Folkskola är en typ av grundskola som funnits i vissa länder. Den har varit den elementära och allmänna skolan, som gett baskunskaper i olika ämnen, i motsats till tidigare skolformer, som i allmänhet var förbehållna eliten och enstaka frielever.

Folkskola i världenRedigera

DanmarkRedigera

I Danmark heter den allmänna skolan för barn fortfarande "folkeskole". Före 1899 kallades den "Almueskolen".

FinlandRedigera

Intresset för folkskolan väcktes i Finland på 1840-talet. En livlig debatt fördes då i pressen, bl.a. av J.V. Snellman. På 1850-talet framträdde Anders Svedberg som banbrytare för folkskolan i Svenska Österbotten.[1]

Finland fick en 4-årig folkskola från och med 1866. I mars 1856 hade Alexander II förelagt officiellt senaten en proposition om "huruledes organisationen av skolor för folkbildningen inom kommunerna på landet må underlättas". Senaten utsåg 1858 Uno Cygnaeus att som statsstipendiat företa en studieresa för att göra sig bekant med folkbildningen utomlands. Cygnaeus avgav 1861 ett förslag rörande folkskolans organisation i Finland, som låg till grund för den folkskolförordning som utfärdades 1866. Någon småskola eller lägre folkskola tillkom dock inte, utan barnen skulle i hemmen lära sig de första grunderna i läsning och kristendom, innan de kom till skolan.[1]

År 1898 utfärdades en förordning om distriktsindelning, varigenom varje kommun blev skyldig att indela sitt område i skoldistrikt, där varje barn skulle kunna komma i åtnjutande av folkskolundervisning på modersmålet.[1]

Läropliktslagen av 1921, genom vilken folkskolgång gjordes obligatorisk, korrigerade slutligen den brist som från början hade kännetecknat Cygnaeus folkskola, nämligen avsaknaden av en förberedande undervisning.[1]

Under 1920- och 30-talet kompletterades folkskolförfattningarna ett flertal gånger. Efter andra världskriget började krav på en genomgripande reform av skolsystemet göra sig gällande, vilket slutligen på 1970-talet ledde till införandet av grundskola.[1]

Folkskolan upplöstes etappvis under perioden 1972-77, då övergången till grundskola skedde. Vid höstterminens ingång 1977 hade folkskolan indragits och grundskolan införts i hela landet.[1]

Den egentliga folkskolan var slutligen 6-årig och medborgarskolan 2-årig (alternativt 7 + 1 år), men folkskolan kunde från 1962 utvidgas till 9-årig genom att man till medborgarskolan fogade en tredje årsklass. Undervisningen, läroböckerna och skolmaterielen var gratis.[1]

Finland införde 1943 som första land i världen obligatorisk avgiftsfri skolmåltid inom ramen för folkskolan, där hälso- och tandvården utbyggdes till en omfattande verksamhet (elevvård).[1]

NorgeRedigera

I Norge kom den första skollagen 1739, genom en kunglig förordning, varje socken och stad skulle ha en skolkommission med fyra ledamöter. Allmän skola (almueskolen) skulle hållas för såväl läsning, skrivning och matematik (Christendoms Grund, samt i Læsen, Skriven og Reignen). 1889 ändrades namnet till folkeskole, och blev 7-årig . Alla barn som fyllt sju år senast den 1 augusti började skolan några veckor senare samma år, de andra fick vänta ett år till. Under 1970-talet och 1980-talet ersattes skolformen "folkeskole" av "grunnskole".

SverigeRedigera

Huvudartikel: Folkskola i Sverige

Folkskola (folkis), var en äldre skolform i Sverige, som existerade åren 18421972. 1842 beslutade Sveriges riksdag om att allmän folkskola skulle införas[2], varvid det krävdes av alla av Sveriges socknar på landsbygden och församlingar i städerna att de inom fem år skulle ordna skollokaler och anställa lärare. Skolor för barn fanns emellertid långt tidigare på många håll i landet; genom folkskolestadgan blev inrättande av folkskola obligatoriskt för socknarna. Bland ämnena fanns läsning, räkning, skrivning, kristendomskunskap, teckning, geografi, historia och gymnastik med lek och idrott. Genom kyrkans undervisning kunde huvuddelen av befolkningen emellertid läsa redan i början av 1700-talet; läskunnigheten kontrollerades då vid de så kallade husförhören. I många skolor fanns även badkar för att barnen skulle lära sig vikten av hygien i en tid då sjukdomar fortfarande grasserade. Folkskolan utvecklades också med åren; bland annat gjorde man utflykter och skolresor, hade slöjd och började så småningom även läsa tyska, som efter andra världskriget byttes ut mot engelska.

Folkskolan var den skola som de flesta svenskar gick i, medan en minoritet fortsatte i läroverken. Att gå i läroverket kostade pengar och bara de mer väl bemedlade hade råd att gå där. Fattigare barn fick dock ibland friplatser.

Lärarna i folkskolan kallades folkskollärare och var klasslärare som utbildades vid så kallade folkskoleseminarier. År 1858 infördes småskola som benämning på folkskolans klass 1 och 2. I småskolan undervisade småskollärare, som också var klasslärare och som utbildades vid så kallade småskoleseminarier. Från 1930-talet började på vissa håll även klass 3 ingå i småskolan. Slöjd var ett av få ämnen där man hade ämneslärare i folkskolan.

1878 års stadga föreskrev sexårig folkskola med tolv kurser, men det fanns även klass 7 och klass 8, vilka var frivilliga. De brukade kallas fortsättningsskola och fick från 1877 statsbidrag.

1919 infördes en ny undervisningsplan för folkskolan (UPL 1919), som bland annat avskaffade katekesen inom kristendomsundervisningen.

Antalet skolår ökades med tiden i och med det svenska samhällets utveckling och ökade krav, på 1930-talet blev skolplikten sjuårig och på 1950-talet utökades skolplikten från sju år till åtta år.

1955 fick folkskolan en ny undervisningsplan, U-55. Då var den sedan några år tillbaka en skolform på tillbakagång. Under 1940-talet inleddes nämligen ett utredningsarbete som blev långvarigt. Läsåret 1949/1950 införde vissa svenska kommuner enhetsskolan med sina nio skolår och den 26 maj 1950 beslutade riksdagen att hela Sverige på sikt skulle införa nioårig enhetsskola, med USA som förebild. Sverige blev därmed första europeiska land att införa enhetsskola. 1962 bytte den svenska enhetsskolan namn till grundskolan. Från läsåret 1972/1973 fanns enhetsskolan i hela Sverige och därmed avskaffades folkskolan, och det så kallade "parallellskolesystemet" upphörde.

TysklandRedigera

I Tyskland delades folkskolan ("Volksschule") 1968 upp i "Grundschule" och "Hauptschule".

KällorRedigera

  1. ^ [a b c d e f g h] ”Sök - Uppslagsverket Finland”. uppslagsverket.fi. https://uppslagsverket.fi/sv/sok/view-170045-Folkskolvaesen. Läst 25 mars 2021. 
  2. ^ ”1830-1849”. Lärarnas historia. 24 april 1842. http://www.lararnashistoria.se/folkskolan_och_grundskolan_1830-1849. Läst 15 juni 2015.