Öppna huvudmenyn
För efternamnet, se Lind (efternamn). För andra betydelser, se Lind (olika betydelser).

Lind (Tilia cordata Mill., även kallad skogslind) är ett ädellövträd inom släktet lindar och familjen malvaväxter.

Lind
Tilia cordata - Köhler–s Medizinal-Pflanzen-139.jpg

Från Franz Eugen Koehler: Koehlers Medizinal-Pflanzen in naturgetreuen Abbildungen und kurz erläuterndem Texte Gera, 1883-1914

  • A Kvist i naturlig storlek
  • 1 Blomknopp, sedd från olika håll, förstorad
  • 2 Blomma uppskuren på längden, förstorat
  • 3 Pistill, förstorad
  • 4 Ståndare, förstorade
  • 5 Pollenkorn, förstorade
  • 6 Pistill uppskuren på längden, förstorad
  • 7 Fruktanlag, uppskuret på tvären, förstorat
  • 8 Täckta frukter och vinge, naturlig storlek
  • 9 Uppskuren frukt, förstorad
  • 10 Frukt uppskuren på längden, förstorad
  • 11 Dito uppskuren på tvären, förstorad
  • 12 och 13 Frön från olika håll, förstorat
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeVäxter
Plantae
DivisionFröväxter
Spermatophyta
UnderdivisionGömfröväxter
Angiospermae
KlassTrikolpater
Eudicotyledonae
OrdningMalvaordningen
Malvales
FamiljMalvaväxter
Malvaceae
SläkteLindar
Tilia
ArtLind
T. cordata
Vetenskapligt namn
§ Tilia cordata
AuktorMill.
Utbredning
Tilia cordata range.svg
Utbredningdområde
Kryss utmärker enstaka träd; triangel invandrat och naturaliserat bestånd
Synonymer
  • Tilia europaea L.
  • Tilia parvifolia Ehrh. ex Hoffm.
  • Tilia vulgaris Hayne
  • Hitta fler artiklar om växter med

    Innehåll

    HistorikRedigera

    När ädellövträden invandrade i södra Skandinavien 7 000 – 6 700 f.Kr. hade linden, med sina begränsade krav på växtförhållanden, inte svårigheter att konkurrera med den befintliga trädfloran, huvudsakligen asp, björk och tall. Under den varmare period som inträffade 6 000 – 3 000 f.Kr. kunde linden sprida sig upp till södra Norrland och blev i de sydligare delarna av landet ett dominerande trädslag. Under det kallare skede som sedan följde drog sig linden tillbaka, men kan idag åter påträffas upp till Norrlandsgränsen.

    UtseendeRedigera

    Som fristående träd har en fullvuxen lind en vid och rundad krona. Trädet kan bli upp till 20 m högt och mycket gammalt.

    Bladen är 3 – 6 cm, hjärtformade (därav artepitetet cordata = hjärtformad) och en aning asymmetriska, kala på ovansidan och på undersidan försedda med rostfärgade hårtofsar i nervvinklarna. Färgen på tofsarna skiljer arten från andra lindar. Bladskaften är kala.

    Blommorna är grönvita och sitter upp till 10 tillsammans i horisontella till upprätta knippen på ett långt skaft med ett stödblad på mitten. Detta blad fungerar som ett segel vid fröspridningen. Frukten är en nöt, 6 – 7 mm lång.

     
    "Seglet"

    Linden står i blom under ungefär 2 veckor. I Sverige börjar blomningen tredje veckan i juli längs Götalands kustområden. Blomningstiden flyttar efterhand norrut och når lindens nordgräns i augusti.

    HabitatRedigera

    Linden förekommer vild i större delen av Europa och nordvästra Asien. I Sverige finns den tämligen allmänt i skogar och lundar norrut till Ångermanland, framförallt i mellersta Sverige.

    Odlad är den vanlig i parker och trädgårdar.

    KartorRedigera

    AnvändningRedigera

     
    Berlins paradgata "Unter den Linden"
    Nutida namn på gatan med lindar, som man har kunnat promenera under sedan 1600-talet
     
    Lindenallee, 1691
    Akvarell av Johan Stridbeck (1865 – 1714)

    Lindträ är ganska mjukt och används till sniderier, och bland annat till lådsidor i äldre snickeri. Lind slår sig inte.

    Förkolnad lind, som kan hämtas ur en nedbrunnen brasa, kan användas som ritkol.[1]

    Linden är ett av de träd som förr hamlades till kreatursföda.

    Linden var förr en viktig källa för bast till korgar och mattor samt till ombindning inom trädgårdsmästeri. Därav bäste, som dialektalt namn på lind. Bin och andra insekter besöker gärna blommorna, som ger rikligt med nektar, så rikligt att den kan droppa ut, innan insekterna hunnit förse sig. Av denna anledning ska man inte parkera sin bil under en blommande lind, då annars tak och motorhuv kan bli helt nedkladdat. Ibland är dock kladdet s k honungsdagg utsöndrat av bladlöss m fl, som också dväljs bland lindblommorna.

    Enligt folklig tradition gäller att vattnet blivit tillräckligt varmt för friluftbad, när linden blommar.

    Medicinsk användningRedigera

    Inom folkmedicinen används lindblommor främst som "örtte" vid förkylningar. Förutom en ökad svettning tycks lindblomte också öka kroppens allmänna infektionsförsvar.[2]

    I den svenska farmakopén ingick förr lind i form av blommor (Tiliæ Flores), bark (Cortex interior) och kol (Carbones).[1]

    KulturelltRedigera

    • Lind är Bohusläns landskapsträd.[3] Förebilden torde dock inte vara skogslind, utan den besläktade art, som heter just bohuslind, Tilia platyphyllos Scop..
    • "Blomsterkungen" Carl von Linnés far antog namnet Linné inspirerad av en ståtlig lind i Småland i hembygden, och som familjen beundrade. En av Carls bröder antog sedermera namnet Tilliander efter det namn Tilia, som Carl myntat för lindsläktet.

    BygdemålRedigera

    Namn Trakt Förklaring  Referens 

    Bäste Västergötland Bäste torde ha med det bast att göra, som kan utvinnas från lind [5]
    Barrlind Detta är en vilseledande beteckning för idegran, Taxus baccata L., som inte alls är besläktad med lindar [6]


    Se ävenRedigera

    ReferenserRedigera

    1. ^ [a b] Den Virtuella Floran
    2. ^ Raimo Heino, Våra läkande växter – En naturlig väg till ett friskare liv, PRISMA 2001.
    3. ^ Kjell Westerlind: Sveriges landskapsträd, 2014.
    4. ^ Afzelius, Arvid August; Geijer, Erik Gustaf (1816). Svenska folkvisor från forntiden. Stockholm: Zacharias Haeggström. sid. 114. https://archive.org/stream/svenskafolkviso01geijgoog#page/n118/mode/2up 
    5. ^ Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon, sida 78, [1] Gleerups, Lund 1852 – 1867, faksimilutgåva Malmö 1962
    6. ^ Arne Anderberg & Anna-Lena Anderberg: Den virtuella floran Naturhistoriska riksmuseet, 2016

    Externa länkarRedigera