Transnistrien

autonom region och utbrytarrepublik i östra Moldavien

Transnistrien är en autonom region i Moldavien, belägen mellan floden Dnestr och Ukraina. Transnistrien förklarade sig 1990 självständigt från Moldavien, som dock fortsatt endast såg Transnistrien som en autonom region inom landet. Transnistrien får ekonomiskt och militärt bistånd av Ryssland.[4]

Dnestriska moldaviska republiken
Приднестро́вская Молдáвская Респýблика
(Pridnestrovskaja Moldavskaja Respublika)
Република Молдовеняскэ Нистрянэ
(Republica Moldovenească Nistreană)
Придністровська Молдавська Республіка
(Prydnistrovs'ka Moldavs'ka Respublika)
Flagga
ValspråkFör rätten att leva på detta land
Nationalsång: Vi ärar dig, Pridnestrovie
Huvudstad
(även största stad)
Tiraspol
Officiella språk moldaviska, ryska, ukrainska[1]
Statsskick republik
 -  President Vadim Krasnoselskij
 -  Premiärminister Aleksandr Martynov
Nationalförsamling Transnistriens högsta sovjet
Självständighet från Moldavien (utbrytarrepublik) 
 -  Deklarerad 2 september 1990 (ej internationellt erkänd) 
 -  Erkänd av Abchazien, Nagorno-Karabach, Sydossetien 
Area
 -  Totalt 4 163 km² 
 -  Vatten (%) 2,35
Befolkning
 -  2021 års uppskattning 475 373 (folkräkning 2015)
347 251 (Moldaviens regerings uppskattning, november 2021)[2] 
BNP (PPP) 2011 års beräkning
 -  Totalt $1 005,2 miljoner 
 -  Per capita $1 949,3[3] 
Valuta transnistrisk rubel[1] (PRB)
Tidszon UTC+2
Nationaldag 2 september
Landsnummer +373
En byst av Lenin, utanför Transnistriens parlament i Tiraspol

Transnistrien benämner sig själv Dnestriska moldaviska republiken (Pridnestrovie) (ryska: Приднестро́вская Молдáвская Респýблика, transkriberat Pridnestrovskaja Moldavskaja Respublika (PMR); moldaviska: Република Молдовеняскэ Нистрянэ, transkriberat Republica Moldovenească Nistreană; ukrainska: Придністровська Молдавська Республіка, transkriberat Prydnistrovs'ka Moldavs'ka Respublika).

Efter den väpnade konflikten mellan moldaviska regeringsstyrkor och transnistriska styrkor 1992 är Transnistriens ställning omstridd. Det är de jure "en autonom territoriell enhet med speciell legal status" i Moldavien, men de facto är det självständigt, eftersom den moldaviska regeringen saknar auktoritet över området.[5] Republiken har inte erkänts av något annat erkänt land, utan bara av de delvis erkända staterna Abchazien, Nagorno-Karabach och Sydossetien.[6] Av Europadomstolen har Ryssland ansetts utöva sådan effektiv kontroll av republiken att landet dömts vara ansvarigt för överträdelser av Europakonventionen som skett där.[7]

Transnistrien består till största delen av en landremsa mellan floden Dnestr i väster och staten Ukraina i öster. Gränsen är 816 km lång, varav 405 km gränsar mot just Ukraina. Området, som saknar kust, har en areal på 4 163 km² och hade år 2015 en befolkning på omkring 475 000 invånare. Huvudstad är Tiraspol med omkring 134 000 invånare (2015). Näst största stad är Bender.

Utbrytarrepubliken beskriver sig själv som en parlamentarisk demokrati, där presidenten utser ministrar i regering och parlamentet godkänner ministrarna. Dessutom finns lokala folkförsamlingar, indelade utifrån administrativa regioner. Parlamentet styrs av en talman. President är sedan december 2016 Vadim Krasnoselskij.[8][9]

Transnistrien driver egna förvaltningsorganisationer som postväsende, polis, tullmyndighet, militärt försvar, valuta, centralbank, rättsväsende, och skatteväsende. Transnistriens valuta, transnistrisk rubel, är konvertibel till andra valutor men kan, till följd av områdets omtvistade och icke erkända status som en självständig stat, inte handlas med utanför Transnistrien.

EtymologiRedigera

Transnistria är rumänska och betyder "på andra sidan Dnestr". Detta namn användes tidigare för det område som axelmakterna ockuperade från 19 augusti 1941 till 29 januari 1944. Området sträckte sig mellan Dnestr och Bessarabien i väst och Södra Bug i öst. Området administrerades av det dåvarande fascistiska Rumänien och det fanns ett antal koncentrationsläger där.

Utbrytarrepublikens egna namn är Pridnestrovskaja Moldavskaja Respublika, i vardagligt tal Pridnestrovie. På ryska betyder detta "ett land vid floden Dnestr", och det är så landet kallas vid officiell translitterering.[10] Den moldaviska regeringen undviker den gamla benämningen Transnistrien, och kallar istället republiken för Stînga Nistrului, vilket betyder "Dnestrs vänstra flodbank". Den officiella moldaviska benämningen på den autonoma regionen är Unitatea Administrativ-Teritorială din Stînga Nistrului (på svenska "Den administrativa territoriella enheten på Dnestrs vänstra flodbank"). Utbrytarrepubliken anser att den ska benämnas Republica Moldovenească Nistreană på moldaviska,[11] vilket översatt till svenska skulle bli "Dnestriska moldaviska republiken".

HistoriaRedigera

Området där Transnistrien idag ligger har varit bebott av indoeuropeiska stammar i årtusenden, och området kom att hamna mellan Dakien och Skytien. Omkring 600 före Kristus grundades den grekiska kolonin Tyras vid Dnestrs mynning, nära det som idag är Transnistriens huvudstad Tiraspol.

Omkring 450 före Kristus beboddes området öster om Dnestr av sarmater, som var ättlingar till skyterna. Området blev några hundra år senare formellt en del av Sarmatien och förbands med Skytien. Dnestr blev Sarmatiens gräns mot väster och mot Dakien, som är ursprunget till dagens Rumänien och Moldavien.

Under tidig medeltid befolkades Transnistrien av sydslaver och turkiska nomader. Det bulgariska khanatet nådde ända upp till Dnestr. På andra sidan av Dnestr bildades furstendömet Moldau. Furstendömet existerade mellan cirka 1350 och 1859. Detta furstendöme kom aldrig att inkludera området där Transnistrien ligger idag, även om folken och kulturen skiljde sig åt.

År 1450 blev området en formell del av storfurstendömet Litauen. Nordliga influenser kan ses i Transnistriens arkitektur och kultur, eftersom området var en del av Polsk-litauiska samväldet.

År 1792 erövrade ryska imperiet södra delen av Transnistrien som ett resultat av det rysk-turkiska kriget 1787–1792, den norra delen kom under rysk kontroll 1793 i samband med Polens andra delning, och Dnestr blev imperiets sydvästra gräns. Bender blev ett fäste för att försvara imperiets gräns och i Tiraspol byggdes en fästning. Som området främst befolkades av nomader skedde en omfattande kolonisation där, av moldaver och rumäner men även av ukrainare, ryssar, polacker och tyskar. Sedan Bessarabien lagts under ryskt styre 1812 upphörde Transnistrien att vara gränsregion. När Moldavien efter första världskriget tillföll Rumänien, förblev Transnistrien en del av Ryssland.

Under Sovjetunionen blev området 1924 Moldaviska autonoma socialistiska rådsrepubliken, som också inkluderade en del av Ukraina. Däremot inkluderade den inte någon del av själva Moldavien, eftersom Moldavien ingick i Rumänien. Gränsen däremellan var Dnestr. Avsikten var att området som delvis befolkades av rumäner och moldaver skulle utgöra en språngbräda för att kunna sprida revolutionen in i det egentliga Moldavien.

Den 23 augusti 1939 undertecknades Molotov-Ribbentroppakten, och i ett hemligt tilläggsprotokoll delades östra Europa så att Transnistrien och även Moldavien hamnade i den sovjetiska intressesfären. Röda armén invaderade därefter Rumänien och tog Bessarabien, som 1940 kom att bli Moldaviska SSR. Resultatet blev att Transnistrien och Moldavien sammanfördes administrativt av ryssarna.

Michail Gorbatjovs glasnost under 1980-talet ledde till ökad frihet på regional nivå, och flera informella rörelser uppstod och med det en prorumänsk nationalism bland etniska moldaver. Dessa förespråkade att Moldaviska SSR skulle förenas med Rumänien. De förespråkade även att moldaviska skulle bli det officiella språket och att enbart det latinska alfabetet skulle användas. Vissa förespråkade även att ryssar och ukrainare skulle fördrivas.

Den 31 augusti 1989 beslöt Moldaviska SSR:s Högsta sovjet att moldaviska skulle vara det enda officiella språket, och att moldaviska endast skulle skrivas med latinska bokstäver. Landets etniska minoriteter kände sig hotade av denna prorumänska hållning och fruktade en framtida inkorporering med Rumänien.

Som ett svar på detta hölls en folkomröstning om självständighet i Transnistrien. I Rybnitsa röstade 91,9 procent för och i Tiraspol röstade 96 procent för. Det hölls en kongress[förklaring behövs] den 2 juni 1990 ett föreslag antogs om att folkomröstningar skulle hållas på alla andra orter i Transnistrien också. Folkomröstningar hölls i Bender, Grigoriopol, Dubăsari och Slobozia. Valdeltagandet var 79 procent och 95,8 procent röstade för att Transnistrien skulle bli en självständig stat. Därpå utropades den Dnestriska Moldaviska Socialistiska Sovjetrepublikens självständighet den 2 september 1990.

Två månader senare attackerade moldaviska trupper en fabrik i Dubăsari. Ryska och ukrainska frivilliga kom till undsättning på Transnistriens sida. Den 2 mars 1992 började kriget om Transnistrien. Under 1992 bombade moldavisk militär Bender och delar av Tiraspol. Den ryska fjortonde armén, som fanns kvar i Transnistrien sedan Sovjettiden, stoppade stridigheterna, bland annat genom att placera sig på gränsen mellan Transnistrien och Moldavien. Den 21 juli 1992 överenskoms om eldupphör mellan Rysslands president Boris Jeltsin och Moldaviens president Mircea Snegur. Omkring 700 personer dödades i kriget.[12]

GeografiRedigera

 
Karta över Transnistrien.

Transnistrien har en yta på 4.163 km².[13] Transnistriens gräns är 816 km, varav 405 km gränsar mot Ukraina. Landet saknar kust. Den 1792 grundade huvudstaden Tiraspol ligger i Transnistriens södra del. Näst största stad är Bender. Andra städer är Rybnitsa, Dubăsari, Grigoriopol, Kamenka och Slobozia.

KlimatRedigera

Området har ett kontinentalt klimat med mild och torr vinter. Våren är förhållandevis tidig. Somrarna är långa och varma och hösten är varm och lång. Landet har ett gynnsamt klimat och bra jord för odling av till exempel vindruvor, aprikoser, persikor, körsbär, sockerbetor, solrosor, tomater och ärtor.

Flora och faunaRedigera

Den naturliga vegetationen upptar endast ett litet område. År 2000 utgjorde åkermarken 90 procent av hela territoriet, och skogen har bevarats som ett separat sammanhängande område på 31,1 tusen hektar (åtta procent av hela territoriet). I skogarna växer lövträd, och det vanligaste trädet är ek.

I norra delen av landet, längs Dnestrflodens terrasser och åsar i Podoliens högland, som av lokalbefolkningen kallas "lilla Schweiz", med skogsstäpp och slättland. På stäppen i Kamenkaregionen finns skogsvegetation kvar på branta sluttningar och längs Dnestrs bifloder. Där växer avenbok och ek, med inslag av lind, lönn och alm, och i söder växer ullek.

På branta sluttningar och impediment vid Dubăsari växer bland annat svingel och fjädergräs. Där kan man även finna små törnbuskar, hagtorn, vilda rosor, fågelbär, karagan. Vid Dnestrs nedre lopp finns små skogsområden med ek, lundalm, asp, naverlönn, alm, pil. I de djupa dalarna och de övre ravinerna finns stora områden med ekdungar.

På stäppen vid Kutjurgan är vegetationen nästan helt förstörd. Skogar och buskar upptar omkring fem procent. Dominerande arter är olika sorters gräs: fjädergräs, svingel, andropogon, tofsäxing, gröen, kamvete och timotej.

Den unika vegetation som bildas på ytan av kalkstensåsar längs Dnestr och dess biflöden skapar en särskild grupp av växtorganismer – kalcifyter (som trivs i kalkrik jord). Den mest framträdande är en ginst, Genista tetragona, som inte är känd någonstans utanför sydvästra Europa. Den är fridlyst och står rödlistad som utrotningshotad växt.[14]

Djurriket är ganska varierande, med mer än tolvtusen arter. I våtmarkerna finns gräsand, årta, stjärtand, sothöna och enkelbeckasin. Bland träd och buskar kan man se ringduva och turturduva, och på åkrar och stäpp finns fasan, vaktel och duva. Jakt är vanlig på hare, räv, bisamråtta, vildsvin och rådjur.

Viktigast för fiske är Dnestrs avrinningsområde, som inkluderar de dammar som finns vid Dubăsari och Kutjurgans vattenkraftverk, och dessutom utloppet från Turuntjuk. Den viktigaste kommersiella fisken i Transnistrien är karp, silverruda, braxen, mört och sill. Under de senaste åren har vimma och skärkniv nästan helt försvunnit, och detsamma gäller sterlett.

Ovanför Dubăsaridammen inrättades 1988 nationalparken Jagorlyk. Av dess yta på 1 008 hektar utgör vattenytan 20 procent. Den största delen av nationalparken utgörs av kalkstensåsar med en unik flora och fauna.[15]

Administrativ indelningRedigera

 
Regioner i Transnistrien.

Transnistrien är indelad i sju administrativa enheter: fem regioner och de två städerna Tiraspol och Bender.

Administrativ enhet Administrativt centrum Läge
Tiraspol -  
Bender -  
Dubăsariregionen Dubăsari  
Grigoriopolregionen Grigoriopol  
Kamenkaregionen Camenca  
Rybnitsaregionen Rîbnița  
Sloboziaregionen Slobozia  

Politik och statsskick i utbrytarrepublikenRedigera

Transnistrien är en konstitutionell demokrati, där presidenten är både statsöverhuvud och regeringschef. Regeringen har den verkställande makten och parlamentet stiftar lagar.[16] Landet har flerpartisystem och ett enkammarparlament som kallas Högsta sovjet (Högsta rådsförsamlingen).[17] Alla medborgare över 18 år har rösträtt.[18] Enligt Transnistriens konstitution skall folkomröstningar och fria val vara den högsta direkta manifestationen av folkets makt[förklaring behövs].[19]

PresidentvalRedigera

 
Presidentens standar.

Presidenten väljs för en period av fem år.[20] Det senaste presidentvalet genomfördes i december 2021.

ValsystemRedigera

Parlamentsledamöter väljs i enmansvalkretsar och enkel (relativ) majoritet.

FolkomröstningarRedigera

Det har genomförts sju folkomröstningar i Transnistrien sedan 1989, varav sex förklarats giltiga.

  • December 1989–november 1990 – folkomröstning om bildandet av den Dnestriska Moldaviska Socialistiska Sovjetrepubliken. Valdeltagandet var 79 procent. 95,8 procent röstade för skapandet av den nya republiken.[21]
  • 17 mars 1991 - folkomröstning i hela dåvarande Sovjetunionen om bevarandet av Sovjetunionen i en reformerad form. Moldavien bojkottade folkomröstningen, men den genomfördes trots detta i Transnistrien. En majoritet av väljarna röstade för att behålla den förnyade unionen.
  • 1 december 1991 – folkomröstning om formell självständighet för den nu omdöpta Dnestriska Moldaviska Republiken. Valdeltagandet var 78 procent och 97,7 procent röstade för full självständighet.[21]
  • Den 26 mars 1995 hölls en folkomröstning om den forna 14:e ryska arméns kvarvarande trupper. Mer än 90 procent stödde att ryska trupper skulle stanna i Transnistrien.
  • 24 december 1995 – folkomröstning om antagandet av en ny konstitution för Transnistrien, och en begäran om inträde i Oberoende staters samvälde (OSS). 81,8 procent godkände den nya konstitutionen som förklarade Transnistrien självständigt från Moldavien, och 90,6 procent röstade för att begära inträde i OSS.
  • 6 april 1995 – folkomröstning om införandet av privat markegendom, vilken förklarades ogiltig, eftersom valdeltagandet var lägre än 50 procent.
  • 17 september 2006 – en andra folkomröstning om Transnistriens självständighet. Valdeltagandet var 78,6 procent. 97,2 procent förklarade sig stödja självständighet i kombination med fri associering till Ryska federationen.[22] En andra fråga avsåg att avstå från Transnistriens oberoende ställning och bli en del av Republiken Moldavien. 94,9 procent motsatte sig detta.

När Kosovo utropade sin självständighet den 18 februari 2008 meddelade Transnistriens regering att eftersom landet sedan mer än 17 år tillbaka de facto är självständigt borde Transnistrien bli erkänt internationellt.[23] Bland annat Moldavien och Rumänien motsätter sig detta.

HistoriaRedigera

Området där Transnistrien idag ligger har varit bebott av indoeuropeiska stammar i årtusenden, och området kom att hamna mellan Dakien och Skytien. Omkring 600 före Kristus grundades den grekiska kolonin Tyras vid Dnestrs mynning, nära det som idag är Transnistriens huvudstad Tiraspol.

Omkring 450 före Kristus beboddes området öster om Dnestr av sarmater, som var ättlingar till skyterna. Området blev några hundra år senare formellt en del av Sarmatien och förbands med Skytien. Dnestr blev Sarmatiens gräns mot väster och mot Dakien, som är ursprunget till dagens Rumänien och Moldavien.

Under tidig medeltid blev Transnistrien bebott av sydslaver och turkiska nomader. Det bulgariska khanatet nådde ända upp till Dnestr. På andra sidan av Dnestr bildades Furstendömet Moldau. Furstendömet existerade mellan cirka 1350 och 1859. Detta furstendöme kom aldrig att inkludera området där Transnistrien ligger idag, även om folken och kulturen skiljde sig åt.

År 1450 blev området en formell del av storfurstendömet Litauen. Nordliga influenser kan ses i Transnistriens arkitektur och kultur, eftersom området var en del av Polsk-litauiska samväldet.

År 1792 erövrade Ryska imperiet området som ett resultat av det rysk-turkiska kriget 1787–1792, och Dnestr blev imperiets sydvästra gräns. Bender blev ett fäste för att försvara imperiets gräns och i Tiraspol byggdes en fästning.

Under Sovjetunionen blev området 1924 Moldaviska autonoma socialistiska rådsrepubliken, som också inkluderade en del av Ukraina. Däremot inkluderade den inte någon del av själva Moldavien, eftersom Moldavien ingick i Rumänien. Gränsen däremellan var Dnestr.

Den 23 augusti 1939 undertecknades Molotov-Ribbentroppakten, och i ett hemligt tilläggsprotokoll delades östra Europa så att Transnistrien och även Moldavien hamnade i den sovjetiska intressesfären. Röda armén invaderade därefter Rumänien och tog Bessarabien, som 1940 kom att bli Moldaviska SSR. Resultatet blev att Transnistrien och Moldavien sammanfördes administrativt av ryssarna.

Michail Gorbatjovs glasnost under 1980-talet ledde till ökad frihet på regional nivå, och flera informella rörelser uppstod och med det en prorumänsk nationalism bland etniska moldaver. Dessa förespråkade att Moldaviska SSR skulle förenas med Rumänien. De förespråkade även att moldaviska skulle bli det officiella språket och att enbart det latinska alfabetet skulle användas. Vissa förespråkade även att ryssar och ukrainare skulle fördrivas.

Den 31 augusti 1989 beslöt Högsta sovjet i Moldaviska SSR att moldaviska skulle vara det enda officiella språket, och att moldaviska endast skulle skrivas med latinska bokstäver. Etniska minoriteter kände sig hotade av denna prorumänska våg och fruktade en framtida inkorporering med Rumänien.

Som ett svar på detta hölls en folkomröstning om självständighet i Transnistrien. I Rybnitsa röstade 91,9 procent för och i Tiraspol röstade 96 procent för. Det hölls en kongress[förklaring behövs] den 2 juni 1990 ett föreslag antogs om att folkomröstningar skulle hållas på alla andra orter i Transnistrien också. Folkomröstningar hölls i Bender, Grigoriopol, Dubăsari och Slobozia. Valdeltagandet var 79 procent och 95,8 procent röstade för att Transnistrien skulle bli en självständig stat. Därpå utropades den Dnestriska Moldaviska Socialistiska Sovjetrepublikens självständighet den 2 september 1990.

Två månader senare attackerade moldaviska trupper en fabrik i Dubăsari. Ryska och ukrainska frivilliga kom till undsättning på Transnistriens sida. Den 2 mars 1992 började kriget om Transnistrien. Under 1992 bombade moldaviska militär Bender och delar av Tiraspol. Den ryska fjortonde armén, som fanns kvar i Transnistrien sedan Sovjettiden, stoppade stridigheterna, bland annat genom att placera sig på gränsen mellan Transnistrien och Moldavien. Den 21 juli 1992 skrevs avtal om eldupphör under av Rysslands president Boris Jeltsin och Moldaviens president Mircea Snegur. Omkring 700 personer dödades i kriget.[24]

Transnistrien är medlem av Icke erkända staters samvälde.[25]

DemografiRedigera

BefolkningRedigera

Transnistrien hade en stor nettoutflyttning efter den utropade självständigheten, framför allt till Moskva och Kiev.[26][27] År 1989 bodde det i området som i dag är Transnistrien ungefär 750 000 personer, men år 2004 hade befolkningen minskat till 555 500.[28] Under år 2013 var antalet inflyttade 2 245 och antalet utflyttade 3 952 och i början av 2014 var folkmängden 505 100, en minskning med 4 300 sedan föregående år. Att befolkningen minskar beror också på att nativiteten är lägre än mortaliteten. Antalet nyfödda var 4.825 och antalet döda var 6.867.

EtnicitetRedigera

Transnistrien är ett multietniskt samhälle. Enligt folkräkningen 2015 var den sammanlagda befolkningen 475 373 vilket var en nedgång med 14,5 % från den närmast föregående folkräkningen 2004. Det fanns 29 procent moldaver, 29 procent ryssar, och 23 procent ukrainare i landet. Dessutom finns andra etniska grupper, framför allt bulgarer, gagauzer och vitryssar.[29]

ReligionRedigera

Transnistrien är en sekulär entitet. Ingen religion får vara statsstödd eller tvingande. Religiösa sammanslutningar skall vara oberoende av staten och lika inför lagen.[30] Mer än 80 procent av befolkningen säger sig vara rysk-ortodoxa.

SpråkRedigera

Moldaviska, ryska och ukrainska är officiella språk.[31] Ryska används dock som lingua franca. Till skillnad från i (det övriga) Moldavien skrivs moldaviska i Transnistrien med det kyrilliska alfabetet.

EkonomiRedigera

Transnistriens ekonomiska historiaRedigera

År 1990, före Sovjetunionens fall, stod Transnistrien för 90 procent av det dåvarande Moldaviens hela BNP, och Transnistrien stod för 40 procent av Moldaviens energiproduktion.[32] Efter Transnistriens självständighet har åtgärder vidtagits för att skapa en nationell ekonomi. Bland annat grundades en nationell centralbank 1992, och 1994 infördes den nationella valutan, transnistriska rubeln.[33] I början på 2000-talet genomfördes privatiseringar, och många av företagen hamnade i privata händer och hos utländska investerare. Till exempel såldes skofabriken "Danastr" till ett italienskt företag och det elektrotekniska företaget "Moldavkabel" såldes till ett företag från Sankt Petersburg. De största investeringarna kom likaledes från Ryssland.[34]

Transnistriens största företag är stålverket Uzina Metalurgică Moldovenească ("Moldaviens stålverk") i Rîbnița, som ägs av ryska Metalloinvest Holding,[35] Det största teko-företaget är Tirotex i Tiraspol.[36] Energisektorn domineras av ryska företag, varav de största är Kuchurgans kraftverk i Dnestrovsc, som ägs av ryska Inter RAO UES,[37] och naturgasföretaget Tiraspoltransgas.

Transnistriens näst största företag är konglomeratet Sheriff, med bland annat detaljhandel, bensinstationer, bokförlag, byggföretag, fordonsförsäljninge, bagerier och mobiltelefoni.

År 2006 införde Moldavien och Ukraina en ekonomisk blockad mot Transnistrien. Blockaden innebar att Ukraina inte släppte in varor som var klarerade av den transnistriska tullen. Ukraina lät endast varor med moldavisk tullklarering passera, vilket innebar en kraftigt minskad export för Transnistrien.[38] Senare samma månad införde Ryssland en blockad av moldaviska viner till Ryssland.[39]

Transnistriens ekonomiRedigera

Transnistrien hade under början av 2000-talet en relativt hög ekonomisk tillväxt, men drabbades av den globala finanskrisen. I januari 2015 förklarade regeringen att budgetmedlen bara var en fjärdedel jämfört med föregående år. Löner kunde därför inte betalas ut i tid. Ekonomin har också drabbats hårt av att de ryska, ukrainska och moldaviska valutorna deprecierats kraftigt, samtidigt som den transnistriska rubeln varit fortsatt stark.[40] I april 2015 noterades att exporten hade minskat med 30 procent och importen hade minskat med 20 procent jämfört med motsvarande period 2014.[41] I februari 2015 infördes ett "särskilt förfarande för att finansiera löner och pensioner", enligt vilket bara 70 procent av lönerna och pensionerna utbetalas.[42]

Några ekonomiska indikatorer:[43][44][45][46][47][48][49][50][51][52][53][54][55][56][57][58][59][60]

År Årlig real BNP-tillväxt (procent)1 Total BNP (miljoner USD) BNP per capita (USD) Årlig inflation (procent) Handelsbalans (miljoner USD) Budgetunderskott (miljoner transnistriska rubel)
2004 16,2
2005 11,8
2006 7,7 585,6 1076,3 8,9 -316,2 11,6
2007 11,7 808,4 1505,1 29,4 -404,6 393,9
2008 0,2 1000,2 1885,3 25,1 -712,6 554,4
2009 8,3 960,9 1830,2 5,7 -535,7 2041,9
2010 -1,8 992,5 1907,7 13,2 -709,7 1386,7
2011 -2,6 1005,2 1949,3 16,0 -1041 1560,3
2012 3,8 1057,2 2061,1 10,4 -1101 1204,3
2013 2,4 1053,2 2076,2 3,6 -1060
2014 3,4 1100 1,0 -919
2015 -20,2 870 1723
2016 17,8

1Mätt i transnistriska rubel

Som tabellen visar har budgetunderskottet varit stort varje år, och den aggregerade statsskulden översteg 3 miljarder dollar i mars 2012.[61] Detta kan jämföras med den samlade bruttonationalprodukten som var 1 miljard dollar. Alltså var statsskulden som andel av BNP över 300 procent. Statsskulden och det enorma handelsbalansunderskottet härrör till stor del från inköp av billig gas från Ryssland.[62]

Arbetslösheten är låg i ett europeiskt perspektiv, 2016 omkring 3,4 procent.[63]

Transnistriens ekonomi bygger till största delen på industriföretag som byggdes upp under sovjettiden, till exempel vattenkraftverken i Dnestrovsk och Dubăsari, smältverket i Rybnitsa, textilfabriken Tirateks i Tiraspol och konjaksfabriken Kvint i samma stad.[64]

SamhälleRedigera

Mot bakgrund av att Transnistrien utropades som ett multietniskt land, antog det de mest långtgående normerna för mänskliga rättigheter och skydd av minoriteter.[65][66]

Konstitutionen bygger på demokrati, rättsstatsprincipen och respekten för mänskliga rättigheter.[67] Transnistrien grundades på minoriteters rättigheter i en tid då etniska minoriteter åsidosattes och undertrycktes.

Den amerikanska organisationen Freedom House mäter graden av politisk frihet och mänskliga rättigheter i alla världens länder och även regioner som förklarat självständighet likt Transnistrien. Enligt deras rapport för 2010 bedöms Transnistrien vara ett "icke fritt land" med betyget 6 (7 är sämst) för både politisk frihet och mänskliga rättigheter.[68]

SportRedigera

FC Sheriff Tiraspol är ett fotbollslag som spelar i moldaviska ligan och gjort bra ifrån sig i Europacuperna.

InfrastrukturRedigera

Järnväg förbinder i söder städerna Tiraspol och Bender med Ukraina och Moldavien, och i norr staden Rybnitsa.

I Tiraspol och Bender upprätthålls kollektivtrafiken av trådbussar och bussar.

Transnistrien saknar flygplats för reguljära flyglinjer. Närmaste flygplatser är Chișinăus internationella flygplats och Odessas internationella flygplats.

SovjetnostalgiRedigera

I Transnistrien har de sovjetiska symboler behållts i stor utsträckning, ibland transformerade till nationalsymboler. Bland annat har landet hammaren och skäran som statsvapen, och uniformerade poliser och militärer har sovjetiska symboler på sina huvudbonader. I Tiraspol finns en staty av Lenin utanför parlamentet, och en annan utanför stadshuset. Transnistriens flagga liknar Moldaviska SSR:s flagga, och på ena sidan flaggan finns hammaren och skäran med, dock ej på den andra.

Se ävenRedigera

KällorRedigera

NoterRedigera

  1. ^ [a b] ”Information on TMR” (på engelska). Trans-Dniester Republican Bank (TRB). Arkiverad från originalet den 15 mars 2016. http://web.archive.org/web/20160315061541/http://www.cbpmr.net/?id=2&lang=en. Läst 16 juli 2012. 
  2. ^ PESTE 338 MII DE LOCUITORI DIN REGIUNEA TRANSNISTREANĂ DEȚIN CETĂȚENIA REPUBLICII MOLDOVA, DINTRE CARE PESTE 313 MII POSEDĂ PAȘAPOARTE NAȚIONALE BIOMETRICE på Moldaviens regerings webbplats den 3 januari 2022
  3. ^ ”Экономический потенциал” (på ryska). ТОРГОВО-ПРОМЫШЛЕННАЯ ПАЛАТА ПРИДНЕСТРОВЬЯ. Arkiverad från originalet den 1 januari 2014. https://web.archive.org/web/20140101054952/http://tiraspol.ru/aboutpmr/pmreconom. Läst 17 juli 2012. 
  4. ^ Utrikespolitiska institutet, Landguiden
  5. ^ ”Statement delivered by H.E. Mr. Andrei STRATAN, Deputy Prime-minister” (på engelska) (pdf). OSCE. 5 december 2005. http://www.osce.org/mc/17231. Läst 11 juli 2012. ”the transnistrian region, being an inalienable part of the Republic of Moldova, is an autonomous territorial entity with special legal status.” 
  6. ^ ”Абхазия, Южная Осетия и Приднестровье признали независимость друг друга и призвали всех к этому же” (på ryska). 17 november 2006. http://www.newsru.com/russia/17nov2006/aup.html. Läst 11 juli 2012. 
  7. ^ Catan med flera mot Moldavien och Ryssland (domslut den oktober 2012)
  8. ^ ”Leadership of the Supreme Council — Supreme Council Pridnestrovie”. en.vspmr.org. http://en.vspmr.org/structure/leaders/. Läst 11 november 2018. 
  9. ^ ”Официальный сайт Президента Приднестровской Молдавской Республики — Биография” (på ru-RU). president.gospmr.org. Arkiverad från originalet den 22 november 2018. https://web.archive.org/web/20181122223140/http://president.gospmr.org/prezident/biografiya/. Läst 11 november 2018. 
  10. ^ ”О транслитерации и топонимике наименований” (på ryska). Pridnestrovies Justitieministerium. 29 november 2000. http://zakon-pmr.com/DetailDoc.aspx?document=46402. Läst 16 december 2008. 
  11. ^ Pridnestrovie Info. ”What's in a name: "Pridnestrovie" vs "Transnistria"” (på engelska). Arkiverad från originalet den 21 juli 2011. https://web.archive.org/web/20110721231952/http://pridnestrovie.info/news/whats-in-a-name-pridnestrovie-vs-transnistria. Läst 11 mars 2011. 
  12. ^ Göteborgs-Posten 5 juni 2011, sidorna 26-27 i del 1
  13. ^ ”PMR: Country Facts” (på engelska). http://www.visitpmr.com/countryfacts.html. Läst 20 december 2008. 
  14. ^ The IUCN Red List of Threatened Species™. ”Genista tetragona” (på engelska). http://www.iucnredlist.org/details/195350/0. Läst 27 januari 2013. 
  15. ^ ”Природа Приднестровской Молдавской Республики (ПМР)” (på ryska). http://pmr.ucoz.com/index/priroda_pmr/0-8. Läst 27 januari 2013. 
  16. ^ ”Constitution of the Pridnestrovian Moldavian Republic” (på engelska). http://www.vspmr.org/?Part=216. ”The Supreme Council of the Pridnestrovian Moldavian Republic (hereinafter - "the Parliament") shall be the representative and the only legislative power body of the Pridnestrovian Moldavian Republic.” 
  17. ^ ”Standing Orders of the Pridnestrovian Parliament” (på engelska). http://www.vspmr.org/?Part=231. Läst 12 juli 2012. 
  18. ^ ”Constitution of the Pridnestrovian Moldavian Republic” (på engelska). http://www.vspmr.org/?Part=216. ”Every person regardless of sex, race, nationality, language, on, social origin, convictions, personal and social status shall have equal rights and liberties and shall be equal before law.” 
  19. ^ ”Constitution of the Pridnestrovian Moldavian Republic” (på engelska). http://www.vspmr.org/?Part=216&Lang=Eng. Läst 12 juli 2012. ”The referendum and free elections shall be the supreme direct manifestation of the power of the people.” 
  20. ^ ”Constitution of the Pridnestrovian Moldavian Republic” (på engelska). http://www.vspmr.org/?Part=216. Läst 12 juli 2012. ”Elections of the President of the Pridnestrovian Moldavian Republic shall be held on the basis of the majority electoral system (of relative majority). He shall hold his office for five years” 
  21. ^ [a b] Erika Dailey, Jeri Laber, Lois Whitman. ”XLVII” (på engelska). Human Rights in Moldova: The Turbulent Dniester. sid. 54. http://books.google.se/books?id=D0NBb157NSYC&lpg=PP1&hl=sv&pg=PA54#v=onepage&q&f=false 
  22. ^ ”Transnistrische Moldawische Republik (Moldawien), 17. September 2006 : Verzicht auf Unabhängigkeit” (på tyska). http://www.sudd.ch/event.php?lang=en&id=md022006. Läst 16 juli 2012. 
  23. ^ ”Pridnestrovie Independence Follows Kosovo’s, Govt Says” (på engelska). Arkiverad från originalet den 7 augusti 2008. https://web.archive.org/web/20080807181501/http://www.netnewspublisher.com/pridnestrovie-independence-follows-kosovo/. Läst 16 juli 2012. ”Pridnestrovie’s more than 17 years of ‘de facto’ independence should be recognized internationally, it also said.” 
  24. ^ Göteborgs-Posten 5 juni 2011, s.26-27 del 1
  25. ^ ”Сообщество "За демократию и права народов"” (på ryska). Arkiverad från originalet den 19 juli 2012. https://web.archive.org/web/20120719005441/http://www.community-dpr.org/. Läst 11 juli 2012. 
  26. ^ Anna Stemmer (9 oktober 2011). ”THE REPUBLIC OF MOLDOVA AND THE MIGRATION” (på engelska) (PDF). KAS INTERNATIONAL REPORTS. sid. 43. http://www.kas.de/wf/doc/kas_28724-544-2-30.pdf. Läst 19 juli 2012. ”Table 1 Target cities for Moldovan migrants” 
  27. ^ ”Дмитрий Соин: Приднестровье должно спасти свою молодежь!” (på ryska). 23 april 2012. http://tiras.ru/tema-dnja/34507-dmitriy-soin-pridnestrove-dolzhno-spasti-svoyu-molodezh.html. Läst 19 juli 2012. ”Едут при первой возможности в Москву, в Киев, пытаются вырваться в Европу. Причина абсолютно проста и понятна, это попытка заработать, обеспечить себя, желание увидеть своё будущее и какую-то перспективу.” 
  28. ^ ”В Приднестровье остаётся всё меньше жителей” (på ryska). 30 januari 2012. https://point.md/ru/novosti/obschestvo/v-pridnestrovje-ostayotsya-vsyo-menjshe-zhitelej/. Läst 19 juli 2012. 
  29. ^ ”ПРИДНЕСТРОВЬЕ ПРОВЕДЕТ В 2015 ГОДУ ПЕРЕПИСЬ НАСЕЛЕНИЯ” (på ryska). 23 januari 2015. http://www.infotag.md/rebellion/198414/. Läst 10 oktober 2015. ”В октябре 2015 г. в Приднестровье будет проведена перепись населения.” 
  30. ^ ”Constitution of the Pridnestrovian Moldavian Republic” (på engelska). http://www.vspmr.org/?Part=216. Läst 19 juli 2012. ”The Pridnestrovian Moldavian Republic is a secular state. No religion may be established as state-sponsored or mandatory religion. Religious associations shall be independent from the state and shall be equal before law.” 
  31. ^ ”Constitution of the Pridnestrovian Moldavian Republic” (på engelska). http://www.vspmr.org/?Part=216. Läst 19 juli 2012. ”The Moldavian, Russian, and Ukrainian languages shall be official languages on the basis of equality.” 
  32. ^ ”Краткий исторический очерк” (på ryska). Приднестровская Коммунистическая Партия. Arkiverad från originalet den 27 augusti 2011. https://web.archive.org/web/20110827191815/http://www.kp-pmr.ru/index/0-10. Läst 20 juli 2012. ”В 1990 году, до расчленения СССР, Приднестровье давало 40 % ВВП Молдавии и производило 90 % электроэнергии.” 
  33. ^ ”History of the bank” (på engelska). Trans-Dniester Republican Bank. http://www.cbpmr.net/?id=3&lang=en. Läst 20 juli 2012. 
  34. ^ ”ЮРИЙ ГАНИН: ПРИВАТИЗАЦИЯ В ПРИДНЕСТРОВЬЕ СПОСОБНА СУЩЕСТВЕННО ИЗМЕНИТЬ СИТУАЦИЮ В ЭКОНОМИКЕ” (på ryska). ОЛЬВИЯ-ПРЕСС. 22 september 2003. Arkiverad från originalet den 25 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160325140512/http://www.olvia.idknet.com/ol110-09-03.htm. Läst 20 juli 2012. 
  35. ^ Moldova Strategic Conflict Assessment (SCA), Stuart Hensel, Economist Intelligence Unit. Arkiverad 25 October 2007
  36. ^ ”Tirotex official website”. Tirotex.com. Arkiverad från originalet den 5 februari 2012. https://web.archive.org/web/20120205120232/http://www.tirotex.com/index.htm. Läst 30 juni 2012. 
  37. ^ ”Annual Report of Inter RAO UES”. http://www.interrao.ru/_upload/editor_files/file0014.pdf. Läst 30 juni 2012. 
  38. ^ ”Президент Приднестровья надеется на снятие Украиной блокады ПМР” (på ryska). Информационное агентство REGNUM. 4 april 2012. http://regnum.su/news/polit/1517477.html. Läst 20 juli 2012. ”В соответствии с молдавско-украинским межправительственным соглашением, украинские таможенные посты, находящиеся на границе Украины и Приднестровья прекратили пропускать грузы, оформленные приднестровской таможней.” 
  39. ^ ”Stopp för importerat vin i Ryssland”. Metro. 6 april 2006. Arkiverad från originalet den 18 april 2013. https://archive.is/20130418071821/http://www.metro.se/stopp-for-importerat-vin-i-ryssland/Objfdf!17_3139-8/. Läst 20 juli 2012. 
  40. ^ ”Украина и Молдова пытаются удушить Приднестровье: ситуация катастрофическая” (på ryska). 23 januari 2015. http://www.mk.ru/economics/2015/01/23/ukraina-i-moldova-pytayutsya-udushit-pridnestrove-situaciya-katastroficheskaya.html. Läst 11 oktober 2015. 
  41. ^ ”Экономическая ситуация в Приднестровье продолжает ухудшаться” (på ryska). 7 maj 2015. http://regnum.ru/news/polit/1922046.html. Läst 11 oktober 2015. 
  42. ^ ”Ситуация в экономике Приднестровья «ухудшается ежедневно»” (på ryska). 8 september 2015. http://regnum.ru/news/economy/1965171.html. Läst 11 oktober 2015. 
  43. ^ ”Основные макроэкономические показатели развития Приднестровской Молдавской Республики в 2004-2007 гг.” (på ryska) (PDF). http://www.cbpmr.net/resource/osnmacroecdatas20042007.pdf. Läst 16 juli 2012. 
  44. ^ ”ВВП Приднестровья в 2008 г. увеличился на 0,2% - до 1 млрд долл.” (på ryska). РБК-Украина. 29 mars 2009. Arkiverad från originalet den 1 april 2009. https://web.archive.org/web/20090401144413/http://www.rbc.ua/rus/newsline/2009/03/29/523521.shtml. Läst 21 juli 2012. 
  45. ^ ”Основные макроэкономические показатели развития Приднестровской Молдавской Республики в 2009 году” (på ryska) (PDF). http://www.cbpmr.net/resource/ep2009.pdf. Läst 16 juli 2012. 
  46. ^ ”Основные макроэкономические показатели развития Приднестровской Молдавской Республики в 2010 году” (på ryska) (PDF). http://www.cbpmr.net/resource/omep2010.pdf. Läst 16 juli 2012. 
  47. ^ ”Основные макроэкономические показатели развития Приднестровской Молдавской Республики в 2011 году” (på ryska) (PDF). http://www.cbpmr.net/resource/osnmacroeconom2011new.pdf. Läst 16 juli 2012. 
  48. ^ ”СТАТИСТИЧЕСКИЙ ЕЖЕГОДНИК 2011” (på ryska) (PDF). ГОСУДАРСТВЕННАЯ СЛУЖБА СТАТИСТИКИ МИНИСТЕРСТВА ЭКОНОМИКИ ПМР. Arkiverad från originalet den 21 september 2013. https://web.archive.org/web/20130921054437/http://www.mepmr.org/pdf/stat.pdf. Läst 21 juli 2012. 
  49. ^ ”ВЕСТНИК ПРИДНЕСТРОВСКОГО РЕСПУБЛИКАНСКОГО БАНКА №5” (på ryska) (PDF 7,5 MB). http://www.cbpmr.net/resource/prbvd156.pdf. Läst 21 juli 2012. 
  50. ^ ”Доклад «О социально-экономическом развитии Приднестровской Молдавской Республики в 2011 году»” (på ryska) (ZIP). МИНИСТЕРСТВО ЭКОНОМИЧЕСКОГО РАЗВИТИЯ. 6 juni 2012. Arkiverad från originalet den 6 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160306123804/http://mepmr.org/zip/macroeconomy/doklad_o_socialno-ekonomicheskom_razvitii_pmr_v_2011_godu.zip. Läst 31 juli 2012. 
  51. ^ ”Инфляция в ПМР: итоги 2012 года” (på ryska). http://gov-pmr.org/item/937. Läst 10 oktober 2015. ”подорожали в среднем на 10,4%.” 
  52. ^ ”Отрицательное сальдо внешней торговли”. 19 januari 2013. http://newdaynews.ru/pmr/425256.html. Läst 10 oktober 2015. ”1,101 млрд. долларов (в 2011 году – 1, 041 млрд. долларов)” 
  53. ^ ”Вестник Приднестровского республиканского банка No 4’ 2013” (på ryska) (pdf). http://www.cbpmr.net/resource/prbvd167-3.pdf. Läst 10 oktober 2015. ”Сформировавшееся отрицательное сальдо в размере 1 204,3 млн руб.” 
  54. ^ ”Несмотря ни на что…” (på ryska). 22 april 2014. Arkiverad från originalet den 1 december 2017. https://web.archive.org/web/20171201033702/http://old.vspmr.org/News/?ID=8873. Läst 10 oktober 2015. ”Реальный прирост ВВП в сопоставимых ценах за 2013 год составил 2,4%, против 3,8% по итогам 2012 года.” 
  55. ^ ”Экономический потенциал” (på ryska). http://old.tiraspol.ru/aboutpmr/pmreconom/. Läst 10 oktober 2015. ”или 1 053,2 млн. долл. США., 2 076,2 долл. США.” 
  56. ^ ”В 2014 году сократилось отрицательное сальдо внешней торговли ПМР” (på ryska). 19 maj 2015. Arkiverad från originalet den 24 maj 2015. https://web.archive.org/web/20150524014808/http://www.vestipmr.info/articles/2015/05/19/v-2014-godu-sokratilos-otricatelnoe-saldo-vneshney-torgovli. Läst 11 oktober 2015. ”с 1,06 миллиарда долларов до 919 миллионов” 
  57. ^ ”В структуре ВВП Приднестровья главное место занимает сектор услуг” (på ryska). 19 maj 2015. http://pmrnews.org/23352-na-zasedanii-pravitelstva-ozvuchen-otchet-o-rezultatah-deyatelnosti-za-2014-god.html. Läst 11 oktober 2015. ”увеличившись по сравнению с 2013 годом на 3,4%.” 
  58. ^ studio, Advanced. ”Экономический потенциал — ТПП ПМР” (på ryska). tiraspol.ru. http://tiraspol.ru/o-pridnestrove/ekonomicheskiy-potentsial/. Läst 20 november 2017. ”увеличился по сравнению с 2015 годом в сопоставимых ценах на 17,79%” 
  59. ^ ”«Черные дыры» внешней политики” (på ryska). http://www.profile.ru/politika/item/115927-chernye-dyry-vneshnej-politiki. Läst 20 november 2017. ”$870 млн, на душу населения – $1723.” 
  60. ^ ”Основные макроэкономические показатели развития Приднестровской Молдавской Республики в 2015 году”. https://www.cbpmr.net/data/omep_2015_05_04_16.pdf. Läst 27 februari 2018. 
  61. ^ ”Глава ПМР: Общий долг Приднестровья превышает 3 млрд долл.” (på ryska). 21 mars 2012. Arkiverad från originalet den 24 april 2012. https://web.archive.org/web/20120424045726/http://www.rbc.ru/rbcfreenews/20120321060027.shtml. Läst 1 augusti 2012. 
  62. ^ ”Долг Приднестровья” (på ryska). 30 maj 2012. http://newspmr.com/novosti-pmr/ekonomika/8222. Läst 1 augusti 2012. 
  63. ^ ”Министерство по социальной защите и труду ПМР”. minsoctrud.gospmr.org. http://minsoctrud.gospmr.org/informatsiya_ob_urovne_registriruemoy_bezrabotitsyi_za_yanvar-iyun_2016/. Läst 27 februari 2018. ”По предварительным данным, уровень регистрируемой безработицы в среднем по республике по состоянию на 1 июля 2016 года составит 3,43 %” 
  64. ^ ”Молдавия и Приднестровье - Экономика Приднестровья” (på ryska). http://nyst.ru/index/0-194. Läst 8 juli 2010. ”Основу экономики ПМР составляют крупные предприятия, такие как молдавский металлургический завода, Молдавская ГРЭС, текстильный комбинат «Тиротекс», коньячный завод «Квинт», компания «Шериф» и другие.” 
  65. ^ Konstitutionens artikel 16: "Människan, hennes rättigheter och frihet är samhällets och statens högsta värde. Försvaret av de mänskliga och medborgerliga rättigheterna och friheterna är statens skyldighet".
  66. ^ ”Конституция Приднестровской Молдавской Республики” (på ryska). Arkiverad från originalet den 29 oktober 2010. https://web.archive.org/web/20101029053712/http://presidentpmr.org/category/14.html. Läst 8 juli 2010. ”Человек, его права и свободы являются высшей ценностью общества и государства. Защита прав и свобод человека и гражданина - обязанность государства.” 
  67. ^ ”Конституция Приднестровской Молдавской Республики” (på ryska). Arkiverad från originalet den 29 oktober 2010. https://web.archive.org/web/20101029053712/http://presidentpmr.org/category/14.html. Läst 8 juli 2010. ”Приднестровская Молдавская Республика - суверенное, независимое, демократическое, правовое государство.” 
  68. ^ ”Freedom in the World 2010”. Freedom House. http://www.freedomhouse.org/template.cfm?page=22&year=2010&country=7965. Läst 11 mars 2011. 

Externa länkarRedigera