Oberoende staters samvälde

samvälde bestående av tidigare republiker i Sovjetunionen
Uppslagsordet ”OSS” leder hit. För andra betydelser, se OSS (olika betydelser).
Uppslagsordet ”CIS” leder hit. För andra betydelser, se CIS (olika betydelser).

Oberoende staters samvälde[1] (förkortat OSS) är ett samvälde bestående av de tidigare sovjetrepublikerna, förutom baltstaterna, Georgien och Ukraina. Det grundades i början av december 1991, då presidenterna i Ryssland, Ukraina och Belarus samlades och beslöt i Belavezjaavtalet att bilda en lösare sammanslutning, samt att därigenom upplösa Sovjetunionen. Georgien deltog inte från början, men beslöt 1993 att gå med. Den 12 augusti 2008 meddelade Georgiens president att landet lämnade OSS, som en direkt följd av kriget i Sydossetien i augusti 2008.[2] 2005 drog sig Turkmenistan ur som permanent medlem, men fortsatte att vara associerad medlem. 2018 deklarerade Ukraina officiellt att de lämnade OSS.[3]

Содружество Независимых Государств
Sodruzjestvo Nezavisimych Gosudarstv
Oberoende staters samvälde
  Fullvärdig medlem
  Deltagande icke-medlem
(Turkmenistan)
  Före detta medlem (Georgien & Ukraina)
Bildad21 december 1991
SäteMinsk, Belarus
Medlemmar
Webbplatshttp://cis.minsk.by/

Medlemsländerna i Oberoende staters samvälde var[Borde det i stället stå "är"?] i alla avseenden självständiga stater. I internationella sportsammanhang uppträdde dock under en kort övergångsperiod gemensamma lag för OSS i olika sporter som ersättare för Sovjetunionen, bland annat i Europamästerskapet i fotboll 1992 men inte i Olympiska vinterspelen 1992 eller Olympiska sommarspelen 1992. I OS kallade man sig istället för Förenade laget, där även deltagare från Georgien var med. I OS använde man den olympiska flaggan eftersom det inte fanns någon egen flagga för OSS, medan man i Fotbolls-EM använde en vit flagga med bokstäverna CIS (förkortning för det engelska namnet på samväldet, Commonwealth of Independent States).

Historia

redigera

Organisationen grundades den 8 december 1991 av Ryssland, Ukraina och Belarus, när ledarna för de tre länderna, Boris Jeltsin, Leonid Kravtjuk och Stanislaŭ Sjusjkevitj, möttes i Bialowiezaskogen norr om Brest i Belarus och signerade Belavezjaavtalet vid Sovjetunionens upplösning och skapade OSS som en efterträdare till Sovjetunionen. Vid samma tillfälle tillkännagav de att den nya organisationen skulle vara öppen för alla tidigare sovjetrepubliker, såväl som alla andra nationer som delar samma mål. OSS stadgar angav att alla medlemsstater var suveräna och självständiga stater.

Den 21 december 1991 gick ytterligare åtta tidigare sovjetrepubliker, Armenien, Azerbajdzjan, Kazakstan, Kirgizistan, Moldavien, Tadzjikistan, Turkmenistan och Uzbekistan, med i OSS och räknades retroaktivt som grundande medlemmar vid sidan av Ryssland, Ukraina och Belarus. Därmed hade organisationen elva medlemsstater. Den 26 december bekräftades besluten genom att Sovjetunionens högsta sovjet (parlament) fattade motsvarande beslut; enligt dess beslut upplöstes Sovjetunionen formellt vid nyårsslaget 1991–1992.

Georgien gick med två år senare, den 3 december 1993. De tre baltiska länderna, Estland, Lettland och Litauen, som hade tillåtits lämna Sovjetunionen redan i september 1991, gick inte med i OSS och valde istället att gå med i Europeiska gemenskapen.

Militär struktur

redigera

Jevgenij Sjaposjnikov utsågs från början till överbefälhavare över OSS militära styrkor, det vill säga i praktiken Sovjetunionens militärmakt, eftersom de enskilda länderna ännu inte hade några egna militära styrkor. När Boris Jeltsin blev rysk försvarsminister den 7 maj 1992 kastades Sjaposjnikov och hans personal ut från försvarsministeriet och generalstabsbyggnaderna och gavs kontor i före detta Warszawapaktens högkvarter på Leningradskij Prospekt 41 i de norra utkanterna av Moskva.[4][5] Sjaposjnikov avgick i juni 1993.

I december 1993 togs högkvarteret för OSS militära styrkor bort.[6] Istället skapade OSS råd för försvarsministrar ett militärsamarbetskoordineringshögkvarter i Moskva, till hälften finansierat av Ryssland.[7] General Viktor Samsonov utsågs till personalchef.

 GUAMGeorgienAzerbajdzjanUkrainaMoldavienTadzjikistanTurkmenistanKSAOEurasiska ekonomiska unionenUzbekistanKirgizistanKazakstanArmenienUnionsstatenVitrysslandRysslandOberoende staters samväldeOSSfhoBaltiska rådetLitauenLettlandEstlandGemenskapen för demokrati och nationernas rättTransnistrienAbchasienSydossetiska republiken
Diagram över olika överstatliga postsovjetiska enheter våren 2024. "OSSfho" = Frihandelsområdet inom Oberoende staters samvälde och "KSAO" = Kollektiva säkerhetsavtalsorganisationen. Flaggor och texter länkar till respektive artiklar.

Medlemsstatus för OSS-länderna

redigera

Belavezjaavtalet fortsatte att vara OSS viktigaste grundläggande dokument till januari 1993, när OSS stadgar (ryska: Устав, Ustav) trädde i kraft. Stadgarna formaliserade medlemskapsformen: en medlemsstat definieras som en stat som ratificerar OSS stadgar. Turkmenistan har inte ratificerat stadgarna och ändrade sin medlemsstatus till att vara associerad medlem den 26 augusti 2005 för att vara konsekvent med sin FN-erkända internationella neutralitetsstatus. Ukraina, en av de tre grundarstaterna som signerade och ratificerade Belavezjaavtalet i december 1991, ratificerade aldrig OSS stadgar och blev därmed inte en rättslig medlem enligt dessa.

Land Signerat Ratificerat Stadgar ratificerade
  Armenien 21 december 1991 18 februari 1992 16 mars 1994
  Azerbajdzjan 21 december 1991 24 september 1993 14 december 1993
  Kazakstan 21 december 1991 23 december 1991 20 april 1994
  Kirgizistan 21 december 1991 6 mars 1992 12 april 1994
  Moldavien 21 december 1991 8 april 1994 27 juni 1994
  Ryssland 8 december 1991 12 december 1991 20 juli 1993
  Tadzjikistan 21 december 1991 26 juni 1993 4 augusti 1993
  Turkmenistan 21 december 1991 26 december 1991
  Uzbekistan 21 december 1991 1 april 1992 9 februari 1994
  Belarus 8 december 1991 10 december 1991 18 januari 1994

Mellan 2003 och 2005 upplevde tre av OSS medlemsstater en ändring av regimerna i en serie av färgrevolutioner: Eduard Sjevardnadze störtades i Georgien, Viktor Jusjtjenko valdes i Ukraina och Askar Akajev störtades i Kirgizistan. I februari 2006 lämnade Georgien Försvarsministerrådet med uttalandet att ”Georgien har som mål att gå med i Nato och kan inte vara med i två militärallianser samtidigt”. I mars 2007 uttryckte Igor Ivanov, det ryska säkerhetsrådets sekreterare, sina tvivel om OSS nytta och betonade att Eurasiska ekonomiska gemenskapen blivit en mer kompetent organisation för att förena de största länderna inom OSS.

Tidigare medlemsstater

redigera
Land Signerat Ratificerat Stadgar ratificerade Drog sig ur Verkställdes
  Georgien 3 december 1993 19 april 1994 18 augusti 2008 17 augusti 2009
  Ukraina 8 december 1991 10 december 1991 19 maj 2018

Efter kriget i Georgien 2008 meddelade president Micheil Saakasjvili under ett offentligt tal i huvudstaden Tbilisi att Georgien kommer att lämna OSS, och det georgiska parlamentet röstade enhälligt för ett utträde den 14 augusti 2008. Den 18 augusti meddelade Georgiens utrikesministerium OSS exekutiva kommitté om beslutet, vilket trädde i kraft den 17 augusti 2009.

Den 19 maj 2018 meddelade Ukrainas dåvarande president Petro Porosjenkos presstjänst att presidenten samma dag undertecknat ett dekret om att landet lämnar OSS[8].

Verkställande sekreterare för OSS

redigera
 
Möte för OSS ledare i Bisjkek 2008.
Namn Land Tid
Ivan Korottjenja   Belarus 26 december 1991–29 april 1998
Boris Berezovskij   Ryssland 29 april 1998–4 mars 1999
Ivan Korottjenja   Belarus 4 mars–2 april 1999
Jurij Jarov   Ryssland 2 april 1999–14 juni 2004
Vladimir Rusjailo   Ryssland 14 juni 2004–5 oktober 2007
Sergej Lebedev   Ryssland sedan 5 oktober 2007

Ryska språket

redigera

Ryssland har uppmanat att ryska ska få officiell status i alla OSS medlemsstater. Än så länge är ryska officiellt språk i fyra av dess stater: Ryssland, Belarus, Kazakstan och Kirgizistan. Ryska är även ansett som ett officiellt språk i regionen Transnistrien, samt i den autonoma regionen Gagauzien i Moldavien. Viktor Janukovytj, den proryska presidentkandidaten i det kontroversiella presidentvalet i Ukraina 2004, deklarerade sin avsikt att göra ryska till ett andra officiellt språk i Ukraina. Dock gjorde vinnaren Viktor Jusjtjenko inte så eftersom han var mer nära allierad med den ukrainsktalande befolkningen. Janukovitj vann presidentvalet i Ukraina 2010, och hade då under sin tid vid makten fortfarande för avsikt att göra ryska till ett andra officiellt språk.

Källor

redigera
  1. ^ Forskningscentralen för de inhemska språken Arkiverad 29 oktober 2013 hämtat från the Wayback Machine. rekommenderar bestämd form, Oberoende staternas samvälde
  2. ^ ”Georgien lämnar samväldet”. Sveriges Television. http://www.svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=22584&a=1215241&lid=senasteNytt_275226&lpos=rubrik_1215241. Läst 12 augusti 2008. [död länk]
  3. ^ Waller, Nicholas (28 maj 2018). ”Poroshenko officially ends Ukraine’s membership in CIS” (på amerikansk engelska). New Europe. Arkiverad från originalet den 15 juni 2022. https://web.archive.org/web/20220615131126/https://www.neweurope.eu/article/poroshenko-officially-ends-ukraines-membership-cis/. Läst 7 mars 2022. 
  4. ^ Johnson's Russia List #2142, 9 april 1998
  5. ^ Odom, The Collapse of the Soviet Military, ss. 385-86
  6. ^ Interfax, 22 December 1993, via Zbigniew Brzezinski, Paige Sullivan, 'Russia and the Commonwealth of Independent States' CSIS, 1997, s.464 via Google Books
  7. ^ SIPRI 1998 Annual, s.18
  8. ^ ”Poroshenko Recalls Ukraine's Envoys From CIS Bodies”. Radio Free Europe. https://www.rferl.org/amp/poroshenko-recalls-ukraine-s-envoys-from-cis-bodies/29237389.html. Läst 9 mars 2022.