Sven Lindberg, född 20 november 1918 i Engelbrekts församling, Stockholm, död 25 december 2006 i Maria Magdalena församling, Stockholm,[2] var en svensk skådespelare. Under 65 år, mellan 1940 och 2005, medverkade Lindberg i hundratalet filmer och teaterpjäser. Han kom in på Dramatens elevskola 1940 och blev fast anställd på Dramaten 1973.

Sven Lindberg
Sven Lindberg 1955
Sven Lindberg 1955
FöddSven Karlsson Lindberg
20 november 1918
Engelbrekts församling, Stockholm, Sverige
Död25 december 2006 (88 år)
Maria Magdalena församling, Stockholm, Sverige
Utbildad vidStockholms universitet och Lundsbergs skola
Aktiva år1943-2005
MakaUlla Waller Lindberg
(1943–1973)[1]
Marianne von Baumgarten Lindberg
(1977–2006)
Bästa manliga huvudroll
Glädjekällan
IMDb SFDb

Biografi redigera

Sven Lindberg studerade vid internatskolan Lundsberg och var skolkamrat med bland andra Carl Johan Bernadotte. Senare studerade han litteraturhistoria och spelade på 1940-talet studentteater vid Stockholms högskola. Han kom in på Dramatens elevskola 1939. Hans genombrott på teaterscenen kom 1945 när han spelade Angeläget ärendeNya Teatern i Stockholm. Han spelade på Dramaten första gången 1940 och blev fast anställd vid nationalscenen 1973. Totalt medverkade han i 73 uppsättningar på Dramaten, bland de många rollerna kan nämnas George i Vem är rädd för Virginia Woolf?, nazibödeln i Broder Eichmann och Argan i Den inbillade sjuke.

Han filmdebuterade i Elvira Madigan (1943). Vanligtvis fick han spela välartade unga män fram till Arne Mattssons Damen i svart (1958). Andra filmer där Lindberg haft framträdande roller är Jungfrun på Jungfrusund, Kvartetten som sprängdes (1950), När kärleken kom till byn (1950) och Picassos äventyr (1978). I den sistnämnda filmen spelade han doktor Albert Schweitzer, som blivit senil; bland annat misstar han Picasso för en kvinna och förlöser (efter bedövning med en reservoarpenna) en sko. För sin roll som den pensionerade hårfrisören Ragnar i Richard Hoberts Glädjekällan 1993 fick han Guldbaggen.

Sven Lindberg var en folkkär skådespelare och underhållare. Vid sidan av teatern var han också sångare. 1949–1955 sjöng han in ett 30-tal skivsidor. De mest populära blev Flickan i regnet, God natt Irene och Tennessee Waltz.

Han var också en stor humorist och skicklig komediskådespelare och medverkade i flera långkörare på privatteatrarna bland annat Thehuset Augustimånen som spelades 500 gånger på Intiman. Flera komediroller blev det hos Per GerhardVasan där han medverkade i Mary Mary och Kaktusblomman. Till Vasan återkom han 1977 då han gjorde dundersuccé som Charleys Tant, en långkörare som spelades 247 gånger, och dessutom visades i TV. Han var också rösten till Skrotnisses bäste vän Bertil Enstöring i den kultförklarade TV-serien Skrotnisse och hans vänner.

I TV har han medverkat i bland annat Niklasons, Häpnadsväktarna och Rosenbaddarna. Sven Lindbergs sista teaterroll var som bonde i Riddartornet på Dramaten 2004. Han var sedan många år sommarboende i Skillinge i Skåne.

Lindberg är begravd på Norra begravningsplatsen i Stockholm.[3]

Privatliv redigera

Sven Lindberg var under åren 1943-1973 gift med konstnären Ulla Waller Lindberg och fick med henne barnen Francisca, Angelica och Mikaela. Han gifte sig 1977 med Marianne von Baumgarten.

Filmografi redigera

 
Sven Lindberg som Nestor i Irma la DouceScalateatern 1959.

Regi redigera

Producent i urval redigera

Teater redigera

Roller (ej komplett) redigera

År Roll Produktion Regi Teater
1942 Sven Beredskap
Gunnar Ahlström
Alf Sjöberg Dramaten
Pedersen Swedenhielms
Hjalmar Bergman
Carlo Keil-Möller Dramaten
1943 Prefekten Kungen (Le roi)
Robert de Flers, Emmanuel Arène och Gaston Arman de Caillavet
Rune Carlsten Dramaten
1947 Paul Verrall Född igår (Born Yesterday)
Garson Kanin
Per-Axel Branner Nya teatern[4]
1954 Sakini Thehuset Augustimånen (The Teahouse of the August Moon)
John Patrick
Stig Olin Intiman[5]
1956 François Saint-Faust Min man har komplex (Le Complexe de Philémon)
Jean Bernard-Luc
Sture Lagerwall Intiman[6]
Brick Katt på hett plåttak (Cat on a Hot Tin Roof)
Tennessee Williams
Per Gerhard Vasateatern[7]
1958 Claude Masure Bäddat för tre (Monsieur Masure)
Claude Magnier
Stig Olin Vasateatern[8]
1959 Nestor le Fripé Irma la Douce
Alexandre Breffort och Marguerite Monnot
Åke Falck Scalateatern[9]
1961 Curt-Ivar Dahlgren,
entomolog
Gungstolen
Hasse Ekman
Hasse Ekman Intiman[10]
1962 Christopher Resan (Le voyage)
Georges Schehadé
Alf Sjöberg Dramaten
1963 Bob McKellaway Mary Mary
Jean Kerr
Per Gerhard Vasateatern[11]
Christoforou Se men inte höra (The Private Ear/The Public Eye)
Peter Shaffer
Hasse Ekman
Gösta Ekman
Intiman[12]
1964 Wictor Sparf, apotekare Apoteket Sparven
Hasse Ekman
Hasse Ekman Intiman
1966 Julien Kaktusblomman (Fleur de cactus)
Pierre Barillet och Jean-Pierre Grédy
Per Gerhard Vasateatern[13]
1968 Victor Franz Priset (The Price)
Arthur Miller
Per Gerhard Vasateatern[14]
1969 Greg Garden Party (Relatively Speaking)
Alan Ayckbourn
Stig Olin Vasateatern[15]
Allan Felix En gång till, Sam! (Play It Again, Sam)
Woody Allen
Stig Olin Intiman[16]
1970 Edwin Ronald Csardasfurstinnan (Die Csárdásfürstin)
Emmerich Kálmán, Leo Stein och Béla Jenbach
Isa Quensel Oscarsteatern[17]
1971 Gröna hissen (Fair and Warmer)
Avery Hopwood
Isa Quensel Maximteatern[18]
1972 Mel Edison Fången på Andra avenyn (The Prisoner of Second Avenue)
Neil Simon
Per Gerhard Vasateatern[19]
1973 Julien Kaktusblomman (Fleur de cactus)
Pierre Barillet och Jean-Pierre Grédy
Per Gerhard Vasateatern[20]
1975 Medverkande Staden spelar upp!
Carl Zetterström
Lars Amble Dramaten
1976 Göran Persson Gud bevare omgivningen när en människa får en idé
Stig Ossian Ericson
Per Sjöstrand Dramaten
Wirén Chez nous
Per Olov Enquist och Anders Ehnmark
Lars Göran Carlson Dramaten
1977 Lord Fancourt Babberley Charleys tant (Charley's Aunt)
Brandon Thomas
Per Gerhard Vasateatern
1980 George Schneider Vågar vi älska (Chapter Two)
Neil Simon
Per Gerhard Vasateatern[21]
1986 Röst Vändpunkt noll
Michael Druker
Richard Looft Teater Förlåt[22]
1988 Dr David Mortimore Det stannar i familjen (It Runs in the Family)
Ray Cooney
Brian Howard Folkan[23]
1992 Mustafa
Trollkarlen
Sultanen
Aladdin eller Den underbara lampan (Aladdin, eller Den forunderlige Lampe)
Adam Oehlenschläger
Richard Looft Dramaten
1997 En man Körsbärsträdgården (Вишнёвый сад, Visjnjovyj sad)
Anton Tjechov
Peter Langdal Dramaten
2000 Kammarherre Kaspersen Vildanden
Henrik Ibsen
Stefan Larsson Dramaten
2003 Fritänkaren
August Strindberg
Richard Turpin Strindbergs Intima Teater[24]

Regi redigera

År Produktion Upphovsmän Teater
1949 Edward, min son
Edward, My Son
Robert Morley och Noel Langley Blancheteatern
1956 Ninotchka
Melchior Lengyel och Marc-Gilbert Sauvajon Riksteatern[25]
1957 Ninotchka Melchior Lengyel och Marc-Gilbert Sauvajon
Översättning Sven Stolpe
Intiman[26]
1972 Privatkiv
Private Lives
Noël Coward
Översättning Lennart Lagerwall
Lisebergsteatern[27]
1978 Karlsson på taket
Astrid Lindgren Folkan
Regi tillsammans med Staffan Götestam[28]

Radioteater redigera

Roller redigera

År Roll Produktion Regi
1944 Anders, dräng Auktion
Josef Briné och Nils Ferlin
Lars Madsén[29]

Priser och utmärkelser redigera

• 1958 - Anders de Wahl-stipendiet

Bibliografi redigera

Referenser redigera

Noter redigera

  1. ^ https://runeberg.org/vemarhon/0482.html
  2. ^ Sveriges dödbok 1901–2009 Swedish death index 1901–2009 (Version 5.0). Solna: Sveriges Släktforskarförbund. 2010. Libris 11931231 
  3. ^ Hitta graven
  4. ^ ”Teater Musik Film: Nya Teatern: 'Född i går'”. Dagens Nyheter: s. 11. 5 september 1947. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1947-09-05/239/11. Läst 19 januari 2016. 
  5. ^ ”Thehuset Augustimånen”. Dagens Nyheter: s. 14. 15 september 1954. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1954-09-15/250/14. Läst 22 augusti 2015. 
  6. ^ ”Min man har komplex”. Dagens Nyheter: s. 14. 24 maj 1956. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1956-05-24/138/14. Läst 20 januari 2016. 
  7. ^ ”Katt på hett plåttak”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14076&pos=472. Läst 6 maj 2016. 
  8. ^ ”Bäddat för tre”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14069&pos=474. Läst 6 maj 2016. 
  9. ^ ”Irma la Douce”. Dagens Nyheter: s. 14. 30 oktober 1959. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1959-10-30/295/14. Läst 22 augusti 2015. 
  10. ^ ”Hasse Ekmans tre roller i 'Gungstolen' på Intiman”. Dagens Nyheter: s. 12. 11 november 1961. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1961-11-11/306/12. Läst 22 augusti 2015. 
  11. ^ ”Mary, Mary”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14080&pos=485. Läst 6 maj 2016. 
  12. ^ Barbro Hähnel (10 november 1963). ”Drömmare och pratmakare”. Dagens Nyheter: s. 23. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1963-11-10/306/23. Läst 21 januari 2016. 
  13. ^ Bengt Jahnsson (22 september 1966). ”Vänta med Vasan”. Dagens Nyheter: s. 18. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1966-09-22/257/18. Läst 17 april 2016. 
  14. ^ ”Priset”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14079&pos=490. Läst 6 maj 2016. 
  15. ^ ”Garden Party”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14071&pos=491. Läst 6 maj 2016. 
  16. ^ Bengt Jahnsson (18 september 1969). ”Lindberg slösar bort sin begåvning i 'Sam'”. Dagens Nyheter: s. 22. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1969-09-18/253/22. Läst 22 augusti 2015. 
  17. ^ ”Csardasfurstinnan”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF24827&pos=24. Läst 26 juni 2015. 
  18. ^ Barbro Hähnel (11 september 1971). ”'Gröna hissen' inte rolig längre”. Dagens Nyheter: s. 12. http://arkivet.dn.se/tidning/1971-09-11/246/12. Läst 30 oktober 2016. 
  19. ^ Hanserik Hjertén (1 oktober 1972). ”Tunn och blek komedi på Vasan”. Dagens Nyheter: s. 25. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1972-10-01/267/25. Läst 23 augusti 2015. 
  20. ^ Barbro Hähnel (20 januari 1973). ”Skådespelarna lyfter upp 'Kaktusblomman'”. Dagens Nyheter: s. 13. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1973-01-20/18/13. Läst 23 augusti 2015. 
  21. ^ Ruth Halldén (25 september 1980). ”Sven Lindbergs kväll”. Dagens Nyheter: s. 26. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1980-09-25/262B/26. Läst 17 april 2016. 
  22. ^ Ingegärd Waaranperä (19 oktober 1986). ”Föfattaren i fel element: Förödande Beckettskt”. Dagens Nyheter: s. 21. https://arkivet.dn.se/tidning/1986-10-19/284/21. Läst 10 februari 2022. 
  23. ^ Marcus Boldemann (16 september 1988). ”Kluven storsatsning”. Dagens Nyheter: s. 28. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1988-09-16/252/28. Läst 22 augusti 2015. 
  24. ^ Leif Zern (14 mars 2003). ”En djärv fritänkare kliver upp ur graven. Urpremiär på Strindbergs pjäs på hans egen scen”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/arkiv/kultur/en-djarv-fritankare-kliver-upp-ur-graven-urpremiar-pa-strindbergs-pjas-pa-hans-egen-scen/. Läst 7 juni 2019. 
  25. ^ ”Riksteatern repeterar”. Dagens Nyheter: s. 10. 5 januari 1956. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1956-01-05/4/10. Läst 22 augusti 2015. 
  26. ^ Ebbe Linde (7 februari 1957). ”'Ninotchka' på Intima Teatern”. Dagens Nyheter: s. 14. https://arkivet.dn.se/tidning/1957-02-07/37/14. Läst 8 januari 2022. 
  27. ^ Bengt Jahnson (13 juni 1972). ”Mest dålig buskis på Lisebergsteatern”. Dagens Nyheter: s. 12. https://arkivet.dn.se/tidning/1972-06-13/158/12. Läst 25 maj 2019. 
  28. ^ Christina Zaar (23 december 1978). ”Karlsson på taket svävar över Folkan”. Dagens Nyheter: s. 40. https://arkivet.dn.se/tidning/1978-12-23/348/40. Läst 3 december 2017. 
  29. ^ ”Radioprogrammet”. Dagens Nyheter: s. 24. 15 januari 1944. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1944-01-15/13/24. Läst 31 januari 2016. 

Källor redigera

Externa länkar redigera