Föreningen Verdandi
Föreningen Verdandi är en partipolitiskt obunden kulturradikal förening som grundades i Uppsala 1882 av bland andra Karl Staaff. Föreningen karaktäriseras av en radikal humanism och vill upprätthålla en för liberalismen och arbetarrörelsen gemensam tanketradition.[1]
HistoriaRedigera
Bland Verdandis första medarbetare fanns Hjalmar Branting, Otto von Zweigbergk och Hjalmar Öhrwall. De ville upprätthålla en för liberalismen och arbetarrörelsen gemensam tanketradition och sammanföra studenter som ställde upp på tankefrihet och yttrandefrihet. De ämnen som togs upp på föredrag och i diskussion var vetenskap och förnuft, kritik mot religion och nationell idealism samt kamp mot sexuellt pryderi och hyckleri.[2]
Föreningen karaktäriseras som radikalt humanistisk, vilket föreningen definierar som att vidga den kritiska reflexionen, hävda opinionsbildningen gentemot staten, slå vakt om rättssäkerheten, motverka klassgränser och förespråka internationalism. Folkbildning blev direkt från grundandet en huvudfråga för Verdandi.
Tidigt i föreningens historia, den 2 april 1887, ledde en diskussionskväll i Uppsala till den omfattande och uppmärksammade sedlighetsdebatten. Det ansågs att mötet överskridit anständighetens gränser och uppmanat till kränkning av den kristliga moralen och rentav gjort hädiska uttalanden. Mötets och föreningens ordförande, den frisinnade Mauritz Hellberg, utpekades som syndabocken.[källa behövs]
Under 1960-talet hade föreningen 5-600 medlemmar och en livlig debatt- och föreläsningsverksamhet. Mötena handlade bland annat om om ateismen, USA:s krig i Vietnam och om klassamhället. Skriftserien Verdandi debatt tog upp liknande ämnen. Även resor anordnades till bland annat Jugoslavien, Tanzania och Zambia. Verdandi drog sig under det tidiga 1970-talet ideologiskt allt längre åt vänster (jämför med 68-vänstern), men har sedermera återgått till en mer socialliberal position på den politiska skalan.
Under 2000-talet har föreningen haft sin bas i Stockholm och anordnar föredrag och debattkvällar.[3]
StiftareRedigera
- Karl Staaff
- Henrik Santesson
- Olof Högberg
- Emil Svensén
- Harald Sohlman
- Emil Didring (Andersson)
- Erik Berglund
- Werner Braconier
- Edward Christie-Einde
- Gerard de Geer
- Anders Flemström
- Gustaf af Geijerstam
- Jakob Hammargren
- Karl Hammargren
- Tor Hedberg
- Karl Ljungstedt
- John Olsson
- Kristian Setterwall
- Erik Staaff
- Gustaf Sundell
- Valdemar Ulrich
- Artur Vestberg
- Knut Wicksell
- Knut Östergren
SkriftserierRedigera
Föreningen gav under åren 1888-1954 ut sina Verdandis småskrifter, och sedan 1961 gavs pocketböcker ut i serien Verdandi-Debatt. Småskrifterna utgavs igen från 1964 med namnet Verdandi-Orientering.
KällorRedigera
- ^ ”Föreningen Verdandi”. www.foreningenverdandi.se. http://www.foreningenverdandi.se/ettan.htm. Läst 14 november 2021.
- ^ ”Studentföreningen Verdandi”. www.foreningenverdandi.se. http://www.foreningenverdandi.se/historik.htm. Läst 14 november 2021.
- ^ ”Mötesverksamhet”. www.foreningenverdandi.se. http://www.foreningenverdandi.se/moten.htm. Läst 14 november 2021.
- ^ * Studentföreningen Verdandi 1882-1907. Uppsala: Norblads bokh. 1907. Libris 1617989