Öppna huvudmenyn

Axelmakterna

staterna som under andra världskriget stred mot de allierade
Tysklands och axelmakternas erövringar (blått) i Europa och Nordafrika under andra världskriget.
Kejsardömet Japans erövringar (rött) i Asien under andra världskriget.

Axelmakterna (tyska: Achsenmächte) avser de stater som under andra världskriget stred mot de allierade. Begreppet axelmakterna skapades den 1 november 1936 då Mussolini i ett tal nämnde den nya "RomBerlin-axeln", för att beskriva det närmande mellan Italien och Tyskland som skett i samband med utbrottet av andra italiensk-abessinska kriget och på sommaren 1936 tydligare i och med spanska inbördeskrigets utbrott och Galeazzo Cianos besök i Berlin oktober 1936 för undertecknande av ett vänskapsfördrag. Mussolini beskrev den som "en vertikallinje mellan Berlin och Rom, som icke var en skiljelinje, utan en axel, kring vilken alla europeiska stater kunde samlas, som önskade fred och samarbete".[1]

Uttrycket kom att bli populärt i tysk och italiensk press och förkortades ofta till bara axeln eller axelmakterna.[2]

En månad senare bildades Antikominternpakten där även Japan ingick. Tyskland och Italien undertecknade Stålpakten 1939. År 1940 anslöt sig Japan genom Tremaktspakten och dessa tre stater kom själva att beteckna alliansen för "Axeln Rom-Berlin-Tokyo". Axelmakterna, som geografiskt nådde sin största utbredning 1942, dominerade stora delar av världen, men besegrades av de allierade i slutet av andra världskriget. Under andra världskrigets gång var det många länder som både anslöt sig till och lämnade axelmakterna.

Innehåll

Deltagande nationerRedigera

Främre axelmakterRedigera

  Tyskland, under Führer Adolf Hitler.
  Japan, under premiärminister Hideki Tojo samt kejsar Hirohito.
  Italien, (1940-1943), under premiärminister Benito Mussolini och kung Viktor Emanuel III.

Mindre axelmakterRedigera

  Ungern (1940-1945), under Miklós Horthy och senare Ferenc Szálasi.
  Rumänien (1941-1944), under Ion Antonescu.
  Bulgarien (1941-1944), under tsar Boris III av Bulgarien.
  Thailand (1941-1945), under Luang Phibul Songkhram.

Länder i koalition med axelmakternaRedigera

  Finland, (1941-1944), (se Ryti-Ribbentrop-avtalet), under president Risto Ryti och överbefälhavaren Gustaf Mannerheim.
  Irak, (1941), under Rashid Ali.
  Iran, (1941), under Reza Shah.

Länder under axelmakt-styrd marionettregering[källa behövs]Redigera

  Kroatien (1941-1945), under Ante Pavelić.
  Slovakien (1939–1945) under Jozef Tiso.
  Serbien, (1941-1944), under Milan Nedić.
  Montenegro, (1941-1944), under Sekula Drljević.
  Manchukuo, under kejsar Puyi.
Andra filippinska republiken, under José P. Laurel

Se ävenRedigera

ReferenserRedigera

  1. ^ ”Svensk uppslagsbok, Axelmakterna, arkiverad version på Internet Archive”. Arkiverad från originalet den 8 augusti 2014. https://web.archive.org/web/20140808064122/http://svenskuppslagsbok.se/scans/band_unknown_01/0985_0986-0077.jpg. Läst 27 mars 2017. 
  2. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 8 augusti 2014. https://web.archive.org/web/20140808064122/http://svenskuppslagsbok.se/scans/band_unknown_01/0985_0986-0077.jpg. Läst 27 mars 2017.