inga Maria (1983). Rosor & ruiner. Stockholm: Prisma. sid. 92. Libris 7407145. ISBN 91-518-1680-6 
  29. ^ ”U39”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/u39. Läst 16 oktober 2015. 
  30. ^ ”Geografi och kärlek”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/geografi-och-kärlek. Läst 15 oktober 2015. 
  31. ^ ”Niels Ebbesen”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/niels-ebbesen. Läst 16 oktober 2015. 
  32. ^ ”Tivolit”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/tivolit. Läst 16 oktober 2015. 
  33. ^ Oscar Rydqvist (29 oktober 1943). ”'Raid i natt' på Nya teatern”. Dagens Nyheter: s. 11. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1943-10-29/294/11. Läst 25 augusti 2015. 
  34. ^ ”Måsen”. Musik- och Teaterbiblioteket. https://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF13999&pos=964. Läst 12 mars 2025. 
  35. ^ Sten af Geijerstam (30 april 1944). ”Saroyan på Oscars”. Dagens Nyheter: s. 26. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1944-04-30/116/26. Läst 31 augusti 2015. 
  36. ^ ”Hotellrummet”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/hotellrummet. Läst 16 oktober 2015. 
  37. ^ ”Spelhuset/Herr Sleeman kommer”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/spelhusetherr-sleeman-kommer. Läst 16 oktober 2015. 
  38. ^ ”Min fru går igen”. Musik- och Teaterbiblioteket. https://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14003&pos=968. Läst 14 mars 2025. 
  39. ^ Sten af Geijerstam (3 november 1944). ”Teater Musik Film: Noel Coward-fars på Nya teatern”. Dagens Nyheter: s. 11. https://arkivet.dn.se/tidning/1944-11-03/11161-300/11. Läst 14 mars 2025. 
  40. ^ ”Kameliadamen”. Musik- och Teaterbiblioteket. https://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14005&pos=970. Läst 15 mars 2025. 
  41. ^ Sten af Geijerstam (17 mars 1945). ”Kameliadamen nr 13 - premiär på Nya teatern”. Dagens Nyheter: s. 5. https://arkivet.dn.se/tidning/1945-03-17/11161-74/5. Läst 15 mars 2025. 
  42. ^ ”Tobaksvägen”. Musik- och Teaterbiblioteket. https://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14006&pos=971. Läst 15 mars 2025. 
  43. ^ Sten af Geijerstam (15 april 1945). ”Vitt proleatriat på Nyan, Caldwells 'Tobaksvägen'”. Dagens Nyheter: s. 15. https://arkivet.dn.se/tidning/1945-04-15/11161-100/15. Läst 15 mars 2025. 
  44. ^ ”Svart kamrat”. Musik- och Teaterbiblioteket. https://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14130&pos=978. Läst 16 mars 2025. 
  45. ^ Sten af Geijerstam (19 september 1946). ”Nya teatern: 'Svart kamrat'”. Dagens Nyheter: s. 11. https://arkivet.dn.se/tidning/1946-09-19/11161-255/11. Läst 17 mars 2025. 
  46. ^ ”Jag vill kärleken”. Musik- och Teaterbiblioteket. https://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14131&pos=979. Läst 16 mars 2025. 
  47. ^ Sten af Geijerstam (15 november 1946). ”Nyan: 'Jag vill kärleken' en konstnärlig framgång”. Dagens Nyheter: s. 14. https://arkivet.dn.se/tidning/1946-11-15/11161-312/14. Läst 17 mars 2025. 
  48. ^ ”Cyrano de Bergerac”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF24977&pos=26. Läst 3 juni 2015. 
  49. ^ ”Rött och grått”. Musik- och Teaterbiblioteket. https://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=P12077&pos=987. Läst 18 mars 2025. 
  50. ^ Sten af Geijerstam (18 april 1948). ”Tre enaktare på Nyan”. Dagens Nyheter: s. 3. https://arkivet.dn.se/tidning/1948-04-18/11161-104/3. Läst 18 mars 2025. 
  51. ^ ”Romeo och Jeanette”. Musik- och Teaterbiblioteket. https://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14140&pos=988. Läst 18 mars 2025. 
  52. ^ Ebbe Linde (16 september 1948). ”Romeo och Jeanette”. Dagens Nyheter: s. 13. https://arkivet.dn.se/tidning/1948-09-16/11161-251/13. Läst 18 mars 2025. 
  53. ^ ”Fröjd för stunden”. Musik- och Teaterbiblioteket. https://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14141&pos=989. Läst 18 mars 2025. 
  54. ^ Ebbe Linde (24 oktober 1948). ”'Fröjd för stunden' på Nyan”. Dagens Nyheter: s. 9. https://arkivet.dn.se/tidning/1948-10-24/11161-289/9. Läst 18 mars 2025. 
  55. ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 34. 28 april 1950. http://arkivet.dn.se/tidning/1950-04-28/113/34. Läst 5 augusti 2017. 
  56. ^ Dagens Nyheter 1 februari 1951 sid.10
  57. ^ Leif Zern (3 oktober 1969). ”'Plaza Svit' på Vasan: Gott spel – platt pjäs”. Dagens Nyheter: s. 20. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1969-10-03/268/20. Läst 22 augusti 2015. 
  58. ^ ”40 karat”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14089&pos=4. Läst 5 juli 2015. 
  59. ^ Leif Zern (4 september 1971). ”Carl Zetterströms revy: Befriande och löftesrikt”. Dagens Nyheter: s. 11. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1971-09-04/239/11. Läst 22 januari 2016. 
  60. ^ Bengt Jahnsson (9 mars 1979). ”Unket kvinno- och homoförakt”. Dagens Nyheter: s. 12. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1979-03-09/66/12. Läst 22 augusti 2015. 
  61. ^ Bengt Jahnsson (1 oktober 1983). ”Dötrist på Maxim”. Dagens Nyheter: s. 22. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1983-10-01/266/22. Läst 25 januari 2016. 
  62. ^ ”Radioprogrammet”. Dagens Nyheter: s. 16. 24 december 1952. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1952-12-24/351/16. Läst 31 januari 2016. 
  63. ^ ”Radioprogrammet”. Dagens Nyheter: s. 22. 27 december 1958. https://arkivet.dn.se/tidning/1958-12-27/350/22. Läst 19 december 2021. 
  64. ^ ”Radioprogrammet”. Dagens Nyheter: s. 38. 15 januari 1959. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1959-01-15/13/37. Läst 18 mars 2016. 
  65. ^ Ruud (1988), s. 146
  66. ^ Ruud (1988), s. 213
  67. ^ Thomas Lindroth (30 augusti 2000). ”Sif Ruud – nu är hon professor också”. Aftonbladet. http://wwwc.aftonbladet.se/nyheter/0008/30/ruud.html. 

Tryckta källor

redigera

Vidare läsning

redigera

Externa länkar

redigera