Ragnar Edenman

svensk politiker, ecklesiastikminister 1957–1967 och landshövding

Ragnar Hilding Leonard Edenman, ursprungligen Eriksson, född 1 april 1914 i Uppsala församling i Uppsala län,[1] död 27 januari 1998 i Uppsala domkyrkoförsamling i Uppsala län,[2] var en svensk socialdemokratisk politiker och ämbetsman. Han var ecklesiastikminister 1957–1967 och landshövding i Uppsala län 1967–1980.

Ragnar Edenman
Ragnar Edenman invigningstalar i Upplandsmuseet i Uppsala den 13 juni 1959.
Född1 april 1914
Uppsala församling i Uppsala län, Sverige
Död27 januari 1998 (83 år)
Uppsala domkyrkoförsamling i Uppsala län, Sverige
NationalitetSverige Sverige
Yrke/uppdragPolitiker och ämbetsman

BiografiRedigera

Tidig karriärRedigera

Edenman avlade studentexamen i Uppsala 1933. År 1934 skrev han in sig vid Uppsala universitet, där han avlade filosofie magister-examen 1939 och filosofie licentiat-examen 1944. Han avlade filosofie doktor-examen 1946[3] efter att ha disputerat i statsvetenskap 1946 med avhandlingen Socialdemokratiska riksdagsgruppen 1903–1920.[4] Under studenttiden vid Uppsala universitet var han medlem i den socialdemokratiska studentföreningen Laboremus och mötte bland andra konservativa Heimdals Olof Rydbeck i en debatt. Senare skulle han bli Rydbecks överordnade när Rydbeck var chef för Sveriges Radio.[5] Vid bollhusmötet 1939 talade han, i polemik med heimdalaren Arvid Fredborg, för svenskt mottagande av judiska flyktingar från Nazityskland.[6] Han var ordförande i Sveriges socialdemokratiska studentförbund 1939–1943, studieledare i Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund 1943–1949, ledamot av stadsfullmäktige i Uppsala stad 1943–1950, sekreterare i Statens samhällsvetenskapliga forskningsråd 1948–1950, var ledamot för Uppsala läns valkrets av Andra kammaren i riksdagen 1949–1968 och var ledamot av Utrikesdepartementets antagningskommission 1953–1957.[3]

UtbildningspolitikerRedigera

Edenman var sakkunnig i Ecklesiastikdepartementet 1946–1950 och statssekreterare där 1950–1957, varpå han var konsultativt statsråd den 1–31 oktober 1957 och ecklesiastikminister från den 31 oktober 1957 till den 28 september 1967.[3] Under 1940- och 1950-talen spelade han en betydande roll i statliga utredningar om utbildningsfrågor. Han blev den ledande inom socialdemokratin i frågor som berörde antagning till såväl utbildning som statliga befattningar. En förändring han genomförde var biblioteksersättning 1954 till författare och han deltog i arbetet med betänkandet om det första socialdemokratiska kulturprogrammet[7] Människan och nutiden (1952)[7][8] som innebar att kulturen inbegreps i ”demokratiseringsarbetet” och sågs som en central del av samhället.[7]

Till Ecklesiastikdepartementets ansvarsområde hörde utöver kyrkofrågor (ecklesiastik) också skolväsen och utbildning. Edenmans första proposition som ecklesiastikminister handlade om att avskaffa skolagan, vilket genomfördes.[9] Under Edenman förändrades departementets inriktning och fick ett ökat fokus på utbildning och ett minskat på kyrkliga frågor. Några månader efter hans avgång bytte departementet namn till Utbildningsdepartementet, men i praktiken hade det haft denna profil redan under Edenman. På hans initiativ tillsattes 1958 en utredning om att skilja stat och kyrka,[10] en viktig principfråga för socialdemokraterna som drivits särskilt av Arthur Engberg. I egenskap av ecklesiastikminister införde han grundskolan genom riksdagsbeslut 1962, som så småningom ersatte folkskolan, realskolan, kommunala flickskolan och fortsättningsskolan, och som var indelad i tre stadier, examensfri och gemensam för flickor och pojkar. Tage Erlander beskrev införandet: ”Ragnar Edenmans grundskolereform öppnade möjligheterna till en jämlikare skola.”[11]

Senare karriärRedigera

Edenman var landshövding i Uppsala län 1967–1980 och civilbefälhavare i Östra civilområdet 1968–1980. Därefter var han 1987–1988 ordförande i den Palmekommission, som utredde arbetet med att lösa gåtan om mordet på Olof Palme.[12]

Han invaldes 1967 som ledamot av Kungliga Vetenskapssamhället i Uppsala, utsågs 1968 till medicine hedersdoktor vid Umeå universitet, invaldes 1969 som ledamot av Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien, invaldes 1970 som hedersledamot av Kungliga Vetenskaps-Societeten i Uppsala, invaldes 1972 som hedersledamot av Kungliga Gustav Adolfs Akademien för svensk folkkultur, invaldes 1973 som ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien och invaldes 1974 som ledamot av Kungliga Skogs- och Lantbruksakademien.[12]

FamiljRedigera

Ragnar Edenman var son till lagerbokhållaren Leonard Eriksson och Andrietta Andersson. Han gifte sig 1941 med barnavårdslärarinnan Karin Höök (född 1914), dotter till bergsingenjören Robert Höök och Elsa Arnberg. De fick barnen Gunnar (född 1944) och Lars (född 1947).[3] Ragnar Edenman är begravd på Uppsala gamla kyrkogård.[13]

ReferenserRedigera

  1. ^ Landsarkivet i Uppsala: Uppsala domkyrkoförsamlings kyrkoarkiv, Födelse- och dopböcker, huvudserie (C a), volym 19 (1911–1915), uppslag 242 (digital avbildning).
  2. ^ Sveriges dödbok 1901–2009, DVD-ROM, version 5.00 (Sveriges Släktforskarförbund 2010).
  3. ^ [a b c d] Norberg, Anders; Tjerneld, Andreas; Asker, Björn (1988). Tvåkammarriksdagen 1867–1970. Ledamöter och valkretsar. Band 1. Stockholm: Sveriges Riksdag. sid. 305–306. ISBN 91-22-01286-9 .
  4. ^ Edenman, Ragnar (1946). Socialdemokratiska riksdagsgruppen 1903–1920. En studie i den svenska riksdagens partiväsen. Uppsala: Statsvetenskapliga föreningen i Uppsala .
  5. ^ Rydbeck, Olof (1990). I maktens närhet. Diplomat, radiochef, FN-ämbetsman. Stockholm: Bonniers. sid. 48. ISBN 91-00479-51-9 .
  6. ^ Larsmo, Ola (2007). Djävulssonaten. Ur det svenska hatets historia. Stockholm: Bonniers. sid. 80. ISBN 978-91-00115-19-7 .
  7. ^ [a b c] Erlander, Tage (1974). 1949–1954. Stockholm: Tiden. sid. 328ff. ISBN 91-5501-702-9 .
  8. ^ Människan och nutiden. Betänkande avgivet av Arbetarrörelsens kulturkommitté till socialdemokratiska partikongressen 1952. Stockholm: Tiden. 1952 .
  9. ^ Gustafsson, Lars H. ”Vi måste börja utgå ifrån barnen”. Svenska Skolläkarföreningen. Arkiverad från originalet den 14 mars 2005. https://web.archive.org/web/20050314173239/http://www.slf.se/templates/AssociationArticleSLF.aspx?id=7786. 
  10. ^ Brohed, Ingmar. ”Från Gustav Vasa till religiös mångfald”. Svenska kyrkan. Arkiverad från originalet den 30 september 2007. https://web.archive.org/web/20070930215615/http://www.svenskakyrkan.se/svk/kyrkstat/brohed.htm. 
  11. ^ Erlander, Tage (1982). 1960-talet. Samtal med Arvid Lagercrantz. Stockholm: Tiden. sid. 64. ISBN 91-5502-647-8 .
  12. ^ [a b] Salander Mortensen, Jill, red (1996). Vem är det. Svensk biografisk handbok 1997. Stockholm: Norstedts. sid. 251 .
  13. ^ ”Edenman, Ragnar Hilding Leonard”. SvenskaGravar.se. https://www.svenskagravar.se/gravsatt/94338176. Läst 16 februari 2021. 


Företrädare:
Ingvar Lindell
Konsultativt statsråd
1957–1957
Efterträdare:
Björn Kjellin
Företrädare:
Ivar Persson
Sveriges ecklesiastikminister
1957–1967
Efterträdare:
Olof Palme
Företrädare:
Olov Rylander
Landshövding i Uppsala län
1967–1980
Efterträdare:
Ingemar Mundebo