Liberala ungdomsförbundet
Liberala ungdomsförbundet (LUF), är politiskt ungdomsförbund till Liberalerna.[2] Före 1991 hette organisationen Folkpartiets ungdomsförbund (FPU).
| Liberala ungdomsförbundet | |
 | |
| Information | |
|---|---|
| Förbundsordförande | Romina Pourmokhtari |
| Förbundssekreterare | Christian Brundu |
| Historia | |
| Grundat | 1934 |
| Huvudkontor | Hantverkargatan 25b, Stockholm |
| Antal medlemmar | 2311 (bidragsgrundande medlemmar 2014) (6:e) |
| Ideologi(er) | Liberalism[1] Liberalkonservatism Socialliberalism[källa behövs] Feminism[1] Libertarianism[källa behövs] |
| Struktur | |
| Moderparti | Liberalerna |
| Närstående organisation | Liberala studenter |
| Internationellt samarbetsorgan | International Federation of Liberal Youth (IFLRY) |
| Europeiskt samarbetsorgan | Europeiska liberala ungdomsförbundet (Lymec) |
| Nordiskt samarbetsorgan | Nordens Liberale og Radikale Ungdom |
| Övrigt | |
| Webbplats | www.luf.se |
Ordförande sedan 17 augusti, 2019 är Romina Pourmokhtari. Antalet medlemmar (2014) under 25 år är, enligt bidragsansökan till Ungdomsstyrelsen, 2311 personer.[3]
Förbundet utger tidskriften Liberal Ungdom, som under olika titlar publicerats sedan 1911.
HistoriaRedigera
LUF kan sägas ha sitt ursprung i den radikala studentföreningen Verdandi på 1880-talet. Under mellankrigstiden fanns både ett liberalt och ett frisinnat ungdomsförbund, vilka båda senare gick upp i Folkpartiets Ungdomsförbund.[2]
Förbundet bildades 1934 med Bertil Ohlin som förste ordförande. Samtliga folkpartiledare från och med Bertil Ohlin har med tre undantag (Bengt Westerberg, som var ordförande i arbetsutskottet, Jan Björklund, som var andre vice ordförande och Nyamko Sabuni som var förbundsstyrelseledamot) tidigare varit ordförande i ungdomsförbundet.[2]
Under 1960-talet upplevde FPU en höjdpunkt i sin historia, då förbundet med bland andra Per Ahlmark och Ola Ullsten som ordförande spelade en framträdande roll i debatten och påverkade moderpartiet i radikal riktning. Radikalismen kunde ta sig avancerade uttryck.[2] Enligt Lars Leijonborg, som uttalade sig i TV 1 i början av 1970-talet, hände det att FPU-are "också i förbundsstyrelsen år efter år röstar på VPK"[4] Den fristående tidskriften Liberal debatt (vars redaktion vid tiden var övertagen av frihetliga socialister) uppgav att "Den vulgära antikommunismens tid är förbi i FPU och Liberala förbundet, och u-ländernas situation och möjlighet har alltmer kommit att analyseras i termer av imperialism och social revolution."[5]
U-landsengagemanget var starkt vid denna tid. FPU arrangerade en demonstration vid riksdagsdebatten i februari 1971 där man krävde en höjning av u-hjälpen till 5 procent av bruttonationalproduktionen år 1980. Det skulle motsvara ungefär halva Sveriges dåvarande statsbudget.[6] På senare år har kravet minskat till ett uppfyllande av enprocentsmålet för utlandsbiståndet.
FPU bekämpade också "gubbväldet" i Folkpartiet och bidrog till att introducera nya kampanjmetoder i svensk politik och fick med anledning därav benämningen "halmhattarna". Denna period i förbundets historia övergick i början av 1970-talet i inre stridigheter, som kulminerade vid ordförandevalet 1971, då ordföranden Per Gahrton med en rösts övervikt slogs ut av Lars Leijonborg.[2] Även vid kongressen 1974 blev det ordförandestrid, mellan sittande ordföranden Johan Schück och utmanaren Billy Olsson. Schück hade fått kritik efter att han i en radiointervju avfärdat det upprop som ett antal distriktsordförande undertecknat, som ställde sig negativt till en föreslagen sammanslagning av CUF och FPU. Schück förlorade ordförandestriden men stannade ändå kvar på kongressen och deltog i debatterna.
Under senare delen av 1970-talet ebbade falangstriderna ut, och förbundet lämnade till stor del vänsterradikala dragen. En definitiv uppgörelse med de "gahrtonistiska" kvarlevorna kom genom antagandet av ett nytt ekonomiskt program 1985, författat av dåvarande förbundsstyrelseledamöterna Jan Björklund och Madeleine Sjöstedt, som tydligt tog ställning för marknadsekonomi.
Vid kongressen 1991 beslöts att FPU skulle byta namn till LUF. Detta beslut hängde ihop med att folkpartiet lagt till "liberalerna" i partinamnet. Det tidiga 1990-talet dominerades av Europafrågor. LUF engagerade sig starkt för svenskt EU-medlemskap, och senare i utvecklingen mot fred på Balkan. LUF var även pådrivande i valet av Maria Leissner till partiledare i folkpartiet efter Bengt Westerberg. Vid kongressen 1999 vann utmanaren Birgitta Ohlsson ordförandestriden mot valberedningens förslag Karin Ekdahl. Under Ohlssons tid drev LUF frågor som feminism, internationell solidaritet och avskaffande av monarkin. Birgitta Ohlsson efterträddes 2002 av Fredrik Malm. Internationell demokrati och skolfrågor var framträdande under Malms ordförandetid.
2006 efterträddes Malm av Frida Johansson Metso. Kärnfrågor under Johansson Metsos ordförande tid var migrations- och asylpolitik, sjuk- och psykvård och internationell demokrati (bland annat drev förbundet en uppmärksammad kampanj som uppmanade idrottsmän att bojkotta OS i Peking sommaren 2008, för att uppmärksamma Kinas brott mot mänskliga rättigheter).
I augusti 2009 efterträddes Johansson Metso som ordförande av Adam Cwejman. Under hans ordförande kom integritet, integration och fri rörlighet vara det som var ungdomsförbundens agenda. Han var även drivande i en diskussion om eventuell sammanslagning av Centerpartiet och Folkpartiet. Cwejman avgick i augusti 2012, där då han efterträddes av Linda Nordlund efter hon vunnit en omröstning mot Benny Lindholm.
Under Nordlunds ordförandeskap profilerades LUF i feminism och försvarspolitik. Hon efterträddes i augusti 2015 av Henrik Edin, efter att han med två röster vunnit mot valberedningens förslag, Anton Wemander Grahm. Ett år senare valdes Joar Forssell, föreslagen av valberedningen, till förbundsordförande efter att ha vunnit mot Edin med röstsiffrorna 60 – 38.
FPU:s och LUF:s historia finns beskriven i böckerna Alla tiders FPU (1984) och Alla tiders Luf (2004).
PolitikRedigera
LUF har under de senaste decennierna varit pådrivande i frågor som gällt
- internationell demokrati och mänskliga rättigheter
- fri rörlighet, migrationspolitik
- integration
- bistånd
- minoritetsskydd
- skolpolitik
- jämställdhet, liberal feminism
- narkotikapolitik
Folkpartiets Ungdomsförbund hade ofta en tydligare socialliberal profil än Liberalerna, men LUF har, främst under 2000-talet, intagit en mindre radikal intoning mot moderpartiet.[2] Ungdomsförbundet har under de senaste åren blivit mer libertarianskt och blev det första i Sverige att förespråka legalisering av cannabis.
Förbundets åsiktsprogram finns att läsa här.
Spionaffären i den svenska valrörelsen 2006Redigera
- Huvudartikel Spionaffären i den svenska valrörelsen 2006
Den 4 september 2006 polisanmälde socialdemokraterna ett dataintrång i socialdemokraternas interna nätverk, som ska ha bedrivits under längre tid. Affären fick två partitjänstemän i Folkpartiet och en pressekreterare inom LUF att sparkas. 10-11 april 2007 hölls rättegången mot Niklas Sörman, Per Jodenius, Niklas Svensson, Johan Jakobsson, Niki Westerberg och Nicklas Lagerlöf.
OrganisationRedigera
LUF:s organisation består av 21 distrikt, där huvuddelen av verksamheten pågår. Distriktet är ofta den plattform där enskilda medlemmar engagerar sig, men vissa distrikt (ofta de större) innehåller också klubbar. Kongressen är det högsta beslutande organet och arrangeras varje år. Kongressen består av 99 ombud, fördelade utifrån distriktens storlek. På kongressen väljs bland annat förbundsstyrelsen, som ansvarar för verksamheten mellan kongresserna.
Förbundsstyrelsen består av ledamöter, två viceordförande, ordförande och ett verkställande utskott. Det verkställande utskottet tar beslut i de flesta organisatoriska frågor och har arbetsgivaransvar för förbundsexpeditionens anställda.
Förbundets politik regleras av handlingsprogrammet som revideras vartannat år på kongressen. Samtliga medlemmar i LUF har rätt att motionera för ändringar, strykningar eller tillägg i handlingsprogrammet. Förbundsstyrelsen har inte rätt att driva politiska frågor som går emot handlingsprogrammet. Däremot har förbundsstyrelsen rätt att ta ställning till och driva frågor som inte behandlas där.
DistriktRedigera
| Distrikt och distriktsordförande | |
|---|---|
| LUF Blekinge | Amanda Pihl |
| LUF Dalarna | Ximena Eling |
| LUF Gotland | Anna Hallbom |
| LUF Gävleborg | Mårten Björn-Andersson |
| LUF Halland | Carl-Johan Bonde |
| LUF Jämtland/Härjedalen | |
| LUF Jönköping | Adrian Hedlund |
| LUF Kalmar | Jonathan Lilja |
| LUF Kronoberg | Matt Welin |
| LUF Norrbotten | Martin Forss |
| LUF Skåne | Frida Jansson |
| LUF Storstockholm | Elin Hjelmestam |
| LUF Södermanland | Karin Mäki-Kala |
| LUF Uppsala | Hannes Sjöberg |
| LUF Värmland | Khaled Farhad |
| LUF Väst | Soroush Rezai |
| LUF Västerbotten | Albin Norqvist Karlsson |
| LUF Västernorrland | Alex Nilsson |
| LUF Västmanland | Anton Holmlund |
| LUF Örebro | Olivia Angemayr |
| LUF Östergötland | Emil Scapaticci |
Vissa distrikt har också så kallade klubbar, som på egen hand kan organisera aktiviteter, kampanjer och liknande. LUF Storstockholm är det största distriktet 2018.
Liberala studenterRedigera
Liberala studenter (LS) är ett nätverk inom Liberala ungdomsförbundet. Det har sitt ursprung i det tidigare Liberala studentförbundet, som var en egen organisation fram till mitten av 1990-talet. LS består av ett antal lokalklubbar – bland annat i Göteborg, Linköping, Skåne, Umeå, Stockholm och Uppsala – och ett presidium på riksplan. Ordförande sedan 2019 är Christoffer Heimbrand.
Förbundsordförande och sekreterareRedigera
- Ordförande genom tiderna[7]
- Bertil Ohlin, 1934–1939
- Lennart Hartmann, 1939–1945
- Gunhild Palmqvist, 1945–1948
- Nils Schön, 1948–1950
- Sven Wedén, 1950–1952
- Gunnar Helén, 1952–1954
- Bengt Johnson, 1954–1957
- Sven Åsbrink, 1957–1959
- Göran C.-O. Claesson, 1959–1960
- Per Ahlmark, 1960–1962
- Ola Ullsten, 1962–1964
- Gustaf Lindencrona, 1964–1966
- Thomas Hammarberg, 1966–1969
- Per Gahrton, 1969–1971
- Lars Leijonborg, 1971–1973
- Johan Schück, 1973–1974
- Billy Olsson, 1974–1975
- Bonnie Bernström, 1975–1977
- Christer Nilsson (numera Christer Hallerby), 1977–1979
- Peter Örn, 1979–1983
- Maria Leissner, 1983–1985
- Torbjörn Pettersson, 1985–1987
- Lars Granath, 1987–1989
- Lotta Edholm, 1989–1991
- Fredrik Malmberg, 1991–1995
- Karin Karlsbro, 1995–1997
- Erik Ullenhag, 1997–1999
- Birgitta Ohlsson, 1999–2002
- Fredrik Malm, 2002–2006
- Frida Johansson Metso, 2006–2009
- Adam Cwejman, 2009–2012
- Linda Nordlund, 2012–2015
- Henrik Edin, 2015–2016
- Joar Forssell, 2016–2019
- Romina Pourmokhtari, 2019–
- Förbundssekreterare genom tiderna[8]
- Siewert Jacobsson, 1953–1954
- David Wirmark, 1954–1956
- Åke Johansson, 1956–1957
- Stig Gustin, 1957–1957
- Sune Persson, 1957–1959
- Olle Palmborg, 1959–1960
- Erland Törngren, 1960–1961
- Ernst Klein, 1961–1961
- Gabriel Romanus, 1961–1963
- Margareta Holmstedt, 1963–1963
- Carl Tham, 1963–1964
- Håkan Mankefors, 1964–1966
- Olle Wästberg, 1966–1969
- Bo Edvardson, 1969–1971
- Bo Winander, 1971–1973
- Lennart Rohdin, 1973–1974
- Håkan Holmberg, 1974–1975
- Tomas Berglund, 1975–1976
- Staffan Herrström, 1976–1978
- Bertil Östberg, 1978–1981
- Maria Leissner, 1981–1983
- Birgitta Rydell, 1983–1984
- Torbjörn Pettersson, 1984–1985
- Erik Wassén, 1985–1987
- Bernt Kjellander, 1987–1989
- Petter Liljeblad, 1989–1991
- Joachim Quiding, 1991–1993
- Louise Nilson, 1993–1995
- Åsa Malmström, 1995–1996 (förtroendepost inom styrelsen)
- Mattias Rådström, 1996–1997
- Åsa Malmström, 1997–1999
- Leif Lanke, 1999–2000
- Magnus Simonsson, 2000–2002
- Robin Govik, 2002–2004
- Nina Larsson, 2004–2006
- Jimmy Drushammar, 2006–2007
- Anna Broman, 2007–2010
- Christoffer Fagerberg, 2010–2012
- Ebba Tornérhielm, 2012–2015
- Thea Andersson, 2015–2017
- Elias Collin, 2017–2019
- Christian Brundu, 2019–
VerksamhetRedigera
Liberal UngdomRedigera
| Liberal Ungdom | |
| [[Fil:|200px]] | |
| Publikationstyp | Partitidning |
|---|---|
| Grundad | 1911 |
| Chefredaktör | Anders Viking Pettersson |
| Politisk beteckning | liberal |
| Språk | Svenska |
| Frekvens | Fyra upplagor per år |
| Upplaga | 2500 |
| ISSN | ISSN 2000-396X |
| Webbplats | Liberal Ungdom på LUF:s hemsida |
Liberal Ungdom är Liberala ungdomsförbundets förbundstidning. Liberal Ungdom ges för närvarande ut fyra gånger per år och har en upplaga på cirka 2500 exemplar.
Tidningen grundades 1911 under namnet Frisinnad ungdom och var då organ för Liberala ungdomsförbundets föregångare Sveriges frisinnade ungdomsförbund. Efter den liberala partisplittringen 1923 följde en period då ungdomsförbundet fortfarande var förenat, men även de frisinnade och liberala ungdomsgrupperna gled isär, och år 1926 grundades den nya tidskriften Ungdom och frisinne, som fungerade som förbundsorgan. När Sveriges liberala ungdomsförbund bildades som eget förbund 1928 behöll man Frisinnad ungdom som sitt eget organ (år 1933 byttes namnet till Liberal tidskrift).
När den liberala ungdomsrörelsen återförenades 1934 under namnet Folkpartiets ungdomsförbund slogs de båda förbundstidningarna ihop under det nygamla namnet Frisinnad ungdom, ett namn som behölls till 1960. År 1961 bytte tidningen namn till Liberal Ungdom och år 2003 lades namnet Liebling till.
År 2009 återgick man till namnet Liberal Ungdom, för att visa på tidningens nya profil med fokus på intern idédebatt.
FemmetopiaRedigera
Femmetopia är en liberalt feministiskt konst-grupp startad 2010 av en arbetsgrupp inom Liberala Ungdomsförbundet i Stockholm.[9] Sedan 2010 har Femmetopia haft utställningar på internationella kvinnodagen, 8 mars.
Våren 2012 hölls utställningen på Galleri Aguèli i Stockholm.[10]
EU-minister Birgitta Ohlsson invigde både utställningen och den debatt som Centerpartiets ungdomsförbunds ordförande Hanna Wagenius, Charlotta Schenholm från FolkpartietKungsholmen, Magnus Simonsson från Liberala Kvinnor samt Republikanska föreningen och Amanda Brihed från New Renaissance deltog i.[11] På utställningen fanns också Könspolitiska Nyckeltexter och Swedish International Liberal Centre på plats.[12]
Våren 2011 hölls utställningen i FORES lokaler på Södermalm i Stockholm.
Femmetopia-gruppen samarbetar med nyhetsmagasinet Liberal Debatt och kvinnonätverket Radikala Kvinnofronten.[13]
Sedan 2014 är Femmetopia ett partipolitiskt och ideologiskt obundet konstprojekt.
ReferenserRedigera
- ^ [a b] ”Vreden över människors ofrihet”. Liberala ungdomsförbundets handlingsprogram 2015 (Liberala ungdomsförbundet). 2015. http://www.luf.se/wp-content/uploads/2015/03/Handlingsprogram2015web.pdf.
- ^ [a b c d e f] Molin, Björn. ”Liberala ungdomsförbundet”. Nationalencyklopedin. http://www.ne.se/lang/liberala-ungdomsförbundet. Läst 8 december 2012.
- ^ http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=160&artikel=6470136
- ^ TV 1 1971-05-17, cit. ur Christoffer Jolin: Vänstervridningen, s. 207, Malmö 1972, Vox.
- ^ "Nej till EEC", ledare i Liberal Debatt 8/1970.
- ^ Västerbottens-Kuriren 1971-02-07.
- ^ Ordföranden genom tiderna Arkiverad 3 april 2012 hämtat från the Wayback Machine. på www.luf.se
- ^ Förbundssekreterare genom tiderna på www.luf.se
- ^ ”LUF kalender”. Liberala Ungdomsförbundet. Arkiverad från originalet den 10 augusti 2011. https://web.archive.org/web/20110810092632/http://www.luf.se/aktiviteter/avdelning/forstasidan/femmetopia-feministisk-konstutstaellning/. Läst 10 juli 2012.
- ^ Galleri Aguèli[död länk]
- ^ ”Do Today: 8e mars 2012”. Do Today. Arkiverad från originalet den 9 december 2013. https://web.archive.org/web/20131209115519/http://www.dotoday.de/sv/stockholm/amsterdam-galleri-agueli/femmetopia/9814626-a. Läst 10 juli 2012.
- ^ ”Nyckeltexter evenemang”. Arkiverad från originalet den 18 april 2013. https://archive.is/20130418090828/http://nyckeltexter.se/evenemang/. Läst 10 juli 2012.
- ^ ”Stoppa könskvoteringen: artikel på Newsmill”. Arkiverad från originalet den 9 mars 2010. https://web.archive.org/web/20100309211347/http://www.newsmill.se/artikel/2010/03/08/f-r-m-nnens-skull-stoppa-k-nskvoteringen. Läst 10 juli 2012.