Öppna huvudmenyn

Albanska

indoeuropeiskt språk som talas i och runt Albanien

Albanska, språk som utgör en egen gren av den indoeuropeiska språkfamiljen. Det talas av cirka 6 miljoner människor,[1] huvudsakligen på västra Balkanhalvön, och skrivs med latinskt alfabet. Det är nationalspråk i Albanien och Kosovo och ett av de officiella språken i Montenegro och Makedonien. Det talas vidare av betydande minoriteter i bland annat Grekland och Italien samt i övriga Västeuropa och Nordamerika.

albanska
Gjuha shqipe
RegionBalkanhalvön
Antal talarecirka 6 miljoner
SpråkfamiljIndoeuropeiska
  • albanska
Officiell status
Officiellt språk iAlbanien Albanien
Flag of Kosovo.svg Kosovo
Nordmakedonien Nordmakedonien och minoritetsspråk
Grekland Grekland
Italien Italien
Montenegro Montenegro
Serbien Serbien
Rumänien Rumänien
Språkkoder
ISO 639-1sq
ISO 639-2alb (B)
sqi (T)
ISO 639-3sqi
SILALS, ALN, AAE, AAT

Innehåll

KlassificeringRedigera

Albanska utgör en egen gren av den indoeuropeiska språkfamiljen. Det kan inte inordnas i någon av de andra grupper av den indoeuropeiska språkfamiljen. Därför är språket i fråga varken germanskt, romanskt eller slaviskt. I huvudsak samma öde har armeniska och grekiska, som utgör egna undergrupper. Albanska är delvis besläktad med nästan alla indoeuropeiska språk men uppvisar inget nära historiskt släktskap med andra språk och språkgrupper i den indoeuropeiska språkfamiljen. Albanska är det enda kvarvarande språk av sin egen stora familj av indoeuropeiskan som levt vidare i våra dagar. Albanskans indoeuropeiska karaktär upptäcktes först 1854 av tysken Franz Bopp. Albanskans ursprung är dock omstridd inom språkvetenskapen och dess koppling till de övriga indoeuropeiska språken är långt ifrån klarlagd.

Därutöver är albanska inte nära besläktat med något nu levande språk. Olika lingvister har klassat det som utvecklat av olika forna språk: de vanligaste teorierna rör antingen illyriska eller thrakiska, men även dakiska har föreslagits (de dakiska orden i albanskan förklaras dock ofta som lånord från den rumänska valakiskan).

Albanskan uppvisar vissa grammatiska likheter med rumänskan och har i vissa fall identiskt lika latinska lånord. Denna teori om släktskap mellan albanskan och rumänskan skulle, om det vore sant, betyda att albanskan inte kan ha sitt ursprung i antikens illyriska (en stridsfråga för albaner). Det finns dock inga belägg för att albanskan skulle ha talats i samma språkområde som rumänskan historiskt sett eller av historiskt samma folk.

Trots att albanskan länge varit påverkad av andra språk (romanska språk, grekiska, turkiska och slaviska språk) har det gentemot andra indoeuropeiska språk ett särpräglat ordförråd, och, på många punkter, egen morfologi och fonetik.

UtbredningRedigera

 
Utbredning

Antalet talare av albanska var år 2000 omkring 6 000 000. Enligt Language Materials Project vid UCLA (Kaliforniens delstatsuniversitet i Los Angeles) talas det av 5 miljoner människor,[1] medan Andreas Opitz vid universitet i Leipzig anger 6 miljoner,[2] liksom Ethnologue.[3]

Albanska är officiellt språk och talas av en majoritet i Albanien samt Kosovo. Det är också officiellt språk i Nordmakedonien (tillsammans med makedonska). Det talas även i Montenegro, Grekland, Turkiet, Serbien och Italien, samt av mindre betydande minoriteter i Ukraina, Egypten och USA. Det är mycket osäkert hur många albansktalande det finns i Grekland men i Italien uppskattas antalet vara cirka 300 000. Albanskan som talas i Grekland kallas arvanitiska och den som talas i Italien kallas arberesjiska. Dessa är båda varianter av den toskiska dialekten.

Institutionen för moderna språk - Uppsala universitet uppskattar antalet talare av albanska i Sverige till cirka 40 000 personer.[4]

HistoriaRedigera

Det albanska befolkningen är de nu levande ättlingarna till illyrerna. Om albanskan härstammar direkt från illyriskan är svårt att veta eftersom så lite är känt om det illyriska språket.[5] Albanerna omnämns för första gången i bysantinska källor år 1081. Den första kända källan som påvisar det albanska språkets existens är från det då venetianska Ragusa (dagens Dubrovnik) år 1285. Det första kända skrivna dokumentet på albanska är från 1462. Den äldsta tryckta albanska boken (Meshari, av den katolske prästen Gjon Buzuku) är från 1555. Den första albanska skolan tros ha öppnats av franciskanermunkar år 1683 i Pdhanë. Albanskan skrevs omväxlande med det grekiska, det kyrilliska och det osmanska arabiska alfabetet fram till 1908 då en modifierad version av det latinska alfabetet infördes.

Inom de europeiska akademierna är albanskan ett av de mest eftersatta språken, vilket skapar möjligheter att göra pionjärverk.[6]

AlfabetRedigera

Huvudartikel: Albanska alfabetet

Albanskan använder en modifierad version av det latinska alfabetet med 29 konsonanter och 7 vokaler. Speciella bokstäver för albanskan är ë och ç samt en rad konsonantkombinationer.

VokalerRedigera

fonem grafem ung. uttal
/i/ i som i is
/ɛ/ e som i älg
/a/ a som i ask
/ə/ ë som i hellre (schwa)
/ɔ/ o som i åska
/y/ y som i yla
/u/ u som i ko

KonsonanterRedigera

fonem grafem ung. uttal
/p/ p som i penna
/b/ b som i bil
/t/ t som i tal
/d/ d som i dal
/c/ q nästan som i attjo
/ɟ/ gj nästan som i riddjuret
/k/ k som i sak
/ɡ/ g som i gå
/ʦ/ c som i tsar
/ʣ/ x som i engelskans goods
/ʧ/ ç nästan som i klatschig
/ʤ/ xh som i engelskans John
/θ/ th som i engelskans thanks
/ð/ dh som i engelskans this
/f/ f som i far
/v/ v som i van
/s/ s som i son
/z/ z som i engelskans zip
/ʃ/ sh nästan som i affischera
/ʒ/ zh som i franskans je
/h/ h som i hatt
/m/ m som i man
/n/ n som i nej
/ɲ/ nj som spanskans ñ
/l/ l som i lag
/j/ j som i ja
/ɫ/ ll som i engelskans mill (mörkt l)
/r/ rr som i ros (tremulant)
/ɾ/ r som i spanskans aro (flapp)

A B C Ç D DH E Ë F G GJ H I J K L LL M N NJ O P Q R RR S SH T TH U V X XH Y Z ZH a b c ç d dh e ë f g gj h i j k l ll m n nj o p q r rr s sh t th u v x xh y z zh

a b ʦ ʧ d ð ɛ ə f g ɟ h i j k l ɫ m n ɲ ɔ p c ɾ r s ʃ t θ u v ʣ ʤ y z

GrammatikRedigera

Albanskan har tre genus (maskulinum, femininum och neutrum) och två numerus. Substantiven, som indelas i fem deklinationer, har sex kasus (nominativ, genitiv, ackusativ, dativ, ablativ och vokativ) och böjs för bestämdhet med suffix. Albanskans pluralböjning är mycket oregelbunden. Bestämd artikel placeras efter substantivet. Verben, med två konjugationer, böjs i sex modus (indikativ, konjunktiv, konditionalis, optativ, admirativ och imperativ) och åtta tempus. Liksom i andra språk på Balkan saknas infinitiv. Verben kam, att ha, och jam, att vara, är oregelbundna. Verbet kam fungerar som temporalt hjälpverb.

OrdföljdRedigera

Albanskan har relativt fri ordföljd. Den vanligaste ordföljden är subjekt-verb-objekt, SVO. Negerade satser innehåller en negerande partikel, antingen nuk eller s'. Partikeln placeras framför verbet. Imperativa satser innehåller partikeln mos. UNË JAM=JAG ÄR

RäkneordRedigera

një—ett tetëmbëdhjetë—arton
dy—två nëntëmbëdhjetë—nitton
tri/tre—tre njëzet—tjugo
katër—fyra njëzetenjë—tjugoett
pesë—fem njëzetedy—tjugotvå
gjashtë—sex tridhjetë—trettio
shtatë—sju dyzet/katërdhjetë—fyrtio
tetë—åtta pesëdhjetë—femtio
nëntë—nio gjashtëdhjetë—sextio
dhjetë—tio shtatëdhjetë—sjuttio
njëmbëdhjetë—elva tetëdhjetë—åttio
dymbëdhjetë—tolv nëntëdhjetë—nittio
trembëdhjetë—tretton njëqind—etthundra
katërmbëdhjetë—fjorton pesëqind—femhundra
pesëmbëdhjetë—femton njëmijë—ett tusen
gjashtëmbëdhjetë—sexton një milion—en miljon
shtatëmbëdhjetë—sjutton një miliard—en miljard

OrdförrådRedigera

Forskare tror att de flesta av albanskans vanligaste ord härstammar från urindoeuropeiskan, däremot finns det nästan inga lämningar eller skrifter som helt kan styrka det. Grekiskan och framför allt latin hade tidigt ett stort inflytande på språket vilket förde med sig många tidiga lånord. Från och med 500-talet kom slaverna att föra med sig åtskilliga lånord från de slaviska språken, främst bulgariskan och serbiskan, men även från det slaviska språk som talades i Grekland under denna tid. Under det osmanska rikets styre över området importerades även många turkiska ord.

På grund av de många lånorden från grannspråken har albanskan bara spelat en mindre roll i rekonstruktionen av det indoeuropeiska ordförrådet. Bland de stora språken har albanskan bidragit med det minsta antalet kognater.

DialekterRedigera

Albanska språket utgörs av två huvuddialekter, gegiska i norr och toskiska i söder. De kallas därför också för nordalbanska respektive sydalbanska. Både gegiska och toskiska kan i sin tur delas in i underdialekter. Den ungefärliga gräns som skiljer huvuddialekterna åt är Shkumbinfloden. Skillnaderna mellan gegiska och toskiska är distinkta i bland annat uttal och grammatik. En stor del av ordförrådet är dock detsamma. Det gör att gegisk- och toskisktalande förstår varandra.

Gegiska visar på ett inflytande från de romanska språken medan toskiskan visar spår av det gamla grekiska språket. Gegiskan har ett ordförråd med många romanska lånord medan toskiskan har betydligt fler grekiska. Varianterna arberoriska och arberesjiska talas i Grekland respektive Italien och är av toskisk art. Den albanska dialekten som en gång existerade i Istrien i norra Kroatien är numera utdöd.

Små albanska språkområden som löper risk att försvinna återfinns i Sandžak i Serbien, Zadar i Kroatien, Mandritsa i Bulgarien, med flera.

Mycket av Albaniens historiska centrum ligger inom gegisktalande områden.

En sydlig variant av den gegiska dialekten var det officiella språket i Albanien i början av 1900-talet.

En språkkonferens som hölls i Pristina i Kosovo 1968 bestämde att när ortografin stadfästs ska den tillämpas också i Kosovo. Detta beslut var av stor betydelse för enandet av ett litteraturspråk. Den ortografiska kongressen som hölls i Tirana i Albanien 1972 fastslog ortografin för albanska språket.

AlbanologiRedigera

Huvudartikel: Albanologi

Johann Georg von Hahn gav år 1854 ut Albanesische Studien ("Albanska studier") i Jena, som visade att albanska med all sannolikhet var ett indoeuropeiskt språk.

ReferenserRedigera

  1. ^ [a b] Language Materials Project Arkiverad 6 januari 2014 hämtat från the Wayback Machine., UCLA.
  2. ^ Opitz A (2006), A Reanalysis of Definiteness-Markers in Albanian Noun Inflection Arkiverad 11 september 2007 hämtat från the Wayback Machine., In: Müller G och Trommer J., eds., Subanalysis of Argument Encoding in Distributed Morphology, vol. 84 of Linguistische Arbeitsberichte, Universität Leipzig, pp. 103-114.
  3. ^ www.ethnologue.com gegiska och toskiska, läst 2008-10-17
  4. ^ Albanska - Institutionen för moderna språk - Uppsala universitet
  5. ^ Elsie, Robert. ”The Albanian Language” (på engelska). http://www.albanianlanguage.net/. Läst 19 augusti 2010. ”Whether or not Albanian is a direct successor of the language of the ancient Illyrians, as is broadly assumed nowadays, is difficult to determine since very few records of the Illyrian language have been preserved.” 
  6. ^ Austrian Scholars Leave Albania Lost for Words – Balkan Insight